Professional Documents
Culture Documents
NORRLANDS-
FÖNSTRET
– liberala perspektiv för norra Sverige
RED. ANDERS RÖNMARK OCH OLA NORDEBO
MAGNUS ANDERSSON
MARCUS BOHLIN
E VA COO PE R
EMIL K ÄLLSTRÖM
CARL L AGERQVIST
ÅSA MALMSTRÖM
B E RIVAN MOHAM M E D
PER NILSSON
OLA NORDEBO
ANDERS RÖNMARK
DAV I D S V E N N
HANNA WAGENIUS
Öppna Norrlandsfönstret
– liberala perspektiv för norra Sverige
B
Innehåll
utgiven av Förord 5
Anders Rönmark, anders.ronmark@allehanda.se Anders Rönmark och Ola Nordebo
Ola Nordebo, ola.nordebo@vk.se
Den röda bastionen 7
copyright
Per Nilsson
Respektive skribent
grafisk form Att vara eller inte vara norrlänning 11
Gudrun Jonasson, www.jonassondesign.se Carl Lagerqvist
tryck
En gång lade Norrland grunden 15
Prinfo Accidenstryckeriet, Sundsvall 2010
Marcus Bohlin
isbn
978-91-633-7256-8 I mitt andra hemland skäms man över framgångar 25
Berivan Mohammed
2 . öppna norrlandsfönstret
Förord
S
Norrland som succéregion för forskning och utbildning 59 verige har alltid varit ett politiskt mångfacetterat land.
Ola Nordebo Landskap och bygder har präglats av sina olika miljöer,
livsvillkor och näringar. Det har färgat och främjat regio-
Få de unga att flytta – och komma hem igen 69 nala idétraditioner. Socialistisk idédebatt i Skåne har skiljt sig
Magnus Andersson från socialistisk idédebatt i Stockholm. Göteborgsliberalismen
Det går att flytta norrut också 75 har haft andra tyngdpunkter än Norrlandsfrisinnet. Konser-
Åsa Malmström vatism i Blekinge har trampat annan mark än konservatism i
Norrbotten. Men det har ändå oftare handlat om en skiftande
korsbefruktning över landet, än om statiska, strikta indel-
ningar mellan syd och nord, västkust och östkust, storstad och
landsbygd.
På senare år har valresultat och opinionsmätningar skvall-
rat om en tilltagande politisk spricka genom Sverige mellan
storstadsregionerna och landsbygden. Det talas allt mer gene-
raliserande om det blå Stockholm och det röda Norrland, om
reformvilliga, nytänkande storstäder och förändringsobenägna,
konservativa landsorter. Klichéerna – som fastnar med blicken
i partipolitiska styrkeförhållanden, men missar myllret under
ytan, inom utbildning, föreningsliv, kultur och företagsam-
het – styr i hög grad bilden av Norrlandslänens utveckling och
framtidsutsikter.
En del av landet där Socialdemokraterna under lång tid
dominerat, dominerar och alltid kommer att dominera det po-
litiska landskapet. En del av landet där liberala idéer inte slagit
rot, och inte har något hopp om att göra det. Tyvärr är det på
det sätt som många personer utifrån ser på Norrland. I värsta
fall är det så en del människor även i Norrland ser på den re-
gion där de lever. Det är en felaktig bild, missvisande både vad
gäller historien och samtiden. Den bilden behöver nyanseras.
V
rötter. arje år genomför företaget jag arbetar för en omfat-
Man får inte stirra sig blind på partipolitiska förhållanden. tande enkätundersökning där tvåtusen frågor ställs till
Det finns mycket liberalism i Norrland. Det lyfts dock sällan drygt tretusen personer i Sverige. För den som vill be-
fram i den allmänna debatten och har i alltför liten utsträck- kräfta sina fördomar om Norrland erbjuder materialet enorma
ning fått politiskt genomslag i Norrlands kommuner och möjligheter. Eller vad sägs om att norrlänningar gillar att titta
landsting de senaste decennierna. Det är en av orsakerna till de på tv-programmen Go’Kväll och Sverker Olofssons långkörare
stora problem, inte minst av demografisk karaktär, som många Plus, medan intresset för SVT:s kulturprogram Kobra är svalt?
orter i Norrland står inför. Eller att norrlänningarna prioriterar friluftsliv högre än att
För att ge en annan bild av den norrländska idédebatten gå på restaurang? Medan nio av tio stockholmare har druckit
än den klichéartade som återges i riksmedierna har vi för den champagne någon gång under livet har var tredje norrlänning
här debattskriften bett en grupp unga liberala debattörer med aldrig smakat den festliga drycken. Levnadsvanorna, såsom
olika bakgrund och intresseområden, men med en gemensam det knappa champagnedrickandet, måste förstås ses i ljuset
norrländsk anknytning, att utifrån sina erfarenheter beskriva av Norrlands demografi. I de flesta orter norr om Dalälven
och diskutera Norrlands utveckling, problem och möjligheter. är genomsnittsåldern högre än Sveriges genomsnitt. I många
Åsikterna i de enskilda texterna står respektive skribent själv kommuner är över hälften av invånarna äldre än 65 år. I vissa
för. Vi hoppas att skriften, som blivit möjlig tack vare stöd från Stockholmskommuner är bara tre av tio personer över 65 år.
Nya Stiftelsen Gefle Dagblad och Stiftelsen VK-press, ska Slentrianmässigt brukar Norrland beskrivas som en röd
kunna stimulera och bidra till en bredare och öppnare dis bastion politiskt sett. Det är en fördom som till viss del bekräf-
kussion om framtidens Norrland. tas i våra undersökningar. I många samhällsfrågor finns en ten-
dens åt vänster: färre personer i Norrland än i övriga Sverige
Sundsvall och Umeå, augusti 2010 vill sänka skatten, och fler är skeptiska mot privata aktörer i
Anders Rönmark offentlig verksamhet. Attityderna märks extra tydligt när det
Ola Nordebo kommer till partisympatier. Drygt fem av tio väljare i Norrland
Ö
verst på vykortet från SJ står det »Välkommen till
Mälardalen«. Bilden på framsidan föreställer järn-
vägsnätet som binder samman regionen. Längst upp i
hörnet – som den nordligaste utposten – syns Gävle. Från och
med sommaren 2010 gäller Tåg i Mälardalens pendlarkort även
för resor till Gästriklands centralort. Det är inget litet steg
söderut.
Sedan länge är det en uttalad ambition att Gävle ska ingå i
ett större Mälardalssamarbete. Kommunpolitikerna är överty-
gade om att framtiden finns söderut. Tanken är att tillväxten i
Stockholmsregionen ska smitta av sig norrut.
Det kanske framstår som ett krystat projekt, dikterat av en
driftig och klåfingrig tjänsteman på kommunkontoret. Det är
emellertid att missta sig. Medborgarna är i allra högsta grad
med på noterna.
Riktiga norrlänningar svär åt Stockholmarna. Gävleborna
skulle förmodligen inte ha något emot att sätta 08 framför
hemnumret. Inte minst kroglivet i Gävle har som ambition att
vara lika ansträngt som på Stureplan. I Gävle vill man inget
hellre än att vara en filial till Stockholm. Tågen, bussarna och
bilarna är till bredden fulla av Gävlebor i ett ständigt pendlade
fram och tillbaka till huvudstaden.
När jag växte upp hade jag en oerhört vag (för att inte säga
fördomsfull) uppfattning om Norrland. Långt där uppe i norr
A
människor på framtiden i norr. B tt bara en dryg handfull av Norrlands 69 kommuner
hamnade på topp 100 när Svenskt Näringsliv senast
Carl Lagerqvist är uppvuxen i Gävle, har varit ledarskribent på Gefle (2010) rankade företagsklimatet i landets kommuner
Dagblad och är redaktör för tidskriften Liberal Debatt. är talande. Det finns naturligtvis en rad orsaker till detta, men
min tro är att en nyckel för att förstå detta är att kommunerna
i Norrland har förlitat sig så mycket på den tunga basindustrin.
Med de stora tillgångarna på råvaror som skog och malm
så har det historiskt funnits gott om arbetstillfällen även i
kommuner där företagsklimatet inte är det bästa.
Det är hög tid för kommunerna i norr att försöka bredda
sina arbetsmarknader, inte för att industrin kommer att för-
svinna helt, utan för att dess betydelse för sysselsättningen
onekligen minskar stadigt.
I Sverige tog industrialiseringen fart i mitten av 1800-talet,
ungefär ett sekel efter den industriella revolutionen i Storbri-
tannien. Från 1850-talet och decennierna framåt kom industrin
successivt att ersätta jordbruket som landets viktigaste näring.
Där britterna hade sin framgångsrika textilindustri blev
det genom en industrialisering av skogsbruket som Sveriges
näringsstruktur först moderniserades. Särskilt viktig var skogs-
industrin för södra Norrland. I Västernorrland och Gävleborgs
län utgörs 78 respektive 80 procent av arealen av skog.
En viktig förutsättning för att industrin i norra Sverige
skulle komma att bli så framgångsrik var den liberale finans-
I
basindustrin som mot de företag som snarare kategoriseras som mitt första hemland, den kurdiska delen av Syrien, är det
tillverkningsindustrier. var mans dröm att en dag bli egenföretagare. Det ligger en
Ekonomiskt kommer basindustrin att ha en fortsatt stor be- oerhörd stolthet och trygghet i att äga sin egen verksamhet,
tydelse för vårt land i form av skatteintäkter och som andel av oavsett om man är läkare, advokat, handlare eller bonde. Målet
bruttonationalprodukten, men dess betydelse för arbetsmark- är alltid att ha en verksamhet som man själv rår om och driver.
naden kommer sannolikt att minska. Norrlands stora utmaning De som har förmågan och möjligheten att studera gör det
här är att se till att en mer diversifierad arbetsmarknad växer oftast med målet att en dag, när de tagit sin examen, öppna sin
fram. Annars kommer avfolkningen av Norrland att fortsätta. egen klinik eller sin egen byrå. De som väljer bort eller inte
Det är därför bekymrande att många norrländska kom- har möjlighet att studera får ägna sig åt någon annan form av
muner, och kanske framförallt de som traditionellt har varit entreprenörskap. Det kan handla om att åka med ägg till mark-
bruks- och industriorter, placerar sig så dåligt i rankningar naden, eller att göra om ett rum i huset till en liten butik där
över företagsklimat. B de säljer pennor, böcker eller godis.
Att äga och driva företag förknippas med trygghet. Oavsett
Marcus Bohlin är född i Södertälje, men har bott nästan 30 år i Norr vad som händer så har man alltid sitt företag att falla tillbaka
land. Han arbetar i dag som ledarskribent på Sundsvalls Tidning. på. Därutöver är inställningen stark att den som är kreativ och
arbetar hårt till slut får sin belöning. Denna inställning gäller
också hos kvinnor. Eftersom det finns få arbetsplatser som är
öppna för kvinnor väljer många att göra om sina sovrum till en
liten syateljé där grannar och bekanta kan få sina kläder lagade
eller uppsydda.
De »stackare« som arbetar på en myndighet, honom eller
henne anses det vara lite synd om. Till skillnad från företa-
garen har de inget inflytande över sitt arbete. De har ingen
V
Dessa ord summerar situationen mycket väl. B arje norrbottning vet att folket i norr i grunden inte
är några sjuklingar som inte vågar prova sina vingar.
Berivan Mohammed är konsultchef och har bakgrund inom Liberala Norrbottningarna är hårt arbetande livsnjutare. Dess-
ungdomsförbundet och Folkpartiet. Hon är född i Kurdistan i Syrien värre har det socialdemokratiska partiets stora dominans i
och har bott i Sundsvall i 20 år. Norrbotten skapat ett klimat där den enskilda individens
förmåga och frihet inte längre värdesätts. Det är i sig tämli-
gen märkligt att Socialdemokraterna har fått ett så starkt fäste
i norr, med tanke på att partiets idéer inte stämmer överens
med det norrbottniska kynnet. En norrbottning är inte särskilt
konservativ, en norrbottning är tvärtom både nytänkande och
kreativ, annars överlever man inte i norr. Inte vill norrbott-
ningar styras av regler från Stockholm och än mindre från
Bryssel. De är människor som vill arbeta flexibelt, som tycker
att det är viktigt med goda villkor för företagare och inte
minst; vill ha ett arbete. De som i själ och hjärta utger sig för
att vara socialdemokrater tenderar vara socialdemokrater mer
av hävd och mindre som ett resultat av ett eget fritt och ge-
nomtänkt val. Det är i denna paradox det norrbottniska folket
lever. Så levde även jag innan jag valde att omregistrera mig till
liberal. Liberal har jag alltid varit, men som så många andra i
norrbotten insåg jag inte det direkt.
Lagen om anställningsskydd har spelat ut sin roll och det är
hög tid att låta någon region i Sverige prova att leva utan lagen.
Norrbotten skulle av flera anledningar vara ett utmärkt val.
V
modell, med stor trygghet men som förutsätter ett ansvar hos » i måste ju bli fler. Vi i byn skulle ta emot en familj från
den enskilda att ta de arbeten som erbjuds. till exempel Irak med öppna armar. Vi har ett stort
Slutligen måste stora krav ställas på staten. Varje enskild ar- föreningsliv och vi skulle antagligen kunna fixa jobb
betssökande bör i lag ges rätt till hjälp att hitta ett nytt arbete. också. Fotbollslaget behöver ju alltid påfyllning«.
Den påtvingade arbetsmarknadspolitik som i dag tillämpas, där Det var en sen kväll på Gålsjö bruk i den ångermanländska
den arbetslösa skall uppfylla arbetsförmedlingens önskningar storskogen. Jag och en bonde från Myckelgensjö, drygt sju mil
under hot om indragen a-kassa, bör omformas till en klar från Örnsköldsvik, hade suttit ett bra tag och talat om utveck
och tydlig rättighetslagstiftning. Den enskilda ska ha rätt till lingen på landsbygden och i byn. Sedan kommunen hade igno
kvalificerad hjälp att hitta ett nytt arbete. Den enskilda ska ha rerat myckelgensjöbornas vädjan om några års respit och lagt
rätt att själv välja vem som skall hjälpa honom eller henne att ner skolan hade flera barnfamiljer flyttat ut. Tack vare fram-
finna ett nytt arbete. Denna rättighet skall den enskilda kunna gångsrika företag, men på grund av samhällsservice på dekis,
utnyttja så snart han eller hon vill eller blir tvungen att byta är Myckelgensjö nu en ort man pendlar till.
arbete. »Den enskilt viktigaste näringslivssatsningen kommunen
Låt riksdagen undanta Norrbotten från lagen om anställ- kan göra för oss, det är att behålla skolan. Tack vare den kan vi
ningsskydd för en period av, i vart fall, fem år. Ett sådant rekrytera bra, trogen personal. Försvinner skolan är jag rädd
undantag skulle lösgöra de norrbottniska invånarna från de att det är början på en negativ spiral för bygden, som självklart
psykologiska inlåsningseffekter som bland annat turordnings- kommer påverka oss också«.
reglerna innebär, ge möjligheter till människor att våga byta Företagaren i Hemling, knappt åtta mil nordväst om Örn-
arbete, tänka nytt och utmana sina gränser. Norrbotten skulle sköldsvik, var säker på sin sak. Det var inte den 27 man starka
vara synnerligen lämpat som försöksområde i ett första steg av »Tillväxtavdelningen« på kommunhuset inne i stan som fixade
en »avlasifiering«. Det bör ske omgående! B ett gynnsamt företagsklimat. Det var byskolan. Att säkra un-
David Svenn har tidigare varit både ordförande för Saco Studentråd, derlaget till denna var därför A och O.
aktiv socialdemokrat och Pajalabo. Han är i dag liberal debattör och Bonden i Myckelgensjö hade identifierat invandring som en
biträdande jurist på en advokatfirma i Jönköping. möjlighet för Myckelgensjö. En situation där både Myckelgen-
F
ör den som är uppväxt på en plats där normaltillståndet
är att det tar tre timmar med bil in till stan är resor en
oerhört viktig aspekt av livet. Vänner, släkt, varor och
tjänster är inte något som automatiskt finns nära – det blir
uppenbart att resor är nödvändigt för att vardagen ska fungera.
Kanske slås stockholmarna av liknande tankar en gång om året
när det fallit en decimeter snö och ingen kan ta sig någonstans
utan att använda fötterna. För att någon alls ska kunna – och
vilja – bo i Norrland i en globaliserad värld är resandet av av
görande betydelse varje dag.
Under de senaste århundradena har världen blivit större
och mindre på samma gång. Större, eftersom i stort sett hela
jordklotet blivit tillgängligt. Mindre, eftersom vi enklare kan
möta andra människor från avlägsna platser och bilda nätverk
med fler. Det är inte bara internets framfart vi har att tacka,
utan också utvecklingen inom transportsektorn. Jorden runt
på åttio dagar är inte längre någon match – eller åtta för den
delen. Vi kan flyga, åka snabbtåg och ta oss fram via en sjöfart
som till skillnad från förr inte riskerar våra liv. Saker och ting
har helt enkelt blivit bättre.
Tack vare den utvecklingen som skett är vi heller inte längre
beroende av att producera alla nödvändigheter på hemmaplan.
De tekniska framstegen har inte bara lett till att varor kan
tillverkas där det är som mest gynnsamt och samtidigt till
S
ungdomar bodde under veckorna för att kunna gå på gymna- jutton år gammal flyttade jag från Söderhamn till
siet – och min hembygd i Härjedalen kunde vara på fredagarna Gävle. Efter att ha vuxit upp i den vackra lilla kuststaden
när alla skulle hem samt söndagar när alla skulle iväg igen. i Hälsingland avslutade jag mina gymnasiestudier i
Ofta fick Länstrafiken lov att sätta in en extrabuss, men några storstan. Söderhamn hade då precis gått igenom några radikala
privata alternativ öppnade man aldrig för. Jag var själv på ett förändringsår. Mellan 1975 och 1995 halverades den totala
studiebesök hos just Länstrafiken under min gymnasietid där industrisysselsättningen från 5 000 till 2 500 anställda. Arbets
man förklarade att det ibland kom in förfrågningar från bolag marknaden i Söderhamn påverkades av förändringar i den
som ville köra vissa linjer. Svaret blev dock nej, eftersom man offentliga sektorns verksamhet. Akutsjukhuset lades ner 1990
inte ville öppna för konkurrens på de lönsamma linjerna. Istäl- och 1996 fattade försvaret beslut att stänga Hälsinge Flygflot-
let fick vi fortsätta trängas på bussen. tilj F15. Efter det beslutet bestämde sig regeringen för att satsa
Det finns med andra ord mycket kvar att göra för att för- ordentligt, och den särskilde förhandlaren för statliga jobb och
bättra förutsättningarna för människor som vill leva, bo, verka investeringar, Thage G Pettersson sa »Jag var klar över att
och hälsa på i Norrland. Mycket handlar om att göra männis- Söderhamn behövde en ny näringslivsstruktur. Framför allt var
kor och tjänster rörligare. I en rörligare värld kan vi nämligen det väldigt viktigt att det inte blev något som tillhörde gårda-
inte bara bo där vi vill, vi kan också besöka de platser vi önskar gen, utom som blickar framåt, som gör att ungdomen stannar i
se. Med ett tillgängligare Norrland blir också de idéer som Söderhamn«9.
finns hos människorna här tillgängliga. Det tjänar vi alla på. B Jag stannade inte. Något framåtblickande såg jag inte skym-
ten av. Ungefär samtidigt sålde Ericsson sin fabrik i Söder-
Hanna Wagenius studerar till jurist, är ledamot av Centerpartiets hamn till det amerikanska bolaget Emerson för sju miljarder.
Ungdomsförbunds förbundsstyrelse, bloggar på missbesserwisser.blogspot. Söderhamns kommun har 17 000 invånare i arbetsför ålder och
com och kandiderar till riksdagen för Centerpartiet. år 2000 arbetade 1200 av dem på Emerson. När nedläggningen
av fabriken sedan blev ett faktum tre år senare påverkade det
F
råga en man eller kvinna från Norrland, född på 40- eller
50-talet eller kanske till och med tidigare än så, om per-
soner som förändrat deras liv och ni kommer att få höra
en historia om den gode läraren eller den goda lärarinnan. Ingen
norrländsk klassresa har gjorts utan läraren eller lärarinnan
»som såg något« hos den unga pojken eller flickan i skolbänken
och som hjälpte, lotsade och styrde bondsöner och arbetardött-
rar på deras utbildnings- och bildningsresa. Barn från hem som
ibland lite slarvigt kallas »icke studiemotiverade« – men som i
själva verket kanske mer var att beteckna som »ej medvetna om
studiernas betydelse« – kunde tack vare skolans hjälp ta sig vi-
dare till studier och arbeten i andra delar av landet eller till och
med andra delar av världen. Att dörrar öppnas och klassresor
inleds i skolan är ingen hemlighet, men för Norrland, med dess
stora avstånd och små samhällen, har skolans betydelse varit
större än i många andra delar av Sverige. Så varför anses inte
skolan vara viktig längre?
Det finns lögn, förbannad lögn och statistik, sägs det. Vi
vet att genomsnitt och medianvärden inte alltid ger oss de rätta
svaren, men vi vet också att den svenska skolan – hur man än
tittar på den och hur man än mäter – inte mår bra. Och de
norrländska skolorna är tyvärr inga undantag. När var tionde
elev lämnar årskurs nio utan att vara behörig för gymnasie-
skolan har grundskolan misslyckats. Så enkelt är det. Då spelar
M
i framtiden kommer att berätta historier om de goda lärarna an brukar tala om Norrlands vackliga självbild. Men
som vägledde, lyfte fram och gjorde skillnad. B att institutioner för högre utbildning till slut etablera-
des även i Norrland var inte någon regionalpolitiskt
Anders Rönmark har vuxit upp och studerat i Umeå och Sundsvall och motiverad nådegåva från Stockholm, utan resultatet av ett
arbetar sedan ett par år tillbaka som politisk redaktör för de ånger mångårigt och självmedvetet lobbyarbete från regionens poli-
manländska tidningarna Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen tiska företrädare, där rationella sakargument efterhand över-
Ångermanland. trumfade centralmaktens fördomar.
Stellan Rosén, chefredaktör på Västerbottens-Kuriren
1927–1967, berättade anekdoten i en återblick på sina tid-
ningsår: »Ännu i slutet av 1940-talet var det inte många, som
ens vågade drömma om ett universitet i Norrland, knappt ens
i regeringskretsen. Jag minns en middag i Umeå i början av
1950-talet, då statsminister Tage Erlander var en av gästerna.
En talare frågade statsministern, vad han kunde säga om
möjligheterna för Umeå att få högskola eller universitet. Tage
Erlanders svar var helt negativt. Han menade, att det inte var
nödvändigt med ett universitet i Norrland. ’Vi klarar oss bra
utan universitet i Karlstad, och då bör det gå bra i Umeå också’
– ungefär så föll hans ord. Han jämförde hela Norrland med ett
landskap i Svealand.«
Oavsett om Tage Erlander med sin lilla provokation för-
sökte dra ett skämt eller inte, var jämförelsen talande för hur
övriga Sverige länge såg på Norrlands behov av institutioner
N
orrland har något väldigt många regioner skulle
vilja ha, en särprägel och en livsstil. Ett varumärke.
Samtidigt lider man en stor brist på kommunpolitiker
som förstår sig på grundläggande drivkrafter för unga män-
niskor.
Unga människor av i dag blir mer och mer individualistiska,
de vill prova sina vingar, hitta sina egna vägar. Unga männis-
kor vill testa, ompröva och prova igen. Unga människor i dag
har insett att inte bara Sverige, utan hela världen är en del av
deras vardag. Att tvingas in i samma mall som alla andra fruk-
tar de flesta ungdomar. De är individer som siktar högt. The
sky is the limit.
För många unga människor kommer det finnas naturliga
dragningskrafter till storstädernas puls, Spaniens värme eller
volontärarbete i Tanzania. Och det är något som vi borde upp-
muntra. Att ungdomar rör sig för att plugga eller gör något an-
nat är inte bara positivt för dem som kommer iväg, det är också
bra för Norrland. Vi måste börja se detta som en möjlighet
– inte ett hot. För om vi gör rätt saker så kommer dessa unga
människor att återvända, fulla av erfarenheter och akademiska
poäng – redo att bidra till Norrlands utveckling.
Problemet som finns i dag är att många människor, inte
minst kommunpolitiker, är så besatta i att få unga människor
J
ag sitter på golvet i grannarnas kök och leker med barnen.
Det är ett hemtrevligt bondkök med rutiga gardiner och en
vedspis. Det är fullt med leksaker på golvet – traktorer,
skogsmaskiner, skördetröska och höbalar.
Jag har flyttat till Norrland, Järvsö i Hälsingland närmare
bestämt. Det är hemma hos min läromästare, han är åtta år,
hans föräldrar är mjölkbönder och han kan allt som inte jag
kan. Efter att jag känt mig ganska allmänbildad tidigare, står
jag på noll efter flytten till Norrland. Han berättar vad de gör
på gården, om de harvar, sår eller tar in hö och när mjölkbilen
kommer. Livet i Järvsö är klart annorlunda än livet i en stor-
stad. Han kan det mesta om jord- och skogsbruk. Och när jag
vänder leksakerna åt fel håll så tillrättavisas jag blixtsnabbt.
Tack vare honom vet jag nu till exempel vad som är bak och
fram på en skördetröska.
Insikten kommer som en blixt från en klar himmel. Det
räcker inte längre med en åsikt om jordbruksstödets storlek
eller om kooperationens makt över bönderna. Nu är det på
riktigt.
Jag är uppvuxen i Stockholm. Min släkt är stockholmare i
flera generationer och har bott i innerstan. Med akademiker
som föräldrar så flyttade vi till en hyreslägenhet i Ekhagen, ett
30-talsområde vid Stockholms universitet i Frescati, norr om
Stockholm.
isbn 978-91-633-7256-8