The Project Gutenberg EBook of De vandrande dj�knarne, by Viktor Rydberg

Copyright laws are changing all over the world. Be sure to check the
copyright laws for your country before downloading or redistributing
this or any other Project Gutenberg eBook.

This header should be the first thing seen when viewing this Project
Gutenberg file. Please do not remove it. Do not change or edit the
header without written permission.

Please read the "legal small print," and other information about the
eBook and Project Gutenberg at the bottom of this file. Included is
important information about your specific rights and restrictions in
how the file may be used. You can also find out about how to make a
donation to Project Gutenberg, and how to get involved.

**Welcome To The World of Free Plain Vanilla Electronic Texts**

**eBooks Readable By Both Humans and By Computers, Since 1971**

*****These eBooks Were Prepared By Thousands of Volunteers!*****

Title: De vandrande dj�knarne

Author: Viktor Rydberg

Release Date: February, 2006 [EBook #9827]

[Yes, we are more than one year ahead of schedule]
[This file was first posted on October 22, 2003]

Edition: 10

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DE VANDRANDE DJ�KNARNE ***

"De vandrande dj�knarne" is a novel in Swedish by the Swedish writer

Viktor Rydberg (1828--1895). It was first published in the daily
newspaper "G�teborgs Handels- och Sj�fartstidning" in April and May
1856, using the pen name "Agricola". In 1896 it was published in
volume 3 of the author's collected works ("Skrifter", 14 volumes),
which reappeared in many editions and reprints over the following
years. "Skrifter" has a commentary by Swedish literature historian
Karl Warburg (1852-1918), which is also included here.

This e-text was produced for Project Gutenberg from Project Runeberg's
digital facsimile edition, which is based on volume 3 of the author's
collected works ("Skrifter"), fifth edition, printed in 1915,
available at http://runeberg.org/djaknar/
This is a plain text file using the ISO 8859-1 (Latin-1) character set
(�,� = E,e-acute; �,� = A,a-ring; �,� = A,a-umlaut; �,� = O,o-umlaut).

Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature.

We need more volunteers like you. Learn more at http://runeberg.org/

_________________________________________________________________

Skrifter av Viktor Rydberg

III

DE VANDRANDE DJ�KNARNE.
Bondhistoria
av
"AGRICOLA"
(Viktor Rydberg)

Femte upplagan

Stockholm
Albert Bonniers f�rlag

Stockholm
Alb. Bonniers Boktryckeri 1915

_________________________________________________________________

Ihr naht euch wieder, schwankende Gestalten!

Die fr�h sich einst dem tr�ben Blick gezeigt.
Goethe.

_________________________________________________________________

Inneh�ll / Table of Contents

1. Dj�kneuppt�g
2. Masugnen
3. Korporal Brant
4. Patron Brackander
5. Hos korporalens
6. Patronen och l�nsmannen
7. De b�da rivalerna
8. Avsked fr�n hemmet
9. V�rvaren
10. Dj�knarne
11. Auktionen
12. Slutet
Utgivarens till�gg och anm�rkningar

_________________________________________________________________

Dj�kneuppt�g.

"Kom, afton, s�nk dig neder!

Du ger oss m�dans l�n.
Vad lugn du oss bereder!
Natur, vad du �r sk�n!
Se, aftonrodnan vilar
i dalens svala famn,
fr�n f�stet solen ilar
bort till en annan hamn.
Tyst, tyst �r allt som andas,
blott n�ktergalens ljud
med kv�llens vindar blandas,
han kallar p� sin brud ..."

Refr�ngen tages om igen:

"Tyst, tyst �r allt som andas -- -- --"

- Jo, vackert tyst, inf�ll Adolf, den av de b�da dj�knarne, som sj�ng
f�rsta st�mman, h�r du d� icke, huru inspektorn... eller vad karlen �r
f�r n�got... gormar och sv�r d�r nere med sitt arbetsfolk? �r det
n�ktergalens ljud, det?

- Nog h�r jag det, Adolf, svarade den andre dj�knen, men d� man
befinner sig i s�ngens h�gre regioner, lyssnar man icke till
m�nniskornas tomma �vlan nere i gruset... N�, vill du icke sjunga
mera?

- Nej, G�ran, jag vill dricka.

- Jas�, �r du t�rstig, du lille sk�lm! N�, jag s�ger ingenting d�rom;

dagen har varit varm, och man m�ste sk�lja ned landsv�gsdammet. L�t
se... vad �r i flaskan, som din pappa godhetsfullt gav oss till
reskamrat? �nnu n�got, ser jag. Sk�l, Adolf!

- Gut�r, l�nge G�ran!... Jag blir icke ot�rstig, d�rf�r att du dricker
ur alltsammans.

- Lugna dig, gosse! Jag l�mnar kvar s� mycket, som jag, med anv�ndande
av approximationsteorien, kan ber�kna, att din lilla korpus t�l.
Parvum parva decent... sm�tt h�ves en liten... s�ger v�r of�rg�tlige
v�n H�kan Sj�gren.

- Gl�m icke, G�ran, att du har d�ligt betyg i algebran! S�, stopp nu!

De b�da samtalande voro tvenne ynglingar fr�n gymnasiet i V�xj� --

dj�knar, som allmogen �nnu kallar dem. De voro ute p� botanisk
exkursion, efter vad deras port�rer och botanikspadar visade;
�tminstone begagnade de botaniken s�som f�rev�ndning f�r att under
sommarferierna str�va omkring p� landsbygden och s�ka �ventyr. Dylika
str�vt�g hava sedan gamla tider legat i V�xj�-gossarnes smak, och
bland b�nderna i nejden g� m�nga historier om kringvandrande dj�knars
�ventyr och putslustiga uppt�g.

De b�gge v�nnerna hade slagit sig ned i gr�set p� en kulle under en

lummig ek. De hade d�rifr�n utsikt �ver ett h�rligt sm�l�ndskt
landskap med sm� insj�ar, slingrande b�ckar, furumoar och l�vdungar.

G�ran, den �ldre av dem, var en h�gv�xt, kraftig yngling med

jovialiska ansiktsdrag och anl�ggning till polisonger. Han hade sina
tjugu �r p� nacken och stod nu f�rdig att med den l�rdomsskatt, som
best�s i V�xj�, och icke s� litet d�rut�ver, som han p� egen hand
samlat, begiva sig till akademien.
Adolf, hans kamrat, var en spenslig, finhyad gosse med sk�lmska �gon.
Son av den rike och allm�nt aktade baron Sparrf�lt p� Odensvik hade
han slutit ett fast v�nskapsf�rbund med hemmans�garesonen G�ran, ett
f�rbund, som olikheten i deras �lder endast bidrog att g�ra �nnu
varaktigare. De bodde under terminerna tillsammans, delade sina
l�rares och kamraters tillgivenhet och hade allt, till och med sina
sm� oskyldiga uppt�g, gemensamt.

- Ack, du G�ran, vad detta varit en lustig dag! sade Adolf, i det han
makligt str�ckte sig i gr�set och s�g upp mot den bl� himmelen. Jag
gl�mmer aldrig de h�r �ventyren.

- �ja, nog har du haft pojkstreck f�r dig, sade G�ran.

- �n du d�? Har du varit ett uns b�ttre �n jag?... Ha, ha, d� jag
t�nker p� den sn�le pr�sten, hos vilken vi i dag �to middag, kan jag
skratta mig f�rd�rvad...

- Vad var det f�r roligt, att du drack ur allt hans �l? Stackars man,
han f�ljde med �ngsliga blickar var droppe du slukade.

- Och vad var det f�r roligt, att du tog fatet med fl�skpannkakan och
l�t hela anr�ttningen, ett tu tre, f�rsvinna i ditt glupska
ginungagap, innan den beskedlige mannen hann sucka! Ha, ha, ha!

- D� hade vi en b�ttre tillst�llning hos den rike n�mndemannen i

Lomaryd, sade G�ran.

- Ack, den vackra Stina, hans dotter...

- Som du ville kyssa, men icke fick, i trots av ditt snutfagra

ansikte, Adolf...

- Och som du fick kyssa, G�ran, i trots av dina fula, r�da polisonger.

- S�g icke "i trots av" utan "med anledning av" mitt manliga, i
aftonrodnadens sk�na f�rg skiftande kindsk�gg. Du f�rst�r dig icke p�
flickornas smak. Att kyssa dig eller en annan liten fr�ken kan komma
p� ett ut... men jag -- jag �r en man, och det �r s�dana flickorna
vilja ha.

- Skryt lagom, G�ran! Om du ej f�rst�tt dig p� svartkonsten, skulle

Stina ej bev�rdigat dig med en blick.

- Ja, svartkonsten �r en m�rklig konst. Du m�rkte v�l, att det rika

n�mndemansfolket i b�rjan ej ville undf�gna oss med annat �n
svagdricka?

- De �nskade oss p� d�rren, det m�rktes tydligt.

- Men d� fr�gade mig h�ndelsevis n�mndemansmor, vad jag studerade i

V�xj�...

- Och jag skyndade mig att svara, att du studerade svartkonsten... Var
infallet icke gott, vaba?

- Strax blev det annat ljud i pipan. Man betraktade mig med v�rdnad,
n�stan med fruktan, och bullade upp ett frukostbord med skinka,
medvurst och �l, och jag smorde kr�set, medan du, lille Adolf, s�kte
visa dig p� din �lskv�rda sida f�r dottern i huset. Men du
misslyckades, min gosse. Du k�nner icke bondt�serna; de ha icke �ra
f�r s�dana grannl�ter, som du l�rt dig att prata till de f�rn�ma
fr�knarna. Emellertid kom n�mndemansmor till mig och ber�ttade
j�mrande, att hennes ladug�rd var f�rh�xad, att kalvarne d� och korna
ej ge mj�lk... hon fr�gade mig om r�d...

- Och du svarade?

- Att hon skulle fodra och sk�ta kreaturen v�l.

- Hon tyckte naturligtvis, att det var ett alltf�r simpelt r�d...

- Ja visst, hon l�t mig f�rst�, att ingenting annat �n svartkonsten

torde hj�lpa, och bad mig anlita mina kunskaper i den v�gen. Jag
gjorde m�nga inv�ndningar, men d�rav blev gumman �nnu entr�gnare. Till
slut, sedan jag tagit tysthetsl�fte av henne, sade jag, att hon skulle
taga �gat av en vessla, hj�rtat av en �rn, framtassen av en bj�rn och
tungan av en tre och tre kvarts �r gammal vit orm, insy dessa lemmar i
skinnet av en �dla samt nedgr�va alltsammans en torsdagskv�ll under
ladug�rdstr�skeln, s�gande hokus pokus filiokus. Gumman blev
hj�rtinnerligt glad, tackade mig f�r det goda r�det och bad mig l�mna
de d�r trollsakerna (hon tog f�r givet, att jag hade dem i port�ren),
s� skulle hon hederligt betala dem. Jag svarade, att mitt f�rr�d var
slut, och r�dde henne att skaffa sig dem sj�lv.

- Och nu blev gumman �nnu entr�gnare, inf�ll Adolf. Jag s�g, huru hon
viskade och tasslade med dig.

- Ja, hon var i synnerhet bekymrad f�r, huru hon skulle finna en j�mnt
tre och tre kvarts �r gammal orm. Jag r�dde henne att f�nga en m�ngd
och syna dem i munnen, s�som man g�r med h�star...

- Ha, ha, ha!

- Medan gumman anf�ktade mig med sina b�ner, hade jag �gonen p� lilla
Stina. Jag fann, att hon var en alltf�r t�ck flicka med en mun,
liknande en frisk rosenkalk. N�, t�nkte jag, innan jag l�mnar st�llet,
skall jag ha kysst Stina, bara f�r att f�rarga dig och g�ra dig
svartsjuk, Adolf...

- H�r, mor, sade jag, jag vet �nnu ett medel, som kan hj�lpa; jag har
medlidande med er och vill uppt�cka det f�r er. Ni skall taga sex
nubbar och spika dem i ladug�rdsgolvet, men nubbarne skola f�rst vara
signade.

- Hur g�r det till? fr�gade hon.

- Ingenting �r enklare... Det beh�vs bara en flicka som icke fyllt

tjugu �r...

- G�r icke Stina an? Hon �r bara sjutton, sade gumman.

- � jo m�n. Jag, min kamrat och Stina st�lla oss p� golvet; ni, mor,
och fader n�mndeman s�tten er p� var sin stol, h�llen er alldeles
stilla under tiden och mumlen f�r er sj�lva:
 "A, E, I, O,
jag vill ha mj�lk av min ko;
U, Y, �, �, �
ingen kalv f�r d�."

Stina skall s�ga hokus och taga en nubb mellan t�nderna, s� att blott
sj�lva spetsen sticker fram; jag s�ger pokus och tar nubben med min
mun ur hennes; min kamrat bugar sig d�refter och s�ger filiokus, som
�r det kraftigaste trollordet och bekr�ftelse p� det �vriga. P� det
s�ttet signas var nubb s�rskilt, och det �r hela saken... N�v�l, saken
blev snart arrangerad, och Stina gick g�rna in p� att vara med
d�rom...

- Ja, f�r kornas skull, inf�ll Adolf.

- F�r kornas och kalvarnes skull, det medger jag, ty jag �r f�r
anspr�ksl�s att uppgiva mitt hyggliga ansikte s�som bevekelsegrund.
Visserligen rodnade hon och var litet f�rl�gen, men allt gick efter
�nskan, och jag fick mina sex kyssar.

- Vad jag hade sv�rt att h�lla mig f�r gapskratt, n�r jag s�g gubben
och gumman sitta och vagga med huvudet och mumla: "A, E, I, O" etc.

- Allvarsamt talat, Adolf lille, spelade du sj�lv den �mkligaste

figuren. Det gjorde mig riktigt ont om dig. Du fick st� och bevittna,
huru jag tog den ena kyssen efter den andra, samt buga dig och s�ga
filiokus.

- Tala icke d�rom! Det var ett elakt p�hitt av dig, G�ran, f�r vilket
jag i sinom tid skall utkr�va vederg�llning. Men h�r p�, vi m�ste
stiga upp och marschera vidare f�r att s�ka nattkvarter... Solen g�r
nu ned. Vart skola vi nu st�lla kosan?

- Quo fata trahunt retrahuntque sequamur: vi m� g� dit �dena f�ra!

Stannom blott en stund f�r att betrakta solnedg�ngen! Vilken h�rlig
afton! Huru sk�nt �nd� att vistas i Guds fria natur!

- Medeltidens vandrande riddare m�ste hava f�rt ett h�rligt liv,

G�ran?

- �tminstone d� det var vackert v�der... Se, nu f�rsvinner hennes

str�lande majest�t under himlaranden. O, drottning, f�r vilken altaren
fordom rykte p� Persiens sl�tter och Mexikos berg:

"O, vor jag som du,

s� n�ra den �nskade strand,
det nya lycksaliga land!"

S�! Nu �r jag f�rdig. Fram�t marsch!

"Med sk�mt och s�ng,

med munter g�ng
vi vandra dit �det befallt.
Ej fr�gan �r,
vart kosan b�r,
ty hembygden �r �verallt."

De b�da v�nnerna l�mnade kullen arm i arm, och deras friska r�ster
genljudade i skogen.

_________________________________________________________________

Masugnen.

Dj�knarne hade visserligen icke beh�vt g� l�ngt f�r att finna

nattkvarter, ty p� obetydligt avst�nd framf�r sig s�go de en vit
herreg�rdsbyggning av st�tligt utseende, men de f�redrogo att g�sta i
pr�st- och bondg�rdar; och d� de nu h�ndelsevis fr�n kullen
varseblivit r�ken fr�n en p� andra sidan skogen bel�gen masugn och
h�rde gnisslet av dess v�ldiga b�lgar, besl�to de begiva sig dit och
tillbringa natten i hyttan bland bergsm�nnen.

De inslogo s�ledes den v�g, som f�rde genom den gamla, �rev�rdiga
granskogen. Det m�rknade hastigt, och masugnen var l�ngre bort bel�gen
�n de f�rmodat, men de f�rkortade v�gen med muntert glam och glada
s�nger. F�r �vrigt hade det ett eget behag att vandra i de allt t�tare
skuggor, som f�llo �ver skogen, att lyssna till kv�llvindens suckar
och betrakta stj�rnorna, som tindrade s� klart �ver granarnes bugande
toppar. Och ju m�rkare det blev, desto livligare m�lade sig p� en viss
fl�ck av himmelen ett r�daktigt, fladdrande �tersken av masugnens
l�gor. Det var en eldstod, som f�rde dem r�tta v�gen i skogens
labyrint, och de h�rde allt tydligare, huru forsen brusade, huru
b�lgarnes j�ttelungor fl�sade och hamrarnes slag genljudade bland
skogens klippor.

Nu glesnade skogen, och de b�gge vandrarne s�go framf�r sig ett �ppet
f�lt, i bakgrunden begr�nsat av ett berg, p� vars vilda, stupande
avsatser de �ver masugnstaket uppstigande eldtungorna kastade en
fantastisk belysning. Svarta gestalter visade sig kring elden, och
tonerna av en vemodig, enkel visa, sjungen av en okonstlad r�st,
blandade sig med det buller, som den arbetande maskinen och de lika
ivrigt arbetande m�nniskorna f�rorsakade.

Adolf och G�ran gingo uppf�r den l�nga bro, som f�rde till mashyttans
�vre v�ning, och p� vilken kol- och kalkstenslaster brukade uppk�ras
f�r att kastas i ugnens vilda gap. De h�lsade v�nligt p� de av r�k och
sot sv�rtade m�nnen, och dessa besvarade h�lsningen p� samma s�tt.
S�llan kommo bes�kande fr�n andra orter till denna avl�gsna del av
bergslagen, och man undre d�rf�r ej, att bergsm�nnen med en viss
nyfikenhet utfr�gade v�ra dj�knar, vilka de voro och varifr�n de
kommo. Sedan dessa givit gott besked f�r sig, blev det deras tur att
fr�ga, och de fingo nu bland annat veta, att �garen till denna masugn
liksom till flera andra, j�mte st�ngj�rnshamrar o. s. v., var den rike
och m�ktige patron Brackander p� Trevnadsl�sa. Trevnadsl�sas
karakt�rsbyggning var just det vitm�lade hus, som v�nnerna sett, medan
de vilade p� kullen. D�refter beg�vo sig dj�knarne till mashyttans
nedre v�ning, varifr�n s�ngen �nnu h�rdes. I d�rr�ppningen till
densamma visade sig en verklig j�ttegestalt, en karl p� sina sex fot
och lika m�nga tum, insvept i skinnkl�der och med en bredskyggig hatt
nedtryckt �ver det sotiga ansiktet.

- Vad �r ni f�r slags folk? fr�gade han t�mligen barskt.

- Vandrande dj�knar, svarade Adolf och G�ran p� en g�ng, och den

senare tillade:
- Vi fundera p� att stanna h�r i mashyttan �ver natten, om ni, gott
folk, icke har n�got d�remot, och sedan forts�tta vi v�r resa i
morgon.

- Dj�knar fr�n V�xj�? Pr�stges�ller? fortfor j�tten. Har ni g�tt

vilse, eftersom ni kommer s� h�r? H�r � just inga bekv�mligheter f�r
s�dana g�ster. Men vill ni sova p� en b�nk d�r inne, s� st�r det er
fritt.

- Jag har aldrig sett n�gon masugn f�rr, sade Adolf, och �r d�rf�r
litet nyfiken...

- Att se, hur j�rnet kommer utrinnande som en vitgnistrande str�m...

�ja, det �r r�tt lustigt f�r den, som inte �r van vid det...

- Och vad bekv�mligheter ang�r, inf�ll G�ran, s� ha vi m�nga n�tter

sovit under ett tr�d i skogen, med en sten till huvudg�rd...

- Likasom Jakob, inf�ll j�tten skrattande. Jas�, � herrarne av det

slaget, s� � herrarne v�lkomna.

Mannen gick in, och dj�knarne f�ljde honom.

Det var ett stort, m�rkt rum, i vilket de intr�dde. I st�llet f�r golv
hade det ett lager av djup sand, dess bakgrund upptogs av ugnsmuren,
b�lgarne och maskineriet, som s�tter dessa i g�ng; h�r och d�r s�gs en
sl�gga, och mot v�ggarne lutade sig l�ngre och kortare j�rnspett. P�
en b�nk sutto tvenne m�n, av vilka den ene sj�ng, och �ver s�ngarens
huvud h�ngde, fastspikad p� v�ggen, en lampa, som spridde ett ganska
s�mnigt och otillr�ckligt sken. S�ngaren var en medel�lders man, sotig
och kl�dd i skinn likasom de andra; de ord han sj�ng, d� dj�knarne
intr�dde, voro f�ljande:

"Trol�sa flicka, du har en fager hy,

men du har ock ett ostadigt sinn;
ditt hj�rta vill jag likna vid en vinddriven sky,
som far hela v�rlden omkring."

- Tyst nu, Pelle Larsson, med din dumma visa, sade den l�nge, som var
ingen annan �n masm�staren Sven, jag gitter icke h�ra den.

- N�, jag kan v�l tiga, eftersom du s� vill, svarade Pelle Larsson,
helst som jag ser, att du har tv� herrar med dig, och de tycka v�l
inte om enfaldiga bondvisor, kan jag tro.

- �, forts�tt han med sin visa, sade Adolf, vi h�ra g�rna p�.

- Men jag g�r det icke, sade masm�staren Sven. Pelle g�r aldrig annat
�n sjunger ovett och l�gn om t�serna, om deras trol�shet och s�dant
snack... Jag gitter icke h�ra det.

- Nej, m�nntro! sade Pelle, sedan Sven fick sig en f�stm�, tror han
alla flickor om gott.

- H�ll munnen! sade Sven.

- Bevars v�l, jag tiger, masm�stare, svarade Pelle. Annars ska

herrarne tro, att jag �r den v�rste hojtaren i hela v�r f�rsamling; ni
skulle bara h�ra mig i kyrkan. Klockaren skriker, s� att han �r r�d
som en tuppkam i synen, men mig �verr�star han icke.

F�rtroligheten mellan masugnskarlarne och dj�knarne beseglades, d�

dessa senare framtogo vinflaskan och l�to den vandra ur hand i hand,
fr�n mun till mun.

- En tung sl�gga det h�r, sade G�ran, i det han pr�vande upplyfte en
s�dan.

- Ja, inte duger en dj�kne att hantera henne, inf�ll Pelle Larsson.

- Icke det? sade G�ran, i det han fattade om �ndan av skaftet och h�ll
sl�ggan horisontalt med rak arm.

- Bra, bra, sade masm�stare Sven och klappade G�ran p� axeln. Herrn �r
en svensk gosse, det m�rker jag.

- Ja, s�dana ha vi m�nga p� gymnasium, sade lille Adolf, stolt r�tande

sig. G�ran �r icke den starkaste bland oss. Ni skall tro, att dj�knar
icke g� av f�r hackor, gott folk.

- N�, vad s�ger herrn om den h�r lilla tingesten? inf�ll Sven, i det
han pekade p� den st�rsta sl�ggan bland dem alla, en verklig
Herkules-klubba. Lyft den ocks�, om herrn orkar.

G�ran v�gade ett f�rs�k, som gjorde hans krafter all heder, men icke
desto mindre misslyckades.

J�tten skrattade, s� att de vita t�nderna lyste mellan de sotiga

l�pparne, varefter han fattade sl�ggan, sv�ngde den ur hand i hand med
f�rv�nande hastighet, kastade den upp i taket och uppf�ngade den i
fallet, lyfte den slutligen i en halvkrets �ver huvudet och l�t den
sakta nedsjunka mot sin mun. N�r detta var gjort, sl�ngde han den bort
i en vr� och sade torrt:

- Det d�r kallas bland oss bergsm�n att "kyssa" sl�ggan.

Adolf hade med verklig b�van �sett detta atletiska m�sterprov.

- Finnes h�r n�gon annan, som kan g�ra detsamma? fr�gade G�ran
undrande.

- Jag ber dem icke f�rs�ka, sade Sven, s�vida de ej vilja ha sina
n�sor f�rvandlade till rotmos och sv�lja sina t�nder. Men uppe i norra
bergslagen, i Barnarp och M�nsarp, finnas flera, som f�rst� sig p�
samma lek... Tag spaden, Pelle Larsson... slagget skall ut.

Pelle Larsson, bitr�dd av de tvenne andra karlarne, gr�vde en b�dd i

sanden fr�n ugns�ppningen till d�rren, och sedan b�dden var f�rdig,
fattade Sven ett spett, tryckte hatten djupare �ver ansiktet, gick
fram till ugns�ppningen och gjorde med spettet n�gra v�ldiga st�tar.
Ett �gonblick d�refter kom slaggen utrinnande som en str�m av
gnistsprutande eldv�gor och fyllde den gr�vda b�dden, upplysande
rummet med ett starkt, r�daktigt sken och utbredande en hetta, som
f�rekom de b�da dj�knarne n�stan odr�glig. Det var en vacker, men
snart f�rsvinnande anblick, ty slaggets livliga eldf�rg m�rknade
hastigt, n�gra vatten�mbar t�mdes �ver detsamma, varefter det
s�nderslogs med j�rnspetten och utbars styckevis ur hyttan.

- J�rnet kommer icke f�rr�n om en timme, sade Sven, och under tiden
ska vi �ta v�r kv�llsvard. Vilja herrarne vara med om den, fast det
bara �r sill och potatis och svagdricka, som vankas? Men potatisen �r
god, vill jag lova, den kokas icke, utan vi steka den h�r i den heta
sanden.

G�ran och Adolf voro ganska hungriga och emottogo s�ledes bjudningen
med mycket n�je. Den simpla anr�ttningen var snart f�rdig och fick en
strykande �tg�ng. G�ran och Adolf visade, att dj�knar ej �ro s�
nogr�knade, ifall sot och aska, j�mte hungern, �ro de enda kryddorna
p� maten.

- Jag vet icke varf�r, men jag tycker om er, gossar, sade Sven under
m�ltiden f�rtroligt till dj�knarne. Vart �mnen I taga v�gen i morgon?

- �t �ster, v�ster, s�der eller norr, svarade Adolf. Vi g� vart vinden

bl�ser.

- I morgon �r s�ndag, anm�rkte Sven, och det �r min tur att vara ledig
fr�n arbetet den dagen. H�r p�, gossar, om vinden skulle bl�sa �t det
h�ll, d�r far mins stuga ligger, skulle ni vilja f�lja med? Vi komma
att g� f�rbi vackra �ngar, d�r m�nga slags blomster v�xa, och jag kan
t�nka, att ni, liksom andra dj�knar, egentligen �ro ute f�r att samla
blommor...

- Vad s�ger du om f�rslaget, Adolf? fr�gade G�ran.

- Topp, svarade denne, jag f�r min del antager det.

- Gott, sade Sven, I skolen d� f� se en gubbe, som luktat krut i sina

dagar.

- Har er far varit i krig?

- Jag vill tro det. Han stupade i kriget mot ryssarne.

- Vad! Jag tyckte ni talade, som om han levde, inf�ll G�ran.

- Ja, saken �r den, att min salig far blev ihj�lskjuten, men min
fosterfar, korporal Brant, han lever nog, m�n I tro, och det �r den
gubben, jag menar. Han har, som jag sade, luktat krut i sina dar och
kan ber�tta er m�nga krigshistorier, om ni tycker att det �r roligt
att h�ra s�dana. Ni f�ljer s�ledes med, gossar?

- Ja, Sven.

- Men d� v�cker jag er klockan tre i morgon, innan f�glarne b�rjat

sjunga... �ren I med om det ocks�?

- Ja visst.

- N�ja, icke beh�ver jag vara r�dd, att ni ska f�rsova er, ty ni f�r
bara var sin tr�b�nk att ligga p� med min och Pelle Larssons tr�jor
till huvudg�rd.

Tiden gick fort under muntra samtal. Dj�knarne ber�ttade �ventyr om

Karl XII, och masugnsfolket dukade upp lustiga folks�gner om Bellman
(som i v�r allmoges mun g�ller f�r att vara den lustigaste hovnarr,
som n�gonsin gycklat med ett kr�nt huvud) samt trov�rdiga ber�ttelser
om skogsjungfrur, bergtroll, n�ckar, tomtegubbar och mera s�dant.
Pelle Larsson p�stod, att han m�ngen m�rk h�stnatt, d� han setat vid
kolmilan och lyssnat till vindens tjut i skogen, sett skogsjungfrun
med h�gtidliga steg vandra f�rbi; och en annan av arbetarne, som f�rut
varit bergspr�ngare vid Taberg, visste att ber�tta om Tabergsgumman
och hennes slott djupt inne i bergets sk�te. Man hade en g�ng, sade
han, beslutat spr�nga ett valv tv�rs igenom berget, men d� man hunnit
n�gra famnar in i detsamma, lj�d inifr�n en r�st, som f�rbj�d
arbetarne att forts�tta, ty de hade nu hunnit n�ra gummans
s�ngkammare. Men det p�b�rjade valvet finnes �nnu kvar och kan beses
av var och en, som bes�ker Taberg.

Det led nu l�ngt in p� natten, och dj�knarne k�nde behov av vila. De

lade sig p� de anvisade b�nkarne, och tr�tta av dagens vandring,
inslumrade de snart i oskuldens och ungdomens lugna s�mn.

_________________________________________________________________

Korporal Brant.

- Upp, gossar! lj�d en r�st i dj�knarnes �ron.

De vaknade. Str�mmen brusade, b�lgarne fl�sade, hamrarne knackade: det

var den gamla musiken, som oupph�rligt, �r ut och �r in, ljuder p� ett
s�dant st�lle. Men framf�r v�ra v�nner stod Sven masm�stare med ett
bylte i ena handen och sitt stora pinsbacksur i den andra.

- Ni sov s� gott, att jag tyckte det var synd att v�cka er f�rr, men
nu �r klockan fyra, och vi m�ste bege oss p� v�g, sade han.

G�ran och Adolf voro inom n�gra �gonblick f�rdiga. De sade farv�l �t
de �vriga masugnsarbetarne och f�ljde Sven. Visst voro de i b�rjan
litet olustiga, ty m�nga timmar hade deras s�mn ej r�ckt, och ej
heller voro de vana att sova med g�ngkl�derna p� sig, men denna
olustighet f�rsvann snart, ty morgonvinden bl�ste s� friskt och
upplivande, luften var s� ren, himlen s� bl�. Det var en ljuvlig
svensk sommarmorgon. Trasten och andra sm� vingade s�ngare fyllde
nejden med g�lla drillar, daggp�rlor gl�nste p� varje gr�sstr�, och
det doftade s� friskt fr�n �ngarne, de gamla granarne och linneorna,
som v�xte i deras skugga. Och n�r nu solen gick upp och g�t �ver
bergen ett gyllne sken, och dagrar och skuggor blevo skarpare och
landskapets skiftande f�rger saftigare, huru sk�n och leende l�g ej
vandrarnes lilla, av synkretsen begr�nsade v�rld framf�r dem!

Med friska sinnen, �ppna och tillg�ngliga f�r varje intryck av

naturens sk�nhet, med barmen vidgad av den livande morgonluften
vandrade de b�da dj�knarne fram�t. I det ungdomliga hoppets
kalejdoskop s�go de sin framtidsbana ligga framf�r sig lika solbelyst,
lika blomsterdoftande som den stig de nu vandrade. Ingen sorg, ingen
hotande framtidsbild, intet dystert minne fr�n det f�rflutna.

Sven masm�stare marscherade med l�nga steg och sv�ngande sitt knyte i
handen, framf�r dj�knarne, men ej p� l�ngre avst�nd, �n att de kunde
underh�lla ett samtal med honom, och det gjorde de �ven. F�r varje
f�gel, som slog i skogen, ville Adolf veta dess namn, och Sven
masm�stare visade sig b�de villig och kunnig att upplysa honom d�rom.
Likt Dag den vise tycktes han till och med f�rst� sig p� att �vers�tta
f�glal�ten p� m�nskligt tungom�l. Om deras v�g f�rde dem f�rbi n�gon
stuga, vilket s�llan skedde, ty nejden var f�ga bebodd, visste han
ber�tta �tskilligt b�de f�rst�ndigt och underh�llande om dess inv�nare
och dessas �den, levnadss�tt och ekonomi. S� gick tiden fort och
vandringen l�tt under muntert samspr�k.

Nu kommo de tre vandrarne till ett �ppet, solbelyst st�lle i skogen,

d�r en smal, men t�mligen djup b�ck fl�t, tyst och obekant, med klara
b�ljor �ver sin vita sandb�dd, tills den f�rsvann bland granarnes och
tallarnes stammar.

- H�r p�, gossar, sade Sven och stannade, vi ha s�ndag i dag. Att visa
sig inf�r V�r Herre med rent hj�rta �r ingen s� l�tt sak, men att visa
sig inf�r m�nniskorna med rent ansikte p� en s�dan dag �r mycket
l�ttare. Jag menar h�rmed, att n�r jag vandrar fr�n masugnen till far
mins stuga, pl�r jag stanna h�r och tv�tta sotet av mig. Det �r icke
f�r mycket, helst d� man har, med respekt att s�ga, en f�stm�, som
v�ntar p� sig d�r hemma.

- Har Sven verkligen en f�stm�? �r hon vacker? fr�gade Adolf.

- Det f�r Adolf snart se, svarade Sven. Men nu vill jag fr�ga, om
gossarne vilja g�ra som jag, det vill s�ga: taga sig ett bad.

Det var just vad G�ran och Adolf ville, ty b�ckens vatten var klart
och inbjudande. Sven tv�ttade sig med medhavd s�pa och visade nu,
sedan sotet v�l var bortsk�ljt, ett �ppet, �rligt och friskt ansikte,
vida yngre �n dj�knarne f�rmodat.

Ja, Sven kunde vid n�rmare p�seende ej g�rna vara �ldre �n tjugufem
�r. Sedan de tillr�ckligt njutit av de svalkande b�ljorna, �ppnade
Sven sitt knyte, i vilket han hade rent linne och sina helgdagskl�der
av vackert, pressat vadmal. Dessa p�drogos nu, och arbetskl�derna
hoprullades i ett bylte och g�mdes i en buske. D�refter fortsattes
vandringen.

De kommo nu ur skogen till en �ppen sl�tt, p� vilken h�r och d�r en

sandkulle, �verh�ljd med r�da ljungblommor, h�jde sig. Ljungf�lt, p�
vilka vitulliga f�r s�kte en sparsam f�da, saftgr�na �ngar, d�r en och
annan h�st och ko betade, sm� �kerlappar med vajande korn och havre,
och k�rr, vars m�rka gyttja rikligt pryddes med silvergl�nsande
"Parnassiae palustres" och guldgula "Calthae", omv�xlade med varandra,
och l�ngst bort glittrade en insj� i morgonsolens sken. Men vid
insj�ns strand l�g en r�dm�lad stuga, och p� den pekade Sven, s�gande:

- D�r bor far.

Snart voro de framme. Stugan hade ett v�nligt och inbjudande utseende,
d�r den l�g, p� tre sidor omgiven av en liten tr�dg�rdst�ppa och
beskuggad av gamla knotiga, men v�l ansade �ppeltr�d. I tr�dg�rden
v�xte m�nga nyttiga plantor, s�som k�l, mor�tter och rovor, men man
s�g d�r �ven sm� blomsterland med granna ringelblommor och stolta
pioner. Blommor utanf�r en lantlig stuga �ro alltid goda tecken; de
bevisa, att sinnet hos inv�narne icke �r s� f�rvildat eller nedtryckt,
att det ej �ppnar sig f�r det t�cka och �lskliga i naturen. Vid ena
gaveln stodo trenne bikupor, och man h�rde kring dem det tydliga
"susurrus", vid vilket herdarne i Virgils ekloger �lska att slumra.
Framf�r stugan, n�rmare intill sj�n, h�ngde n�t att torka i solskenet,
och �ver f�rstugukvisten hade ett �kta par av det hederliga
svalsl�ktet byggt sitt bo.

V�ra tre vandrare stego in. Stugans inre bar samma pr�gel av
hemtrevnad som dess yttre. Golvet var vitt och bestr�tt med
v�lluktande enris; en r�dm�lad pinnsoffa, n�gra stolar med
hj�rtformigt utskurna ryggst�d, en s�ng med sn�vitt sparlakan, ett
bord, en byr� med m�ssingsbeslag, en Moraklocka samt ett sk�p, p� vars
d�rr �garens namn prunkade i en krans av konstn�rligt m�lade blommor,
utgjorde m�bleringen. De vitmenade v�ggarne voro prydda med livligt
kolorerade tavlor fr�n Lundstr�mska konstanstalten i J�nk�ping; d�r
s�g man scener ur nya testamentet och ur svenska historien, sk�ggiga
sultaner till h�st, Napoleon och "Karl XI:s syn p� rikssalen". �ver
pinnsoffan h�ngde en musk�t med p�skruvad bajonett och en gammal
soldathatt. Genom f�nstret tittade solen v�nligt och helgdagslikt in i
rummet.

- Se d�r ha vi Sven! sade en ung flicka, som f�r tillf�llet var ensam
inne, sysselsatt med att pryda den vitrappade spiseln med bj�rkl�v och
ringelblommor. Det var Ingrid, korporalens yngsta dotter, en
femton�rig j�nta med ljust h�r, stora bl� �gon och friska kinder. Hon
�mnade s�ga n�got mera, men tystnade och slog f�rl�gen ned �gonen, d�
hon varseblev Svens obekanta f�ljeslagare.

- God dag, lilla Ingrid, sade Sven och lyfte flickan h�gt i taket. Men
s�g mig, var �r far och mor och Johanna... �r Johanna kommen �n?

- Mor �r g�ngen till kyrkan, far sitter i t�ppan och r�ker sin pipa,
men Johanna kommer v�l snart, t�nker jag, sade Ingrid. Jag skall s�ga
till far...

Flickan skyndade ut genom k�ksd�rren, och kort d�refter visade sig

korporalen.

Korporal Brant gick p� tr�ben -- ty d� en kula har bortsnappat en

fortkomstledamot av k�tt och blod, har kronan ingen annan att giva i
ers�ttning �n i b�sta fall -- en av h�rd och god masurbj�rk. Men detta
bekom korporalen f�ga; ja, tr�benet och tapperhetsmedaljen voro p�
s�tt och vis korporalens k�raste egendom: aldrig har en dans�s med
s�dan stolthet visat publiken en v�l formad vad och n�tt fot, som
korporalen skulle visat sitt tr�ben f�r envar, som ville betrakta
denna anspr�ksl�sa produkt av svarvarens konsterfarenhet. Sextio
levnads�r, genomstr�vade dels under musk�ten, dels vid plogen, hade
gr�spr�ngt hans h�r och v�ldiga kn�velborrar, men ej lyckats kr�ka
hans h�ga, axelbreda gestalt, som, inkn�ppt i en bl� rock med blanka
knappar, var lika rak och milit�risk som f�r trettio �r sedan.
Ansiktet l�g i allvarsamma, n�stan bistra rynkor, men �gonen blickade
v�nligt och milt under sina buskiga �gonbryn. S�dan var korporal Brant
till sin yttre m�nniska. Dj�knarne k�nde vid hans �syn en djupare
v�rdnad, �n om de sett hela V�xj� konsistorium intr�da; herrar
konsistoriales torde finna detta mycket besynnerligt, men f�rh�llandet
var verkligen s�dant.

- �r herrarne samma dj�knar, som f�r ett par dagar sedan voro i
Lomaryd? fr�gade korporalen, under det han slog sig ned i sin
pinnsoffa, drog n�gra drag ur pipan och med handen str�k sitt tr�ben.
- Ja, korporal.

- D� vill jag fr�ga herrarne en sak s� god som tv�: vad var det f�r
galenskaper, herrarne satte i huvudet p� n�mndemansmor? Jag tr�ffade
f�r en stund sedan Ola Persson, och han ber�ttade n�got spektakel om
herrarne och folket d�r p� st�llet...

Adolf omtalade nu p� ett putslustigt s�tt historien om de signade

nubbarne. Korporalen drog ett �gonblick p� munnen, men skakade
d�refter allvarsamt huvudet och sade, i det han �ter b�rjade stryka
sitt tr�ben:

- Lille baronen kan visst tycka, att det d�r �r roligt, men kan han
ocks� tycka, att det �r r�tt? Skall man g�ra enfaldiga m�nniskor
dummare och vidskepligare, �n de �ro? Ynglingar, som f� studera och
l�ra och inh�mta kunskaper, b�ra v�l hellre f�rs�ka hj�lpa folk ur
deras villfarelser �n bestyrka dem i s�dana... Det �r min mening om
saken.

Och d�rmed utpustade korporalen ett duktigt moln ur sin pipa.

G�ran och Adolf s�go icke s� litet f�rl�gna och handfallna ut vid
denna ov�ntade f�rebr�else.

- Men herrarne �ro i alla fall bara unga pojkar, fortfor korporalen
muntert, och med pojkar f�r man ej r�kna s� noga, om de hava ett eller
annat uppt�g f�r sig: det ligger i deras natur. M�nniskan, tillade han
allvarsamt, skall f�rst g� genom livets h�rda rekrytskola och lida
mycket hugg, innan hon blir en allvarlig stridsman.

Sven masm�stare, som innerligt skrattat �t Adolfs ber�ttelse och sedan

under samtalets fortg�ng st�tt och sett ut genom f�nstret, v�nde sig
om och sade:

- Det syns en b�t ute p� sj�n; det �r s�kert Johanna, som kommer.

- Gott, sade korporalen, vill ni som jag, s� g� vi ned och m�ta henne
vid sj�stranden. Emellertid skall du, Ingrid, laga till litet mat �t
oss. Herrarne f� h�lla till godo med vad huset f�rm�r.

Det var verkligen Johanna, korporalens �ldre dotter, som kom roende.
Den raska flickan var ensam i b�ten och sk�tte sj�lv �rorna med vana
och kraftiga h�nder. Johanna tj�nade som ladug�rdsdeja hos patron
Brackander p� Trevnadsl�sa. Fr�n denna herreg�rd till korporalens
stuga, tv�rs �ver sj�n, var en fj�rdedels mil, men den unga flickan
r�knade icke �rtagen, n�r rodden g�llde hemmets h�rd, d�r k�ra
anh�riga och f�stmannen v�ntade henne.

N�r b�ten var n�ra stranden, lade Johanna upp �rorna, hoppade i land
och drog jullen med ett kraftigt tag ett stycke upp p� det torra.
Johannas hela v�sende vittnade om raskhet och h�lsa. Och �nd� var
hennes ansikte s� fint, hennes hy s� ren och hennes �gon s� klart
ljusbl�, att m�nga av Amaranterordens f�rn�ma sk�nheter skulle haft
sk�l att avundas henne. De sm� h�nderna voro kanske n�got f�r r�da och
valkiga av arbete f�r att behaga i en salong -- men Sven masm�stare
tyckte om dem desto mera.
Den lilla familjen och dess g�ster �terv�nde nu till stugan. Sven
masm�stare r�ckte Johanna en liten f�rg�t-mig-ej, som han funnit vid
sj�stranden, och detta var allt det galanteri, man hos honom kunde
uppt�cka. De gingo vid varandras sida utan att tala m�nga ord, men
deras okonstlade v�sen vittnade tillr�ckligt om den gl�dje, de k�nde
�ver att f� se och vara n�ra varandra.

S�dana m�ten intr�ffade t�mligen s�llan; emedan arbetet vid masugnarne

fortg�r �ven om s�ndagarne, var det blott en eller tv� g�nger i
m�naden, Sven kunde sl� sig l�s f�r att tr�ffa Johanna i kyrkan eller
i faderns stuga.

Man satte sig till bords. P� en vit duk stod ett fat med potatis, ett
annat med fisk, som korporalen f�reg�ende dagen egenh�ndigt dragit upp
ur sj�n, samt en stor kanna av o�kta porslin, fylld med den raraste
mj�lk. Br�det bestod av havreblandat korn, v�l bakat och s�rdeles
m�rt. Detta var hela anr�ttningen, men ingen l�mnade bordet hungrig.
H�refter framtog korporalen postillan och psalmboken, p�tog sina gamla
brillor och uppl�ste med klar r�st dagens evangelium, varefter han
uppdrog �t G�ran att f�rel�sa predikningen.

V�r dj�kne k�nde sig fattad av en k�nsla, den han f�rut aldrig
erfarit. I kretsen av dessa genom oskrymtad gudsfruktan och inb�rdes
k�rlek f�r�dlade naturm�nniskor var det liksom om ett friskare, men
allvarligare liv genomstr�mmat honom. Ljuva minnen vaknade i hans
barm, minnen fr�n hans barndom, d� fader och moder �nnu levde, och han
sj�lv, ett oskyldigt barn, uppv�xte i deras v�rd under den gamla
hyddans tak. Han f�rel�ste ur postillan med anda och �vertygelse, och
predikantens enkla ord voro likasom h�mtade ur hans eget hj�rta. �mnet
var m�nniskans barnaf�rh�llande till Gud, och huruledes hon genom
detta f�rh�llande �r i st�nd att med inre lugn och lycka best� de
h�rdaste pr�vningar, f�r vilka den p� sin egen kraft trotsande m�ste
duka under.

Efter predikningens slut tryckte korporalen G�rans hand och lovordade

hans vackra utf�rsg�vor. Man gick d�refter p� husfaderns f�rslag till
tr�dg�rdst�ppan och tog d�r plats p� en b�nk, som beskuggades av en
gammal enstaka lind. Alla voro tysta, till och med den lille pratsamme
Adolf. Korporal Brant s�g fundersam ut, stoppade sin pipa och sade
slutligen:

- Med anledning av vad vi i dag h�rt, kom jag, s�som ofta sker, att
t�nka p� min salig v�n St�l, din far och min gamle krigskamrat, k�re
Sven. St�l tj�nte liksom jag vid Albo kompani; han var flygelman, ty
han h�ll sina sex fot och sex tum, likasom du, Sven, och jag var hans
n�sta man i ledet. Vi voro goda v�nner, delade ljuvt och lett, och
voro alltid vid varandras sida, s�v�l i kulregnet som p� marscher och
i bivuaken. Men det var ej till detta jag ville komma utan till n�got
annat. St�l var en barnafrom m�nniska och f�rsummade ingen kv�ll sin
b�n till Gud. Det var en kort b�n, som han l�rt av mor sin, och han
uppl�ste den av gammal vana med h�g och ljudelig r�st, innan han, med
r�nseln under huvudet och gev�ret vid sidan, somnade. Det var, med ett
ord, den lilla b�nen: "Gud, som haver barnen k�r, se till mig, som
liten �r" o. s. v. Nu kunnen I v�l t�nka, att m�nga av v�ra kamrater
tyckte det vara lustigt, att den gamle sk�ggige St�l, som var den
l�ngste karlen i kompaniet, kallade sig "barn" och "liten", men s�dant
bekymrade honom f�ga, ty, som han sade, Gud m�ter icke m�nniskorna med
alnm�tt, och Guds barn ville han vara, om han �n bleve aldrig s�
gammal.

Korporalen tystnade �ter f�r en liten stund och tycktes f�rsjunken i

sina minnen. Sven masm�stare torkade med avighanden sina �gon, i vilka
en fuktig glans var synbar.

S�som l�saren redan vet, hade Svens far stupat i kriget mot Ryssland.
N�r korporal Brant hemv�nde, var det han, som meddelade sorgeposten �t
St�ls �nka, som med en fem�rig son bebodde en backstuga och befann sig
i yttersta n�d, ty hon var sjuklig och of�rm�gen att arbeta. Nu hade
Brant sj�lv hustru och barn att f�rs�rja, hade blivit invalid, var
krasslig av f�ltlivets m�dor och f�rsakelser och kunde s�ledes ej s�
kraftigt som f�rr sk�ta plog och spade. Men detta hindrade honom ej
att �taga sig den �vergivna �nkan och hennes son, och n�r gumman St�l
dog, tog han hennes son Sven till sig som eget barn. Han hade sj�lv
l�rt pojken att l�sa och i allo v�rdat sig om honom med lika stor
�mhet som om sina egna barn. Dock m�ste korporalen vid Svens
uppfostran ofta taga itu med h�rdhandskarne, ty Sven var en styvsint
pojke; men det b�ttrades med �ren, s� att korporalen fick heder,
gl�dje och nytta av sin fosterson. Sven var duktig och ordentlig,
skicklig b�de som masugnskarl och smed, och den m�nadspenning han
f�rtj�nte, kom nu hush�llet v�l till pass. Den gamle krigsmannen s�g
med innerlig f�rn�jelse, att Sven och hans Johanna tyckte om varandra;
han hade, medan de �nnu voro barn, t�nkt sig som ett �nskningsm�l att
se sonen till den of�rg�tlige v�nnen St�l i �kta f�rening med Johanna.

- Korporal Brant, sade Adolf, vill korporalen g�ra oss ett stort n�je,
s� omtala n�got f�r oss fr�n kriget!

- Sommardagen �r l�ng, svarade korporalen, och I stannen ju h�r till i

morgon. Vi ha s�ledes god tid p� oss att ber�tta krigshistorier...

- Var stupade St�l? fr�gade Adolf, som ville f�rm� gubben Brant att
genast �ppna sin spr�kl�da.

- Det var vid Helsinge, sade korporalen med en l�tt suck. D�r voro
kronobergarne med, skolen I tro, fortfor han, i det han r�tade sig och
�gonen blixtrade. Ni vet av historien, gossar, att kronobergarne f�r
den dagens arbete blev regementet n:o 1 i svenska arm�en och fick rang
av konungens garde. Lagerbring kommenderade den svenska styrkan.
Ryssarne voro dubbelt s� m�nga som vi, men vi h�llo dem varma under
tv� l�nga dagar. Men s� kom Gustav Adolf och utn�mnde en annan
bef�lhavare, och s� uppstod oreda; order och kontraorder gingo om
varandra, och hela det h�gre bef�let blev likasom yrt i huvudena. Vad
den stackars kungen tog sig till, s� bar det p� tok, och s� gick det
�ven denna g�ngen. Hade vi bara f�tt h�llas, s�som vi b�rjat, skulle
vi jagat ryssarne n�cken i v�ld. Men s� blev det pl�tsligt befallt,
att vi skulle inskeppa oss igen. Jag vill icke s�ga er, vad vi simpla
soldater k�nde och t�nkte, d� den befallningen blev veterlig. M�nga
gr�to av harm, andra mumlade h�rda och kanske or�ttvisa ord om kungen
och det h�gre bef�let. Men d� vi kronobergare fingo veta, att vi
skulle bet�cka de �vriga trupperna, medan de inskeppades, blevo vi
glada som barn. Ryssarne, som f�rut h�llit sig p� vackert avst�nd,
ryckte nu an helt of�rskr�ckt och b�rjade skjuta och dundra alldeles
rasande. Vi svarade duktiga tag. M�ngen tapper karl och god kamrat
fick under de timmarne bita i gr�set. Men ryssarne blevo alltmera
n�rg�ngna; de s�go nu bara en liten hop framf�r sig, ty de andra
regementena voro redan till god del ombord p� fartygen. Den lilla
hopen bestod just av oss kronobergare, och av oss berodde nu v�r lilla
h�rs och svenska �rans r�ddning. Vi fingo ordres att taga till
bajonetten och kasta ryssarne tillbaka. Hej, s�dant liv det blev i
spelet! Vi hade k�cka och duktiga officerare, kaptener, som levat med
oss p� roten, och dem vi �lskade som f�der. Med s�dana officerare g�r
man till d�den som till en dans. Vi simpla karlar ville genast d�ran
utan att avvakta kommandoordet, men Ulfsax och Rappe, Bergman,
Lindberg och Aminoff l�to ej v�nta p� sig. De st�llde sig framf�r
fronten, och d�rp� bar det av under dundrande hurrarop. Ryssarnes
f�rsta linje stod stilla med f�lld bajonett, tills st�lspetsarne
korsade varandra, men d� br�to vi in p� dem, stucko eller slogo med
gev�rskolvarne, s� att moskoviterna rullade som k�glor. Andra ryska
linjen inv�ntade oss icke, utan tog till harv�rjan. Det skulle annars
g�tt dem p� samma s�tt... Men vi l�mnade m�nga p� platsen, och bland
dem v�r St�l, gossar. Han var vid min sida, och den f�rste ryss, jag i
anloppet s�g falla, stupade under St�ls gev�rskolv. Men ryssarne voro
knappt p� retr�tt, f�rr�n han tr�ffades av en kula. Han sj�nk till
marken; jag kastade mitt gev�r f�r att lyfta upp honom och b�ra honom
bakom linjen, men han sade: "Hugg p� ryssarne, Brant, och bry dig icke
om mig; jag d�r snart. H�lsa till hemmet!" Och d�rmed sl�t han till
�gonen ... jag lade handen p� hans hj�rta, handen blev blodig... kulan
hade funnit r�tta st�llet... St�l var min b�ste v�n; jag tyckte sedan,
att det var tomt och �dsligt i ledet, d�r jag ej l�ngre hade honom
bredvid mig, ty vi voro, han och jag, som gamla h�star, som l�nge
dragit ihop. Men icke s�rjde jag egentligen, ty St�l dog en vacker
d�d... han dog f�r fosterlandet, f�r Sverige, gossar... och jag hoppas
med tillf�rsikt, att han �r salig.

Samtalet gick nu �ver p� andra �mnen, och dj�knarne inh�mtade av

detsamma, att torpet, som arrenderades av korporalen, tillh�rde patron
Brackander p� Trevnadsl�sa. Korporal Brant hade nu i m�nga, m�nga �r,
l�ngt innan Brackander k�pte n�mnda egendom, varit bosatt p� den lilla
l�genheten. Brackander hade emellertid p� senare �ren betydligt �kat
arrendesumman. Av �tskilliga yttranden, i f�rbig�ende f�llda av Sven
masm�stare, men synbarligen ogillade av korporalen, sl�to dj�knarne,
att varken Sven eller n�gon annan underhavande hade sk�l att tycka om
patron Brackander. Sven ber�ttade bland annat med glad uppsyn, att den
tid, under vilken han genom kontrakt f�rbundit sig att f�rest�
Brackanders masugn, om n�gra m�nader vore slut; d�refter �mnade Sven
bygga en smedja, arbeta f�r egen r�kning och fira sitt br�llop med
Johanna.

Dj�knarne kvarstannade hos korporal Brant till f�ljande morgon. Men

redan om aftonen togo de farv�l av Sven masm�stare och Johanna, vilka
b�da f�r sina olika sysslors skull ej kunde dr�ja hemma �ver natten.

Och n�r morgonen kom, skakade G�ran och Adolf hj�rtligt hand med
Brant, hans hustru och lilla Ingrid och drogo vidare. Men under hela
sin vandring tyckte de sig ej ha tillbringat n�gon trevligare dag �n
den i korporalens hem. Adolf m�rkte under de f�ljande dagarne, att
G�ran g�rna talade om Ingrid, och sk�mtade mycket med honom d�r�ver.

Emellertid l�mna vi dj�knarne tills vidare �t sitt �de. Vi skola under

ber�ttelsens fortg�ng �ter tr�ffa dem. Och nu draga vi �ver sj�n, som
�r kortaste v�gen till Trevnadsl�sa, f�r att som hastigast g�ra
bekantskap med dess �gare, patron Brackander.

_________________________________________________________________
 Patron Brackander.

N�gra dagar efter dj�knarnes bes�k hos korporalen finna vi patron

Nikolaus Brackander vandra av och an med l�nga steg i sitt kontorsrum.
Patron Nikolaus Brackander �r liten till v�xten, men fyllig och
axelbred, b�r h�gt uppkammad tup�, har armarne korslagda bakom ryggen,
g�r mycket ut�t med f�tterna, som en dansm�stare fr�n
sjuttonhundratalet, och spottar rakt framf�r sig. Vad i �vrigt hans
utseende betr�ffar, vilja vi n�mna, att patronens sk�tev�n,
kronol�nsman Sp�qvist, p� heder och tro f�rs�krat, att han
(Brackander) �r f�rv�nande lik Napoleon I. Vi till�gga blott, att herr
Sp�qvist f�llde detta omd�me med ledning av ett tr�snitt,
f�rest�llande den store kejsaren, tillverkat hos J. P. Lundstr�m i
J�nk�ping.

Kontoret �r ett m�rkt rum, vars f�rn�msta m�bler �ro ett stort
skrivbord, bet�ckt med charta-sigillata-f�rsedda dokumenter, en
piphylla och ett v�ggsk�p, det senare patron Brackanders speciella
husapotek, inneh�llande �tskilliga flaskor med etiketterna "Punsch",
"Arrak", "Rom" och "Konjak". V�ggarne �ro beh�ngda med piskor av alla
slag och storlekar, fr�n den blygsamma tagelpiskan, varmed
skjutsbonden undf�gnar sin tr�ttk�rda kamp, till den f�rn�ma
chambri�ren. Patron Brackander vurmar n�mligen f�r piskor; dock �r
denna vurm ej s� ensidig, att den ej �ven omfattar ridsp�n, av vilka
finnes ett ganska utvalt f�rr�d.

Vi gl�mde att bland m�blerna r�kna patron Brackanders bokhylla; m�

ingen tillr�kna oss detta s�som h�rflutet fr�n bristande aktning f�r
vetenskap och litteratur. P� n�mnda hylla befinna sig en bok om
h�stars sjukdomar, en juridisk handbok, en "brevst�llare", en
procentutr�kningstabell eller s. k. lathund, vidare en statskalender
(mycket sliten vid f�rteckningen p� riddare av nordstj�rne- och
vasaorden) samt n�gra romaner av Paul de Kock.

Utom sin vurm f�r piskor karakteriseras patron Brackander av en andra

vurm f�r processer och en tredje f�r utm�tningsauktioner. Varhelst
patronen under sina transaktioner fann en den ringaste lilla anledning
att b�rja process, vips hade han inlagor, klagoskrifter och
besv�rshandlingar f�rdiga att f�rel�ggas beh�rig eller obeh�rig
domstol. Denna vurm hade s�kert sin rot i ett �delt beg�r att f�rkovra
lagskipningen och giva juristerna en nyttig syssels�ttning. Den tredje
vurmen -- den f�r utm�tningsauktioner -- h�rledde sig lika sannolikt
fr�n den hos alla stora sj�lar medf�dda b�jelsen f�r det tragiska och
dramatiska i livet. Patronens tycke f�r dylika f�rr�ttningar var till
den grad utbildat, att han ej blott bevistade alla de bland hans
underhavande f�rekommande talrika utm�tningsauktionerna, utan ofta
reste l�nga v�gar, i s�llskap med kronol�nsmannen Sp�qvist, f�r att
bevittna sk�despel av denna art.

P� senare tider hade patron Nikolaus Brackander blivit rov f�r �nnu en
fj�rde vurm. Och likv�l var patron Brackander i sig sj�lv ingen vurm,
utan tv�rtom en bland de mest "praktiska" m�nniskor, p� vilka nittonde
�rhundradets sol skinit. Besynnerliga mots�gelser i m�nniskolivet!

Denna fj�rde vurm bestod d�ri, att patron Brackander "per fas et
nefas" ville gifta sig. Han hade nu vid fyrtiotv� �rs �lder, i den
h�rliga blomman av sin mannakraft, ledsnat vid ungkarlslivet och
beslutat att lyckligg�ra n�gon Evas dotter med sin hand. Och vilken
kvinna kan motst� en man, som p� h�ret liknar den store Napoleon och
d�rtill �ger herreg�rdar, masugnar, st�ngj�rnshammare och v�ldiga
kapitaler, placerade p� de s�kraste h�nder.

Patron Brackander var ej blind f�r sitt eget v�rde; med all sin
blygsamhet visste han sig vara oemotst�ndlig, om han s�rskilt lade an
p� att f�nga en flicka; ja, han misst�nkte, att flickorna just lade an
p� att f�nga honom. Men fr�gan var nu: vem bland denna uppsj� p�
feminina m�nniskovarelser skulle han v�lja till sin ledsagarinna genom
livet?

Det �r denna fr�ga, som syssels�tter honom, under det han, s�som vi
n�mnde, med l�nga steg m�ter kontorsgolvet.

Patronens hj�rta var varken av tack- eller st�ngj�rn, l�ngt d�rifr�n;

det var en mjuk muskel, l�tt nog genomborrad av en pil fr�n Amors
b�ge. Detta hj�rta �gde hemligheter -- hemligheter, vid vilka de fem
v�rldsdelarne skulle h�pna om de blevo k�nda. Bet�nk blott: den rike
brukspatronen, Napoleons levande avbild, vasaordenskandidaten Nikolaus
Brackander f�r�lskad uti... gr�sliga sanning!... sin ladug�rdspiga!

S�dant var f�rh�llandet: Brackander var k�r i Johanna Brant,

korporalens dotter!! Men denna k�rlek var naturligtvis av lugn och
sansad art, ty i stora sj�lar kunna visserligen passioner vakna, men
de beh�rskas och h�llas inom tillb�rliga gr�nser. Hos den praktiske
Brackander hade �ven k�rleken en praktisk riktning och visade, i
synnerhet n�r fr�gan var om en ladug�rdsdeja, en viss ben�genhet att
h�ja sig �ver tomma, av sv�rmiska idealister p�funna formaliteter,
s�som vigsel, �ktenskapskontrakt och pr�sterlig v�lsignelse. Men i
Johannas hela v�sende och framf�rallt i den rena blicken fr�n hennes
klara bl� �gon l�g en f�r varje praktiskt f�rst�nd of�rklarlig kraft,
som h�ll patronen p� vederb�rligt avst�nd och kom varje ord, som
kunnat f�rr�da hans k�nslor, att d� p� hans tunga. Ingenting f�rr�dde
hans hj�rtas svaghet, om ej det, att han efter Johannas ankomst till
Trevnadsl�sa �gnade en ovanlig omsorg �t ladug�rdssk�tseln och gjorde
flitigare bes�k hos sina oxar, kor och kvigor �n f�rut.

- Det �r l�jligt... det �r bef�ngt, mumlade han, i det han hastigt

gjorde halt framf�r sitt husapotek och tillagade en hj�rtstyrkande
medicin av konjak och n�gra droppar vatten, det �r f�r rasande! Jag,
Brackander, brukspatronen, fundera p� gifterm�l med en
ladug�rdspiga?... Har jag verkligen gjort det?... Ja, s�dan galning
jag �r! Jag blygs f�r mig sj�lv! Brackander, Brackander! vart tager du
v�gen? H�rintill skall du g� och icke vidare!

Han slukade en v�ldig klunk grogg och fortsatte vandringen, mumlande

avbrutna meningar och spottande i rak linje framf�r sig. Nu stannade
han, fattad av en pl�tslig ingivelse, och ringde.

En dr�ng visade sig i d�rren.

- Svalgren, sade patron, du sp�nner genast min holsteinska h�st f�r

giggen. Du tager vidare de pr�ktigaste seldonen, som finnas i stallet,
och skurar dem, s� att de bl�nka som solen. Sedan kl�der du dig i det
nya livr�et med r�da listerna och blanka knapparne, du vet.

- Ja, n�dig patron.

- Och fort skall det g�... annars vankas det stryk.

- Jag vet, n�dig patron.

Tj�nsteanden, som, i f�rbig�ende sagt, hade ett lismande, r�vaktigt

utseende, f�rsvann, och patronen b�rjade g�ra sin toalett. Han ikl�dde
sig lackerade st�vlar, svart frack, vit halsduk och kyrkstapelsh�ga
"faderm�rdare" samt genomdr�nkte sin tup� med en hel flaska
makassarolja.

Han m�nstrade sig d�refter i spegeln -- och suckade. Sucken g�llde de

bortrakade polisongerna. Patron Brackanders ansikte hade n�mligen f�rr
infattats i en ram av de mest kvinnof�rledande polisonger -- de voro
hans �lsklingar, hans tr�st i livets mulna stunder -- men sedan
l�nsman Sp�qvist upplyst honom om, att Napoleon ej nyttjade
polisonger, f�rsvunno en vacker dag dessa vegetationens underverk f�r
en artistisk bybarberares h�rjande lie. Men vad offrar icke en stor
sj�l f�r en id�!

Sedan patronen med filosofisk djupsinnighet �verv�gt, vilken bland

sina hundrade piskor han borde v�lja, best�mde han sig slutligen f�r
en pr�ktig l�derpiska med silverbeslaget skaft, steg upp i giggen och
gav h�sten en klatsch. Solen speglade sig i de blanka seldonen och
�terblixtrade fr�n lakejen Svalgrens stora m�ssingsknappar, den
st�tliga h�stens man fladdrade f�r vinden, och h�g som Jupiter tonans
eller �tminstone som Nero vid en olympisk kappl�pning lutade sig
patron Brackander majest�tiskt tillbaka i giggen och sv�vade fram�t
�ver landsv�gen i skyar av damm.

Vad g�llde resan? En viktig fr�ga, i vilken hela v�rlden borde

intressera sig!...

Vi hava antytt, att patron Brackander var en stor, lugn, m�ngsidig

karakt�r. Man m� s�ledes ej tro, att patronens tycke f�r Johanna Brant
hindrade gifterm�lsspekulationer i andra riktningar. Patronen var
verkligen ute i friare�renden. Bland hans grannar fanns en adelsman
med en enda vacker och �lskv�rd dotter. Adelsmannen var fattig, men
n�ra besl�ktad med l�nets h�gsta aristokrati och med inflytelserika
magnater. Nu, ehuru Brackander titt och ofta uttalade ett djupt f�rakt
f�r adel och adelskap, var han i sitt innersta en varm anh�ngare d�rav
och skulle g�rna givit en av sina masugnar f�r att f� s�te och st�mma
p� riddarhuset under namnet Brackhj�lm, Bracksk�ld, Brackhj�rta,
Brackhuvud eller n�got dylikt. Nu var Brackander visserligen en
h�gm�gende man, och m�nga hj�ssor s�nkte sig f�r den rike
j�rnpatronen, varhelst han for fram, men han hade dock med harm
iakttagit, att man i vissa kretsar otvetydigt s�g honom �ver axeln.
Han ville nu genom �ktenskaplig f�rening med ovann�mnda fattiga, men
f�rn�ma fr�ken f�rskaffa sig relationer inom aristokratien f�r att i
s�llskapslivet f�rv�rva den plats, honom r�tteligen tillkom. Dessutom
hade han vissa spekulationer p� vasen, ja p� nordstj�rnan -- planer,
som en dylik f�rening n�dv�ndigt m�ste gynna. Att intet hinder fr�n
flickans eller hennes f�r�ldrars sida skulle m�ta, d�rom var han
f�rvissad; han v�ntade tv�rtom, att f�r�ldrarne skulle tacka honom med
gl�djet�rar i �gonen, och flickan d�na av f�rtjusning.

Efter halvannan timmes f�rlopp rullade giggen �ter in p� Trevnadsl�sas

g�rd. Den holsteinska fuxen var bet�ckt med svett och l�dder,
patronens ansikte gl�dde av harm och raseri. Han gav Svalgren en
�rfil, d�rf�r att denne ej nog hastigt hann sl� ned fotsacken,
sparkade g�rdshunden, som med viftande svans kommit sin herre till
m�tes, och rusade upp p� sitt kontor. Otroliga h�ndelse -- fenomen i
m�nsklighetens �rsb�cker! Brackander hade f�tt en korg!... Den unga
fr�ken hade givit honom ett h�vligt, men best�mt avslag! Hon hade
f�rsakat masugnarne och st�ngj�rnshamrarne och s�llheten vid den
�lsklige j�rnpatronens sida! O kvinna, kvinna!

Tvenne dagar d�refter emottog kronol�nsman Sp�qvist en biljett med

inbjudning att bes�ka v�nnen Brackander. Vi finna de sympatiserande
sj�larnas jordiska omh�ljen f�rt�jda, l�nsmannens i soffan och
brukspatronens i en gungstol, och mellan dem ett bord, f�rsett med
alla ingredienser, som fordras f�r beredande av den �dla toddydrycken.

L�nsman Sp�qvist �r en medel�lders man med ett ansikte, som liknar ett
s�dant d�r av guttaperka, som vid minsta tryckning mellan fingrarne
kan utstr�ckas p� l�ngden och bredden och grina i alla m�jliga
variationer. N�r detta ansikte n�gon g�ng f�r n�den att visa sig inf�r
landsh�vdingen, l�gger det sig i rynkor, som uttrycka en �verjordisk
v�rdnad, en sublim undergivenhet; i varje drag l�ses det med pr�ntad
skrift: tiga, lida och d�! Inf�r en l�gre f�rman, exempelvis
kronofogden, bliva dessa rynkor mindre skarpt markerade; de uttrycka
undergivenhet, men parad med en viss aktningsfull f�rtrolighet. Inf�r
j�mlikar och goda v�nner b�r samma ansikte en pr�gel av godmodighet,
humor och tokrolighet. Inf�r b�nder l�gger det sig i h�gtidliga,
byr�kratiska rynkor, n�gon g�ng f�rmildrade av en nedl�tande dragning
p� munnen, om bonden �ger allra minst ett halvt hemman. Inf�r torpare
liknar det ansiktet av en sfinx, en ol�slig, f�rstenad g�ta. Men p�
utm�tningsauktioner gl�nser det av gladlynthet och lycka. L�nsman
Sp�qvist �r d� i sitt element... auktionsdagarne �ro hans beaux jours.
F�r att �vertyga sig d�rom borde man se honom med klubban i hand och
h�ra hans snilleblixtrande, kvicka, putslustiga anm�rkningar �ver
varje sak, som han uppvisar och utbjuder �t den auktionsbes�kande
allm�nheten.

- Ja, sade Brackander, i det han h�ftigt satte toddyglaset tillbaka p�

bordet, de skola se, vem de v�gat f�rol�mpa. Det blir en lysande h�mnd
jag tager, bror Sp�qvist.

- Din h�mnd blir raffinerad som det h�r sockret, anm�rkte Sp�qvist,
under det han tillagade en ny toddy. Men till�t mig s�ga: din id� �r
icke ny. Napoleon...

- Napoleon s�ger du?

- Ja, Napoleon, ber�ttar historien, friade till en prinsessa, jag tror

hon var fr�n Ungern. Nog av, prinsessan var lika uppn�st som din
fr�ken och svarade tv�rt nej. Vad tror du Napoleon g�r, bror
Brackander? Jo, knappt en vecka efter han fick korgen, gifter han sig
med Josefine, som var hans kammarjungfru... eller... jag tror... hans
ladug�rdspiga. Du m� tro det blev en uppst�ndelse vid hoven, d� de
fingo veta detta. Prinsessan av Ungern dog p� st�llet av f�rbittring;
det gick henne, kant�nka, till hj�rtat, att en ladug�rdspiga s� burdus
fick den v�rdighet, som nyss var erbjuden prinsessan sj�lv. Men alla
drottningar, kejsarinnor, furstinnor och hertiginnor, ja p�vinnan p�
k�pet, voro tvungna att hylla och krusa f�r den forna ladug�rdspigan.
Vart hon gick, m�ste �tta drottningar g� efter henne och b�ra hennes
sl�p. Vacker var ocks� Josefine, det kan icke nekas.

- Det var bra gjort av Napoleon, utbrast Brackander. Mitt beslut �r

oryggligt fattat; jag g�r p� samma s�tt. Det skall f�rbittra det
f�rn�ma patrasket �nda in i hj�rteroten, d� de f� h�ra, att jag ger
deras giftassjuka dotter fan och utv�ljer Johanna Brant till min
brukspatronessa. Grevinnorna, friherrinnorna och n�derna, som f�r sina
d�ttrars r�kning spekulerat p� min person och min f�rm�genhet, f� st�
d�r med l�nga n�sor. Och hon, den of�rsk�mda, som v�gade avvisa mig...

- H�r p�, Brackander, avbr�t honom Sp�qvist och lade sin hand
f�rtroligt p� patronens arm, inbillar du dig verkligen, att flickan p�
allvar ville ge dig en korg?

- Jag m�ste v�l tro mina �ron. Hon tackade f�r �ran, gubevars, men
f�rklarade, att hon ej kunde mottaga den... den n�bbg�ddan!

- Du k�nner icke kvinnorna, sade Sp�qvist med en skakning p� huvudet,

hon ville bara f�r�dmjuka dig och tog f�r givet, att du skulle komma
f�r andra g�ngen f�r att som en n�d anh�lla om hennes hand.

- Trodde hon det, s� hoppade hon i galen tunna, inf�ll Brackander,

gnuggande h�nderna.

- Desto djupare skall det nu g� henne till hj�rtat...

- Jag hoppas det... och det skall ej bli hennes enda nederlag. Nej,
hederlige v�n Sp�qvist, andra f�r�dmjukelser �terst� henne. Medan den
h�gf�rdiga fr�ken sitter i sitt fattiga hem, suger p� ramarne, knappt
har en hel bomullskl�nning att stoltsera uti och f�r lunka till fots
till kyrkan, skall hon f� se min Johanna komma �kande i det
pr�ktigaste ekipage och kl�dd i nya sidenkl�nningar f�r var vecka. Jag
s�ger dig, Sp�qvist, att det skall g�ra den g�sen rosenrasande ont, ty
fruntimmer, som du vet, f�sta sig mycket vid s�dana saker.

- N�r skall det stora slaget ske? fr�gade Sp�qvist.

- Vad menar du, bror?

- Med andra ord: n�r friar du och n�r gifter du dig? Jag kallar det
f�r "slag", emedan jag j�mf�r det med f�ltslaget vid Sankt Helena, d�r
Napoleon i grund slog ryssarne.

- N�r det skall ske? Genast, genast, bror Sp�qvist! utbrast Brackander
h�ftigt, i det han reste sig ur gungstolen och b�rjade marschera tv�rs
�ver golvet. Ser du, jag anser det vara b�ttre att f�rekomma �n att
f�rekommas. Tror du, att jag vill bli en visa, ett �tl�je, ett
spektakel, en skamp�le f�r alla m�nniskor h�r i trakten? "Brackander
har f�tt korgen! Brackander har f�tt korgen!" med den nyheten komma
alla skvallersystrar och kaffek�ringar att r�nna om varandra; det blir
f�r m�nga �r ett samtals�mne, och man skall skratta, h�na och begrina
mig, och alla de f�rn�miteter, som hoppades, att jag skulle fria i
deras hus, skola f�rl�jliga mig och f�gna sig �t att jag blev br�nd p�
n�san! Nej, Sp�qvist, s� f�r det icke ske! Innan detta rykte hunnit
spridas, skall jag ge skvallerk�ringarna ett annat att l�pa med...

- Det �r r�tta s�ttet att nedtysta det f�rra ryktet, anm�rkte

Sp�qvist, det �r skarpsinnigt utt�nkt... Jag igenk�nner Napoleon p�
den planen.

- Jag skall sl� v�rlden med h�pnad och f�rv�ning, fortfor Brackander.
I morgon bittida kallar jag Johanna till mig och underr�ttar henne om
sin lycka; p� f�rmiddagen reser jag till korpral Brant och meddelar
honom mitt beslut, och s� snart lysningen hunnit g� f�r sig, �ro vi
gifta. Dig, Sp�qvist, �l�gger jag s�rskilt att redan i morgon
utbasunera mitt beslut i alla v�derstreck. S�g till var m�nniska du
tr�ffar, att jag redan friat till Johanna Brant, med ett ord, att hela
saken �r avgjord.

- Bra, bra! Sk�l och lycka till! ropade Sp�qvist.

Sj�lafr�nderna st�tte glasen tillhopa och drucko sk�len i botten.

Sp�qvist var i sj�lva verket varmt intresserad f�r Brackanders

gifterm�l med Johanna, ty han visste med s�kerhet, att patronen �ven
funderat p� att fria till den rike kronofogdens dotter, Sp�qvists eget
kvinnliga ideal. Sp�qvist hoppades p� detta s�tt bliva kvitt sin ende
och farlige rival.

- Men h�r du, sade l�nsmannen, om jag ej misstager mig, l�r Johanna
redan ha en f�stman, din masm�stare Sven St�l. Har du t�nkt p� det?

- Bah, svarade Brackander skrattande, �r du s� enfaldig, att du i den

lilla omst�ndigheten ser ett hinder f�r mig! Skulle jag ej kunna sl�
en av mina arbetare, en usel dr�ng, ur br�det?

- D�rp� tvivlas icke ett �gonblick. Men om flickan gl�mmer Sven, �r

det d�rf�r ej s�kert att Sven gl�mmer flickan. Sven �r en karl, som
jag ej skulle vilja ha till fiende, det s�ger jag uppriktigt. Han
skulle kunna bryta av dig p� mitten och g�ra tv� byttor av dig, bror
Brackander.

- �, ingen fara, min v�n. Om karlen b�rjar glo illa, lugnar jag hans
k�nslor med 33 och 16 banko. F�r �vrigt ha vi husaga, fotblackar och
s�dana m�n som dig, Sp�qvist, f�r att kv�sa dylika kanaljer, om de ej
ge med sig i godo.

Vi l�mna nu tills vidare de b�da v�nnerna att forts�tta sin

sammanvaro, som slutade med en pr�ktig sup�, vid vilken helan, halvan,
tersen och en flaska sprithaltigt portvin t�mdes under av Sp�qvist
f�reslagna sk�lar f�r Napoleon (patronen emottog denna sk�l med en
viss blygsamhet), Johanna Brant, gifterm�let och de blivande
�ttlingarne.

_________________________________________________________________

Hos korporalens.

Det �r aftonen av samma dag, p� vilken patron Brackander i ovann�mnda

�rende bes�kt korporalens anspr�ksl�sa stuga.

Korporal Brant sitter p� b�nken under linden och bredvid honom hans
k�ra hustru, mor Kerstin. De hava l�nge samtalat med varandra.
Korporalen blickar allvarsamt under sina buskiga �gonbryn, mor Kerstin
ser mycket uppr�rd ut och har t�rar i �gonen.
- Ja, jag s�ger �nnu en g�ng: det var en olycka, att jag icke var
hemma, d� patronen var h�r, sade mor Kerstin och torkade sig i �gonen,
det skulle d� icke g�tt, som det gick.

- Det skulle g�tt p� samma s�tt, svarade korporalen. Jag vet vad jag
gjort.

- Brant, Brant, kan du inf�r Gud f�rsvara, att du har f�rst�rt ditt
eget barns lycka?

- Jag, liksom du och alla andra, �r endast en f�kunnig m�nniska, men

Gud vet, att jag handlat efter samvete och b�sta �vertygelse, sade
Brant lugnt.

- Huru ofta, k�ra Kerstin, ha vi icke l�st i Guds ord och sett av
dagliga erfarenheten, att lyckan icke best�r i h�ghet och rikedom,
utan i lugnt samvete, f�rn�jsamhet och ett dagligt, om ocks� torftigt
br�d? Detta veta vi v�l, men d� frestelsen p�kommer, hava vi s� l�tt
att gl�mma det.

- Men �r det icke Guds skickelse, att patronen vill ha Johanna? inf�ll
Kerstin. Huru ofta h�nder det i v�rlden, att en rik herre har
hederliga avsikter p� en fattig flicka, s�dan som Johanna, och
erbjuder henne sin hand? Och Johanna kunde blivit s� lycklig, s�
lycklig! Det jordiska �r icke att f�rakta, Brant... Jag s�ger dig,
Brant, du har handlat of�rsvarligt inf�r Gud och m�nniskor, du har
f�rspillt din dotters framtid. Hon kunde s�som patronens hustru blivit
v�r �lderdoms st�d...

- Det hoppas jag, att hon �ven kan bli som Svens hustru, sade
korporalen. Men h�ll nu upp, Kerstin! vad som skett kan icke hj�lpas
och �r i alla fall b�st. Dina f�rebr�elser och t�rar falla dock tungt
p� mitt hj�rta. N�r du f�tt tid att t�nka p� saken...

- Nej, jag �ndrar aldrig min mening! avbr�t honom Kerstin under nya
t�refloder. Jag kan aldrig f�rdraga tanken p� vad du gjort: den skall
f�ra mig till graven, Brant.

Korporalen ville fatta Kerstins hand; hon drog den hastigt tillbaka.

- Du g�r mig bedr�vad, mor, sade korporalen �mt.

- Ja, jag s�ger, att �ngerns dag kommer... det skall svida i ditt
hj�rta... men d� �r det f�r sent.

- Nej, Kerstin, jag �ngrar aldrig, att jag avslog patronens

beg�ran. Men det bedr�var mig, om det hj�rtliga, goda f�rst�ndet
mellan dig och mig skulle lida h�rav. Mor, vi hava ju s� l�nge varit
lyckliga med varandra! Vi hava fr�n ungdomen vandrat vid varandras
sida, �msesidigt hj�lpande och tr�stande den ene den andre i livets
sv�ra stunder! Aldrig har ett ont ord st�rt trevnaden under v�rt
tak... S� ha vi levat v�r tid, och graven ligger nu framf�r oss.
Skola vid gravens rand tvenne hj�rtan skiljas, som aldrig...

- Det �r din egen skuld, Brant, ja, din egen skuld. Skyll dig sj�lv!

Korporalen suckade och f�ste p� sin hustru en blick av �m f�rebr�else.

- Bet�nk dessutom, sade han med tillk�mpat lugn, bet�nk dessutom, vad
vi och Johanna �ro skyldiga Sven. Gossen har f�st sitt hj�rta vid
flickan, och hon sitt vid honom. Sven �r oss k�rare, �n om han vore
v�r egen son. Jag vill ej g�ra min gamle kamrat St�ls son olycklig,
och det skulle han bli, om han mister Johanna, ty jag k�nner Svens
sinnelag. Han har ju ocks� v�rt l�fte, som vi aldrig med heder kunna
bryta. Har ej Svens och Johannas f�rening i m�nga �r varit v�rt
�nskningsm�l?

- Sven! inf�ll Kerstin. Ska vi uppoffra v�rt eget k�tt och blod f�r
hans skull? Ha vi icke gjort nog f�r Sven �nd�? Togo vi icke den
fader- och moderl�se pojken till oss, v�rdade honom som om han varit
v�rt eget barn? Har han icke oss att tacka f�r allt? Ha vi icke givit
honom en kristlig uppfostran? Ha vi icke arbetat och slitit och tr�lat
och tagit br�det ur v�r egen mun f�r att m�tta honom? Nej, Brant, tala
aldrig om Sven! Han �r oss mycket skyldig, men har av oss ingenting
att fordra... Ja, d� jag t�nker p� vad du gjort, �nskar jag Sven s�
l�ngt v�gen r�cker... F�r honom har du uppoffrat Johanna och oss
alla... Ack, min stackars, stackars Johanna!

- Johanna skall ej missk�nna mig, sade korporalen, nej, hon skall det
icke, om jag k�nner flickan r�tt. Men gjorde hon det, bleve det mig en
spik i min likkista. Johanna skall icke f�rblindas av patronens
visserligen f�r oss och henne smickrande f�rslag: hon skall ej gl�mma
den, �t vilken hon en g�ng givit sin tro...

- Ja, nog tror jag, att flickan nu �r lika of�rst�ndig som du, det
tror jag visst. Men kom ih�g, att hennes eftertanke en g�ng skall
vakna... det kan komma en tid, d� vi l�ngesedan lagt v�ra huvuden till
vila och kanske efterl�mnat henne i n�d, uselhet och el�nde; hon skall
d� minnas, huru lycklig hon kunde blivit, om ej hennes envise och
of�rst�ndige far hindrat det... S�g, Brant, tror du v�l, att hon d�
skall v�lsigna dig i din grav?

- Ja, ja, med Guds hj�lp skall hon det! Hon skall v�lsigna
fadershj�rtat, om det ocks� misstagit sig om medlen till hennes
jordiska lycka.

- Lugna dig med den tron, om du kan! Men jag lugnar mig icke... Du har
gjort oss alla olyckliga... du har f�rol�mpat patronen och gjort honom
till v�r fiende.., han skall h�mnas p� oss... han skall vr�ka oss,
driva oss fr�n g�rd och grund... g�ra oss till fattigstuguhjon...

- V�l m�jligt, att han det kan, ocks� m�jligt, att han det vill, sade
korporalen, men det skall endast styrka mig i min �vertygelse, att
Johanna ej skulle bli lycklig med en s�dan man. Folk anser patronen
f�r en elak och d�lig m�nniska, men det tillkommer icke oss att bryta
staven �ver hans huvud, ty vi hava alla s� l�tt att bliva slavar under
v�r onda natur... Men nog talat f�r i afton om detta �mne. N�r vi f�tt
sova p� saken, torde det nog bli b�ttre.

Och h�rmed steg korporalen upp utan att vidare lyssna till Kerstins
klagom�l och l�mnade t�ppan. Han tog ett metsp�, som stod i h�rnet vid
f�rstugukvisten, gick d�refter ned till sj�stranden och satte sig helt
lugnt att fiska. Vad han t�nkte, medan han satt s� d�r och s�g ned uti
vattnet, �r hans egen hemlighet, men efter n�gra minuter var hans
gamla ansikte lika fridfullt, som om aldrig n�gon storm dragit �ver
hans gr� lockar.
Korporalen hade denna g�ngen ingen fiskelycka. Ingen enda aborre eller
m�rt ville fastna p� kroken; sannolikt hade sj�ns fj�lliga befolkning
redan �tit sin kv�llsvard. Men gubben satt lugnt och t�ligt och
betraktade den med en pennfj�der genomstuckna korkbiten, som simmade i
det alltmer m�rknande vattnet. Solen var l�ngesedan nedg�ngen; men
dess purpursl�p, aftonrodnaden, dr�jde �nnu �ver de v�giga kullar, som
i v�ster begr�nsade dalen. En matt, genomskinlig halvskymning utbredde
sig �ver insj�n och f�lten och den lilla hyddan. P� avst�nd h�rdes
sk�llkornas bj�llror och vallhjonens rop, varmed de samla den kring
skogsdungar och �ngar spridda boskapen. Det tystnade alltmer: naturen
beredde sig till nattens vila. Nu drog korporalen sin rev ur sj�n och
�mnade just l�gga metsp�et p� axeln och �terv�nda till stugan, d� han
fr�n sj�n f�rnam ett plaskande liksom av �ror.

- Det �r Johanna, t�nkte gubben, och han bedrog sig icke. Han stannade
p� stranden f�r att inv�nta henne.

Nu var det vanliga landstigningsst�llet, d�r korporalens �kstock l�g,

en liten vik, vars finsandiga strand undanskymdes av en gr�stensh�ll,
s� att man fr�n stugan ej kunde se densamma. Snart sk�t b�ten in i
viken, och korporalen r�ckte Johanna handen. Hon s�g ej s� frisk och
r�dblommig och glad ut som vanligt; det syntes tydligt, att hennes
sj�l var nedst�md.

- Far, sade hon, jag kommer f�r att som hastigast tala med er.

- Ja, ja, men stanna h�r, sade korporalen, jag vill ej att du skall g�
upp nu....

- Patronen har varit h�r, far; jag vet, vad ni har svarat honom. Jag
kunde se och h�ra det p� honom, d� han kom tillbaka.

Gubben Brant blickade forskande i Johannas ansikte, men sade

ingenting.

- Tack, tack, far, sade flickan och slog sina armar kring hans hals.

- Jag visste v�l det, sade korporalen med gl�djestr�lande �gon och
kysste Johanna, jag visste, att min sn�lla flicka ej kunde t�nka
annorledes... Ja, jag gav patron redligt besked: jag svarade nej och
kunde icke annat. Det var ett hederligt och redbart anbud han gjorde,
som kr�vde att h�vligt bem�tas... och h�vligt, men best�mt svarade jag
ocks�... Men vad du ser blek ut, Johanna!

- Ja, far, jag k�nner mig s� �ngslig och orolig. Give Gud, att
mickelsm�ssan snart m�tte komma, f�r det likasom br�nner mig under
f�tterna d�r borta p� herreg�rden. Jag blygs f�r patronen och
tj�nstefolket och f�r allesammans. Jag har ingen ro i min sj�l. D� jag
m�ter patronen, �r det som jag skulle g� d�den till m�tes. Alltsedan
han kom hem, har han varit f�rskr�ckligt ond; till mig har han icke
sagt ett ord, varken ont eller gott, men det andra tj�nstefolket
hanterar han fasligt illa... och f�r den skull f�r jag lida utav dem.
Mina b�sta v�nner p� herreg�rden se illa p� mig; pigorna �ro h�tska
och kalla mig patronessan, dr�ngarne s�ga det vara min skuld, att
herrn �r s� elak. Och dessutom �r jag s� r�dd, att patronen skall g�ra
far och mor och Sven n�got ont. Svalgren har omtalat, att patronen
hotat och svurit att g�ra oss alla olyckliga.
- Var icke r�dd f�r det, mitt barn! Vi skola ej pl�ga oss med on�diga
bekymmer; morgondagen och alla kommande dagar vila ju i V�r Herres
hand! Och vad dig sj�lv betr�ffar, s� sk�t du dina g�rom�l som vanligt
och visa dig v�nlig och god mot alla m�nniskor utan att fr�ga efter
obet�nksamma ord och ov�nliga ansikten. P� det s�ttet skall stormen
snart g� �ver. Och till mickelsm�ssan, min flicka, �r du, s�v�l som
Sven, fri fr�n din tj�nst. T�nk p� det, s� muntrar det ditt
sinne... Men ber�tta nu, vad patronen sade dig och vad du svarade, ty
jag kan v�l t�nka, att n�got samtal varit er emellan, innan han begav
sig hit.

- Ja, i morse kallade han mig upp till sig; jag t�nkte, att han ville
tala med mig om ladug�rden. Far kan icke tro, huru f�rv�nad jag d�rf�r
blev, n�r patronen med en besynnerlig blick p� mig fr�gade, om jag
ville bliva en rik och f�rn�m fru. Jag svarade, att det vore f�r stor
�ra, och att d�rp� har jag aldrig t�nkt. D� sade han, att s�dan lycka
har h�nt fattiga bondflickor f�rr, och att han ville gifta sig med
mig. Jag trodde i b�rjan, att patronen bara gycklade, men d�
f�rklarade han, att han menade rena allvaret, och att han skulle �ka
hit till far och mor och underr�tta er om sitt beslut. Far kan aldrig
tro, hur besynnerlig jag blev till mods vid de orden; jag teg en l�ng
stund, men d� fr�gade patronen mig: N�, vad s�ger du om din lycka,
Johanna? D� fick jag m�l i munnen och svarade: Herr patron, det �r mig
en f�r stor �ra, och dessutom �r jag f�rlovad med Sven St�l.

- Bra... N�, vad genm�lte patronen p� det?

- Han s�g f�rst mycket m�rk ut, men skrattade sedan och sade: Det d�r
�r barnsligheter, Johanna. Du synes �nnu inbilla dig, att jag sk�mtar;
annars kunde du v�l icke t�nka p� den l�nge masugnsdr�ngen Sven, n�r
du kan bli min hustru och rik och f�rn�m. Nu h�lsar jag p� din far,
och n�r jag kommer tillbaka, �r du min f�stm�. Adj� med dig till dess!
Men sedan har patronen icke talat till mig ett ord... Har ni tr�ffat
Sven i dag, far?

- Nej, min flicka.

- Ack, far, om jag hunne, skulle jag skynda ned till masugnen och tala
med honom, men jag v�gar icke, ty jag har olovandes givit mig av fr�n
herreg�rden och m�ste vara tillbaka, innan de sakna mig d�r. Jag kunde
icke styra mitt hj�rtas �nskan att tala med er. Men d� jag nu icke
sj�lv kan tr�ffa Sven, s� ber jag er, far, att i morgon bittida g�
till masugnen och h�lsa Sven fr�n mig. Det har kommit ut ett rykte,
Gud vet p� vad s�tt, att patronen friat till mig och f�tt ja. Knappt
en halvtimme efter sedan patronen talat vid mig, kom l�ngv�ga
sockenfolk, som hade sin v�g f�rbi herreg�rden, och fr�gade dr�ngarne,
om det var sant, vad ryktet ber�ttade. Nu �r jag s� r�dd, att ryktet
ocks� hunnit till Sven, ty jag vill icke, att han ett enda �gonblick
skall vara ledsen f�r min skull eller tvivla p� min trohet.

- Gott, Johanna, var icke r�dd f�r det. - Ro du tillbaka till

herreg�rden; jag skall �nnu i kv�ll, s� sent det �n �r, lunka till
masugnen och tala med Sven.

- Tack, far!

- Gud v�lsigne dig, Johanna!

Flickan satte sig �ter i den lilla jullen, som med j�mna �rtag
avl�gsnades fr�n stranden och snart f�rsvann i sommarkv�llens
halvm�rker.

Korporalen skulle nu �terv�nda till stugan f�r att s�ga mor Kerstin,
att han �mnade g� ned till masugnen, d� han i detsamma h�rde gummans
v�lbekanta r�st ropa hans namn. S� snart han hunnit f�rbi den omtalade
gr�stensh�llen, s�g han Kerstin, d�r hon stod i stugud�rren, och
bredvid henne en man, den han snart igenk�nde f�r att vara dr�ng hos
en i grannskapet boende bonde.

- H�r �r ett brev till dig, Brant, ropade mor Kerstin, ot�lig att f�
veta dess inneh�ll, ty ankomsten av ett brev var i korporal Brants
stuga en s�llsynt h�ndelse.

- Ett brev? Fr�n vem kan det vara? t�nkte korporalen och betraktade
dr�ngen, som framburit det, med en fr�gande blick, i det han gick in i
stugan och tillsade Kerstin att bjuda budb�raren n�gon f�rfriskning.

- Min husbonde gav mig lappen, sade dr�ngen och rev sig i huvudet. Han
ville ocks� s�ga er, att han i morgon bittida �ker med en fora till
V�xj�, och att korporalen kan f� f�lja med honom, om han vill.

Kerstin t�nde en talgdank, korporalen p�tog sina brillor, �ppnade

brevet och l�ste. L�sningen gick l�ngsamt, ty sannolikt var varken
skrivstilen, stavningen eller meningarnas hops�ttning den b�sta; men
p� de ryckningar, som f�rm�rktes �ver gubbens �gonbryn, kunde Kerstin
gissa, att det inneh�ll n�got allvarsamt och viktigt.

Slutligen lade korporalen med en viss bet�nksamhet brevet p� bordet,

avtog brillorna och sade till dr�ngen:

- H�lsa din husbonde och tacka honom f�r hans anbud. Jag f�ljer med.

- Men d� skall korporalen vara f�rdig klockan tre i morgon bittida, ty

d� b�r det av.

- Jag skall i r�ttan tid vara p� min post.

D� dr�ngen g�tt, sade gubben Brant:

- Det �r en ledsam nyhet, k�ra hustru. Min syster, som bor i staden,
�r sv�rt sjuk och l�ngtar att se mig, innan hon d�r. Den gamla �nkan,
som i m�nga �r bott tillsammans med henne, har skrivit brevet. Jag
vill d� resa till staden och, om s� �r Guds vilja, tillycka hennes
�gon.

- K�re Brant, l�s upp brevet f�r mig, bad Kerstin.

Korporalen efterkom sin hustrus beg�ran och l�ste h�gt med en r�st,
som vittnade om d�mpad r�relse.

- Herre Gud, utbrast Kerstin med t�rar i �gonen, vad det m�ste vara
sv�rt att g� d�den till m�tes, ensam, �vergiven och utan en k�r
anf�rvant vid sin sida. Den stackars Elin �r �nka och har inga barn.
Kanske lider hon ocks� brist p� sitt yttersta... Ja, Brant, du m�ste
resa till henne, tr�sta henne och laga om en �rlig begravning, ifall
hon d�r. De �tta riksdalerna, som Sven l�mnade oss, skall du taga med
dig; mer ha vi gun�s icke i reda penningar, men det f�r r�cka s� l�ngt
det kan... Ack, k�re Brant, fortfor Kerstin, jag t�nker ofta med
bedr�velse, huru det skulle g�, om du doge fr�n mig... Nej, nej, n�r
jag ligger p� mitt yttersta, vill jag se dig, Brant, och h�ra dig tala
om Guds barmh�rtighet och h�lla dig i hand, n�r jag d�r...

Kerstins r�st kv�vdes av snyftningar. Korporalen talade n�gra ord, som

p� gummans l�ttr�rda k�nslor hade den lugnande verkan han �syftat. Han
tog d�refter sin m�ssa och krycka f�r att enligt l�ftet till Johanna
bege sig till masugnen och tala med Sven.

S� fort krafterna och tr�benet till�to, vandrade han genom den i

nattens m�rker insvepta skogen, ofta s�ttande sig att vila p� n�gon
sten vid sidan om v�gen. S� kom han slutligen till masugnen och
intr�dde i hyttan, men fick d�r av arbetarne det besked, att Sven
masm�stare genom kusken Svalgren i kv�llskymningen blivit kallad att
infinna sig hos patronen, och att han ej g�rna kunde v�ntas tillbaka
f�rr�n framemot morgonen. Korporalen sade d� ett h�vligt lev v�l och
l�mnade masugnen f�r att �terv�nda till sin stuga. M�nga tankar
korsade varandra under v�gen i hans gamla huvud. Men hemkommen lade
han sig lugn till vila och nj�t ett par timmars s�mn, innan han �ter
steg upp och, utrustad med mats�ck av mor Kerstin och f�rsedd med de
�tta riksdalerna, begav sig till grannen, vilken han skulle f�lja med
till V�xj�.

_________________________________________________________________

Patronen och l�nsmannen.

Den enkla tr�den i v�r ber�ttelse �terf�r oss till Trevnadsl�sas

kontorsrum, till patron Nikolaus Brackander. Lyckliga h�ndelse! Vem
�terser ej med n�je denna intressanta personlighet!?

Patronen har nu, likasom vid v�rt f�rra bes�k, sin sj�lafr�nde,
kronol�nsman Sp�qvist, och toddyglasen till s�llskap. Ty det �r
solklart, att d�r en Brackander och en Sp�qvist sammantr�ffa, d�r
skola �ven tvenne toddyar vara.

Samtalet �r viktigt... allvarsamt. Patronens ansikte l�gar av en �del

vrede; kronol�nsmannens ligger i allvarsamma rynkor, undantagandes
n�gon g�ng kring munnen, som, d� Brackander v�nder ryggen till, drager
sig till ett tvetydigt leende, snarlikt ett av skadefr�jd.

Patronen demonstrerar v�ldeliga, spottar ofta och sv�nger i handen en

av sina mest �lskade piskor.

- Och du nekar icke, Sp�qvist, att du bland folket f�rt ut det

f�rd�mda ryktet, att jag friat till Johanna? fortfor patronen, i det
han med armarne i sidan stannade framf�r den tilltalade.

- K�ra du, svarade Sp�qvist saktmodigt, jag gjorde bara vad dit bad
mig om. Du sade sj�lv till mig: K�re Sp�qvist, utbasuna till h�ger och
v�nster...

- Tig! Du �r en br�nnvinsadvokat! r�t Brackander.

- Du f�rivrar dig, min v�n, genm�lde Sp�qvist med len, resignerad ton,
du f�rivrar dig verkligen. L�tom oss tala lugnt, bror Brackander!
Vilken klok m�nniska kunde v�l f�rmoda, att du skulle f� en korg p�
det h�llet...

- Drag f�r fan i v�ld med dina korgar! skrek patronen. Du har f�resatt
dig att reta gallfeber p� mig.

- N�, k�ra du, urs�kta, om jag med ordet korg s�rade ditt fink�nsliga
hj�rta. Min mening var bara att s�ga, att om du fullf�ljer den plan,
varom vi �verenskommit, s� kommer du utan sv�righet till m�let.

Patronen teg en stund och marscherade n�gra varv �ver golvet. D�refter
kastade han sig i en stol, torkade sin panna med en r�d sidenn�sduk
och sade n�got lugnare:

- Ja, jag m�ste det. Mitt anseende och min h�mndk�nsla kr�va, att jag
ej avst�r fr�n mitt beslut. Och d�rtill kommer, bror Sp�qvist, att...
Jag v�gar knappt uttala, vad jag menar; du skulle skratta �t mig...
finna mig l�jlig...

- Finna dig l�jlig! Om�jligt, Brackander! Dessutom vet jag av egen

erfarenhet, att varje hj�rta har sina svagheter. Tala du fritt ut, min
v�n!

- Men kan du tiga, Sp�qvist?

- Min p�litlighet �r bepr�vad, sade Sp�qvist och klingade med

patronen.

- Gott, jag vill d� s�ga dig, att... att jag verkligen �r k�r,
ursinnigt k�r i Johanna. Folk m� bed�ma det som en galenskap, men jag
kan icke hj�lpat.

Patronen var f�rdig att sl� ned �gonen, n�r han gjorde denna blyga
bek�nnelse.

- Ja, m�nniskohj�rtat �r en besynnerlig sak, sade Sp�qvist

filosofiskt. Men h�r p�, Brackander, n�r skickade du budet till
masugnen?

- Svalgren gick dit f�r en timme sedan.

- Och huru dags kunna vi s�ledes hitv�nta din rival?

- Efter sup�en, svarade Brackander.

- Jag har br�ttom, sade Sp�qvist och s�g p� sitt ur, m�nga angel�gna
�renden v�nta p� mig d�r hemma...

- F�r tusan, ropade patronen, du �mnar v�l icke l�mna mig? Din n�rvaro
�r alldeles n�dv�ndig, Sp�qvist.

- N�ja, jag vill d� stanna h�r, ty vad g�r man icke f�r en v�n?

Och h�rmed drog Sp�qvist ur fickan ett papper och fr�gade, om ej

v�nnen Brackander ville p�teckna sitt namn s�som borgesman f�r ett
l�n, som l�nsmannen fann sig n�dsakad upptaga f�r att bet�cka ett
hotande deficit vid redog�relsen f�r kronouppb�rden.
Patronen suckade, men ins�g, att han ej kunde neka. Sp�qvist hade valt
�gonblicket v�l. Han undertecknade s�ledes.

- F�r att �terkomma till �mnet, sade Sp�qvist med ljusnat anlete, s�
har du vunnet spel, om du blott f�r din rival, den l�nge
masugnsdr�ngen, avl�gsnad. Vad f�rst flickans f�r�ldrar betr�ffar, s�
�ro de k�nda f�r att vara l�sarepack; endast l�sare kunna avsl� ett s�
lysande anbud som ditt, Brackander; de fr�ga, gubevars, f�ga efter
jordisk lycka och jordiska �godelar. Men de skola v�l falla dig till
fota, vill jag hoppas, om du ber�var dem deras st�d och hj�lp, ty det
�r v�l egentligen Sven St�l, som underh�ller familjen, och p� honom
litar den ocks� f�r framtiden. Vad �ter ang�r flickan sj�lv, s� blir
hon nog medg�rlig, n�r bara hennes k�raste �r borta. Hon skall snart
gl�mma honom och med tacksamhet emottaga ett gifterm�lsanbud,
varigenom hon blir ett rikt och f�rn�mt fruntimmer i st�llet f�r en
simpel piga. Jag k�nner kvinnorna, Brackander, de �lska s�llan mannen
f�r hans egen skull, utan f�r hans samh�llsst�llning, hans rikedomar
eller f�r annat glitter, som lyser dem i �gonen.

Efter en stund anm�ldes, att sup�en var f�rdig. Samtalet fick efter
m�ltiden en politisk riktning.

- En sk�l f�r de liberala tidningarnes underg�ng! sade Sp�qvist och

h�jde sitt glas. Det �r de liberala tidningarne, som �stadkomma allt
ont i Sverige. Tacka vill jag Ryssland; d�r f�rst�r regeringen att
s�tta munl�s p� pressen. H�r i landet v�gar sv�rligen en l�nsman, av
aktningsv�rd omtanke f�r sin familj, driva sin tj�nst som den b�r
drivas, det vill s�ga: kl� b�nderna, ty om ocks� landsh�vdingen skulle
se genom fingrarne med det, s� kan det likv�l h�nda, att en liberal
tidningsskrivare f�r tag uti det och uppr�r himmel och jord... och s�
�r man av med sin tj�nst... Nej, min k�re Brackander, leve Ryssland!
D�r l�r en hederlig l�nsman kunna st� sig bra; jag har just h�rt
s�gas, att l�nsm�nnen i Finland m� som p�rla i guld.

- Och s� �ro ju b�nderna i Ryssland slavar, inf�ll Brackander. S�

borde det ocks� vara h�r. Vore min masm�stare livegen, skulle jag ej
beh�va kr�ngla s� mycket f�r att taga flickan ifr�n honom.

- Du har r�tt. Och bet�nk, bror Brackander, huru annorledes det vore,
om vi levde i Ryssland, eller om ryssarne vore herrar i Sverige. Tror
du icke, att dina utm�rkta f�rtj�nster s�som j�rnbruksidkare, m�nniska
och medborgare d� l�ngesedan varit erk�nda? Jo, s�kert! Du hade i
denna stund varit riddare b�de av Sankt-Georgs- och
Alexander-R�vskinns-orden.

- Tror du det?

- Jag �r �vertygad d�rom.

- N�v�l, sade Brackander, d� dricka vi �nnu en sk�l, och den f�r

Ryssland!

Nu gl�ntades p� d�rren, och Svalgrens r�vfysionomi uppenbarade sig f�r

de b�da sj�lafr�nderna.

- N�dig patron, sade tj�nsteanden, Sven masm�stare �r h�r utanf�r.

- Visa honom in p� kontoret, befallde Brackander.

_________________________________________________________________

De b�da rivalerna.

Patronen och kronol�nsmannen l�mnade matsalen och �terv�nde till

kontoret. Sp�qvist antog en allvarsam, imponerande uppsyn och slog sig
ned i soffan, patronen lade armarne i kors bakom ryggen och s�g
fundersam ut.

Sven masm�stare intr�dde. Han h�lsade herrarne h�vligt och stannade

vid d�rren med m�ssan i hand. P� j�ttens panna l�g ett dystert moln,
och i hans annars s� klara och lugna blick visade sig n�got, som
antydde oro och sj�lssp�nning.

- God afton, min f�rtr�fflige St�l, sade patronen fryntligt. Jag har
l�tit kalla dig hit f�r att tala med dig i en viktig aff�r... Bror
Sp�qvist, du ser h�r den av mina talrika arbetare och underhavande,
f�r vilken jag hyser det st�rsta f�rtroendet. Jag ger med n�je St�l
det vitsord, att han �r en skicklig, ordentlig och trogen arbetare.

- F�gnar mig att h�ra, sade Sp�qvist n�digt. G�r dig alltid f�rtj�nt
av s�dant ber�m, min v�n!

Sven teg och snodde m�ssan mellan h�nderna.

Patronen gick ett par steg �ver golvet och fortfor:

- Jag anser det b�de f�r en plikt och en gl�dje att g�ra mina
underhavande lyckliga...

(Sven s�g vid denna ov�ntade bek�nnelse h�gst f�rbluffad ut; Sp�qvist
sm�log om�rkligt.)

- Och d�rh�n hava mina str�vanden alltid varit riktade, fast jag
m�h�nda m�ngen g�ng misstagit mig om medlen och i �nnu flera fall haft
att g�ra med m�nniskor, som ej gjort sig f�rtj�nta av min v�lvilja.
Det gl�der mig desto mer, d� jag finner ett tillf�lle att visa mitt
hj�rtas filantropiska b�jelser utan att missbruka min godhet och
spilla den p� ov�rdiga. Min k�re Sven, jag har fattat stort intresse
f�r dig och beslutat g�ra vad jag kan f�r din framtida lycka. Det
kontrakt, genom vilket jag �r din husbonde, �r snart ute; jag vill
og�rna f�rlora en s� trogen tj�nare... Vill du f�r �nnu ett �r stanna
kvar i min tj�nst? Jag skall giva dig �kad avl�ning, min v�n... ja, vi
skola nog komma �verens.

- Med f�rlov, herr patron, svarade Sven, jag har funderat p� annat
h�ll: jag vill f�rs�ka att bli min egen smed.

- S��?... N�, jag s�ger ingenting d�rom, jag har just f�r din r�kning
t�nkt p� detsamma. Men s�tt dig ned, min v�n! Jag har mycket att tala
med dig om.

Sven satte sig p� en stol vid d�rren.

- Vad skulle du s�ga, fortfor patronen, om jag h�rmed, i herr

kronol�nsman Sp�qvists n�rvaro, f�rbinder mig att efter din
tj�nstetids slut sk�nka dig en egen liten jordlapp, bygga p� densamma
en smedja, f�rse den med alla inventarier och d�rtill giva dig ett par
hundra riksdaler att b�rja din r�relse med?

- Bevare mig! �r det verkligen patrons mening? sade Sven och f�ste p�
Brackander en blick, som p� en g�ng uttryckte misstroende och
�verraskning.

- Min allvarliga mening, f�rs�krade Brackander. N�, min gosse, sl� mig
i hand och tacka mig!

Sven r�ckte patronen sin stora, valkiga hand, men icke utan en inre
motbjudande k�nsla, ty han anade, att n�got l�g p� djupet av denna
ovanliga v�nlighet och frikostighet.

- Och n�r du nu blir din egen, sade Sp�qvist, s� vill jag tro, att din
f�rsta tanke blir att gifta dig.

- Naturligtvis, inf�ll Brackander och klappade Sven p� axeln. N�r man

kommer i s� lysande omst�ndigheter, s� m�ste man dela dem med en
trogen maka, annars �r det ingen v�lsignelse med det. Du skall tro,
Sven, att jag ocks� gjort upp en plan i det h�nseendet... Jag vill
g�ra din lycka fullst�ndig, min gosse.

- Jag tackar patronen, sade Sven och v�nde sig oroligt p� stolen.

- Jag k�nner en flicka, som r�kat bli k�r, ja, riktigt olyckligt k�r
uti dig, Sven.

- Hm... jas�.

- Du skall fria till henne, min gosse, och det genast. Hon �r dig
v�rdig; ja, p� s�tt och vis blir det dig en �ra att f� henne till
hustru. Jag vill g�ra er b�gge lyckliga. Det �r, med ett ord, min
hush�llerska, mamsell Petronella, som f�rgapat sig i dig. Hon �r k�r
�ver �ronen, stackars m�nniskan...

- Mamsell Petronella? Det kan aldrig vara patrons mening! utbrast

Sven, blossande r�d i ansiktet.

- Jo, min v�n. Visserligen �r hon av s� kallat b�ttre folk, men

k�rleken j�mnar allt, och d� du nu vet, att hon sj�lv �nskar dig till
man, s� b�r du ej vara f�rl�gen f�r den saken...

- Jag tackar patron f�r hans goda avsikt, sade Sven och steg upp fr�n
stolen. Men att jag skulle fria till mamsell Petronella, det blir
aldrig av.

- Vad s�ger du? utbrast patronen och st�llde sig med korslagda armar
framf�r Sven. Blir det aldrig av, s�ger du? �r det bondblyghet eller
tredska, vaba?

- Intetdera, svarade Sven lugnt. Men jag menar, att jag aldrig i
v�rlden vill ha mamsell Petronella.

- Snack och dumheter! inf�ll patronen. Jag vill s�ga dig, Sven, att du
b�r dig r�tt otacksamt och illa �t... Du skall icke tro, att jag �mnar
sk�nka jordlappen och smedjan och de tv� hundra riksdalerna �t en
tredskande, motvillig tj�nare. Jag f�ster vid min g�va det best�mda
villkor, att du gifter dig med mamsell Petronella. Du h�r nu. Skjut
icke din lycka egensinnigt ifr�n dig.

- Jag m�rker nog, att jag m�ste f�rsaka patrons g�va, sade Sven.

Patronen stod en stund tyst, likasom om han ej v�ntat sig detta

best�mda avslag. Sp�qvist d�remot utbrast:

- �r du galen, karl? En otacksammare t�lp har jag aldrig sett.

- Ja, bror Sp�qvist, sade patronen och skakade p� huvudet, du ser nu

sj�lv, huru det �r, n�r man menar v�l med sitt folk. Man bel�nas blott
med uppstudsighet och otack.

- Det �r en gammal sats, att man aldrig b�r g�ra en bonde gott,
fortfor Sp�qvist. Nej, stryk �r det enda, som hj�lper p� dylikt folk.

Sven r�tade sig till sin fulla l�ngd och m�tte Sp�qvist med en
f�raktlig blick. Men i trots av den stolthet, som vid l�nsmannens
s�rande ord framlyste p� hans panna, var ynglingens hj�rta sorgset och
bekl�mt. P� v�gen mellan masugnen och herreg�rden hade Svalgren
framkastat �tskilliga dunkla h�nsyftningar p� vad som nyligen timat
mellan patronen och Johanna. Dessa h�nsyftningar intr�ngde som
dolkstyng i Sven masm�stares br�st, men en k�nsla av stolthet och
manlighet f�rbj�d Sven att st�lla nyfikna fr�gor p� den av honom djupt
f�raktade betj�ntslusken, vars falska �gon lyste av skadegl�dje. Sven
f�rstod sig f�ga p� list och krokv�gar, men icke desto mindre b�rjade
han starkt misst�nka, att det av patronen framst�llda och med s�
lockande f�rdelar f�renade gifterm�lsf�rslaget stod i samband med
vissa andra avsikter. Han v�nde sig nu till husbonden och sade med en
st�mma, som han f�rs�kte g�ra lugn och fast:

- Jag ber patron icke tro mig s� illa som att vara elak och otacksam.
Men det �r mig om�jligt att g�ra, som patron vill, ty jag har givit
Johanna Brant mitt l�fte, och det sviker jag aldrig.

- Hi, hi, hi! skrattade Sp�qvist. Det var mig en l�jlig figur!

- Men �r du r�tt s�ker p� att Johanna vill ha dig? fr�gade Brackander,

i det han med konstlad munterhet inst�mde i Sp�qvists skrattsalva.

- Ja, det �r jag fullt s�ker p�, svarade Sven �ppet och trohj�rtat.

- Men ser du, fortfor Brackander, om det nu h�nde sig s�, att en
b�ttre friare �n du, en rik, mycket rik och d�rtill f�rn�m man, ville
g�ra Johanna den �ran att taga henne till hustru, vad skulle du s�ga
om det?

- Jo, svarade Sven med �tervunnen fasthet, jag skulle s�ga, att om den
rike mannen f�rut vet, att Johanna �r min trolovade, s� b�r han sig �t
som en d�lig karl.

- Hi, hi, hi! grinade Sp�qvist. Den of�rsk�mde lurken har m�l i
munnen, det h�rs v�l.

Brackander blev som ett r�dstruket plank i ansiktet, och hans sm� �gon
b�rjade plira p� ett s�tt, som f�rkunnade ett f�rest�ende utbrott.
Emellertid ans�g han �nnu icke tiden vara inne att giva sin vrede l�sa
tyglar; han beh�rskade sig och fortfor:

- Men om du tycker om flickan, s� skulle du v�l icke vilja st� i v�gen

f�r hennes lycka, min v�n?

- Menar patron, att hon skall bli lycklig, bara hon f�r en rik man?

- St�ll inga fr�gor p� mig, karl, utan svara sj�lv!

- D� vill jag svara, att jag k�nner Johanna b�ttre, �n att hon skulle
t�nka s�; annars skulle jag icke v�rdera henne s� mycket som en
utsliten sko... nej, d� skulle den rike mannen g�rna f� taga henne.
(Sven torkade sig h�rvid i �gonen.) Men se, Johanna vet, att jag kan
arbeta och f�rs�rja en hustru s� bra som n�gon i min st�llning; och
skulle onda dagar komma, s� vet hon av Guds ord, att en hustru skall
dela ljuvt och lett med sin man. Ja, herr patron, Johanna och jag och
hennes f�r�ldrar ha ofta talats vid om den saken. Hon vill g�rna slita
ont f�r min skull, om Gud s� vill...

- D�r sticker "l�saren" fram! �r det icke f�r l�jligt, bror

Brackander? Hi, hi, hi! grymtade Sp�qvist.

Sven rodnade, och en krampaktig ryckning kring hans l�ppar visade, att
han ej var k�nslol�s f�r den v�rde kronobetj�ntens upprepade h�n.
Svens naturligt h�ftiga lynne, likasom hans stolta sinne, j�ttelika
v�xt och v�ldiga kroppskrafter, var ett sl�ktarv; i hans �dror rann
friskt och of�rfalskat de gamle vikingarnes blod. Han k�nde f�r ett
�gonblick en hj�rtinnerlig lust att riktigt gastkrama l�nsmannen; men
han sansade sig och h�ll sitt lynne i tygeln. Men att besegra en
r�ttvis och oupph�rligt retad harm kostar anstr�ngningar och tager
st�rre krafter i anspr�k �n dem Sven en g�ng visade sig �ga, d� han
inf�r de f�rv�nade dj�knarne "kysste" sl�ggan.

Brackander delade ej denna g�ng Sp�qvists munterhet. Den lille mannen

st�llde sig i en imposant posityr framf�r j�tten, till vars br�st han
n�tt och j�mnt r�ckte, och utbrast med hes r�st:

- Men om den rike mannen, som �mnade g�ra Johanna lycklig, vore ingen
annan �n jag sj�lv... jag sj�lv, h�r du!... skulle du �nd� v�ga kalla
honom d�lig karl? Svara p� den fr�gan!

- Jag tager ej mitt ord tillbaka i det fallet heller, svarade Sven.
Men s� illa vill jag icke t�nka om patron...

- Jas�... du... lymmel... du v�gar kalla mig d�lig karl! stammade

Brackander, bl�gr�n av ilska. Det skall du f� umg�lla! Vet du, skurk,
att jag �r din husbonde? Vet du, vad det kostar att �verfalla sin
husbonde med okv�dinsord?

- Jag �r ditt vittne, Brackander, att dr�ngen kallat dig en skurk och
d�lig karl, inf�ll Sp�qvist.

- Det var osanning, det har jag aldrig gjort, genm�lde Sven. Det var
tv�rtom patronen, som...

- Jag �r ditt vittne, fortfor Sp�qvist, att han beskyllt dig f�r
osanning, det vill s�ga: kallat dig l�gnare och storljugare. F�r
dylika okv�dinsord, d� de f�llas av tj�nare mot husbonde, b�tes
fyradubbelt mot vad i lagen stadgat �r, enligt missg�rningsbalkens
15:de kapitel.

- Missg�rningsbalken... du n�mnde ett ord, bror Sp�qvist, sade

patronen, i det han med handen for genom sin tup� (under densamma hade
�gonskenligen framblixtrat en ljus id�). Jag har ang�ende
missg�rningsbalken n�got vidare att tala med den h�r go junkern. F�r
tre veckor sedan f�rsvann ur storsmedjan en hop smidj�rn av b�sta
kvalitet. Jag har �nnu icke lyckats uppt�cka tjuven, men jag
misst�nker p� goda sk�l den h�r mannen.

- Ett gott infall, t�nkte Sp�qvist f�r sig sj�lv. Brackander f�r ljusa
id�er, �tminstone d� han �r ilsken.

Denna skaml�sa beskyllning kom s� ov�ntat och lj�d s� f�rf�rlig i Sven

St�ls �ron, att blodet likasom isades i hans �dror; han bleknade och
fattade, s� stark han annars var, i d�rrposten f�r att ej vackla. Den
som tror, att ett rent samvete i ett s�dant �gonblick som detta �r ett
harnesk, mot vilket falska beskyllningar studsa tillbaka som uddl�sa
pilar, han k�nner ej m�nniskonaturen. Ju renare det inre medvetandet
�r, desto st�rre fasa och avsky hyser man f�r blotta tanken p� ett
brott... desto tyngre, ja, olidlig k�nnes misstanken... den oskyldige
finner sig smutsad av en dylik anklagelse. Om boven rodnar, bleknar
och darrar, d� hans brott uppt�ckes, sker det blott av h�pnad �ver att
se sig blottad eller av fruktan f�r straff, och d� han hunnit bliva
van vid dylika fataliteter, kan han med fr�ck panna m�ta vilken
anklagelse som helst. Icke s� den oskyldige; innan hans uppr�rda
moraliska natur hunnit komma i j�mvikt, skall han ej kunna uth�rda
blicken fr�n en like, som misst�nker honom.

- Se bara, ropade Sp�qvist, se, huru karlen bleknar och darrar! Han
f�rr�der sig sj�lv... hans brott �r uppenbart. Jag skulle v�ga sv�ra
p�, att din erk�nt skarpa blick, bror Brackander, tr�ffat den
r�tte. Ja, kanaljen har utan tvivel stulit det d�r j�rnet; jag g�r ed
p� det n�r som helst.

- Patron, jag �r oskyldig... jag lider icke b�ra en s�dan misstanke.

Tag orden i Herrans namn tillbaka! sade Sven.

- Nej du, svarade Brackander, str�lande av gl�dje, nej du! Jag �r viss
om, att du �r tjuven. Du skall svara inf�r tinget... var s�ker
d�rp�... och �ka p� kronoskjuts och ligga p� skampallen. Det skall bli
en lustig historia. Och kan jag icke f�lla dig, skall jag �tminstone
l�ta inflyta i din orlovssedel, att du �r misst�nkt f�r tjuveri. Ha,
ha, ha, jag har v�l r�ttighet att misst�nka vilket av mina legohjon
jag vill!

- Herre Gud, suckade Sven likasom f�r sig sj�lv, icke skall domaren
f�lla mig f�r vad jag icke gjort, men mitt rykte och anseende inf�r
m�nniskorna blir f�rd�rvat. Det stannar alltid en misstanke p� mig
�nd�... Det vore f�rskr�ckligt!

- Jo, s�dana �ro l�sarne, bror Brackander, inf�ll nu Sp�qvist, idel

gudsn�dliga och fromma m�nniskor p� ytan; men d� man bara kommer
underfund med dem, �ro de idel tjuvar och kanaljer. Den d�r g�ken har
nog g�tt i god skola. Den gamle knekten p� tr�benet -- jag menar hans
fosterfar, haltebolinken -- har uppfostrat honom p� r�tta s�ttet. Har
han l�rt honom stj�la, s� har han s�kert ocks� l�rt honom g�mma. Du
l�r aldrig f� igen ditt j�rn, Brackander, d� det kommit i s�dana
lurifaxars h�nder. Men jag, l�nsmannen, skall h�danefter ha ett gott
�ga p� den d�r korporalen och hela l�sarepacket...

Svens ansikte gl�dde, hans �gon gnistrade, �drorna vid hans tinningar
sv�llde. Han hade hitintills med krampaktig styrka fasth�llit i sin
sj�l den f�rmaningen, att det just �r i frestelsens stund en kristen
b�r taga vara p� sitt sinne och aldrig l�na ont med ont; men nu var
m�ttet r�gat: han kunde icke l�ngre strida mot sin natur. Den
flammande blick, han f�ste p� l�nsmannen, f�rstummade denne, s�som om
han sett ljungelden �ver sitt huvud: den tappre kronobetj�nten makade
sig instinktm�ssigt upp i soffh�rnet, s� l�ngt fr�n Sven han kunde
komma.

- Akta dig, du ormtunga, sade Sven och kn�t sin v�ldiga n�ve. V�gar du
yttra ett enda ont ord mer om min fosterfar, skall jag m�rbulta dig,
din usling.

Patron Brackander b�rjade �ven, som man s�ger, draga �ronen �t sig.
Men nu uppst�mde l�nsmannen ett nytt hi, hi, hi, f�r att bemantla sin
r�dsla, och dessa oartikulerade ljud frambragte p� patronen samma
verkan, som trumpetens toner p� den eldiga stridshingsten. Han
erinrade sig �ven sina husbonder�ttigheter, och att han i n�dfall
kunde taga till retr�tten och ropa sina dr�ngar till hj�lp. H�rmed
livade han sitt mod, och med modet b�rjade �ter vreden j�sa �ver.

- Karl, r�t han, du har v�gat kalla min v�n och g�st, konungens
befallningshavande herr Sp�qvist, f�r usling!

- Och det v�gar jag kalla dig ocks�, du lille ot�cke dv�rg, svarade
Sven. Reta mig icke f�r mycket, h�r du det!... Och en s�dan karl
skulle Johanna ha! Tvi!

Utom sig av raseri och med tup�en rest p� �nda likt piggsvinstaggar
ryckte patronen ned en chambri�re fr�n v�ggen. L�nsmannen darrade som
ett aspl�v f�r vad som komma skulle.

- Brackander, sade han, sansa dig ett �gonblick... och... kalla in

Svalgren. H�r kan beh�vas ett vittne... Svalgren, Svalgren!

Betj�nten Svalgren var icke l�ngt borta. Han hade bakom d�rren till
matsalen lyssnat till upptr�det. Han intr�dde nu, men lade handen
f�rsiktigt p� d�rrl�set f�r att, om s� pr�vades n�digt, visa sin
f�rm�ga i konsten att f�rsvinna.

Patronens f�rsta avsikt hade varit att genast skrida till handling.
Sp�qvists mellankomst och Svalgrens intr�de best�mde patronen att l�ta
handlingen f�reg�s av ett l�mpligt tal. Och han upphov sin mun och
talte s�lunda, allt under det han viftade med chambri�ren:

- Vet du, din tjuvstryk, vilka en husbondes r�ttigheter �ro? Nej, det
tyckes du icke veta, men jag skall upplysa dig d�rom. Jag kan ge dig
en orlovssedel och f�rskaffa dig ett pr�stbetyg, som f�rst�ra din
framtid och br�nnm�rka dig och g�ra dig avskydd av alla m�nniskor; du
skall aldrig f� arbete och b�rgning, vart du v�nder dig inom Sveriges
landam�ren, om icke bland pioni�rerna p� Van�s. En s�dan orlovssedel
har jag ocks� lovat dig, och d�rmed h�ller jag ord. Du har stulit
j�rnet ur storsmedjan; jag kan m�h�nda icke bevisa det, men jag har
r�ttighet att misst�nka vem jag vill, och d�rmed punkt. (Svalgren s�g
vid dessa ord s�rdeles bel�ten ut; ty han visste b�st, vem som
verkligen beg�tt st�lden, och hans rygg bar �nnu m�rken, som vittnade
om, vem patronen i sj�lva verket misst�nkte.) Men nog med det, fortfor
Brackander, h�r finnes ocks� i Sveriges lag n�got, som kallas
husaga. Kanske du icke vet, vad husaga vill s�ga? Din rygg skall snart
f� erfara det, min gosse. Jag har laglig r�ttighet att m�rbulta dig,
att sl� dig gul och bl�, att piska dig s� att sj�len skriker i kroppen
p� dig...

- Ja, laglig r�ttighet, inf�ll den lagfarne Sp�qvist, enligt

handelsbalkens 14:de kapitel och missg�rningsbalkens 36:te.
Paragrafernas nummer erinrar jag mig icke f�r tillf�llet, men
ordalydelsen i den ena �r: "sl�r husbonde eller matmoder legohjon
sitt, s� att thet theraf varder lamt eller lytt, ligger det i laga
bot; n�psa de thet ski�liga f�r brott dess, vare ogildt".

- Och vem annan bed�mer, om jag n�pser "ski�liga", �n jag sj�lv?

fortfor Brackander triumferande. Om jag finner "ski�liga" att ge dig
osk�ligt med stryk, s� �r det min r�ttighet. Med ett s�dant instrument
som det h�r (patronen viftade med chambri�ren) kan jag ej sl� en s�dan
tjur som dig lam och lytt; men jag kan tappa blodet ur dig, kan
hudfl�nga dig fr�n topp till t�, s� att ditt arma skinn h�nger som en
trasa, och det, ser du, �r min r�ttighet, i lagboken gillad och
stadf�stad p� riksdagen 1734.

- Patron skall bara icke f�rs�ka, sade Sven, ty det skulle bekomma
patron illa. Jag �r en svensk man och son av en, som stupat i f�lt f�r
sitt fosterland, d�rf�r tager jag icke stryk, ser patron; och om n�gon
f�rs�ker vifta �t mig med piskor eller vad som helst, s� �mkar jag
honom, s� l�nge jag har mina n�var i beh�ll.

- I h�ren b�gge tv�, att han hotar sl� sin husbonde, skrek Brackander.
Vet du, vad det kostar, om du v�gar sl� igen, vet du det?

- �, det kostar bara trettio tu par sp�, inf�ll Sp�qvist, hi, hi, hi,
bara trettio tu par sp�, enligt missg�rningsbalkens 15:de kapitel. Det
�r en sm�sak f�r en s�dan bondrygg. Och s� talar han om sin far, som
stupat i krig! Likasom det skulle g�lla inf�r lagen och fria hans hud
f�r stryk! Kors s� bef�ngt! S� hj�rtinnerligt lustigt! Rappa p� honom
nu, Brackander!

- Din far var v�l i alla fall en tjuv, likasom du sj�lv, och h�r har
du b�de f�r dig och din far och hela din sl�kt.

Nordstj�rneordenskandidaten Nikolaus Brackander h�jde h�rmed

chambri�ren och riktade ett slag mot Sven St�ls ansikte. L�dersn�rten
susade i luften, men innan den hunnit det �syftade m�let, hade Sven
hejdat och fattat den med sin kraftiga hand.

Blodet rusade med fruktansv�rd fart genom ynglingens �dror, det

virvlade i hans hj�rna, j�ste i hans hj�rta... b�rs�rkalynnet hade
fattat honom... Han var f�rdig st�rta sig �ver patronen och krama
honom med sina v�ldiga ramar, d� i samma �gonblick fosterfaderns
fromma, allvarliga ansikte visade sig f�r hans inre �ga, och han
tyckte sig h�ra de heliga ord, som dennes l�ppar s� ofta upprepat:
"bedjen f�r dem som g�ra eder skada och f�rf�lja eder". Och Sven
stannade mitt i anloppet och l�t sin hand sjunka. Men den djupa
�ngestsuck, som utpressades ur hans barm, vittnade om den f�rf�rliga
anstr�ngning, genom vilken han �tervunnit sin besinning.

Vid den hotande r�relse Sven gjorde hade patronen blivit likblek och
gjort ett spr�ng bakl�nges, Sp�qvist krupit under toddybordet och
Svalgren �ppnat d�rren f�r att helt inkognito l�mna stridsplatsen. Men
d� nu j�tten pl�tsligt tycktes ombyta sinnelag och hans huvud med
nedslaget uttryck sj�nk mot hans br�st, repade de trenne hj�ltarne
�ter mod. De togo f�r givet, att tanken p� de "trettio tu par sp�"
hejdat den v�ldiges arm, ty av �dlare bevekelsegrunder skulle de
sj�lva ej avst�tt fr�n en h�mnd. Sp�qvist satte sig �ter i soffan,
sedan han l�tsat s�ka efter sin n�sduk under bordet, Svalgren intog
sin gamla plats vid d�rren, och patronen b�rjade, lik en arg hund,
rycka i chambri�ren, som kvarstannat i Svens hand.

- Patron, sade Sven, t�nk icke p� att sl� mig, utan l�t mig g� i fred
h�rifr�n. Av det h�r samtalet kan endast ont uppkomma, om det
forts�ttes, ty vi �ro alla retade och vid vr�ngt sinnelag. I morgon
skall jag komma tillbaka till patron, om patron vill.

- Sl�pp chambri�ren, sl�pp chambri�ren, din hund! r�t patronen och

ryckte ursinnigt i densamma.

Sven sl�ppte den... och patronen, som just gjorde en ny f�rtvivlad

ryckning, f�rlorade j�mvikten, v�nde sig om i fallet, f�ll rakl�ng i
golvet och st�tte n�san s� illa, att blodet b�rjade fl�da �ver
tiljorna.

- Mord, mord! tj�t Brackander, under det Svalgren skyndade fram f�r
att hj�lpa sin herre p� benen.

- Mord och blodsutgjutelse! Hj�lp, hj�lp! skrek Svalgren med g�ll

st�mma.

Sp�qvist bet sig i l�ppen f�r att icke gapskratta �t v�nnen

Brackanders of�rd, varefter han v�nde sin av skadegl�dje lysande blick
p� Sven och sade med mycken salvelse och h�gtidlighet:

- Olycklige, vad har du gjort? Du �r hemfallen �t lagens hela

str�nghet; ingenting kan r�dda dig ur r�ttvisans arm.

Sven stod likasom f�rstenad.

- �r det icke hemg�ng? �r det icke eds�resbrott? Kan jag ej f� karlen

p� f�stning? v�ste patronen, medan han skyndade att sk�lja n�san i ett
vattenfat.

- Nej, nej, min v�n, hemg�ng �r det v�l icke, sade Sp�qvist med en
beklagande �tb�rd, du m�ste n�ja dig med trettio tu par sp�.

- Men jag vill ha honom h�ktad... Aj, min n�sa... Han f�r icke
undkomma eller rymma. Hos dig, s�som konungens befallningshavande, g�r
jag mina anspr�k g�llande f�r att f� karlen insp�rrad... genast,
genast, f�rst�r du!

- Enligt 2:dra paragrafen straffbalken skola missg�rningsm�n, d� saken

g�r � lif eller kropp och ej med penningar b�tas m�, genast � f�rsk
g�rning gripas, i h�kte s�ttas och utan uppskov f�r r�tta st�llas,
anm�rkte Sp�qvist. Jag vill s�ledes strax skrida till verket...
Svalgren, arrestera denne missg�rningsman!

Svalgren s�g f�rst p� Sven, d�refter p� l�nsmannen, bugade sig och

svarade:

- O�ndligen smickrad av f�rtroendet; men som jag icke vet, huru jag
skall b�ra mig �t, f�r jag be herr befallningsman visa mig det.

- R�tt illa, mumlade Sp�qvist f�r sig sj�lv, att jag icke har
handbojor och fotblack med mig. Utan s�dana mobilier borde ingen
omt�nksam tj�nare av Kongl. Majest�t och kronan resa. Och jag, som
hemma har en s� vacker handboja av min egen invention, en handboja,
som jag skall uppvisa f�r landsh�vdingen, och p� vilken jag funderar
att taga patent!

L�nsmannens tanke hade likasom funnit eko i patronens sj�l, ty denne

senare utbrast nu:

- Svalgren, i skrubben bredvid vedboden ligga handklovar och en black.

Spring genast efter dem! De komma nu till pass.

Emellertid hade patronens och Svalgrens ovan f�rm�lta n�drop f�rt till
st�llet hela g�rdens manliga och kvinnliga befolkning. F�rstugud�rren
�ppnades, och man s�g en hop huvuden nyfiket titta in i rummet. D�
dr�ngarne s�go patronen st� och sk�lja sin uppsv�llda n�sa �ver
tv�ttfatet, puffade de varandra i sidan och beto i tr�j�rmarne f�r att
ej genom skratt f�rr�da beskaffenheten av sina medlidsamma k�nslor.
Huru saken egentligen tillg�tt, visste de icke, men de ans�go f�r
sannolikt, att Sven masm�stare piskat upp deras husbonde.

Sp�qvist, som var en f�rsiktig f�ltherre, uppgjorde genast den

operationsplan, han ans�g r�dligast att f�lja. Hans ansikte rynkade
sig p� ett s�tt, som skulle uttrycka djupt medlidande, under det han
nalkades Sven och faderligt lade sin hand p� hans axel.

- Min stackars gosse, sade han, min tj�nst �l�gger mig den sorgliga
plikten att arrestera dig. G�r icke motst�nd, min v�n, ty ehuru du
visserligen skulle kunna begagna dig av dina ovanliga kroppskrafter
f�r att denna g�ng komma l�s, s� skall dock r�ttvisans arm f�rr eller
senare n� dig. Bet�nk �ven, vad det kostar att s�tta sig till motv�rn
mot en kronans tj�nsteman i hans �mbetsut�vning. R�r du mig i ov�nlig
avsikt bara med ett finger, s� f�r du, enligt missg�rningsbalkens
18:de kapitel, umg�lla det med tuhundra dalers b�ter eller, om du ej
orkar b�ta, tjugu�tta dygns f�ngelse vid vatten och br�d... S�ledes,
fortfor Sp�qvist, i det han ur den nu �terkomne Svalgrens hand emottog
handklovarne, s�ledes inser du, att motst�nd blott skall f�rv�rra
saken. Jag vill f�r �vrigt i f�rtroende och f�r att lugna ditt hj�rta
s�ga dig (Sp�qvist s�nkte h�rvid r�sten till en viskning), att du, n�r
allt kommer till kritan, slipper undan med aderton par sp�, i st�llet
f�r trettio tu, emedan din f�rbrytelse egentligen skett i "hastigt
mod"... Mina v�nner (Sp�qvist h�jde nu sin r�st och v�nde sig till de
i f�rstugan f�rsamlade �sk�darne, alltunder det han gjorde
handklovarne i ordning), I sen h�r f�r edra �gon ett varnande exempel,
huru det g�r, d� tj�naren s�tter sig upp mot sin husbonde. L�t det bli
eder till en h�lsosam varnagel.
Dr�ngarne puffade varandra i sidan och g�mde sig den ene bakom den
andre, kanske f�r att d�lja det intryck, Sp�qvists predikan gjort p�
dem. En och annan syntes bekymrad, men dessa voro s�dana, som k�nde
medlidande med Sven.

- R�ck fram dina h�nder! sade Sp�qvist till denne.

Sven vaknade vid dessa ord likasom ur en dr�m.

- Jag m�rker, sade han dystert, varom fr�ga �r, men tro icke, att jag
godvilligt l�ter mig bindas och sl�pas till skamp�len. F�rs�k ej att
komma fram med handklovarne; det tj�nar till ingenting. Jag vill
hellre d� �n vanhedras.

- Se s�, gosse, friskt mod nu! Hit med h�nderna! sade l�nsmannen och
fattade i Sven.

Sven st�tte kronobetj�nten tillbaka, satte m�ssan p� huvudet och sade:

- Adj�, patron! Tack f�r denna g�ngen! Mig �terser ni aldrig mer... Ur
v�gen, gott folk! Den som t�rs l�gga hand p� mig, f�r skylla sig
sj�lv.

Och h�rmed l�mnade han rummet och gick obehindrad genom hopen.

N�r Brackander och Sp�qvist hunnit sansa sig, ropade b�da med en mun:

- Grip, grip, tag fast honom! L�t honom icke komma undan! Efter honom,
era kanaljer!

- Ja, ja, n�dig patron! Ja, ja, herr befallningsman! skreko dr�ngarne
och sprungo omkull varandra i trappan i sin l�tsade iver att
efterkomma herrarnes befallning. Nedkomna p� g�rden lupo de, skrikande
och hojtande, �t alla h�ll, utom det, i vilket de s�go, att Sven med
fasta och l�ngsamma steg avl�gsnade sig.

_________________________________________________________________

Avsked fr�n hemmet.

Det i f�reg�ende kapitel skildrade upptr�det hade f�refallit, medan

Johanna var borta vid sin fars stuga.

F�rvirrad och utan f�rm�ga att t�nka en redig tanke l�mnade Sven
masm�stare herreg�rden och gick, han visste ej vart. I hans sj�l
tumlade k�nslorna om varandra som v�gorna p� en vindpiskad sj�; harm
och bitterhet �ver den skamliga behandling han lidit, dystra aningar,
sm�rta och vemod vidgade eller sammanpressade hans hj�rta. S� vandrade
han l�nge, knappt medveten om sig sj�lv och utan att upplyfta sin mot
marken riktade blick. N�r han slutligen �terkom till besinning och s�g
sig omkring, befann han sig inne i djupa skogen, och natthimlen med
sin tysta stj�rneh�r v�lvde sig, �ver hans huvud. Tr�tt nedkastade han
sig vid foten av en gran och s�kte samla tankarne f�r att med lugn
betrakta sin st�llning och fatta ett beslut om vad som borde g�ras.

- Har jag verkligen gjort mig skyldig till en f�rbrytelse? t�nkte han
f�r sig sj�lv. Lade jag icke band p� mitt sinne, fast de retade mig p�
det gruvligaste s�tt? De anklagade mig f�r tjuveri och h�nade min
fosterfar f�r hans gudsfruktan och kallade �ven honom och min
k�ttslige far f�r tjuvar... n�r jag t�nker p� det, sjuder det i mig...
jag skulle vilja strypa dem, de uslingarne... Misst�nkt f�r tjuveri!
det �r ju f�rskr�ckligt! Jag kan aldrig uth�rda den skammen... Och s�
vilja de h�kta och d�ma mig till sp�p�len f�r att i tid och evighet
van�ra mig och l�ta mina fosterf�r�ldrar d� i sorg och f�rtvivlan. Men
kan patronen det? Det �r ju han, som f�rbrutit sig mot mig, och icke
jag mot honom! F�r en husbonde straffl�st skymfa och misshandla sin
tj�nare och ber�va honom heder och �ra? Nej, s�dan kan icke r�ttvisan
i v�rt land vara; det vore ju gudl�st att bara t�nka s�!

Men nu erinrade sig Sven, att patronen och flera husb�nder av samma
skrot och korn verkligen med lagens tillhj�lp st�rtat oskyldiga
tj�nare, dem Sven k�nde, i samma avgrund, som nu �ppnade sig framf�r
ynglingen sj�lv. Det var s�ledes m�jligt, vad Sven i det l�ngsta ville
betvivla. Ja, det var m�jligt och �ven sannolikt, att l�nsmannen och
hans hantlangare skulle jaga Sven som ett osk�ligt djur, till dess de
kunde gripa, insp�rra och f�ra honom inf�r domstol, d�r efter Svens
�vertygelse ingen r�ttvisa f�r den anklagade tj�naren var att v�nta.
Borde han fly? Ja, han fattade ett �gonblick detta beslut, men d� kom
han att t�nka p� sina fosterf�r�ldrar, vilkas �lderdomsst�d han var,
och mot vilka han hade heliga plikter att uppfylla. Han t�nkte �ven p�
Johanna, och i den bittra, f�rtvivlade sinnesst�mning han nu var,
pinade han sig sj�lv med den misstanke, att flickan kanske icke skulle
ha n�got emot att f� patronen till man i st�llet f�r den fattige
masugnsdr�ngen. Och vad som var �nnu v�rre: skulle Sven kunna hysa den
minsta �nskan om Johannas hand, sedan han blivit misst�nkt som tjuv
och genom ett nesligt kroppsstraff blivit vanhedrad i sina egna och i
alla m�nniskors �gon?

Dessa tankar avl�ste varandra oredigt och f�rvirrat. Sven var ej i

st�nd att fatta ett beslut; hans huvud sj�nk mot br�stet, och hans
h�nder kn�tos med krampaktig styrka, s�som om han med handkraft velat
s�ka avslita de osynliga snaror, i vilka ondskan och nedrigheten
insn�rjt honom. Om patron Brackander i detta �gonblick varit i den
olycklige och f�rbittrade ynglingens v�ld, ve d� dem b�da! Dock nej
... innan Sven hunnit f�lja vredens rop ur sitt s�rade hj�rta, skulle
helt visst en annan, h�gre kraft, som f�r v�r ursprungliga natur �r
fr�mmande, fj�ttrat hans h�mnande arm, och om patronen r�ckt Sven sin
hand och uttalat ett enda f�rsonande ord, skulle Sven med r�rt hj�rta
f�rl�tit allt, ty s�dant var sinnelaget hos korporal Brants fosterson.

Sven kunde, utan att hans muskler slappades, sk�ta sl�ggan fr�n morgon
till kv�ll, men vid en sj�lsskakning s�dan som denna var han ej van;
han k�nde sig matt och f�rst�rd och f�rsj�nk slutligen i en orolig, av
elaka dr�mmar st�rd slummer, d�r han satt under den gamla granen,
mellan vars slokande grenar stj�rnorna nedblickade s� v�nligt och
milt, liksom skulle de velat tr�sta honom och viska, att varje jordisk
sorg, �ven den sv�raste, blott �r en �verg�ende storm, efter vilken
f�rr eller senare intet sp�r skall r�jas p� det lugnade hj�rtats yta.

Sven vaknade vid f�glarnes glada morgonkvitter. Han �nskade att vara
en av dessa vingade varelser, som under Guds bl� himmel tillbringa
sitt liv med k�rlek, s�ng och den k�ra omsorgen om sin avf�da. Men
ingen sparv faller ju till jorden utan Guds vilja, och han har ju
r�knat v�ra huvudh�r -- d�rp� kom nu Sven att t�nka, och denna tanke
gav honom en viss styrka. Han besl�t begiva sig till korporalen f�r
att f� r�d och d�refter �terv�nda till sitt arbete vid masugnen.
V�lbekant med skogens villande stigar valde han den kortaste v�gen och
s�g snart insj�ns vatten framglittra mellan granarnes och tallarnes
stammar. Det var en vacker syn att sk�da, huru sj�ns spegel h�r och
d�r gl�nste av morgonsolens guld, medan den p� andra str�ckor �nnu l�g
inh�ljd i en l�tt dimma, liknande en genomskinlig spetssl�ja, som
sm�ningom h�jde sig och f�rsvann i den rena bl� luften. Men endast den
sinneslugne kan njuta av naturens sk�nhet; den olyckliges �ga fr�jdas
ej av himmelens bl�, �ngarnes gr�nska och skogarnes skiftande prakt.
Det lugna och harmoniska i den �vriga skapelsen bildar en nedtryckande
motsats till hans eget f�rst�mda tillst�nd; han k�nner sig s�som en
fr�n naturen utskjuten varelse, genom sitt sj�lvmedvetande d�md att
leva i en helt annan, osynlig v�rld av andliga konflikter, av tankar,
k�nslor och lidelser.

Sven s�g nu den v�lbekanta r�da stugan, ur vars skorsten en vitgr�

r�kpelare uppsteg i den lugna luften. Innan han intr�dde, gick han ned
till b�tviken och tv�ttade sitt ansikte i det kalla sj�vattnet f�r att
d�rmed utpl�na sp�ren av sina t�rar och giva sig ett frimodigare
utseende. D�refter steg han in.

Mor Kerstin stod vid spiseln och sysslade med en gryta. Annars var
ingen att se, ty Ingrid hade g�tt till ladug�rden f�r att mj�lka kon
och sl�ppa ut f�ren.

Kerstin v�nde sig om och fr�gade, varf�r Sven kommit vid denna
ovanliga tid. I gummans utseende och i den ton, varmed hon gjorde
denna fr�ga, l�g ej det gladlynta och hj�rtliga, som fostersonen
annars alltid r�nte hos henne.

- Jag vill tala med far, svarade Sven.

Kerstin omtalade nu i f� och tv�ra ord, att korporalen tidigare p�

morgonen begivit sig i v�g till V�xj�, av orsak som vi k�nna. Sven
trodde f�rst att anledningen till Kerstins d�liga lynne l�g h�ruti,
men han blev snart tagen ur sin villfarelse. Kerstin ber�ttade -- och
Sven �h�rde med �ngestfullt hj�rta -- huruledes patronen i egen person
kommit och beg�rt Johannas hand, vad korporalen svarat patronen samt
vad... ja, vi kunna ej f�lja f�rloppet av Kerstins ordstr�m, men Sven
hade ej h�rt m�nga ord, f�rr�n han �msom rodnade och bleknade och
k�nde sig likasom tillintetgjord. Den pina, han nu undergick, var
sjufalt v�rre �n den, han under den f�reg�ende aftonen och natten
erfarit.

- Ja, det �r din skuld, Sven, sade Kerstin, din skuld, att sorg och
oenighet och kiv kommit under v�rt lugna tak, din skuld, att Johanna
g�tt miste om en lycka, som V�r Herre i sin godhet velat bereda henne
genom patronen, din skuld, att vi kanske bli drivna fr�n hus och
hem... och �nd� hava vi f�tt upp dig och v�rdat oss om dig som om v�rt
eget barn... Herre Gud, det �r tacken man f�r h�r i v�rlden!

Hade Kerstin vetat, att varje av dessa ord raspade som en sl� s�g
genom de k�nsliga fibrerna av fostersonens hj�rta, skulle hon s�kert
lagt band p� sin tunga, ty elak var Kerstin icke. Och hade hon d�rtill
vetat, vad Sven nyss lidit... hade hon vetat, att han med oro i sin
sj�l kommit till fosterf�r�ldrarnes hydda f�r att s�ka tr�st, s�som
�knens t�rstande djur s�ker en svalkande dryck... d� skulle hon intill
d�den �ngrat, vad hon nu gjorde. Men hon visste det icke och s�g
heller icke, huru den j�ttestarke mannen satt d�r, blek och darrande
s�som en kraftl�s frosspatient, och huru bittra t�rar frampressades ur
hans manliga �gon och lika hastigt f�rsvunno, borttorkade av hans
feberheta hand.

Det var d�rf�r n�gonting underligt, att Sven, n�r mor Kerstin slutat
att tala och med �kad iver r�rde i sin gryta -- att, s�ga vi, Sven d�
steg upp och sade lugnt, n�stan muntert, om ocks� icke i sin vanliga
ton:

- Bevars, mor, vad ni nu ger mig skuld till mycket! Och �nd� �r jag s�
oskyldig som ett barn. Jag har �nda till i g�r kv�ll varit nere vid
masugnen och arbetat och ingenting vetat av allt det h�r. Icke vill
jag g�ra Johanna olycklig, det vet ni nog, mor; nej, tv�rtom �nskar
jag henne av allt hj�rta att bli rik och f�rn�m, eftersom hon icke kan
bli lycklig p� annat vis. Och vad det d�r kivet betr�ffar, s� k�nner
jag b�de far och mor s� v�l, att jag vet, att det snart skall g� �ver,
och alltihop bli gott och v�l igen... Ja mor, nog var det lite
besynnerligt av far att avsl� patronens anbud, och det bara f�r min
skuld! Jag har �nd� njutit s� mycket gott h�r i huset, att jag aldrig
kan betala det... Nej, alltihop skall bli bra igen, mor; icke vill jag
vara en otacksam g�kunge, som l�gges i ett fr�mmande bo och fostras av
fr�mmande f�r�ldrar och till tack f�r det tr�nger de r�tta barnen ur
redet. Nej, det blir stopp! Jag skall icke hindra... Mor, var �r
nyckeln till sk�pet?

- Den ligger i f�nstret, sade Kerstin, nu n�got v�nligare, ty hon

tyckte om Svens ord och f�rstod ej, att de kommo fr�n ett av bittra
sm�rtor betryckt hj�rta. Stanna h�r nu en liten stund, Sven, s� f�r du
mat, innan du g�r tillbaka till masugnen.

- Tack, mor, men jag �r icke hungrig, svarade Sven, i det han �ppnade
sk�pet och ur detsamma framtog n�gra papper, varibland sin dopattest,
samt ett kruthorn och en hagelpung. Vidare �ppnade han d�rren till en
liten skrubb bredvid k�ket och framtog d�rur ett skjutgev�r, som var
hans eget. D�refter tryckte han m�ssan djupt ned i pannan och sade:

- Adj�, mor!

- Varf�r tar du b�ssan med dig? fr�gade Kerstin och s�g p� Sven.

- �, svarade Sven, och v�nde sig hastigt om, l�tsande unders�ka l�set
p� b�ssan, �, det f�ll mig in, att det kunde vara roligt att skjuta en
f�gel, om jag f�r se n�gon s�dan p� v�gen. Farv�l nu.

Och Sven gick. Hans v�g f�rde honom f�rbi den lilla
ladug�rdsbyggningen, och han steg in d�r f�r att tr�ffa Ingrid.
Flickan h�ll just p� att l�gga ett f�ng h� och halm till kon, d� Sven
visade sig i d�rren.

- Ingrid lilla, sade han, jag vill bara titta hit in f�r att se dig en
g�ng till, innan jag begiver mig av. Jag har ett �rende att utr�tta
l�ngt norrut, och vi f� kanske icke tr�ffa varandra p� l�nge. Adj� med
dig!

Ingrid fr�gade, vad det var f�r slags �rende, men v�ntade ej p� svar,
innan hon med en blick p� Sven utbrast:

- Vad du ser besynnerlig och blek ut, k�raste Sven! Vad kommer �t dig?
- Det �r ingenting, Ingrid... H�r du, d� du tr�ffar Johanna och far,
s� h�lsa dem mycket... mycket ifr�n mig.

Och Sven tryckte flickans hand, v�nde sig om och gick bort med hastiga
steg. H�pen och f�rbryllad stannade Ingrid i ladug�rdsd�rren och s�g
efter den bortg�ende.

Sven gick med bortv�nt ansikte f�rbi stugan, men d� han hunnit ett
litet stycke d�rifr�n, kunde han ej avh�lla sig fr�n att kasta �nnu en
sista blick p� sitt k�ra barndomshem och d�rmed taga ett tyst farv�l
av alla de f�rem�l, vid vilka hans ljuvaste minnen voro f�rbundna.

Det h�nde sig s�, att mor Kerstin just nu s�g ut genom f�nstret, och
hennes och Svens blickar m�ttes. Hon varseblev med f�rv�ning, att
fostersonen hade t�rar i �gonen, och det blev nu pl�tsligt klart f�r
henne, huru allt stod till. Det var, som om Svens blick hade br�nt
henne in i sj�len; hela den �mhet, hon i sitt hj�rta hyste f�r honom,
vaknade med ny styrka.

- Herre Jesus! vad har jag gjort! utbrast hon och skyndade ut f�r att
kalla fostersonen tillbaka. Men Sven var icke l�ngre synlig; han
undanskymdes av den t�ta furudungen, som befann sig bakom b�tviken.

Mor Kerstin sprang, s� fort hennes gamla ben f�rm�dde, ned mot sj�n
och ropade med fl�mtande r�st:

- Sven, Sven, kom tillbaka!

Klipporna i skogen svarade henne, men fostersonen syntes ej. Hade han
lyssnat till, huru detta rop tonade av �mhet, �ngest och r�relse,
skulle han kanske �terv�nt.

Vid Kerstins rop skyndade Ingrid dit fr�n ladug�rden; hon fann sin mor
sittande p� en klipph�ll med b�gge h�nderna tryckta mot pannan.

- Mor, mor, vad �r det? fr�gade flickan f�rskr�ckt.

- Barn, svarade Kerstin snyftande, olyckan har kommit �ver v�rt hus,
och det �r jag, som nedkallat den.

_________________________________________________________________

V�rvaren.

Sven f�rdjupade sig i skogen. Han gick och gick, utan att veta till
vad m�l, men han valde instinktm�ssigt de m�rkaste och mest avl�gsna
delarne av skogen, vandrade fram�t genom vildmarker, d�r inga stigar
voro banade, om icke av de flitiga myrorna, som h�r levde i sina gamla
samh�llen eller stiftade nya, utan att n�gon historieskrivare vet att
ber�tta om dessa samh�llens �den, fast de kanske i sig hava samma
m�rkv�rdighet som de gamla myrstackarne Aten, Korint och Tebe och
deras nybyggen kring Medelhavet. Svens tankar och k�nslor voro likasom
d�vade; hans sj�ls str�ngar hade slappnat och dallrade icke l�ngre av
sm�rta. Icke heller befattade han sig med att t�nka p� sitt �de eller
vad han skulle f�retaga, utan vandrade outtr�ttligt fram�t, s�som om
hela hans kraft varit f�rflyttad i hans g�ngmuskler. Det enda han hade
klart f�r sig sj�lv var, att om han r�kade ut f�r sina f�rf�ljare,
skulle han ej l�ta sig f�ngas, utan f�rsvara sig till sista
blodsdroppen; d�rf�r hade han ocks� laddat sitt gev�r med grova
varghagel, noga rengjort f�ngpannan och p�slagit nytt krut. Medan han
s�lunda str�vade omkring, kom han i grannskapet av masugnen, vid
vilken han s� l�nge arbetat, och n�r han h�rde slagen av dess maskin
och bruset av skogsstr�mmen, stannade han f�r f�rsta g�ngen, och djupt
vemod intog honom �ter. Han tyckte sig i detta buller h�ra en
avskedsh�lsning och k�nde innerlig lust att, innan han vandrade
vidare, s�ga farv�l till Pelle Larsson och de andra kamraterna. Men d�
han i s�dan avsikt n�rmade sig skogsbrynet och s�g masugnen p� avst�nd
framf�r sig, varseblev han en hop folk, som just kom ut fr�n hyttan,
och bland vilka han igenk�nde patronen, l�nsman Sp�qvist i full
uniform med sabel vid sidan, l�nsmansskrivaren, betj�nten Svalgren och
n�gra fj�rdingsm�n. Utan tvivel voro dessa m�n ute p� spaning efter
Sven. Sedan de nu en stund samtalat med varandra, s�g han dem insl�
v�gen, som f�rde till korporalens torp. Sven ans�g r�dligast avst�
fr�n det till�mnade bes�ket, v�nde masugnen ryggen och f�rdjupade sig
�ter i skogen. Sedan han med iver och skyndsamhet fortsatt sin irrf�rd
i nordlig riktning och solen redan uppn�tt middagsh�jden, k�nde han
sig hungrig och tr�tt och kastade sig ned p� marken f�r att vila.
Skogen hade p� flera st�llen varit avbruten dels av lands- och
h�radsv�gar, dels av uppr�djade, odlade och bebyggda str�ckor, och
dessa hade passerats av Sven med stor br�dska, emedan han ej ville bli
sedd av n�gon m�nniska. Nu s�g han �ven en v�g stryka f�rbi helt n�ra
den plats, d�r han lagt sig ned, men emedan han redan var l�ngt borta
fr�n Trevnadsl�sas omr�de, tyckte han sig ej beh�va iakttaga samma
f�rsiktighet som f�rut.

Hungern �r en ov�lkommen g�st, d� man ej vet, huru man skall kunna

avspisa honom. Ja, denne g�sts pockande fordringar l�ta h�ra sig hos
den mest sv�rmiske romanhj�lte och komma denne n�gon g�ng p� rent
allvar att tveka i valet mellan att �ga sin k�rleks ideal eller en god
materiell anr�ttning, exempelvis skinka med potatis. Att detta
f�rh�llande �ven tr�ffade in p� Sven masm�stare �r d�rf�r icke
underligt, helst han egentligen icke var sv�rmisk utav sig, utan r�tt
och sl�tt en of�rd�rvad naturm�nniska. Medan han s�ledes t�nkte p�,
huru bittert det var att skiljas fr�n hemorten utan att ha sett och
tagit farv�l av Johanna och korporal Brant, och m�nga andra bedr�vliga
tankar r�rande dessa f�r honom s� dyrbara personer korsade varandra i
hans hj�rna, funderade han ocks� upp�, huru han skulle kunna stilla
sin hunger. Hans enda utv�g var att s�lja sitt gev�r; han besl�t
d�rf�r att utbjuda det i de hyddor, han under sin vandring komme att
passera f�rbi. Sedan detta beslut var fattat, steg han upp f�r att
forts�tta sin marsch, d� hans uppm�rksamhet i detsamma f�stes p� en
man, som kom g�ende fram�t landsv�gen och hastigt stannade, d� han i
sin ordning varseblev Sven.

Mannen var kl�dd i grann milit�runiform, olik de vanliga

lantsoldaternas. Han bar s�dana ep�letter, som Sven sett, att Sm�lands
st�tliga grenadj�rer brukade, men br�ststycket p� hans frack var av
r�tt kl�de och uppslagen, kragen och r�nderna p� hans byxor vita. Vid
hans v�nstra sida dinglade en kort sabel eller huggare, f�ga st�rre �n
en f�rsk�rarekniv. Mannen hade en rak och st�tlig h�llning, och hans
r�dbrusiga ansikte pryddes av yviga mustascher. S�som vi n�mnt,
stannade han, d� han fick �ga p� Sven masm�stare, och betraktade honom
fr�n fotabj�llet upp till hj�ssan, likasom han i tumtal velat ber�kna
j�ttens l�ngd. D�refter h�lsade han milit�riskt med handen f�rd till
sl�pm�ssan -- alldeles som Sven sett korporalen g�ra, n�r denne p�
kyrkbacken tr�ffade n�gon gammal officer eller underofficer av sina
forna krigskamrater -- och utbrast under livliga r�relser med armarne:

- Tr�d n�rmare, du v�rdige son av den h�gresta tallskogen! S�vida du

ej �r en skogsande, en geng�ngare fr�n rimtussetiden, utan barn av en
d�dlig moder, s� tr�d n�rmare!

- Vad vill ni mig? fr�gade Sven, som b�rjade tro, att mannen antingen
var drucken eller rymt fr�n hospitalet.

- Vad jag vill dig! Se och beundra skaparens verk, som, d� han gjorde
dig, helt visst hade f�r avsikt att tillsvarva en livdrabant �t v�r
allern�digaste konung. Vad �r ditt namn, du h�ge yngling, den ingen,
utom tornv�ktaren, kan se �ver axeln?

- Jag heter Sven St�l, och vem �r ni?

- Jag, min gosse, svarade mannen med en h�gtidlig �tb�rd, jag �r

princeps pr�torii, det vill med andra ord s�ga korporal vid konungens
andra livgarde, och mitt namn �r Montan. Sedan vi nu gjort varandras
bekantskap, vill jag fr�ga dig, om du ej har samma v�g som jag; vi
kunna i s�dant fall f� njuta av varandras s�llskap, ty jag bek�nner
uppriktigt, att jag �r livligt intresserad av allt stort och h�gt h�r
i v�rlden, av allt, som h�jer sig minst sex fot �ver jordens l�ga,
f�raktliga grus.

- Min v�g g�r genom skogen, sade Sven.

- Men �t det h�llet finnes ingen krog, anm�rkte Montan. F�lj mig, min
v�n, och jag bjuder dig p� en middagsrisp.

- Nej, tack.

- Du �r lika kort och tv�r i dina ord, som du �r l�ng till din kropp,
min v�n. Men jag sl�pper dig icke: torva le�na lupum sequitur, lupus
ipse capellam... min sj�l har f�st sig vid dig, s�som humlen vid
humlest�ngen... Men varf�r gapar du p� mig s� d�r, du levande
kyrkstapel? Tycker du kanske, att jag �r grann? �r jag icke?

- Jag �r r�dd f�r, att ni �r litet vriden i huvudet, svarade Sven.

- �h�, du tycker att jag pratar tok. D�ri har du visserligen r�tt, men
ser du, en gardist �r en s� lycklig, �vers�ll m�nniska, att hela
v�rlden likasom leker f�r honom; i sin �versvinneliga munterhet vet
han knappt, p� vilken fot han skall st�, mycket mindre att h�lla sin
tunga. Ja, jag s�ger dig, gosse, att gardisten �r en avundsv�rd
varelse; den yngling, som kan f� en plats i gardets leder, hans lycka
�r gjord. T�nk p� det, min v�n!

Under yttrande, att middagsv�rmen var tryckande, och att

landsv�gsdammet v�l beh�vde sk�ljas ned, slog sig d�refter
gardeskorporalen ned i gr�set ett stycke fr�n landsv�gen, framtog en
flaska och bj�d Sven att supa sig till. D� Sven avslog detta anbud,
emedan han aldrig smakade br�nnvin, f�rklarade Montan sin
missbel�tenhet d�rmed, att det fanns absolut nyktert folk i v�rlden,
emedan detta n�dgade andra att, f�r den politiska j�mviktens
bibeh�llande, supa desto mera. Bland dessa andra, f�r den politiska
j�mvikten sig uppoffrande varelser tycktes Montan sj�lv vara, ty han
tog en v�ldig klunk ur flaskan och s� �nnu en. D�refter �ppnade han
sin resv�ska och uppdukade f�r Svens lystna �gon �tskilliga
viktualier, bland vilka n�gra kakor av finsiktad r�g, r�kt skinka,
medvurst m. m. Han inbj�d Sven att deltaga i m�ltiden, och denne l�t
ej bedja sig tvenne g�nger, s�som det annars h�r till goda tonen bland
allmogen, utan grep verket genast an.

Det skulle bliva alltf�r l�ngtr�digt att �tergiva de b�da m�nnens

samtal; nog av, korporal Montan b�rjade tala som en ganska f�rst�ndig
karl och visste snart att vinna sin l�nge g�sts f�rtroende, s� att
denne f�r honom yppade sina levnadsf�rh�llanden och nuvarande
bel�genhet. Montan fr�gade honom, om han ville l�ta v�rva sig till
gardist, och b�rjade �nyo avm�la gardeskarlens lyckliga lott i de mest
lysande f�rger.

- F�rst och sist, sade han, vill du bli gardist? Jag fr�gar det,
d�rf�r att jag tycker om dig och vill dig v�l. Grip lyckan i flykten,
min gosse, annars vinner du henne aldrig. Till en b�rjan bjuder hon
dig genom mig tio rdr i handpengar; sedan f�ljer du mig till Stockholm
och f�r se den stora huvudstaden och kungen sj�lv med alla
prinsarne. Vidare f�r du s�dana h�r kl�der, som ha den f�runderliga
verkan, att alla flickor skola l�pa som galningar efter dig. Bet�nk,
vilket h�rligt liv! Att marschera, att man�vrera p� Ladug�rdsg�rdet
samt f�r konung och fosterland g� p� post vid Karl den trettondes
staty! Jag menar allvar, gosse; jag leker ej med dina k�nslor. Nej,
jag vill skapa dig en lycklig framtid och fordrar ingenting d�rf�r --
p� sin h�jd en tacksamhetens t�r ur dina �gon.

- Ah, nu b�rjar korporal Montan prata galenskaper igen, genm�lde Sven,

jag �r icke s� enfaldig, att jag l�ter narra mig av en lockf�gel. Jag
vet nog, hurudant gardeslivet �r...

- Hm, sade Montan n�got f�rl�gen, min avsikt �r icke att narra dig.
Vad jag nyss yttrade, �r en gammal l�xa, som jag kan utantill, och
varmed jag lockar enfaldiga norsar att bita p� kroken. Dig vill jag
icke lura...

- H�r p�, korporal, avbr�t honom Sven, jag vill blott, att ni
samvetsgrant skall svara p� en enda fr�ga: har man s�som gardeskarl
�ven tid till nyttigt arbete, s� att man kan g�ra sig extra
f�rtj�nster?

- Ja, den som vill har visst tid att arbeta. Jag k�nner flitiga och
ordentliga karlar, som efter kapitulationstidens slut samlat sig ett
litet kapital, tillr�ckligt att grunda en oberoende framtid. Men
s�dana �ro ej m�nga; de flesta �ro l�ttingar, eller supa de upp sina
f�rtj�nster. Du sade mig, att du f�rst�r dig p� smedsyrket; om s� �r,
skall du aldrig sakna l�nande arbete, och jag tror mig kunna f�rs�kra,
att du i Stockholm har utsikt att f�rtj�na mer penningar vid st�det
och b�lgen �n n�gonsin h�r nere.

Sven tvekade nu icke l�ngre, och i hans bel�genhet skulle f� gjort

det. Hans st�rsta bekymmer hade varit, att han genom sin n�dtvungna
flykt fr�n hemorten skulle l�mna fosterf�r�ldrarne utan hj�lp och
st�d, men Montans f�rs�kran f�rjagade denna farh�ga, och Sven f�ljde
under dagens lopp Montan till n�rmaste g�stgivareg�rd, d�r denne
granskade hans papper, l�mnade honom handpenningarne och fick det
beh�riga dokumentet undertecknat. Trygg, �tminstone i sin egen tanke,
under gardeskorporalens vingars skugga mot varje f�rf�ljelse fr�n
patron Brackanders sida, fortsatte Sven j�mte hans nya bekantskap
f�ljande morgon sin v�g i nordlig riktning, �t J�nk�pingsh�llet.
Montan var en munter och i det hela godhj�rtad kurre med en liten
b�jelse f�r melankoli, mot vilken han dock hade ett palliativ i sin
flaska och i ett filosofiskt-praktiskt laissez-aller-system, avfattat,
likasom de sju grekiske vises, i form av t�nkespr�k, s�dana som: "tag
dagen, som han kommer" eller "man b�r aldrig s�rja v�rre, �n att man
med hj�rtans lust kan dansa en sl�ngpolska" o. s. v. Med dylika
t�nkespr�k och citater ur �tskilliga poeters arbeten s�kte han �ven,
fast�n f�rg�ves, att muntra Sven.

- K�ra du, sade han vid ett tillf�lle, du ser precis ut som en, vilken
s�lt sm�ret och tappat penningarne. Jag h�rde dig i natt prata n�got i
s�mnen om Johanna. Jag medger g�rna, fast jag icke k�nner henne, att
det �r den dygd�dlaste och sk�naste m�, som n�gonsin uppblommat bland
Nordens fj�llar, men, f�r fan, om flickan bedragit dig, s� sl� henne
ur tankarne. Du m� tro, att jag ocks�...

- Det vore b�st, om korporalen ville tiga med den saken... den �r icke
rolig att tala om, sade Sven och rynkade �gonbrynen.

- S�, s�, inf�ll Montan och stack sin ena arm under Svens, medan han
v�ldeliga sv�ngde med den andra, jag skall aldrig mer tala d�rom, min
gosse; men jag till�gger blott att,

Svante, din d�rskap jag aldrig f�rl�ter,

klagan och suck f�r en kvinnas skull!
V�rlden, tyv�rr, �r av kvinnor full:
mister du en, st� dig tusende �ter.

_________________________________________________________________

Dj�knarne.

En m�nad har f�rflutit efter ovanf�r skildrade h�ndelser. Under denna

tid hava G�ran och Adolf, de b�da V�xj�dj�knarne, str�vat kors och
tv�rs i de sm�l�ndska bygderna, bes�kt en m�ngd genom natur,
minnesm�rken, historiska tilldragelser eller industriella anl�ggningar
m�rkv�rdiga st�llen, �kat sina herbarier med s�llsynta v�xter och sina
mineralogiska samlingar med stuffer fr�n olika gruvor o. s. v. De hava
vidare sammantr�ffat med originaler av alla st�nd och �ldrar, upplevat
sm� �ventyr, som ge dem �mne till lustiga historier f�r hela
n�stkommande termin, bevistat bondbr�llop, upptecknat folksagor, med
ett ord tillbringat dessa vandringsdagar b�de nyttigt och angen�mt.
Adolf Sparrf�lt, som �r en skicklig tecknare, har dessutom haft riklig
syssels�ttning med att i sitt album f�reviga alla f�rem�l, som
anslagit honom. Man ser i detta album, blad efter blad, utkast till
landskapsstycken, allmoge i nationaldr�kter, vackra flickansikten,
l�jliga bondgubbfysionomier, runstenar, �tteh�gar, kyrkor och komiska
scener ur deras eget vandringsliv -- scener, i vilka G�ran oftast �r
hj�lten; s� till exempel finner man p� ett dylikt utkast, huruledes
G�ran under jakt efter en s�llsynt k�rrblomma nedsjunkit till br�stet
i dyn, och huruledes Adolf, med b�gge h�nderna fattande i G�rans h�r,
stretar f�r att befria sin v�n ur hans obehagliga st�llning.

Det �r en vacker s�ndagseftermiddag. G�ran och Adolf befinna sig p�

toppen av det v�ldiga Taberg. Den aktningsv�rde och g�stfrie
inspektorn, som har uppsikt �ver gruvan och masugnarne p� st�llet, och
hos vilken de b�da dj�knarne nyss intagit sin middag, st�r vid deras
sida med en kikare under vardera armen och talar om st�llets
m�rkv�rdigheter. Utsikten �r utomordentligt sk�n. Nejden, p� flera
mils omkrets, ligger som en stor f�rglagd karta under deras f�tter. De
m�rka, h�gv�xta och vidstr�ckta barrskogarne st� d�r som djupa
legioner av gr�nkl�dda krigare, mellan vilkas leder h�r och d�r
kyrkspiror liksom fanor och standarer h�ja sig, och mellan
avdelningarne slingrar sig Nissan, Lagan och or�kneliga mindre b�ckar
i nyckfulla kr�kningar, glittrande i solljuset som l�nga linjer av
kopplade gev�r. Detta p� trenne sidor om den malmdigra bergj�tten;
nedanf�r den �terst�ende sidan, mellan dess nordliga sluttning och
sj�n V�ttern, utbreder sig ett mera �ppet landskap, mellan vars kullar
man varsnar en skymt av staden J�nk�ping, badande sina husrader i
trenne insj�ar, av vilka den st�rsta vidgar sig till en ofantlig
spegel �t sommarhimlen med dess skiftande f�rgspel och �t de
romantiska h�jder, som f�lja dess str�nder, tills den l�ngst i fj�rran
sammansm�lter med himlaranden. Aftonsolen f�rgyller kullarne p� den
h�gra stranden och begjuter dess toppar med skimrande purpur, medan
den v�nstra strandens branter framst� i en gr� f�rgton och kasta allt
l�ngre skuggor ut�t sj�n, ju mer solen n�rmar sig de furukl�dda bergen
i v�ster. Ett och annat segel sv�var �ver den matt silvergl�nsande
vattenspegeln, p� vilken den sk�na, i sagan och historien ryktbara
Visings� sk�njes som en bl� strimma. Genom kikarne kunna dj�knarne se
de Braheska borgruinerna och �ns kyrka, vars koppartak glimmar i
solskenet.

Medan de betrakta denna tjusande naturtavla och med njutning inandas

de friska, av barrskogens v�llukter m�ttade fl�ktar, som leka kring
bergets hj�ssa, s�tter inspektorn sitt medf�rda valthorn f�r munnen
och bl�ser med mycken virtuositet "Drottning Hortenses romans".
Bergets tusende ekon svara med fyllig r�st; tonerna rulla likt laviner
bland branterna och skr�mma de i klyftorna bosatta falkarne, som med
hesa skri inst�mma i konserten. Men det �r icke blott falkarne, som
ackompanjera valthornet; man h�r pl�tsligt en m�nsklig r�st, n�stan
lika hes som deras, uppst�mma en s�ng, som s� illa rimmar sig med
romansen, att inspektorn halvt f�rargad sticker valthornet i fickan.
S�ngaren var �nnu icke synlig, men man kunde h�ra, att han n�rmade sig
st�llet p� den branta och besv�rliga v�g, som p� s�dra sidan slingrar
sig upp till bergets topp. S�ngen var den gamla, som svenska
soldaterna sj�ngo efter f�ltt�get mot Norge:

"Den tolvte Karl i vintern kall,

trallala,
marscherade mot Fredrikshall,
trallala,
d�den m�tte honom d�r,
ack, trallera, trallerallalallala,
men hj�ltens d�d nu h�mnad �r,
hej, trallerallalla."

- God dag, gode herrar och svenske m�n, sade s�ngaren, som nu
pl�tsligt uppdykade, jag lockades hit upp av ett valthorns h�rliga
toner, men v�gen var rasande besv�rlig, och jag k�nner mig torr i
halsen, som om jag hade sv�ljt en masugn. Urs�kta, att jag blandar mig
i herrarnes s�llskap. Mitt namn �r Montan, min karakt�r korporal vid
konungens andra livgarde, min resas m�l J�nk�ping, d�r marknad i
morgon skall h�llas, och d�r jag hoppas tr�ffa n�gra unga friska
viljor, h�gade att intr�da i krigarens �dla st�nd... Ang�ende den
saken har jag n�got att s�ga er, min unge v�n -- (Montan, som f�r
tillf�llet var i betydlig m�n vad man kallar r�kig, v�nde sig h�rmed
f�rtroligt till G�ran) -- f�rst som sist, vill ni taga v�rvning? Jag
fr�gar, d�rf�r att jag tycker om er och vill g�ra er lycka, ty ni m�
tro, att gardisten lever ett avundsv�rt liv, som sj�lva de olympiske
gudarne m�ste avundas honom ...

G�ran f�rs�krade skrattande, att korporalens anbud var s�

begrundansv�rt, att han (G�ran) beh�vde hela sin livstid f�r att taga
saken i �verv�gande, och att korporalen f�re denna tids slut ej kunde
p�r�kna n�got avg�rande svar.

- F�r tusan, utbrast nu Montan och s�g n�got f�rl�gen ut, jag m�rker,
att jag fiskat i oriktigt vatten. Men saken �r, att jag av den
f�rd�mda k�d- och granrislukten i skogen blivit liksom litet yr i
huvudet... jag t�l icke den lukten, fast jag annars icke �r nervsvag.
Herrn �r n�gonting i den l�rda v�gen, det ser jag nu p� herrns
h�llning och pli.

- Nej, korporal, jag och den d�r gossen, min kamrat, �ro bara
gymnasister fr�n V�xj�.

- Gymnasister! Ack! sade Montan vemodigt, �ven jag har varit gymnasist
-- Auch ich war in Arkadien geboren --; jag skrev grekiska och talade
latin, s� att det stod h�rliga till, och min gamle far, komministern,
likasom mina l�rare, v�ntade, att jag skulle bli ett stort
l�rdomsljus. Men s� fick jag n�gra sk�ggfjun p� hakan, inbillade mig,
att jag var karl, och s�kte genom liderliga seder �vertyga �ven andra,
att jag var det. F�ljden blev, att jag r�ttvisligen drevs fr�n
l�roverket. Min gamle far dog av gr�melse, och jag grep i f�rtvivlan
till musk�ten. Det �r min levnadshistoria. Men vad fan st�r jag h�r
och pratar? Den f�rd�mda lukten av grank�dan g�r en m�nniska
�ppenhj�rtig. Donec eris felix, multos numerabis amicos, Tempora si
fuerint nubila, solus eris... ni h�r, att jag av gamle Naso minnes
�tminstone s� mycket, som den dagliga erfarenheten p�pekar.

Inspektorn, vars rockficka, liksom h�gstsalig Kristoffer Barkekonungs,

tycktes vara en bottenl�s taska, uppdrog ur dess outrannsakliga g�mmor
en flaska k�rsb�rsvin, tillagat av hans f�rtr�ffliga hustru, samt
n�gra tumlare av j�rnbleck och uppmanade de n�rvarande att sl� sig ned
i gr�set, medan de t�mde densamma. Montans �gon f�ljde med stort
intresse v�rdens r�relser, n�r denne fyllde tumlarne, men den stackars
korporalen kunde knappt d�lja sm�rtan av sitt g�ckade hopp, n�r han
med konsterfaren strupe �vertygat sig, att det oskyldiga vinet ej
f�rr�dde ringaste fr�ndskap med den sorgd�vande alkoholen. Emellertid
kom samtalet i g�ng och f�ll bland annat p� Montans v�rvareaff�rer.

- Ja, mina herrar, sade han i det han t�nde sin vandringspipa, jag har
gjort t�mligen goda aff�rer. P� V�rnamo marknad uppsnappade jag fem
priser; h�r och d�r i bygderna p�tr�ffade jag n�gra andra, som
likaledes l�to �vertala sig att tj�na krigets gud. I J�nk�ping hoppas
jag �ven kunna g�ra ett gott kap. Dit har jag ocks� st�mt m�te med
alla mina klienter, och sedan jag v�l f�tt dem samlade, beger jag mig
med min Sm�landsdrift upp till Stockholm. Samtliga gossarne �ro raska
krabater, som h�lla gardesm�let och skola bli prydnader i ledet. Men
den b�ste av dem allesammans, min guldgosse, en liten en p� sex fot
och en hel hop tum, �r en masugnsdr�ng fr�n Trevnadsl�sa, som av
s�rskilda anledningar l�t v�rva sig. Med den saken h�nger det
tillsammans p� f�ljande s�tt.

Och Montan omtalade nu Sven St�ls historia. G�ran och Adolf �h�rde den
med sp�nt intresse. De funno alltf�r sannolikt, att hj�lten i Montans
ber�ttelse var deras gamle v�n och bekantskap masm�staren, och vi
�verdriva icke, d� vi s�ga, att de b�da dj�knarne k�nde sig djupt
bedr�vade �ver den olycka, som drabbat honom. Adolf fr�gade livligt,
var Sven nu befann sig.

- Ack, go herrar, sade Montan med bedr�vlig uppsyn, den stackars

gossen har p�tr�ffat en annan v�rvare, som nu med all makt slites med
mig om honom. Jag har visserligen laglig r�ttighet till rekryten, men
min medt�vlare �r en farlig karl, som icke fr�gar efter lagstadganden
och kungliga f�rordningar; det �r med ett ord D�den.

- Vad! utbrast Adolf, �r Sven d�d?

- Nej, jag sade ju, att jag och d�den �nnu slitas om honom. Gossen
fick f�r vid pass tre veckor sedan ett anfall av febern, som g�r h�r i
trakten, och jag inkvarterade stackarn hos en gammal backstugugumma,
som bor en fj�rdedels mil h�rifr�n. Sedan har jag under mina str�vt�g
ej haft tid att se till honom f�rr�n i dag. F�r jag beh�lla honom, kan
jag f�r en s� vacker rekryt p�r�kna en extra gratifikation. Jag �nskar
bara, att han snart m�tte f� sina krafter igen, s� att han p� utsatt
tid infinner sig p� m�tesplatsen.

Adolf och G�ran ville g�ra sig underr�ttade, var den n�mnda
backstugukvinnan bodde, men Montan, p� vilken ruset och sommarv�rmen
gjort allt st�rre verkan, gav endast orediga svar och tillk�nnagav
snart genom h�gljudda snarkningar, att han fallit i s�mn.

Inspektorn och dj�knarne antr�dde nu �terv�gen nedf�r berget, l�mnande

krigsmannen kvar att i frid och ro sova bort ruset. Oaktat entr�gna
bjudningar att stanna kvar �ver natten, framst�llda av inspektorn,
hans fru samt framf�rallt av barnen i huset, vilka dj�knarne haft
lyckan att synnerligt behaga, togo de samma afton farv�l av de
g�stfria m�nniskorna och st�llde kosan s�derut.

Ferietiden var nu f�r de b�da v�nnerna i det n�rmaste slut. De hade

beslutat att, efter sitt bes�k p� Taberg, utan krokv�gar begiva sig
till V�xj�trakten, g�ra ett par dagars p�h�lsning var och en i sitt
hem, och d�refter, p� h�stterminens f�rsta dag, �ter m�tas i deras
gemensamma dj�knekammare i V�xj�. Nu �ndrade de s�tillvida sin plan,
att de �verenskommo om ett kort bes�k hos korporal Brant f�r att h�ra
efter, huru det egentligen stod till d�rst�des, ty den gamle krigarens
bild stod livligt f�r deras sinne, och de hade under sitt korta bes�k
i hans fridfulla hem emottagit intryck, som ej s� snart skulle
utpl�nas.

- Gubben Brant, sade Adolf, under det han vid G�rans sida vandrade
fram�t p� den slaggbestr�dda v�gen genom skogen, �r i mitt tycke en
typ av den �kte svensken, s�dan V�r Herre v�l egentligen ville ha
honom -- tapper, avgudiskt k�r i sitt f�dernesland och dess krigs�ra,
gudfruktig, sinneslugn, r�ttfram och botten�rlig. Vad som s�rskilt
f�ste min uppm�rksamhet, var det fina och sant aristokratiska, som
just i det okonstlade, hj�rtliga och naturliga r�jde sig b�de hos
honom, hans d�ttrar och hos sj�lve Sven masm�stare. Det aristokratiska
skicket best�r ej i lyckad salongdressyr, utan d�ruti, att karakt�rens
inre �delhet och det fulla uppskattandet av eget och andras
m�nniskov�rde okonstlat och av sig sj�lv framlyser i den yttre
m�nniskan, hennes ord, �th�vor och h�llning. S�dant fann jag
f�rh�llandet vara hos denna familj, och s�dant har jag �ven funnit det
i andra hyddor, d�r icke br�nnvinssuperi, n�d eller en r� och
f�rd�rvad herreklass olater smittat folket. Det �r blott hos den
of�rfalskade svenske bonden och den gamla adeln av �kta svenskt blod
man finner naturlig �delhet. Skandinaverna �ro av naturen best�mda
till nationernas adel, fast de vansl�ktats och f�rlorat sin
ursprungliga pr�gel... det �r min fars �sikt, och det �r min egen,
tillade Adolf Sparrf�lt med mycken best�mdhet.

G�ran f�rde samtalet p� ett annat �mne; han skildrade med en ynglings
entusiasm lyckan av att �ga -- "en koja och ett hj�rta". Denna �sikt
delades alldeles icke av Adolf; den tv�rtom retade honom p� det
h�gsta. - Skulle du, utbrast han, vilja avbryta dina studier och
sj�lvmant kullkasta dina planer att s�som pr�st eller l�kare gagna
dina medm�nniskor och samh�llet blott f�r att i spiselvr�n f� kuttra
med en �m hustru och endast leva och verka f�r din egen v�rda persons
lycka? Nej, G�ran, s� el�ndigt kan du aldrig t�nka! Huru ofta hava
icke du och jag dr�mt oss en framtid, i vilken vi s�som tvenne
trofasta k�mpar vid varandras sida bryta oss genom v�rlden, k�mpande
som Karl den tolvte mot allt falskt, lumpet och nedrigt, varhelst det
antr�ffas? Se, det �r ett liv, v�rdigt att efterstr�va, det �r ett
m�l, v�rdigt att d� f�r!

Minnes du icke, huru det heter i "den nordiske ynglingens s�ng", som
vi sjunga p� gymnasium:

"Fri och varm �r hans kunskapsh�g,

krossar dv�rgarnes bojor och m�rkrets h�r,
skingrar f�rdomars t�cken b�d fj�rran och n�r,
f�r sanning och r�tt sker hans ledungat�g" --?

G�ran var blott tjuguett �r, och hans hj�rta s�ledes �nnu icke
tillr�ckligt skrumpet och kallnat f�r att till�ta honom komma fram med
gens�gelser av det slag, varmed den s� kallade mognade erfarenheten
h�nar det friska och varma ynglingasinnets k�nslor. Han fattade sin
lille ivrige v�ns arm och vandrade stillatigande fram�t.

Emellertid b�rjade himmelen sm�ningom mulna. Digra moln hopade sig

�ver skogen, och dj�knarne s�go sig om efter en hydda, under vars tak
de m�tte kunna h�rb�rgera sig, tills den hotande regnskuren g�tt �ver.
Det dr�jde l�nge, och de voro genombl�tta av regnet, innan de funno en
s�dan. Det var en liten gr� koja med lutande skorsten, vid sidan av
v�gen, omgiven av n�gra �ldriga granar -- just en s�dan d�r koja, som
tager sig s� pittoresk ut, avtecknad i tusch p� vel�ngpapper, men i
verkligheten �r ganska ruskig och obekv�m att bebo.

Det var en sorglig tavla, som uppenbarade sig f�r de b�da dj�knarne,
n�r de stigit in genom den l�ga d�rren. I ett m�rkt rum av h�gst
torftigt, men likv�l renligt utseende satt en gammal kvinna i en stol
vid det lilla blyinfattade f�nstret och krusade ett s� kallat lin, det
vill s�ga ett slags huvudbonad, som �rbara madammer �nnu i dag
bruka. Det sorgliga l�g ej h�ruti, ty gumman s�g hj�rtans v�lvillig
och fryntlig ut, men i rummets bakgrund skymtade en s�ng och p� dess
huvudg�rd ytterlinjerna av ett likblekt ansikte med tillslutna
�gon. Bredvid s�ngen satt en annan kvinna b�jd �ver den sjuke; hon
v�nde sig l�ngsamt om, d� dj�knarne intr�dde, och dessa igenk�nde
Johanna Brant.

_________________________________________________________________

Auktionen.

�det hade f�rt dj�knarne till samma koja, i vilken den sjuke Sven St�l
blivit inkvarterad. Karin, s� hette den �ldriga �garinnan till
densamma, var �nka efter en torpare och f�rs�rjde sig n�dtorfteligen
genom att krusa "lin" �t nejdens kvinnliga befolkning. Det var en from
och gladlynt gumma, som i all sin livstid varit fattig och �ndock
aldrig k�nt fattigdomens tyngsta b�rda, n�mligen fruktan f�r
framtiden, ty hon ans�g, att den arbetsamma och fromma m�nniskan
tryggt kan lita p� Guds f�rsyn. M�ngen kv�ll lade hon sig till vila,
sedan hennes sista kopparslant �tg�tt till dagens behov, men den
f�ljande morgonen kom alltid med ny hj�lp; n�gon av hennes kunder
visade sig alltid i r�ttan tid f�r att h�mta sitt "lin" och betala
hennes vackra arbete.

Under sin fotresa i Montans s�llskap hade Sven h�ftigt insjuknat och
kunde slutligen med m�da sl�pa sig fram vid den bekymrade v�rvarens
sida. Lycka var, att Karins koja befann sig i grannskapet; gumman
visade ej den n�dst�llde ynglingen p� d�rren, s�som m�ngen kanske
skulle gjort, utan uppl�t �t honom sitt enda rum, b�ddade �t honom sin
enda s�ng och v�rdade den obekante med samma �mhet, som om han varit
hennes son. Socknens pastor, som hade den hos pr�ster t�mligen
s�llsynta vanan att bes�ka medlemmarne av sin hjord i deras hyddor och
med dem samtala om b�de deras andliga och v�rldsliga angel�genheter,
h�lsade �ven stundom p� gamla Karin och hj�lpte henne med sm�
penningebidrag att b�ra tyngden av hennes nya kall s�som husmor och
sjuksk�terska, �vensom han anv�nde sina insikter i l�kekonsten f�r att
s�ka �tergiva Sven h�lsan. Sven var i m�nga dagar illa sjuk och yrade
mycket, men sm�ningom minskades sjukdomens styrka genom de f�renade
verkningarne av ynglingens starka natur samt Karins och pastorns �mma
omsorger. N�r han �tervunnit sans och tillr�ckliga krafter, sporde
honom pastorn om hans levnadsf�rh�llanden, och sedan han erfarit
dessa, skrev han ett brev till korporal Brant och underr�ttade denne
om saken.

Brevet anl�nde till den lilla stugan vid insj�n samma dag, p� vilken
korporalen �terkom fr�n V�xj�, och oaktat den sorgepost det medf�rde
om Svens v�rvning och hans ir�kade sv�ra sjukdom, hade det likv�l en
lugnande inverkan p� stugans inv�nare och framf�rallt p� mor Kerstin,
som alltsedan den morgon, d� Sven avl�gsnat sig fr�n hemmet, varit
offer f�r en hejdl�s f�rtvivlan. D� ryktet om upptr�det, som
f�refallit mellan patronen och Sven, kom till Kerstins �ron, hade
hennes �ngest stigit till det yttersta. Hon fruktade, att Sven ber�vat
sig livet, och denna farh�ga f�rf�ljde henne som en blodig skr�ckbild
under dagens g�rom�l och i nattens dr�mmar. N�r korporal Brant hemkom,
fann han s�lunda sin forna fridfulla boning f�rvandlad till ett
sorgehus. Han sj�lv k�nde sig djupt b�jd under �dets tunga slag, men
s�g dock saken i betydligt ljusare dager �n mor Kerstin. Han var
fullkomligt �vertygad, att Sven icke beg�tt en s� gr�slig missg�rning
som ett sj�lvmord; han s�kte s�ledes befria Kerstin fr�n denna farh�ga
och p� samma g�ng s�tta en damm mot de h�rda f�rebr�elser, gumman
riktade mot sig sj�lv. Tv� timmar d�refter ankom brevet, och detta
utr�ttade mer �n alla korporalens bem�danden. Det gamla paret �verlade
nu mera lugnt om vad som vore att g�ra, d� i detsamma patronens gigg
stannade utanf�r stugan och han sj�lv och l�nsman Sp�qvist s�gos
intr�da under korporalens l�ga tak.

Patron Brackander h�lsade v�nligt. Allvar och en viss sorgbunden

h�gtidlighet tronade p� hans panna. Efter en l�mplig inledning b�rjade
han tala om det bedr�vliga upptr�de, som nyligen �gt rum p�
Trevnadsl�sa, i det att Sven St�l utan all begriplig anledning
�verfallit och illa misshandlat honom, husbonden. Patronen avm�lade
Svens uppf�rande i bj�rta f�rger, och teckningen skugglades �nnu mer
av l�nsman Sp�qvist. Patronen f�rs�krade vidare, att han av h�gaktning
och v�nskap f�r den hederlige Brant, som sig ovetande fostrat en orm
vid sin egen barm, ville l�ta n�d g� f�r r�tt och avst� fr�n laga
�tg�rders vidtagande mot brottslingen. L�nsmannen begagnade tillf�llet
f�r att fr�ga, var Sven m�nde h�lla sig dold, varp� korporalen
svarade, det han helt nyss erh�llit underr�ttelse om, att fostersonen
l�tit v�rva sig till gardist och f�r n�rvarande befann sig i
J�nk�pingstrakten -- en underr�ttelse, som �gonskenligen f�gnade
patron Brackander p� det h�gsta.

- Min v�n, sade han till korporalen, ni finner nu, huru bedragen ni
blivit i ert hopp att av er fosterson f� en bra och hederlig karl. Han
har illa bel�nat er f�r era omsorger och er k�rlek. Varje band mellan
er och honom b�r fr�n denna stund vara slitet; framf�rallt kan ni v�l
aldrig mer t�nka p� att giva Johanna �t en s�dan f�rtappad varelse.
S�ledes �r nu avl�gsuat det enda hinder, som er samvetsgrannhet lade i
v�gen f�r mitt och Johannas gifterm�l, och ehuru jag blivit djupt
kr�nkt av ert f�rra avslag, kommer jag nu att f�r andra g�ngen anh�lla
om ert och er hustrus bifall till v�r �ktenskapliga f�rening. Jag �r
�vertygad, att under nuvarande omst�ndigheter intet hinder fr�n
Johannas egen sida skall m�ta, men vill f�r �vrigt l�mna henne l�ng
bet�nketid. Min avsikt �r n�mligen att med ert tillst�nd skicka
Johanna till n�gon b�ttre familj f�r att erh�lla en bildad uppfostran
och d�rigenom bliva v�rdig den samh�llsst�llning, jag erbjuder henne.

- Vilken �del man, den Brackander! sade Sp�qvist beundrande.

Men korporalen och i synnerhet mor Kerstin, som p� senare tider f�tt
helt andra tankar i �mnet, tycktes alldeles icke ben�gna att nappa p�
kroken. Kerstin tog med stor h�ftighet Svens parti och f�rmenade, att
gossen alldeles icke var en s� f�rtappad varelse, som patronen kallat
honom, fast hon icke kunde f�rsvara hans beteende mot sin
husbonde. Sven m�ste blivit mycket retad, ans�g Kerstin, annars skulle
han aldrig burit sig �t p� det s�ttet, men i alla fall bad hon
patronen f�rl�ta och hysa b�ttre tankar om honom, ty det f�rtj�nade
han.

Korporalen sade ungef�r detsamma som Kerstin, men p� ett lugnare,

f�rst�ndigare och d�rtill best�mdare s�tt. Patronen kunde till sin
outs�gliga f�rbittring v�l f�rst�, att han, oaktat allt sitt kr�ngel,
icke kommit ett steg n�rmare m�let. Han gav Sp�qvist en blick av
hemligt f�rst�nd, varvid denne steg upp och talade som f�ljer:

- Bror Brackander, jag f�rst�r icke, huru du med lugnt sinne kan
f�rdraga en dylik otacksamhet och uppstudsighet. Du har med ett
�delmod utan like behandlat dessa ov�rdiga m�nniskor, som �ppet v�ga
h�na och trotsa dig; du har erbjudit dig att skona missg�rningsmannen,
som bar hand p� sin husbonde och d�rmed gjorde sig skyldig till
f�ngelse och sp�straff. Nej, min v�n, m�ttet �r r�gat... om du �r
stenh�rd mot d�dliga f�rol�mpningar, �r jag det icke; jag kan icke
uth�rda att h�ra s�dant l�ngre. Du m�ste taga itu med
h�rdhandskarne... m�ste efterspana och h�kta kanaljen... m�ste draga
honom f�r r�tta, icke allenast med anledning av �verv�ldet mot dig,
utan �ven emedan han efter all sannolikhet beg�tt den d�r st�lden i
storsmedjan.

I samma �gonblick korporal Brant h�rde Sven beskyllas f�r tjuveri,

rynkades hans yviga �gonbryn p� ett ganska hotande s�tt. Hans sinne
uppbrusade, s�som det fr�n hans ungdom aldrig gjort, ty hans
�vertygelse om fostersonens redlighet var lika starkt rotad som hans
tro p� bibeln, och att angripa Svens heder var att angripa hans
egen. Han fattade den stortalige l�nsmannen hastigt i armen och sk�t
honom t�mligen omilt ut genom d�rren, som genast tillst�ngdes mitt f�r
den snopne kronobetj�ntens n�sa. D� patronen s�g detta, ans�g �ven han
tiden vara inne att sl� till retr�tt, i synnerhet d� Kerstin med t�rar
och skarpa ord b�rjade ge luft �t sin harm �ver den skaml�sa
beskyllningen. Han mumlade n�got om, att korporalen skulle skylla sig
sj�lv f�r f�ljderna av sitt handlingss�tt, och gick. Strax d�rp�
rullade giggen bort.

L�ngre fram p� aftonen kom Johanna till f�r�ldrarnes stuga. S� snart

n�mligen patronen v�l �ter befann sig hemma, hade han kallat flickan
till sig, betalat henne resten av �rsl�nen och befallt henne att
genast l�mna Trevnadsl�sa. Johanna emottog sitt avsked med st�rre
gl�dje �n ledsnad, och sedan brevets inneh�ll blivit henne bekant,
tackade hon hj�rtligen Gud f�r det, att hon nu, utan att vara hindrad
av sin tj�nst, kunde skynda dit hj�rtat kallade henne, det vill s�ga
till Svens sjukl�ger. Hon meddelade f�r�ldrarne sitt beslut att �nnu
samma kv�ll begiva sig p� v�g; korporalen ville, att hon skulle
inv�nta morgondagen, s� att n�gra de n�dv�ndigaste anstalter kunde
tr�ffas i och f�r resan, men Kerstin talade mot varje uppskov.

- Vem vet, om icke gossen m�jligen d�r, innan hon hinner fram, sade
gumman med t�rar i �gonen. T�nk bara, om han l�mnade denna v�rlden med
den tro, att jag velat driva honom fr�n hus och hem, och att Johanna
icke varit honom trogen! Det kom aldrig till n�gon f�rklaring mellan
Johanna och Sven; ja, de hava icke ens sett varandra, alltsedan
patronen fick det olyckliga infallet att fria till flickan. Det �r
just den saken, som g�tt Johanna mest till hj�rtat; det vet jag v�l,
och det �r, Gud n�de mig, min skuld. Nej, k�ra flicka, g� du genast,
och tag de pengar med dig, som du har kvar av l�nen; de kunna nu v�l
beh�vas. Stackars Johanna, hon har lidit lika mycket som jag. G� du,
barn, och m�tte du komma tillbaka med ett s�dant budskap, som �r i
st�nd att lugna b�de ditt hj�rta och mitt samvete!

Anstalterna voro snart tr�ffade. Med ett litet knyte p� armen l�mnade
Johanna stugan. Hon gick denna kv�ll en halv mil och vilade �ver
natten i byn F�gelvik hos en bonde, som var besl�ktad med Kerstin.
Tidigt f�ljande morgon fortsatte hon sin v�g. Hon vandrade ensam genom
ensliga, ok�nda trakter, men tanken p� Sven gav henne mod och
bevingade hennes steg. Stundom h�nde, att n�gon beskedlig v�gfarande
l�t henne sitta upp i sitt �kdon och s�lunda f�rkortade hennes
vandring; stundom m�tte hon i de djupa, tysta skogarne kringstrykande
vagabonder och rusiga l�sdrivare, som ej skulle tvekat att plundra
henne, om de vetat, att hon haft en liten penningsumma med sig;
stundom �ter var hon utsatt f�r r�a herrem�ns plumpa sk�mt och
ogrannlaga fr�gor, men hon d�vade varje fruktan och gick med l�tt
hj�rta genom alla vederv�rdigheter, livad av tanken p� det m�l, mot
vilket hon vandrade.

S� h�nde det, att n�gra dagar efter brevets avg�ng en ung kvinna
intr�dde till den gamla Karin. Hon sade sitt namn, och Karin igenk�nde
det, ty hon hade ofta h�rt sin sjuke g�st under yrseln n�mna detta
namn. Med den �mhet och outtr�ttlighet, varav endast en �lskande
kvinna �r m�ktig, vakade nu Johanna �ver Sven och v�rdade honom, s�som
en moder sitt sjuka barn, och Karin fick nu f�r f�rsta g�ngen p� l�nge
sj�lv njuta n�gon nattro. En dag yrade Sven mycket: orediga bilder av
de h�ndelser, han nyligen upplevat, f�resv�vade honom; Johanna h�rde
�ter sitt namn fr�n hans bleka l�ppar; det l�g k�rlek och �ven klagan
i den sjukes osammanh�ngande ord. D� f�llo p� hans panna tvenne t�rar,
tvenne sorgens daggp�rlor, fr�n flickans �gon, och de tycktes hava en
f�runderlig verkan p� den sjuke, en verkan s�dan som det friska
aftonregnets p� den i solhettan sm�ktande blomman. Ett klarnande
medvetande �terspeglade sig i hans blick; den uppslogs sakta och
h�ftades p� Johanna, och utan att veta, om �synen av de k�ra dragen
var villa eller verklighet, str�ckte ynglingen sina matta armar mot
sin barndoms �lskade, sin f�rsta och enda k�rlek. Snyftande tryckte
Johanna hans bleka ansikte till sitt br�st. Den gamla Karin stod bakom
och betraktade de unga med t�rade �gon.

Johannas n�rvaro bidrog mer �n allt annat att p�skynda Svens

�terst�llande. Ynglingen hade knappt n�gonsin k�nt sig s� lycklig som
nu p� sjukb�dden.

Vi �terkomma nu till dj�knarne. Johanna utbytte med dem ett tecken,

som betydde, att hon v�l igenk�nde dem, och ett annat, att de borde
iakttaga tystnad, emedan Sven sov. Men d� han snart d�refter vaknade
och varseblev de nykomna g�sterna, sm�log han glatt och r�ckte dem
till h�lsning sin avmagrade hand. Efter en stunds samtal l�mnade de
b�da kvinnorna rummet. Sven fr�gade d� de b�gge dj�knarne, om de p�
�terv�gen �mnade bes�ka nejden kring Trevnadsl�sa, vartill dj�knarne
svarade, att de just �verenskommit att i f�rbig�ende h�lsa p� hos
korporal Brant.

- Vad det var roligt! sade Sven. I skolen d� h�lsa far och mor och
Ingrid fr�n mig och omtala, att det �r ingen fara med mig, och att jag
lugnt avvaktar kommande dagar. Ni, G�ran, skall s�ga far och mor, att
jag ej tog v�rvning, f�rr�n jag f�tt veta, att man i Stockholm har
utsikt till god arbetsf�rtj�nst s�som smed, och att jag �mnar mycket
ordentligt skicka mina hopsparade m�nadspenningar till dem, s� att de
ej bli utan hj�lp, fast jag �r l�ngt borta. Ni skall ocks� s�ga dem,
att jag v�l vet, huru m�nga de frestelser �ro, som i en stor stad och
bland l�ttsinniga kamrater lura p� en m�nniskas v�g, men att jag med
Guds hj�lp icke skall l�ta f�nga mig. Jag skall taga vara p� mitt
lynne och h�mta styrka av Guds ord och i minnet av mina k�ra anh�riga.
Tr�ffar ni patronen och l�nsmannen eller n�gon annan, som talar illa
om mig, s� tro dem icke, ty jag vill beh�lla den goda tanke, ni har om
mig; jag har intet ont och intet ohederligt gjort. F�r �vrigt har jag
i mitt hj�rta l�ngesedan f�rl�tit dem, som brutit mot mig, och k�nner,
Gudi lov, icke det ringaste agg eller bitterhet inom mig... G�ran, i
br�stfickan p� min tr�ja ligga n�gra sedlar, som jag dels f�tt av
v�rvaren, dels erh�llit som k�pesumma f�r ett skjutgev�r. R�kna av
h�lften och l�mna de pengarne till min far; den andra h�lften skall
den goda Karin ha.

G�ran gjorde s�som Sven beg�rde och lovade framf�ra h�lsningen och
ber�tta allt, vad Sven sagt. L�ngre fram p� aftonen, sedan dj�knarne
talat med Karin och Johanna och av dem tagit ett hj�rtligt farv�l,
l�mnade de den lilla kojan f�r att s�ka ett l�mpligare nattkvarter.
Regnet hade upph�rt, och solen gick ned, omgiven av purpurr�da och
guldgl�nsande skyar. Det doftade friskt ur skogen; de bl��gda
f�rg�t-mig-ej, som v�xte i landsv�gsdiket, de ljuvt rodnande linneorna
och de bl�gula styvmorsblommorna nickade �t vandrarne med kalkar,
tyngda av regnets svalkande p�rlor. Men det m�rknade mer och mer, och
lille Adolf k�nde sig tr�tt och s�mnig efter dagens m�dor. Fast
nejden, genom vilken de vandrade, just icke var glest bebodd, l�go
dock f� m�nniskoboningar vid sj�lva landsv�gen, och n�r dj�knarne
slutligen funno en s�dan och klappade p� dess d�rr, �ppnades denna
blott f�r att utsl�ppa en arg och morrande g�rdvar, som de f�rst
f�rmedels n�gra k�pprapp lyckades att h�lla p� vederb�rligt avst�nd
fr�n sina ben. Fr�n denna og�stv�nliga hydda avl�gsnade de sig nu, men
funno strax i grannskapet en h�lada, i vilken de inkr�po genom en
�ppen glugg. H�r utstr�ckte de sig i det v�lluktande h�et och voro
inom n�gra �gonblick f�rflyttade till de glada dr�mmarnes brokiga
v�rld.

De stego f�ljande morgon upp med solen och fortsatte sin v�g under
allvarsamma samtal.

- S�v�l av den lilla erfarenhet, jag under v�ra vandringar inh�mtat,

som av min egen medf�dda b�jelse tycker jag mig finna och k�nna, sade
G�ran bland annat, att de m�nniskor �ro lyckligast, som tillbringa ett
verksamt och p� samma g�ng intelligent liv i naturens sk�te. Lyckan �r
visserligen icke beroende av yttre f�rh�llanden, utan alstras ur v�rt
eget hj�rta, men detta sl�r sundare och kraftigare, d� det klappar mot
modern naturens friska barm. Jag f�rst�r ej de m�nniskor, som
frivilligt nedgr�va sig som mullvadar i de stora st�dernas m�rka,
stinkande gr�nder och d� d�r, utan att de kanske n�gonsin sett en bl�
himmel, en sorlande skogsb�ck, en sk�n soluppg�ng, utan att n�gonsin
hava andats en ren, upplivande luft, utan att hava h�rt den ljuvaste
av all musik: naturens evigt omv�xlande, stora pastoralsymfoni. Och
vad hava dessa mullvadar vunnit i utbyte mot de offer, de gjort av
allt detta? De hava m�h�nda med obeskrivliga bekymmer samlat en
rikedom, som de vid gravens rand m�ste l�mna, och av vilken de aldrig
kunnat njuta mer, �n naturm�nniskan njuter genom tillfredsst�llandet
av sina sm� behov. Och den, som i enlighet med h�gre plikter lever
icke blott f�r sig sj�lv, utan i sin lilla m�n s�ker verka som medlem
av m�nsklighetens stora familj, f�r m�nsklighetens stora m�l, han har
sannerligen tillr�ckligt f�lt f�r sin verksamhet varhelst han lever,
p� landet eller i staden, i hyddan eller palatset. Emellertid �r det
v�l, att m�nniskorna ledas av olika b�jelser; de stora st�derna �ro
lika n�dv�ndiga som de spridda hyddorna.

Dj�knarne gjorde just icke l�nga dagsmarscher och uppeh�llos ofta p�

v�gen av �n en, �n en annan orsak. F�rst p� femte dagen hunno de
d�rf�r till Trevnadsl�sas �gor. De vandrade f�rbi masugnen, i vilken
de f�rst gjort Sven masm�stares bekantskap, och den lilla skogsb�cken,
d�r de i hans s�llskap badat, samt �ters�go, sedan de hunnit genom
skogen, den vackra dalen, d�r korporalens hydda var bel�gen. Det var
samma dal, samma insj�, samma h�jder, men �ndock gjorde det v�lbekanta
natursceneriet p� dj�knarne ett annat intryck nu �n f�rra g�ngen. De
sm� �kerf�ltens b�ljande gr�da var avmejad, �ngarnes och l�vtr�dens
gr�nska mindre saftig, v�rens blommor ersatta av andra, som f�rkunnade
h�stens annalkande. Det l�g en pr�gel av stilla, dr�mmande melankoli
�ver nejden, men solen g�t nu som d� sitt gyllne sken �ver klippor,
f�lt och sj�, likasom minnet av f�rflutna, lyckliga dagar sprider ett
vemodigt �tersken �ver ett framskridet, �dsligt och f�rh�rjat liv.

- Se d�r, d�r �r stugan! sade Adolf, d� den lilla r�dm�lade boningen

framskymtade mellan de kringst�ende aplarne. Men om jag ser r�tt, �r
det en stor folksamling utanf�r henne. Vad m�nde st� p�?

G�ran f�rde handen �ver �gonen och sade:

- Du har r�tt, Adolf. Vad kan detta betyda? L�tom oss skynda p�!

Dj�knarne erforo snart, vad som var p� f�rde. De hade kommit just i
lagom tid f�r att �vervara sista scenen av ett bland dessa sorgespel,
som visserligen �nnu, ej med vederb�rligt konstnamn blivit
inregistrerade i estetiken, men i det borgerliga livet �ro k�nda under
namn av utm�tningsauktioner.

G�ran och Adolf intr�ngde i folkhopen och s�go framf�r sig trenne m�n,
som, att d�ma av deras dr�kt, tillh�rde den s� kallade herreklassen
och tycktes utg�ra de f�rn�msta sk�despelarne i tragedien.

Den ene av dessa m�n erinrade sig dj�knarne hava sett en afton, d� de
vilade p� en kulle ett stycke fr�n Trevnadsl�sas herreg�rd -- just
samma afton, p� vilken v�ra l�sare f�rst gjorde bekantskap med G�ran
och Adolf. Det var en liten unders�tsig, bredaxlad karl, med ett
ansikte, som i h�gsta fullkomlighet uttryckte trenne besl�ktade
egenskaper: dumhet, inbilskhet och r�het. Mannen var med ett ord den
store j�rnpatronen Nikolaus Brackander.

Men den egentlige huvudakt�ren var en man med �kta

kontrabandsfysionomi. Han stod d�r, omgiven av m�bler, k�ks-, fiske-
och �kerbruksredskap, kl�despersedlar o. s. v., h�ll i ena handen en
Moraklocka och i den andra auktionsklubban, den han livligt sv�ngde i
luften, under det han utbj�d uret och sp�ckade sitt tal med
kvickheter, som v�ckte den n�rvarande hopens munterhet och i synnerhet
tycktes ansl� patron Brackander. Denne herre utbrast n�mligen g�ng
efter annan i s� hj�rtligt gapskratt, att hela hans lilla lekamen
skakade och t�rar framsipprade i hans sm� gl�miga �gon.

Den tredje var en l�ngbent, mager och m�rklagd herre, som satt vid ett
bord och skrev. Det var Sp�qvists bitr�de, l�nsmansskrivaren Risqvist.
Han f�rde auktionsprotokollet och det med s� djupsinnigt utseende, som
om han varit sysselsatt med att skriva kommentarier till Newtons
Principia. Risqvist var en bland de f�, som ej tycktes vara road av
Sp�qvists kvickheter. Saken var ocks� den, att han ordagrant h�rt dem
minst hundra g�nger f�rut; han kunde nu ej ens f�rm� sig att ex
officio skratta �t dem.

Dj�knarne igenk�nde de torftiga m�blerna, den r�dm�lade pinnsoffan,

det med blommor utsirade sk�pet; de s�go "Karl XI:s syn p� rikssalen"
i h�nderna p� en bondpojke, vars far ink�pt denna mystiska och
m�rkv�rdiga tavla f�r att tillfredsst�lla sonens smak f�r granna och
bj�rta f�rger.
De s�go vidare en gammal k�ring draga bort med en stor bibel under
armen. Det var korporalens familjebibel, den han �rvt av sin far, och
p� vars p�rm hela familjens sl�kttavla, dess f�delse- och d�dsdagar,
var antecknad... det var den bok, ur vilken den gamle mannen h�mtat
n�ring �t sin tro p� Gud och m�nniskosl�ktets fr�lsare, h�mtat ljus i
livets m�rka stunder och styrka, d� han k�nde sig digna under �dets
slag. -- En torpare bortledde s�som l�ttf�nget byte korporalens enda
ko, Ingrids �lskling, den hon s� omsorgsfullt sk�tt och fodrat. En
gammal bonde och hans hustru stodo i dj�knarnes grannskap, inbegripna
i ett livligt samtal r�rande korporal Brants helgdagsrock, den bonden
inropat, och den gumman menade skulle passa bra, sedan den r�da kragen
och de blanka uniformsknapparne blivit borttagna. Nu slog
auktionsklubban mot bordet, och Moraklockan, som s� l�nge m�tt den
stilla f�rflytande tiden i den lilla boningen, anammades nu �ven av
rovgiriga h�nder och bortf�rdes i triumf.

Vi vilja ej spilla n�gra ord p� att ber�tta orsaken till det

bedr�vliga upptr�de, till vilket de b�da dj�knarne med tunga hj�rtan
h�r blevo vittnen. Det �r klart, att patron Brackander har ett finger
eller r�ttare hela handen med i spelet. Icke heller vilja vi uppeh�lla
oss vid de medel, genom vilka patronen lyckades att p� detta s�tt f�
sin h�mnd utkr�vd.

Inspirerad av sin v�n Sp�qvist, som hade ett horn i sidan till
korporal Brant, alltsedan denne en g�ng v�gade kasta honom p� d�rren,
hade patron en l�tt nog f�tt saken i g�ng efter sin �nskan. Vi n�mne
blott, att auktionen blivit beramad, sedan korporalen ej "med svart p�
vitt" kunde bevisa sig hava betalt det f�rflutna �rets
arrendesumma. S� fick han sota f�r sin enfaldiga och barnsliga tro p�
m�nniskors heder; varje praktisk man m�ste ju finna, att den gamle
knekten genom en of�rl�tlig of�rsiktighet f�rtj�nt sitt �de.

G�rans och Adolfs blickar �verforo folkhopen, och de andades friare,

d� de ej funno korporalen, hans hustru eller Ingrid bland de
n�rvarande. En k�nsla av dystert allvar hade gripit deras hj�rtan.
Huru f�r�ndrat var icke allt, sedan de b�da dj�knarne f�rra g�ngen
voro h�r! Vilken kort tid l�g dock icke mellan d� och nu! En aning om
all m�nsklig lyckas ovaraktighet, om det falska i livets lugn och
hoppet p� framtiden, om det ondas makt bland m�nniskorna och de h�rda
pr�vningar, som v�nta envar, framf�rallt den redlige, under vandringen
genom livets dal, hade fattat dessa ynglingar, f�r vilka hitintills
v�rlden legat som en blomsterprydd, solbegl�nst t�vlingsbana, d�r
endast lagrar och fr�jder skulle v�nta var och en, som med glatt mod
och kraftig hand ville er�vra dem.

G�ran och Adolf hade genast gissat hela sakens sammanhang. Med blickar
av outs�gligt f�rakt betraktade de unga dj�knarne de b�da herrar,
vilka de p� beskrivning igenk�nde f�r att vara brukspatron Brackander
och l�nsman Sp�qvist. Och det var icke blott f�rakt, det var harm och
ungdomligt uppflammande vrede, som ljungade i dessa blickar. Den lille
Adolf k�nde ett h�ftigt beg�r att sl� in ett par av de t�nder, som
lyste i l�nsmannens vid�ppna, f�rsm�dligt grinande mun; hade han varit
j�tten Finn, eller �tminstone den f�r sina vidunderliga kroppskrafter
bekante Sm�landsdr�ngen "Puttetorpa-here", skulle han helt visst jagat
patronen, l�nsmannen, skrivaren och hela den auktionsbes�kande
menigheten i alla kompassens v�derstreck. Men nu k�nde gossen alltf�r
v�l sin vanmakt, och hans vrede uppl�stes i sm�rta och vemod.
- G�ran, sade han till denne, f�lj mig h�rifr�n! L�tom oss f�rst
endast kasta en avskedsblick in i hyddan, d�r de goda m�nniskorna
bodde!

Tankfull och tigande f�ljde G�ran sin v�n till stugan, men de stannade
p� dess tr�skel och drogo sig �ter hastigt tillbaka, ty vid en blick
in i det tomma rummet hade de varseblivit den gamle krigaren, st�ende
or�rlig med pannan tryckt mot f�nsterposten och h�nderna sammankn�ppta
�ver br�stet. De h�rde honom sucka, de s�go t�rar �ver hans f�rade
kinder neddroppa i de gr�vita mustascherna... och Adolf, vars k�nsliga
barnasj�l genomskakades vid denna syn, tryckte sitt ansikte mot G�rans
skuldra och gav fritt lopp �t sina t�rar.

- �lskade v�n! viskade G�ran och slog sin arm omkring den lille
kamratens hals.

N�r Adolf �ter sansat sig och G�ran hj�lpt honom att utpl�na sp�ren
efter sina t�rar, blandade sig dj�knarne �ter i folkvimlet. De s�go
l�nsman Sp�qvist upplyfta och visa f�r hopen korporal Brants gamla
musk�t, densamma, med vilken han k�mpat i slaget vid Helsinge, och den
han, j�mte sin bibel, tapperhetsmedalj och sitt vackra avskedsbetyg ur
krigstj�nsten, hade haft k�rast och dyrbarast av all sin egendom.

- Borup g�r, gott folk, skrek l�nsmannen, hi, hi, hi, Borup g�r! Vem
bjuder p� den gamla muskedundern? Vem vill ge sex skilling f�r honom?
Bjudet. Det �r en m�rkv�rdig muskedunder, gott folk... Sju skilling...
Han har varit med �verallt, d�r ryssarne piskat oss, hi, hi, hi...
�tta skilling... Jeppe Andersson bjuder �tta skilling... Nej, nio
skilling, go v�nner, nio skilling f�r muskedundern, som var med vid
Ratan, d�r svensken sprang s� tappert...

- Ni ljuger, ni el�ndige l�nsman! h�rdes pl�tsligt en fin, av harm

darrande r�st. Det var Adolf Sparrf�lt; han hade ryckt sig l�s fr�n
G�rans arm och stod nu, ett f�rem�l f�r hela den f�rbluffade
folkhopens nyfikna blickar, framf�r Sp�qvist med vredeblixtrande �gon
och knutna h�nder. Han hade, d� han skilde sig fr�n G�rans sida,
tappat sin m�ssa; de m�rka lockarne fladdrade trotsigt kring hans
panna, kinderna voro �verdragna med harmens rodnad, och de fina
l�pparne darrade krampaktigt.

- Ni ljuger, fortfor gossen. Svensken sprang icke vid Ratan, ni

�rekr�nkande skurk. Och vad s�rskilt betr�ffar det d�r gev�ret, s� �r
ni icke v�rdig att vidr�ra det med edra smutsiga h�nder. Det har f�rts
av en god svensk man, som k�mpat och bl�tt f�r sitt fosterland...

L�nsmannen stod ett �gonblick s�som f�rstenad, patron Brackander

likaledes. Den melankoliskt-flegmatiske Risqvist s�g upp fr�n
auktionsprotokollet och betraktade Adolf med of�rst�lld f�rv�ning. Men
Sp�qvist upphov sin r�st och utbrast:

- Vad �r du f�r en liten sk�llande pojkvalp? Varifr�n kommer du? Vem

�r du, som med ovett v�gar �verfalla en kronans tj�nsteman i hans
�mbetes ut�vning?

- Ja, vad �r du f�r en pyssling? skrek Brackander.

- �vermage? inf�ll Sp�qvist...

- Landstrykare? �tertog Brackander.

- Fj�rdingsman, sade Sp�qvist till en i n�rheten st�ende karl, hav

�gonen p� den d�r tjuvpojken och l�t honom icke komma undan. Efter
auktionens slut skall jag sj�lv tala vid honom.

- Beh�vs icke, sade G�ran, som nu framtr�dde. Jag ansvarar f�r

gossen... han �r min kamrat... vi �ro dj�knar fr�n V�xjo...

- Tyst, G�ran! ropade Adolf. Beh�ver du avl�gga r�kenskap f�r min

person inf�r det d�r gemena patrasket?

- Patrask! utbrast nordstj�rnekandidaten Brackander f�rbittrad. Sk�ms

du icke, du lille slyngel? V�gar du kalla oss patrask? Jag skall l�ra
dig...

Och patronen lyfte sitt med guldknapp f�rsedda bambur�r f�r att ge den
of�rsk�mde "�vermagen" ett duktigt rapp, d� G�ran pl�tsligt tr�dde
emellan och med sin botanikspade avv�rjde slaget.

- Akta er, min gode man, sade G�ran till patronen. V�gar ni v�ldf�ra
er p� detta barn, s� kan ni vara fullkomligt �vertygad, att jag ger er
sju f�r tu.

Patronen s�g f�rv�nad p� ynglingen, som var s� oerh�rt dj�rv att kalla
honom f�r "god man" och lova honom "sju f�r tu". En s�dan of�rsk�mdhet
hade Brackander aldrig under hela sitt liv erfarit f�rr�n nu. Det var
ett himmelsskriande majest�tsbrott! H�penhet och f�rundran l�stes
ocks� p� alla de kringst�endes dumma, gapande ansikten.

Men sedan patronen n�rmare betraktat G�ran och funnit honom vara en
h�gv�xt, kraftig ung man, med ett ganska allvarligt och best�mt
utseende, ans�g han l�mpligast att avst� fr�n direkta
anfallsoperationer. Han intog en s� imponerande st�llning som m�jligt
-- det vill s�ga: han skrevade ut med benen och f�rde guldknappen till
n�san -- och sade i avm�tt, h�gtidlig ton:

- Vet ni, unge man, med vem ni talar?

- N�, �n sedan?

- Mitt namn �r Brackander.

Patronen v�ntade, att detta namn skulle verka som ett �skslag p�
motst�ndaren. Men G�ran f�rblev lugn som en filbunke, och Adolf, vars
l�ttr�rliga sinne nu pl�tsligt slog om p� den muntra bogen, inf�ll:

- Brackander! Ha, ha, s�dant konstigt namn! Det namnet har ni icke
f�tt genom en slump; det ligger en djupare betydelse h�ruti. S�v�l ert
namn som er person p�minner mig om n�gonting, som kallas bracka...

G�ran kom Adolf med en bedjande blick att tystna, Brackander bleknade
av ilska. D� han emellertid, ih�gkommande G�rans l�fte om "sju f�r
tu", icke v�gade utt�mma denna p� Adolf, v�nde han sig till l�nsmannen
och sade:

- Bror Sp�qvist, kan du f�rdraga, att dessa b�gge ok�nda personer

st�ra auktionsfreden och ostraffat f�rol�mpa oss? �r en f�rm�gen och
aktad medborgare p� sina egna �gor icke fredad f�r skymf och hotelser?
Jag uppmanar dig i lagens och samh�llsordningens intresse...

- Gott, bror Brackander, avbr�t honom Sp�qvist, jag skall ej l�mna

saken on�pst.

- Heter herrn Sp�qvist? inf�ll Adolf n�svist.

- Ja, du lille landstrykare, jag �r l�nsman Sp�qvist, dig till straff

och androm till varnagel, s�som du snart skall finna.

- Sp�qvist! s�dant gement, ot�ckt namn, fortfor Adolf. Men i alla fall
passar det er r�tt bra, och ni b�r vara n�jd med det...

- L�sdrivare, r�t Sp�qvist, vem �r du? Vad heter du? Varifr�n kommer
du? G�r reda f�r dig, eller skall jag h�kta dig och transportera dig
p� f�ngskjuts till V�xj�.

- Allt det d�r ang�r er icke, svarade Adolf.

- Har du pass, karl? fortfor Sp�qvist, v�ndande sig till G�ran.

- Ja, pass, inf�ll Brackander. Har du icke pass, skall du och din
kamrat, den l�sgl�fste pojken, sova i tingsh�ktet i natt.

- Jag har ju sagt er, mina herrar, att vi �ro dj�knar, sade G�ran,
dj�knar fr�n V�xj�, ute p� en botanisk fotresa. Herrarne m�tte v�l tro
mig p� mitt ord.

- Han faller till b�nboken, utbrast Brackander, gnuggande h�nderna. De

ha icke pass, det �r tydligt.

- Det �r r�tt ledsamt, sade Sp�qvist, men eftersom I ej kunnen

dokumentera er och I synens vara kringdrivande, f�r samh�llet v�dliga
personer, s� finner jag mig f�ranl�ten att taga vara p� er. H�r hit,
fj�rdingsm�n! Risqvist, h�r hit! De h�r g�karne skola under s�ker
bevakning nu genast f�ras till tingsh�ktet.

- Hav barmh�rtighet med mitt unga blod, storm�ktigste herr l�nsman!

bad Adolf i g�ckande ton.

- Nej, du huggormars avf�da, nu �r du i gluggen, sade Sp�qvist.

I samma �gonblick herr Risqvist och fj�rdingsm�nnen framtr�dde f�r att

verkst�lla f�rmannens befallning, drog G�ran lugnt ur fickan n�gra
papper och utvecklade dem under l�nsmannens och patronens n�sor. Dessa
s�go med stor snopenhet tvenne i laga form utf�rdade och med
vederb�rligt sigill f�rsedda pass, det ena f�r studeranden G�ran
Sigurdsson och det andra f�r studeranden friherre Adolf Sparrf�lt.

- Aj, f�r fan, mumlade l�nsmannen f�r sig sj�lv, pojkvalpen heter
Sparrf�lt... troligen sonen till baron Sparrf�lt p� Lindn�s... s�ledes
n�ra besl�ktad med min h�ge f�rman, landsh�vdingen. H�r kunde jag
kommit illa i klistret.

Och l�nsmannens guttaperkaansikte rynkade sig hastigt till det

sliskigaste smil. Han bugade sig djupt f�r de b�da dj�knarne, hostade
en stund och sade d�refter:
- Jag hoppas, att herrarne urs�kta detta beklagliga missf�rst�nd. Min
tj�nst �r n�mligen av den sorgliga beskaffenhet, att jag...

- Missf�rst�ndet, avbr�t honom Adolf, �r �tminstone icke � min sida.

Jag tror mig hava uppfattat er karakt�r alltf�r v�l, herr Sp�qvist,
och tager icke ett ord tillbaka av vad jag om er yttrat.

- Ack, herr baron, sade Sp�qvist, i det han lade handen p� sitt br�st,
ni �r �nnu s� ung och oerfaren, annars skulle ni nog inse, att under
min h�rda och str�va yta klappar ett hj�rta... ett hj�rta, som bl�der
vid likars n�d... Men vad skall jag g�ra? Min tj�nst �r nu en g�ng f�r
alla av den sorgliga natur, att...

- S�dan feg, �mklig, krypande stackare du �r, Sp�qvist, avbr�t honom

patronen harmset. Skall du st� och f�r�dmjuka dig inf�r dessa pojkar,
som �nnu ej blivit torra bakom �ronen, och som med de skymfligaste
okv�dinsord angripit din heder? Sp�qvist, fr�n denna stund f�raktar
jag dig... jag upps�ger brorskapet... jag vill aldrig mer se dig inom
min d�rr... Sluta nu auktionen och g�r din skyldighet!

H�rmed v�nde patronen ryggen �t sin gamle sk�tev�n och gick med l�nga
steg upp och ned bland folkhopen. G�ran inropade musk�ten, och
Sp�qvist �verl�mnade den till honom med en �dmjuk bugning.

Auktionen var nu slut, och st�rre delen av menigheten drog sina f�rde.
Endast herrarne, fj�rdingsm�nnen och n�gra �ldre b�nder kvarstannade
p� st�llet. Sp�qvist skyndade till patronen f�r att f�rsona sig med
honom. Huruvida detta lyckades, veta vi ej, men patronen s�gs strax
d�refter med h�gtidliga steg intr�da i stugan, beledsagad av
l�nsmannen och de �vriga. Dj�knarne f�ljde bakom t�get och stannade i
f�rstugan. D�rren mellan denna och rummet var �ppen.

- Nu, gamle krutgubbe, sade patronen och lade sin hand p� korporal
Brants skuldra, nu �r auktionen slut. Jag kommer f�r att fr�ga dig,
var du �mnar sova i natt.

Brant v�nde sig om, r�tade sig stolt och svarade:

- Jag skall i natt m�h�nda sova lugnare �n ni, herr patron.

- Kan v�l vara, sade patronen med ett h�nskratt, men h�r inne sker det
icke. Du har ju icke en s�ng att ligga uti, icke en kl�despalta att
breda under dig. -- Och f�r �vrigt �r huset mitt. Jag �mnar tillbomma
d�rren... Du m�ste genast h�rifr�n. Var har du din k�ring och dina
d�ttrar?

- Jag har velat bespara dem �synen av den olycka, varmed ni hems�kt
oss; de �ro hos min granne Ola Persson, sade den gamle med darrande
r�st.

- Hos Ola Persson, hos den fattige uslingen! fortfor patronen. Jag
skall s�ga Ola Persson, att om han en timme l�ngre hyser dem under
sitt tak, s� vr�ker jag honom fr�n g�rd och grund...

H�r p�, gamle knekt, vi ha visserligen �nnu sommar, och s� l�nge

sommaren r�cker, ha tiggarne, likasom hararne, hus i var buske. Men
sommaren �r snart f�rbi, och jag varkunnar mig �ver dig, stackare. Jag
m�ste skaffa dig tak �ver huvudet... L�nsman Sp�qvist, till vilken
samh�llsklass h�r numera denna m�nniska?

- Vad menar du, bror? fr�gade Sp�qvist.

- �r han i allm�n eller enskild tj�nst? Nej! Idkar han fria konster,
jordbruk eller annat n�ringsf�ng? Nej, han har intet jordbruk att
idka, han har icke ens en not, varmed han kan draga en fisk ur sj�n.
Har han bevisligen av egna tillg�ngar eller genom andras v�rdnad sin
b�rgning? Nej, han har visserligen en pension, f�r att han varit i
f�lt och f�rlorat sitt ben, men den pensionen bel�per sig, summa
summarum, till 8 riksdaler. Han har en fosterson, men den har beg�tt
brott, rymt och tagit v�rvning. Han har ocks� tv� d�ttrar, men vad
kunna de bidraga till hans f�rs�rjning? En pigl�n h�r i orten utg�r
omkring 14 rdr rgs �rligen. Sj�lv �r han gammal, kraftl�s och vanf�r.
S�ledes kan han varken genom eget arbete eller anf�rvanters v�rd
erh�lla sin b�rgning. Han har icke tak �ver huvudet, icke en torva,
som han kan kalla sin. Till vilken sarnh�llsklass h�r han s�ledes,
Sp�qvist?

- Nu f�rst�r jag dig, bror, sade l�nsmannen. Han �r numera en s�

kallad f�rsvarsl�s person...

- Och s�som s�dan ber�vad sina medborgerliga r�ttigheter, inf�ll

patronen. Han f�r icke l�mna socknen utan s�rskilt tillst�nd; jag,
s�som vederb�rligen vald tillsyningsman, har husbonder�ttighet �ver
honom och kan s�tta honom till vilket arbete jag behagar. Men som han
ej duger till arbete, f�rordnar jag h�rmedels, att han direkte
h�rifr�n transporteras till fattigstugan. Kongl. Maj:ts f�rordning �r
i detta fall klar och tydlig. Fast vi ej �ro v�lsignade med det ryska
statsskicket, ha vi �nd�, Gudi lov, lagar h�r i Sverige, som g�ra
skillnad till personen och l�gga ett beh�vligt ok p�
packet. Fj�rdingsm�n, f�ren karlen till fattigstugan. Jag ansvarar
inf�r sockenn�mnden och, om s� beh�vs, inf�r domstol f�r mitt
�tg�rande... Och tacka du V�r Herre, gamle knekt, f�r den mildhet och
m�nniskok�rlek, som bevisas dig, ity att fattigf�rs�rjningen tager
v�rd om dina gamla orkesl�sa dagar. Gott folk, fortfor patronen,
socknen belastas nu visserligen med en ny b�rda, men efter all
anledning har v�l den gamle krutgubben icke l�ng tid igen att leva, vi
torde snart bli honom kvitt.

- O, Gud, suckade korporal Brant och s�nkte sitt gr� huvud mot
br�stet, blev d� detta slutet p� min bana... detta frukten av ett
l�ngt liv, tillbragt med b�n och arbete! Herre, giv mig styrka att
utan knot b�ra min lott, och ske Din vilja!... Mina v�nner, tillade
han h�gt, det �r h�rt, att en man, som alltid beflitat sig i sitt
anletes svett att f�rtj�na sitt br�d, slutligen skall falla sina
sockenbor till last. Men, s�som patronen n�mnde, mina �terst�ende
dagar l�ra v�l vara l�tt r�knade; det m� vara en tr�st b�de f�r er och
mig. Jag f�ljer er, men f�rst vill jag tala n�gra ord med mina
anh�riga.

Nu steg G�ran fram, r�ckte korporal Brant handen och sade:

- Tack f�r sist, korporal!

- Ack, �r det ni, herr G�ran! sade gubben. Ni har kommit i en ledsam
stund.
- Jag hoppas, att jag kommit just i r�ttan tid, svarade dj�knen, vars
ansikte str�lade i glansen av ett �delt och manligt beslut. Jag har
tvenne �renden till er. Det ena �r att framb�ra en glad och k�r
h�lsning fr�n Sven och Johanna. Jag har tr�ffat och talat med dem.

Ett gl�djesken �verfor gubbens anlete.

- Sven �r n�stan frisk, fortfor G�ran. Johanna har ocks� v�rdat honom
med den innerligaste omsorg...

Vid dessa ord erfor patron Brackander en k�nsla, som om hans hj�rta
blivit halstrat �ver en av hans masugnar. Ehuru patronens passion f�r
Johanna p� senare tider f�rvandlats till ett lika h�ftigt hat, var
detta hat likv�l f�renat med en svartsjuka, som vid minsta anledning
uppflammade i vild l�ga. N�r d�rtill kommer, att patronen icke
f�rm�dde tillr�ckligt f�rgylla sina g�rningar inf�r sitt eget samvete,
utan mer och mer blottades inf�r detta till en hj�rtl�s skurk, s�
m�ste envar medgiva, att den rike mannen, i sj�lva triumfen av sin
lyckade h�mnd, var en ganska el�ndig och olycklig varelse.

- Jag har mycket att s�ga er ang�ende Sven, fortfor G�ran, men vill
spara det till ett mera passande tillf�lle. Men nu g�ller det att
framf�ra mitt andra �rende, som p� s�tt och vis �r en b�n till er,
korporal. Jag �r nu sedan fjorton dagar myndig, �ger ett vackert och
gott hemman i Bergs socken och har efter moget �verv�gande beslutat
�verge studierna och bliva, vad min salig far var: bonde. Men jag �r
okunnig om allt, vad till en g�rds sk�tande h�rer, och �ger icke
heller n�gon sl�kting eller anh�rig, av vilken jag kan p�r�kna duglig
hj�lp och bitr�de i s�dana aff�rer. Min b�n �r d�rf�r, att ni,
korporal Brant, flyttar hem till mig s�som bitr�de och r�dgivare. Jag
�r fader- och moderl�s och har icke heller syskon. Om d�rf�r mor
Kerstin vill f�rest� mitt hus, Johanna sk�ta min ladug�rd och Ingrid
hj�lpa till i andra f�rr�ttningar, s� vore det mig v�lkommet. Vad
svarar ni p� detta f�rslag, korporal Brant? Alla de n�rvarande hade
med �verraskning h�rt G�rans ord. Det fanns ingen, som ej erinrade sig
det gamla goda ordspr�ket, att n�r n�den �r st�rst, �r hj�lpen
n�rmast, och t�nkte p� Guds vakande f�rsyn -- ingen, s�ga vi, utom
patron Nikolaus Brackander, som nu pl�tsligt s�g sin h�mnd f�rfelad
och sina onda anslag v�nda till det b�sta f�r dem, vilka han med allt
det hat, varav hans sj�l var m�ktig, svurit att f�rf�lja.

Korporalen f�ste p� G�ran en blick, v�ltaligare �n ord; den uttryckte,

huru r�rt hans gamla hj�rta var av gl�dje, �mhet, tacksamhet och
beundran. G�ran k�nde sig h�rvid p� en g�ng stolt och blyg, f�llde
sina �gon till golvet och kunde med m�da avh�lla sig fr�n att trycka
gubben i sina armar.

- Men, sade korporalen hastigt, har ni v�l bet�nkt er, G�ran? B�r ni
upph�ra med edra studier, ni, som redan hunnit s� l�ngt i dem och har
s� goda anlag att bli pr�st?

- Mitt beslut �r icke �verilat, korporal Brant, svarade G�ran. Jag har
l�nge �verlagt med mig sj�lv om saken och �r �vertygad, att jag
handlar ganska klokt. Ni skall en annan g�ng h�ra mina sk�l och gilla
dem. Nu vill jag f�lja er till mor Kerstin och Ingrid f�r att tala med
dem... Du, Adolf, g�r mig ju s�llskap?
S� slutade utm�tningsauktionen. Patron Brackander hade lidit ett
fullst�ndigt nederlag. Han f�rbannade i tysthet hela v�rlden, sig
sj�lv inbegripen, vr�kte sig upp i giggen och �terv�nde hem vid det
uslaste hum�r.

F�ljande morgon finna vi de b�da dj�knarne sittande vid varandras sida

p� klippan invid b�tviken. De hava l�nge samtalat; Adolf synes
ovanligt dyster och nedslagen. G�ran h�ller hans hand och s�ger:

- Det var icke en uppsvallande k�nsla, ett hastigt v�ckt medlidande,

som f�ranledde mitt beslut. Nej, Adolf, jag har l�ngesedan fattat
detsamma; det sorgliga upptr�de, vi i g�r bevittnade, f�rm�dde mig
blott att icke uppskjuta med beslutets verkst�llande. Min �sikt �r,
att m�nniskan f�r sin egen del och i materiellt h�nseende ej kan
efterstr�va st�rre lycka �n en sj�lvst�ndig och oberoende
st�llning. Genom redliga och arbetsamma f�ders flit har jag blivit
arvinge till en s�dan lott och vill ej f�rspilla den under jagande mot
ett framtidsm�l, som m�h�nda blott �r en tom h�gring. Hellre �n att
f�rsl�sa mina ringa �godelar p� l�nga studier f�r att slutligen
intr�da p� en br�dl�s, bekymmerfull och beroende tj�nstemannabana,
hellre odlar jag f�rn�jsamt mina f�ders torva och lever s�som en man
f�r mig under samma l�ga tak som de.

- Men din h�g f�r vetande, G�ran, ditt beg�r efter kunskaper...

- De b�sta kunskaper, de oundg�ngligaste f�r v�r od�dliga andes rening

och f�r�dling inh�mtas i livets skola, min v�n. Och f�r �vrigt �ro
kunskaper och vetande icke ett uteslutande monopol f�r v�ra h�gskolor;
envar har i v�ra dagar tillf�lle att utveckla sig p� egen hand, och
jag k�nner ingenting, som hindrar en kunskapst�rstande bonde att bliva
god teolog, filosof eller naturforskare.

- Ack, sade Adolf vemodigt, det �r s�ledes f�rbi, f�rbi allt, vad vi
fordom dr�mde om v�r framtid, om ett fostbr�dralag, troget knutet f�r
hela v�rt liv! Du g�r ifr�n mig, G�ran, du, som jag innerligare
�lskat, �n om du varit min bror...

- Nej, Adolf, v�r v�nskap �r evig. Vad betyder det, att ett st�rre
eller mindre avst�nd skiljer v�ra personer, d� ett of�rg�ngligt
syskonband f�renar v�ra sj�lar? F�rr eller senare m�ste dock tvenne
v�nner skiljas; deras v�g genom livets dal kan ej alltid vara
densamma... de m�ste s�ga varandra farv�l, om icke f�rr s� vid gravens
rand. Men minnet av det f�rflutna och hoppet om det tillkommande hava
de gemensamt, och i avl�gset fj�rran vinkar dem slutligen en hamn, d�r
ingen skilsm�ssa mer skall framkalla saknadens t�rar, d�r besl�ktade
sj�lar f�renas i evigt fostbr�dralag, bevittnat av Gud och svuret vid
k�rlekens urk�lla... Farv�l, Adolf! Vi �terse varandra; jag skall ofta
h�lsa p� dig i V�xj�, och n�r du kommer till akademien, s� brevv�xla
vi ofta med varandra, och under dina ferier reser du till din v�n
G�ran.

Dj�knarne omfamnade varandra, G�ran s�kte visa sig stark och glad, men
icke desto mindre runno hans t�rar, d� Adolf gr�tande tryckte sig
intill hans br�st. S� stodo de l�nge, men slutligen bemannade sig
Adolf, viskade farv�l och skyndade bort. G�ran stod kvar och s�g med
t�rfulla �gon efter honom. Hunnen till skogsbrynet v�nde sig Adolf om,
vinkade med handen �nnu ett avsked och f�rsvann d�refter bland
granarnes stammar.

_________________________________________________________________

Slutet.

Historien om de vandrande dj�knarne �r nu slut. Men m�nga �r hava

f�rflutit, sedan G�ran och Adolf vandrade omkring i Sm�lands skogar
efter blommor och �ventyr; de �ro nu icke l�ngre ynglingar, utan m�n,
som p� olika v�gar genomg�tt en allvarlig l�rokurs i livets skola.
M�nga ungdomliga f�rhoppningar hava bleknat, m�nga av deras luftslott
sjunkit under synranden, m�ngen storm p� livets hav skakat deras
farkoster och n�dgat dem att b�rga ett och annat av de segel, varmed
de i b�rjan av sin bana stolt utlupo ur ungdomens hamn. Men det gl�der
oss att kunna s�ga, att de aldrig lidit skeppsbrott, utan med dygden
till lots och k�rleken till kompass arbetat sig fram genom br�nningar
och sk�r, och att de, l�nge �tskilda, nu segla tillsammans i lugnare
vatten med gott hopp att en g�ng v�lb�rgade kasta ankar vid den
obekanta stranden p� andra sidan havet.

Under dessa f�rflutna �r hava m�nga h�ndelser tilldragit sig i de

personers liv, vilka vi i v�r ber�ttelse skildrat; en och annan har
�ven n�tt m�let av den jordiska v�djobanan och f�rsvunnit fr�n
�sk�darens blickar. Innan vi s�ga l�saren farv�l, vilja vi i korthet
redog�ra f�r dessa personers �den.

Sven St�l tj�nade trenne �r vid gardet, omtyckt b�de av f�rm�n och
kamrater. Han erh�ll ofta brev fr�n fosterf�r�ldrarne, fr�n Johanna
och G�ran -- brev, som skildrade deras lycka, trevnad och det v�xande
v�lst�ndet i denne sistn�mndes hus. Slutligen anl�nde ett brev, som
underr�ttade Sven om ingenting mindre, �n att G�ran ing�tt en kristlig
�kta f�rening med Ingrid, och skildrade alla enskildheterna av det
storst�tliga br�llopet, vid vilket bland andra Adolf Sparrf�lt, d�
Uppsalastudent, fungerade som marskalk. S� lycklig Sven k�nde sig �ver
sina anh�rigas och v�nners v�lg�ng, tr�nade han dock efter hembygden
och efter sin trogna Johanna. En olycksh�ndelse, som Sven dock i sitt
hj�rta v�lsignade, gjorde, att han, snarare �n han hoppats, fick
�terse dem; vid en provskjutning av nya gev�r f�rlorade han n�mligen
ett finger p� v�nstra handen, fick med anledning d�rav avsked ur
krigstj�nsten och �terv�nde full av hopp och gl�dje till hembygden.

De penningar, han genom tr�get arbete f�rtj�nat p� sina fr�n

tj�nstg�ringen lediga stunder, hade han, trogen sin f�resats, alltid
skickat till fosterf�r�ldrarne, ehuru han v�l visste, att dessa nu ej
mera beh�vde dem. G�ran hade f�r dessa penningar p� sina �gor byggt
och inrett en n�tt stuga med bredvidliggande smedja, och n�r Sven
hemkom, var allt i ordning f�r hans och Johannas gifterm�l och
bos�ttning. Vi beh�va v�l ej s�ga, att de icke on�digtvis uppsk�to med
studerandet av gifterm�lsbalken, utan byggde hjonelag med all
skyndsamhet och gamman. Barnbarn uppv�xte kring korporal Brant och mor
Kerstin; deras �lders sol sken varmt och ljuvligt och kastade, innan
den sj�nk under horisonten, ett rosensken �ver livets h�st.

Vi v�nda oss og�rna fr�n denna tavla av hemtrevnad och lycka f�r att
med n�gra ord redog�ra f�r herrarne Brackanders och Sp�qvists senare
levnads�den. Det groll, som vid utm�tningsauktionen uppst�tt mellan
dessa tvillingssj�lar, v�xte till �ppen fiendskap, d� b�gge, angel�gna
att avkasta ungkarlslivets b�rda, l�ngre fram st�tte p� varandra s�som
rivaler om den rika kronofogdedotterns hand och kapitaler. Brackander
slog emellertid Sp�qvist ur br�det, men hatade honom sjufalt djupare
just med anledning h�rav, ty patronen fann snart, att han i sitt hus
f�tt en olidlig Xantippa, vars hela diktan och traktan gick ut p� att
l�ta mannen k�nna trycket av sin j�rnskodda toffel. Sedan de �kta
makarne i �tskilliga �r berett varandra ett helvete p� jorden, blevo
de slutligen f�r f�rsta g�ngen ense om en sak -- �ktenskapsskillnad.
Patronen, som �nnu alltid hade nordstj�rneorden i tankarne, reste
d�refter till Stockholm f�r att vigilera sig till densamma, upptr�dde
med stor glans och fick en viss ryktbarhet f�r sin dumdryghet, sina
eleganta ekipager och sin stora otur p� rulett. Betydligt pungslagen
�terv�nde han till sina masugnar i Sm�land, sv�rjande �ver regeringen,
som r�ckt honom stenar i st�llet f�r br�d -- han hade n�mligen f�tt
vasen, men icke nordstj�rnan. Emellertid hade Brackander f�tt smak f�r
Stockholmslivet, s�dant detta �r i vissa kretsar, �terv�nde ofta dit,
levde �verd�digt, spelade med raseri, vanv�rdade sina aff�rer, inl�t
sig, f�r att upphj�lpa dessa, i �ventyrliga spekulationer och
ruinerade sig slutligen totalt. Trevnadsl�sa med �tf�ljande masugnar
och j�rnbruk gick under auktionsklubban. Med en obetydlig spillra av
sin f�rm�genhet drog sig Brackander undan -- Gud vet vart; i de
nejder, d�r han i sina lysande dagar huserat, visste man ingenting om
hans �de, tills han pl�tsligen m�nga �r d�refter �ter visade sig
d�rst�des, mycket f�r�ndrad icke blott till sina yttre villkor, utan
�ven till sin inre m�nniska. Han ink�pte ett litet pappersbruk,
bel�get en mil fr�n G�rans g�rd, levde stilla och indraget, ja, gjorde
sig, till icke ringa f�rv�ning f�r dem, som f�rut k�nt honom, omtyckt
och aktad av de f� m�nniskor, med vilka han kom i ber�ring. Motg�ngen
hade utan tvivel v�ckt honom till besinning och f�rm�tt honom kasta en
djupare blick i sitt inre; sedan han icke l�ngre hade ett ankarf�ste i
rikedomen och ett m�l i sin f�f�ngas tillfredsst�llande, hade han, f�r
att ej f�rtvivla, m�st s�ka ett annat, s�krare ankarf�ste och ett
annat, b�ttre m�l och fann slutligen, efter h�rda strider och djup
sj�lvf�r�dmjukelse, vad han s�kte. Motg�ngen �r f�r s�dana karakt�rer
en god tuktom�stare till det goda. M�h�nda var det beg�r efter
f�rsoning, som f�rde honom tillbaka till den nejd, vid vilken de
sorgliga minnena fr�n hans f�rflutna levnad voro f�stade. D� han kort
efter sin �terkomst f�ll i en h�ftig sjukdom, l�t han kalla korporal
Brant till sig. Vad som d� f�ref�ll mellan de b�da m�nnen, veta vi ej;
patronen tillfrisknade �ter, men fr�n den stunden blev f�rh�llandet
mellan den gamle krigaren och hans forne vedersakare s�som mellan en
�m fader och en �ngerfull son, och detta f�rh�llande fortfor, till
dess gamle Brant, m�tt av �r och jordisk gl�dje och l�ngtande efter
h�gre, fullkomligare fr�jder, tillsl�t sina �gon i kretsen av sina
barn. Hans k�ra hustru hade f�re honom g�tt till ett b�ttre liv. De
ligga begravna vid varandras sida i socknens kyrkog�rd.

Kronol�nsman Sp�qvists senare levnads�de �r lika tragiskt som i

korthet ber�ttat. Sedan han �tskilliga g�nger varit anklagad f�r grova
tj�nstefel, men lyckligt rett sig ur kl�mman, blevo hans lagstridiga
handlingar, f�rsnillningar och rofferier allt dj�rvare, till dess han
slutligen r�kade i f�llan, miste tj�nsten och m�ste b�ta med en
betydlig del av sin hopskrapade f�rm�genhet. Han levde d�refter ett
�mkligt liv s�som br�nnvinsadvokat i en av sm�st�derna, s�p f�rtvivlat
och dog slutligen av fyllerigalenskap.

*
Tjugu �r hava f�rflutit, sedan de b�da dj�knarne sade varandra farv�l
vid den lilla b�tviken och skildes �t f�r att p� olika v�gar vandra
genom livet. Det �r en h�rlig sommarafton; dagsarbetet ute p� marken
�r slutat... solen sjunker mot horisonten och �vergjuter med ett
h�rligt rosensken den nyss av en l�tt regnskur uppfriskade nejden. Det
doftar fr�n det nyslagna h�et, och r�kpelarne, som uppstiga fr�n
hyddorna, f�rkunna, att aftonm�ltiderna tillredas f�r de tr�tta
arbetarne.

Omgivet av b�rdiga �krar och en liten vacker tr�dg�rd ser man vid
stranden av en b�ck ett vitm�lat lanthus av det trevligaste och mest
idylliska utseende. Kasta vi en blick genom tr�dg�rdsstaketets
spj�lor, skall v�r blick falla p� ansikten, som m�ste f�rekomma oss
bekanta, i trots av de tjugu �r, som f�rflutit, sedan vi senast s�go
dem. En medel�lders kvinna av s�rdeles friskt och vackert utseende g�r
omkring och vattnar tr�dg�rdsrabatterna. En h�gv�xt man st�r i
skjort�rmarne under ett �ppeltr�d och nedskakar frukt; de vackra
�pplena regna p� marken, men upplockas snabbt och under friska
skrattsalvor av en hel skara r�dkindade barnungar. Vi se framf�r oss
G�ran, Ingrid och deras barn.

G�ran �r den mest ansedde mannen i sin f�rsamling, emedan han allm�nt
�r erk�nd s�som den f�rm�gnaste, driftigaste och kunnigaste. Hans
g�rd, som f�rut var ett vanligt gott bondhemman, har genom ih�rdigt
arbete och klokt anv�ndande av nyare r�n och uppt�ckter inom
agrikulturens omr�de drivits till en avkastning, som �vertr�ffar de
vida st�rre herreg�rdarnes i nejden. Bredvid sina egna g�rom�l
f�rsummar han icke kommunens: han �r f�rste mannen i sockenn�mnden och
alla slags kommunala inr�ttningar. Ingenst�des �ro skolv�sendet och
fattigf�rs�rjningen b�ttre ordnade �n i hans f�rsamling. Han synes,
utan att n�gonsin �verlasta sig med g�rom�l, hava tid till allt. Hans
sinne �r lika sp�nstigt, hans hj�rta lika varmt, hans lynne lika glatt
som i ungdomen. I hans hem �ro trevnad och familjelycka gamla g�ster,
som ej synas ha f�r avsikt att n�gonsin flytta d�rifr�n.

Nu h�res bullret av en vagn, som n�rmar sig och stannar utanf�r

porten. Barnen skynda nyfiket fram f�r att betrakta densamma. Det �r
en sufflett, f�rsp�nd med stolta, eldiga h�star. En medel�lders man i
elegant resdr�kt, men blek, mager och av dystert utseende, stiger, ur.
G�ran g�r honom till m�tes. Deras blickar m�tas. G�ran st�r ett
�gonblick villr�dig och tvekande, men fr�mlingen fattar livligt hans
hand och s�ger:

- Du misstager dig icke, jag �r din gamle v�n, Adolf Sparrf�lt.

G�ran och Adolf hade ej sedan m�nga �r sett varandra; brevv�xlingen

dem emellan hade �ven l�ngesedan upph�rt. Endast av tidningarne och
rykten k�nde G�ran n�got av Adolfs senare liv. I sitt hj�rta hade
G�ran alltid haft en liten plats, s�rskilt helgad �t minnet av sin
ungdomsv�n, och t�nkte ofta med vemod p� f�rg�ngligheten av de
k�nslor, som i ungdomen h�va v�r barm med en kraft, som synes kunna
trotsa tidens skiften. Men de b�da m�nnens banor hade f�rt dem i s�
olika riktningar, att f� ber�ringspunkter mellan dem kunde uppkomma.

Adolf Sparrf�lt tillh�rde dessa naturens s� v�llottade �lsklingsbarn,

hos vilka f�rst�ndet och k�nslan, den praktiska blicken in i livets
f�rh�llanden och det poetiska �sk�dningss�ttet, som kastar en gyllene
sl�ja �ver det m�rka gruset, �ro p� ett harmoniskt s�tt f�renade. Och
likv�l m�ste dessa naturens gunstlingar, just till f�ljd av denna
harmoniska sj�lsbildning, f�rr eller senare komma i ett
missf�rh�llande till v�rlden, i en strid med den existerande
verkligheten, som skall ber�va dem deras lugn och f�rbittra deras liv,
medan vardagsm�nniskorna vandra sin bana i fred och f�rst� att begagna
varje omst�ndighet, som m�ter dem, till sin f�rdel och
bekv�mlighet. F�r de f�rras tankesk�rpa framst� tidens alla lyten i
dagen, och deras r�ttsk�nsla, deras str�vande efter idealet, f�rstora
m�h�nda dessa lyten och g�ra dem odr�gliga. En inre, oemotst�ndlig
kraft driver dem d� att upptr�da s�som v�rldsf�rb�ttrare och
reformatorer; i ungdomens f�rsta h�ftighet, innan de �nnu l�rt
uppskatta sina krafter, kasta de sig med ridderlig iver i striden,
utan att r�kna sina motst�ndare; de k�mpa med �ppet visir och rikta
lansen mot allt, som enligt deras uppfattning �r ont och falskt. Men
f� �ro de, vilkas styrka best�r provet, och de starkaste kunna dock i
b�sta fall blott nedg�ra en fiende bland de tusen, mot vilka de k�nna
sig manade att upptr�da; dessa f� individer �verl�mna sina namn �t
historien och framst� f�r kommande sl�kten s�som firade hj�ltar eller
h�nade martyrer. De �vriga duka under och draga sig ur striden med
krossat hj�rta, med f�rlorad tro p� m�nsklighetens framtid och det
godas seger. Till dessa h�rde Adolf Sparrf�lt. Hade han varit en
vanlig m�nniska -- en av de or�kneliga, som bygga p� det nittonde
�rhundradets stora Filister-Babel -- skulle ingen b�ttre �n han kunnat
njuta livet i ro och gl�dje, ty han var rik, bar ett lysande namn och
�gde alla de ytans egenskaper, som g�ra lycka i v�rlden. Men Adolf
Sparrf�lt hade f�r mycket av huvud och hj�rta f�r att bliva en
epikureisk filister. D�rtill kom, att han hade uppfattat kristendomen
p� ett s�tt, som f�ga �verensst�mmer med en demoraliserad, moraliskt
kraftl�s och i grunden hednisk tids �sk�dningss�tt. Den sanne kristne
�r, enligt Adolfs uppfattning av v�r l�ra, en soldat, som evigt svurit
sanningens fana och f�rbundit sig att med uppoffring av allt jordiskt
k�mpa till sista andedraget mot det onda i v�rlden eller i sin egen
barm; ingen vapenvila, f�r att h�mta andan, �r honom till�ten; han f�r
icke m�kla, icke underhandla med fienden, utan st�ndigt, �ver dignande
f�rhoppningar och bleknande levnadsfr�jder, rycka fram�t och slutligen
stupa under korsets fana. Den, som bek�nner Kristus, m�ste taga sitt
kors p� sig och f�lja honom. -- Med dylika �sikter stormade Adolf,
s�som en livlig, av stridsfr�jd brinnande yngling, ut i v�rlden; han
upptr�dde p� varje sk�deplats, d�r en social, politisk eller religi�s
fr�ga utk�mpades; och ej nog h�rmed: han ans�g sig genom sin oberoende
materiella st�llning och sin plats inom samh�llet framf�rallt l�mplig
att draga i h�rnad mot demoralisationen p� samh�llets h�jder, mot
skurkar, som, skyddade av rikedomen eller dolda i h�ghetens nimbus,
ostraffat h�na sedlighet och lag, f�rtrampa de svagare eller genom
sina exempel giva brott och laster ett slags ber�ttigande i de l�gre
st�endes �gon. Detta kunde framf�rallt ej f�rl�tas Adolf Sparrf�lt;
hela v�rlden ropade p� skandal och chikan, ty nutiden st�r p� den
moraliska st�ndpunkt, att den beklagar varje rik skurk, som drages
till r�tta f�r en nedrighet, beg�ngen p� sina penaters omr�de. Den
gamle Kato, som p� sin tid -- en hednisk tid -- demaskerade och
bestraffade de rikes och f�rn�mes laster och brott, �rades s�som Roms
�dlaste medborgare; Adolf Sparrf�lt d�remot, som f�rs�kte detsamma,
st�lldes p� ungef�r samma linje som en nidskrivare och sk�rdade endast
hat och fiendskap f�r sina anstr�ngningar. Uttr�ttad och f�rtvivlande
drog han sig slutligen tillbaka; hans krafter voro utt�mda, hans sj�ls
str�ngar slappnade, hans tro bruten. Det enda m�l, f�r vilket han
ansett det v�rt att leva och str�va, hade sjunkit under hans
synkrets. V�rlden l�g framf�r honom s�som ett m�rkt svedjeland, livet
syntes honom s�som ett uselt gyckelspel, och m�nskligheten som en
kr�lande myrhop, utan annat m�l �n att i evighet p� samma s�tt, sl�kte
fr�n sl�kte, sl�pa str� till sin stack.

I s�dan sinnesst�mning �ters�g Adolf sin gamle v�n. Vilken f�r�ndring

p� dessa �r! Var var nu den livlige, rosenkindade, av hopp och gl�dje
flammande ynglingen? Med vemod vilade G�rans blick p� detta dystra
ansikte, vars h�rjade drag endast svagt erinrade om hans lille �lskade
v�n fr�n gymnasietiden. Ack, tiden l�ter rosor uppspira endast f�r att
andas d�d och f�rvissnelse i deras kalk och sprida deras blad med
h�stvinden!

Anledningen till Adolf Sparrf�lts bes�k hos G�ran var den, att han
�mnade bese en till salu varande egendom, vars �gor gr�nsade intill
G�rans. Efter vad vi sedermera f�rnummit, har Adolf ocks� bosatt sig
d�rst�des, s� att de forna gymnasiekamraterna �ro nu n�rmaste grannar.

G�ran hade skickat bud till Sven St�l med underr�ttelse om Adolfs
ankomst. Sven och Johanna och deras barn infunno sig strax d�refter,
aftonm�ltiden framsattes, och Adolf k�nde liksom ett nytt liv i
kretsen av dessa enkla, glada och lyckliga m�nniskor. Senare p�
kv�llen, d� G�ran och Adolf blivit ensamma med varandra, vandrade de
ut i den tysta, stj�rnbelysta nejden, och Adolf �ppnade f�r v�nnen
under ett l�ngt samtal sitt hj�rta, uppdrog en teckning av sitt liv
och m�lade i sorgliga f�rger sitt nuvarande sj�lstillst�nd.

- Min v�n, sade G�ran, du liknar stridsmannen, som l�mnat slagf�ltet

med ett bl�dande s�r. Men s�ret �r, Gudi lov, icke till d�ds: tiden
och en sund levnadsfilosofi skola l�ka det och endast efterl�mna ett
hedrande �rr, ett tillfredsst�llande minne av vad du k�mpat, lidit och
genomg�tt. Du drager dig tillbaka med en nyttig l�rdom, att n�mligen
dina krafter ej motsvara din goda vilja. S� �r det med de flesta, och
ingen b�r frivilligt l�gga p� sin skuldra en st�rre b�rda, �n han
f�rm�r b�ra; i annat fall st�rtar han p� v�gen och har ingenting
bidragit till det stora �ndam�let. Du skall forts�tta striden, men ej
s�som en ensam irrande riddare, utan s�som en soldat i de djupa
lederna av de tusende, som verka tyst och obem�rkt inom en ringa sf�r,
men med icke s� ringa v�lsignelse. Jag tror mig hava funnit, att man,
f�r att g�ra andra lyckliga, m�ste sj�lv vara lycklig. Utan
sp�nstighet i sj�len och mod och hopp i hj�rtat kan man ej utr�tta
n�got verkligt gott och best�ende. Dessa egenskaper skall du �tervinna
under ett verksamt och fredligt liv i naturens sk�te. Erinrar du dig
sagan om Herakles fruktansv�rde motst�ndare, som, varje g�ng han
besegrad f�lldes till jorden, h�mtade ny styrka ur denna sin moders
barm och med f�rnyad stridslust sp�nde b�lte med lejont�mjaren? Odla
s�d p� dina �krar, fisk i dina dammar, blommor i din tr�dg�rd. Varje
morgon skall d� bringa dig nya fr�jder; du skall steg f�r steg f�lja
utvecklingen av dina blommande f�rhoppningar och slutligen inb�rga
sk�rden av dina anstr�ngningar. Och, framf�rallt, skapa lyckliga
m�nniskor omkring dig, odla de dinas sinnen och s�k att s� ett
gudomligt uts�de i deras hj�rtan! Icke alla korn skola falla p�
h�lleberget: ett och annat skall spira upp och b�ra frukt och giva nya
fr�n f�r kommande tider. Varf�r klaga, om man ej med ens kan om skapa
v�rlden? Vad �r den enskilda m�nniskans livsl�ngd mot m�nsklighetens
o�ndliga framtid? Verka, medan du lever, och d� med det hopp, att Guds
rike i tidernas fullbordan skall nedstiga p� jorden!

De b�da v�nnerna hade under samfalet g�tt mot ortens lilla kyrkog�rd
och stodo nu vid gamle Brants grav.

- Adolf, fortfor G�ran, den b�sta l�kedom f�r en nedst�md sj�l �r dock
tanken, att jordelivet blott �r en f�rsal till evigheten. Livet h�r
nere med dess sm� bekymmer �r ju snart f�rbi... den korta dagen lider
till �nda, och sedan... sedan

"mild �r natten, lugn �r natten,

hj�rtats natt i graven,
som ett m�nljus �ver land och vatten,
som en v�rfl�kt �ver haven.
Ingen sorgens hand
trycker sinnet ner,
endast friden ler
�ver gravens land,
till dess evighetens morgon t�nder
purpurljus kring nattens l�nder."

_________________________________________________________________

Utgivarens till�gg och anm�rkningar.[1]

"De vandrande dj�knarne" f�rekom f�rsta g�ngen s�som f�ljetong i

G�teborgs Handels- och Sj�fartstidning fr�n den 2 april t. o. m. den 5
maj 1856 (N:o 76-103), under pseudonymen Agricola.

Den �r visserligen icke Rydbergs f�rstlingsber�ttelse. Redan

d�rf�rinnan hade han offentliggjort i J�nk�pingsbladet �tminstone tv�
f�ljetonger: Ett �ventyr i finska sk�rg�rden (1850) och
Positivspelarne (1851); liksom det framg�r av bevarade brev, att han
under �ren 1851-1854 varit sysselsatt med novell- och
romanf�rfattarskap f�r olika tidningar, utan att med visshet kan
uppgivas, om denna alstring n�dde tryckpressen.

En ber�ttelse med motiv fr�n Spanien, som var inl�mnad till

Handelstidningen f�re 1855, ehuru icke fullbordad, har tyv�rr
f�rsvunnit, vilket �r desto beklagligare, som Rydberg sj�lv ans�g den
vara sitt f�rsta mera m�rkliga arbete.

Utgivaren har varit n�got villr�dig, huruvida han borde i de samlade

skrifterna intaga "De vandrande dj�knarne", d� Rydberg sj�lv aldrig
utgivit den i bokform, och d� den ju p� flera st�llen r�jer en viss
omogenhet. Men den �r den f�rsta bevarade prosadikt av hans hand, som
�ger litter�r betydelse, och den f�rsta, i vilken hans
f�rfattareindividualitets drag b�rja teckna sig n�got skarpare,
s�rskilt i Adolfs och G�rans samtal och karakt�rer. Det �r mig ock
bekant, att Rydberg mot slutet av sitt liv var bet�nkt p� att utgiva
denna ber�ttelse, ehuru i omarbetad form. En dylik omarbetning kom
icke till st�nd, och fr�ga kan f�r �vrigt vara, huruvida den varit
�nskv�rd. Ty v�l hade d� fj�rmats enstaka ofullkomliga eller
f�r�ldrade st�llen, men novellen hade l�tteligen kunnat mista det
litteraturhistoriska intresset s�som ett dokument i hans
utvecklingshistoria.

KARL WARBURG.
[1] Till f�rsta upplagan 1896.

_________________________________________________________________
End of file.

End of Project Gutenberg's De vandrande dj�knarne, by Viktor Rydberg

*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DE VANDRANDE DJ�KNARNE ***

This file should be named 8djak10.txt or 8djak10.zip

Corrected EDITIONS of our eBooks get a new NUMBER, 8djak11.txt
VERSIONS based on separate sources get new LETTER, 8djak10a.txt

Produced for Project Gutenberg from Project Runeberg's

digital facsimile edition.

Project Gutenberg eBooks are often created from several printed

editions, all of which are confirmed as Public Domain in the US
unless a copyright notice is included. Thus, we usually do not
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

We are now trying to release all our eBooks one year in advance
of the official release dates, leaving time for better editing.
Please be encouraged to tell us about any error or corrections,
even years after the official publication date.

Please note neither this listing nor its contents are final til
midnight of the last day of the month of any such announcement.
The official release date of all Project Gutenberg eBooks is at
Midnight, Central Time, of the last day of the stated month. A
preliminary version may often be posted for suggestion, comment
and editing by those who wish to do so.

Most people start at our Web sites at:

http://gutenberg.net or
http://promo.net/pg

These Web sites include award-winning information about Project

Gutenberg, including how to donate, how to help produce our new
eBooks, and how to subscribe to our email newsletter (free!).

Those of you who want to download any eBook before announcement

can get to them as follows, and just download by date. This is
also a good way to get them instantly upon announcement, as the
indexes our cataloguers produce obviously take a while after an
announcement goes out in the Project Gutenberg Newsletter.

http://www.ibiblio.org/gutenberg/etext03 or
ftp://ftp.ibiblio.org/pub/docs/books/gutenberg/etext03

Or /etext02, 01, 00, 99, 98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 92, 91 or 90

Just search by the first five letters of the filename you want,
as it appears in our Newsletters.
Information about Project Gutenberg (one page)

We produce about two million dollars for each hour we work. The
time it takes us, a rather conservative estimate, is fifty hours
to get any eBook selected, entered, proofread, edited, copyright
searched and analyzed, the copyright letters written, etc. Our
projected audience is one hundred million readers. If the value
per text is nominally estimated at one dollar then we produce $2
million dollars per hour in 2002 as we release over 100 new text
files per month: 1240 more eBooks in 2001 for a total of 4000+
We are already on our way to trying for 2000 more eBooks in 2002
If they reach just 1-2% of the world's population then the total
will reach over half a trillion eBooks given away by year's end.

The Goal of Project Gutenberg is to Give Away 1 Trillion eBooks!

This is ten thousand titles each to one hundred million readers,
which is only about 4% of the present number of computer users.

Here is the briefest record of our progress (* means estimated):

eBooks Year Month

1 1971 July
10 1991 January
100 1994 January
1000 1997 August
1500 1998 October
2000 1999 December
2500 2000 December
3000 2001 November
4000 2001 October/November
6000 2002 December*
9000 2003 November*
10000 2004 January*

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation has been created

to secure a future for Project Gutenberg into the next millennium.

We need your donations more than ever!

As of February, 2002, contributions are being solicited from people

and organizations in: Alabama, Alaska, Arkansas, Connecticut,
Delaware, District of Columbia, Florida, Georgia, Hawaii, Illinois,
Indiana, Iowa, Kansas, Kentucky, Louisiana, Maine, Massachusetts,
Michigan, Mississippi, Missouri, Montana, Nebraska, Nevada, New
Hampshire, New Jersey, New Mexico, New York, North Carolina, Ohio,
Oklahoma, Oregon, Pennsylvania, Rhode Island, South Carolina, South
Dakota, Tennessee, Texas, Utah, Vermont, Virginia, Washington, West
Virginia, Wisconsin, and Wyoming.

We have filed in all 50 states now, but these are the only ones
that have responded.

As the requirements for other states are met, additions to this list
will be made and fund raising will begin in the additional states.
Please feel free to ask to check the status of your state.

In answer to various questions we have received on this:

We are constantly working on finishing the paperwork to legally

request donations in all 50 states. If your state is not listed and
you would like to know if we have added it since the list you have,
just ask.

While we cannot solicit donations from people in states where we are

not yet registered, we know of no prohibition against accepting
donations from donors in these states who approach us with an offer to
donate.

International donations are accepted, but we don't know ANYTHING about

how to make them tax-deductible, or even if they CAN be made
deductible, and don't have the staff to handle it even if there are
ways.

Donations by check or money order may be sent to:

Project Gutenberg Literary Archive Foundation

PMB 113
1739 University Ave.
Oxford, MS 38655-4109

Contact us if you want to arrange for a wire transfer or payment

method other than by check or money order.

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation has been approved by

the US Internal Revenue Service as a 501(c)(3) organization with EIN
[Employee Identification Number] 64-622154. Donations are
tax-deductible to the maximum extent permitted by law. As fund-raising
requirements for other states are met, additions to this list will be
made and fund-raising will begin in the additional states.

We need your donations more than ever!

You can get up to date donation information online at:

http://www.gutenberg.net/donation.html

***

If you can't reach Project Gutenberg,

you can always email directly to:

Michael S. Hart <hart@pobox.com>

Prof. Hart will answer or forward your message.

We would prefer to send you information by email.

**The Legal Small Print**

(Three Pages)

***START**THE SMALL PRINT!**FOR PUBLIC DOMAIN EBOOKS**START***

Why is this "Small Print!" statement here? You know: lawyers.
They tell us you might sue us if there is something wrong with
your copy of this eBook, even if you got it for free from
someone other than us, and even if what's wrong is not our
fault. So, among other things, this "Small Print!" statement
disclaims most of our liability to you. It also tells you how
you may distribute copies of this eBook if you want to.

*BEFORE!* YOU USE OR READ THIS EBOOK

By using or reading any part of this PROJECT GUTENBERG-tm
eBook, you indicate that you understand, agree to and accept
this "Small Print!" statement. If you do not, you can receive
a refund of the money (if any) you paid for this eBook by
sending a request within 30 days of receiving it to the person
you got it from. If you received this eBook on a physical
medium (such as a disk), you must return it with your request.

ABOUT PROJECT GUTENBERG-TM EBOOKS

This PROJECT GUTENBERG-tm eBook, like most PROJECT GUTENBERG-tm eBooks,
is a "public domain" work distributed by Professor Michael S. Hart
through the Project Gutenberg Association (the "Project").
Among other things, this means that no one owns a United States copyright
on or for this work, so the Project (and you!) can copy and
distribute it in the United States without permission and
without paying copyright royalties. Special rules, set forth
below, apply if you wish to copy and distribute this eBook
under the "PROJECT GUTENBERG" trademark.

Please do not use the "PROJECT GUTENBERG" trademark to market

any commercial products without permission.

To create these eBooks, the Project expends considerable

efforts to identify, transcribe and proofread public domain
works. Despite these efforts, the Project's eBooks and any
medium they may be on may contain "Defects". Among other
things, Defects may take the form of incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged
disk or other eBook medium, a computer virus, or computer
codes that damage or cannot be read by your equipment.

LIMITED WARRANTY; DISCLAIMER OF DAMAGES

But for the "Right of Replacement or Refund" described below,
[1] Michael Hart and the Foundation (and any other party you may
receive this eBook from as a PROJECT GUTENBERG-tm eBook) disclaims
all liability to you for damages, costs and expenses, including
legal fees, and [2] YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE OR
UNDER STRICT LIABILITY, OR FOR BREACH OF WARRANTY OR CONTRACT,
INCLUDING BUT NOT LIMITED TO INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE
OR INCIDENTAL DAMAGES, EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE
POSSIBILITY OF SUCH DAMAGES.

If you discover a Defect in this eBook within 90 days of

receiving it, you can receive a refund of the money (if any)
you paid for it by sending an explanatory note within that
time to the person you received it from. If you received it
on a physical medium, you must return it with your note, and
such person may choose to alternatively give you a replacement
copy. If you received it electronically, such person may
choose to alternatively give you a second opportunity to
receive it electronically.

THIS EBOOK IS OTHERWISE PROVIDED TO YOU "AS-IS". NO OTHER

WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, ARE MADE TO YOU AS
TO THE EBOOK OR ANY MEDIUM IT MAY BE ON, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR A
PARTICULAR PURPOSE.

Some states do not allow disclaimers of implied warranties or

the exclusion or limitation of consequential damages, so the
above disclaimers and exclusions may not apply to you, and you
may have other legal rights.

INDEMNITY
You will indemnify and hold Michael Hart, the Foundation,
and its trustees and agents, and any volunteers associated
with the production and distribution of Project Gutenberg-tm
texts harmless, from all liability, cost and expense, including
legal fees, that arise directly or indirectly from any of the
following that you do or cause: [1] distribution of this eBook,
[2] alteration, modification, or addition to the eBook,
or [3] any Defect.

DISTRIBUTION UNDER "PROJECT GUTENBERG-tm"

You may distribute copies of this eBook electronically, or by
disk, book or any other medium if you either delete this
"Small Print!" and all other references to Project Gutenberg,
or:

[1] Only give exact copies of it. Among other things, this
requires that you do not remove, alter or modify the
eBook or this "small print!" statement. You may however,
if you wish, distribute this eBook in machine readable
binary, compressed, mark-up, or proprietary form,
including any form resulting from conversion by word
processing or hypertext software, but only so long as
*EITHER*:

[*] The eBook, when displayed, is clearly readable, and

does *not* contain characters other than those
intended by the author of the work, although tilde
(~), asterisk (*) and underline (_) characters may
be used to convey punctuation intended by the
author, and additional characters may be used to
indicate hypertext links; OR

[*] The eBook may be readily converted by the reader at

no expense into plain ASCII, EBCDIC or equivalent
form by the program that displays the eBook (as is
the case, for instance, with most word processors);
OR

[*] You provide, or agree to also provide on request at

 no additional cost, fee or expense, a copy of the
eBook in its original plain ASCII form (or in EBCDIC
or other equivalent proprietary form).

[2] Honor the eBook refund and replacement provisions of this

"Small Print!" statement.

[3] Pay a trademark license fee to the Foundation of 20% of the

gross profits you derive calculated using the method you
already use to calculate your applicable taxes. If you
don't derive profits, no royalty is due. Royalties are
payable to "Project Gutenberg Literary Archive Foundation"
the 60 days following each date you prepare (or were
legally required to prepare) your annual (or equivalent
periodic) tax return. Please contact us beforehand to
let us know your plans and to work out the details.

WHAT IF YOU *WANT* TO SEND MONEY EVEN IF YOU DON'T HAVE TO?
Project Gutenberg is dedicated to increasing the number of
public domain and licensed works that can be freely distributed
in machine readable form.

The Project gratefully accepts contributions of money, time,

public domain materials, or royalty free copyright licenses.
Money should be paid to the:
"Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

If you are interested in contributing scanning equipment or

software or other items, please contact Michael Hart at:
hart@pobox.com

[Portions of this eBook's header and trailer may be reprinted only

when distributed free of all fees. Copyright (C) 2001, 2002 by
Michael S. Hart. Project Gutenberg is a TradeMark and may not be
used in any sales of Project Gutenberg eBooks or other materials be
they hardware or software or any other related product without
express permission.]

*END THE SMALL PRINT! FOR PUBLIC DOMAIN EBOOKS*Ver.02/11/02*END*