BESLUT

Datum Dnr
2008-02-26 8235-07-40

ERSÄTTNINGSANSPRÅK MED HÄNVISNING TILL HAND-

LÄGGNINGEN AV DET S.K. BORDELLÄRENDET

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår, med hänvisning till preskription, Eva Bengtssons och

hennes kusins begäran om ersättning av staten.

Ärendet

Inledning

Eva Bengtsson och hennes kusin vistades under år 1974 på Ulvsunda ung-
domshem i Stockholm. Under en tid – när de var 14 resp. 15 år gamla – äg-
nade de sig åt prostitution och fick kunder genom den koppleriverksamhet
som Do ri s Hopp bedrev. Under utredningen av bro tten och senare har förts
fram att bl.a. led ande politiker var kunder hos Doris Hopp. Det har också
gjo rt s gällan de att det förekom mörkläggning med hänsyn till kända perso-
ners inblandning samt att de personer som hade hand om brottsutredningar-
na därvid utsattes för påtryckningar.

I detta beslut redogör Justitiekanslern först i en bakgrund i ko rthet för vad

här tillgängliga han dlingar utvisar om främst den rä tt sliga handläggningen
av brottsmisstankarna. Härefter anges Eva Bengtssons och hennes kusins
an språk samt grunden för dessa. Den utredning som har gjorts här redovis as
i ett avsnitt . Under rubriken Justitiekanslerns bedömning anges skälen för
Justitiekanslerns beslut. I slutet av det avsni ttet redovis as en sammanfattning
och slutsatser.

Bakgrund

E fter en tids sp an ing anhölls Do ri s Hopp den 11 maj 1976 som misstänkt för
grovt koppleri. Hon häktades av Stockholms tingsrä tt den 17 maj 1976.
Tingsrätten an gav att åtal skulle vara väckt senast den 31 maj 1976. Åklaga-
ren begärde vid två tillfällen förlängd tid för a tt väcka åtal. Hos Polisen (då-
varande Stockholms polisdist rikt) sköttes förundersökningen främst av då-
varande kriminalinspektörerna Morgan Svensson och Ove Sjöstran d. Förun-
dersökningsledare var dåvar an de chefsåklagaren Eric Östberg. Förundersök-
ningsprotokollet färdigställdes den 16 juni 1976. I protokollet finns förhör

Postadress Gatuadress Telefon (växel) Telefax E-post

Box 2308 Birger Jarls Torg 12 08-405 10 00 08-723 03 57 registrator @justitiekanslem.se
a
103 17 STOCKHOLM
 2

med 28 namngivna kvinnor. Vidare anges att manliga kunder hade hö rt s i

ärendet samt att protokollen över dessa förhör inte medtogs i förundersök-
ningsprotokollet. Samm andrag över de hållna förhören redovisades, va rv id
de fem kunder som därvid nämndes betecknades med siffrorna 1– 5.

Dåvar ande kammaråklagaren Torsten Wolff väckte den 24 juni 1976 åtal
mot Doris Hopp för grovt koppleri enligt följande gärningsbeskrivning.

Doris Hopp har under i va rt fall fem års tid och fram till dess hon greps den 11
maj 1976 i Stockholm vanemässigt och för att bereda sig vinning främjat annan s
otuktiga levnadssätt genom att för sexuellt umgänge förmedla kontakt mellan
män och kvinnor. Doris Hopp har av sagda verksamhet haft e tt utbyte inte un-
derstigande 250 000 kr. Gärn ingen är att bedöma som grov enär Doris Hopp
fr ämjat otuktigt levnadssätt i större omfattning.

Huvudförhandlingen (mål B 209-76 i Stockholms tingsrä tt) hölls den 29 juni

1976. Domen avkunnades samma dag. Doris Hopp dömdes därvid för grovt
kopple ri till fängelse två år. Hon förpliktades att såsom förverkat värde utge
200 000 kr avseende utbyte av koppleribrott. Do ri s Hopp överklagade do-
men till Svea hovrä tt och yrkade att gärningen skulle rub ri ceras som kopp-
leri samt att påfölj den och förverkandebeloppet skulle sättas ned väsentligt.
Överklagandetiden gick ut den 20 juli 1976. Den 26 juli 1976 höll Ove Sjö-
stran d ett första förhör med Eva Bengtsson. I en vadeinlaga daterad den 27
juli 1976 anslutningsvädjade Eric Östberg. H an yrkade därvid en väsentlig
straffskärpning samt att ett högre belopp avseende utbyte av bro tt skulle för-
klaras förverkat. Som grund för si tt yrkande angav han följande.

Doris Hopps koppleriverksamhet har pågått under mycket lång tid, avse tt ett
sto rt antal utny ttjade kvinnor och inbringat synnerligen stora belopp. Såsom ny
omständighet rörande denna gärning far jag åberopa att bl an d de personer, vars
otuktiga levnadssätt Doris Hopp främjat och utnyttjat, ingår minst två flickor un-
der 15 år och minst två under 17 år. De unga flickorna har i stor omfattning av
Doris Hopp ställts till äldre kunders förfogande för sexuellt utnyttjande. Sagda
omständigheter är av beskaffenhet a tt väsentligt böra skärpa påföljden.

Hovrätten höll huvudförhandling i målet (B 1350/76) den 16 augusti 1976.

Till förhandlingen hade Eva Bengtsson och hennes kusin kallats a tt höras
som målsägande. Eva Bengtsson kom inte till förhandlingen. Åklagaren,
Torsten Wolff, påkallade att hon skulle höras. H an an såg dock att huvud-
förhandlingen kunde påbörjas och fortsätta senare.

Do ri s Hopp an gav som sin inställning a tt hon inte hade känt till att några av
de målsägande som hon hade haft kontakt med i sin verksamhet var under-
åriga. Vid huvudförhandlingen hördes kusinen som målsägande. Som vi ttne
hördes en ungdomshemsassistent som hade varit övervakare för Eva Bengts-
son under vistelsen på ungdomshemmet Ulvsunda. Efter en paus i förhand-
lingen återkallade Doris Hopp härefter överklagandet. Eftersom överklagan-
det hade återkallats förföll åklagarens tal an . Hovrätten avskrev målet från
vidare han dläggning.
 3

Efter huvudförhandlingen i hovrä tten inleddes förundersökning mot Sigvard

Hammar och ytterligare två personer angående otukt med barn . Förunder-
sökning i den delen tycks ha inlett s den 23 augusti 1976.

Ett första förhör i denna förundersökning hölls med Eva Bengtsson den 25
augusti 1976 för a tt – enligt vad som an ges i förhörsprotokollet – klarlägga
vilka män som hade utnyttjat henne sexuellt och om dessa män hade gjo rt
sig skyldiga till kopple ri . Enligt förhöret uppgav hon a tt hon hade haft sam-
lag med Sigvard Hammar och y tterligare två män. Det framgår av förhöret
att hon även hade haft andra män som kunder. Förhör angående misstanke
om otukt med barn hölls med Sigvard Hammar och de två andra männen i
december 1976. Sigvard Hammar gjorde gäll ande att det inte hade varit nå-
got tal om flickornas ålder samt att han tog för givet att de var 17 –18 år
gamla. De andra två männen bestred att de hade haft samlag med flickorna.
Förundersökningsprotokollet i denna del är daterat den 29 december 1976.
Förundersökningen lades ned den 8 juli 1977 med motiveringen a tt brott ej
var styrkt. Åklagaren preciserade inte närmare skälen för beslutet.

Under förundersökningen avseende otukt med barn utökades brottsmisstan-

karna mot Sigvard Hammar till a tt omfatta koppleri alternativt medhjälp till
kopple ri . Åtal väcktes den 8 juli 1977 mot Sigvard Hammar för medhjälp
till kopple ri . I gärningsbeskrivningen angavs bl.a. att han under sommaren
1974 hade medverkat till Doris Hopps bro tt slighet genom att, i avsikt att
flickorna därigenom skulle få kunder för sexuellt umgänge mot betalning,
sammanföra Eva Bengtsson och hennes kusin med Doris Hopp, genom vil-
ken flickorna därefter tillsamm an s hade fått i vart fall e tt 70-tal kunder. Sig-
vard Hammar erkände gärningen. H an bestred dock ansvar och gjorde där-
vid gäll ande att omständigheterna var sådana att påfölj den borde efterges
och att han s medverkan i vart fall var att bedöma som ringa. Tingsrätten
fann att det inte förelåg några särskilda skäl för a tt det skulle vara uppenbart
att påföljd inte var erforderlig. Vidare an gav tingsrätten att flickorna vid till-
fallet var mycket unga samt att gärningen red an på grund därav inte kunde
anses ringa. Tingsrätten dömde Sigvard Hammar för den åtalade gä rn ingen
till villkorlig dom. Domen avkunnades den 22 november 1977 (mål nr B
287/77). När det gäller misstanken om otukt med ba rn lades förundersök-
ningen som sagt ned den 8 juli 1977.

Dåvar ande justitiekanslern Ingvar Gullnäs gjorde en utredning som primärt

hade till sy fte att klarlägga om rikspolischefen Carl Persson kunde an ses ha
haft tillräcklig anledning att lämna regeringen den information som fram-
gick av en promemoria den 20 augusti 1976. Justitiekanslern fann i e tt be-
slut den 1 juni 1978 inte anledning till kritik mot Carl Persson i denna del
(JK:s dnr 1225-78-22). H an fann inte heller någonting som tydde på a tt Carl
Persson skulle ha haft något politiskt syfte med sin information till regering-
en eller velat skada någon viss person.

Med anledning av anmälningar från två personer inledde Riksdagens om-

budsmän (JO) en gr an skning av åklagarnas befattning med koppleriutred-
 4

ningen (dnr 1933/76 och 2207/76). I en av anmälningarna hade hänvisats till

ett uttal ande som Torsten Wolff hade gjo rt i en intervju. H an hade, enligt
anmälaren, hävdat att namnen på de "kända personer" som grovt utnyttjat
minderåriga flickor kom i dagen först vid hovrättsförhandlingen. Anmälaren
gjorde gäll ande att detta enligt Polisen skulle vara os ant och ifrågasatte om
Torsten Wolff hade medverkat till att tysta ned och förhindra rättvis ans
gång. I e tt beslut den 4 mars 1977 hänvisade JO (justitieombudsmannen
Anders Wigelius) i denna del till vad Morg an Svensson hade uppgett :

Vid de sp an ingar som föregått själva ingrip andet mot H. hade det bl.a. fram-
kommit att flickor i åldern 15 –18 år ingick i org an isationen. Trots stora försök
från polisens sida hade dessa flickor icke kunnat identifieras. Östberg informera-
des om de tta förhållande och h an framhöll för utredningspersonalen a tt det var
an geläget att om möjligt få den situationen klarlagd, dvs, om H. an litat flickor
under 18 år. Det lyckades dock inte för polisen a tt under själva förundersökning-
en nå längre i den frågan. Först senare eller närmare bestämt efter semesterperio-
den 1976 lyckades spaningspersonal identifiera en minderårig flicka som ingå tt i
organ isationen. Ostberg informerades omgående om de tta förhållande.

JO angav i sitt beslut att han inte hade kunnat finna något stöd för anmäla-
rens misstankar mot Torsten Wolff och företog ingen vidare undersökning i
saken. H an angav vidare att Torsten Wolff, vilket hade framkommit i e tt ytt-
rande från Eric Östberg, skulle komma att pröva om åtal skulle väckas mot
någon för att i sexuellt avseende ha utnyttjat minderåriga flickor.

Anspråket

Eva Bengtsson och hennes kusin har – genom advokaten Niclas Karlsson –
begärt ersättning av staten med 1 miljon kronor vardera. De har också begärt
en ursäkt av staten. Till stöd för sin begär an om ersättning har de an gett bl.a.
följande. Eva Bengtsson och kusinen utny ttjades sexuellt i den av Do ri s
Hopp bedrivna koppleriverksamheten på 1970-talet. Flickorna var då endast
14 år. Koppleriverksamheten har rönt stor uppmärksamhet från tid till an
ri vits om händelse rna, som o ftast går under beteck- -na.Åtskilghr
ningen "Bordellhärvan". Som referens k an nämnas boken "Makten, männen,
mörkläggningen" av Deanne Rauscher och Janne Ma tt sson. Eva Bengtsson
och kusinen var brottsoffer, då de hade utsa tt s för bro tt enligt bestämmelser-
na i 6 kap. bro ttsbalken.

De har vidare anfört följande.

Brotten har varit kända, brottsoffren och gärningsmännen likaså. Flickorna för-
hördes ingående av polisens utredare varvid detaljerade uppgifter och klara ut-
pekanden lämnades om förövarna.

Polisen under ledning av åklagaren hade fullt tillräckligt med material för a tt gå
vidare i ärendet med e tt åtal. Trots utredningsmaterialet har det ske tt en mörk-
läggning, i syfte a tt skydda brottslingarn a på grund av att de tillhört eliten inom
politik, stat och näringsliv. Flicko rn as rättigheter som medborgare och brottsof-
fer har kränkts då staten trots sin kännedom om bro tten har underlåtit att beivra
de bro tt och lagföra de män som förgripit sig på dem. Begrepp som myndig-
hetsmissbruk och rättsröta har sällan, om ens någon gång, varit så pass an de som
 5

i de tta fall. Statens svek mot flickorna har fått till följd e tt psykiskt lid an de som
alltjämt plågar dem och har deformerat der as liv.

Eva Bengtsson och kusinen fordrar en ursäkt av svenska staten och en ersät tn ing
om vardera en miljon kronor i skadestånd. Jag får utgå i från att staten ej åberopar
preskription då det vore synnerligen stötan de för den allmänna rättskänsl an .

Det yrkade skadeståndet är motiverat uti från att Eva och kusinen under hela si tt
vuxna liv lidit psykiskt av att staten trots kännedom om övergreppen underlåtit
att agera mot bro ttslingarn a. Deras förtroende för politiken och samhällets insti-
tutioner har r as erats. Varje gång de under årens lopp i media läst om och på TV
sett de tidigare kunderna, politikerna/samhällstopparna, vilka gärna talat sig
varma i moraliska spörsmål, har de smärtsamt påmints om övergreppen. De sex-
uella övergreppen har följts av e tt rätt sövergrepp som saknar motstycke i svensk
modern historia.

Det förskräcker att staten, med vars lagar de svaga ska skydd as , tvärtom skyddar
brottslingarna – därtill de personer som tillhör l an dets ledning och är satta att
stifta och upprätthålla lagar som skulle ha skyddat dessa unga flickor. När perso-
ner i led ande ställning och an svarig position istället själva begår övergrepp och
staten med kännedom om de tta blundar och vänder flickorna ry ggen är statens
skam – och an svar för att söka ställa tillrätta – som allra störst.

Utredningen här

Justitiekanslern har tagit del av följ ande akter och h andlingar.

– Stockholms tingsrätts akt B 209/76 (åklagaren ./. Do ri s Hopp),
– Svea hovrätts akt B 1350/76 (Doris Hopp ./. åklagaren och omvänt),
– Stockholms tingsrä tts akt B 287/77 (åklagaren ./. Sigvard Hammar),
– Stockholms polisdistrikts akt dnr K 70 946 -- 948-76 (förundersökningen
angående otukt med barn m.m.),
– Justitiekanslerns beslut den 1 juni 1978 i ärende dnr 1225-78-22,
– Riksdagens ombudsmäns akt dnr 1933/76,
– en promemo ri a som överlämnades av Carl Persson till regeringen den 21
augusti 1976 samt e tt koncept till denna promemoria, och
– en promemo ri a daterad den 17 augusti 1976 upprä ttad av Morg an Svens-
son.

Justitiekanslern har också tagit del av följande böcker och TV-program.

– Deanne Rauscher och Janne Ma ttsson, Makten, männen, mörkläggningen,
Ve rtigo förlag, 2004,
– Carl Persson och Anders Sundelin, Utan omsvep, Norstedts förlag, 1990,
och
– "Studio S" den 2 maj 1978.

Under handläggningen har Justitiekanslern ha ft samtal med följande perso-

ner (de titlar de hade i mi tten av 1970-talet an ges här).
– Olof Frånstedt (operativ chef, SÄPO),
– Morg an Svensson (kriminalinspektör),
– Ove Sjöstr and (kriminalinspektör),
– Eva Bengtsson, och
– kusinen.
 6

Justitiekanslern har också haft korta telefonsamtal med dåvar ande justitie-
kanslern Ingvar Gullnäs och dåvarande rikspolischefen Carl Persson.

Vid samtalet med Eva Bengtsson och hennes kusin deltog der as ombud Nic-
las Karlsson och författaren Deanne Rauscher.

Ko rtfattade anteckningar från samtalen, innefattande vad som har bedömts

vara av intresse för Justitiekanslerns bedömning, finns intagna i akten.
Dåvarande chefsåklagaren E ri c Östberg har på grund av sjukdom bedömts
inte böra höras. Deanne Rauscher har lånat ut inspelningar som innehåller de
intervjuer som hon höll med E ri c Östberg i samb an d med att hon och med-
författaren skrev den tidigare nämnda boken. Justitiekanslern har tagit del av
inspelningarn a.

Dåvarande kammaråklagaren Torsten Wolff avled år 1999.

Rättslig reglering

Vissa processuella och straffrättsliga regler

Två processuella bestämmelser är av intresse i ärendet. Dessa gäller de fris-

ter som gäller för överklagande. Tingsrättens dom i e tt brottmål kan över-
klagas inom tre veckor från den dag då domen gavs, se 51 kap. 1 § rätte-
gångsbalken. Tidigare kallades överklagandeskriften för vadeinlaga. Om den
ena parten har överklagat tingsrättens dom får även motparten föra tal an mot
domen, trots att han inte har klagat inom treveckorsperioden. En sådan tal an
måste föras inom en vecka från det att överklagandetiden gick ut, se 51 kap.
2 § rättegångsbalken. Ett sådant överklagande kallades tidigare anslutnings-
vad. E tt sådant överklagande förfaller om det första överklagandet återkal-
las.

Här bör också nämnas vissa straffrättsliga regler. De tas upp här i den lydel-
se som är aktuell i de tta ärende, dvs. lydelsen i mitten av 1970-talet.

6 kap. 3 § bro tt sbalken: "Har någon könsligt umgänge med barn under fem-
ton år, dömes för otukt med ba rn till fängelse i högst fyra år."

6 kap. 8 § bro tt sbalken: "Den som genom att utlova eller giva ersättning
skaffar eller söker skaffa sig tillfällig könsförbindelse med någon som är
under ade rton år eller, om h an är av samma kön, under tjugo år, domes för
förförelse av ungdom till böter eller fängelse i högst sex månader."

I 6 kap. 9 § bro ttsbalken anges att ansvar som är föreskrivet i kapitlet för
gärning som begås mot någon under viss ålder "skall ådömas även den som
icke insåg men hade skälig anledning antaga att den andre ej uppnått sådan
ålder".
 7

Påföljd fick inte ådömas om den misstänkte inte hade häktats eller fatt del
av åtal för e tt visst bro tt inom två år om det inte var föreskrivet svårare straff
än fängelse i ett år. Den preskri ptionstiden gällde således för bro ttet förförel-
se av ungdom. För bro ttet otukt med ba rn , där det svåraste straffet som
nämnts var fängelse fyra år, var preskriptionstiden tio år. Dessa bestämmel-
ser fanns i 35 kap. 1 § bro ttsbalken.

Vissa skadeståndsregler

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta personskada,

sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse
vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgör an de staten svarar.

Enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen ska bestämmelse rna om skyldighet att

ersätta personskada tillämp as också i fråga om lid ande som någon tillfogar
någon ann an genom bro tt mot den personliga friheten, genom annat ofre-
dande som innefattar bro tt , vissa andra i lagrummet angivna brott eller lik-
nande bro tt sliga gärningar. Denna bestämmelse är nu upphävd, men en be-
stämmelse med väsentligen samma innebörd finns numera i 2 kap. 3 § ska-
deståndslagen.

Justitiekanslerns bedömning

Utgångspunkter

Min granskning har begränsat sig till det som jag har bedömt vara relev ant
för prövningen av Eva Bengtssons och kusinens skadestånds anspråk. Ut-
gångspunkten är därvid a tt det kan bli aktuellt att betala skadestånd till dem
om det får an ses ha varit ett skadeståndsgrundande fel av polis och åklagare
att avstå från att beivra sexualbro tt som Eva Bengtsson och kusinen hade
utsatt s för. I den mån beslutet grundade sig väsentligen på en bedömning av
möjligheterna att nå framgång med lagföringen fordr as för skadestånd, i en-
lighet med rätt spraxis, att det var en uppenbart oriktig bedömning. Därtill
fordras för att de ska ha rätt till ersättning för kränkning a tt ett eventuellt fel
är att se som ett tjänstefel, alltså ett brott . För att de ska ha rätt till ersättning
för personskada eller ekonomisk skada fordr as att det står klart att denna
skada är en följd av felet, och dä rtill en rimligt närligg ande följd.

Eftersom de fel som kan ha förekommit inträffade för mer än tio år sed an är
en eventuell skadeståndsskyldighet för staten preskriberad. Rent rätt sligt
finns det alltså inte någon skyldighet för staten a tt betala skadestånd. A tt
skadestånds anspråk preskriberas fyller framför allt det sy ftet att anspråk ska
framföras i rimlig tid för att prövningen inte ska behöva ske långt i efterhand
med den försvagning av minnen m.m. som då naturligen har inträffat. M an
brukar också säga a tt den skadeståndsskyldige efter viss tid ska kunna lägga
det inträffade bakom sig och inte hur länge som helst behöva räkna med ris-
ken av ett skadestånd.
 8

Det är sålunda möjligt för mig a tt hänvisa till preskription för att avslå ska-
deståndsanspråket. Om Justitiekanslern väljer a tt göra invändning om pre-
skription är det inte heller möjligt att fa skadestånd efter en domstolspröv-
ning.

I särskilda und antagsfall anser sig emelle rtid Justitiekanslern böra avstå från
att åberopa preskri ption. Några regler om när de tta närmare bestämt k an el-
ler bör ske finns inte. För min del an ser jag det ri mligt att avstå från pre-
skriptionsinvändning när det står klart att en person har utsatt s för ett allvar-
ligt skadeståndsgrundande fel som staten är ansvarig för och har drabbats
hårt av det. Med en mer generös praxis än så skulle riskerna vara alltför sto-
ra att Justitiekanslern ofta tvingades gr anska och pröva gamla händelser.

Den fråga som jag har ställt mig, och som har utgjo rt ramen för min under-
sökning, är alltså denna: Står det klart att Eva Bengtsson och kusinen har
utsatts för ett allvarligt skadeståndsgrundande fel genom att polis och åkla-
gare avstod från att beivra sexualbrott som de hade utsatts för, och har de i
så fall drabbats hårt av detta fel? Jag har an sett mig böra undersöka ärendet
så långt att jag efter en rimlig insats av tid och arbete kan bedöma om den
angivna förutsättningen är uppfylld.

Med den angivna utgångspunkten har jag inte haft någon anledning a tt för-
söka utreda vilka personer som var flickornas kunder. Denna omständighet
kan visserligen ha haft betydelse för om det förekom några ovidkomm ande
eller obehöriga hänsyn i samb an d med beslutet att inte gå vidare med brotts-
utredningen. Men det som i första h an d är av betydelse är om det faktiskt var
ett allvarligt fel att inte gå vidare med denna utredning. E tt klarläggande nu,
helt eller delvis, av kundkretsen k an enligt min bedömning inte tillmätas nå-
gon betydelse vid den prövning som jag därvid har a tt göra.

Vad som framkommit i utredningen av skadeståndsfrågan

Utredningen visar enligt min mening a tt det inte finns någon anledning att
betvivla att Eva Bengtsson och hennes kusin utsattes för en stor mängd sex-
ualbrott. Eva Bengtsson var bara 14 år när övergreppen började och utsattes
sålunda för det bro tt som då kallades otukt med barn. Sed an hon hade fyllt
15 år (den 10 november 1974) var bro ttet mot henne – liksom mot kusinen –
förförelse av ungdom. Kusinen var 15 år när övergreppen började. Hon är
född den 11 juli 1959.

Brottsutredningen inriktades på a tt lagföra Doris Hopp för koppleri, seder-

mera också Sigvard Hammar för medhjälp till koppleri. Frågan om a tt lagfö-
ra prostitutionskunder för otukt med barn aktualiserades inte förrän i sam-
b and med hovrättsförhandlingen i målet mot Dori s Hopp, tydligen bl.a. för
att det i börj an inte var klart att underåriga flickor hörde till de prostituerade.
Så småningom stod de tta emellertid klart för utredarna, vilket bl.a. visade
sig i att åklagaren särskilt åberopade denna omständighet när målet mot Do-
ris Hopp togs upp i hovrä tten.
 9

Eri c Östberg har uttalat i huvudsak följande i e tt samtal år 2003 med Deanne
Rauscher an gående de underåriga flicko rnas roll i utredningen samt eventu-
ell mörkläggning e.d. (här sammanfattat av Justitiekanslern och indraget för
att markera var referatet börjar och slutar):

Som h an minns det hade utredarna före åtalet misstankar om att det hade
funnits småflickor bl and de prostituerade. Men som åklagare måste han
ha bevis, han måste kunna styrka sina påståenden i domstolen. Det k an
inte ha varit någon bevisstyrka i påståendena om underåriga flickor, för
då hade han absolut tagit med det i åtalet. Det var ju något som ökade
straffvärdet avsevärt . Eftersom Doris Hopp sa tt häktad brådskade det
med åtalsbeslutet, så det gällde att få saker och ting ur hände rna. Att ut-
redarna säger att de fick besked om att de inte skulle gå närmare in på en
utredning om småflickorna k an bero på att deras chef inom polisen (Rolf
Bångerud) kan ha sagt så. Denne k an ha haft order från "högre o rt". Där-
med avser han rikspolischefen Carl Persson. Själv skulle h an inte ha satt
sig på tvären om det hade funnits uppgifter av någon substans om otukt
med barn .

Det var efter att han kom tillbaka från semestern som h an fick reda på att
polismännen hade hi ttat två av småflickorna och a tt m an nog kunde styr-
ka att Doris Hopp använde underåriga. Det var därför han lämnade in e tt
anslutningsvad till hovrätten och yrkade på e tt strängare straff. A tt Dori s
Hopp inte blev åtalad i efterhand för att ha använt småflickor berodde
nog på att detta brott konsumerades av det som hon red an hade dömts för.

Om det är som någon polis (Ku rt Nyblom) tydligen har berättat, a tt det
kom direktiv uppi från att mörka "Hopp-historien", så är det sk andalöst.
H an hade dock aldrig någon känsla av att det hade gått sådan politik i
ärendet. Om man skulle ha hållit inne med uppgifter för att det inte skulle
komma fram någonting som skadade valet är det oerhö rt . Men det finns
ingen möjlighet att regeringens företrädare skulle ha vågat lägga sig i en
pågående brottsutredning, i varje fall inte genom att vända sig till honom.
Om m an hade kommit till honom som åklagare, hade h an gått till tid-
ningarna och sagt att han var utsatt för påtryckning och ministerstyre.

H an visste att Säpo hade en lång lista över prominenta kunder, bl.a. stats-
råd och an dra politiker, men den list an fick han inte se. Han hade Doris
Hopps adressbok och där fanns inte dessa namn. Någon so rt s information
fick han om att även andra namn än kunderna i adressboken förekom, det
kan ha varit när poliserna sa tt och lyssnade på några b an d. Men hela lis-
tan har han ald ri g fatt se.

Eri c Östberg fick inte någon fråga angående den utredning om otukt med
barn som förekom mot andra personer än Doris Hopp. Det är därvid a tt mär-
ka att det var Torsten Wolff som fa ttade beslut i den delen.
 10

Kammaråklagaren Torsten Wolff anförde i denna del följande i JO:s utred-

ning:

Vid huvudförhandlingen [i tingsrätten, JK:s anmärkning] hävdade jag att gär-

ningen skulle bedömas som grov på grund av den långa tid, fem år, som verk-
samheten pågått, det stora antal flickor som utnyttjats, 28 flickor hade hörts i
förundersökningen samt det stora utbytet, 250 000 kr. Det var då inte känt a tt
minderåriga flickor utnyttjats.

/.../

Jag erfor senare, när jag själv var på semester, a tt chefsåklagare Östberg anslut-
ningsvädjat mot domen med yrk an de om väsentlig straffskärpning, enär det
framkommit, att Doris Hopp i sin verksamhet utnyttjat två flickor under 15 år
och två flickor under 17 år.

Komple tter an de utredning innefattan de förhör med tre av dessa flickor, en ung-
domshemsassistent på det ungdomshem flickorna tillhört, samt två berörda män
inkom till åklagarmyndigheten den 11 augusti. Östberg var då åter på semester
med an jag återkommit i tjänst. Påföljande dag begärde jag i hovrä tten förhör
med två av flickorna och ungdomshemsassistenten.

En av flickorna och ungdomshemsassistenten var tillstädes och hördes vid hu-

vudförhandlingen i hovrätten 16 augusti 1976. Efter dessa förhör begärde jag a tt
även den an dra flickan skulle höras inn an målet avgjordes. Do ri s Hopp återkal-
lade då efter överläggning med sin advokat sin vadetal an till följd varav tingsrät-
tens dom v ann laga kraft.

Efter hovrättsförhandlingen tog jag kontakt med kriminalinspektör Morg an

Svensson, och meddelade att berörda män skulle inlottas som misstänkta för
otukt med ba rn , vilket också skedde. Denna förundersökning leddes av chefs-
åklagare Ostberg.

I TV- programmet Studio S den 3 maj 1978 uttalade Torsten Wolff i huvud-
sak följ ande:

I utredningen om otukt med barn hördes bara tre personer. Det är riktigt
att det förekom många andra kunder till flickorna. H an kan inte svara på
varför de inte blev hörda trots att några namn tydligen blev kända. Skulle
han nu [år 1978, JK:s anmärkning] få veta namnen på kunderna skulle
han höra dessa personer.

H an gjorde bedömningen att det inte skulle gå att styrka otukt med barn .
För detta fordrades att kunderna hade "skälig anledning att anta" att flick-
orna eller någon av dem var under 15 år. Han träffade dem inte förrän
under utredningen år 1976, och då verkade de väldigt avan cerade. Utifrån
vad han då kunde se ansåg han det "omöjligt att längre bevisa" att kun-
derna skulle ha ha ft anledning anta att de var under 15. H an kände sig
alldeles säker på att det inte skulle gå att få en fällande dom.

I "bordellmammeutredningen" förekom inga politiker. H an vet att Säpo

gjorde en egen u tredning men kände inte till de tta då och hade ingenting
med den utredningen att göra.
 11

Torsten Wolff fick inte några frågor om varför m an inte försökte hinna
väcka åtal för förförelse av ungdom.

Bedömning av skadeståndsfrågan

Enligt Justitiekanslerns mening är det, se tt i efterhand, svårt att se något an

rt skäl för att inte gå vidare med brottsutredningen avseende -natgodb
otukt med barn än det som Torsten Wolff nämnde, nämligen a tt det inte
skulle gå att styrka bro tt sligt uppsåt hos de berörda pro stitutionskunderna.
Mot en invändning från kunderna a tt de utgick från att Eva Bengtsson var
minst 15 år kunde åklagarna sålunda få svå rt att styrka att kunderna, eller
någon av dem, förstod eller hade skälig anledning anta att hon inte hade fyllt
15.

Av det sagda framgår vilket det subjektiva brottsrekvisitet var. I 6 kap. 9 §

brott sb alken angavs sålunda att an svar för bl.a. bro ttet otukt med barn skulle
"ådömas även den som icke insåg men hade skälig anledning antaga att den
andre ej uppnått såd an ålder", dvs. 15 år. För bedömningen av frågan om
åtal borde väckas var det al ltså avgör ande om den misstänkte "hade skälig
anledning antaga" att – i detta fal l – Eva Bengtsson var under 15 år. I förar-
betena till bestämmelsen (prop. 1962:10 s. B 171) an gavs bl.a. att "den val-
da formuleringen far an ses innefatta krav på en tämligen hög grad av oakt-
samhet", och i e tt exempel hänvisades till den kroppsliga utvecklingen hos
barnet i fråga. Och det uttalades: "Det är i gränsfallen som h an ej sk al l und-
gå ansvar genom att hänvisa till att h an icke haft säker kännedom om bar-
nets verkliga ålder."

Det angivna skälet – att brott skulle bli svårt att styrka – k an enligt min me-
ning inte an ses ha varit en godtagbar anledning a tt avstå från att ens driva
utredningen så långt att y tterligare ett antal personer förhördes och därvid
fick frågor om flicko rnas ålder. Det fotografi som har företetts av Eva
Bengtsson från den tiden ger enligt min mening i varje fall inte grund för en
säker slutsats att hon då hade fyllt 15. Det måste ha framstå tt som fullt möj-
ligt att någon m an som utny ttjade henne förstod eller hade skälig anledning
att an ta att hon var under 15. Med hänsyn till bro tt ets art hade det då rimli-
gen funnits skäl a tt försöka styrka bro tt genom ytterligare utredning.

Det hi ttills sagda gäller bro ttet otukt med barn . Därtill kommer att Eva
Bengtsson och hennes kusin utsa ttes för f'örf'örelse av ungdom. För detta
brott skulle nämligen den dömas "som genom a tt utlova eller giva ersättning
skaffar eller söker skaffa sig tillfällig könsförbindelse med någon som är
under aderton år". Brotten begicks under år 1974 och förundersökningen
avseende otukt med barn var färdig i slutet av december 1976. Som har
nämnts preskriberades brottet förförelse av ungdom efter två år. Det var allt-
så för sent att väcka åtal för e tt såd ant brott i börj an av år 1977. Det första
förhöret med Eva Bengtsson hölls dock red an den 26 juli 1976, och det mes-
ta talar för att hon prostituerade sig en bit in på hösten 1974. Med en snabb
 12

utredningsinsats borde det därför ha varit möjligt att förhöra och kanske
väcka åtal i tid mot någon eller några personer för förförelse av ungdom.

När det gäller de tta bro tt kan dock ett godtagbart skäl för att avstå från ut-
redning ha varit att m an bedömde det svå rt att i tillräcklig tid föra utredning-
en så långt att det fanns grund för e tt åtal. Åtminstone be tr äffande Sigvard
Hammar borde det dock ha stått klart i tid – även om han kom att höras först
i december – a tt det skulle gå att uppnå en fällande dom för förförelse av
ungdom. Såvi tt avsåg honom k an dock ett acceptabelt skäl för att avstå från
ett sådant försök ha varit att m an ville pröva möjligheten att få honom fälld
för det allvarligare bro ttet otukt med ba rn . Utredningen pågick ju också be-
träffande medhjälp till koppleri. Åtminstone se tt i e fterhand har jag intrycket
att m an inte tillräckligt omsorgsfullt prövade möjligheten a tt fa honom och
kan ske ytterligare någon fälld för förförelse av ungdom, men det går knap-
p ast att säga säkert att åklagarna här begick e tt fel.

Även med beakt ande av svårighete rna att mer än 30 år i e fterhand korrekt
bedöma de beslut som fa ttades och motiven för dem, an ser jag mig kunna
konstatera att man borde ha gjo rt större ansträngningar för a tt utreda och
eventuellt beivra bro tten mot Eva Bengtsson och hennes kusin. Det gäller i
varje fall bro ttet otukt med ba rn mot Eva Bengtsson, som var 14 år gammal
sommaren 1974 med an hennes kusin var 15.

Enligt min uppfattning är det den sistnämnda försummelsen som skulle

kunna vara skadeståndsgrundande. I övrigt an ser jag mig sålunda inte ha till-
räcklig grund för att säga att det begicks skadeståndsgrundande fel mot Eva
Bengtsson eller kusinen.

Fråg an är då om det var skadeståndsgrundande a tt inte gå vidare med utred-

ningen om otukt med ba rn . Därvid har det betydelse vilka bevekelsegrunder
som låg till grund för åklagarens beslut. Rörde det sig om en v anlig åklagar-
bedömning om t.ex. möjligheterna a tt nå framgång med e tt åtal, eller togs
det ovidkomm ande eller rentav obehöriga hänsyn? I det förstnämnda fallet
fordras för skadestånd att bedömningen var uppenbart felaktig. Om det togs
ovidkommande hänsyn – som t.ex. att utredningen skulle bli mycket omfat-
tande eller väcka stor uppmärksamhet – får beslutet an ses ha varit ska-
deståndsgrundande red an om det i sak var o ri ktigt. Och om det förekom
obehöriga hänsyn far beslutet an ses ha varit skadeståndsgrundande red an
om det kan ifrågasättas från sakliga utgångspunkter.

Utifrån den utredning som jag har kunnat göra anser jag mig inte kunna säga
något säkert om åklagarens motiv. Det kan ha handlat om att han antog sig
inte kunna styrka bro ttet otukt med barn , eller att chanserna i varje fall inte
var så stora att det fanns tillräckliga skäl a tt gå vidare med utredningen. Men
det går enligt min mening inte att utesluta att det åtminstone till en del fanns
även andra skäl, t.ex. att utredningen för vad den kunde komma att avslöja
och leda till tedde sig mindre lock ande, något som i så fall får betraktas som
ovidkomm ande för beslutet.
 13

Det finns däremot inte något stöd i den utredning som jag har gjo rt för att
det förekom otillbörliga påtryckningar mot åklagarna, än mindre att dessa lät
sig påverkas av såd ana påtryckningar. Inte heller finns det något stöd för
obehö ri ga hänsynstaganden i övrigt (jfr JO:s ovannämnda beslut avseende
Torsten Wolff). Jag anser mig därför i den fo rtsatta bedömningen böra bort-
se från den möjligheten.

Det går enligt min mening inte a tt nu dra någon säker slutsats i fråg an om
felet var skadeståndsgrundande. För min del lutar jag närmast åt att så var
fallet. Anledningen är att bedömningen att man inte skulle gå vidare med
utredningen längre än som skedde framstår – i varje fall i dagens ljus – som
ytterligt diskutabel även om inga ovidkomm ande hänsyn togs. Rimligen
borde m an åtminstone ha försökt ta reda på namnen på y tterligare några
kunder och förhö rt dem.

Bedömning av preskriptionsfrågan

Jag utgår fo rtsättningsvis från att beslutet att inte gå vidare med utredningen
om otukt med barn i och för sig var skadeståndsgrundande för staten. Som
tidigare har sagts är dock skadeståndsansvaret presk ri berat. För att Justitie-
kansler ska avstå från att åberopa preskription fordras då, som också har
sagts tidigare, att det står klart att Eva Bengtsson utsattes för ett allvarligt
skadeståndsgrundande fel och att hon har drabbats hårt av det.

Min utredning har inte gett något svar på fråg an om det rörde sig om e tt all-
varligt fel. Ett såd ant fel skulle det vara t.ex. om det förekom någon form av
mörkläggning som påverkade beslutet, eller om det annars togs obehö ri ga
hänsyn. Det skulle också kunna vara e tt allvarligt fel om beslutet grundade
sig på en grav felbedömning eller en ovilja att ta sig an en i olika hänseen-
den besvärlig utredning.

Utredningen har som sagt inte ge tt något svar på fråg an om det förekom nå-
got såd ant allvarligt fel. Det betyder a tt det inte står klart att det var fråga
om ett sådant fel, vilket som framgått krävs för att jag ska kunna avstå från
preskriptionsinvändning. Jag bedömer att jag med en fo rt satt utredning inom
rimliga resursramar inte kommer att kunna nå fram till slutsatsen att det står
klart att det rörde sig om e tt allvarligt fel. Det innebär a tt jag far konstatera
att det kan ha rö rt sig om ett allvarligt fel, men a tt detta inte k an sägas stå
klart .

I det läget an ser jag mig, i enlighet med vad som tidigare har sagts, inte böra
eller kunna avstå från a tt åberopa att skadeståndsanspråket är preskriberat.
Jag vill tillägga att jag inte av t.ex. generositet k an avstå från en sådan in-
vändning. Lika fall måste beh andlas lika, och i så fall skulle jag ri skera att
skapa en praxis som innebar att Justitiekansler, och k an ske andra myndig-
heter, i framtiden skulle anse sig behöva gran ska och pröva klagomål avse-
ende gamla händelser i en omfattning som inte är önskvärd. Hä rtill kommer
 14

att en såd an generositet skulle strida mot den bundenhet till skadeståndsrät-
ten som Justitiekanslern i p rincip har att iaktta. Det är bara regeringen som
har rätt att utge ersättning ex gratia, dvs. ut an stöd i lag.

Jag har alltså kommit fram till a tt staten inte bör avstå fr ån att åberopa pre-
skription.

Med denna bedömning saknar jag anledning att gå in på fråg an om vilken

skada som Eva Bengtsson eller kusinen har drabbats av, liksom på frågan
om det har förekommit e tt tjänstefel som grundar rätt till ersättning för
kränkning.

Sammanfattning och slutsatser

1. Det finns inte någon anledning att betvivla att Eva Bengtsson och hennes
kusin utsattes för en stor mängd sexualbro tt, Eva Bengtsson för otukt med
barn och förförelse av ungdom, hennes kusin för förförelse av ungdom.

2. Enligt Justitiekanslerns bedömning borde utredningen för otukt med ba rn

ha drivits längre än som skedde med sikte på åtal. A tt detta inte skedde in-
nebar sannolikt e tt skadeståndsgrundande fel.

3. Åtminstone sett i efterhan d är intrycket att åklagarna inte tillräckligt om-

sorgsfullt prövade möjligheten att få en eller flera personer fällda för förfö-
relse av ungdom. Det finns dock inte tillräckligt stöd för a tt säga att i så fall
denna försummelse också var skadeståndsgrundande.

4. Justitiekanslerns utredning har inte ge tt något stöd för att det förekom
otillbörliga påtryckningar mot åklagarna, än mindre att dessa lät sig påver-
kas av såd ana påtryckningar. Inte heller i övrigt finns det någon grund för a tt
säga att det togs obehö ri ga hänsyn vid beslutet att inte gå vidare med utred-
ningen.

5. Eva Bengtssons och hennes kusins an språk är preskriberade. Det k an inte

an ses stå klart att det begicks allvarliga fel mot henne eller kusinen. Justitie-
kanslern har då inte skäl a tt avstå från att åberopa presk ription. Skadestånds-
anspråken ska därför avslås.

Önskemålet om en ursäkt

Eva Bengtsson och kusinen har begärt en ursäkt för det som myndigheterna
har utsatt dem för.

Det finns inte några regler för ursäkter från staten och det k an anläggas en
rad synpunkter på lämpligheten av en ursäkt när fel har begått s. Justitiekans-
lern är i p rincip positiv till att staten ber om ursäkt när det är befogat men
anser sig inte ha någon behö ri ghet att framföra ursäkter för fel som statliga
myndigheter eller tjänstemän må ha begå tt . Justitiekanslern bör i varje fall
 15

inte be om ursäkt för statens räkning när det gäller händelser som inte har
kunnat utredas med tillräcklig grad av säkerhet.

Jag konstaterar dock a tt Eva Bengtsson och kusinen utsa ttes för en hänsyns-
lös beh andling när de var unga och a tt rättsväsendets myndigheter delvis sy-
nes ha brustit i sitt ansvar mot dem.

Borde JK:s utredning ha drivits längre?

Jag har övervägt om jag av andra skäl än för att kunna bedöma skadestånds-
frågan borde försöka komma längre i utredningen om vad som faktiskt före-
kom i olika hänseenden. Därvid har jag funnit a tt det inte finns skäl att för-
söka ta reda på vilka personer som var kunder till de prostituerade, vare sig
till Eva Bengtsson och kusinen eller till andra. Vidare har jag bedömt att det
inte heller utan särskilt uppdrag bör ankomma på Justitiekanslern a tt försöka
utreda vad som förekom i övrigt. Det k an i det sammanhanget konstateras
att det nu sannolikt inte går att skapa full klarhet kring allt, eller ens det
mesta, av det som från e tt allmänt perspektiv kunde vara av intresse att veta.

ran Lambertz cul

j
ari Lundberg

Exp. till

Advokaten Niclas Karlsson

Juristhuset Lawhouse Advokatfirman Sjöström AB
Box 2106
103 13 STOCKHOL
05-DEC-2007 ONS 11 14 JURISTHUSET FAX NR +46 86795505 S. 01/02
+46 66795505

U RI ST
USET
LclW11Uu1e
ADVOKATFIRMAN
SIOSTRUM AD Illrlill l l

Advokat Henning Sjöström Stockholm 2007-12-05

Advokat Kerstin Sandals
Advokat Johan Lindbo
Advokat Anders Göran Ryberg
Advokat Johan Cahp
Advokat Michael Plschbein
Advokat Nlclas Karlsson JULT 1 rl E Y,A. '`iSf..ERN
Advokat Per-Anton Olsson
Advokat Kjell Norden3a Till Staten
Advokat Ivan Fialdini ..j2-
lnl.:. 2007 ;.I y
Advokat Rolf Kllntfors
Jur.kand. Pride Wallin
Jur.kand. Rama Sarraftan
Prof Jur Dr Carl M. Elwing
Dnr oss- a- -1()

Framställande av ersättningsanspråk

I egenskap av ombud för Eva Bengtsson och hennes jämnåriga kusin far jag härred tillskriva Er.

Eva och kusinen utnyttjades sexuellt i den av Doris Hopp bedrivna koppleriverksamheten på
1970-talet. Flickorna var då endast 14 år. Kopp leriverksamheten har rönt stor uppmärksamhet
från tid till annan, åtskilligt har skrivits om händelserna som oftast går under namnet
"Bordellhärvan". Med hänsyn härtill förcljupar jag mig här inte närmare kring sakförhållandena,
men , säsom referens i angelägenheten kan jag nämna boken "Makten, männen, mörkläggningen"
av Deanne Rauscher och Janne Matsson, utkom 2004 på Vertigo Förlag.

Det kan konstateras att Eva och kusinen varit bronsoffer då de utsatts fair brott enligt dåvarande
bestämmelserna i 6 kap brottsbalken. Brottet otukt mod barn respektive ungdom kunde på den
tiden ge fängelse i upp till fyra år. Idag skulle brotten sannolikt anses vara våldtäkt med barn. Att
ge ersättning för tillfälliga sexuella förbindelser med någon som var under 18 ar kunde betraktas
som förförelse av ungdom, med fängelse i straffskalan.

Brotten har varit kända, brottsoffren och gärningsmännen likaså. Flickorna förhördes ingående av
polisens utredare varvid detaljerade uppgifter och klara utpekandes lämnades om förövarna.

Juristhuset Lawhouse Advokatfirman Sjöström AB

Österlånggatan 43, Box 2106, 103 13 Stockholm
Tel: 08-679 19 30. Telefax: 08-679 55 05
www. juristhuset. se
DEC-2007 ONS 11:14 JURISTHUSET FAX NR +46 86795505
S. 02/02
+46 86795505

URIST
USET
Lawhouse
nD V() KAT FIRM fN
51OSTRCiM AB Il U ll

Polisen under ledning av åklagaren hade fullt tillräckligt med material för att gå vidare i ärendet
mot e tt åtal. Trots utredningsmaterialet har det skett en mörkläggning, i syfte att skydda
brottslingarna på grund av a tt de tillhört eliten inom politik, stat och näringsliv. Flickornas
rättigheter som medborgare och brottsoffer liar kränkts då staten trots sin kännedom om bro tt en
har underlåtit att beivra de brott och lagföra de män som förgripit sig på dem. Begrepp som
myndighetsmissbruk och rättsröta har sällan, om ens någon gång, varit så passande som i detta
fall. Statens svek mot flickorna har fätt till följd ett psykiskt lidande som alltjämt plågar dem och
har deformerat deras liv.

Eva Bengtsson och kusinen fordrar en ursäkt av svenska staten och en ersä ttning om vardera en
miljon kronor i skadestånd. Jag far utgå ifrån att staten ej åberopar preskription då det vore
synnerligen stötande för den allmänna. rättskänslan.

Det yrkade skadeståndet är motiverat utifrän att Eva och kusinen under hela sitt vuxna liv lidit
psykiskt av att staten trots kännedom om övergreppen underlåtit a tt agera mot brottslingarna.
Deras förtroende för politiken och samhällets institutioner har raserats. Varje gång dc under Arens
lopp i media läst om och på tv sett de tidigare kunderna, politikerna/samhällstopparna, vilka
gärna talat sig varma i moraliska spörsmål, har de smärtsamt påmints om övergreppen. De
sexuella övergreppen har följts av ett rättsövergrepp som saknar motstycke i svensk modern
historia.

Det förskräcker att staten, med vars lagar de svaga ska skyddas, tvärtom skyddar brottslingarna -
därtill de personer som tillhör landets ledning och är satta a tt stifta och upprätthålla lagar som
skulle ha skyddat dessa unga flickor. När personer i ledande ställning och ansvarig position
istället själva begär övergrepp och staten med kännedom om detta blundar och vänder flickorna
ryggen är statens skam - och ansvat för att söka ställa tillrätta - som allra störst.
 .jU'STTTTEKt1NSLERN
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII
Ir:illr : nr 711 al VRIST Lk. 2007 -12- 0
HUSET
Lawhouse
ADVOKATFIRMAN
SJÖSTRÖM AB 111E111
e0A35 V")- -
g tJ

Advokat Henning Sjös tröm Stockholm 2007-12-05

Advokat Kerstin Sandels
Advokat Johan Lindbo
Advokat Anders Göran Ryberg
Advokat Johan Cahp
Advokat Michael Fischbein
Advokat Niclas Karlsson
Advokat Per-Anton Olsson
Advokat Kjell Nordenås
Advokat Ivan Fialdini
Till Staten
Advokat Rolf Klintfors
Jur.kand. Frida Wallin
Jur.kand. Rama Sarrafian
Prof Jur Dr Carl M. Elwing

Framställande av ersä ttningsanspråk

I egenskap av ombud för Eva Bengtsson och hennes jämnåriga kusin far jag härmed tillskriva Er.

Eva och kusinen utny ttjades sa xuell` i den av Doris Hopp bedrivna koppleriverksamheten på
1970-talet. Flicko rn a var då endast 14 år. Koppleriverksamheten har rönt stor uppmärksamhet
från tid till annan, åtskilligt har skrivits om händelse rn a som oftast går under namnet
"Bordellhärvan". Med hänsyn härtill fördjupar jag mig här inte närmare kring sakförhållandena,
men såsom referens i angelägenheten kan jag nämna boken "Makten, männen, mörkläggningen"
av Deanne Rauscher och Janne Matsson, utkom 2004 på Vertigo Förlag.

Det kan konstateras a tt Eva och kusinen varit brottsoffer då de utsa tt s för bro tt enligt dåvarande
bestämmelserna i 6 kap bro tt sbalken. Bro tt et otukt med ba rn respektive ungdom kunde på den
tiden ge fängelse i upp till fyra år. Idag skulle bro tt en sannolikt anses vara våldtäkt med barn. Att
ge ersättning för tillfälliga sexuella förbindelser med någon som var under 18 år kunde betraktas
som förförelse av ungdom, med fängelse i straffskalan.

Brotten har varit kända, brottsoffren och gärningsmännen likaså. Flickorna förhördes ingående av
polisens utredare varvid detaljerade uppgifter och klara utpekanden lämnades om förövarna.

Juristhuset Lawhouse Advokatfirman Sjöström AB

Österlånggatan 43, Box 2106, 103 13 Stockholm
Tel: 08-679 19 30. Telefax: 08-679 55 05
www. juristhuset. se
 JURIST
HUSET
Lawhouse
ADVOKATFIRMAN
SJÖSTRÖM AB JIll III

Polisen under ledning av åklagaren hade fullt tillräckligt med material för att gå vidare i ärendet
mot e tt åtal. Trots utredningsmaterialet har det skett en mörkläggning, i syfte att skydda
brottslinga rn a på grund av att de tillhört eliten inom politik, stat och näringsliv. Flicko rn as
rätt igheter som medborgare och brottsoffer har kränkts då staten trots sin kännedom om bro tt en
har underlåtit att beivra de brott och lagföra de män som förgripit sig på dem. Begrepp som
myndighetsmissbruk och rätt sröta har sällan, om ens någon gång, varit så passande som i de tt a
fall. Statens svek mot flickorna har fatt till följd ett psykiskt lidande som alltjämt plågar dem och
har deformerat deras liv.

Eva Bengtsson och kusinen fordrar en ursäkt av svenska staten och en ersättning om vardera en
miljon kronor i skadestånd. Jag far utgå i från att staten ej åberopar preskription då det vore
synnerligen stötande för den allmänna rä tt skänslan.

Det yrkade skadeståndet är motiverat utifrån a tt Eva och kusinen under hela sitt vuxna liv lidit
psykiskt av att staten trots kännedom om övergreppen underlåtit a tt agera mot bro tt slingarn a.
Deras förtroende för politiken och samhällets institutioner har raserats. Varje gång de under årens
lopp i media läst om och på tv se tt de tidigare kunderna, politikerna/samhällstopparna, vilka
gärna talat sig varma i moraliska spörsmål, har de smärtsamt påmints om övergreppen. De
sexuella övergreppen har följts av ett rä tt sövergrepp som saknar motstycke i svensk modern
historia.

Det förskräcker att staten, med vars lagar de svaga ska skyddas, tvärtom skyddar bro tt slingarna -
därtill de personer som tillhör landets ledning och är satta att stifta och upprätt hålla lagar som
skulle ha skyddat dessa unga flickor. När personer i ledande ställning och ansvarig position
istället själva begår övergrepp och staten med kännedom om de tta blundar och vänder flickorna
ryggen är statens skam - och ansvar för att söka ställa tillrätta - som allra störst.

Advokat
 Sida 1 av 2

Britt-Mari Lundberg

Fran: Göran Lambertz

Skickat: den 9 december 2007 22:23
Till: Britt-Mari Lundberg
Ämne: VB: Tack m.m.

Från: Göran Lambertz

Skickat: sö 2007-12-09 21:08
Till: gullnas.ingvar@telia.com
Ämne: Tack m.m.

Bäste Ingvar

Sto rt tack för boken som Du skickade mig för d ry gt en månad sedan! Margit och jag har turats om a tt läsa den
och är överens om a tt det var väldigt roligt a tt Du tog Dig an detta projekt. Det är verkligen intressant a tt läsa
det Du skriver från JK-tiden, inte minst reflektionerna i slutet av boken. Även mycket av det övriga är
spännande, åtminstone för mig. Berättelsen om Din tid i depa rtementet hade jag t.ex. stor behållning ay.

Jag måste också säga a tt jag har stor sympati för Din syn på JK-ämbetet, mediekontakter, förhållningssättet
till myndighetschefer och mycket annat. För min del ty cker jag att Justitiekanslern go tt kan hålla ihop som
myndighet i nuvarande form, men där finns kanske vår enda lilla meningsskiljaktighet.

Du var verkligen oförvägen som JK, mycket djärvare än jag någonsin har varit. Inte minst Di tt engagemang i
oljeskadeärendet från den le tt iska kusten imponerar stort på mig. Det hade jag aldrig vågat mig på.

Som Du möjligen kan ana skulle jag också vilja växla några ord med Dig om bordellhärvan. Vi talade ju lite
om de tta när Du var på besök i samband med invigningen av våra nya lokaler i Birger Jarls torn. Men jag
skulle gärna vilja fråga Dig bl.a. om några saker med koppling till de små undersökningar som jag har tänkt
göra innan jag avgör det skadeståndsärende som Eva Bengtsson har väckt, kvinnan som var 14 år när det
begav sig och som anser sig drabbad av mörkläggning och uteblivna åtalsbeslut för otukt med barn. Jag har
tänkt tala med Eric Östberg för a tt höra vad han säger i frågan om eventuell mörkläggning; skulle det ha
förekommit något så spektakulärt kan det möjligen finnas skäl för skadestånd och kanske rentav tillräcklig
anledning a tt avstå från preskriptionsinvändning. Kanske talar jag också med någon polis och möjligen
y tterligare någon om det visar sig befogat.

Och eftersom Du har e tt minne som överträffar det mesta skulle jag vilja fråga Dig:

1. Fick Du någon gång skäl a tt tro a tt det förekom något slags obehöriga hänsyn vid ställningstagandet till
frågan om åtal för otukt med barn?

2. Finns det, som Du minns det, något i Din akt som kan innehålla något av värde när det gäller frågan om
någon mörkläggning ägde rum som kan göra a tt myndigheterna inte tog si tt ansvar i förhållande till de flickor
som var underåriga? - Ko rt sagt: Finns det anledning att hämta fram akten ur Riksarkivets gömmor?

3. Om vi bo rt ser från misstankarna mot Lenna rt Geijer, brydde Du Dig i övrigt om frågan om vilka personer
som gick till prostituerade?

4. Är det något råd Du vill ge mig när det gäller hanteringen av de tta ärende?

Om Du vill kan Du svara i skrift, t.ex. här nedan. Men det Du i så fall skriver blir ju en allmän handling (liksom
de tta e-brev), och kanske är det bättre att vi talar på telefon. Det kan nog Du avgöra bäst. Jag ringer i alla
händelser om jag inte har hört av Dig före onsdagen (12.12).

Tack igen för den mycket trevliga och intressanta boken! Den kommer a tt få en hedersplats i Justitiekanslerns
bibliotek.

Bästa hälsningar
Göran L.

2007-12-10
 Sida 2 av 2

/ l Göran Lambertz
tIekanser
2308, 103 17 STOCKHOLM
tnr 08 - 100999, mobil 070-3128831
n.Iambertzgik.se

2007-12-10
Göran Lambertz 2007-12-12

Anteckning vid telefonsamtal i dag med Ingvar Gullnäs

H an fick inte någon gång skäl a tt misstänka att det förekom några obehöriga
hänsynstaganden vid ställningstag andet till fråg an om åtal för otukt med barn.
Den saken var ald ri g uppe till diskussion i h an s utredning. H an vet vilka perso-
ner som fanns på list an över kunder och han hörde talas om småflickorna. Men
han fick aldrig tanken att det skulle ha tagits några obehöriga hänsyn, vare sig
e fter påtryckningar eller genom egna överväganden från åklagarnas sida. Och
han har mycket svårt att tänka sig att det förekom några obehö ri ga hänsynsta-
ganden.

I JK-akten finns knappast något som k an vara av värde för det nuvar ande ären-
det. Allt av värde finns i beslutet. H an ville inte ha några papper. H an hörde
naturligtvis talas om en hel del, men det sparade h an bara i si tt huvud.
 rt-Vacie- 7- 2 '1 cC^

/:(//i/fc/4//5 r-
/7( AL1/71fir
Tros---// a C 17'i e

ELtJ F i^^,^^s^öh dia r

(--i)0_1/7) e
Pa/me_
_
7)6coldeA-/ora--/, /^ 17/Lle_
 Datum Dnr
2007-12-18 8235-07-40

Anteckningar från samtal med Ove Sjöstrand den 18 december 2007

(f. 1931)

H an sysslade tidigare med narkotikaspaning och tillfrågades om han ville

vara med i utredningen. Utredningen skö tte han tillsamm an s med Morg an
Svensson. Morg an S. var "chefen".

Do ri s Hopps verksamhet hade pågå tt länge, i vart fall över tio år. Hon tog
hälften av vad flicko rn a tjänade. Ca 30 flickor var " an ställda". De fick direk-
tiv om att höra fem kunder. Dessa skulle nämnas med nummer i förunder-
sökningen.

Eric Östberg an såg att det varken skulle göra till eller från med småflickor-
na. Det gick inte att ta upp det, enligt Östberg. H an upplevde Östberg som
överlägsen och svår att komma till tals med. — H an fick aldrig någon förklar-
ing från Eri c Östberg om varför inte fler åtalades.

Torsten Wolff gillade h an bättre. Det ryktades om att Eri c Östberg själv
skulle ha varit en av Doris Hopps kunder. Det nämndes även att en domare,
en advokat och en polischef skulle ha varit kunder. Han funderade mycket
över dessa uppgifter och om de — ifall de var sanna — kunde ha någon bety-
delse för hur målet h andlades.

Det ryktades om att det fanns fl er småflickor än Eva och hennes kusin, men
han vet inte detta. Efter semestern letade Ove Sjöstr and på eget initiativ
fram småflickorna. H an höll två förhör med Eva Bengtsson. Enligt h an s
uppfattning såg Eva B ut som en tolvåring. Doris Hopp blev "galen" i häktet
när hon konfronterades med uppgifterna om småflickorna.

H an var inte med i handläggningen av förundersökningen gällande Sigvard

Hammar och de övriga två männen.

Britt-Mari Lundberg

Postadress Gatuadress Telefon (växel) Telefax E-post

Box 2308 Birger Jarls Torg 12 08-405 10 00 08-723 03 57 registrator@j ustitiekanslern. se
103 17 STOCKHOLM
 Datum Dnr
2008-01-10 8235-07-40

Anteckningar från samtal med Olof Frånstedt den 10 januari 2008

(f. 1930)

Han var under perioden 1966 –1978 operativ chef på SÄPO.

Vid telefonkontroll kom det fram att vissa utländska diplomater hade kon-
takt med prostituerade. Samma flickor hade kontakt med personer inom det
svenska försvaret. Kriminalavdelningen underrä tt ades om bordellnätet och
om att Lenna rt Geijers namn nämndes i de tta sammanh ang. Men det visade
sig att avdelningen red an visste om detta.

H an underrättade Carl Persson om påståendena om a tt Lennart Geijer gick

till prostituerade.

Han hörde "gnäll" på polissidan om att namnen på de prostituerades kunder

inte skulle anges.

Britt-Mari Lundberg

Postadress Gatuadress Telefon (växel) Telefax E-post

Box 2308 Birger Jarls Torg 12 08-405 10 00 08-723 03 57 registrator@j ustitiekanslern. se
103 17 STOCKHOLM
 Datum Dnr
2008-01-22 8235-07-40

Anteckningar från samtal med Morgan Svensson den 22 januari 2008

(f. 1934)

Han arbetade på våldsroteln när han till frågades om han ville komma över
till sedlighetsroteln för att ta hand om ett sto rt kopplerimål. H an arbetade
tillsamm ans med Ove Sjöstr an d. Morg an Svensson var den som hade hu-
vudansvaret för utredningen. Både h an och Ove Sjöstrand var kriminalin-
spektörer. Det var h an, Ove Sjöstr and och en kvinna som han har glömt
namnet på som hade h an d om utredningen. Varje morgon fick de flera b an d
från SÄPO som de lyssnade på. Det var e tt omfattande arbete. Chefsåklaga-
ren Eri c Östberg var förundersökningsledare. Efter a tt Doris Hopp hade an
fl era kvinnor och män. Han hörde själv inget på -hålitsöfrmed
b an den om att några "småflickor" var inbl an dade. Men även Ove Sjöstran d
och den kvinnliga kolleg an lyssnade på b and. Inför att förundersökningspro-
tokollet skulle sättas ihop hade h an kontakt med Eric Östberg. H an och E ri c
Östberg var överens om att kunde rnas namn inte skulle tas med i protokollet
e ftersom dessa inte hade gjo rt sig skyldiga till något bro tt . Men uppgifterna
skulle sparas och finnas tillgängliga om rätten skulle vilja se dem.

Vid e tt tillfälle var h an och Ove Sjöstr and hemma hos Sigvard Hammar för
att förhöra honom. Sigvard Hammar svarade inte på något som tillförde ut-
redningen något. H an är osäker på när i tiden de tta förhör ägde rum.

Det var senare efter att de var klara med förundersökningsprotokollet snack
om att flickor hade hämtats på Ulvsunda. Flickorna skulle ha hämtats av Do-
ris Hopps fästman. Ove Sjöstr an d intresserade sig för små fl ickornas in-
blandning.

Morg an Svensson deltog inte i u tredningen som gällde Sigvard Hammar.

Han hade nog återvänt till våldsroteln när den pågick.

Lennart Geijers namn nämndes. Morg an Svensson skrev med anledning av

detta en promemoria som h an överlämnade till sin kontaktm an på SÄPO,
Karl-Hugo J an sson. Senare efter att han hade lämnat sin promemoria gick

Postadress Gatuadress Telefon (växel) Telefax E-post

Box 2308 Birger Jarls Torg 12 08-405 10 00 08-723 03 57 registrator@j ustitiekanslem. se
103 17 STOCKHOLM
 2

han in till chefen på sedlighetsroteln, Bångerud, och talade om vad h an hade

gjo rt . En timme senare ringde H an s Holmer och sade att han ville se pro-
memorian. Men Morg an Svensson hade ingen kopia och skrev en ny pro-
memoria. H an s Holmer sade att han ville veta om Geijer var med. Morg an
Svensson svarade att han inte kunde veta det. H an s Holmer ansåg att Mor-
gan Svensson först borde ha vänt sig till honom inn an han gick till andra
inom SÄPO. Morg an Svensson an ser i e fterhand att det var dumt av honom
att tala om det hela för Bångerud. Det hade varit bättre om färre hade infor-
mationen. A tt det blev publicitet om den s.k. Geijer-affären gjorde honom
inget. När h an nu har blivit kontaktad av journalister har h an avfärdat dem.
H an har dock pratat med Deanne Rauscher.

Han fick intrycket att åklagarna inte var så förtjusta i målet. H an hörde inget
om några påtryckningar. Åklagarna eller länspolismästaren styrde inte h an s
utredning eller hade några synpunkter på den. H an hade inga problem med
att arbeta tillsamm ans med Eric Östberg eller Torsten Wolff.

Britt-Mari Lundberg
Göran Lambertz 2008-02-01

Anteckningar från telefonsamtal med Carl Persson (tel. 7558993)

H an hänvisar till sin bok och till den framställning h an gjorde om tillsättande
av en kommission. Mer har h an inte att säga.

H an minns inte när informationen om "små fl ickor" kom eller hur den diskute-
rades. Men att småfl ickor fanns med framgick ju bl.a. i målet mot Sigvard
Hammar. Och h an hade kännedom om saken, osäke rt bara när h an fick veta
det.

Det är ri ktigt att det h an fick veta gjorde att han an såg att det borde tillsättas en
kommission för att gran ska den rätt sliga processen. M an gick ju inte vidare
med utredningen om småflickorna, och det ansåg h an var konstigt.

H an kan inte minnas om det fanns något egentligt belägg för ryktena eller miss-
tankarna att Eri c Ö skulle ha varit med bl and kunderna. Det var ju det a tt han
avskrev misstankarna om otukt mot barn, vilket verkade konstigt.

H an upplevde att han råkade väldigt illa ut och blev rejält orättvist beh andlad.

Vi får ri nga om vi har något att fråga.



—,^^ f
11. FEB. 2C08 10:42 RIKSAKLAGARE^d 31 315-V R. 7490% ^ S. 2
gp^^6B8HG t J obXt
Ted äy u1 CAiA,.•...

a9are
pt ^ Akl } P-blad
Poliatnyod der kod
prat I och tid) slier millera ert rot
4 W

^n dNk
1 Anm 1 Fu pro[
irk
inK ,
ett
...wit
Brott (rub y
-76 ^ ^- ^ 70-384298

gig
8 170947
Oltukt med. barn
^^ å ,760827.

..^......... _ ... ....... .. .......

• _...

Mm l- ttmi-1
Da
Brottsrubricering

i
. .......... ..... ....._..... I ^^^
_^ ...

2008...-O2-....t..t. ..- --
ra^:

— Ö ^ —Y^
 11. •31
FEB. 2008{;10:42 RIKSA(LAGAREN
, R'
August
360211_ VR. 7490c 6S. 3},-76:1
Sigvar d.

Akl
Fu pror kod
utstållt

^I^ukt._msd ..na3.txå sz^-^x'^.^. 5E8 .. -I--f 0–p4296

.7" 6082 71-
''e...^., _..._..r^..^.---.... ...
,...

IMO IV

'a

Acd
Datum Brotlerlrbrioering kcd Aid Datum,

^-i..1.•^•T+*+'

..J...Yw.

._.^..y..,. •, ....._. ......

.w.e.^.Y.. -..

w. W■swr«a_ _.. ........-...

n.._...........
11. FEB, 2C(8 10:42 RIKSAKLAGAREN NR. 7490

Efter. och
.01)ES
4Enlarc

7146ii Orel A
ink

'f.09 d7T.ef '76082

...e4 6 -
OCC717,?.a.ed
0_21.
Ala:el:441 lacy
4444 .
674,
likl2V/T • -

... ."
p du
, VA,
1? JIu1 i . •P

71I6U

/l,
9 .7 4.1-707:?, „ efef/ . eVez7.4.7 '
ezo
67,e thAver7 '
' v «~/»^^Z
w'— L
^
RIKSAUGAREN
09I2l?~{ UQ 7490` ^' -
- 6
. '^^^

jno(iftivn Fu prot Ft, prat Dr Aw

~" *m ^^

74 0827 Otukt s^^ barn 70946-76 ^^ 7C^^0^2^?

2 .~.--'~~"_--~-~-^-~~^~^^ ^ —^~'-'- --^--^ /y-
"------
^
^°^^- --~-~-' -'- --'- '^'-^--^--'--'----^- ."~-|
- - ^-~^--- - -
^ - - ..--

Aam Datum Brottsrubricering Avd

kod Aid Datum Dornotals tuarn viler beslut .

-- ' --_—.~-- '—'.---_.—. -- ~---_—.'—~---~—_'—. _

--- - ^—'.' _—.—'^._—._._--- MD.

—^--^_' - ~— •
--~--- - --.--'--~_—.-- _
- - -

'_'—~ --.—~._.... ..... ~—.—~'—'_~_ '--_'—... --'_^ ... --- - ._.— _ ~--~ _
••--.—'~----'—__--_'_—.-- .... —~—_ ... --_--------.—'~

-gel-, —_~_~.• .' ._.—_~_~--.—__

``
... ~_—_~—... -
---.—. . ^_—^~_~_
_^_......errom ....• ... • r • . as. __Ir. r .. •••_- -_~

• _•
--
 Polismyndigheten
i Stockholms län
Rättsenheten

0 /-e-6 cree,e.

et h 1-te--4.,
-

oe--crt
eat
g. 4-3 ,e--t---4/

V e4.4 7"-V1
r-z-z
(
Med vänlig hälsning
/7 /6Z 0'

Post: 106 75 STOCKHOLM

Besöksadress: Norra Agnegatan 33-37
Telefon: 08-401 00 65, Telefax: 401 00 66
 -poliadiotrikt
(utdelningsadress och ortsadress) samt telefon bostad och arbete
25.0$751:070946
Handläggare, sektion/rotel

Svensson
(innan än målsägande)
Brottskod

Ord person

!!/

tomt brottsobjekt

Klockan ^V-dagg Brottsdatum Klockan Målsnr (överlämnat ärende)

BROTTSTID
Platskod

genom I Datum Sign Undersökningsledarens beslut Beslutsdatum Redovisning

Fu
Anmälan 2 inleds ej Fu nedläggs a ^^V^^ d Pro%okd11
Lottn-datum Atal ej påkallat

^^^J ^°
BDAnrr/Akl
Ulan åtgärd
Ej spaningsresultat
ur allmän synpunkt
Angivelse sakn/Aterk
Anteckningar
Rapport
Brott ej styrktO Brott preskriberat Promemoria
/&V/ Misstänkt oskyldi Misstänkt avliden Anmälan
Häkln-datum Redov-datum
Gärningen ej brott Rapporteltergilt
Misst minder&r 1-10 år Annat:
Missl nunrler3r 11- - 1 4 ar
2
. :!
 F-ar -man -dag Ink datum nr

poliedistrikt 2 5. 08.7 6 K0 7094?

iuldelningsadress och ortsadress) samt teleton bostad och arbete
Ha läggare, sektion(rotel
2 ^ åv+anssoa
Iipt 8 4794
;e an än mälsägande) Brottskod

3rd person

John Teddy Francis

... ... ----•-----.,

..... samt brottsobjekt

Klockan IV-dagj Brottsdatum ( Klockan Målsnr (överlämnat ärende)

BROTTSTID
< r

genom Datum j Sign Undersökningsledarens beslut Beslutsdatum Redovisning

Anmälan 2
l.ottn-datum
Fu
inleds ej (1 Fu nedläggs
Atal ej påkallat
t Protokoll

Utan algärd ur allmän synpunkt Anteckningar nr

b Cl ^'^`^
BDAnr/Akl
Ej spaningsresultat Angivelse sakniaterk Rapport
Brott ej styrkt F40 .r Brott preskriberat Promemoria
` L (01--( "R6 Misstänkt oskyldig Misstänkt avliden Anmälan
Häktn-datum Redov-datum
Gärningen ej brott — Rapporteftergift
Misst mindorar 1-10 ar Annat:
Misst minderar 11-14 ar f Rag

I Personnummer Ink datum I K ^•



ill .distrikt 02 Distriktskod

PERSONBLAD 4 03 Referensnrr

^^b^ , P 4-7Q
:_. ^ --. _ . -
US Arbetsenhet _;- : :06'ajfskri,ftsäatum; t "^_
, 2 ]-°r'
etti 112"i ^I ^J.3 /
08 Efte rn amn och alla förnamn (i rätt följd, tilltalsnamnet markeras) 09 Personnummer 10 Minderårig
- I ;- -1 beträffande
cc
uj
0 ...
11 Yrke/Titel
.. ^
- 12 Tidigare efternamn
m
r samtliga brott
13 Ar för namnbyte 1 Fo e seort for utländsk medb (ort, statsnamn)
dörrvaktmästare
15 Kyrkobokföringsort (församling) länsbokstav 1 16 Medborgare i (betr uti) 17 Kön (betr uti) 18 Sv medb år 19 Civilstånd
a.
W_ Polkärna Kopt arbe llgs l Mann Kv O
— 20 Körkort (kläss/nr) 21'Träfikkört
lånsöokstav ' 22'0knemri (anges utan oitatronsfecken)
- '

6—- M 310315-4310 ,- AB XXX —1 Ja n Nej - I t. ;. -r !-1P,.,i.-";-

.
23 Postadress (utdelningsadress och ortsadress,, telefon bostaden" ""r
-. + -EFI 1 .. 1

1
24 Misstänkt för (vid flera •rott behöver en.ast'det grövs a • •ttet •anges) ohs 1..i. :;. F..- `•' 25 Tid/Tidsperiod för brottet/brotten _ - .. a ,- =.
,'}
;

r-kod i Dnr-Ar Brottskod Antal=--- Distr-kod 'Dnr Ar Brottskod Antal=-- Distr-kod Dnr-Ar - ' Brottskod <Antai

m/ r 31 i = 32

F 33 Identitetskontroll (ange hur., identiteten sty kts: t ex id-handlings a rt, nr, år/namn, på person som styrkt identiteten) • I Id-kontr utförd av
dz
—O
35 Foråidrars namn och adress (ifylls endast bdtr misstänkt som,ej_fyllt 20 år samt betr utlämning) , _ " i j'.
__ P enso
______-__ John`Verner
_ _. _ Holmber
_ - _ . __ _ g _ _ d _hu._Molli _ f._ Eöhdii_ "' __, : ^`
36 Skolutbildning
W
folkskola och 3 klasser i arealskola 1 ^ f

37 Anställning (nuvarande och tidigare: tid, art, arbetsgivare) -,_ central sjömansregistrering . ,- -. i
.—
W ':. =1.955 - -1970 ° turrieledåre 'å _Knä U
1971 — t v dörrvaktmästare på hotel Sheraton _ ---___. _
<
..
-_„_,. 38 Genomgångna svårare sjukdomar (slag,:_ årj, nuvarande hälsötrllstånd och arbetsfdrhet, ev handikapp
}
39 Inkom Omhän- datum, kl I enligt beslut av 40 Införd (datum, kl)
--j påMed- der- Ham- Gri-
2 X j kall n tagens tagens tad pen 761203
41 Medtagen/Omhändertagen/Hämtad/Gripen av
II 14.00 - ,
42 Plats för medtagande/omhändertagande/hämtande/gripande
Ui
o
z
43 Införd a v 44 Gripande anmält till åk1 (datum, kl) 45 Förhör jml RB 24:8 (datum, kl)
>
0
¢
CD 46 Anhållen (datum, kl) I av 47 48 Häktn-framst den 49 Häktad den 50 Foto år 51 Dakt år
Anhållen i
= n sin frånvaro
LL 52 Reseförbud den l meddelat av 53 hävt den 54 Frigiven/Lämnade stn (datum, kl) enligt beslut av
761203 15.20
55 Åklagare 56 Akl-intr den 57 BDAn 58 Försvarare
ö Chefsåkl . Eric östberg
g 760827 C 6404-76 I önskades el0
co 59 Undersökningsledare 60. Handläggare 61 Enhetskod
Lu
¢
a ^:,. _ f;:.. , _R.: - t;:._ _.,- - _. ^= 1,. _;.. '^.,,:= . - 01768
62 Aliasnamn, 63 Aliasfödelsetid/-personnr, 64 Förpassning till häkte/anstalt. övervakare e d; Komplettering till annat fa ' nr (a ge fältnr före kompl)
CC
-I
aLL C6
Ö 0 •
Yaa

65 Medgärningsmän (efternamn och alla förnamn) Personnummer

z
2
cc;
w
2Z- -
z
¢

F 66 Uppgifter i fälten 08-09 och 15 kontr av Begått 167 Kod 70 71 Utr redov den
Zo - br ott under Forts -blad
°Q krkom` Yngve Edenwall rymning I (RPS 441.2) 76 12 29
cc•
72 Farlighet (t ex medfört/använt skjutvapen e d, tendens att bruka våld mot person etc; ko rt beskrivning)
lLJ

PERSONBLAD 4 (fö rv aras i persondossier/registerbladssamling enligt any)

VAND
 4^% CA...101,1C-17:'S:3:-;:,
K t!
vSPANINGSADRLSSER
Anhöriga. umgänge (namn, adress), vanliga uppehållsplatser m m (ej Obligatorisk uppgift)
C.\ .
• fl „.21. • h _ , • ,•
!'••-. 4 P;" .i^."

14/ "-,Z9aist- '4'..r ' ' 'I,"•,.4f,i-

''''''fA,-.:ls.J•g.
"'"' 1. - ',
1131d Vi.F,” tiV1 1 :.:1 ::.4.-tr,;e•tiM ;!..' t- _ i

.?...;-,..
..r,,.---„,„:1..: ,1 t=:„.,:'',0.
.It(- kcid :•.1.)rif-Nt --: — - ,5,7W:BrottsIcyclieental ,Kod

." *.

g,"2, •
• • o •
Malet rie• agt/Nertivt : a sbes ut p. grund av-;--:- ---,------ :-- - ,----.-----r------ ------. , , ,---:– -------
-- Gärningen w Brott (-1 Angivelse • , ,r--,..
7 Bratt- . „ r– . i Misitänkt - —r Misstänkt ; 'IkAie,S,.tårikt . , r--1 'Mal ej Pl kallat I
A I ej brott .7 - styrkt I C I saknaslIts prealcribErati.01..P I 'liden.) 0 'EGninlietbi2. 1g. ..tiatzbeildir ill.) Ul Vol . iliff synpunkt •
t.-1,7-,:nbalVi.-.."1'..• at
•
-7 Annan anted-
H I ning (anges): : • s I c r a r. s 9t ± •leacs3.1:-.,,: don .s10 - ,1m110I , ' r --
Beslut att ej tala a brott meddelat jml . _ :,:t41;•,.:.;&-a.-tamds 1.7-,t4-:': :-. .s . .'.2 .".'!-..s ,/-. 8 ,:el t "-: -",...,"
p gibt fl-;,.., i.",briLi...:Vi...": ''' "•• i i . Jr.:, .."-:
—j RB 20:7 r— Lag 1964 om (---1 RB 20:7 --I RB 20:7 1 st, p 2, betr förut till r--1 RB 20:71 st,
L I 1 st, p4 1 M I unga lagövertr FN1 Bvi.. 69 § r7
1 I NvL 57 § 1 Q.,1-11 st,-P,te -3,rN. "'-j.. ....1 un-g0 -f-400g--'1,1eWrtdialrso.r) 7 o r 1,-Z l li od ra fall iin 11-. ;
. - .. . . 1 ;
--1 Annan anl ed - richtslesla 19‘-1-0;!.. J'-?...7 f.-/ .1alimvaadf) v i - .[Vel ./ > 1
U I ning (anges): I to I
K-regpåföljd om Ate! skett 1 B y n :- a ntec nf' 1■7/111/
; C3
- 1 -j a— ---. - n Nej
-7- :"0-1;.:bra..•rt '. 41 :t4-•::;'z'.-i7.-s -t.:: -_, i. i• .;.. , ,4•1•.:77 -7- if ir '0'7 ,_ f • ,.":-.'
Ant I Tidpunkt för brottet Objekt I Benämning -1 Lagrum i
i
!:ii ,"-' i. :,, ', -.. i ., . -...:1•..i'.1"J., : .i:1-1" i .:'• "JifJ;::". , .nk'Ji-irri,".".! :71,7",,iPi i--:i ,
r\O
,..i. • ? r
• •e--.,. Fos r 0- 1 ---
..,_ j --I- : :- . .‘ . , i 1 -
71 . i '. r.f : J.,.."",J11 : 1 , k-ii,l,' -i t .
- ..! 1 ..i''''
7,
:

. — .
. ;' .• J • - ir, t:-..:,;i.: :. --•": '

. _ ...,„.................„
...,„.................„ _ .

.2i
r-7•3,
 01 Distrikt UL UISrrIKI5K00 7- - PER5oN6LAD 4 "' ^"""""' .71,11

^'^^ •- :•-,
P 4-7034097 ^
-
Arbetsenhet
05
_ 06 lJtskriftsdatum - -
—
.
, -07; Nr arr-ligg

414600SetS /7/20 q.

08 Efte rn amn och alla förnamn (i rätt följd, tilltalsnamnet markeras) 09 Personnummer 10 Minderårig
betr äffande
s le

11 Yrke/Titel
g

^"T
i
1 12 Tidigare e ft ernamn
sam tliga brott
13 Ar för namnbyte 14 Födelseo rt för utländsk medb (ort, statsnamn) `
n

C7

ui
15 Kyrkobokföringsort (församling)

20 Körko rt (klass/nr)
j länsbokstav

[ länsbokstav
16 Medborgare i (betr utl)17 Kön (betr utl)

21 Trafikkort
__ -- . Mann Kv I I-
22 liknamn (anges utan citationstecken)
1 18 Sv medb ar

i
` "
19 Civilstånd

F
w
—
Ja
23 Postadress (utdelningsadress och ortsadress), telefon bostaden "
n n Nej • e. y 1;
"°'"""`-
__
3

tir _.
..

- ,.
-

5 Y, I
24 Misstankt för (vid flera bro tt behover endast det grövsta bro tt et ang=s) '." R° i 25 Tid/Tidsperiod för bro tt e t/ brotten . s;

pE Distr kod ; Dnr Ar rottskod Antal = Distr-kod Dnr-Ar Brottskod Antal ° Distr-kod Dnr-Ar Brottskod Antal _
O 28 1 -, 29
al—
27
^. -.., a .—
-r>._ 30 - =31 ,:.;' =32.
t.

F¢
. - 33 Identitetskontroll (ange hur identiteten sty kts: t ex id-handlings a rt, nr, år/namn på person som styrkt klentiteten) 1 Id-kontr utförd av

_.
35 Föräldrars namn och adress (ifylls endast bdtr misstänkt som, ej fyllt 20 år samt betr utlänning)
_ -" '

cc 36 Skolutbildning - -'
w
.,.Z -_-. . _,.__..,.. .-..-...• _,- ... _ -, .,. ... ...... .. _. _._ -
..

37 Anställning (nuvarande och tidigare: tid, a rt, arbetsgivare), central sjömansregistrering

_ ...

• - -- -- -
-
d 1

- ,1
_. -. ..
•
D ----
' - 38 Genomgångna svårare sjukdomar (slag, år), nuvarande hälsotillstånd och arbetsförhet, ev handikapp _ .-

39 Inkom Omhän- 1 datum, kl 1 enligt beslut av 140 Införd (datum, kll

^"( pa n Me -n doge n
d Gri-
^ ^ I kali ta en ta en liar-
tad pen 7 6-12-15
41 Medtagen/Omhände rt agen/Hämtad/Gripen av 42 Plats för medtagande/omhändertagande/hämtande/gripande
m ,.
0
z 45 Förhör jml RB 24:8 (datum, kl)
43 Införd av 44 Gripande anmält till åkl (datum, kl)
>
D
EU

mc
rn 46 Anhållen (datum, kl) j av 47 48 Häktn-framst den 49 Häktad den 50 Foto år 51 Dakt Ii
Anh å llenir
o
= n sin frånva
52 Reseförbud den' meddelat av 53 hävt den 54 Frigiven/Lämnade stn (datum, kl) enligt beslut av
LL

55 Aklagare 56 Akl-intr den 57 ^DDAnr 58 Försvarare

chefsåk). Eric östberg 760827 t' 6404-76 adv. Leif Silbersky

59 Undersökningsledare 60 Handläggare 61 Enhetskod
öccw
co

a
sR ; ,a .••- VIC 01768 it
62 Aliasnamn, 63 Aliasfödelsetid/-personnr, 64 Förpassning till häkte/anstalt. övervs are e d; Komple tt ering till annat fältnr (ange fältnr fore komp))
Q
a_
0
Yd
0
S- VVII
J
(\

65 Medgärningsmän (efternamn och alla förnamn) Personnummer

z --
m
wz
^z
2
'¢
o

66 Uppgifter i fälten 08-09 och 15 kontr av Begått 67 Kod 70 71 Utr redov den
¢ö
Ow
brott under
ry mning
Forts-blad
n (RP 441.21 S
76-12-29
72 Farlighet (t ex medfört/använt skjutvapen e d, tendens att bruka våld mot person etc; ko rt beskrivning)
2=
¢_
all

PERSONBLAD 4 (fö rv aras i persondossier/registerbladssamling enligt any) VAND

 er k „ ".1
-*SPANINGSADRESSEPt
Anhöriga, umgänge (namn, adress), vanliga uppehållsplatserm m (ej obilgatorisk uppgift)
r‘., •
1;
• , •••-4.

1-. ■1","r.L,r,:-.C: nag

4,7" :
s•S: k
1!.

. .

Straff-; överlämn till

2 71 Åtalsbeslut S,4:föreläinaudeT.A"• litiäridsk 'rnynd .,"P 770 2

istr,kod Dnr-Ar -Brottskod Ante, .:Kod Dist:57-4d 2i-1.2nr:74e Brottskod Antal Kod
29 : •

"7. 32

6 E
2—

Ma I et ned agt/ ega
A I
Görningen
ej• brottg .
:talsbes
Brott
ej styrkt
p . grun• av
r-7 Angivelse r-- Br 'off 1
.;-...,7,---,•,';::., ...:;:, ii—.5 ,7':, ...,-;--..,-..,:-.-.- ..: :: ,,-1;''a-'--;',-':'..5-'",‘;.- -. --
j C I saknas/återk I E I preskriberat I F 1 avliden
r—i MisStänkt r—j Misstänkt
1 D 1 minderårig
.
1 Misstänkt
j I I oskyldig
1 Åtal er Påkallat !
i V I ur allm synpunkt
zo -- -- ----
, ----..-71
--j Annan anted- ; • - i
H I fling (anges):
Bes ut att ej ta a , • rott meddelat jrn1 !:.",:5.--"1,:-.:;.-., 'crl,:5•2 ,-e..: :,•:,..:.?":;:a.r.:.1-::,-, :. 1.-! .:•.7 ,,,zr•;',..: ^,--.1-,s..-.:::::, • :77 ,; ,-, :
u, — RB
1 20:7 r—j Lag 1964 om • r—j RB 20:7 E-1 RB 20:7 1 st, p 2, betr förut till 1-1 R8 20:7 1 st, p 2 :
5 L I 1 st. p4 I M I unga lagövertr rill BvL 69 § r1;1 NvL 57 § j(1 I 1 st, p 1 j T I ungd-fängelse dömd person I Z f andra fall fin sT.

a' —1 Annan anted-

U I ning (anges): /
o Byn Namntec i ng
z K-regpåfolid om Ate' skett : -. sdatum ,.,/'''""TiMI ' ---
m
—1 Ja
Ant idpun ör •rottet
n "
'b ekt Benämning
., .:,:." :::%":::,..b,F,71 % 3 .,:,..-,:7.'‘i ef,' ) i i :T.
Lagrum
' .4ii Alirt2Niffr - - - —
- lb I/
- ' -I

22 , ::,-; ., sz :1-!: ._':• : ..-,. !... :: • ! -•,11,..--.,-. C.

;
2.1
..'"*7:: I ,.; 7 : 1- ',.`5.- ! ! F...:',; ' , .• . I :' -,;.... - ;
2 0 '...r
. ...7--._. .
T.
-
<7., __
 Datum Dnr
2008-02-14 8235-07-40

Anteckningar från samtal med Eva Bengtsson och hennes kusin den 14
februari 2008

Vid mötet var även advokaten Niclas Karlsson och författaren Deanne Rau-
scher närvaran de.

Eva Bengtsson: Hon kom till Ulvsunda ungdomshem när hon var 14 år.
Trots att hon berättade för flera personer vad hon hade varit med om hände
inget. Inte heller polisförhören som hölls med henne ledde någon vart. Hon
fick inte reda på att hon var kallad till hovrätten. Hennes liv blev förstört på
grund av vad hon utsattes för. De tta är delvis Polisens och åklagarnas fel.
Hon är nu förtidspensionerad.

Eva Bengtsson visade e tt foto som föreställer henne som 13-åring.

Kusinen: Hon upplevde det som a tt ingen vågade ta tag i ärendet. När hon
hördes i hovrätten tyckte hon inte att hon fick berätta allt hon kände till.
Handläggningen av ärendet gjorde a tt hon helt tappade förtroendet för rätts-
väsendet.

Under mötet redogjorde Justitiekanslern för sin preliminära bedömning i

skadeståndsfrågan. Niclas Karlsson redovisade sina synpunkter och argu-
menterade i bl.a. frågan om preskription.

Britt-Mari Lundberg

Postadress Gatuadress Telefon (växel) Telefax E-post

Box 2308 Birger Jarls Torg 12 08-405 10 00 08-723 03 57 registratorgustitiekanslern.se
103 17 STOCKHOLM
 JUSTTI'IEKANSLERN

Ink. 2008 -02- 15

Dar t.Z S - 0 4 -YO

Samtal med Erik Östberg

Du sjukskrev dig vid själva gripandet och Torsten Wolff fick ta över. Kommer du ihåg det?
Jag minns att det blev diskussioner om att jag skulle ha dragit mig ur på något sätt.

Jaa alla jag har pratat med är förundrade över a tt du försvann hela tiden.

Det ska du få lite andra synpunkter på också.

Det är därför så underba rt att äntligen ha dig här. Det var ju åxå många frågetecken kring turerna
i den juridiska processen. Jag k an börja med att berätta att allt material om Doris har försvunnit
från tingsrättens arkiv.

Det hade jag inte en aning om. Det är helt fantastiskt, säger han häpet! Jag har aldrig nånsin hö rt
talas om att en domstolssakt skulle ha försvunnit. Men det som var smaskigt fanns inte i
domstolsakten. Nämligen adressregister å...

Jo kvinnornas, säger jag. Alla damernas personnummer.

Men kundpärmen blev väl kvar i polisens försorg. Den hade jag på mi tt skrivbord åxå. Det sa jag
skämtsamt till mina kollegor...om jag nu hi ttar min nya segelbåt här nere vid riddarhuskajen så
vet ni att jag har sålt pärmen till Expressen. Jag var utsa tt för ett enorm tryck för a tt jag pratade
med tidningarna men sa: aldrig nånsin!

Kommer du ihåg några av namnen där?

Ja det gör jag! Det gör jag. Några prominenta personer men de tänker jag inte berä tta om.

Kommer du ihåg a tt Björn Tarras Wahlberg var med?

Neej

Han är med.

Jaaa, mmmm

Det var inte så många prominenta personer... några professorer docenter och...

Ja just det, framförallt medicinare.

Ja från Karolinska.

Jaa just det

Sen var det flera av hennes kompisar t.ex. Roy Andersson.

Jaa just det han var med.

Det var en kammarherre vid hovet. Tillika godsägare.

Bonde menar du? Hörningeholm?

Ja det var det nog. Han ringde mig å frågade: Säg chefsåklagaren tänker ni kalla mig som
vittne, kommer ni att tillkännagiva mitt namn? Neej sa jag den vittnesbevisningen behövs
inte. Kunder behövs inte för att styrka det här brottet. Så vitt jag kan bedöma. Och jag
kommer inte att kalla er till förhandling. Inte tänker jag höra er heller. Framförallt
kommer jag inte att kungöra ert namn. Vad trevligt sa han. Då hade jag inte haft många
möjligheter kvar. Då hade jag fått skjuta mig. Då sa jag a tt det behöver du inte göra då.
Åtminstone ska jag inte hjälpa till med det.

Jag berättar att Bonde åkte dit som kund1986.

Östberg blev chefsåklagare för knark å sedlighet 1974.

Jag läser upp vad Carl Persson skrev till Palme: Det spekuleras i om vad som var syftet med
överklagandet å anslutningsvadet kunde vara och e tt eventuellt möte mellan åklagare Doris å
hennes advokat. Det här tar han upp som e tt problem. Jag berättar a tt de träffades på häktet å drog
upp riktlinjer om hur rättegångens upplägg.

Det är inte så ov an ligt säger Erik å tror a tt jag menar att bara Silbersky å Wolff träffades.

Är det inte?

Nää man har en liten konferens å diskuterar hur man ska göra hur lång tid det kan ta etc. Vad vi
är överens å inte överens om.

Med den åtalade?

Att den åtalade är med tycker jag är oerhö rt ! Var hon själv med?

Ja Doris var med.

Jaa det är udda, det har jag aldrig varit med om.

Jag berätt ar om Wolffs samtal till Morgan.

Jaa det är udda det håller jag med om. Men det var väl jag som hade häktningsförhandling?

Jaa det hade du, men när hon anhölls försvann du.

Ja sen är jag väl borta över huvudförhandlingen.

Du kommer tillbaka efter anhållandet. Du var faktiskt sjukskriven några dagar.

Jaaa javisst.

Sandhamnsligan var slut den ca 10 — 11 precis innan det här med Doris börjar.

Var ni klara med Sandhamnsmålet då?

Ja ni var precis klara.

Jaa det hade varit huvudförhandling. Det hade varit en lång å slitsam process. Det är mycket
möjligt men när jag ser retrospektivt på mitt liv så har jag inte varit sjukskriven mer än 40 dagar
sammanlagt.

Några av de dagarna var just då

men det är klart a tt man har flunsan någon gång. Sen vet jag a tt min familj bestående av hustru
å fyra barn å vi hade sommarställe på Fårö, och det här måste ha varit under, vilken månad var
det?

Maj juni å juli. Rätt egången låg i slutet av juli.

Jaa just juni.

Ja just det å då är det så att m an har.. i synnerhet på den tiden så har man.. i januari beställa
båtplats men skulle ha med bilen å likadant för återfärd å sånt. Det var relativt heliga perioder för
familjen när vi reste till Fårö så reste vi på allvar, alltså. Vi fly tt ade å barnen som var små på den
tiden var där hela sommaren. Så gick det till man flyttade helt enkelt till landet.

Du var bo rt a fem komma åtta veckor. ©

Var det så länge?

Sen tog du semester igen innan målet skulle upp i hovrätten.

Det kan ju ha varit en bekvämlighetsåtgärd. Det hade jag inte behövt ta semester för det är kla rt
att samma kille skulle gå i hovrätten.

Doris dömdes till två års fängelse å 200.000 kr förverkande. Hon dömdes i juni. Dagen efter
domen så överklagade hon. En vecka efter det lämnar Torsten Wolff in e tt genmäle. Vad innebär
det. Han överklagade ju inte i sin tur. Doris överklagade..
Visst då far åklagaren via domstolen vadeinlagan som det heter med föreläggande a tt inkomma
med y ttrande över vadeinlagan. Eller han kan vädja själv om h an vill vädja mot domen. Och har
ena parten vädjat först kan han anslutningsvädja. Det som kall as anslutningsvad.

Det står bara att han lämnade in e tt genmäle. Ett svar?

Jaa han svarade på det.

Men det innebär inte att h an överklagade?

Nää det innebär inte a tt han överklagade. Men domstolen kräver då av den som utfärdat åtalet när
domen har kommit, när någon vädjar så far man ju den inlagan för y ttrande. A då far man ta
ställning till ska jag åxå vädja eller ska jag svara.

Han tog då ställningen a tt h an inte tyckte att det här var något att bråka om.

Näää nää

Så att om hon hade ratt ett mildare straff i hovrä tten så hade han inte ha ft någon möjlighet att
påverka det?

Nää nää det hade han inte kunnat.

Hade h an haft den möjligheten om h an hade överklagat??

Systemet är ju uppbyggt så a tt om man själv yrkar, så visst så a tt sen kunde de...men du kan ju
aldrig hindra... stäng av den där ska jag tänka lite. Innebörden av e tt anslutningsvad är a tt den
dömde i hovrätten k an få ett högre straff. Om jag inte anslutningsvädjar, eller vädjar själv då kan
det aldrig bli till försämring för den dömde. Den k an aldrig få mer i straff än vad hon fick i
underrätten. Så är det.

Men det som är viktigt i den här historien å vad som framkom redan innan Doris blev dömd i
tingsrätten är att hon använde småflickor i sin verksamhet.

Jaa det kommer jag ihåg. Det kom in som e tt tema under....jag tror att vi fick kännedom om det
efter... att det kom fram efteråt.

Det kom fram under utredningstiden. Via band, ett par kvinnor vi ttnade om det.

Jaa just det. Jag minns a tt det kom fram att det var småflickor med men då tror jag a tt det var
efter det att jag formulerade första, första för att jag har säkert skrivit gärningsbeskrivningen, jag
har väckt åtalet, jag har lämnat in häktningsframställningen. Och vad som sen hände med
sjukdom å sådant kommer jag inte ihåg. A så var jag bo rta på en sammanhängande semester å då
tog Torsten över. Det är mi tt minne å han höll väl i någon telefonkontakt med mig.

När du kommer tillbaka får du reda på a tt polismännen har hi ttat två av de här underåriga
småflickorna.

Ja just det. Då kom det farm a tt man kunde styrka det. Dessförinnan så var det väl bara snack. Då
kunde det kanske s6tyrkas a tt hon använde små fl ickor.

A då lämnar du in e tt anslutningsvad?

Jaa det låter mycket rimligt. För då blev jag väl uppvaktad om den verksamheten å det a tt de inte
kunde styrka det i det första sammanhanget. Då skriver jag e tt anslutningsvad.

A yrkar på mycket strängare straff?

Jaa jaa, det liknar mig. Det liknar mig.

Det gjordes en vecka för sent för a tt man har ju, åklagaren har ju tre veckor på sig.

Ja just det men anslutningsvadet förlängs ju e fter den treveckorsperioden. (som om Wolff hade
anslutningsvädjat istället för att bara lämnat ett genmäle så hade man kunna döma Doris för
småtjejerna)

Men det blir inte som a tt åklagaren överklagar?

Joo, visst anslutningsvad jag hade rä tt till anslutningsvad ytterligare en vecka. För jag fick reda
på att den andra hade vädjat först. Sen har jag ju tid från den tidpunkten. Så a tt jag antar att jag
följt lagen å kommit in med anslutningsvadet inom rä tt tid.

Jag vet inte för a tt i domstolen när man bl.a. förhör föreståndaren på hemmet där de var
placerade, och en av fl ickorna. Sen har man hunnit a tt göra en utredning. Så e fter en överläggning
med sin advokat drar Hopp tillbaka sin överklagan å förklarar sig nöjd.

Jaa då faller anslutningsvadet åxå. Så är lagen.

Men om du hade vädjat själv?

Ja då hade det inte förfallit. Neeej. Men då var det inte känt när jag vädjade mot domen, då var
det inte känt a tt det kunde styrk as att de här med de unga flickorna för då hade jag ju vädjat själv.
Då hade jag inte anslutningsvädjat 9997999 Det låter inte logiskt. (Kolla upp detta???)

Det låter jättekonstigt. Det är lite olika saker i det här. Poliserna påstår a tt det på olika sätt var
känt att det fan ns småbarn i hennes verksamhet. Genom 1, 2, 3, 4. Det sägs a tt du sa i från och att
du tyckte att du hade tillräckligt mycket för a tt åtala henne för grovt koppleri ändå. Det fanns inte
tid att gå in i det här med småflickorna.

Det kan hända det fanns...jag kan juridiskt förklara det hur det ligger till om det finns misstankar
som polisen kommer med. Nu minns jag den här Morgan Svensson.

Sjöstrand å Svensson.
Är de båda i livet??

Jaa oja! Morgan var väl den som du hade mest kontakt med?

Jaa just det. Men dom var, de var..jag har inte bara trevliga minnen av dom om jag nu tänker
tillbaka. Det var mycket springande fram å tillbaka å misstankar hitan å ditan. Jag måste ju ha
bevis! Det är jag som ska styrka i domstol att någonting har inträffat.

De sa till dig att det fanns småflickor i verksamheten innan...

Det är möjligt, det kan jag inte svara på. Men jag kan säga så mycket i alla fall att det kan inte ha
varit styrkt, bevisstyrka i det för då hade jag absolut tagit med det. Det är någonting som ökar
straffvärdet avsevä rt , va.

Det fanns inte bevis (fel) men samtidigt så fick de inte införskaffa bevisen, för sina överordnade.
Utan de sa att det där har vi inte tid med nu. Vi har tillräckligt med material på Doris för a tt åtala
henne för grovt koppleri så det där med små...

Skulle den uppgiften ha kommit från åklagarsidan då eller var det polisen? Jag tror a tt det var en
kommissarie.

De säger a tt både du å Bångerud...

Jaa just det Bångerud, säger Östberg. Jag minns a tt det var det som åxå var märkligt i den här
utredningen. När vi nu talar om det väcks det en del minnen hos mig, det hade jag alldeles glömt.
Men nu kommer jag ihåg det. För att Bångerud kom med andra besked än vad
utredningsmännen kom med! A sa a tt det där kan....så att jag hade...det är ju osedvanligt.
Jag har två utredningsmän, deras uppgifter är a tt utreda det här bro ttet att förse mig med material
för att jag ska kunna fatta e tt beslut. Och beslut brådskar ju när en person är häktad då finns det
tider för när ett åtal senast ska vara väckt. Det ska man åxå hålla i minnet. A då har man ju den
tidsramen på sig. A då gäller det a tt få saker å ting ur händerna. Men då minns jag nu att då har
man två utredningsmän å det var de här två och så till min förvåning kommer deras chef och vill
diskutera någonting som jag naturligtvis inte kommer ihåg. Men det är en udda händelse. Det är
mycket sällan som mans si tter å har en utredning då utredningsmännens chef kommer utan
samband med utredningsmännen å berä ttar att vi har problem med det här. Av någon anledning
så hade man skrämt upp som det framkommer av Perssons PM som jag strax ska återkomma till.
Att de gjorde en säkerhetshistoria av det här åxå. Så Säpo var med å det var ju naturligtvis därför
Bångerud fick en slags övergripande uppgift a tt hålla reda på a tt vad är det som sker här. A att
lämna Carl P uppgifter om a tt vad kunde det här ha för implikationer på rikets säkerhet. Det
talade de inte om för mig.

Så du blev inte insatt i det här med säpo?

Neeej inte ett dugg.

Visste du att Holmer sprang på sedlighetsroteln under pågående utredning?

Det har jag fått reda på efteråt. Jag kommer inte riktigt ihåg av vem, men han var ju chef på säpo
då. Jag har ju i efterhand förstått att Säpo var involverat. Jag föreställer mig att jag i efterhand
fick klart för mig...inte då när det pågick. Men i e fterhand fick jag klart för mig a tt Holmer hade
varit där å snokat i den här utredningen.

Jag beskriver a tt Säpo var inblandat på två olika sätt, 1. Holmer som snokade och 2.Morgan K-
Hugo.

Som var på Säpo?

Jaa som hade Olof Frånstedt som chef.

Du ska få slutfinessen på det här så småningom. Men jag förstod a tt det var någonting. Jag sa a tt
det här är e tt brottmål. Vi har ett grovt koppleri här och jag förstår a tt ni har ett bekymmer
eftersom det är så många personer som kan vara av intresse i de tta. Men vad jag ska hålla på med
är att se om jag kan styrka grovt koppleri. Jo men det var ju bra om vi kunde avverka det. Nu
minns jag... vad var det han he tte? Bångerud som jag minns utseendet på en mager lockig man.
Honom kan jag se framför mig. Var å skulle pumpa mig på hur det här skulle utveckla sig. Vad
jag hade för synpunkter å vad jag visste om det här. Men hur han sedan rappo rterade det vidare
har jag inte kla rt för mig. Det fick jag inte klart för mig långt efteråt. Hur dom hade hållit på å hur
mina utredningsmän som jag förlorade allt förtroende för. Morgan å Sjöström de sprang å stödde
de här misstankarna a tt jag på nåt sätt skulle vara inblandad i det här. A tt jag skulle vara
horkund. Det fick jag så småningom kla rt för mig hela efterspelet. Det var ju tur för Carl Persson
att jag fick reda på det så sent. Annars hade jag anmält honom för förtal! Jag tyckte a tt hans
uppträdande var makalöst. Jag kan ge dig en bild om jag berä tt ar för dig hur jag så småningom
fick reda på det här med Perssons PM. Jag var då chef för den här åklagarkammaren. A chef var
då Berndtsson som var överåklagare. Allt var frid å fröjd på myndigheten. Så efterträds han av
Cleas Zeime. Vi kände varandra från ungdomen. Vi hade varit i lund samtidigt å han kallade mig
Kirre som alla mina kompisar kallade mig. Och han var mycket öppnare än andra då hade varit.
Han sa till mig att Du, jag måste snacka med dig. Jag har ett papper här. Som är från Carl
Persson. 80-talets början. Vaddå säger du för något. Magnus Sjöberg hade blivit ny riksåklagare.
A då sa han a tt Magnus har föreslagit att du ska byta kammare. Då hade jag su tt it där i sex år
(från 1974). A kände mig i en stabil position. Vad faan säger du för någonting frågade jag. A då
berättade han å visade mig PM/et. Magnus ville flytta dig till någon mindre utsa tt position säger
han. Jag frågade hur det hade gå tt till så berä tt ade han att den PM/et, då sa Palme a tt jag lyssnar
inte på skvaller! Så berätt ar han om när Fälldin fick PM/et m.m.. å Gullnäs.
Så berättade Heime/Zeime för mig historien om hur det här pappret hade vandrat. Från Person till
Palme Fälldin till Gullnäs å Gullnäs....Å då hade han väl berättat för Magnus a tt en av dina
åklagare på hög nivå har varit misstänkt för a tt vara kund i den affären som han sen själv
handlade. A då hade det gå tt sex år A då sa jag till Heime a tt nu ringer du till Magnus å hör om
han är inne. Så sätter vi oss i en taxi å så åker vi upp till Magnus Sjöberg å det gjorde vi
omedelbart. Jag var glad för min beslutsamhet. Magnus såg lite skakad ut. Varför har du aldrig
talat med mig om det här å hur länge har du vetat det? Det kanske jag borde ha gjo rt sa han. Detta
är oerhö rt ! Vet du vilken lön du betalar mig för den här verksamheten, tror du a tt jag har råd att
gå på horhus i två tre fyra tusenkronors klassen?? Nej det tror jag inte, sa han.
Det är oerhö rt att Carl Persson skriver de tta sa jag utan någon fakta kontroll. A tt han ska lyssna
på en nyss anhållen misstänkt, säger jag.

Det ar inte hon det var andra, berättar jag.

Neeej det var hon som sa det invänder Erik. När hon hörde att jag var förundersökare så sa
hon...Bing0000000o Det var kul a tt se honom igen å då blev de ju flata de här Morgan å
Sjöstrand antar jag

Det var andra uppgi fter åxå, berättar jag.

Jasååå

Att det skulle ha varit en stor mullrig skånsk åklagare med som kund. Någon annan kallade
åklagaren som skulle ha varit med för Stig Östberg.

Är det någon annan som skulle??

Jaa

Det är mig obekant, obekant!.

Som jag har fått berä ttat för mig så var det Doris själv som sa just bingo.

Jaa det vet jag.

Men slutpunkten blev när jag hade talat en lång stund med Magnus om de tta att m an för vidare en
uppgift som inte k an beläggas med... A tt han bara sväljer det utan att tala med mig. Så slutade
det hela med att nu drar vi ett sto rt sträck över allt det. Aldrig mer nämner vi det.
Min karriär hade ju aldrig inträffat om inte Clas hade berä ttat för mig. Då hade det blivit a tt nästa
tjänst jag sökte som överåklagare för speciella mål, den hade jag aldrig fa tt . Jag blev så förbannad
för jag har ju alltid tyckt illa om Calle Persson kan jag säga. Hela hans stil har stö rt mig. Men
hade de tta varit inom ramen för förtalsbrott hade kunnat aktualiserats, då hade jag absolut satt
igång en aktion emot honom.

Hade du någon beröring med Calle Persson?

Inte någon personlig alls. Jag tror a tt vi har hälsat på varandra men..

Vad var det i hans stil som du inte gillade?

Han var den pompöse, rikspolischefen som gjorde rikspolisen till något de inte skulle ha varit. De
skulle mera vara en nämnd till stöd för polisen men han skulle gå sto rt ut å ha helikopterplatta på
taket å..Det var en stor mäktighet å otillgänglighet för..men jag hade inte låtit mig generas om jag
hade fatt det här medan han ännu var rikspolischef. Men han var inte det längre utan Romander
hade kommit in i bilden. Men hade han varit med som rikspolischef hade jag ställt till med ett
herrans hallå! Jag tycker a tt det är oerhö rt att bete sig så mot en ämbetsman. Det är ju bra a tt
Palme behandlade honom efter förtjänst. Och inte brydde sig om det där.
Men det tycker jag är lite märkligt för jag har forskat i det här under e tt par års tid och har väldigt
mycket annat material som styrker mycket av det som stod i PM:en. Jag har pratat med många
olika personer inom olika områden. Jag har en annan bild.

Jag förstår men den hade jag naturligtvis inte då. Den kommer dessa för mig då naturligtvis,
negativa omständigheter, a tt sjukdom kan jag inte göra mycket åt å det har jag inget minne av
heller. Men semester var det ju ingen fråga om. A så när det gäller hovrätten så var det ju jag som
bestämde arbetsordningen på kammaren och en av principerna för a tt det inte ska bli
dubbelarbete så skulle ju samma person som hade det i underrätten ha det i hovrätten.

Det var någon som uttryckte förvåning över a tt e tt sånt spektakulä rt mål, att du inte tog det själv.

Jaa visst men det sammanhänger med en sedan halvår tillbaka planerad semester. Det var inte så
anmärkningsvä rt tyckte jag. Så bedömde inte jag det. Det kan m an se och säga i efterhand, det
var ju märkligt a tt han hade säkert något att dölja. Jag menar vi hade jätteknarkmål å vi hade ju
Sandhamnsligan å vi hade m as sor av tunga tidskrävande mål. A detta är en kopplerihistoria. Det
ser man inte som särskilt anmärkningsvä rt .

Det var ju många ingredienser som inte kom fram. H an var tillsamm an s med Barbara Mincberg
som under perioder fungerade som Doris högra h an d. Hon var föremål för Säpos spaning. Hon
ingick i den polska ambassadens stall av flickor å var bl.a. tillsammans med väldigt höga
skyddsklassade militärer.

Jaa jag minns ju stövelknekten.

Nu återvänder jag till hovrätten. Doris tog tillbaka si tt överklagande å nöjdade sig med sin dom.

Då blir det alltså att hon vädjar och med kännedom att det kommit fram det här med småflickorna
så anslutningsvädjar jag. Och sen reser jag väl antagligen ifrån, kan jag tänka mig.

Du yrkade på väsentlig straffskärpning. Men hade du kunnat överklaga? På samma sä tt som hon?

Javisst hon fick två...det är därför jag tror a tt det till min kännedom kom om att det gick a tt
styrka att det fanns småflickor kom mellan överklagandetiden och möjligheten a tt göra ett
anslutningsvad. Varför skulle jag annars anslutningsvädja? Då hade jag vädjat själv om jag hade
vetat allt det där.

Jaha alltså att tiden hade gå tt för att du hade överklagat en vecka för sent

Jaa just det å då men det fanns ändå tid för a tt anslutningsvädja. Men då står man naturligtvis
risken att återkallar hon så faller det. A det är kla rt att hon återkallar när hon visste vad som
skulle komma ytterligare.

Varför blev hon inte åtalad för det här i efterhand? Kan man inte åtala henne om hon har varit
indragen i det här.
Det är frågan om det är inom ramen för samma gärning för då är det ju åtalshinder.
Mellankomm an de dom binder ju på ett sätt så man inte ska kunna väcka ny tt åtal om det s.a.s.
ryms inom samma gärning. A detta att det var småflickor är ett led i hennes XXXX så jag
skulle nog säga att det prjudicata???Att man inte kunde väcka något åtal i efterhand. Det ligger
inom den s.k. ?desjuridicata cirkeln. Om målet för henne om grovt koppleri avdöms så kommer
hon in i en ny omständighet så är inte det tillräckligt då får jag söka resning.

Även om det skulle ha givit henne väsentlig straffskärpning?

Det är en risk man står på åtalssida. Är huvudgärningen dömd å om det kommer upp en ny
omständighet i samband med gärningen som skulle ha gjo rt den grövre om den hade varit känd
vid tillfället så kommer man inte a tt kunna bryta det sydikata???? Så förhåller sig det juridiska.
Annars hade det naturligtvis gått bra om det hade varit en annan gärning. Men det är det
ju inte det var ett led i samma gärning.

Kunde inte hon bli åtalad för otukt med barn eller förförelse av ungdom? Eller var det bara
kunderna som hon förmedlade?

A tt då ska hon åtalas för den omständigheten a tt hon åxå bland sina kvinnor som hon ställer till
förfogande hade underåriga? Om det hade funnits bevisning för det eller styrkande vid tiden för
åtalets väckande så hade jag otvivelaktigt tagit med det.

Jag berättar för Erik a tt jag har hö rt henne tala om hur de har "provat" småtjejer.

Det hade varit intressant att höra det men det hade de aldrig talat om för mig. Det måste du ta
med det i din bok att de höll på med "illegal" avlyssning. Det är bra a tt sånt kommer fram. Men
det brukar ju alltid polisen neka till. Hade jag fått reda på det hade jag ställt till med e tt våldsamt
liv.

Kurt Nyblom var väl en hedervärd person?

Jaa det tror jag att han var, säger Erik.

Jag berättar om intervjun med honom där han berä ttar att de fick direktiv uppifrån a tt mörka
"Hopp historien".

Det är skandalöst, det har jag aldrig haft en känsla av att man stoppat in sån politik i det här.
Vilken valrörelse talar vi om?

76 — De var säkert livrädda för att Doris skulle si tta å läcka uppgifter. Eller a tt hon skulle si tt a å
berätta om sina kunder vilket hon faktiskt gjorde.

Och målet var uppe 76 undrar Östberg å svävar helt plötsligt på målet. A därför skulle man ha
hållit inne med uppgifter för a tt det inte skulle bli någonting som skadade valet. Det är oerhö rt ,
oerhö rt upprepar han.

Visste inte du att Säpo fick en lång lista över prominenta kunder statsråd politiker bl.a.?
Joo det visste jag men den fick jag inte se. Men jag hade boken där med hennes grejer. Den
hade jag ju tagit i beslag. Adressboken.

Men hon kodade å hade smeknamn på sina viktiga kunder så det gick väl inte att u ttolka det.

Neej det gick väl inte för mig att uttolka det men någon sorts information fick jag väl. Men hela
den här listan har jag aldrig få tt se.

Berättade inte förhörspersonalen om vissa prominenta personer som de hörde om på band?

Det kan hända jag har något minne av att jag har varit uppe på utredningsavdelningen å lyssnat, å
Bångerud å de här två andra lyssnade på några band. Jag har något minne av a tt jag har tagit del
av det på det sättet.

En gång när Morgan hade hö rt ett band så kom han in till Ove å sa "Faan Ove, det kommer inte
bli något val om det här kommer fram".

Någon kombination med detta å valrörelsen kan jag överhuvudtaget inte föreställa mig. Vitsen
med det var väl att jag skulle hållas utanför sådant som kunde skada, som skulle komma fram vid
en rättegång före valet. För kom det till mig så skulle jag väl gått med det till domstol. Eller
kunnat använda det i rätten. Det finns ingen som skulle våga... att regeringens företrädare skulle
lägga sig i en pågående brottsutredning. Om de hade kommit till mig som åklagare så hade jag
gått till tidningarna å sagt att jag är utsa tt för påtryckning och ministerstyre.

Men varför tror du att de vågade gå på polisen?

Joo den är ju mer direkt underställd dem.

Anonymisering av kunderna:

Jaa det var en stor grej, säger Erik å det var det som Expressen (Pelle Wendel journalist på E)
hatade mig så för å jag hamnade på första sidan.

Har ni ett horn i sid an på varandra ?

Neeej vi är jättegoda vänner. Han hälsade ofta på mig i Haag. Näää nää vi har alltid varit
kompisar. Så jag har ingenting mot Per Wendel.

Han berättade att du försökte sätta dit honom någon gång.

Jaa det kanske jag gjorde.

Berättar om utpressningshistoria på Solvalla å a tt Östberg trodde att det var P. Wendel.

Neeej det har jag aldrig gjo rt . Jag har aldrig anhållit Per Wendel. Aldrig Någonsin. Det måste
vara en skröna. Det är fullkomligt... skulle jag anhållit Pelle Wendel.

Inte anhållen då men misstänkt.

Skulle jag misstänka honom så måste jag ju anhålla honom. Det måste vara en jou rn alistisk
vinkling för att göra det lite mer spännande. Vi har råkats massor av gånger å jag har aldrig haft
några kontroverser med honom.
Det är mycket av det som du berä ttar för mig nu som är totala nyheter, säger h an lite omskakad.
Jaa att Säpo sprang å luskade men a tt Holmer själv, men det är kla rt att han, det var ju åxå en
konspirationsteoretiker.

A Ebbe

Men h an gick väl knappast på horhus?

Neej men han var pressekreterare åt en som gjorde det.

Du säger det rakt ut som en verklighet. Jag har åxå ratt de uppgifterna men inte som om det var
en realitet. - - - Så fo rt fangarna inom kriminalvården kallade så kom Geijer bums å ställde upp
på samtal å så där.

Kvinnorna blev ju uthängda till deras stora förtret och förtvivlan. Nästan tre ttio kvinnor med
personnummer adress osv.

Morgan å Ove var kallade å kom till dig med förundersökningsprotokollet. Med männens
namn, som var brukligt. I andra rättegångar där männen har hörts som vittnen har de stått
med på samma sätt som kvinnorna.

Förhåller det sig så, undrar Östberg?

Oja å enligt rättegångsbalken ska de inte vara några anonyma vi tt nen, i

förhörsprotokollen. Det här slår åxå JO ner på.

De hörda kunderna som står där, ta bort dom sa jag.

Nää du sa a tt det far ni göra om och sedan numrera dem, e tt, två, tre, osv.

Jaaa, säger han lite tveksamt. För jag gjorde det jag fo rtfar an de tycker är e tt klokt beslut. Vad är
att vinna på...vad ska jag gör som åklagare? Jag ska bevisa e tt brott . K an jag bevisa bro ttet bättre
om jag tar med kunderna? Den link som jag ska visa är ju a tt Doris har bedrivit
koppleriverksamhet. Och skaffat kunder åt de här kvinnorna. Vad är den juridiska poängen?

Då hade man väl kunnat stryka männen helt då?

Att de kom med i förundersökningsprotokollet det skulle de ju naturligtvis inte ha gjo rt . De skulle
inte ha varit med där. Skulle JO ha....?
Ja han yttrade sig om det.

Min mening då som jag minns den var, som jag har i dag åxå var a tt kan jag styrka e tt brott med
ett mindre antal vi ttnen än ett större om dom kvinno rn a berättar att det är Doris som har skaffat
mig det här. Då har ju jag styrkt mi tt bro tt .

Hade man inte kunnat anonymiserat kvinnorna åxå?

Anonyma vittnen kör vi ju inte med i Sverige.

Men det gjorde ju du i den här rättegången. Männen anonymiserade du.

Joo jo men de hördes inte i domstol. Men det var ingen kvinna som hördes i domstolen
heller.

Gjorde vi inte det?

Neej ni fällde henne på hennes eget erkännande. För det förutsa tt e jag att det skulle kunna
behövas yrkas med förhör av kvinnorna.

Neej det var ingen kvinna som förhördes.

Jassåå? Men tanken bakom mitt beslut a tt inte ta med en massa vi ttnen var att det här bro ttet går
att styrka med kvinnornas berä ttelser. Det var de som berätt ade vad Doris gjo rt . Och inte
kunderna.

En av poliserna sa att han tyckte det var märkligt för "det finns väl inga horor utan kunder å inga
kunder utan horor".

Nää det är väl inte märkligt när det var kvinnor som sa a tt Doris har hållit mig med kunder.
Doris ska alltså åtalas för koppleri.

Hade m an inte kunnat ta, låt säga, tio kvinnor å tio kunder?

Man hade kunnat göra allt möjligt men det behövdes ju inga kunder för a tt styrka bro tt . Sen
erkände hon ju tydligen allt så behövdes det ingen någon alls. Det hade jag glömt. Jag var
övertygad om att det hördes några kvinnor. Nu var jag inte i rätten som sagt men om du skulle
fr åga mig nu så skulle jag säga a tt visst hade jag åberopat dem som vittnen i domstol.

Det gjorde inte Wolff.

Det gjorde h an inte, nää? Men det kan väl stå i stämningsansök an ?

M an förhörde ju vi ttnen under förundersökningsperioden.

Jaa men jag menar i domstol?

Näää inte i domstolen.

I stämningsansökan skulle det väl ha stått a tt jag önskar förhör med X; Y; Z.

Neej det var ingen som kallades.

Hade hon erkänt innan? Ja kommer inte ihåg att hon erkände för då behövdes väl inte något
speciellt. Jag vet inte i vilket stadium hon erkände. Det har jag glömt.

Men under förhören hade de ju åxå tagit upp det här med småflickor å då hade hon blivit
alldeles galen när hon insåg att hon kände till det och börjat hota med att hon minsann
skulle berä tta saker.
Det är många som undrar över varför man inte tog upp det här med småflickorna när det
ändå fanns så många indikationer på att de existerade.

Jaa det kan jag åxå fråga mig. Det kan jag inte svara på. Det här med anslutningsvadet
tyder ju på att jag få tt den informationen å då reagerat.

Det är klart a tt man måste yrka på mycket strängare straff när det väl blir o ffentligt a tt
hon använt småflickor.

Det tyder ju uteslutande på en enda sak a tt jag har få tt reda på det efteråt.

Då visste du alltså ingenting innan?

Jag visste... misstankar är ingenting jag kan skriva en stämningsansökan på. Jag behövde
bevisning. Och jag kan tänka mig a tt det vid den tidpunkten inte förelåg någon bevisning.
Men det kan föreligga misstankar å då kan jag ju inte agera.

Poliserna säger a tt de blev förhindrade a tt leta reda på de här småflickorna. Ove t.ex, som
var den som tog initiativet till att hi tta småflickorna, sa att det inte tog många dagar för
honom a tt på de uppgifter de hade på våren, hitta de här småflickorna. Det hade ju kommit
med i tingsrä tten om han hade fått tillstånd av sin chef Bångerud, a tt leta fram dem. Men
Bångerud sa tte sig på tvären.

Jag skulle bli förvånad om jag sa tte mig på tvären. Det skulle jag inte ha gjort. Men Bångerud...
jag tror a tt han måste ha haft någon instruktion från allra högsta ort.

Menar du departementet?

Neej från Calle Persson.

Inte Calle heller. Det var h an som talade om "märkliga" förhållanden på kriminalavdelningen.
Han kände att det pågick en massa saker som han inte fick någon information om. Han pratade ju
om rättsröta! Han undrade var det var som hände.

Östberg låter undrande å undrade när jag tar upp Holmer å Ebbe så frågar han om Ebbe var med
nu åxå. "var han med å kom å gick som om det var hemma i stugan". Efter det här när det
började mullra kring det här, å pressen skrev, då kände jag mig på något sä tt förråd av den här
Sjöstrand å Svensson. Att de sprang å berättade allt möjligt och hade konspirationsteorier om min
sjukdom å min semester a tt det var något lurt .

Morgan säger i en inte rvju i Expressen att han kände sig "stoppad" i utredningen, för att det var
kom upp kända namn.

Men det framställdes ju som att det var jag som hade stoppat det. Att jag i min tilltänkta roll som
horkund skulle skydda mig själv å mina kompisar.

Det kom ju aldrig upp i tidningen.

Nää det kom aldrig fram men någon gav dem i uppgift...jag kommer inte ihåg om det var
Bångerud eller någon annan a tt hålla mig som förundersökningsledare å åklagare under uppsikt å
se till eller lyssna av om det var någonting som inte lät bra å rappo rtera det vidare. Det minns jag.

Att vem?

Att de här två Svensson å Sjöstrand hade fått till uppgift av någon på chefssidan a tt vara
observ ant på förundersökningsledaren å chefsåklagaren Östberg sa å gjorde för a tt se om det var
någonting som var lu rt där.

Hade de fått direktiv av någon överordnad??

Jaaa jaa.

Men låter inte det väldigt märkligt??

Jaa det låter märkligt å från vem vet jag inte men för a tt se om det var något sant i t.ex. det som
Persson skriver i sin PM.

När är den datera?

I Augusti 76.

Ja det är efter målet så då är det fullt sannolikt a tt det var antingen någon från rikspolisstyrelsen
eller någon inom polishuset, e ftersom någon har ju fört vidare uppgiften att jag skulle vara
inblandad. Någon. Vem vet ju inte jag. Om det är Sjöstrand eller Svensson. Det måste ju ha varit
någon som har hö rt henne. Som har hö rt henne säga Bingo å någon måste ha fört det vidare.

Morgan hade ju som uppgift a tt föra uppgifter vidare till Karl-Hugo Jansson på säpo, som i sin
tur rappo rterade till Calle.

Så Morgan han var dels Säpospion å dels utredningsman i målet? Jag försöker a tt klara ut hans
roll. Han är ju utredningsm an å håller förhör men samtidigt ska h an rappo rt era till någon som ska
rappo rtera till...
Det handlade om att flera av de här kvinnorna hade varit tillsammans med skyddsklassade män ur
totalförsvaret.

Men inte informerades jag om a tt Morgan Svensson hade rappo rteringsplikt till någon på Säpo.

Det visste inte Holmer om heller. Han blev asförbannad.

Som dock var Säpochef.

Han sprang i ...

I sina ärenden å någon annan sprang i andras ärenden. Jaa det är märkligt.

Bjö rn Tarras Wahlberg:

Vi talar om att h an jobbade åt SAF å deras man i riksdagen.

Intressant sidouppgift i länken.

Han finnsju med i pärmen

Jaaa j000 jag kan ju säga a tt när du nämner honom så kommer jag ihåg honom på den här listan.
Men namnen har jag i sto rt sätt förträngt. Jag kommer t.ex. inte ihåg a tt den här adelsmannen
hette Bonde. Och jag minns ju Tarras Wahlberg åxå.

Först nekade han all kännedom om Hopp överhuvudtaget.

Jaaaaa

Han har hotat a tt stämma mig på en halv million om jag tar med honom.

Kan h an det höll jag på att säga. Det är möjligt att h an kan. Om det skulle vara förtal av honom.

Om m an bara konstaterar fakta.

Det tror jag inte, det tror jag inte. Historiebeskrivning kan man väl få ägna sig åt. Det tror jag inte
k an bli förtal. Men det kanske ändå går bra a tt skriva boken utan några namn.

JOutredningen
JO utredning koncentrerar sig på två olika frågor. Det ena skulle ha varit att utredningspersonalen
skulle ha hindrats att söka efter småflickorna å det andra handlar om anonymisering av kunderna.
Så läser jag upp vad de säger till JO. A vi resonerar om det motstridiga i berä ttelse rn a. Han
svarar:
Jaa jaa säger Erik. Jag påpekar att Morgan sa a tt det förkom uppgifter om småflickor innan
tingsrätten. Erik däremot säger a tt han förhörde sig om detta å att Morgan hade nekat till att det
fanns uppgifter om småflickor.
Östberg: Jag kan väl ha frågat honom att är det något som vi kan styrka, neej inte för
k

närvarande kanske han svarade då. Jag kan ju inte skriva en lögn där.

Så läser jag då upp a tt Wolff svarat nekande på samma fråga som Östberg fått. Han svarade a tt
det innan tingsrä tten inte var känt att minderåriga småflickor utny ttjats. Men det var ju känt säger
jag till Östberg. Känt var det ju.

Jaa men var det känt för oss svarar han. Hade de kommit med det till oss? Det vet jag inte men
det kan ju ha varit så lösa uppgifter a tt vi inte har kunnat använda dem i e tt åtal. Jag minns ju den
här diskussionen från den här tiden...är det yttrandet till JO?

Jameen då kommer man ju inte med en lögn, alltså. Det kan ju vara så att de kan ju ha haft
spaningsuppgifter men inte någon som helst bevisning eller någonting sånt. Jag måste ju ha ti ttat
på det juridiska. Jag minns ju a tt det var snack om det här.

Det överåklagaren säger stämmer inte säger jag. Han påstår att en fortsatt
förundersökning inte skulle ha tillfört något som hade påverkat straffpåföljden. Det
stämmer inte, eller hur.

Mmmm.

Du yrkade ju senare på VÄSENTLIG straffskärpning.

Jaaa säger han det blir ju lite motsägelsefullt.

Visst är det motsägelsefullt.

Ja säger han korthugget.

Förelåg misstanke om förförelse av ungdom å otukt med ba rn läser han vidare ur JO:s utredning å
säger att det måste de väl ha svarat nej på för det kan de väl inte ha kunnat styrka.

Om man nu ska tala om konspirationsteoretiskt tänkande så kan jag föreställa mig a tt många
säkert trodde a tt ni hade fatt direktiv uppifrån. Därför a tt om Doris hade åtalats för det här med
småflickorna så hade hon ju fatt betydligt strängare straff. Hon satt inne med så oerhö rt mycket
kunskap om "kundstocken" så hon hade ju kunnat läcka hur mycket som helst. A framför allt
ställa till med mycket elände innan valet.

Men jag skulle aldrig kunna u ttrycka mig på det här sättet om herrar Sjöstrand å Svensson hade
sagt att vi har uppgifter som vi kan plocka fram. Det vore ju tjänstefel a tt göra något annat. Jaa
det är alldeles uppenbart a tt jag sen fick klart för mig att det var någonting med småflickorna.
Annars skulle jag inte göra e tt anslutningsvad. Hade jag vetat det i ett första skede så hade jag ju
begagnat mig av det. Jag tror att deras uppgifter till mig har varit för suddiga eller så har de varit
för explicita när de hördes i efterhand.
Östberg läser Jo-utredningen: den 26 när jag återkom från semester blev jag informerad av
Morgan Svensson om a tt Kritiserar JO oss

Jaa han säger a tt det här med anonymiseringen inte hör till vanligheten.
 Datum Dnr
2008-02-15 8235-07-40

Sveriges television
Programsekretariatet
Kent Wännström
105 10 STOCKHOLM

Begäran om att få ta del av ett program

Justitiekanslern handlägger i vissa fall skadeståndsanspråk som riktas mot

staten.

I ett anspråk som nu handläggs här har två personer begärt skadestånd av
staten och som grund åberopat händelser som har samband med den s.k.
bordellhärvan på 1970-talet. Justitiekanslern utreder ärendet och har att ta
ställning till statens skadeståndsansvar. Under utredningen här har Justitie-
kanslern tagit del av olika handlingar, bl.a. akter från Stockholms tingsrätt
och Svea hovrätt samt tidigare beslut härifrån och från Riksdagens om-
budsmän (JO).

Under handläggningen har det kommit fram att ett Studio S-program som
sändes den 2 maj 1978 kan vara av intresse för vår utredning. Programmet
hade titeln "Papperen på bordet" och har – enligt en tjänsteman hos Er –
produktionsnummer 60-77/3528.

Enligt tidigare telefonsamtal hemställer Justitiekanslern om att få ta del av

programmet. Om så är möjligt vill vi gärna ta del av programmet via en CD
ROM-skiva eller liknande.

Göran Lambert z i

Exp. även via e-post:

kent. wännström @ svt. s e

Postadress Gatuadress Telefon (växel) Telefax E-post

Box 2308 Birger Jarls Torg 12 08-405 10 00 08-723 03 57 registrator uCj'ustitiekanslem.se
103 17 STOCKHOLM
 5,.^. Sveriges Television AB
JU 105 10 Stockholm Stockholm
TH-E22
2006 -.t,A-2 Org. nr: 556 033-4285
Plusgiro: 154749-6
Bankgiro: 5555-0594
1)nr www.svt.se

Stockholm 2008-02-20

Kent Wännström
Chef programsekreta ri atet
Sve ri ges Television
105 10 Stockholm

Dnr 82235-07-40

På JK s hemställan översändes programmet Studio S som sändes den 2 maj

1978 för påseende som DVD. Programmet levereras med bud.

OKozz(

l lW^ ^ /6. 0-\1 /

 -^^
d'.235-03-YD

2008-02-24

Anteckning från Deanne Rauschers utskrift av hennes samtal den 20 sep-

tember 2003 med Eric Ostberg

Det är e tt långt samtal som tar upp bl.a. Eric Östbergs sjukskrivning och se-
mester i an slutning till förhandlingarna i målet, de misstankar som fanns mot
honom själv för att ha varit kund och h ans reaktioner på dessa misstankar, vil-
ka personer i övrigt som var misstänkta och hur dessa personer h anterades i ut-
redningen, överklagandet till hovrä tten och vad det innebar att det var ett s.k.
anslutningsvad, Säpos inbl andning i utredningen och att han inte fick veta nå-
got om den, hans ibl an d bri stande förtroende för utredningsmännen, deras
chefs (Bångerud) inbl andning, Eric Östbergs syn på Carl Persson samt miss-
tankarna om att småflickor hade funnits bl and kunderna och hur dessa miss-
tankar hanterades. Eric Östberg fick inte någon fråga om varför det inte i efter-
h and väcktes åtal mot någon för otukt med ba rn (detta beslut var Torsten
Wolffs), bara om varför detta bro tt inte togs med i åtalet mot Doris Hopp.

Följ ande antecknas om det som Eric Östberg sa angående "småfl ickor" (sam-
manfattat här, delvis med unde rtecknads ord):

Det var mycket spring ande fram och tillbaka från utredarnas sida och misstan-
kar "hitan och ditan". Som åklagare måste h an ha bevis, han måste kunna styr-
ka i domstol att någonting har inträffat. Det är möjligt att det talades om små-
flickor inn an åtal väcktes, men det k an inte ha vari t någon bevisstyrka i det för
då hade han absolut tagit med det i åtalet. Det är ju någonting som ökar straff-
värdet avsevärt . – Beslut brådskar ju när en person är häktad, då finns det tider
för när e tt åtal senast ska vara väckt. Då har m an ju den tidsramen på sig, och
då gäller det att fa saker och ting ur hände rn a.

H an minns inte detalje rn a så väl, men att utredarna säger a tt de fick besked om
att de inte skulle gå närmare in på en utredning om småflickorna k an bero på
att deras chef (Bångerud) k an ha sagt så. Det var något märkligt, för ibl an d
kom Bångerud med an dra besked än utredningsmännen. Och det gjordes ju en
säkerhetshistoria av det här också. Så Säpo var med, och det var naturligtvis
därför som Bångerud fick en slags övergripande uppgift a tt hålla reda på vad
som skedde i utredningen, och att lämna Carl Persson uppgifter om vilka im-
plikationer som kunde finnas för rikets säkerhet. A tt detta pågick talade ingen
om för mig. – H an skulle bli förvånad om h an satte sig på tvären om utredarna
ville gå vidare med småflickorna. Det skulle h an inte ha gjort . Men Bångerud
... h an måste nog ha haft någon instruktion från allra högsta o rt, t.ex. från Carl
Persson.

Efter att han kom tillbaka från semestern fick h an reda på att polismännen hade
hittat två av småflickorna. Och då kom det fram att m an kunde styrka att Do ri s
Hopp använde småflickor. Det är nog riktigt att det var därför h an lämnade in
ett anslutningsvad till hovrä tten och yrkade på e tt strängare stra ff. Att Doris
Hopp inte blev åtalad i efterhand för att ha använt små fl ickor berodde nog på
att detta brott konsumerades av det som hon red an hade dömts för.
H an skulle aldrig kunna uttrycka sig på det sätt som h an gjorde till JO om utre-
darna hade sagt att det fanns uppgifter om småfl ickor som de kunde plocka
fram. Det vore ju tjänstefel att göra något annat. Det måste vara så att han efter
tingsrätten fick klart för sig att det var någonting med småflickorna. Annars
skulle han inte ha anslutningsvädjat. Hade h an vetat detsamma i e tt första ske-
de så hade h an begagnat sig av det.

Har Torsten Wolff svarat nek ande på samma fr åga som Östberg fått om små-
flickor och svarat att det före tingsrätten inte var känt något såd ant? Det verkar
konstigt, för känt var det ju. Men det k an ha varit så lösa uppgifter a tt det inte
gick att använda dem i e tt åtal. Det k an vara så att polisen k an ha haft spa-
ningsuppgifter men inte någon som helst bevisning eller någonting sånt.

Om det är som Ku rt Nyblom berättat, att det kom direktiv uppi från att mörka
"Hopp- historien", så är det skandalöst. Det hade han aldri g någon känsla av,
att man hade stoppat in såd an politik i ärendet. Om m an skulle ha hållit inne
med uppgifter för att det inte skulle bli någonting som skadade valet är det
oerhö rt .

Han visste att Säpo hade en lång lista över prominenta kunder, bl.a. statsråd
och andra politiker, men den list an fick han inte se. H an hade Doris Hopps
adressbok och där fanns inte dessa namn. Någon so rt s information fick h an väl
om att även andra namn förekom, det k an ha varit när polise rna satt och lyss-
nade på några b and. Men hela listan har han al drig fått se.

Någon kombination mell an utredningen och v alrörelsen kan h an över huvud

taget inte föreställa sig. Vitsen med det var väl a tt han skulle håll as utanför så-
dant som kunde skada, som skulle komma fram vid en rättegång före valet. För
kom det till honom så skulle han väl ha gått med det till domstol. Det finns
ingen som skulle våga ... att regeringens företrädare skulle lägga sig i en pågå-
ende brottsutredning. Om de hade kommit till honom som åklagare så hade h an
gått till tidningarna och sagt a tt han var utsatt för påtryckning och ministersty-
re. Om de gick till polisen med såd ant så k an det ha bero tt på att polisen är mer
direkt underställd dem.

Gör an Lambertz
 17r//L
t)1.3-04-yo

2008-02-25

Anteckningar från TV-programmet Studio S den 2 maj 1978

(Vår version av programmet slutar när räknaren står på drygt 28 minuter. Då

avbryts intervjun med Torsten Wolff. De viktiga svaren torde ha ge tt s vid det
laget. Helt säkert är det visserligen inte att inte ytterligare något viktigt sägs,
men man k an enligt min bedömning vara säker på a tt slutsatse rna inte påver-
kas.)

Åklagaren Torsten Wolff säger följande i programmet:

I utredningen om otukt med ba rn hördes bara tre personer. Det är riktigt att det
förekom många andra kunder till flickorna. H an kan inte svara på varför de
inte blev hörda trots att några namn tydligen blev kända. Skulle h an nu få veta
namnen på kundern a skulle han höra dessa personer.

H an gjorde bedömningen att det inte skulle gå att styrka otukt med barn . För
detta fordrades att kunde rna hade "skälig anledning att anta" att flickorna eller
någon av dem var under 15 år. H an träffade dem inte förrän under utredningen
år 1976, och då verkade de väldigt av ancerade. Utifrån vad h an då kunde se
an såg han det "omöjligt att längre bevisa att de haft anledning anta att hon var
under 15". H an kände h an sig alldeles säker på a tt det inte skulle gå a tt få en
fällande dom.

(Han får inte några frågor om varför m an inte försökte hinna väcka åtal för för-
förelse av ungdom.)

I "bordellmammeutredningen" förekom inga politiker. H an vet att Säpo gjorde

en egen utredning men kände inte till de tta då och hade ingenting med den ut-
redningen att göra.

Göran Lambertz
 SVt db

Sveriges Television AB
JUS'11'1'1EKANSLERN
105 10 Stockholm Stockholm
TH-E22
JK Ink. 2008 -02- 2 6 Org. nr: 556 033-4285
Plusgiro: 154749-6
Registrator
Dnr Bankgiro: 5555-0594
Birger Jarls Torg 12 www.svt.se
Stockholm

Stockholm 2008-02-26

Kent Wännström
Chef programsekretariatet
Sveriges Television
105 10 Stockholm

Översänder kopia av Studio S på JK:s begäran. Programlängd 44 minuter.

Med vänlig hälsning

Kent Wännström