Professional Documents
Culture Documents
Dess odling
och anl.'ändning
STOCKHOLM 1952
RYDAHLS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG i
1
eningen för Växtförädling nv Frllklträd, Bnlsgfn'd, Fjälkestad.
IN EHALL
Humleplantan 7
Botaniska egenskaper 7
Hotstock och rötter. 7
Hankornas utveckling 8
Blomning och kotlcllLveckling II!
I{önsförhfUbncIena 1-1
'fckniska egenskaper och any~indbnrhet 17
Oilillverkningen 17
Befnlktningen och hllmlekvaliteLcn :2i
BilLeriimnena .
~\l'Olll- och gal'viimnen
Hllmlebonilcdng
Hmnleodlingens l1u\yarande uthredning
HUllllcodlingens hisloria .
Humlen som EikemeJel och krydda
Odling i större skala i uLlandet
'Vilclhurnlens förekomst
Husbehovsodlingens tid i vårt land
Den syenska bryggeriindusLrien och odlingen
SorLer och y~ixlför~idlingsarheten
Sorlbegl'eppet hos hU1l11en .
'Viktigare ulliindska sorter
G lliin(lska "viixlföriidlingsarhclen
Sycnsk humlerör~idling . ;);;
kollar genom bckhhtdens oell i'ör1>ladens .krafLigcl lill\'~ix.l, m('d~ln l~ickbladen iiro ~liplel' Lill l'LldimenUira Y~111liga hind p,\
oaysett onl Lefl'ukining sker eller icke. I förra fallet ulyecklas :\xspindeln. Cnclcr Yissa förh[dlancteIl uL'i'ecklas de rllclimen-
i vnrje lJlonuna en hctniskalig nöt, humlefl'öet, i senare fallet Lir,l hladen, S~t alt de sLieka ut som gröna bladskiyor mellan
blir fruklhöljet Lomt ot'h bLc-r sig Eitt sammantryckas llled dl' ljnsare koLLefjiillen, s. k. förlllaclning eller fÖl'grc)ning (:tY
fingrarna. A.Y koUel)l<.Hlcl1 ~tro ell del ~ l~ickbladen - upplill lysk~lns » Vergrl·!l1ung»).
tillspclsade, medan de övriga --- rörhladen ~ ~il'O rundade saml FbnplanLorna skilja sig f()1'sL 'vid hlomningen Ull ulseendet
nedliII inYikia ptt ena sichtn. I dessa förhlads\'cek siUer rikligl rj'~u-:" honplanLorn~l. BlornsUillningarna l1lgönls <lY länga, yviga
med gult humlemjöl, Jupulin, "lIket iiI' humlens Y;irclefulIasle kl:ls~lr Illed rD.Clssor av helt smtl hlommor, uppbyggda efter
hcsUindsdel. LupuLn finnes ~iyen, ehllru i betydligt IllLndre i'cmlcllet i foderhlad, kronhlad oeh sUl.nd~u·c. Som regel ii 1'0
lll~ir:gd, 'Pet Eickbladen samt i. o. m. pit dc Y<.tnliga bladens Ull- lwnhlommorna LetydEgl Lidigare ~ln honblommorna i l!tn:<:k-
dersida, i senare htll0t dock kn,lppasL iakU~1ghi.lrt ubn försto- ling, och rikligt. med sl:'tnd<.1l'lnjiJl föres diirför omkring JS Yln-
ringsglas. Förbhtdels veck omsluLer ii\'cn fröet eller rrö~imllct, den redan (Et de försla llonhlomnlOrna h{)rja öppna sig. Det
och rörbladels cgenLllga funktion iiI' alt "art;, fiygorgan för frö- ;'uscs ej uteslutet, ~lU frömjöIslransporter pi't flera 1nn kunna
spridningen, dit. den ÖYCl'lllogna kollen. sönderfaller. Rent bo- i"iil'{:kommn, '\ ilket rörldarar den })besatLheb> varmed vllcllllHIl-
taniskL sett :i1'o förbl~lden höghlad lillhöl'~mdc blom regionen, lcn .i:l.g~lS oeh utrotas i humlehygderna.
14 Humleplantan [(önsförhdllandena 15
Könsförhållandena
Där skildkönighet förekommer hos växter eller dj ur, åter-
speglas della i förekomsten av särskilda könskromosomer, of-
l
tast av avvikande utseende, och så är säkerligen även fallet hos
humlen. Åtskilligt är emellertid ännu oklart i denna fråga.
Professor \,yINGE vid det danska Carlsberg-laboratoriet har
sålunda tillskrivit Ilumulus lupulus' hanplanta 2 olika köns-
kromosomer, betecknade X och Y, samt 18 övriga s. k . auto- l
somer; motsvarande formel för honplantorna är 2 lika köns-
k romosomer, betecknade 2 X, och 18 autosomer. Japanska
forskare (KIHARA, SINOTO, ONO ) ha däremot för Humulus
japonicus räknat hos hanplantan X + 2Y + 14 autosomer,
l
~.,
+
I
Fig. 5. Gren :lV han-
hos honplantan 2 X 14; hos Humulus lupulus ha de funnit planta med honkottar,
i hanplantan 2 X + 2Y + 16, i honplantan 4 X + 16. Vilken funnen vid Balsgård
1951 (K . Anjou) .
av dessa teorier IDan än accepterar (den engelske kromosom -
forskaren DARK, som nu specialiserat sig på humle vid \,yye
College i England, stöder närmast den japanska åsikten med
fyra könskromosomer hos vanlig humre ) , har man att för- Fall av enstaka honkollar i blomställningar av hanplantor äro
vänta ungefär lika antal han- och honplantor i avkomman efter iiven kända (fig. 5, FRUWIRTH, SMITH). Oftast äro emel-
frösådd . Det är därför förvånande, att i själva verket en klar lertid dessa fenomen försvunna nästa år, då den ifr:'tgavarande
övervikt av honplantor erhålles (FRUWIRTH, WINGE, SAL- plantans nya rankor ha ett helt normalt enkönat utseende. Hos
MON) samt därtill stundom sterila dvärgplantor (SALMON ) . ). den närbesläktade hampan äro samkönade (hermafrodita)
plantor av olika typer betydligt vanligare, och könsförhållan-
I
Författar en har för övrigt själv i ett våren 1949 vid Balsgård
utstått frömaterial avräknat 120 honplantor, 15 hanplantor och dena kunna där i viss mån förskjutas genom variation av nä-
68 plantor, vilka andra sommaren ännu ej blommat; även om rings- och Ijustillgången etc. I stort sett måste man till skillnad
alla dessa sistnämnda skulle vara hanplantor (vilket ej är tro- !i härifrån rubricera humlens könsförhållanden som mycket sta-
ligt ), är alltså avvikelsen från kvoten l: l betydande. Hos bila. Den mest sannolika förklaringen till fall av samkönighet
släktingen hampa räkna flera forskare med att även autoso- hos humlen synes vara vegetativ mutation, som berör köns-
me rna utöva inverkan på könsbestämningen, och liknande eller kromosomerna i vegetationspunkten hos en enstaka ranlul
andra förklaringar kOffilna kanske att så småningom kunna eller del därav.
upplösa den nuvarande oklarheten hos humlen. Ä ven andra slag av mutationer, berörande exempelvis koUe-
Det händer ibland, att honplantor av humle kunna bära en- skörd: tidighet, kotteform, lupulinhalt och andra praktiskt vik-
staka grenar med såväl hon- som hanblomställningar, eller att liga egenskaper kunna inträffa en och annan gång. En humle-
t. o. m. hela rankor med enbart hanblommor utvecklas på dem. sort, som förökas på enbart vegetativ väg genom sticklingar,
16 Humleplanlan
stort sett gäller denna sammanfattning fortfarande den dag, ej i nllm~inhel förlöper lika i England Cöyerjiisning) och p,'l
som i dag ~lr, Ett par citat lllil belysa detta: koniinenlen Cunderj~isning), vilken beLydelse detta nu kan ha
»Till följd av kottarnas förgrovning och förstoring .....-id he- i sammanhanget
fruktningen neds~ittes kvaliteten, lnedan stUlltidigl skördens Det iir icke lätt alt ur dylika i stor utsträckning rllolstridiga
slorlek stiger, A_,' denna ors~lk ~ir det i de hllmleodlande hinder, ullaLlnden göra någon sammanfaltning, SOI11 kan utgöra viig-
dkir man tigger föga vikt vid framslållandet ~lY kyalitelshumle ledning för elen svenska odlingen. De humlesorter, SOIl1 hittills
(England), ~innu sed alt h~ir och chi.r rnill i hllmlegi'trdarna OtHais hos oss (och ~h'en det l11esta av allt viixtföriidlings-
siHta lwnplanlor. I de omräden, där ädelhumle 1'ramsWlles, lo- nwlerial, som L ll. prövas vid Svalöf och Balsgärd), iiro i hu-
lereras dåremot icke ens en enda hanplanta i humleodlingar- vudsak av kontinental typ Illed i sig sjiilva ganska stora kottar.
nas n~irhet. )i.nnll <'llerst[tr emellertid Inycket upplysningsarbete Alt befruktningen dock leder Lill avsevärt ökad plantskörd
bland odlarna, innan fullsUindig ulrotning av hanplantorna ~lJliyda de siffror, som erh~lllits vid Balsgö.rd, d~ir ~i\'en han-
uppnålts, eftersom m~ll1ga anse de vid biickar, floddalar och i plantor förefinnas, ganska klart i jkimförelse med (prakliskL
stenrösen förekommande hanliga humleplantorna rör oskadlig laget) obefruktad N~isum-humle. BillerIimneshallen, sor11
Yilclhumle.c> (LINKE.) 111::tsle betraklas son} det YikLigasle kvalilelsruåttet, har yis-
Hos engelsk humle har professor SAL\ION i "'ye funnit, serligen (åren 19--!:9-H);"jl) yarlt Eigre vid Balsg:\rd än Yid
»alt humlekottarnas l~ingd stiger regelbundet i proportion lill l\iisum, 111en dock fortfarande hög nog aU LiEa j~imförelse rned
ökningen ay antalet frön, så att en humle 111Cd god frös~illning importerad kontinental humle. N:lgra Inarkerade, på hmnle-
~il' niistan dubbelt så lång i kotten S0111 en ulan frö, Den kontI- kollarnas lukt fraIlllriidancle aromskillnader ha ej obsen'erals.
nentala humlen ~ir botaniskt seH mycket slorvuxnare ~in de Om ej andra oliigenheLer visa sig framkomma vid bryggningen
engelska sorterna, son1 ockstl antalet koltefj~ill angel', Hos <tT befruktad syensk humle, lorde det vara allvarliga sk~il alt
öYtTY~iga produklion hiirav i syfte alt göra sj~ilya odlingen
engelsk humle iiI' delta antal vanligen mellan 2i och 30, TIlcdan
uel hos tysk humle ligger lnellan :35 och 5+, så att tysk humle Illern variabel och mera räntabel. I varje fall är det \'~irt alt
~h'en ulan frön uppnill' god sLorlek i kontrast till de engelska prDva frågan i grundliga hryggförsök. Del hör kanske i della
sorlernas exlrema småkottighet i obei'rnklal tillständ.» »Det ~ir sammanhang ~iven pekas på den höga avkastning, sorn Hinder
sedan hinge kiint, all ohcfruklad humle ofta ~il' lnera JDottag- _med befruktad humle (Storbritannien, Belgien, US~\., Canada)
Hg för vissa sjukdomar, ex. ~ikla lnjölcIagg (Splwerofheca hll- IIp!,,"is,, i slalisliken (jfr sid. 30-31).
muli).1> »Ohefruktnd hUD1le har dock högre bitLeriirnneshalt iin
befruklad och har ej heller någon dödvikt av frön,>) (PAH- Bitterämnena
KEH). - Sistnåmnde författare anger äyen, att försök vid
\Yye AgricuHural College visat lika arom hos befruktad och ~'1ed billeriimuena i hmnlen försläs en serie s. k. bitlersyror
obefruklad engelsk humle, Il1en att ifräga om konlinentala sor- och omvandlingsprodukler h~irav, De indelas l h'ii hUYlldgrup-
ler D1era skifl:'lnde och oklara resultat erhilllits. Hos engelska per, mjukh<lrlserna och härdhartserna, :\ljukharlserna, som
sorter uppskattar han, alt befruktningen fördubblar skördens lillm;ilas heb lekniska värdet, hestä av a-lJillersyra, ;:iven be-
storlek (lah. 1), De brittiska hryggarna ha hittills icke anselL niimnd hUIl1ulon (C21 H;:)UO;:;), och oxidalionsproduklel' hiiray,
befruktningen utgöra något egentligt kyaliletsfel. :\Tnn hör i a-Ilads; Yidare p-billersyra = lnpulon (C2J-I;~SO), och ;8-harls.
della sannu:'lnhang emellertid erinra om, nH bryggeripl'ocessen H[lnlh~lrtserna sammanfallas yanligen under namnet ".f-harls.
Tekniska egenskaper och användbarhet Arom- och garvämnen 25
Hos fiirsk humle är hallen a- och ,B-bittersyror hög, men efter na. I all sin ofullkomlighet äro dock bitterämnesanalyserna de
hand övergå syrorna ' i motsvarande hartser, samtidigt sonl enda kemiska kvalitetsmått vi ha, då det gäller praktisk vär-
mjukhartserna oxideras och polymeriseras (sammankopplas ) dering eller dosering av humle vid öllillverkningen. Sedan hör
till de mera komplicerade och beständiga hårdhartserna . det till saken, att av humlens ursprungliga bitterämneshalt en-
Hos Saazer-humle anger WILDNER (cit. LINKE) följande dast omkring hälften kan återfinnas i vörten, och efter jäs-
ungefärliga värden av de olika bitLerämnena i procent av torr- ningen har det som återstår för ölet sjunkit till omkring en
substansen. Till jämförelse upptager tabellen även några me- tredjedel (SANDEGREN) eller mindre (DE CLERCK). Det iiI'
dellal, hämlade från olika författare och sorter. därför ganska naturligt, alt många försök gjorts att finna en
användbar meLodik att genom framställning av koncentrera l
Saazer cnl. »Humle» cnl.
'VILDNER 01. källor extrakt bättre utnyttja humlen. Man hade också den förhopp-
ningen, alt ex.traktet skulle kunna lagras ulan mjukhartsel'nas
Humulon 7,5- 9,1 % 3- 9 %
9-11 % omvandling till hård hartser (BLOMEYER) . Endast i USA har
Lupulon ......... . 10,4-11,3 %
Summa mjukharts . . 17,9-20,4 % 12- 20 % emellertid ett petroleumeter-extrakt av humle nått praktiskt
0,7 % bruk, ehuru knappast i mera betydande skala. I stort sett iiI'
Hårdharts ca ..... . 2%
problemet fortfarande att betrakta som olöst (DE CLERCK).
Totalharls ....... . 18,6-21,1 % 14-22 %
På senaste tiden ha vissa fÖrsök att synteliskt framställa hu-
I praxis ( WINGE och JENSEN) räknade man åtminstone mulon och lupulon krönts med framgång .
förr ofta med proportionen 10" + 7 ,B +4 y (Saazer är känd
för rel. hög ,B-halt, som ju av tab. även framgår). Med uttryc-
Arom- och garvämnen
ket »humlens bittervärde» menar man i regel halten a + ,B/ 9,
eftersom man ansett att a-hartset till 90 % betingar ölets s. k. Humlens aromämnen betingas a,v eteriska oljor av tel'Pen-
beska (WöLLMER ). I England talar man däremot mest om typ . Till kvantiteten äro de högst oansenliga med endast omkr.
humlens . konserverande effekt» (P. V. = preservative value ) 0,5 viktsprocent av kottarnas torrsubstans. Hos de mogna
och uttrycker denna med formeln" + ,B/ 3. Enligt modernare humlekottarna framträder emellertid aromen mycket starkt,
undersökningar ha humlehartserna en viss bakleriehälumande. och sedan gammalt har luktprovet ansetts som ett av de vik-
antibiotisk verkan, och delta gäller i särskild grad ,B-syrorna, tigaste vid kvalitetsbedömningen. Hölukt och brist på arom
lupulonet (BISHOP ). Detta i förening med nya erfarenheter tyder på skörd i omoget tillstånd. Gammal, illa lagrad humle
om ,B-hartsernas betydelse för den bittra smaken, gör alt den får gärna härsken lukt. Dylika konditionskännemärken ha gi-
först nämnda formeln för humlens biltervärde sannolikt är vetvis överallt betydelse. Däremot råda mera delade meningar
nlogen för revidering, eftersom den överdriver a-biUerämnenas om de luktkrav, som uppställas i de traditionellt strängaste
roll (SANDEGREN; SALAC och DYR; SATAVA) . Begreppen kontinentala humledistrikten, och som i väsentlig grad be-
a-, (3- och y-bitlerämnen äro emellertid i sj~ilva verket ganska tingas av sortkaraktärer. Saazer-humlens milda arom anses
sv~iv:ln.de och anknyta närmast till de fraktioner, som erhållas där särskilt ädel, medan exempelvis engelska och amerikanska
vid anvåndandet av olika lösning~medel enligt vedertagen anu- sorters »lerpentin»- och »svarta vinbärslukl» får lågt beLyg
lysmetodik. WOLLMERs och SEIBRIGERs metoder, vilka äro liksom en del lokalstammars och vildhumlens »Iöklukt». An-
de vanligas le, ge sålunda något olika värden för komponenter- dra bryggare hävda emellertid, att de aromatiska oljorna helt
26 Tekniska ege.nsk.aper och användburhet Humlebonilcl'ing 27
förflyktigas under vörtkokningen och därför ej spela n~tgon 'Tab. 2. Kontinentala bedörnningssysl'em {Öl' humle.
roll för ölet. Enligl hl. <1. moderna tyska hl'yggeritekniker (dL
LI?\KE) är dock trols delta förflykligande humlearOlnen eLL riil'äepoiing hos hol-
kriLeriUIl1 på bryggykll'det. larna
1 5
1-3 i'l--1;J-:)
i
1-5 1--;)
klarnande gen0111 ~lggYilenillning. De ha vidare konserverande 2. Sortering ....... J!t-,) 1 -
11-;) ~=~ n-s 11-3
I
handhedömning, likso111 för övriga systern. A andra sidan före- 2'2. PurasiL- o, sjuk- i
i
i
,
domssli:adol' 0 15 iO-lS!,
.
kommer numera i allt större ulsträckning, alt handbedöm- 1 - -
:2;.l. Skadol' genom he- ; i
ningen -- oavsett vilket system den följer __ kompletteras
o
handlIng 0-15 jO-IS!
11led keluisk analys för aLL ge den r~ilta viigledningen Yid htlD1- ::'1a"'. minuspoäng
Jens tekniska utnyLljande och dosering.
Slrassburger-systemet ~ir det yngsta av h~ir upptagna och
28 Tekniska ege.nskaper och användbarhet fl llmlebo lli le I'i li r/
har närmast konstruerats som en syntes av de äldre. Hand- absolut ej grov, jämnstor och enhetlig. En fin och tät spindel
boniteringen är där uppdelad i ett större antal grupper och har av gammall anselts som ett kvalitets tecken, eftersom den
därför kanske lättare att genomföra konsekvent. möjliggör ett stort antal kotteblad. Lupulinkvantiteten prövas
Vid humleförsäljningen är del ytlerligare en faktor man tar genom att riva öppnade kottar mol ett papper, då ett tjockt,
hänsyn till utom här anförda värdeegenskaper, nämligen fett slreck luarkerar god halt; färgen bör vara ljust gul; brun
humledistriktet och sorten. Vissa områden ha ett grundmurat lupulinfärg tyder på för hög torktemperatur eller längre lag-
renomme som kvalitetsproducenter, andra däremot tilldraga ring och därmed ökad hårdhartshalt. Aromen har redan i det
sig föga intresse från köparna, vilket ju starkt inverkar på föregående diskuterats; en mild men samtidigt starkt aroma-
prissättningen. tisk lukt utan bisensationer brukar betecknas som »ädel>.
Med ledning av boniteringen klassificeras ·humlen inom I den mån handboniteringen koncentreras på att utröna
var je bygd fr ån bäst t ill sämst i ex. »Aussticll», »Hochprima», humlens kondition, friskhet och goda utveckling har den otvi-
»Prima», »Gulmittei», »Mitteb> och »Ausschuss», Ined marke- velaktigt värde som kvalitetsundersökning. Den utgör då ett
rade prisskillnader, så att den högsta kvaliteten betalas unge- viktigt komplement till bitterämnesanalysen vid utrönande av
fär dubbelt mot den lägsta. humlens tekniska kvalitet. Från att tidigar e varit helt avgö-
Det kan vara av intresse att i ovannämnda åtta bedömnings- rande vid värderingen har handboniteringen alllså nu fallit
system se, vilken relativ roll som lägges vid sådana egenskaper tillbaka i betydelse men bör därför ingalunda nonchaleras,
som lupul inets halt och utseende samt aromen. Största ton- eftersom den faktiskt kan avslöja mycket om humlens an-
vikt på lup uli net utmäter »Berliner»-systemet med 33 % (max. vändbarhet.
30 p . av 90), lägsta »Briinn»-systemet med 17 % (8 av 46). Vid de svenska bryggerierna har ett värderingssystem kom-
Aromens andel i bedömningen är för flertalet system samma mit i användning, där förulom kemisk analys av vattenhalt
som lupulinets, det är högst i »Berliner»-systemet med 33 % och totalhalten mjukhartser även bonitering utföres med föl-
(30 av 90), lägst enligt . \Veihenstephan» med endast 14 % jande poängsättning : plockning 1-4, färg och glans l-10,
(3 av 22). kottarnas växt (form, storlek, spindelform) 1-15, lupulin
Som allmän beskrivning på en hmnle, vilken enligt gängse (färg och mängd ) l-10, arom 1-15. Vid summeringen för-
bedömningssält kan betecknas som kvali tetsvara, gäller föl- dubblas ""omtalet, så att maximumpoängen bl ir 69 . Av samt-
jande : Plockningen skall vara omsorgsfull, så att ej blad, Hga poäng vid denna bedömning kan alltså aromen ensam
rankdelar eller längre skaft än 1-2 cm medfölja. Sorteringen svara för 43 % (30 av 69), vilket måste synas anmärknings-
skall utesluta jord och stenar, sjuka och vindskadade kottar. värt med tanke på vanskligheten alt gradera aromen. 'Mer och
Humlen skall vara så torr, att lagringsskador ej riskeras, men mer baseras emellertid de svenska bryggeriernas humlebe-
ej så torr, att den faller sönder och förlorar lupulin. Bäst", dömning och prissättning efter bitterämneshalten, så alt hand-
färgen på kottefjällen är ljust grönt med någon gulaktig ton; boniteringen blir en komplettering härtill.
mörkgrönt betecknar omogen, lupulinfattig humle; gult, brunt
eller rött antyder torknings- eller bärgningsskador. Frisk, väl-
mogen och välskött humle har en sidenartad glans över kotte~
fjällen. Kotteformen är i hög grad beroende av sorten, den
bör emellertid vara väl sluten i fjällen, välutvecklad men
llwnlcodlin{jcns nllUOl'(W(/C lllredniny
ningar iin exempelvis Tjeckosloyakien och Tyskland (j~imf. SoyjetryssIand :3 U~l 1 GOO 1 229 i 900
JugoslaYien :3 475 1 2J 1 :2 nOD 1-050
sid. 23).
Frankrike 1 590 1 100 1 -J:1O 1 }30
Australien, ~. Zeeland KOD 7.s2 1 -17 () 1071
Canada 4G5 738 790 9H4
Polen 1 000 500 ;-)50 27:1
Belgien 710 1;)1 1 17;) 1 000
Bra~.;jJien 210 110
~\l'gelltina 200
Sydafrika 128
L'ngel'n 111 65
Summn 49 öGO 45985 5D :!88
Vinets nordgrcn$
S\ycnska lagen Cnp. VII. Eyggninga Balk s2t helsosarnt, som drevs !'()l' aysalu.
nlf\yarsamt 0111 hmnlegitrdar stadgar oeh anbefaller med föl-
jande ord: Alle hemman höra hllmlc-gitrd hni\va, och bggc
honde goda röller lil f yra tio sliinger hwart {t r, tiI the s the
Den svenska bryggeriindustrien och odlingen
hlil"YH lrehnndrade \"id helt hemman. Sker Lhcl ej, hötc föl' :\Ied de )hayerska iingbryggerie1'nas» inräLtande 'på allt flera
11''1':..11'[ [il' en daler och liigge ~inU't, sorn S[lgt ~il', uLan thel nhllser i htndet 1"1'<'i11 1800-laleLs IniLt nck den gamla inhenlslw
pröfwas at lHunlc-g~trd lher ej litgges eller uppehiilIcs knll. :)dtingcn sin dödsdom. Del krävdes nu slora, enhetliga humle-
L~insm<ln kiiire il.. Höslc-Ting tU Lhen, som hnmleg{,<nl såledc~ parlier :.lY hi.ista lZ','alitet, yilka endast stocIo aLt Lt uLifr{tn,
ej lagdL ha1'\\'er, och up tage höLerna innan Thomae ch/g. För- friimst 1'1'2in BöllInen och Bayern. Energiska odlings försök
smnmer lheL Liinsman, gii\ye siclf the höler ut. Finner bonde juiilH!:saUes yisserliaen siirskilt ptt IS80-talet i Xlyshorgs
<:J v '-'
för sig hllmlegtlrd tiI lrehundracle sWnger; hiiIle then \yld (SP,\,\K, JOl'SSOl') och Stockholms Fin (STJERl'Ql'lST),
Inacht, och ök e, lhel' han giller. L{tler han humle-giirden f()l'- Tl'ols de allvarliga anslr~ingningar, som gjordes, slod humle-
falla, böle en daler för hwarjc fyratio sLi.nger. Lkigger han [he odlingen ej att ri.idda 1. den övenn~iktiga konkurrensen. StaU-
~tldeles öde, hö{e lio daler, alt slli\yennynl: r~iknat, och riille stiken uppger rör är 1880 en svensk hll111learenl av 70 och en
hllmiegtird up igen.» - Huru Blänga Einsmiln S0111 genom {\;'u1sk ay lOn hektar. Yid 1 \lOO-ialcts hörjan fanns myeket liict
denna sladga kommil p~l. obesWnd, förmiiler ej histurien. Den kV~lr hit ra\'.
synes dock ej ha lilEilnpals alltför bokstavligt, eftersom od- ,\1' HJ07 föreslogo professor II.! AL~IAR NILSSOl' Yie! Snlöf
lingen fortfor alt sjunka, tills hesUimmelsen ~h- 18GO iivcn 1'01'- ueh bryggeridisponenlen H. HOSANDEH, j .. ngelhohn, åtel'uPP-
1JlCllt saLles ur krafl; importrestriklionerna bleyo ingalund,t tag,tndeL av humleodlings försök i Sk{ine, yilkel ~iven av
så gmnla. S"C'I1S!-'-}
~, ,<10.. <..v
Ill'Y{f(;-'lreföreninnr>1l
tJo" o~
beslöts. Tvil ar sen,U'e saltes pb-
Hiir oeh yar frodades cloek humlen g~mska viiI under 1700- nen i verket vid ~orra Vrarn, cEir O,G hektar jord stiHldes till
talets mitt. I sin »Beskrifning öfver Sverigel» s~iger s~tlund~l förfogande av Vrams Gllnnarstorps gods. Sticklingar inför-
SALVIUS iir 17+1 om Uppland: "Vie! alla Herre-Siiten och ::;k~!rraclcs friin Saaz, Spalt oeh Au. Vnder de följande [u'en ut-
större delen Pr~istegttrclar rorls~tLtes I-Iulllle-Y~ixLen, med stor vidgades försöken, men den tunga jordmånen och det bH'tsiga
förrnon, men ibland Allmogen iiro få som kunna s~iljn n~tg:ol, liig~L Yid Norra Vram gjorde det nödviindigt alt söka finna
sedan de tagit llndan lIvad SOIl1 ~iskns til egil behof.» Fr[in sIn Eimpligare plats, 0111 rramg~\ng skulle vinnas. Ar 1921 inkö'ples
»Sktinska Hesa» 17~lB ber~iltar C~\HL VON LII\I\I~ om sin egen en mindre egendorn i Niisulns socken norr Oll1 Ivösjön, d~ir s~ir
hembygd: »l-Iumle-gtu'dal' ii ro uli StenlJrohlllls och \Ylrcslnds skilt professor I-I.JAL:VL\H l'ILSSOl' och direktör ,\XEL ,\1'-
Socknar ::mhlgde \"id alla g{ll'cbl', sit atL niippeligcn n~tgon orL DEHSSOY, Lund, sedan nedlade eLt omfattande arhete. Intill-
i SYlcrige gifwcr nlCnl f'örr::ld pä II LUnla, den Bönderna hiir- liggande jord arrenderades iiven fr2iil Trolle-Ljungby gods föl'
ifrån förskilja [il hela landet alt ifrZtn Trelleborg til Stoekholm.» humlepbnLering. Ar 192G bildades F'öreningen för Svensk
På skånska sl~itten fann han visserligen hnmlegö.rdarna s~ill Humleodling, och samma är logs en torka av Saazer-modell i
synt a, men vid Hilkanslorp ;,)s{tgo \vi en arlig humleg~trd af 11:1(:1' lJrnk Yid egendomen, som döpls till Humlegtu·den. Diinned var
llwll1eodli.n[je,JlS histuria Den s[i('Ju,ku bl'UU(j('rii!:dt!s!l'ieIl och odlinyc_!i -lO;)
•
"' .. , .. _--,-,
....~
HJÄF.SAS
en vildig f()I'ulsiiLLning för odlingens ulvidgande i lr~lkLen rea- Fig. l-L Hum!<:t'ör-
sök i l'rshuilsbyg~
liserad. den n)~)o. (Förf. (I.
Om Niisurn-odlingarnas slarl heter del i Svenska I-Iumle- Y. Lundin.)
"
))
Näsum 1926-50
30
Humleavdelningen vid \Vye arhetar numera ej endast TnetI Sannolikt piigä ä\'en pö. andra häll ulOlnlands försök aU
v~ix.tförädling utan åven med odlings- och torkningsLekniska itsladkomma förblitlrat sorlmalerial. Ar lH2G päbörjades vid
frilgor. Den sanunanlagda försöksarealen för humle utgör ej ryska lanlbruksakadclnien i :Jloskva urval och iiyen kors-
lllindre iin 10 hektar, vartill kOIIllner 4 hekLar vid East :.\lalling ningar. li~iryicl studerades s~irskilt nediiryningen av bilter-
(1950). Della ger ju en viss uppfallning om elen belYdelse iimneshalten (CHAHTSCHENKO). I yårt grannland Danmark
arbetena lillnl~Has. )'Ied bryggeriernas egna forskningslahora- utfördes 1'1'':1n {ll' 1911 under n[-i.gol årlionde i'ramiH ing{tencle
torier synes eH ingående samarbete pågtl. studier av humleplantans biologi och kemi Yiel Carlsberg-
I Tyskland pl,börjades Yäxtförädling med humle pil 1020- laboraloriet (SCI-I:\IlDT, \VINGE m. fl.). Förekomsten ,n-
talet pä l'örsöksstationen \Veihenstephan och senare vid llllIll- d<lnsk Yildhumle karLlades. I korsningsserier, som utförts, slu-
leförsöksgärden Hlill i Hallertau. Atskilliga hundratusenLal derades hl. a. blomningstidens, lnpulinhallens och aromens
fröplantor ha hiirvid under [u'ens lopp uppdragits och under- nClEirvning. :Ki"igra sorler ha ej Inarknadsförls, vilket dock
kastats urvaL Vid de korsningar med ktinda föriildraplanlor, n~irmast lcn·de sammanh~inga TIlecl den inhemska danska hmu-
som på senare är genonlförts, ha Saazer och Hallertauer leodlingcns ringa omfaltning (BAGGE og LARSE~).
friimst använts S01'n moc1ersorLer, nledan först vilda hanplan-
tor och sedan ur itlerkorsningar erluHlna hanar varit pol1en- Srensk humlefärädling
himnare. S~irskilt intensivt ha arbetena pit Peronosporaresis-
lens bedrivils (ZATTLEH; LINKE und HEBL). De hiistn nyn I s~llnband llled de svenSktl odlingsförsök :lY humle, som
sorterna, sorn h~irvid framkommit, ha sil god lnolst~lndskran, först igtlngsalLes vid I\orra Vrarn oeh Nii S 1.1 In , planterades ~iven
alt endast 1-2 besprutningar, förlagda till hlomnings- oe11 en serie olika humlesorlel' Yid Sveriges Lls~idesf()rcning i
kottbildningsperioden, uppges erforderliga mot normall 7~-12 Svalöf, och en del \'~i:\.lför~idlingsarhelen ull'(;rdes under nttp':l
för vanlig Hallertauel'. 'lr frami,l i mindre skala ay professor I-!.L\L\L\H NILSSON.
I Saaz ha under 1930-"talet utförts systematiska urvals- och Sedermera ha arhelen~l eHer hand utvidg~lls, s2il'skilt fritn H)28
korsningsarbelen nled Senlschhumlen som utgångssorL Hu- och HJ-1S, då anslagsökningar l;:.unde ulverkas fran bryggeri-
vudintresset iignades hår åt höjning av aykaslningsförrnägan h~tlL Humlen har under iirens lopp S:.Hl1mant"örLs InCet olika
'.LINKE und HEBL). Om arbetenas resullnl och nuyarande avdelningar vid Svalör. Följande personer ha svarat för led-
OInfattning föreligga inga uppgifter. ningen: NILS SYLVIlN 1828-19:37, G-CNNAH NILSSON-
I Belgien ha en del privatför~idlare yarit verksamma under LEISSNEH HJaS-HIH INGVMl GHANIHLI. 1943-1\148.
senare {il', och bland de nyheter, SOl11 hiirvid framkommit, m~l LUlE FrtölEH frän HH8.
n~inlnas Hybrid (i7 och särskilt Husbus. Häda uppges ha I-bl- I det planLmaLerial, SOln pit sin lid införskafLules lill :::\orra
lerlauer-biiI'stamning (BLANCQUAEHT; LlNKE und HEBL). Yram fr2tn flera mellaneuropeiska humlebygder, har urval och
?vIer eller rnindre tillfälligt synas flera försökssLalioner i prövning av enskilda plantor företagits, och della arbete har
GSA ha sysslat Illed humleförkidling. De Illest omfattande ar- s~irskilt nlförls sedan rnaterialct öyerfiyLlals Lill Niisum. Ty-
lJelena torde ha bedrivits vid Coryallis i slafen Oregon" Yiirr hl ev vid denna flyttning try miss lag de olika typerna Sall1-
(SMITH; FOHE and SATHEH) sedan år 19:31. Några nya sor- manhlandadc, stl alt deras ursprung ej li.ingre blev fullt klart.
ter ha ej iinnu utlämnats, IDen lovande resultat rapporteras Flera pbnlor ha visat god väx.t, hög biLler~imneshalt oeh andra
föreligga. y~irclcrulb" cger:.skaper, dock ej i sä hög grad ftlt förökning
56 Sorter och växtförädlingsarbeten SveJ,sk lwmleförädling ,j7
varit Illoliverad. lviera givande hal' urvalet blund fl'öplantol' Fi,;;. 10. Skörd av föl'söksmatcrial vid Balsgål'd (P . Jonsson).
varit. I humlegården på Svalöf, där hanplantor av olika ur-
sprung finnas inplanterade. tillvaratagas flera gånger de frön,
som utvecklades. Senare ha även regelrätta korsningsserier framh{,llas sorten Svalöf 85, vilken fr. o. m. ål' 1944 börjat
utförts. Genom särskild överenskommelse mellan Svalöfs- upptagas i al1m~innare odling i Näsum och de nya försöks-
institutionen och Föreningen [ör Växtförädling av Fruktträd platserna. Omkr. 1/ 5 av hela det svenska humlebeståndet ut-
är en del av förädlingsarbetet samt vidare sortprövnings- och gjordes 1950 av denna nya sort - llLerstoden var så gott son1
odlingstekniska försök förlagda till institutionen Balsgård i uteslutande Saazer, vilken huvudsakligen härstammar från
Kristianstads-trakten sedan 1948. Även där pågår urvalsarbete importer åren 1924 och 1925 av tjeckiska sticklingar.
efter korsningar. I växlförädlingsar'betet har sedan länge för- Svalöf 85 har omkr. 10-14 dagar tidigare mognad än Saa-
valtare PAULIN vid Humlegården gjort en stor insats genom zer. Den är starkt rödfiirgad årankorna, bladfaltig men kotte-
sina anteckningar och bedömningar av försöksplantorna _ ej rik och lätlplockad. Såväl avkastning som bitterämneshalt bli
minst nr praktisk odlingssynpunkt sett. Assistenterna vid under våra odlingsförhållanden som regel bällre med Svalöf
Svalöf JOH. FREDR . LUNDBERG (under de första åren) och 85 än med Saazer. Förädlarna SYLVf:N och NILSSON-LEISS-
CARL BERGSTRöM (från 1945) må även nämnas i samman- NER få dela äran av denna utmärkta sorts tillkomst, vilket
hanget.
skett genom korsning och urval.
Bland de vid Svalöf hittills uppnådda resultaten m{, [riimst Försöken alt crh{,lla flera tidigt mognande sorter iin
"''''~'~'~'------------------------------
De viktigaste humlebygderna
Hmnlens odlingsOlnr~lden falla alla inonl tempererade zonen.
Dc europeis.ka storodlingarna ligga i stort sett samlade i ett
h~ilte fr[tn södra England norr orn jJpernas och bort Inot Kar-
paternas kedjor. På jordarlen har hUlnlen liknande krav SOlll
Yiuodlingen, l11cn ifrtiga om y~irme och solsken är den mindre
krä\'unde, och det ~ir d~irrör ganska karakterisliskt, aU de Yik-
ligasLe hUIl11eol111'ftdena ligga straxt utanför den ränLabla Yin-
odlingens nordgr~ins. Endast de östfranska odlingsol1u,{telena
i Bourgogne och Alsace SHillt de j ugoslaviska i Syd-Steiermark
och l proyinsen Batschka vid Donau ligga inom vinets egent-
Fig. 20. Saazcr' (t. Y.i
och Syalöf 83 et. h.) liga riijonger (fig. 0). Diiremot ~iro hllmlcbygderna i sftv~il
i SntliHs humlegitrd Europa SOln ?\orchuncrika ofta Ullika k~inda för sin [rllklpro-
(E. l"röler).
dukLion, ex.. Stillahavs-slaterna \Vashinglon, Oregon och Cali-
fOrIlien i CSA smnt de engelska grevskapen Kent, Sussex och
Svalöt' 85 ha hillilIs lett till alt lre nummer, Sv lG-.±, S\O 216 Herefordshire. :\Ied fruktodlingen har humleodlingen j u [rt-
och Sv 300 tagits i niirmnre prö'i'lling vid N"iisuln och Balsg:-ird. skilligl gemensamt ej blott i jordm[tnskravet utan även ifråga
De h~irstamma från av NILSSOX-LEISS::\EH uLförda och av onl kullurrnetoderna och hehovel av lnanllell arbetskrafl, siir-
förf. bearbetade korsningar. Det skulle vara av sLort viirde sl.:.ilt i samband 111ecl beskärning, parasitbek~im'Pning och skör-
för humleodlingens vidare utbredning i v~ht land, ej rninst ur dens lillyuralaganue.
arbetsfördelningssynpunkL, aLt ha tillgång till en serie <lY .J:-.;"')
oliktldigt D10gnancie sorier. Bland andra föriidlingsm{d mit
TemperatuT och nederbörd
nämnas h~isla nlöjliga resislens nlOt Pcronospora, löss och
spinn, hög bitle6imneshalt och rik aykaslning. En hlick på temperatur- och nederbördsförhttlbndena i de
yikLigasle hm111etrakterna Yisar framför alll, alt god hmnle
kan produceras under mycket olikartade betingelser. En i'ör-
utsiillning hiirför är dock giyelvis, alt sorlvalet iir det riktiga.
l ",arma områden lllCd Emg yegeLationsperlod kunna Iuec1 för-
del sena sorlcr odlas, i Dlinc1re gynnsamnlu Eigen ~ir lidighe-
Temperatul' och [u'dcl'uDrd tiI
tiO Hurnlens kl'uV på klimat och jOl'dul't
n 'F
perioden 'Pil. sii. siilt, erh[tlles föl' Hallerlall 2450-:311)0' med
d~
r= eH rnedellal av 27~)O'~ för en serie av tjugo {il' (JEHL). ~IoL
= HX~
I svarande medeltal för Saaz utgör omkr. 2900
0
_ De jugosla-
=, BOOr
,
d·
= b -- P mm" Ylska disLriktens v~iI'lnesummor ligga högre. I meclcllal anses
"" m·j·I'"
""'r' dock 2900-3000'" represenlera elen gynnsanull<1sLe rnax.
=' $50~ 1100: M
1926
1927
I 31 99 47 177 ! --
145 69 103 317
-
-
-
-
-
-
i 930
650
970
810
1928 82 75 25 182
I -- - - - 400 750
1929 59 46 60 165 - - - 810 890
1930 54 39 115 20S - - - - 610 980
1931 47 64 121 232 - - - - 260 390
1932 57 24 77 158 - - - - l ~iO 1190
1933 40 114 89 2j3 - - - - 920 1150
- I
Fig . 23. Sambandet mellan neder:börd maj- juli och humlc3\'kastningcn
i Niisum ((örf. efter sammansEilln. av M. PallEn ) . 1934 30 52 107 189 - - - 740 960
1935 4t 117 77 235 - -- - - 950 1070
1936 49 11 114 174 I - - - - I 660 670
slrildet kiro ofullsl~lndig[t, ha siffror härför måst hämtas även 1937 50 39 42 131 I- - - - 910 1010
från Kristianslad, beläget 20- 25 km därifrån.
1938 45 37 101
183 IiI
- - - - 830 930
gel efler varm ocb torr maj. Stork hella i juli i förening med
torka nedsa tte även skörden. Humlens slora vattenbebov hal' mången gång gjort bevalt-
Av de svåraste humleparasiterna är Pel'OnOspOl'an mest knu- ning aktuellt under torkperioder. I Oregon, Wasbington och
ten till de vå ta och kalla åren, bumlespinnet däremot till de Californien, där somrarna ständigt äro torra, ingår bevattning
varma och torra. Bladlössen trivas bäst under »normala » :."ir av humlen, liksom för fruktodlingarna där, ofta normalt i
med jämn fördelning av värme och regn. Härom mera längre odlingstekniken. I Saaz vidtogos särskilt det rekord torra året
fram. 1934, enligt vad LINKE ber ättar, omfattande bevattningsåt-
IIWlllens krou på kiimui och jOl'dorl Junij'rri{j(IIl ti 'I
gjTder. Tidig bevattning i maj mtmad gav h~iryid a\'sev~irt lUl'ker, S~l atl hUllller()llerna kunna lriinga djupt ned, men
b~iLLre resllllat ~in sen bcyaLLning, Enkhtste meloden aLL till- samLidigl mi"isle den ha en god vallenhiillande rönn~lga, sit alt
föra vallnet iiI' genom f~tror luelIan hurnleraclerna, tl{!. som torkperioder kunna ulh{irdas ulan alll för slor~l hekvlnmer
ona ~ir fallet, humlegtlrden ligger i en slullning . .~.Yen be- En rik h:dl av lerparlikbr ger god vaUenhtUlande f(:l'Intl.ga~
sprutning frttn spridare fiista l sUillningsslolparnas loppar har hög mullhall medför genolllsliipplighel oeh luckerhel. :\10,
i Saaz till~impals. V~ll'je hev~tllning b()r för all ge verkan mo1.- mjiihl, melianleror oell leriga rnor~injonbr rned god rnullhalL
svara omkr. 50 mIn regn, d. v. s. ;j 000 hl per ha, och k<.tn vid :-:iyna.s ditrför Limpiiga för humle, om belingelserna i övrigt
beho"\' Et upprepas flera gänger med ell par veckors 11lcHanlid. iiro liUfredssliillande, men iivcn l~itla sandjordar och lunga
lefOl' h~l ibland kunna l hiivda sig vii!. Sihhur<l ytterligheter
höra dock som regel undvikas liksOlll lory- och kiirrjordar.
Jordfrågan ::.'\{igra exempel p~t jordarlerna l viktigare Inellaneuropeiska
Orn jordarlen iir redan .sagl, all humlens krav ;i1'o likarlade hllmlchygder mc, till sist niimnas (FIU'WIHTH; LI'\KE und
llled frllkllriidens. All n~irmare ulpeka n~lgon speetell jord- HEBL). Spalt: liillleror med hög sandhall; Saaz: sandiga liill-
~lrlslyp som »humlejonl» synes d~iremol ej möjligl. I ursprung, leror och sandiga meilanleror; I-Iallerlau: rniirgeljordar och
Inineralbesl~lndsdclar, struklur, niiringshalt, mullhalL, surhets- medeHunga lössjordar; Teltnang: miirgelhaltiga Iii tlleror:
gr~Hl o. s. v. föreligg:'l myeket sLont skillnader mellan exem- Ilersbrllck: EiUleror oeh sandigil l~iltleror.
ndYis de ledande europeiska disll'iklen. I huvudsak kunna de
~mellertid alla inrangeras hIttnd dc s. k. hrunjordarnn, vilka
utbildats (bl' l(jyskogsyegelation en gäng ulhreLL sig. I y~l.rl
land dominera jordarler av brunjordsLyp i Skänc, Blekinge,
södra Smäland samt pii öland och Gotland, men de rörekomm~t
i.iycn li.ingrc norrut upp lnot ~Eilarlandskapen och t. o. m. hiir
och yar i Norrlands siluromr:\den. Till skillnad från de i lan-
det i övrigt förhiirskande podsoljordarna, Yilka ulbildats i
harrskogsOlnr~lden oeh karakleriseras ay myekel kr::li'Ug ur-
lakning i övre sidldel (den s. k. hlekjorden) och d~irunder ett
llwrkcnlt <tnrikningsskikl, äro hrunjon.larna oskiktade med
j~imnare niiringsfördelning i profilens övre del. Del avgörande
för jordens Eirnplighel för humleodling anses vara dess djup
och genolllsbpplighel. Ett llwLjorclslager <lY 1 m:s dj up bru-
kar ju i ~tllm~inhet l;elr~lkbs SOln mycket miikLigl -- i de
g~tmla hllmlcbygdcrn:.t finnas eIllellerlid jordar, som iincla ncr
p~'t -1 l11:S djup eller lllera iiro fullkomligt likformiga. j.ven om
det ej går alt uppfylla s[u.lann anspri\k, lycks luulll'2n kUI1l1:.l
trh·as lllm{irkl, blolt ~llYen iiI' genomshipplig, och grundvalt-
net sUr Wgl. .Jorden m{tSle som sagt yara genoll1shipplig och
Fällets markering 69
Humlens
beskärning
N-/-rl--'3_4 = högsn;1I
de föryedade nlnksLiddingarna ~ redan da nitLL god l'olul- man i Tyskland lillföra slallgödsel eller kompost i planLerings-
yeckling. gI"o"parn,-ls boLLen, som d?l skinkes omkr. lO cm (fig. 2-1). l de
Föl' fllllst~tndighetens skult h{)l" kanske n~iIl1nas, ~\LL humlen LtlI detta pröyats i ?\iisum har emellerlid resullalel lJliyit
liksom fruktsorler och mhnga andra lriidg,\rdsy~ixLer ~iven kan mindre lyckal, fr~imst genom all ollonhorrlarverna gynnats.
förökas lned ympning och okulering. Praklisk hclydclse har Grop,-u'na fä ej stä Hinge ö-ppna och lork,-l, [ltan planleringen
della dock ej, eflersoln jn ymprisel ph höslen efter Yissn:'\I" skall följa omedelbart efler griivningen.
igen och sä blir hortskuret lillsauunans llled rankorn:.t i övrigl. I gamla lider saltes flera stiddingar i samma planlerings-
Evcnluelll k:'lI1 Illan dock i ylixtrör~idlingsarbeteL finna visst grop eller »kupa» ~ iinda upp lill lio, eller riillare sagt fem
bruk för denna lllöjligheL par, ertersom man alllid synes ha riiknat med parvis pfanle-
Frösildd leder som redan nkimnLs Ull pinnior aY hell andra ring. Siiltning av par har iinnll i yära dagar lilhimpaLs pii en
egcnskaper ån modersorten. Liksom vid siidd :.lV excmpelYis del häll i utlandet. En ·viss rninskning ay anlalel mislor i bc-
~ippelk~irnor iiro nerlalet fröplanlor :ty myckel undermillig be- sWndct kan ju därigenom uppnås, men har nwn blolt lillgäng
skaffenheL ur praktisk synpunkt. För viixlföriidlingen ~ir frö- till goda slicklingar iir det slöseri all siiLla dubbelt. Lnder
sitdd efter fri aYhlonu:ing eller luiUmedvclen korsning dock i\rcns lopp blir för ö\Tigt resultalet <.lY heskiirningar och val
del viktigasLe medlet alt framsliilla nya sortcr. Vid lillr~ickligt av rankor för uppledning, all snart endast elen ena planlan
slorl plantantal finns chansen all n{tgon g{tng dra en vinst i del }cvarlever. Direkt oEigenhet medför duhhelplanleringen d~irj,
lolleriet. all den försvi'tral' kontrollen över planlornas sorl~ikthel och
sundhet, samt vidare aU de b~lda phlI1lorna p~1 grllnd al' rol-
sloekal'nas olika niiringsförr[id, kondition och heskiirning
SättningetL av sticklingarna
kunna bli olikLidiga i utveckling och mognad, vilket försvårar
Finnas goda sticklingar lill förfogtlnde p2i. höslen, anses .'ikörden.
planlering dii vara alt föredraga i de konlinenLala humlebyg- Efler siiilningen dröjer del vanligen lvi\. il tre veckor, innan
dermt. ~ormalt anYiinder nwn sig ju dock ay v2i.rskurna sLiel~ humlesticklingarna funnil sig sit tilll"kitta, att revorna hörja ul-
Hngar, som S~l fort som Il1z)jligt ulnyttjas för siiLLning, mcchw yccklas. Siirskild omsorg måste denna tid iignas {tt vallning av
yintermllsLen ~innu ~ir kvar i jorden. plantorna, om viiderleken hlir torr. ~~ir rankorna komm,-l
"Vid planleringen göras s~iltgropar pit de i förv~ig lnarkerade fram, skall slöd genast St{l till deras förfogande i forn1 av khit-
plalserna Illed om:-;orgsfull inriiUning i ln\da riklningarna. Gro- Lerträdar, krakslörar eller andra anordningar. I Bayern s~iller
parna göras lJ~ist. med spade till ett djup av ;30 cm. I bollen fyl- man orLa upp en provisorisk sWllning med 2~;3 m höga stolpar
les liimpligen m,lljord ;) cm högl (rig. 24); den omkr. 10 cm samt lril.cl. HUYltdsaken iir ju alt rankorna lyftas upp fr[in mar-
Etnga slicklingen nedsiitles lodr~ilt intiU gropens ena yiigg, v:.u·- ken, stt aLl sj ukdomar och skacledj ur kunna h:111as efter. I all-
eHer mera jord p;'tfylles s~i ~ltt den nttr rJtgr:.l cm över stick- miinhel bör man ej ritkna med ~ltl fä n;'tgon n~imny~ird skörd
lingens övre iinda. ~\vsUndet fr{tn övre ~indan Ull markylan under 1JhtnLerings~het pä våra breddgrader. Fritn plantering-
bör vara normalt 15 cm; pti styvare jord ell par cm mindre, arna vid Balsgård kan anföras, att är 1H;19 erhölls i Illeclcllal
p{t hitl jord elt par cm :-;lörrc. Gropen igenfylles <.llltsii ej hell endast 0,2 kg fiirsk humle, är 1950 d~iremot hela 1,0 kg per
vid siillningen ulan först successivt under förSOIumarens lopp. n;ys,ltl pb.nLa. Av ~Uc1re planlor erhölls samlidigt resp. 1,5 och
Om jorden ej blivit ordenlligt grllndgödslad i 1'örvåg, hruk,-ll" 1.1) kg. Slickiingarnas kvalitet och ttrsmi1nen iiI' det som i
80 Syanliigyning av humleodling
fr~imsta hand avgör, mu humlen redan förs la året Yill börjn STANG· ELLER
avbetala ,.'ad SOln nedlagts i anhiggningskoslnaderna.
För aU ~indå draga någon nytta av jorden i den nyanlagda
STALLNINGSKULTUR
hUl1llegården ~ir mellankultur av exempelvis potatis eller gur-
kor lockande. Sådan odling får emellertid ej vara till hinders
för ogräs- och parasitbekämpningen hos unghumlen, vilket
den dock gärna blir. Skall humlen få bäsLa möjliga skötsel
Humlestänger
under det viktiga anliiggnlngs{u'et, är det därför klokast aU
utelämna alla exlragröclor och hLllla sig Lill del ena. ~Iera s~illan ha sbinger av full liingd (()~8 In) eller full-
Marken i den nya humleg{u'den hålles hela s~isongen lucker sl~indiga triidst~illningar iordningsUillts redan planterings~lrel.
genom kultivering och handhackning, smntldigt sorn ogriisel Som regel gäl' man i förfatlning h~irOln först under den efter-
skaffas undan. Plantorna kl'~iva vidare ständigt tillsyn rör upp- följande vintern, så alt klätteranordningarna st{l fiirdiga för
bindning av nya rankor smnt kontroll av parasiterna, av vilka humlens andra s~isong. Det bör ~innll en gtmg i detta samman-
särskilt Peronospora-SValllpen Inå nilrllnas. i\ven om angrepp hang helonas, alt alla s{tdana förberedelser skola börjas i god
av denna besvkirliga sjukdorn ej synes,_ bör luan dock utför;'l lid, så aU stolpresning och tramp bland plantor Illed redan
rninst en eller ett par bespruLningar (jfr sid. 120). Bland an- utvuxna, kanske rlleterlånga rankar undvikes.
gripande insekter kan nälnnas knäppar- och ollonborrlarver, Slång- eller ståIlningsanordningar ~ir del första Intln har
jordloppor, bladlöss och spinnkvalster, vilka alla i tid 111;1sle alt falla avgörande om. Båda Ineloderna ha sina fördelar och
hindras alt försvaga hUlllIeplantornas lillYiixt (j fr sid. 111). nackdelar. För alt nu n~imna st~ingerna först, vilka ju l gamla
På hösten låter man unghllmlens rankar vissna ned ordent- tider uleslutande brukades, faller sig deras anv~il1dning nalur-
ligt, innan de avskiiras Olukr. ;!~ In över markylan. St~ingerna ligast i skogslrakter, där de hitt och billigt kunna ansk~lffllS,
eller kläLtertrådarna avlägsnas. Därpå vikas lned plogen två vidare ptt smil, steniga eller till forIlIen oregelbundna f~ilt, cI~il'
tunna liltor från vardera sidan Ill0t plantraderna, sii att plan- yarje planla liksom krkiver individuell inplacering, och i lJlä··
lorna Eickas och en slutHtra bildas mitt eruellan radel'n~l. siga higen, diir sbingernas orörlighet iiI' till rördel. Hlllllle-
Så skyddade kunna hUIllleplanLorna utslå iiyen sYåra pit- sUingernns längd bör vara 6-8 In, de kunna huggas ay olik~t
fresLningar under sin första YinLer. Hunllen har ju också i sig triislag. Bl. Cl. rekommenderas i gamla svenska skriner al, Il1cn
själv en uin1ärkt vinterhärdighet, \'i1ket bl. a. Inarkeras av gran och fur iiI' ju vanligen hiHast till hands. SUingerna bar-
den vilda hurulens [örekon1st långt norrut och i andra utsatt:) kas viiI för att ej exlra gömsUillen för insekli-igg och synmp-
lägen. sporer skall serveras; d~iremot sker aykvistningen ej s:t sniHi,
eftersorI1 nahbarna underUtta humlerankans grepp om slödd
och hindra nedhasning. För att sbingerna skola W_ god \':11'-
aklighet böra de tjäras, br~innas eller på annat s~itt konser-
yeras i nedre kindan, sedan denna vederbörligen spelsals.
Sliingerna ulskiilas på våren, så snart plantornas skolt bÖl'jll
,:isa sig, de nedtagas vid skörden och förvar~ls sedan under
tak eller resta i pyranlider eller Inot träd under Yintern.
82 Stdng- eller ställningskultur Humleställningar av olika slag 83
Nästa v"r putsas de före utsättningen, omspetsas och omkon-
serveras efter behov. Ofta sätta sig parasiter och särskilt d"
spinnkvalster så fast i stangens sprickor, att desinficering med
\
,I
I
I
1/
formalin eller genom att föra stången genom öppen eld måste /
tillrådas. En av olägenheterna med stångkultur är för övrigt
just att parasitbekämpningen i sin helhet försvåras. Det orör- t
liga och relativt grova stöd stängerna utgöra för plantorna \, , I
Ho I!ertau-sfä II n i ng
"Nya systemet" c=innerstolpor
b=ytlersto)pc,
c.= hörnstolpar
Bygel
förses 1llCd en slinga j yard era iinden att tr~ida över de s~ir l 111 nedgriivd. För~lnkringen av staglinorna sker i sten eller
skilt tillskurna slolphuyudena. Trädljockleken ~ir yanligcn JJctongklumpar på frostfritt djul\ placerade 3,5~4 111 utanför
3-8 Illm) med grövsla dimensionen i tv~irtrttdar och rörank- yllerslolparnus bas. Innerstolparna ~iro nögot kortare. 13år-
ringsstng. linorna, sonl förbinda stolparna i l\'~irriklningel1, utgöras ay
el) Tettnangcr-slällningen ntm~irkes aven btare SL()lps~ill kraftig wire. Över varje hingsrad ny plantor gtl. klenare linor.
ning kin hos de båda nkinnast föregäenc1e, yilket röranledes av SOln mutt på draghtdlfaslhelen för staglinol' anges 8000 kg,
de p:lfrestningar, sorn alpvindarna vid Bodensjön ofta {lslad- för bkirIil10r 2500 kg och för längstrildar 1 600 kg. SOl11 kl;it-
kOD1ma. Varje plantrad innehåller sålundcl i allmkinhet stol- tertnld användes mest ogalvaniserad järntråd nr 17 (Olllkr.
par, ehuru endast vid var tolv te eller -trettonde planta. T'\'iir- 1,4: mIn).
linorna l~iggas p~l hakar omkr. ~:2 ffi nedanför stolparnas Bland de olika hår besl-:rivna utl~indska sLkillningssystemen
topp och utgöras av 88 mll1:S enkel tråd. Längstrådarna äro synes den nya Hallertau-stållningen innebåra 1111nsLC:t maLeri~ll
nägot lunnare (5-5 mm). FörlltOlll ,på vanligt sält förankrade rörbr'nkningen, samtidigt SOln slabililet och hanlerlighet ~ir
stag för yLterstolparna ledas ~iven Hingslinorna över rullar av biista slag. Försök saknas ernellertid ej aU g~t iinnu l~ingrc
ned lill förankringarna; pLi sä s~itt kunna sLag och längslinor i minskning av virkesåtgången eller t. o. m. helt öyerg~1 lill
spännas vid behov, oberoende ay varandra. mc ta11- och triidkonsLruktion för att radikalt öka hiUlbarhden
c) Spulter-ställningen kräver kiyen ganska 1uånga stolpar, och yaraktighelen.
ehuru ay förhi\llandeYis klena dimensioner. Slolplängden ~ir i Det har redan näIl1nls, att tr~istolJ)arnas
_ svaO'aste
b ])unkt 1;0'-
'b
allmiinhet hela 9 m, varav endast ()O--~.gO cm sMUls ned i ger vid markytan, dår ruttnandet börjar. I Bayern har kon-
jorden. Ty~irlinorna nislas omkr. 1 Hl under sLolparnas lopp, struerats en siirskild s. 1-:. järnhelongfot för hUlnlestolp,-u', till
rrbn slolptoppen gilr sedan en slö,llina ned lill det ställe, diir dimensionen 2,50 n1 lång 11lCd 8-kantig geno1llskärning av 17
tv~irlinan korsas av hingstråd, varigenom tvärlinorna kunna ern: s diarneler. Denna gråyes till hkilfLen ned i jorden saml
hi111as bättre spänd::\. De överskjutande stotptopparna med sim! Llslskruvas i sin ovanjordiska del vid tr~istolpen, som den
snett nedåt gäende slödlinor ge detta system sin siirskilcb alILsä hh hilda fot till. Denna fot kan även användas, d{t det
pr~igel. Liksom hos Teltnnnger-sliillningen ~iro alla bngsLr~l- giiIier alt reparera t-ildre sUillningar, diir stolpbasen hörjal
S8 SidnfJ- eller släll.ningskullul'
JORDBEARBETNII\G
GöDSLING
Näringsbehovet
LiksOIU andra kllUllr\'~ixter k1'&i"cr humlen för sin rkitla ul-
veckling iillg{mg pä olika niiI'ings~ilnnen. Den kan L o. m.
r~iknas till de rnera kriiyande viixislagen. Fritn v<'irl eget land
föreligga visserligen inga niirmare utredningar hiiröver fr{m
IllOdern tid, men i geng~ild finnas flera utlkludska undersök-
ningsresultat viinia aLt referera lill ledning även för oss. De Fig. :32. Symptom p~t knliumbrisl (13mgess).
rnesl ing{tcnde försöken ha utförts av dr E. G. DOEHELL i
Saaz och ~1ndra böhmiska Inu1l1ehygder, av dr F. ZATTLER,
iiycnledes i BöhnlCll, san1l av dr A. I-I. BUHGESS ID. n. engel- fliickar sprida sig dock end~lst obetydligt mellan ne1'Y8rna;
ska forskare. innanför de ])l'una n~ickarna utbildas smala, gulgrönt klcn·o-
Brist p~t ena eller ~lndra niiringsiimneL orsakar hos humlen liska O1ul"ildcn; ::;luUigen skrtunpna hladen och falla HY i gan-
-- liksOID jn även fallet kil' hos andra viixler - speciella svag- ska slor m~ingd; ulyccklingen ~t\· sidogrcnar och blom ~ir svag.
hets- och sjukdomssymptom. En sammansbllning h~iray (en- Kalciumbrist ger Lunn Yiixt; bladens lnellanncrv-parlier ~iro
ligt THO:lIPSON efter HEWITT, BEAHD, Z,,-TTLEH) kan i lJörj~ul svagt gulgröna, ::;enare blekt hiderEirgade; bbden ~lV
ha siU inlresse för humleocllaren, kiycn om symptomen sällan rallande lned början fr~ln rankans bas; yngre blad ha nediH-
i praktiken framtr~idn sil Inarkerat SOl11 i de kiirlL'örsök, det vikta kanter, blek f~irg s~irskilt vid randen; bruna bladfl~ickar
h~ir rör sig om. liks0111 vid fosforbrist förekomma, liksOll1 {iycn bl'unf~irgning
Låg kyi.~yehalt ytlrar sig i s'i'ag y:'ixl; sm~l, hleka hlad lllCct av hladkanlen; vegetalionspunkten i rankans lopp och sido-
nediilkrökt hfdlning, ener hand gulnande och aYfallande; grenar oHa aYdöende.
hladskaft röda; sidogrenar mycket Etlaliga; blomklns~lr få och ~Iagnesillmhrist visar sig i reducerad v~ixt; nedre bladen
glesa. JJli mellan nerverna ulpr~iglat gulgröna till gul-ldol'oliskn, se-
Liig fosformiingd ger ävenledes syag viixt; små, till fjrgen nare ulyccklas små bruna ~n'döende fl~ickar och ibland kant-
malt oliygröna blad, 501H senare hronsf~irgas genon1 l~ita bruna briinna, varpä livligt blddfall intr~ider; sidogrenar och blom
fllickar I11ellan under5id~lns nerycr och slutligen gulna och Illyc,ket syagt uLyeckbc1c.
falla; anlalet sidogrenar och blomklasar reduceraL Aven avsaknaden av spi'u·element fnunlI'~tder gen0111 [ör-
Kaliumbrist rncdför förkrympt Ykixt; smil bbcl, vanrv dc ::-iyagad viixlkraft, vidare genOIl1 snd och hIcka blad, av vilka
nedre blekna Inelbn nerverna, senare nirgas de llpp{rLvikb dc i-ildre hli syagt gulgröna mellan ncrycrna; på bladens un-
hbdkanlerna bruna, grib eller pLlrpl!rf~irgadc; dessa hriinn- dersida fr~Hnträda lik':iom Yid fosforbrlsl bronshirgade fl~ickar
9,1 Gödsling Xäl'ingsbehovei
molsvarande upptagning av fosforsyra och kali ur respeklive renhetsrön utnyltjas av praktikerna. - Kalciul11 har dubbel
gödselmedel sältes till 25 och 60 %, erfordras omkr. 120 kg betydelse, dels som näringsmedel, dels för reglering av mark-
renkväve, 120 k g fosforsyra och 145 kg kali per hektar. Della reaktionen. Som näringsmedel samverka kalcium och kalium
betyder i sin tur per hektar h umleodling omkr. 580 kg 20,8 % eller motverka varandra i ett komplicerat balansförhållande i
ammons ulfa t, 600 kg 20 % superfosfat och 360 kg 40 % kali- cellmekanismens funktioner. GeoOlll alt neulralisera rnark-
salt. Huru stor del härav, som sedan i praktiken verkligen syran verkar kalken allmänt förbällrande på humlens livs-
behöver tillföras humlen i handelsgödsel beror j u på jordens betingelser, eftersom humlen iiI' en utpräglat syraskyende
eget närings förråd och deltas tillgänglighet i upptagbar form, växt. Neutral eller svagt alkalisk reaktion synes i allmänhet
vidare av de givor naturlig gödsel som tillförts samt slutligen karakterisera goda hUl11lejordar ( pH 7-7,5). Under reaktions-
av nederbörds- och övriga klimatför hållanden, för att nu en- talet 6,5 visar humlen oftast tecken till misstrivsel. - Av
dast dra fra m h uvudfak torerna. Innan vi på allvar ge oss in andra grundämnen kunna nkimnas magnesium och järn, som
på d iskussionen om lämpliga gödselgivor till humlen, måste Mda ingå i klorofyllet.
vi alltså göra k lart för oss, att sådana siffror endast kunna l\1en det gäller ej .endast alt de l'~llla våxtnäringsämnena j
tj äna som en mycket grov vägledning. Varje humlegård har lämpliga givor tillföras humlen, tidpunkten bar därtill avgö-
sina näringsbehov - i större odlingar eller där flera sorter rande betydelse . Under plantans [örs ta växtperiod svarar rol-
odlas framträde r kanske t . o. m. behovet av flera gödslings- stocken för näringen, och 111an hal' beräknat alt den kvanli tel,
planer. SOI11 ur dessa förråd tillföres plantans ovanjordiska del, utgör
För h um leplanta ns harmon iska utveckling till full och först- 30--10 % av hela niil'ingsbehovet. Näringsupptagningen ur
klassig skörd erfordras tillgång på sanltliga de nämnda nii- jorden kommer först slrax före blomningen i gång och n:11'
ri ngsämnena . Kvävet behövs för äggviteuppbyggandet men är sin höjdpunkt under kotteulvecklingen vid månadsskiftet
även en viktig beståndsdel av klorofyllet, som j u har stor be- juli-augusti. Franska försök (BONNET ) , vilka bekräftas av
tydelse för växtens ämnesomsättn ing. God kvävetillgång ka- motsvarande tyska undersökningar ( ZATTLER ), ge följand e
rakteriseras som bekant av kraftig växt och mörkgrön blad- »lidlabeIl » för de olika näringsämnenas upptagning, r~iknat i
färg. Vid överskott växer humlen alltför frodigt vegetativt procent av de totala kvantiteter, som den 10 september, d. v. s.
men ger dålig och försenad kottsättning; Iupulinhalt och arom vid skörden, upplagi ts:
försämras även. - Fosforn ingår bl. 3. i cellkärnans viktigare
substanser och torde hos humlen, liksom hos andra växtslag, Kväve Fosfors)'ra 1(ali Kalk
i hög grad befordra blomansättning och -utveckling. Fosfor-
Da.tum N P,O, ]( ~ O eaD
brist har vidare visat sig medföra kvalitetsförsämring hos 22 j uni .... . .. 47 38 2.. 42
humlekollarna. - Kaliums viktigaste roll synes ligga i dess 15 .
juli . . . . . . . . . . . 66 59 43 70
reglerande av cellinnehållets (främst protoplasmakolloidernas ) H augusti .. . ..... 10 .. 88 66 80
vattentillstånd . Vid hög kaliumhalt i växten ernås härigenom 10 septemher 100 100 100 100
det praktiska resultatet, att torkresislensen ökas. Även för
sjukdomsresislensen belyder kal iumtillgången mycket. I Della innebär, att kvävet behöves ganska tid igt, fosforn
tjeckiska försök har tydligt framgått, att humlekvaliteten i något senare och kalium på allvar först under kottarnas till-
hög grad gynnas av god kaliumhalt, vilket även efter erfa- växt.
(". ,~ •• ~ , . 1••• __ '
Gödsling
Stallgödsling i gamla tic/el' 99
Om Yiixlernas f{)l'llliiga alt ycrkligcn upplaga ocIt lillgodu-
leplanteringen: ;>l\'är nu Plazen så tillredder iiI', S[l kan nwn
giira sig de i lnarkcn hefintliga nkirings~imnena mä yUerlig~l.re
före ~in HunlbleI'ötterna läggias med Rijs eller Halnl EHa thet
dl par ord s~igas.
Landet öfwerbriinna, eller och rörrutna, eller Kuhlorna 111ed
För det första har vattentillgången [lygijrande hetydelse,
frisk Aska öhversLröö, och näst Gudz wälsignelse skal ther
eftersom vattnet dels utgör en mycket hög procent ny vkixtJnas-
aff mycken Humble '\yäxa.» - Något frikostigare rnaterieH
san, dels ruLl_ste tjäna sonl lösningsInedel vid salternas upp-
lilldelning få de nysalla hum1esticklingarna ISAACO
sugande och transporterande. Alltför rikligt 111Cd val:len hind-
EIUC)'s 1083 utgivna bearbetning av »"'1. JOH. COLElU
rar emellertid lufttilltr~ide och l'otuLycckling samt medför
Oeconolnia»: »När Kulorna åre alla färdiga, tå skal then
gulnande och avtynande. HUlllien iiI' ingen yatteny~ixt, diirf(jl"
öi\yersta Jorden tagas ther ut, s{t at the blihva lijka SOIn Ht
m~lste grundvattennivån hållas ganska bgl.
diupt ihålt Faat, uti thetta diupa Hålet skal Fåra- Geta- eller
För det andra påverka de olika niirsalterna v~lrandl'as l()s-
rutin .:\öta-Dyngia inliiggias, hwar Kula på the t niirmesLa ful.
lighct och upptaglJarheL S~irskilt markerat {il' ueLln ifriiga
Någre förbiude sig S'\Yijnedyngia; n1en COLERUS s~iger at the
om kaliuIlloch kalcium, d~ir s. k. jonantagonislll räder. FDr
ganlble Hlunblegårds ~Iästare äre i then :Mening, at Oln nlan
hög kalktillgilng hiimmar kaliun1l1pptaganclet, liksom den för
göder 111ed rutin S'\Yijneclyngia tå skuUe Honingzclaggen icke
övrigt iiv,en fastlåser lnanganet. Onlyänl lnirkiffnr oHa vid
kunna skada, hwilket står till at försöka; ylen Hästedyngia
gödslingsförsök lllCd olika vkixlslag, alt en ökad kaligiva ej
rnåste för ingen Dee1 brukas ther uppå effter hon iiI' för
medför viinlad skördeökning ulan tvärtom en s~inkning, or-
lnyckei: heeL» På d.etta förråd av gödsel hade sedan hUlnlen
sakad ny alt kalciunl fastlåsts och diirför råkat i bristsitua-
alt leva i många är. Eller också kunde lnan, som BROOC~IAN
lion. På liknande s~iLt har man förklarat de fall av typiska
1736 beskriver, »stöpa fåre-, du[we- och hönse-dyngia uti
hristsymploIl1 för lnagncsillm, som konslaterats hos humle,
'''aln» saInt tillföra vartannat eller vart tredje år.
tomaleI' och iipple, niimiigen sä att den i och för sig Lillriick-
l ",löLLERs handledning räknades dock förutom f'örr"ds-
liga magnesillmhalten fastlflsts genom överskoll av si.irskill
gödslingen vid sättningen även nled årlig underhållsgödsling.
kalium pii neuLral eller alkalisk jord.
Det kan för övrigt vara av ett visst nöje att läsa, vad jJöller
nännare har att säga om de gödselslag, SOlD kunde ifr~lga
Stalluödslin~
u u
i u"amia tider kOlDma: »Gödseln består af god spillning efter hornboskapen.
S~ircleles \verksarn är s,vingödsel, då den med den föreniirDde
I den 1807 från tyskan översatta och i Sverige lllgisua ~).An
tillblandas. GenoDl nlängden af sina oljeaktiga delar iiI' den i
Yisning till Humleplal1teril1g med minsta kostnad och högsla
synnerhet för humlan t j enlig. Hästgödsel är sålnst och a111'<1-
\"lnst» <lY ?\lÖLLER heter det: »SLarkt gödslande lir för hmn-
TIlinst till detta ändamål passande. Fihgödsel kan man till-
lan ol1ndg~ingligt, ty Et ,;;~ixter fordra illera fetlna. ~Ied fii ord,
hlanda, om jorcl1nttnen är något lerig, då den mycket bidrager
hllrnlan kan alldrlg stä för fett, kan ej, s~1sonl andra wiixter,
att drlhva '\v~ixten. På sandig jordmån kan den deremot icke
gDclslas för mycket. Ju mera gödsel, ju flllIkomlignre blir
lnca sttdan fördel nyttjas. Har lnan deremot mycken s\Vin~
frukten, ju lnera \Yinner den bäde i kraft och ll1yckenhet.;~
gödsel, sonl i anseende till sina oljaktiga delar är för hUInian
Delta ii1' giyetvis ö,rerord, som dock få ses Dl0t bakgrunden av
S{l t j enlig, iiI' äfwen i denna händelse nödigt att Dleddela den
den bristfälliga n~iring hUlnlen i gamla tider alltför ofta fick
i behörig nlängd de alkaliska salter, sonl fordras. Dessa nTO
nöja sig med. HISIXGH ger 1671 en bild hiiray pii laI om hum-
j:(alk och asko., eller ock tillblandad fttrgödsel, hwilka ämnen,
100 G6dsliny JJodel'n g6dslingsleknik 101
~Olll bekanL ii r, föra med sig en hclydlig lll~ingd af saltakliga
skulle della j u kunna anses täcka ärshehovet, i synnerhet om
delaL>. Det gödselslag, 50111 bland konlinenLens hllmlcodlarc man lar i belraklande att humlen första ~Irel Yiixer relaLivL
itlnj{)l allm~int rykle soin det i gamla tider förn~imsla, synes bl:ygsamt. elnylljningsprocerrlerna torde dock ligga avseviirL
ha yarit getgödseln . .'-rodern analys ger ~iven stöd :H denn:t liigre itn h~ir angivits, enersom i \'tlrje fall 'På Iii l ltl. re jordtll' ur-
praktiska erfarenhet, eflersOIll getgödseln lller~l iin ann~ln lakningen under vinlern och vi'tren hlir hetydande. :\Ian m{lsle
stallgödsel iiI' rik pä kalium, fosfor och kaLk och allls{t ej S~t diirför ----- chir ej jorden i sig sjiil\' redan iiI' rikligt ulruslad
ensidigt kviivebelonucl. med hill upplagbar niiring "~..." riil\:na Illed nLt Yiirlillskoll i fonn
av handelsgödsel erfordras. Siirskilt giiller delta jll rosforsyr~U1,
som cbligt lillgodoses genom stallgödseln. Slorleken ~lV yiir-
-"Vlodern coödslinosteknik
o
giyorna kan ej eX~lkl anges, men som nonn kan niimn~ls
Den lid iiI' Eingesedan förliden, n~ir humleodlaren hade dl 200~-lOO kg amIl10nslllfat eller ljungasalpeter, ;300·--GOO kg
rikligt sortiment ay olika slags stallgödsel alL v~iija ur. Dock sllperfosfat och 200---+00 kg kalisalt per hektar. l-I~irtill kom-
g~iller forLfarande, alt humlcn lillhör de \'~ixtslag, som siirskilt mer oflast en övergödsling rned kalksalpeter Yid lnidsommar-
kunna dnlga nylla av sLallgödselns EJ.I1gsa1nt verkande n~i lid <1,' omkr. 200~:100 kg per hektar. Omriiknat per lOOD
rir:gsinnehav. )\.Yen 1ned hiinsyn Ull 1nullbildningen oeh jord- planlor hli givorna d~l omkr. lOO~200 kg ky~ivegöds'2lmcdeL
slrukturen har den naturliga gödseln stor helydelse i humle- 75~130 kg superfosfat och SO-----100 kg kalisalt; 11led ~1l1 1"C-
odlingen. );"ven annat org,-lniskt material kan llled fördel ul- seryalion för lokala förhällanden.
nyLtjas mcd eller ulan komposlering. I England anviindcs ~\ndra och följande odlings~tren höra helst iiven förhercc1:'ls
exempelvis mycket induslriavLlll fnln ylle-, piibvaru-, slak- gono111 en stallgödselgiva pLt hös len innan, dock mindre ~in
teri- och fiskmjölsfabrikerna att fylla ut, diir stallgödseln ej rörsb gängen; exempelYis 15-20 ton per heklar. :-'Ian kan
yarje ilr r~icker till. Givor pil ;")0-76 lon stallgödsel ha annars iiyen lilEim'P~l kranig krealllrsgödsling vart tredje ~tl' och un-
\',.n-i l yanliga i Kent. der mellan{tren helt liin lill handelsgödseln. Ges stallgödsel,
För I1lOdcrn odlingsleknik g~iller följande. Vid humlegiir- kunna handelsgöclsclgivorna yara [ty liknande slorleksonlning,
dens anEiggnnde bör redan en slallgödselgiva ha lillfi>rls och 50111 OY<1n anförls. Vjd enbart handelsgödsel höjas cliircIllol de
llcdplöj ls hösten innan pbnteringen. Allt ener jordens hehoy olika kvanli letcrn~l nlCd SO-l 00 ::'~,'.
SaInt rild o~h liigcnhet ges hiirvid 20---;W ton v~il brunnen :\Y kyiivcgödselmedlen l-amr:~l n~irmast arnmonslllfal, ljung:'l-
sl~lUgödsel per hektar r~iknat; per 1000 plantor molsyarar
salpeter oeh kalksalpeter jfdtgakomma föl' humlen hos oss. l
della vid normalt pbnlaysl~lnd 4 -.!:OO-G GOO kg. Kalkning hör Bayern ~mv~indes diirtill hl. a. kalkkv~ive med llLmiirkt resuHaL
itven d{t utföras, 0111 ej jorden redan kil' mycket v~il tillgodosedd .\\' de n~imnda luedlen har ju kalkkviivet bngsammast yei'kan
pit della 1'DL' humlen si't yikliga ~irnne. Varje lon lniHlligt hrull- och hör utströs pil hösten eller Lidigt pit ,,{u'en för aU hinna
nen, blan(hlcl nötkrealufs- och h~islgödsel med nornl:.ll slrDhalt omvandlas i upplngbcll' form. ;\ml1lonsulf"alet l~tmpal' sig ut-
inneh~tller OIllkr. --t,S kg kviive (?\), 2 kg fosforsyra (P;l0) och miirkL för Yi'l.rspridning, eftersom del dit verkar llnder yegela-
;>,;> kg kali (K.,O). :\Ied 30 ton följer alllsä 135 kg ky~iye, t50 kg 1ionens hu\'uclperiod. I allmiinhel ilr det oeks~i della medel,
fosforsyra oel; 16S kg kali per hektar, vilket vid resp. 80, 2;") som l1lCst kOlllmer lill anv~indnlng för humlen. En oliigenhd
och GO % utnylljande 1110lsvarar en. upplagning av 108 kg lur dock mnmonsult'alet, niimligen alt del ~ir »fysiologiskL
kviiye, 13 kg fosforsyra och 99 kg kali, För kviiye och kaliUlll sud). d. Y. s. atl kalk bindes oeh jordens surhet (jkar lU1-
102 Gödsling
der påverkan av gödselmedlets svavelsyrekomponent. Kalk- SKÖTSEL FÖRE OCH UNDER
salpetern ~ir snabbverkande och böl' användas som övergöds-
ling under försommaren, och sårskilt då blomningen just skall VAXTTIDE
inledas. Ljungasalpelern (kalkamrnonsalpetcl') nlcd h~ilftcn av
kYävem~ingden i ammonimn- och hiilften i salpeterfol'm, intar
i verkan en 11lcllanstållning lllcllan de b[tcla närnlnst föreg(l.-
ende.
Av kaligödselnlcdel har ju hos oss del 40 %-iga kalisaltet Beskäminaen
c
störst anviindning i sClväl jordbruk sonl tr~idgål'd. För vissa Liksmll det heträffande fruktträden ~ir nödv~indigt att ge-
y~ixtslag ~ exempelvis potatis, tobak, jordgubbar, bärbuskar nom beskiirning reglera plantans form och utveckling för alt
- inverkar cInellertid detla gödselmedels högn klorkoncenll'a- erhttlla god ~l'\'kaslning och kvalitet samt för,enkla den fort-
lian mycket ogynnsamt pit produkternas kvalitet. För hllll1- salta skötseln, 111;\ste iiven hUlllleplantan underkastas en mot-
lens del föreligga tyvärr ej några yerkligt utredande försök syar~lnde procedur.
om klorens inverkan men därenlol, eller kanske riktigare sagt, Vid humleheskärnlngen avlågsnas alla överflödiga skoll,
som följd diirav Inycket IDotslridiga uppfattningar. Det före- knopp~u' och utlöpare, vilka annars skulle onödiglvis konkurre-
faller enleIlertid, son1 onl aronlen påverkas ogynnsamt. Sft ra llled de hkirande rankorna Oln näringen och därtill rörsv~1ra
länge svavelsyra t kali ej föreligger i större kvantiteter och till jordbearbetningen och annan skötsel. GenoDl beskärningen har
rirnligt pris torde frttgan få vila, eftersom den dock ej torde man iivcn rnöjlighet reglera rolstockens Eige i förhiHIande till
ha nttgon avgörande betydelse. markylan och särskilt hindra den från alt krypa uppåt, dill'
Av fosforgödselnledlen donlinerar ju i vårt land superfos- elen blir mera utsatt för lemperaLur- och nederbördsv~txling
falet till 95 S-'~ av toblförbrukningen, och lnot dess använd- arna. Vid beskiirningen vinner luan slutligen sticklingar för
ning för hurnlen finnes ingen erinran utom möjligen, att det ny'plantering och koruplettering i hmnlegitrdarna.
'på liillare jordar ej har fullt så långvarig verkan som lhomas- Beskärningen ulföres ptt våren. l-Iöstbeskkirning h~lr visser-
fosfat. ligen ibland försökts för att därigenorl1 nå viss arbetsfördel-
ning. Hesultatet har emellertid blivit ökade vlnlerskador ge-
nom olik~l parasiter sarnt ett alltför sladd pi'tdriv~lnc1e a"'i'" ul-
vecklingen nkisla sounDar Il1ed för tidigt bladvissnande i slulet
av s~isongen. Vilket son1 i varje enskilt fall ger b~ist resultat
beror på Yäxtplats och ~1rgi'ing. I Bayern räknas tidig hesk~ir
ning frtlll slutet av 111ars till 5 april, 111edeltidig 5-15 april och
sen efter 15 april. Pä vitra rne1'a nordliga hreddgrader förskj uta
sig lllolsvarande perioder 3-4 veckor för södra och 5-5 yec-
kol' för lnellel'sla Sverige med reservation för all den yaria-
Lian, smIl betingas av de Iller eller lllindre drivande lägen od-
lingarna upptaga. ~'-\lltför tidig beskårning, innan iinnu rot-
stockens ögonkransar på allvar börjat skjuta frmn små skott-
104 Skötsel töre och under växtliden Beskärningen 105
ämnen, leder gärna till att plantan drives alltför hårt och på Man kratsar först med en liten, kortskaftad hacka rent runt
hösten brådmognar. Å andra sidan medför ett uppskjutande om plantan, så alt man har en god överblick av rotstockens
tills långa skott hunnit fram , att alltför slora mängder redan form och förgreningar. Först bortskäras alla sidoskott och ut-
utvecklade vävnader bortskäras, vilket givetvis sänker plan- löpare; däremot aktar man sig väl att skada själva rötterna,
tans produktionsförmåga . På sticklingarnas kvalitet inverkar vilka urskiljas därpå, att de sakna ögon. Så fattar man om
även beskärningen. Vid nlycket tidigt snitt måste lång lagring sLumparna av fjolårsl'ankorna med vänstra handen och skär
ske, innan s~ittning kan genomföras, vilket ju kan ha sina ris- med den högra av dem på lämplig höjd. Man för kniven mot,
ker. Vid sent snitt hinna alla ögon skjuta och bilda långa skoll, ej från sig. De erhållna sticklingarna tas särskilt till vara. Till
som antingen 11låste bortputsas eller självvissna, så att endast slut avputsas varje snitt, så att det kommer på rätt höjd i för-
få sticklingar bli verkligt livsdugliga. hållande till ögonkransarna (jfr fig . 24 ) samt vidare har en
Arbetsförloppet vid beskärningen är fö lj ande. I lämplig lid god snittyla. Så snart man är klar härmed, dras jorden åter
på våren, då jorden torkat upp och viirmen börjat verka, från- intill plantan, och man täcker över den beskurna roLstocken
plöjas de drillar, som täcka planlraderna, så att endast smala med en decimeter jord.
kammar återstå. Dessa borlrakas llled handhaeka. I Bayern Snillets höjd på rotstocken har stor betydelse både för plan-
användes härför ·e n hacka med fyrkantigt blad och 160-170 lans utveckling och de erh~lIna sticklingarnas värde. Man kan
cm långt skaft, utom på de styvaste humlejordarna, där ett skilja på lågsnitt, normalsnitt och högsnitt (fig. 24 ) .
trekantigt hackblad gör större nytta. Kring plantorna föres Vid lågsnitt skär man bort all fjolårsvävnad från rotstoc-
hackan med största försiktighet, så att ingen skada åstadkom- karna, så att ej ens den understa ögonkransen på de förtjoc-
mes men rotstockens övre del runt om blottlågges för det .efter- kade rankorna kvarlämnas. Bildning av nya rankar kan då
följande arbetet nled beskärningskniven. Det är av stor vikt, endast ske från sovande knoppar (adventivknoppar ) längre
att frånhackningen ej utföres a lltför mycket i förväg, så att ned. :1\1an använder sig av denna hårdhänta beskärning endast
plantorna länge utsållas för den extra uttorkning som med- d" det gäller att tukta och hyfsa plantor, som alltför mycket
följer. brett ut sig genom förut försummad skötsel. Försening av
Beskårningen bör ej ske i regn, och likaledes är det klokt planlutvecklingen kan vid denna behandling ej undgås.
undvika alltför soligt och torkande väder. På mycket torra Normalsnitt kännetecknas därav, att nedersta ögonkransen
växtplalser, där man särskilt måste hushålla med plantornas kvarlämnas på rotstocken . Sticklingarna ha då i regel tre till
lillgång till mark fuktigheten, kan det vara lämpligt att ej plöja fyra ögonkransar, vilket ä r fullt tillräckligt. Från rotstocken
och hacka ifrån längs hela raderna utan endast hacka upp skjuta snabbt tiotalet skott eller mera upp, så att man får mer
gropar kring själva plantorna, där eventuellt regnvatten gärna än nog att välja på vid uppled-ningen av rankorna.
f:1r samla 5ig. Högsnitt utföres så att tappar med en eller flera extra ögon-
Kn iven, som användes för snillet, måste vara skarp, så alt kransar kvarlämnas av fjolårsrankorna. Följden blir att varje
man ej sågar eller fläcker rots tocken utan gör ett rent och sådan rankres! kan ge upphov till många nya skott, och me-
klart snitt. Bäst är att medföra ett litet förråd av slipade kni- loden tillämpas därför egentligen endast på plantor, vars livs-
var, så att utbyte efter hand kan göras, då eggen blivit slö . kraft försvagats genom ålder, stagnerande vatten, sj ukdomar,
Goda knivblad kunna förfärdigas av spetsarna från kasserade parasitangrepp eller på annat sätt. Högsnitt bör beledsagas av
li ar eller skäror. kraftig gödsling. En nackdel med denna metod är att rot-
l I Skötsel före och under växftiden Humlerankornas uppledning " I
Humlerankornas uppledning
Två a tre veckor efter beskärningen av hlunlen börja skotl-
spetsarna visa sig ovan markytan. Den rent vita färgen. sonl
skotten ha under sin första-utveckling under jordbetäckningen,
slår snabbt om i rött .e ller ljusgrönt, så snart de komma upp i
Ij usel. De hos oss f. n. använda sorterna Saazer och Svalöf 86 Fig. 34. Uppledning av
rankor (Linke).
tillhöra båda den röd rankiga typen med stark antocyanfärg-
ni ng (särskilt gäller detta Sv 86). Efter hand få skotten en
Illera röd grön färg, som dock även i fortsättningen brukar vara pelvis Hersbruck, liksom i Böhmen användes mest 0,8-1,2
lätt att skilja från de grönrankiga sorternas ljusare grönska. mm tjock svart glödgad tråd, vilken ej tillvaratages annat än
Beroende av plantornas ålder och växtkraft samt beskärning som skrot efter skörden. Den är visserligen billigare i inköp
och andra yttre omständigheter utvecklar rots tocken ett stort än den galvaniserade men måste alltså årligen förnyas. Kva-
eller litet antal rankor. Växlingar frän fem till fyrtio före- liteten hos tråden, dess hållfasthet mot dragning och upp-
komma ofta. Kraftiga rotstockar med god näringstilIgång ut- repad böjning, kan växla mycket, men som regel torde dock
veckla ofta endast ett fåtalrankor, vilka då i gengäld äro grova åtminstone i mera blåsiga lägen en dianleter av 1,2-1,4 Ium
och kraftiga. "Det största antalet smala och svaga rankor ut- erfordras för ogalvaniserad träd, om man vill undvika stän-
vecklas däremot från dåligt närda rotstockar. dig eftersyn och återupphängning av brustna trådar. Brottet
Då de unga skotten nått en längd av 0,5-1 meter, är det sker vanligen straxt under den krok, varmed tråden upp-
hög tid att sätta ut stör eller dra upp klättertrådar. Som ma- hänges på längslinan i ställningen. Det är möjligt att humle-
terial för klättertrådarna användes i England som regel kokos- rankan får ett fastare grepp kring den ogalvaniserade än den
snören, på kontinenten däremot numera nlest galvaniserad el- galvaniserade, glatta tråden, vilket alltså skulle betyda att
ler ogalvaniserad järntråd. I Hallertau är 1,6 mm galvaniserad nedhasade ranktoppar äro mindre vanliga på svart tråd. Vilket
tråd vanligast, vilken då på hösten efter skörden tillvaratages som skall rekommenderas måste nog avgöras efter kostnads-
för flerårig användning. Vid god skötsel uppges den kunna kalkyl och tillgång i varje särskilt fall.
användas upp till tio år. I andra bayerska humlebygder, exem- För klättertrådarnas upphängning tillverkas av omkr. 3
108 Skötsel töre och under växlIiden
mm:s galvaniserad träd dubbelböjda krokar samt av 4-6
mm : S likaledes galvaniserad tråd förankringsstickor. Dubbel-
Ovrig skötsel
krokarnas ena krok hänges över ställningens längslina, andra
kroken är fri, men i trådbukten mellan krokarna fästes klät- Efter uppbindningen av de meterlånga rankorna lämnas
terträden. Vid skörden an hakas klättertråden genom att man dessa i allmänhet att själva fortsälta sin klällring. Inträder
med en stång lyfter i den fria kroken. Förankringsstickorna, emellertid en blåsig period, kan det ofta hlinda, att man ännu
som även kunna vara av smidesjärn, göras i olika trakter uv en eller ett par gånger får hjälpa rankol"lla att hålla sig intill
mycket växlande längd och utseende; omkr. 40 cm är ·e meller- klällertråden. I slutet av juni, då de nått omkring halva trå-
t id tillräckligt. De äro i övre ändan försedda med ögla för dens längd, börja sidogrenar växa ut. Längst ned, upp Ull
klättertråden samt nedstickas snett i jorden alldeles intill rot- omkr. 1,5 m :s höjd komma dessa grenar knappast att sätta
stocken. Klällertrådarna hållas väl spända; erforderl ig el"ler- nägon rikligare blom och kotleskörd. Däremot äro de till h in-
spänn ing av tråden under vegetationstiden, då ställningens nät ders vid körning och skötsel, där de svänga fram och tillhaka
svankar under växlmassans tyngd, sker genom åtdragning av i vinden och gärna med sina sträva, hullingartade stjälkhår
stolpstag (ev. även längslinorna, där S'l kan ske), djupare ned- gripa fast i kläderna eller rispa armar och ansikte på arbe-
stickning av klällerträdarnas förankring eller genom att göra tarna. Dessa lägre sidogrenar böra därför i tid avlägsnas med
en liten ögla på klätterträden. kniv - ej ryckas bor i. På de sidogrenar, som siUa något
Av de rankor som ulvecklats, utväljas två till se" av de l~ingre upp men forlfarande inoDl räckhåll, brukar man ptl
kraftigaste och bästa samt lindas försiktigt medsols på klät- kontinenten praktisera pincering, d . v . s. avskärning med vass
terträden samt fästas vid den med bast. Ytterligare ett par kniv av topparna i god tid innan tecken till blomansältning
reservrankor bruka kvarlämnas men ej uppbindas förrän vid börja visa sig. Denna inkortning medför då, alt sidogrenarna
eventuellt behov, om någon av de ord inarie rankarna skulle vid de närmast övre bladpar,e n få kraftig koncentrering av
förolyckas på ett eller annat sätt. Antalet uppledda rankor är blomställningarna.
till slor del en sortfråga men beror även av andra omständig- På många håll, s~\v~il i USA, England och på den europeiska
heler, som påverka rankarnas frodighet, tyngd och avkastning. kontinenten avbladas ofta rankorna nedtill upp emot 1 m:s
Där man, som fallet år i Bayern och Böhmen, endast har en höjd. Delta sker då för hand (helst med handskar på hiin-
klältertr'ld per planta, iir två rankor tillfyllest, där hladutveck- dema! ) vid den tidpunkt, då rankorna börja närma sig top-
lingen är kraftig, annars tillrådes tre. Vid odlingarna i NäsmTI pen av stiillningen . Syftemålet är att bortskaffa en del av
har erfarenheten lärt, att tre rankor som regel höra uppledas smittofaran från av Peronosponl och sp innkvalster angripna
av Saazerhumlen och fyra till fem av den bladfatliga sorten äldre blad. Man får emellertid ih'lgkomma, alt åtgärden sam-
Svalöf 85. Det hör emellertid framhållas, att antalet upplerlda tidigt betyder en stark minskning av plantans assimilerande
rankor bör hållas S'l lågt som möjligt. Kan full skörd uppn,,, vävnader, vilket i sin tur medför minskad produktionsförmåga.
med lvå kraftiga rankor, vinnes därmed lältare skötsel och TOlTa 'lr betyder den på detta sätt försämrade markbeskugg-
jämnar.e mognad, och i den tyska litteraturen framhålles detta ningen även dålig vattenhushållning, och man får nog som
mycket energiskt. Det förutsätles dock härvid, att jordbear- resultat av för- och nackdelarnas vägande mot varandra anse
betning och andra åtgärder i humlegården utföras så försik- aYbladningen berättigad endast i de fall, dä svårare parasit-
tigt, att ej många rankor avslitas. skador hola. Har man råkat i den situationen, betyder det
110 Skötsel {öre och llnder växJ/ideJl
emellertid allmänhet, att besprutningen ej skötts som den BEKÄMPNING AV PARASITER
bort.
Det gäller över huvud taget för en välskött humleodling, att
den skall vara under ständig tillsyn. Näringsbrist kan då i
tid motverkas genom övergödsling, parasitangrepp stoppas
med lämplig besprutning, nedfallna rankor efter blåst och
regn genast åter upphängas på sin plats o. s. v.
Olika slag av skadegörelse
Humlen tillhör de väx.tslag, sonl ha många fiender, eller
kanske riktigare sagt äro särskilt omtyckta av parasiter ur
dj ur- och viixtriket. Angreppen kunna ofta vara av den art
att total ödeläggelse eller i varje fall starkt nedsatt skörde-
utbyte riskeras, om ej effektiv bekämpning tillämpas. Ganska
belysande härför äro de i fig . 35 efter LINKE sammansliillda
metlelskördarna i Hallertau åren 1914---48. I stort sett he
sonl synes skördekurvan höjts, och man kan t. o . m. urski' .. ..t
tre etapper, representerade av "rsgrupperna 1914-26, 1927-
34 och 1935--48.
Bottensiffran år 1918 med endast 115 kg humle per hektar
har sina särskilda anledningar, nämligen kl'igsslutets brist på
arbetskraft och bekämpningsmedel, för att nu börja kommen-
tera de dåliga åren . Bladlössen hade man redan omkring
,n' 1900 börjat vinna kontroll över, och av de år, som repre-
senteras p" kurvan. är det egentligen endast 1945 - återigen
ett krigsnederlag för Tyskland - då man på grund av brist
p" nikotin och andra liimpliga preparat måste ge upp blad-
luskampen i en del humlegårdar. Jordlopporna voro ännu i
början av 1920-talet besvärliga, men man hade dock med
hjälp av derris börjat få bukt med dem, då 1926 Peronospora-
svampen bröt in över de bayerska odlingarna med förhär-
jande effekt. Redan nästa ,n'var man dock beredd att med
bordåvätskan hålla den stången, vilket även i fortsättningen
lyckats ganska väl men ej utan möda och kostnader. Medan
PeronospOl'an har bäst utvecklingsmöjligheter under våta år,
är spinnet torkårens värsta plågoande, och som exempel på
ett svårt år i detta hänseende kan 1934 nämnas.
112 Hekämpning av parasiter
Olika slag av skadegörelse 11:.5
1700 Skörd
kg 'ha
heter vi ~innll h~l ifrttga om m~lnga hllIUlepul'<1siLer i svenska
1500
förhMlandcn den ursprungliga list~m slarkt nedskurils.
Hallertau Bland hmulepal'asiler, som iakttagits i Tyskland och
Tjeckoslovakien, finnas flera, som hos oss ~innu ej p~itriirrals
i humleodlingar. Hit hör exem·ve1vis humlelJaggen (Plinllzus
jJOl'Caills), vars lary gnager rolslock och slicklingar; humle-
1000
jordloppan (Psylliode,..,. allenllala), som angriper skollspelsar,
nospora ~
blad och kottar; hmulegnllmyggan (Contal'inia humlllir. V~lrs
Spinn larv lever i och urholkar koltespindeln; humlekriiHan (Gibbe-
rella plllicClI'is), en svampsjukdom, som m'gröper rankorn~ls
soo nedre, förtjockade delar; krussjukan, 50rH ~ir en rnystisk virus-
eller bristsjukdorn och yttrar sig genom krusade, gLlln~1l1de
Fig. 35. Parasiter-
nas inverkan på bladskivor.
humlens avkast- I de engelska humleodlingarna llpptr~ider ~iven hllmlejord-
100 Äc ning i Hallcl'tau
'9L'~4~'~6~'8~20~2~2~2~4~2~6~2~8~3~0~32~34~36~38~40~~~~ (förf. efter' Linkc). loppan och humlegallmyggan liksom hUIlllekr~ifta. Diirlill
kOIllIllCr svarl rolröla (Phytophihol'a-svampar), som förslöt
rots tocken liksom den i plantskolor och ir~idgärdar p~t l'rnkl-
lriid In. rn. bekanta rotkr~inan (Baclcl'ilun lllmefaci.ens) ,;
De senaste 15 {tren ha berikat odlarna med allt flera och
borllullsmöglet (Sclerolinillll! sclerotiOl'llmr, S0111 kOIllIllcr
111era effektiya kemiska rnedel mot snart sagt alla skadegörare
rankorna all vissna, oeh SOl11 igenk~innes P~l de vila svamp-
hos humlen liksOIn hos andra grödor. :Vlen ulan yaksamhcl
lrädar, som infillrel'a rankornas nedre del; Phornu-rötan
och pttpasslighet kunna dock inga resultat uppn;'ts. Och risken
(Pilorna hel'bcrl'um) med liknande sjukdomsbild 111en lnörka
för nya angripare föreligger all lid, anlingen det sker i fonn
strilnInol' och ljusgrä flkiekar pä rankorna ; dllnspelssj ukan
av nonnalt hannlösa parasiters massupplrkidande eller genom
(»fluff'y tip»), som p{t elt egendornligt s~itt fö6indrar bladens
plötsligt uppdykande pil hemuwfronlen ay n~lgon annars en-
och stiplernas fonn i skottspetsen och troligen har IllCU någon
dast i utlandet k~ind sjukdomsalstrare.
n~iringsbrist all göra; kransrnöglet (Vel'Ucillillln nlboalnlrn)"
Del: skadar diirför ej alt h~ir bmna en relalivt uU'örlig över-
SOl11 i Inilnga humleg{ll'dar hiirjat hårt och kommit planlorna
sikt av humlens skadedjur oeh svampsjukdomar. Sanl111an-
nlt vissna oeh dö bort och SOLn b~ist synes hällas i schack ge-
st~illningen har ursprungligen grundats pit den mnfatLande
nOIn att resislenla sorler anv~indas; virussjukdomarna
tabell LI~KE uppgjort isamarhele In ed den ~ivcnledes lnycket
»~elllehea(b, mosaiksjuka, klorossjuka och fliksjuka (»spliL
kunnige Lyske humlespeci,-llisten dr Z;\TTLEH.. Den har emel-
leaL», varav s~irskilt de bäda försln~imnda visat sig IllJrckeL
lertid ;iyen j~imrörts med och i vjssa fall modifierats efLer
svttrartade rneel abnorma och tynande plantor; kollefallssYfUn-
engelsk viixtskyddslitteratnr eWOIUL\.LD, :\IASSEE), och
Den (Jlacl'ospol'illm-arter, »hop drop»), som Liller koltarna
slulligen har, y<.ul skadedjur angäl', en extra bearbetning ge-
~lraxt före nlOgnaden; den till orsaken ok~inda sm~ihmnle
nOIl1förls ay assistenten Yid V~ixtskyddsanstalLen, fil. lic. E.
sjukan (»sma11 hop disease» ), som orsD.kar alt kollarna endast
SYLVI~N. H~irvid har med tanke pa de ofullsUindiga erfaren-
hli oIllkr. 1 CIn stora, etc.
JU IL,
SA;\I'vIANS'Li.LLNING OVE H
Skade gÖI·al·ens
Angripen J.ngn'pp:.;symplom Bekämpning
1___'"_ll_'_t_d_'_l_---+I_____________ --i____u_t_'_'_'_n_d_'_H1.·_"_'"___ 1 namn
l
nötter och I Hötter gnngdn, m. el. mindre l Gulvit fjäl'ilsl:\I'\" med bl'unt i Humlerotfjiiril, Hepiullls I Stöne delen ay .:\edbruklling höst d.
andra under- i urholkade j huvud, gulbt'un naeksköld I hl/muli L. !;\lldet \'år a\· naftalin. Likar-
jordiska I och svarta pridi.\'il.!'to!', fnll- i tad hehandling med
\"iixtdelal' i vuxen :30~..j,O mm i
I
h('xaldor möjl. eff('/.;.-
Uy
Hötter ,n"bilna BI'Ull insekt med skGYellikn. :\Iull\"adssyrsa. Gryllolaljli!. Sydsverige Förstöl'ing HV IXHla,
fl'nmbel1, -.J.O-;)O mm, uppe- uryt!o!alj>a L. insamling av insek-
hiUlande sig i hönsilggstOl't terna
ho el. i fin~ertjock fl';:'m boet
gående gimg i
"\' a ["-'-"-"-"-"-'1-,,-.-,-,,-,-1<-'0-1-0-/-'-"-"-"-';-l-j-'I-,-j'-',-I<-U-H-1-,-t- - -
Bötter gnngda, ofta ad)itna G<.l.ngar jorden, glwgalT'an- Fiillol', giftbele, hegas-
Hötte!.' 0./('1. sJ.;ottdd:\!' i1Y- GrLt el. bt'UngrA fjärilslarv Siid('sbl'Oddfly, Ayrolis seye- Stön'c dek'll a\'
bitna med Uim!. gli'tnsande hud, tum S('hiff. cl. niii·stitende art landet
fullnlX('[l :W-50 mm. Dju-
ret O\",lll mal'kytan <"IH!ast I
naUdid !
I Höttet' o./eL andra viixtdelar Guldl, :>tjoeb> ~kalbaggslary 1 OllonboLTH1" Jlelolol!t!w- I Syd- (). ;\idhtns\·. II Som föreg.:iendc
gnagda, ofta S,,{ll't med bnlllt huvud o, kt'mll- <11'[('\'
II
~~--------------I
böjd, baUiH tydligt ansyiilld I'
1-?\edbrukning
I
------------
av nuf-
-1\-'-"-lj-;o-,'-O--.- ~::.;~·-e~'I-'·-e'-,-':.<-'-11~,,~I-e'~
j,,-,-.-g-n-a-g-d~"--- Gnagarea ngrep p Yi!dk:lllin, rilttol'. sork.\!' \'iidkanin l Sn!sv" I H:lttgift ek.
l'itUor o. :-;ol"k,~r he- .
sidogl'eiwr I !
1-------1 ,l1b'g i "ank,,,,, n,d,"
,delvis l,lt'h:)lkad
del I
'I
nödbrun, blci"'it el. gr!>"'l!
fjiirilslar\' ulan glans, med
Polntisstamfly, lJydroi!ciu
Esp.
mi("{/cl!([
la landet
,1Stöne
!':lndet
del(>n :lY S\'åI'L :mgdpnn
tor uppgt'iivas o, hriin-
E\·. insam!. av
plan-
ru ll-
namn
I förekomst
I3lnd Gnngskador, slemspår, svarta Vanl. gl'!,brun snigel, Äkersnigel, Agriolimax Hela landet Utströende av koppar-
o. trådforrn. exkrementer vuxen upp till 60 mm agrestis L. salter, ex. bordåpulver
el. kainit + kopparsul-
fat (20 :1), lockbete av
pulvriserade metatab-
letter i kli
Gnagskador, slemspår Snäckor av viixlandc färg, Helix-arter Ätminst. Sydsv. o. Som föregående
sp iralvridet sl{ul MeIlansv.
Bladskiva helt eller delvis Gulgrön, till s ista hudöms- Fruktbladstekel, Caliroa Li- Större delen av Besprutning el. be-
skeletterad ningen med gliinsande, .kol- macina Rctz. budet pudring med nikotin,
svart slem tiickt stekellarv. derris el. arsenik
bakåt avsmalnande, sn igc1-
likn., fullvuxen 10- 12 mIn
Bladskiva till större eller Fjärilslarver av olika slag, Gammafly, Phylometra gam- Några endast i Besprutning el. bepud-
mindre del förtärd 1G-, 14-, 12- el. 10-foludc ma L. Humlefly, Hypena 1'0- Sydsv .• andra i ring med hexaklor.
stralis L. Dokspinnare, Da- Syd- o. :Mel1ansv., DDT, arsenik, derris
sychira pudibunda L. Nässel- el. i hela landet el. nikotin
fjäril m.fl. Vanessa-arler. Ete.
Sugskador med missfärg- Små, blcka. genomskinl.vila Humlebladlus, Pho1'odon hu - Trol. större delen Besprutning eller be-
ningar och ojämnheter. Be- ~l1cr grön!\, -bevingade eller nwli Schr. av landet pudring med nikotin
läggning av »honungsdagg ». vinglösa hladlöss på bladens lll. m.
ofta mörk av sotdaggssvam- undersida
par
Sug skador, blad helt e l. del- Gulgröna, stundom gröna, se- Vanliga spinnkvalstret. Te- Tro1. större delen Bortrepning av nedre
I vis missfärgade. efter hand nare orangegula spindeldjur tranychus lelarius L., el. när- av landet blad, besprutning med
kopparröda el. bruna, fin- på bladundersidan, fullvux- stående art . svavelkalk el. speeial-
trådig vävnad på blad under- Da 0,3- 0,4 nlIn preparat
I sidan
Sugskador, blad med fläckar, SugaIide insekter, 2-10 mm Stinkflyn, Calocaris o . Ly-:' Hela landet Besprutning med ni-
senare hål. mest i stångkul- gus-arter liotin
turer
Missfärgningar genom :\Iörk belliggning i samband Soldaggs- o . gråmögelsvam- Hela landet I allm. oskadliga
svampangrepp hos äldre blad med ex. bladlössangrepp, ej par, Cladosporium- resp.
direkta slwd.or men nedsättn. Botrytis-arter -
av plantans assimilation och
vattenavdunstning
Unga vårskott gulfiirgas, bla- Svartgrå sva mpbeliiggningar Humlens falska mjöldagg. Hela landet Bordfl\'iitska
den rullas nedåt-inåt. På på angl'ipna bladens under- ::t Peronospora'l>. Pseudope1'o-
rankorna blad med gula spet- sida nospora Itumuli :\liyabe o.
sar oeh kanter. Angripna Tak .
parLier förkrymta och inrul-
lade . På sidogrenarna ofta
små oljeartade tbladfläekar,
som förstoras
118 1Hl
!-jC,fLEPAHAS1TEH
Skade görarel1s
.\ngripcll
A..ng'l'cppssymptom Bekämpning
v1ixtdel ulseend<: m. lH. D<.1lll11 förekomst
Vit beliiggning P~l hlad, ! :\Ijöllilmande sporsamlingal" .HumLens äkta mjöldagg, Trol. hela landet Svnyclkalk
blollll1101', stjiilk i av vit fiil'g Splwerofhec(I hamuli, D. C.
----~~--------
Olikstora, rundade fliickal' [1\' Angl'epp aY olika S\',lmp-! Bbdfliicksjuka, Ascoch!Jfa, Heja landet Sytn'elkalk i bonU't-
gt-i'l eller hl'un fiieg sjukdollwr Cercospora, Septoria, Phyllo- viHska
sliela m. fl.
Blommor i
o. -:jC"ll'-o-n-,-n-lO-l-'-g-n-a,-gtC"h-,,--st-'-"-ldom Brun insekt llwd k<:u'akkl'is-I '"anlig h"cstjårt, FOJ'jicula Syd- o. :\Iellnnsv., Fållor; utströning nv
kottar helt förstönla . tisk lilng: baktill, rutl\'uxen I lIuricularia L. södra delen aY giftkli, ex. vetekli +
! 1:)--20 mm ;";oiTlnnd socker + lHl.triumfluo-
rid blandat o. fuktat
med vatten
BlolllllWT sugskadade, kotte Bladlöss 11' Humll'bladlus, Pll(;rodon hu- '1'1'01. större delen ::\ikotin
klibbig, ofta med sotdngg, mali Sch1'. av landet
.ii\". pit ime fjiill i
Kotte missfiirgad, hiimmnd i I"-s-p-'-n-n--' --------, Vanliga spinnkyalstret, Te- Som föreg. SHI.v<:lkalk
\'iixten i tnwyclw.s lelariU8 L, el. niil.'-
st{leudc art
BIol11mo,' fÖl'torkadt" kottar SYHmpsjukdom I Pcronospora, Pseudopero- Hela landet Bonlåviitska pä tidigt
hilrdnade innan fullvuxna, r !lospor(l llllmllli :\.!iyabe o. stadium
senare hrunstrimmiga e11el'l Tak.
helt In'una I
-------- ---------------ii-------~--
rng<l, outyeekade kott,\!, rör- i S\·[tl11psjukdom )i.kta mjöldagg, Splwerothecu '1'1'01. hela landet
hilrdnade med dtt, mjölak-: lwmali D. C.
Kottar, ofta iiYen skaftell ! Svamjlsjukdom under ab- C lad os pori Il m -s \·am pa l" Hela landet Vnnligi..'ll ganska ofar-
bnlnfiirgade. Tidigt angrepp! norrnt Yi'da ;\1' lig
gel' likn, bild som Pel'onos- i
por;!, sent angrepp ger bruna:
Uck- mell ej förbI ad. Lösa l'
kotta.l'
Skador kunna ~iven uppkomma hos humlen genom sol- en siirdeles h{irl prövad planla. :\nnu starkare blir della in-
br~inna, sl<lgnerande vida, naUkyla, niiringsbrisLer av olika tryck, om man ser på LI?\KEs lista, smn upptar oIllkr. -10
slag. Vindskador kunna förs~imra skördens storlek och l.;.Ya- parasiter frLtn insektv~irlden och dj urrikel i övrigt, omkr. 20
liteL. Kviiyeöverskolt kan yltra sig genom rikligare upplr~i s'i"ampsjukdomar, bakterioser och viroser saml lO-lalel andnI,
dande av förblad~lde koltar. }Iulalioner i fonn av slcrila ran- rysiologisk~l eller okiinda sjukdomsanledningar. Flertalet av
kor eller plantor, yilfEickiga hlad o. s. v. kunna lift och da humlens angripare ~iro dock, titminstone under normala he-
dyka upp, i allmiinhet dock lill ringa rörfilng. tingeher, förh(dlandevis ofarliga. F'ör mänga andra kullur-
~\y denna g<:tIlska lönga lisla :tlL döma skulle humlen vant "iL'der, exempel\'is potatisen och frukLLriiden, torde för övrigl
120 Bekämp.ning av parasiter PCl'onos Pol'Q-suam pen 121
utan s"l;årighet ~innLl Eingre och mera skrämmande listor
kunna presteras. Diir humleodling drives i stor skala, luåsLe
111an 'Vidare räkna med både ett slörre antal parasiter och
risker för h<'irdare hiil'jningar, iin fallet iinnu torde vara i 'våra
förhiUlandevis obelydliga humledislrikt.
I svenska humleg:.'lrdar i.ir det fråmst tre parasiler, som böra
iignas lnera ingtiende intresse, eflerS0111 de kråva rulinmiissigt
öycrvakancIe och bekiimpande. Dessa äro Peronospora-svHIll-
pen, humlespinnkvalstret och humleblacllusen.
Peronospora-svampen
Humlens falska lnjöldagg (Pseudoperonospol'u lwmuli) har
en synnerligen kort Illcn så l11ycket l11era intensiv historia som
parasit. De första uppgifterna om skador rapporterades ~h
H)Q5 fn"ln Japan och 1909 från \Yisconsin, L'SA. I Europa yu,r
den okiind ~inda till 1920, dit elt lnindre angrepp konstaterades
,'" profe,"or S,\L:\IOX och dr 'VAHE "id Wye i England. Tyd-
ligen hade den dock redan nått en vidstriickt spridning, efter-
SOUl den de följande åren så explosionsartat kunde uppför- Fig. ;-H-i. Angrepp ay
Pcronospol'<"l. på hlad
Dkas och g~i till angrepp l de olika hunlledistrikten: 1922 över och kottar (1-2).
hela Kent, 1924 i Teltnang, Belgien och Frankrike, 1925 i Hal- )i.ktn mjöldagg på kot-
t,l!' (:jj.- (Wormald).
lertall och Hysslancl, H12G-27 i Böhmen och Halien, 1928 i
v~islra Canada, 1929-:30 i staterna \Vashlngton och Oregon
och 1934---:35 i Californien, L'S~\. I de svenska hmnleodlingarna Peronospora-Syan1pen ~ir ganska nära beshiktad llled POUl-
i ~iisLlIn hal' den sedan 1925 årligen kunnat noteras i 11181' eller lisens bladmögel (PhylophtlWT(l' in{esla:nsj och ulveeklar lik-
Inincl!'e hesYiirande ornfaltnil1g. SOIll denna hos de angripna plantorna en filtarlad våvnad i
Oyerallt djr humleodling förekommer har Il1ed ett eller an- sljiilkarnas och bladens inre. Efter hand övergår svampen i
nat undantag Peronosporan under senaste decennierna hlivit frllktsåltningsstadiet, -varvid slnå trkidlika bildningar, s. k.
den sjukdom, S01n lllcsl äyenlyrar skörderesullatet, och Dl0t konidiebkirare tränga ut genom klyvöppningarna på bladens
vilken alllsil sLiindig vaksamhet rniiste iakttagas och upprepad undersida och ge sig tillkänna SOIU en lnörkgril niistan svart
bekiimpning ins~ittas. De enda undantagen uppges vara Yaki- flkickvis beläggning. Fruktkropparna, de s. k. konidierna, iiro
ma-dalen i \Vashington, USA SaInt Australien, d~ir ~irmu i slu- iiggforrnade och innehålla ett flerLal med simhår utrustade
tet av 19:30-lalet inga Peronospora-hiirjningar upptråit (mn S\"~irll1SpOrer, 'Vilka frigöras då konidierna avfalla och öppnas.
~j.ndring sen~lre inlr~itt ~ir ej förf. hekant).
Xinimumtclnperatllren för sviirmsporbildningen ligger enligt
122 Br.:J:Jjmpni.ng uu parositer J>e ronos POFfI-S VU/H pe 11
ZATTLEHS undersökningar vid Oo e, opLimumLemperaillren
vid 17-------20"', maximumtemperaturen vid 28° ..TEEL h~lr kom-
mit till en n~lgol annorlunda uppfaLlning, n~imligen min. 2'~,
optimuln S--12~-. _. För sYiitmsporernas förflyttning Ull elt
nytt angreppsstiille p{i yjrdplantan eller n{tgon aY dess gran-
nar och för gror:ingen diil' erfordras ganska god fllJ<lighet samL
en temperatur av helst 18--22 (en1. ZATTLEH). Nya sv~inn
0
Humlespinn
S[linnkvalstren ( släktet Telranychus ) hör i motsats till Pe-
ronospOl'an främst lill de utpräglat torra växtplatserna och år-
gångarna.
Vilken eller vilka arter av del ganska mångskiftande kv::ll-
sterslåktet Telran ychus, som angriper humlen, kan ej fullt
Fig. 39. Gröna, friska humle\'äggar i !\ilsum ( S. D. S. ) . klart utläsas ur tillgänglig utländsk lilleratur. LlNKE utpekar
således arten EpilelranycIllls allhaeae v. Hanst. vilken i TULL-
12B Hekiimp,ninf} a[) parasiter llllIllles pin n 12!J
generalioner, under svalare och Inlndre drivande förhållanden en tllnn, slöjarL.ld y~iyn<td för atl fä leya skyddade mot regn
5--H generationer. I vttrl land torde man kunna räkna lued och vind, Yid l;:rafligare angrepp <lnla bladens (jvcrsida s~1.
minst 4- generationer. Om alla lagda kigg verkligen utvecklade smilningom en .kopparröd hirglon. Om ej spinnens ulyeckling
sig, skulle IDan under en siisong från en enda övervin trad i tid kan stoppas, angripas ~i\'en kOll,lrIw, och förutom den in-
kyalsLerhona Hi en u'Vkomnw" SOIl1 räknade millioner eller rent direlda skadan i form ~n' skördcruinskning orsak,ls (hl s\';ir,l
av - under gynnsamma förhållanden - 111iIliarder Sl11å ska- kyali telsr()rs~im ringar.
degörare. Så ii.l' visserligen ytterst s~illan fallet i verkligheten, Enligt Z;\TTLEH iir det s~irskilt nederbönien och tempera-
111en det förklarar dock varför ,ett till synes oskyldigt spinn- turen i maj ln:lnad, som ~ir ~l\'görande rör spinnlzsa!slrens ul-
angrepp plötsligt kan anta rent förhkirjande karakbir. yeelding under året. Gynnsammaste hetingelsern~l för dem sy-
På humlen kunna spinnkyalstren och deras äggsamlingar nes yara mcdellernperalurer ön::-r l:~c saml nederhörd undersli-
130 Rekiimpning o.u j)atasilel' lIn mle bladlus
gande 50-·70 mm för lllånaden. I BölllllCn har LINEE gjort g,luiska fosforföreningm' (s. k. syslemgiHcr <lY »Schrada!1»-
motsyaruncle erfarenheler. Torr och yann v~'ulerlek under de typ). I :\~lsl11n ha hillilIs pröyade tlofosformedel icke giYit till-
följande lllitnadel'na befordrar sedan ytterligare spinnens för- i'rcdssUilIande resultat. ELt par år har förvaltare 11. P~-\..'CLE\
ökning efter den goda värslarLen. vid Humleg{ll-den anviint sig av 0,2 %-ig kronlimlösning Ined
ALL helt förebygga s'pinnangrepp anses prakliskt t<1get omöj- viss verkan. I preli1nin~ira försök vid Bnlsg{ird har derris gii'H
ligt, OlD v~iderleksrörh{dlandena ~iro på spinnens sida . .:'vlen an- Illern loyande resultat. Nya special preparat 111eU siiker effekt
greppen kunna hindrtlS att {å svttrare följder btHle genom all ~iro rnyeket Yiilkomna på 111arknadcn_
man försiilnrar spinnens levnadsbetingelser och direld dödar Då spinnkyalsLren och deras ~igg i allInicinhet sitla skyddade
dem sji.Uva oeh deras kigg. Goda niiringsförh{dlanden och god aY den "iiv de spunnit 13ä bladens undersida, ~ir det nödi'iindigt
valtenlillgång för humlen ökar 111Otsiänuskraflen. För att för- att besprutningen sker l lugnt v~icler salnL 111ecl krafLig 01:11
biiLlra yattenlillgången under torra somrar kan man tillgripa y~ilriktad slräle (högtryckssprllta), SOl11 yerldigen sköljer un-
gödsling Ined stallgödsel och kompost (för ökning av hUI11us- dan spinnvIiven och w\r sitt lllåL D{l diiremot Peronospol'an
halten), ah'luckring eller hevaUning, allt efter rörh~illandena skalllJek~irnpas, söker man ju friimst f{l en slark finfördelning,
pit plalsen. Dä som niimnt, spinnangreppet som regel först iiI' dimbildning ai' v~iiskan, S:."l alt god bel~iggning IllCtl hOrcl{l-
lokaliserat Lill r~lnkol'nas nedre hlad, tilEimpas i m~tnga humle- y~iLsknn nits. I och för sig kunna Yisserligen bordäv~itska och
bygder avrepning och br~inning av dessa blad upp lill 1,5-·---;3 111 liofosforpreparat v~tl förenas i sanuna blandning, men di'l
höjd_ ~B.nga spinnky~llster oeh ~iggsmnlingm- kunna ptt sit siiLt sprulLeknikcn ej iiI' lika, bör sitdan arbetsbesparing undi'ikas,
oskadliggöra:.;, Illen effekten blir stundom I1lOLsnlt den uysedda, 0111 ett golt utnytljande av resp. preparals verkan sl"<111 bslad-
diirigenom alt assiInilaLionsy!an hos pbntorna slarl.:.t minskas konnnas.
och som följd hiirav ib:en produklionsfönllågan. BäLtre iiI' d~ir l\nLaleL hehövliga besprulningar under en i'åxtsiisong v~ixLtr
för alt 111ed kemiska medel hekärnpa djuren. mycket eHer v~iderlek och andra betingelser. Torra ål' kan det
l-\. v beSpl'tILningsmedel ha ett flerlal under tU'ens lopp kom- bU nödi'~indigL alL gripa in ~Hskilliga gånger, först på Y{iren då
Illit aH unviindas 111ed mycket växbnde resultat. Slandardmed- plantorna nyss blivit uppbllndnu, senare varje gilng l.ecken till
let lnot spinn har överallt ~inda till senaste {u'en v~1l'it svavel- kopparf~il'gning ay bhlden börjar npptr~ida, och spinnförc-
kalk, sedan l"viUlösning, nikotin, pyreLrull1 I1l. m. först visal kornst kan konstateras Ined luppens hjkilp. Det oyann~imnda
sig helt oEimpliga eller i varje fall opålitliga. L~i\'en sV:lvcl- nya engelska »systemgiftel)} uppges ha rörh{Ulandevis Etng-
kalken, vilken liimpligen ges en koncenlration ay 1--2 (i-';:", har Y<lrig effekt, och försöken d~lnlled avvuktas dilrIör med in-
emeHel'lid sina nackdelar. Den ing[ll' niil11ligen en föl' humle- ll'cssc.
bladen skadlig kemisk förening med kapparkalk, om Dord{t-
yäLska lillföres SilIlllidigt eller l11ed Inindre iin ;)._----{) dagars mel-
lanrum. Syayelkalkens vidh~iflningsförm:tga ~ir vidare mindre
Humlebladlus
god, varför sprulningen 111ilste oHa upprepas. Föl' rörhiittring Humlehladlllsen (Phol'odon lWInllli) hör ~i'\-'en till 11l1111leod-
hiir~1.v [{ll' ej silptillsnts aIlv~indas, eftersom (hl si-'åra br~inn Eugens sv{u'asle fiender. Siirskilt synes delta ha yal'it fallet i
skador UppkolllIna i torrt och yar111t i'ti.der. I Tyskhmd 1'ekOl11- gamb tider, d[l ycrksamma bek~iIl1pningslnedel ej slodo till
menc1erHs nu friimst Liofosfor-preparat mol hurnlespinneL I huds. ),Iycken okbrhet Tädde då åven ifråga GIll lössens le\'-
England uppges iinnu h~iltre verkan llppnö.dd med andra 01'- n~tdss~i lt, och mycken mystik skapades kring den s. k.
JllllH.le blad lus
honungsdaggen, dcn klibhiga, sda heEiggning, som kl~idcr hla-
dens oy,ulsidor Yid starkare bladlusangrepp -..- yare sig det giil- ,1L r~tdda sin itrswlixt. -~ 1. ),Ial1 tager n[igra horn, Etter liLel
ler humlen eller andra viix.Lslag. Om hOfl1..mgslhlggen hetcl' det honing uli hwarlhera h~inger thelll up hilr och lher i hllmle-
Cx.clllpelYis i Coleri Occonomia lGS:k g~tl'den, s,l skal «Il honungsdaggen per magneLisIllum draga
»)'1an rinner igenom Förfarenhel ill slagz D~lgg, uIll hwilket sIg Lil. ~ 2. Andra wilja uwn skal fylla en lunna eller fier-
.-\HlSTOTELES i sina Skrirler inleL förmiiler, hwilken doch ding med friskt waln, och sM tia i humle-gärden straxt om
lIenlar och Akermiin, nogsaml kunnog iir, Lhen man kalhll' witren, niil' humlan störes, och hälla honorl1 full hela son111W-
Honungzdagg. Hon raller mycket om \V~tl'en n~ir Triin l;(~gynna ren igenom, tä honungs-cbggen ingen skacb skal göra. ~ ;1.
blomslras, ll\yilkom hon, så wiii som Humhbn och Bosk:l})C- ,\ndra räLla, man skal gifwa ackt uppå, n~ir eHer n{igon het
nom, doch synneriigen F·{tren fasL skac!clig iir. Ty niil' Solen sOlnmardag, \yalnet emot aHonen rycker eller damh~lr, eller
opgi\l' och lhenna Daggen hegynnes al torekas, oc:h fasln,l nill' thet ~ir stark dilllh~l , lå honu'lo·s-CJ'IO·("e·ll
,~, uelne"'liuell 011',
.<:::>:::> . :::> ,<,.~
\yijdh Löfwcl, o<:h Kno-pparna lher Blomslen skola uthkomma mor'gonen ener pliigar falla: Ut anIiinder mtl.ll eldar i humle-
lijk~t som ),Jj()ldamlJ·2l ulhi Qvarnhusen förtorekas the, och g{trden, hwar ar then af \y~iclret omkring drerna l'ök honungs-
{J'F"""e'l
.< :::>:::> < sl·'ll
J',·)·,'ll·'11,ll"1 h . - - - _·1.• '~"...
~,agre saga, at la luan miirker
o
lher OlU kring \yiixer som een Hinna med n{ign.l snd :\Ialkal' A
iher innan före, SOln upfriita och rörUira lhen Deler:, som honungs-daggen il 1'en1e wara, skal man taga eLt o:-.::horn, 1'\-l1<l V
skulle gil\Y':l Fruchl ~dl sigh, och thc \Varda oi'ru:.:hls,ul1nL'. thet med lorr nöledyngia, ·binda elden ther pil, sLiilla Sig p:t
Thenna Daggen (si.iger LIEBLECHS) rörorsak,\r sig arr myz> Lhen sidan, ll'iyarifriin wiidret hl::ls, och Ula röken drifwa l~l
kel liock feeL och Olicfllll \Yiitska, hwilken arr ::\allcnes Köid p,l hmnhln, h\yaraf honungs daggen skingras. Andra Inena,
n:\gorlunda lilhopa löpnar och fastnar sedan uppil. Lön, BlOlll- man skal hr~inna och röka med kriifLcsl("tl ~ , < ~ A~ ,
ue'c"l,'n''';·'
'lO'P'l1' ~ ~" A~'"
ster, Kid, Humhb och annat sädanl, s{t al de synas lijka som sl~~ir\Yor, törnbuskar, och ogr~isel i h1..lmleg{ll'den, och viir~ ej
lhe \yore örwersll'ukna med Honung, Niir tå Boskapen för lhen oltkl at all rök af h\yad s\yal'wclackLigL brlinsle k~ln komnw
feta Sölman skull lhdla mcdh Begärlighel gierna f()rliircr, mil, skal ulriiLLa iifwen the t samma lil Lhen skadeliga ho-
hlil\\"cr lheras Galle medh een s\yarlgul \\'iilska upl'ylL, oc:h nungs-daggens fördrifwande.»
wanla lher arr siuka. Ty \Y01'e El hisL hal'wa sin Boskap i ~\.\'cn om dessa sisln~iIllnda botemedel - så som de skildr:.l.s
Husen inncsliingdan, iin al the afr siukdom hleff\ye f{)r- under en tid, medan vidskepelse och lrolldoHl iinnu älminslonc
derhy'ldc.» omedveleL hade mycken rnakt öyer sinnena ~iven cU del g~illd<::
,\.nnu dl eital kan kanske roa, niimIigen ur BHOOC~L\~s ren L nalurYclcnskapliga ting ~ ha n{igoL av onda andars för-
Swensk Hns-H,,\ hIs-Bok <tY l7;3(j; »Ernol Iionungs-dagg. hUlll- drivande öyer sig, iiI' deL inlressant alt peka på elen crfnren-
lans ~lörst~~ pesl och skadeligaslc i'tkornmo, i synnerhet, on~ het, son1 doek kanske döljer sig i elt och annat, excmpelYis
the n faller i hlomlllan Od1 pä kopporna, hwar :'lf thc f(jrlor:.t syayclrökningen. Fast man ej hade sammanhnngcl lllcllan
hilde sin \y~!ckra Eirg och goda kran, wet jag iinnu inlet \yact hOl1ungscbgg och blacllöss kbrL för sig .._. bladlössen niillllws
piifunnil n:tgol sit s~ikerL och ofelbarl medel, som man allid och ej av niännda författare i sammanhangel - var del dock lyd-
allesLiides k~ln lila på, \ViI dock h~iI' anföI'a, h\yad jng hiirL ligen dem man åtminslone i n:\gon män kom ti.t med den illa-
oeh 1i.isit thcr om, som slttI' al försöka, med ringa möt! o och luklande röken.
koslnad; skulle s~ldar:t ej altid tr~iffa in, har Illan älminslone CAHL YO::\ LIN::\l~, Som ju i miingu hiinscenden slod htl1O"L
".. ~
lhen salisfaction, at man giordt ait hwad i ens förmi:"tgo warit, Jure sin sall!Lid, ber~iUar emellertid i sin Skil.nska Hesa 17:51
um lakllngelsel' han gjort
, ifrtw<l
'-' om honLlno·sd'IO'()·.
0· <
\·;ll'·,
•
l'; ~~. '>.., ,-
J3.ekrJmpni.ng av parasiter Humle blad lus
s~H.le, alt del ej kunde -vara tal om nugon dagg fl'i:tn himlen
lltnn helt prosaiskt nysöndringar frtlIl parasiterande bLldlöss.
lIumlebladlllscn (Phol'odon lUlmllli) ~ir niira besläktttd med
exempelvis skidesslagens, frukllriidens och rosornas hladlus-
ar ler och har ~iyen ett likarlat ulyccl;:lingsförlopp 111ccl gene-
ralionsv~ixlingar och ombyte av y~irdviixlcr. Ovcrvinlringen
sker i della fall genom ~igg, SOl11 lagts pil bl. a. olika Pl'lLIWS-
arter, s~irskilt sl{tn, krikon och plommon Cntlgon g{ing ~i..Yen
funna p{t äpple). De ur dessa Iigg framkomna bladlössen, de
s. k. slarnmödrarna, ~iro alla vinglösa honor. Parlenogenetiskt,
d. Y. s. utan befruktning, framföda dessa en ny generation
vinglösa honor, dessa i sin tur ge bevingade honor, och först
nu tir det klart för inv~lsion p{t humlen. D~l della sker, har
man hunnit frmn till ålminstone slulet av n1~l.j och 'Vanligen
Eingre, ihland till slutet av juli eller t. o. 111. Sit sent SOIl1 i
augusti. D~l lössen livn~tra sig genom alt suga i sig y~ixtsafl,
~lngripa de vanligen Inest skottspelsar och andra unga plant- Fig. 41. Bloldlusangripen
lmmleranka med inrul-
delar. Hedan eHer några dagm' födes p[l humlen en vinglös lade hlad (l{. Anjou).
generation av honor, <1unnorna, SOIn i gynnsamt v~ider och i
frånvaron av hekiimpning snahbt fyller de övre bladens under-
sidor llled nya generationer av samma shtg. Först p[i hös Len hlga exkreIllenlhel~iggningen få l~itt s. k. soldaggssvampar
framkomma heyingade honor, vilka ålerfl;yLta från humle till (Cladosporillm 111.fl.) fäste. P{l kottarna lnnebiir sitdan SV~ll't
slån (eller annan vedv~ix.t) . .t\~ista generation innehåller bö.uc fiirgning sv~lr kvalitetsskadn, för att icke s{iga osiiljbarhct.
h~lnar och honor, och ur denna uppkommer p~\ könslig \'~ig Om Peronosporan iiI' de väta årens, spinnkvalsLren de lOlTa
befrnktade, öven'inlrande ~igg ~- och eirkeln iiI' sluten. Egent- itrens gissel för humlen, kan det nkirmasL siigas, a lt bladlössen
ligen-bör shlnbllsken betrakbs SOl11 lössens »huYLH.lyärd1J, 11l11n- höra de »Ilornwla» ilrgångarna till. Enligt .JEHL bromsas de-
len endast SOIn i)luellanviirch. ras utyeckling av naltfrosler och regnperioder 'Pil våren SaInt
Bladlusskaclorna hos humlen le sig lllycket olika alllefter av Ungre perioder Inee! däligt y~ider och Wg temperatur under
~ll1grcppels lidpunkt och intensitet. Tidigt angripna rankar sommaren, liksorn ny kraftigare helta i förening med lttg lufl-
hiimnws mycket hih'l i tillväxten och förmi't ej ulveckhl sido- ruklighet.
grenar och blommor. Sortskillnader ha iivcn konstaterats. För bladlusens bckälnpning ha s~irskilt nikoLinpreparat fun-
Saazer-humlen lider sälnnda belydligt Illera ~in ex.. Hallerlallcr nit anv~indning. På senare år ha cHirjämle DDT, hex.apreparat
vid likartad allnck. F()rlltOln de direkla sugskadorna orsakar Od1 tiofosfat p1'Öv~lts på kontinenlen. S~lv~il hexa- SOln DDT-
»honungsdaggen~>, sorn droppar !led fr{tn de angripna övre preparaten ha emellertid visat svåra nackdelar i fonn av kvar-
bhlden på undersiltande blads ovansida, att assimilalionen sittande oangen~tm lukt hos hUInlekoUnrna (möjligen 11lcd
oeJ1 y~ixtkranen hos plantan ytterligare inskr~lnkes. I den klib- undanlng för de tidigare besprutningarna). r Tyskland 1'ckom-
136 Bekärnpni.ng av parasiter Bek.ämpJ1.ingsmedel 137
menderas f. n. nikotin eller tiofosfat, i England sägas de förut l. Kopparpreparat användas mot svampsjukdomar. Vik-
( på tal om S1)innkvalstren) nämnda »Schradan})-preparalen tigast är bordåvälska, som erhålles genom fällning av koppar-
ha givi t bästa effekt. sulfat (kopparvitriol, blåsten) med släckt kalk (kalkmjöl).
Den rätta tidpunkten för bekämpning av bladlössen är - Mot Peronospora användes s. k. neutral bOl·då, vilket bör prö-
därest ej särskilda skadesymptom motivera ett tidigare ingri- vas med reagenspapper (lackmus eller fenolftalein). I stället
pande - först då den invaderande, bevingade bladIllsgenera- för 1 kg kopparsulfat + 1 Y2 kg bränd kalk per 100 l vatten,
tionen utslocknat, eftersom annars nya flygburna styrkor lätt vilket ofta brukas för fruktträden, använder man till humlen
äventyra resullalet genom ytterligare landsättningar. LlNKE 1 kg kopparsulfat + 0,35- 0,40 kg bränd kalk per 100 l. Till-
rekornnlenderar därför, alt man utväljer några provplanlor, lagningen sker i lräkärl så att kopparsulfatet löses i 50 kg
vilka regelbundet var annan eller tredje dag besprulas, från vatten, den brända kalken släckes med 2 l vatten och utspädes
den dag då mera nIImän förekomst av vingade bladlöss kon- sedan lill 50 l kalkmjölk. Under omröring hälles så koppar-
slaterats. För varje sp rutning dödas de vinglösa löss, sonl ut- sulfallösningen långsamt ned i kalkmjölken, så alt en blå
vecklats, samt de bevingade, sonl nyanlänt sedan fÖl'egtlende sprulvätska erhålles. Denna bör omedelbart användas, efter-
dos, och man kan så kontrollera, när invasionen upphört och som den annars försiimras.
det är tid att taga hela planteringen under »avlusning>). Aven färdigblandade koppat'preparat finnas i handeln, s. k.
Liksonl ifråga om spinnkvalstren kräves mot bladlössen kopparkalk av olika märken. Den verksamma beslåndsdelen
högt sprutlryck, god fördelning och stora vätskemängdel'. är där kopparoxiklorid.
Bladlössen äro visserl igen ej fullt så besvärliga alt komma åt
2. Svavelpreparat verka ävenledes nlot svanlpar, nlen där-
som s'p innen, och kombinalion av Peronospora- och bladlus-
jämle mot en del insekter och andra skadedjur. I humle-
bekämpning kan därför ske genom aU nikotin eller fosfor-
odlingarna har svavelkalk, som utgöres av kalciumpolysulfi-
preparat sättes till bordåviilskan. Bäst effekt nås dock vid
der, tagits i bruk mot spinnkvalster. Svavelkalk kan beredas
separat behandling.
hemma ur svavelblomma och bränd kalk, vilka blandas och
Det kan i detta sammanhang anföras, att enligt ZATTLER
därpå lösas i vatlen. Vanligare torde dock vara att använda
den erforderliga Dlängden sprutvälska per planta är mot
färdigberedd svavelkalk, vilken spädes lill 2 % lösning. Sprul-
Peronospora (bordåvätska) 0,5 l, mot bladlöss och flertalet
medel med kolloidalt svavel finnas även, avsedda att använ-
andra skadedjur (nikotin-, DDT- eller annan lösning) 1,0 l,
das mot bl. a . humlespinn.
mot spinn ( tiofosfor- eller motsvarande preparat) 1,5- 2,0 l.
3. Pyrethrum- ( ur blomkorgarna aven prästkragesläkting
från Japan och Medelhavsländerna) och Derrispreparat (ur
rötter och ved aven tropisk baljväxt, innehållande giftet rote-
Bekämpningsmedel non) ha bl. a. försökts mot bladlöss och jordloppor, men ha
Utan all närmare ingå på de parasitbekätnpningsmedel, SOln delvis undanlrängts av de nyare kemiska medlen.
finnas i handeln - en sådan lista skulle i nu rådande snabba 4. Nikolinpreparat finnas av olika märken och koncentra-
ulveckling fort bli omodern - kan det dock vara anledning tioner. De ha god verkan mot bladlöss under förutsättning av
nU åtminstone i någon Dlån söka orienlera odlaren ifråga om
de huvudlyper som förekomma. l kraftig sprutning och god fördelning. De kunna även med för-
del b landa s med bordåvätska eller svavelkalk. Av nikolin dö-
138 Bekämpning av parasiter
dade löss siLta kvar pä bladen med bakkroppen uppåiv~illd) HDJYILESKORDEN
s{t att bladytan vid rikligare förekomst UtI' ett ruggat utseende. ----------------------
5. DDT-preparaten innehålhl som verksmll beslilndsdel
diklor-difenyl-triklorulclylmetan. De grllndl~iggande arbelena
för framsbillningen av dessa nLornol'denLligt vårdei'ulla 1l1edel
utfördes av sclnveizaren professor PAUL ~IDLLEH. (nobelpris-
tagare i kemi 19-1:9). Hos lnunlen ha de emellertid endast fun- Gamla tiders plockningsJester
nit begr~lnsad ~Uly~indning Blot olika Illern. tillfälligt upplr~t
clande skadegörare samt Inot hladloppor och bladlöss. Ilunllc-plockningen firaue:s i gamla Lider SOIn en folkfest, (W
del gicks man ur huse rör alt hi.irgn den donande grödan.
ö. Hexaklol'-prepul'at, kiven kallade SöG, innehiUla hexaklol'- )'hln hehöyer enchlst k~lSla en lJlick p{i. de liYfnlla taYlor .J. \V.
cyklohexan. De ~iro ytterst verl.;:snmma Inot flertalet inseklcr \\"~\LLA?\DEH pi'l 18öO-ialel m[dade i öster~lker i Ving:tl-:ers
lucn ha trots detta sonl regel In{tst kasseras hos humle pil socken rör att en aning 0111 forna cIngars arbetsgEidje skall
grund av de starkt obehagliga dofter de kvarEi1nna ph humle- blonull<J fram. Kanske yar arbeLct ej s[t y~il ralionaliscral -
kotlarna. Före blomningen synas de emellertid ej medföra hlotta lanken ptt lidssludier och r~intnbilileLskalkyler skulle
n~tgra direkla oliigenheter.
s~ikcrligcn 111ÖtlS IllCd cLL oförsU'tende leende, 1118n aU hurnlc-
7. Organiska fosforpreparat ha lack vare den tyske forska- plockningen var n[tgol lnan hingt~ldc fram till under hela året,
ren dr SCHHADEH rn\ senas Le uren kunnat las i ansprilk. I s,} mycket ~ir siikerL
första hand g~iller della Uofosfor-föreningar av typen EG05 l OLOF STJEHi'iQCJSTs hllItllehok 'ly iiI' 1884 heler elel:
(Parathion eller Bladan) . Del verksmnma giftet iiI' cl~ir diet yl- dnga landLIllannagörom~tl ~iro doek rnera lindriga, angen{tma
paranilrofenyl-liofosfat. Preparaten förekolllIna i ytterst ul- ocll helsosamma ~in hnmleskördcn, och det iir clerf0r icke ~lLL
sp~id(ht koncentrationer och nIttste Lrots detta handhavas Il1ed förundra sig öi'ycr, alt hnmleskörden kil' så populiir i de hU111-
största försiktighet. I de tyska h1.mlleodlingarna anser man leodIal1de distrikten, s~irdeles dä hkirlill kommer, aLL arIö-
sig i och !lled dessa tiofosforpreparat ha röJt spinnkvalslren ningen i allm~inhet ~ir god. :\Ian synes g~l till skördcarbetet
under kontroll, vilket enlcllertid ej synes ya ra fallet i v{trt med ScUllIlla k~inslor son1 till ett nöje. Humlens ncLeriska doft
land. )\\,en BlOt bladlöss ha de i Tyskland visat utmärkt yer- s{iges hafya ett mycket godl inflyLancle pä hröstpaLlenLer, hva-
kan. SOIn antytts synes man i England Inot säväl spinn som dan clet icke ~lr ovanligt alt uti de hurnleodlunde distrikten,
löss föredrnga ,"issa andra organiska fosforföreningar, vilk~t s~irdcles i Engbnd, fit se sjuklingar förflyttas ut i hllmle-
beniilnnls »Schradan}) eller I)SyLam». gården. HalLa och lama, döfya och dumba, krymplingar och
iny~\lider, n1~in, qvinnor och h:.lrn, alla syssels~ittas lued skör-
dearhetet l hLlmlegi'trden. Xfven herrenwnnens familj qV~lr
glömmcr sig gerna slundtals i dessa Imnmiga hmnlefiilt, Inidt
i det rörliga och 1l1unlra lir, som SUl(!se l':tder i en humlegi'inl
under pitg~lende skörd. I sanning en Illern pilloresk och liflig
taCh_ k~U1 man sy{irligen Ht se bin humleplockningen i eU hmll-
kndl:ulde clislrikL»
HO Humleskörden
I
I Fig. 44. Skörd i Hal-
Icrlau (Linke ) .
Fig. 45. Humlekottarnas utveckling. T. h. blommande 'humle;
kottefjällen börja växa ut, t. v . skördemogna koltar.
milten
gröna. Biologiskt mogen humle med bruna koltar och hårdn lukten. 3. När humlekoppornas mjöl kännes feU och humlen
frön iir diirför lekniskl sett avseviirl övermogen. Eftersom vid koppornas söndergruggning deraf färgas. 4. Då kopporna
plockningsliden noga måsle avvägas så, alt kv~lilele~ hos vid kramning något braka.»
humlen blir den bäsla , har man av gammnlt haft Vissa marken Att märkena alltfort stå sig ganska oförändrade framgår
alt rätta sig efter. av L1NKEs beskrivning av skördemogen humle: . Fjällen, som
Härom skriver exempelvis BROOCMAN 1736: »Mogenbelen ursprungligen varit lösa och öppna, ha slutit sig och kottarna
kan man förmärkia ther ular, at han växlar färg, koppbladen har blivit fasta. Lupulinet har förlorat sin silverarIat ljusa
söndra sig lätteligen, fröet blir brunl, och kopporna .~ifwa e~ färg och är nu guldgult. Medan humlen före plockningsmog-
slark luckt från sig . Tå måsle man sällia alla handel' Iii naden haft en gräs- eller höartad lukt, framkommer nu den
arbeles al afhämla och plocka, ly en slormande nall eller dag typiska humlearomen. Om man med fingrarna läU trycker
kan lå förd erfwa halfwa årswäxlen, och thes ulan 0111 humlan samman fjällen, prassla de. Kännetecken på riktig plocknings-
får slå S" länge, at bladen 'på kopporna få öpna sig förmyckel, mognad är vidare rik halt av lupulin samt violettfärgning av
fröet och lhel fina gula miöl-pulfret ulfaIla, lå ,il' lhel for- de båda nedersta, vid koUebasen siUande täckbladen.' - Till
lorat som (J jör humlens förnämsta kraft och styrkia.» det sistnämnda tecknet bör dock fogas den anmärkningen, att
N;rmare "detaljer om mognaden ger VON BlSCHOFFS- det ej hos alla sorter framträder lika tydligt.
HAUSEN 1867, nämligen . 1. Koppornas gulaktiga (egentl igen Det viktigaste kvalitetsmåUet hos humlen, biUerämneshal-
gulgröna eller gulbruna ) utseende . 2. Den starka nromahska ten, visar snabb stigning under begvnnannp Tnnrtn ... r1 .;11 _ll.
141, Ilumlesköl'den Jlrbelsätgång vid sköl'den 147
maximum, vilket allls::'t representerar teknisk fullmognad,
samt aTtar äter - ehuru b.'tngsammare --- under övcrmogn:t-
den. För lidigt skiirdad humle ~ir briicklig och sönderfaller
!iill vid hanteringen i samband med ploekning, torkning och
packning; den förlorar diirvid ~i\'en lupulinkorn.
S01ll exempel på hitterämneshallens föriindring under mog-
nadsperioden kan n~imnas, atL i lnedellnl av fern humlesorler,
skördade i ~hi:-;Uln ih 19-12, erhöllos följande analys!-liffror
(lolalharls enI. SEIBIlIGEH, analys ulförd "id AB SlockllOlrns
Bryggeriers Centrallaboralorimu): skörd 10/9 - 1+,5 S{',
15/9 _.- 16,+ %, )\)/9 - lG,1 % (XILSSOX-LEISSXEB H14-l).
I della fall hal' undersökningsperioden endast oms-piinl tio
dagar, i prakliken påg[ir skörden ju ona ]){tde ly,'i och tre
veckor i n1~lteriallncd förhållandevis enhetlig mognacIsuL\'eck-
Ung, och skillnader av iinnu större storleksordning riskeras
då, särskilt om man börjar för tidigt. - Enligt engebka un-
dersökningar förändras bitter~imneshalten 111est under den
vecka, S0111 niirmast föregår den lekniska fllllmognaden. På
fyra dagar steg sålunda halten a: IB-syror frän praktiskt
taget noll till 10,5 9S, smnlidigt som koUevikten ökades 111C<1
40 % _ r-'-'rän första dagen av fulhnognad och omkr. 10 dagur
framåt skedde diiremot ej niimnviirda kvalitelsföriindringar.
Först därpä framträdde försiinll·ad fårg och slarkare nedgtmg
ay analys siffrorna.
Särskilda förhållanden, siisom parasithiirjningar, sliillnings-
ras eller hesvärlig viiderlek, kan ibland orsaka alt förskjul-
ningar i skördetiden från det ideala l110gnadssladiel bli nöd-
viindiga. Det hör dock ihitgkollunas, att alltför tidig skörd,
innan någon nämnY~trd lupulinhalt uLhildals, leder till en full-
ständigt vIirdelös vara. Det kan diirför - exempelvis då en
skadegörare, som man stär rl1aktlös inför, lill synes hitller p[i
alt skövla en lovande gröda - ofta trols allt vara förnuftigast
att ej förhasta skörden utan avvakta. Från de slora humk-
bygderna finnas Inangu exe1npel på överraskande och j llst
innan skörden insättande h~irjningar av Peronospora, spinn,
bladlöss etc., då det är för sent aU tillgripa bekiimpning utan i;.; . .'fG. H:,nkoma lledhiikbs för plockning i Xiisum (Polyfoto Krstcl).
148 Hnmleskörden A rbel sdlgdng vid skörden 149
att helt spoliera skördens kvalitet. I allmänhet har dock para-
sitskadan visat sig mindre allvarlig, än vad man i första ögon-
blicket bedömt den till.
HUMLENS TORKNING
t!J
rör lorkningen. Några anordningar att hättra på luftcirkula- fi; ,
lionen, d:1 vindstilla rädde, funnas ej .. o o •
'o
, o '
De första uppvärrnda hUlnlelorkarna byggdes, enligt vad "i
, .
känna till, i Belgien p{t I500-Lalet, och i slutet av samma 5.1'-
hundrade kopicr':l.des de i England, dill' det fuktiga höslklirlla-
tet gjorde nalllrtorkningen särskilt vansklig. Efter hand för-
hätLrades de där allt Illern och flngo vid lnilten av ISOO-talet Fig. 50. Tjeckiska och tyska torkar (Linkc).
den karakterisliska yLtre och inre ulforlllning, som nlan ännu
kan se h~ir och var i Kent. Dessa s. k. »hop kilns» bestodo aven hredd i ett fotstjockt lager över ett galler. Ovanför hmnlen var
undre cylinderforn1ad hyggnad, där rökfri antracit förbrändes, en konformad överbyggnad, son1 var försedd med en öppning
s~l alt upphettad lurt steg uppåt genom hll1111cll. Denna var ul- i tOI>pen och y~idernöjelslyrL vindskydd för utgtlende tork111ft.
154 IIullI/ens Lorkning lJumiens lorkJling 155
I Bayern och Böhmen togs artificiell torkning först långt se-
nare i bruk, antagligen beroende på aU de torkhus man hade
fungerade förhållandevis väl med sina talrika, reglerbara ven-
tilalionsluckor och andra anordningar för underlättande uv
ytterluftens genomströmning. Först omkring ål' 1885 byggdes
nämligen torkar med uppvärmning, varvid maltkölnorna togas
som förebild. Man betjänade sig därvid ej av de direkta rök-
gaserna som i de öppna engelska torkarna länge var fallet,
ulan torkningen skedde med varmluft i slutet system. Genom
förbränningsrummet gå rör, i vilka torkluflen uppvärmes in-
direkt. På så sätt undvikes, att humlen får röksmak, vilket lätt
blir fallet i ett öppet system, där endast det mest högklassiga,
rökfria bränslet är gott nog.
De slutna systemen nlöjliggöra även en noggrannare regle-
ring av torktemperaturen. Detta hal' mycket stor betydelse.
eftersom hög temperatur sänker innehållet av den betydelse-
fulla a-b ittersyran . Enighet synes råda därom, att en tempera-
lur hos humle av 55-65 o C ej får överskridas, om torkningen
skall hli fullgod . Modcmare torkar äro utruslade med fläktar, Fig. 51. Hum.letorkcn i Näsum (S . D. S.).
som göra det läLtare alt sköta temperaturregleringen samt
~i ven avsevärt öka torkningskapacileten. na . Kapaciteten hos de olika torkarna växlar från 1,5 till 4 kg
I Bayern och Böhmen finnas nu humletorkar av ett flertal torr humle per timma och kvm ållyta. Humlelagrets tjocklek
olika system i arbete. Humlen utbredes på ållor av järnträds- på översta (beskicknings- ) ållan är 10-15 cm, beroende av
nät eller perforerad plåt. Antalet ållor växlar från tre till fem. lufthastigheterna. En fyra ållors tork med 3 X 3 m genom-
Översta ållan beskickas med humle, efter omkr. en timme skärning, d. v. s. sammanlagt 36 kvm ållyta; medhinner alltså
släppes så humlen ned på nästa ålla genom vippspjäll eller omkr. 100 kg torr humle per timma, motsvarande skörden från
jalusianordningar etc. Från nedersta ållan sker uttaget, då ca 400 plantor. Beträffande torkarnas närmare konstruktion
humlen är färdigtorkad, d. v. s. bragts ned till en vattenhalt hänvisas till fig . 50.
av 8-10 %. De viktigaste skillnaderna hos dessa olika tork- I England har man numera 'ombyggt flera av de äldre tor-
konsLruktioner ligga i uppvärmningsanordningarna samt luft- karna till indirekt luftviirmning och insatt · fläkt för ventila-
strömmarnas cirkulation. Samtliga arbeta kontinuerligt, så att tionen. I ailmänhet har detta dock visat sig mindre lönande,
ny färsk humle påfylles översta ållan omedelbart efter varje och helt nya torkar ha därför även tillkommit. De synas mest
ullag nederst och ett stegs nedflyttning av övriga ållors inne- vara baserade på diskontinuerlig torkning med en enda tork-
håll. Varmluften ledes i allmänhet i en ström nedifrån uppåt ningsyta som beskickas och efter torkningen tömmes. Vid
ulanl i den s. k. Saazia-torkan, vilken har två luftströmmar, en lämplig lufthastighet (omkr. 7,5 m / min.) ha 40-50 cm tjockt
svalare för uttagsållan och en varmare för de båda övre ållor-
I
0
humlelager kunnat torkas vid 45--60 C på omkr. 10 timmar.
156 Humle.ns torkning Humlens torkning 157
I Förenta Staterna har en ny tork under senaste år kommit
bruk (»Bloxham-systemeb» . Den är oljeeldad samt försedd
med kraftig fläkt, som på 7-10 timmar uppges torka ett
humlelager av omkr. 1 m tjocklek. Den goda effekten synes
bero på de stora luftmängder, som användas.
Den tork, som år 1926 uppsattes i Näsum som en efter-
följare till en enklare första försöksanordning där, är när-
mast av böhmisk typ (Linhart). Den har tillräcklig kapacitet
att betjäna de omkr. 10 hektars odling, som finnas i trakten,
under en plockningssäsong av ca 3 veckor. AnLalet ållor är 5
och sammanlagda ållytan 123 kvm. Kapaciteten är 125-165
kg torr humle per timma .
Sista ordet är säkerligen ännu ej sagt i hurnletorknings-
frågan. Vissa allmänna regler för torkningens genomförande
m'lste emellertid alltfort bli vägledande vid denna utveckling.
Temperaturen får sålunda icke någon gång under torkningen
bli så hög, att humlens kvalitet skadas. I allmänhet synes
denna gräns ligga vid 65 C inne i själva materialet. För tork-
0
8Ot-.
LITTERATUR OM HUMLE
O~ l"'-
1= 85°,4.8 mlJt
_ 7
II = 60°. 15.8"
III = 4{)°.13.2"
~~
" r'\
~
>
~6 O
o ......
>
o 5O ~
""
O " '\
~ r--
f\. i\ -- r-.- Irr
ANDERSSON, AXEL. 1924. Redogörelse för Södra Sveriges Bryggeriför-
enings humleodlingsförsök. - SY. Bryggareför. Mån.b lad., 39 : 309-
314.
- » - 1926. Vår humleodlings nuvarande låge och verk sam h eten innc-
'" \
o "urande :\1'. - SY. Bryggareför. Mån.blad, 41: 307-311.
>
2O ARRHENlUS, J . 1858. Om odlingen af Hu mle. - Tidskr. f. Landlmanna-
~
~ II och Kommullaiekonomien, 1858 : 129-140.
O
BAGGE, H . og LAHSEN, A. 1942. Dyrkning af Indu slriplantcr. - Köpen-
I
hamn.
2 3 4 5 6 7 8 BEARD, F. H. 1938. A review of hop inycstigations at East :\Ialling. -
To r kningstid. timmar Ann . Report 1937 East l\Ialling Res. Sta" 161-165.
Fig. 53. Torkningstidens beroende av temperatur och lufthastighet
BIRD, \V. H. 1949. Annu:lI Report of the council of the Institute o-f Bre-
. (e nligt tyska försök ) .
wing 1948. - Journ. In st . Brew., 55: 65-91.
kar, s. k. halloter, av olika vikts innehåll från 75 till 250 kg. I v. BISCHOFFSHAUSEN, J. 18f.i. Om Humleodling. - Referat av J . Arr-
henius, Kongl. Landtbr. Akad . Tidskr., 6 : 213-237.
de större huwleodlande länderna är varan underkastad nog-
granna och omständliga fornlaliteter föl' märkning, kvalitets- I3ISHOP, L. R. 19.19. The resins of hops as antibiotics . - Sympos. Sac.
Expcr . Bio!., III : 101-104.
beteckning och salu föra nde. De ledande humlestäderna i Mel-
I3LOMEYER, A. 1891. Die Cultut' der landwirthsehaftIichen NutzpfIallzen,
laneuropa ha alllsedan århundraden tillbaka sina särskilda II. - Leipzig.
sigill, som anger ursprunget. Äldsta sigill staden är S:palt, som
nnAHE, PEER. 1677. Oeconomia Eller Huusholdz-Book För ungt AdeIs-
for tfara nd e använder sitt år 1538 instiftade sigill. folck, Sl{rifwin AnnO' 1581. - 'Vijsingsborg.
EIUCI, ISAACO. 1683. ?II. Joh. eoler! Oeeonomia. - Stockholm. lZIHAILL H. 1929. The sex chl'omosomes of Hurnulus .Jnponieus. ---- Jap.
.Jo'um. Gen. 4: 55-03 (cit. DAHK 1!)50).
FORE, IL E. and SATHER, J. D. H147. Breeding tcchnique \-.;-Hh hops,
Humulus Lupulus. - "\Vallerstein Lab. Comm., 10; 17-28. LI::\KE, \V. 1!)4-2. Der H0pfenbau. ~ Berlin.
~;) __ .
und HEBL, A. 1950. Der Hopfenh<tu. -- 2. er\\". Aufl. ::\i.irnherg.
FRC\VIRTH, C. H1l9. Handbuch der landwiI"tschaftlichen Pfhmzenziich-
tung. ~ Berlin, ;~. Aufl., III: 70-88. r..-r::\';\:ECS, CAHL. 1751. Sldnska Hesa. -- Stockholm.
_.;>- 1928. Hopfenhau und H0pfenbehandlung. - Berlin, 3 :\ufL _~}~ 1763. Anmlil"kningar om öl. -- Kongl. VetenskAkad. Hand1-, 24:
52--5~).
FHöIEH, EAHE. 1948. Svensk humle, nagm synpunkter på dess odling
och förädling. ~ SY. Bl'yggcritidskr., 6;): :289-300. LCEHS. H. und :\:IEDER\I.--\IEH, H. 1939. Det' HopfengerhstofL - SY.
--;)-_. 1951. Vöxtförädling och kntlitctsfri'tgor hos korn och humle. ~ s\". Bryggareför. :\Iån.hJad., 5.J.: .lin-H9, 478-.J.fll.
Bl'yggeritidsh., 66: 81-9:2.
:U:\SSEE, :\. :\f. HJ4o. The pests of fl'uilS and hops. _.- London.
GIlm, ,J. A. C. and CHATEB, G. P. 1951. A pre1iminary sm'H')" of hOJl
picking mn.chines. -~ Dep. Hop Hes. Heport 1$)50, \Vye College: )JX-:\DL, D. 1949. Hopfenhittcrstoffe und HopfenöL -- Brauwiss., 1!)4-$l:
72~82.
121---124.
GIU.?\HALL, I. 19-16. Humle. --- SY. 'Ctsiidesf. Tidskr., 56: 318-·-319. :lIöLLEH. HJ07. An,\'isning till Humleplantering, med minsta kostnad och
---»- 1!)48. Svensk humleförädling 19.t7. - S\". Bl'yggeritidsh., o;}: 125--- högsta winst. Övers. a\' Chr. Lengblom. - Stockholm.
126.
--»- 194-9. Humleodlingen i V1isteul'op,1. - Sv. Bryggel"itidskr. 04-; 11 s. ::\JLSSO::\, ::\. 1-1.J. ·och HOSA~DEH, H. 1912. Humleodlingsförsöken i Skitne.
-~>~ 1951. Humle. - Svensk Viixtförädling, I: 627-G42, Stockholm. S\''- Bryggareför. :\Iån.hlad, 27: 235--245.
HAAS, F. J. 1948. ::\ew \'arietics ot' hops growll in the 'Cnited States and ::\ILSSO:'\-LE[SS?\EH, G. 19H. Den svenska humleföl'iidlingen. - Sv.
Canada, Brewer's Journ., 84: 315-318. (I'ef. J. lnst. Brew., 5--1: Bt·yggnrefÖl". :\Iån.blad, 59: 307-315.
273).
0:\0, T. 1937. On sex chromosomes in wild hops. - Bot. :\1ag., 51: 110-
HCBER, J. 1947. Die zeitgemässe HopfendalTe. - Die Brauwelt, 1947: 115 (eiL DARE. 1950).
253~256.
POSSE, :D1ELIE. HHH. Bygg,l. upp, ej rh'a lwder. ~ Stockholm. SCHISSLEH, PEHH. 17%. FÖl'sök, huru mall ,I f Humle-t,lgol' kan fu
linba!>t. -.-" :\y Sam!. af Hön etc., Del :l: 31--;):L
von POST, L., OLDEBEHG, A. oeh FHö\L\.Y, L 1 n0. Ein cisenzeitliehes
Had auS dem Fibrell-See in Södermanland Sweden. - K. Vitt. SCH.\rIDT, ;j. 1!J1~). Om Hum!eaj"Otllell ....- .\!edd. CaJ'isberg Ltb., 11: 137-
I-list. Antik". Akad. Hand!., 46: 7-98. 1;:; r.
.:>. __ 1:j}6. Om Lupu!in-.\l,cngdt·n hos :\fkomlll('L efteJ' Kl'}"(!;;ninge!.·.
Producth·ity Team Hepol't. I~)51. The Hop Industry. - Anglo-Amel'ientl \ledd. Carhbel'g Lab., 11: 13;)-170.
Council on Pl'oductivity. London. 1;Jlö. Om Blomstringstiden bos AfkmlllleL eftt·l' Kl·yd~ming"(,f".
.\Iedd. Carlsbel'g" Llb., 11: 17;}-18*.
HAC.\I, H. 1929. eher Sortcnwesen im baycrischell Hopfenhau und 'Wege 1917. Den \"ild!\"{)ksende Humles Fot'ekol1lst l Danmad-;:. - :'Iiedd.
der Hopfcllziiehtung. -- FOl'bchl'. d. Landw., 4: 3-i2-·····3-i5. Carlsberg" Lab .. 11: 28(j-~-;300.
llll 7. Om Aromaen h0s Afkommet efter E.l'ydsningel'. - :\fedd.
H.ISI::\GH, JOHA::\". 1671. Land-Bruuk och Lalld-Lefwcrnc. -- \\'iislcrilhs. C;\l'lsbl'l"g Lah., 11: ;){11··~30;3.
HALA.\lB, ACKE. 1600. Adelig Öfning. Tom 13. ~ Stockholm. SCH::\EIDEH, A. 19H. Hopfenqlla!iUi.tshcwcrtung und Hopfenprelse.
D. Dculsche Bt·'ltH.'l"ei, In·g: ;l3;l~:333.
S,\L\6, V. und DYH, ,J. 19-1:4. Beitrng zum an1l.lytischcn und technolo-
SCHCBELEH, F. C. 1886. Viridarium ::\ol'\"cgieum. ~Ol'ges Vl'xlrige. --
gischen Studium dCI· Hopfcnbittel"stoffc. - Gambrinus, 5: 49~32,
77-70, 105--108, 129-132. Cbristiania.
S/\.L\1O:\, E. S. 1936. Two neW \"adeties of hops: Fillpocket and Quality SPAAJ-i., H. 1880. Försök till lundbok i humleodling. - Clricdwll"lu.
Hops. ~ J. S.-E. Agric. Coll., Wye. 1036, July.
"~,--, I9·W. XQles on hops. - J. S.-E. Agl'ic. ColI., Wye, Hl·H), April. STJEH:\QCIST, OLOF. 188..j,. Om humlen, dess odling, behandling" ].;:0.;:-
-;)- 1943. Thl'ec new midseason hops. ___ ,J. S.-E. Agric. ColL, \Yyc,
o
sel"ycl'ing och kiinnetecken m. m. samt humle' handeln. - StoC.<l..-
1943, ,J,lll. holm .
•.• ~;;>_ •. - 194-1. Four seedlings of the Canterbury Golding. ~.- J. S.-E. _-\gt·ic.
ColL, Wyc, 1944, ApriL THO~IPSO:\, F. C. 19..j,~J. The nutrition of the hop !}Jan:,. a l"e:i,ew ?[ the
.-- -;;-- 19·18. T,yo new hops E~l.rly Choke and Concord Hop. ---- \Yye Coi!., litel"ature. - Dep. Hop. Hes. HepOl'l 1!)48, \\ye College. 20--.31 .
19-18, Jm1-
---;;,.- 19·18. Thil'ty-first report Oll the trial of ne'w vuricties of hops. 'l HC.\AECS, IL 1938 )\,tgr<l uULIgebct· hctLlfLllldc l~ol"s'llng,\l" mellan
East :\falling H.es. Sta., 1848, Aug. sH~nsk och utbndsk humle. - Sv. Br}gg,ll'cfor. '\1ilIl.blad., 5)}:
EH9. 1'\\'0 ne\," hops l"esbbnt to \'erticillium-·wilt. \Yye Coll., 40~l-.J,09.
1IHD, ,Jan.
1TLU;'HE::\", A. Hl2H. KultUl'yii.xtel'lla och djUITiirldC"l1. - Svens!(;l .Jord-
bl"ukcts Bok, StoddlOlm.
S.-\LVICS. LAHS. lf-U. Beskrifning öfYel' SYC'riget. Fi;l'sla Tomen om
Fpland ..._. Stockholm.
TCSCI'I::\"J.-\KO'\\'A, ),1. 1930. ehel' einen eigenartigell dreifaehen Chromo-
sornenbnnplex in der Reduktionsteilung del' PollenmuUerzellen
S:\:\"DEGHE:\, E. HHf5. Humlens bitteriinlIlen unclel' öltill\'crkningcn. von HUB1ulns japonieus S. et Z. - planta, 10: 597-610.
S\'. Bryggeritidskr., 61: ")'5---31, 68, SJ-tJ5.
~;,.-- 1950. The bittel' suh!>tances of hops in the production of heer. WAG::\"EH. F. 1926. Humleodlingens gyllene regler. övcrs. fr. tyskan.
\\'allerstei.n Lab. Comlll., 13: 7-17. Lund.
·...~U.TAVA, .J. !f)38 .. Chemische Eontrolle der Hopfung des Biet·e;:;. - D. \\'1G:\::\", D. l!HS. Hop picking machincs. - Bre,Y. Trade ReY., 68: 170-
Böhm. Biel'hrauel', 6;-): 481-'~87. 1i3. (reI. J. InsL Brew., 5.J,.-1(8),
164 Lillera/ur om humle
WI~GE, 0· 1914. Bestevnings- og Befruktningsforhold hos Humulus Lu-
pulus L. og H. japonicus Sich. et Zu cc. - :\rcdd. Carlsberg Lab.,
11,1-43.
- » - 1923. On the sex chromosomes, sex determination, and prcponde-
rance of females in same dioccious plants. - Comptcs Rendus
Lab. Carlsberg, 15.
- » - 1929 a. On the nature of thc sex chromosornes in Humulus. _
Hereditas. XII : 53-63.
- » - 1929 b. Cl'itical remarks lo Y. Sino10'5 paper on a tctrnpartile sex
cluomosome complcx in Humulus . - Hereditas, XII: 269-270.
- , - og JENSEN, J. P . H. 1914. En Metod" til kvantitativ BestemmeIse
af H u mlens Harpiksbitterstoffcr. - :\rcdd . Carlsberg Lab., 11 : 105
-136.
ZATTLER, F . 1944. Kann und soll m:tn den Hopfen gegen Peronospor:t
u nd Blattlä u se gleichzeitig sprilzcn? - D. Deutsche Brauerci,
1944 , 311.
-:t- 1949 a. Bek iimpfu ngsversuche mit synthctischcn Inscktizidcn gegen
die Hopfcn blattlaus u nd den Erdfloh. - Brauwiss., 1949: 97-103.
- :t- 1949 b. Qu er schn itt durch den gegenwärtigen Stand der Hopfen-
forsch u ng. - Bra uwiss., 1949: 177-185.