Henning Witte

M/S ESTONIA SNKTES

Nya fakta och teorier om ESTONIAGATE

Wittes frlag Stockholm 1999

Denna bok r upphovsrttsligt skyddad. Kommersiell anvndning samt versttning till andra sprk r inte tilltet utan mitt samtycke. Henning Witte

ISBN 91-630-90-53-X

Innehll
Frord Inledning Del 1 Fakta A. B. C. D. E. F. G. H. I. J. K. L. M. N. O. P. Q. R. S. T. U. V. W. X. Y. verlevanden Carl vbergs vittnesml Kaptenen Avo Pihts samt andra besttningsmns frsvinnande verlevde ven Kalev Vahtras? Sjfartsverkets agerande Politikernas brutna lften Dykfrbud, skyddande av gravfriden Betong Pverkan p Parisprocessen och frskringsbolagen Regeringen behandlar de anhriga och verlevande som statsfiender Den internationella haverikommissionen Slutrapporten Meyervarvets utredning klagarens och polisens agerande Mnga skerhetstjnster inblandade Information till tyska Spiegel TV och andra Informationer och tips jag ftt Efterlyst Vittnen skrms, manipuleras eller ignoreras helt Hxjakt mot mig och mina nrmaste Filmmaterial undanhlles Faktagruppen Rampen revs aldrig ut Bombbevisen Hl p dck 0 Massmediernas mrklggning / Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar 7 13 13 14 19 25 30 32 37 43 48 56 59 82 89 94 100 104 115 118 123 126 131 137 138 143 148 154

Del 2 A. B. C. D. Del 3

Teorier FELIX-rapporten USA smugglar radioaktiva mnen och vapen Ryska maffian utpressar skyddspengar En kombination av bda teorierna Bevisvrdering Upprop Slutord Frkortningar Litteraturfrteckning Internetadresser

159 159 166 171 173 176 180 181 183 184 189

Frord
En av Sveriges strsta dagstidningar gav mig i februari 1995 i uppdrag att utreda huruvida skadestndsansprk mot det tyska Meyervarvet, som byggde Estonia, redan preskriberats. Tyska ambassaden i Stockholm hade rekommenderat mig drfr att jag r tysk advokat. Frst drigenom kom jag i professionell kontakt med Estoniaproblemen och erhll sedermera uppdrag frn den d strsta anhriggruppen (Den Internationella Stdgruppen, DIS) att frhandla med Meyervarvet och att driva en skadestndsprocess i Paris. Jag var sledes ombud fr DIS. DIS var en paraplyorganisation fr 80 procent av de drabbade anhriga och hade nstan 3000 medlemmar i mer n 20 lnder, framfr allt i Estland och Sverige. I mina samtal med politiker, journalister, frskringsbolag m fl har jag ibland framfrt enstaka uppseendevckande fakta som har samband med Estonias frlisning. Det har d emellant visat sig att sdana fakta, anfrda separat och sledes tagna ur sitt sammanhang, tett sig s mrkliga att de inte verkat trovrdiga fr mina hrare. En samlad framstllning av materialet r drfr ndvndig. Drmed kan alla berrda lttast tillgodogra sig detta. Den kan ocks ligga till grund fr fortsatta tgrder till sanningens och rttvisans fromma. Vid mina sammantrffanden med de anhriga har jag slagits av hur oerhrt vsentligt det r fr dem att f veta hela sanningen om orsakerna till den katastrof som drabbat s mnga. Den ofrstende och avvisande hllning som myndigheter intagit gentemot de anhriga och deras krav p vetskap ter sig ingenting mindre n kallhamrat hjrtls. Sanningen r ocks en frutsttning fr rttvisa nr det gller de ekonomiska konsekvenserna fr de anhriga. En synnerligen viktig tgrd fr att f fram sanningen r en frnyad dykunderskning av vraket och havsbottnen runt omkring. Endast genom en sdan kan frgan varfr Estonia frliste entydigare besvaras. De tidigare dykunderskningarna, som gjordes i brjan av oktober 1994 respektive 2-4 december 1994, r ofullstndiga. Bland annat har det frelegat ett frbud mot att underska bildck. Ej heller har det presenterats en fullstndig kartlggning av skrovet vid dck 0, dvs lngst ner, fastn det finns starka skl att misstnka 7

att det finns ett hl p dck O p styrbords sida, dr swimmingpool- och bastuavdelningen ligger. Statsmakten har drefter gjort allt fr att frhindra en ny dykunderskning. Jag tillhr p grund av mitt uppdrag den begrnsade grupp av personer som har en ngorlunda god verblick av hela hndelsefrloppet och de fljande tgrderna och underltelserna. Mycket av bokens innehll utgrs av material frn inlagor till en domstol i Paris, dr DIS stmt det tyska Meyervarvet, det franska klassningssllskapet Bureau Veritas, som kontrollerat och godknt Estonia, samt det svenska Sjfartsverket, som ocks kontrollerat Estonia, i synnerhet den bristflliga rddningsutrustningen och bogporten s sent som direkt fre den sista desdigra resan. Sakmaterialet i boken och processinlagorna bygger p uppgifter frn mnga olika hll och har kontrollerats i den utstrckning det varit mjligt. Vissa uppgiftslmnare har efter det att de framstllt och lmnat vrdefulla upplysningar bett att f vara anonyma. En del har tagit tillbaka sina uppgifter och ngra har t o m i efterhand frnekat allt de vittnat om tidigare. Uppgifterna har lmnats till mig respektive till journalister, anhrigrepresentanter m fl, som sedan vidarebefordrat dem till mig eller framfrt dem i medier. Ansprk p anonymitet och meddelandeskydd har givetvis respekterats. Drfr har jag inte kunnat ta med allt jag knner till i boken. Det som jag varit tvungen att utelmna motsger dock inte innehllet i boken p en enda punkt utan bara frstrker misstankarna. Boken bestr av en faktadel och en del som belyser delvis egna teorier som baseras p dessa fakta, fljt av en massmedial belysning samt slutsatser. ven om vissa nyckeluppgifter r mycket svaga s tillvida att jag erhllit dem i andra eller tredje hand, r det nd tilltet att bygga teorier p dem. Som bevismaterial betraktad r min indiciekedja tillrckligt stark fr att visa att ett massmord har begtts. Den rcker dock inte till att besvara frgan om vilka som utfrt ddet och varfr. Just drfr r det s viktigt med en ny haverikommission och dykunderskning av vraket. Vid vissa fakta har jag inte kunnat undvika att inflika mina egna vrderingar och kommentarer. Detta fr att hjlpa lsaren att frst min misstanke att myndigheterna frsker dlja en stor skandal som vilar p havsbotten. Drfr har jag fr det mesta presenterat sdana fakta som talar fr respektive emot en gigantisk konspiration. Jag har inte lyckats hitta ngot svenskt frlag som r villigt att publicera boken, trots att en estnisk versttning av densamma (vilken ej innehller de senaste bevisen om massmordet) under tiden juni till oktober 1999 redan slts i 8

drygt 1600 exemplar. Frlagen har haft krystade frklaringar till varfr de avbjt. Sledes har jag ftt trycka boken i eget frlag. Jag frskrar p heder och samvete att alla fakta jag frmedlar r sanna. Jag hoppas att ett av mina valsprk, det engelska ordsprket: "You can't beat reality," ger mina lsare en garant fr sanningshalten och att denna tanke till slut skall leda till att sanningen om denna fruktansvrda katastrof kommer upp till ytan. Jag vill tacka alla vnner som gjort sig besvret att korrekturlsa manuskriptet och kommit med vrdefulla synpunkter. Mnga har frskt bromsa mig att g alltfr lngt i mina spekulationer angende en konspiration. Jag tycker nd att det r viktigt att allmnheten kan stta sig in i de tankar och diskussioner som frs p detta omrde.

Stockholm, den 1 december 1999 Henning Witte

Frord av Anders Bjrkman

Henning Witte har bett mig skriva ett frord till hans nya bok. Det knns hedrande eftersom vi knappast knner varandra. Vi har bara trffats tv gnger under mina sllsynta besk i Sverige. Det som frenar oss r Estoniaolyckan. Jag r sjskerhetsexpert bosatt i Frankrike och Henning r advokat bosatt i Stockholm. Jag har slunda haft frdelen att kunna flja olycksutredningen p avstnd utan att pverkas av all desinformation som spridits i Estland, Finland och Sverige om Estonia. Jag skter bl.a. om 14 frjor av samma typ som Estonia i Rda Havet och stra Medelhavet. Jag har skrivit tv bcker och ett stort antal artiklar i svensk, finsk och internationell press om olyckan baserat p idn att sjskerhet enbart kan grundas p bevisbara fakta. Bevisbara fakta saknas i del- och slutrapporterna om Estoniaolyckan. Ett bevisbart faktum r att 'Estonia' skulle ha slagit runt och flutit upp och ned med bara 1500 ton vatten p bildck, nr hon stampade och rullade i den hrda sjgngen. Det borde ha skett p ett par minuter efter cirka tta stampningar ner under vgorna. Med bara 1500 ton vatten hade Estonia krngt, s att dckshusets fnster hade kommit under vatten och krossats, dckshuset hade vattenfyllts och frjan hade slagit runt. Fnstrens hllkraft var bara en tusendel av t ex ramplsens. Sedan hade hon flutit upp och ner p luften i det oskadade skrovet under bildck, vilket r en klassisk kapsejsning. Det meddelade jag Brje Stenstrm den 31 oktober 1994 som snste av mig med orden "Lille Anders, Du vet inte vad det handlar om." Kommissionens uppgift att Estonia skulle ha sjunkit med vatten ovanp bildck r desinformation. Detta ledde mig till att studera om rampen varit ppen och slppt in vatten. Kommissionen hvdade att visiret hade trillat av och rivit upp rampen och rampens ls, men det verkade osannolikt. Ett bevisbart faktum r att rampens ls var starka nog att hlla emot tyngden av visiret. Kommissionen var ytterst njugg med information om ramplsen, men meddelade att de rivits upp. Genom Faktagruppens arbete r det numera bevisat att ramplsen ej r upprivna. De oskadade lsen ses p videofilmer tagna av Kommissionens dykare. Kommissionens uppgift att Estonias ramp revs upp av visiret var desinformation och r nu en bevisad lgn. 10

Man frgar sig d om visiret verkligen lossnade. Visiret hlls p plats av bl.a. tv starka gngjrn p vre dcket. Ett bevisbart faktum r att varje gngjrn hade en brottskraft p 350 ton. Kommissionen hvdade att gngjrnen hade dragits snder av en momentan sttkraft riktad framt, som hade uppsttt genom hvstngsverkan och dynamiska krafter. Emellertid verkade alla dynamiska vgkrafter rakt uppt eller rakt bakt, s dessa kunde omjligt ha dragit snder gngjrnen. Inte heller kunde visirets vikt eller trghetskrafter dra snder gngjrnen, eftersom visiret hela tiden vilade p frpiksdcket, vilket r bevisbara fakta. Kommissionens uppgift att Estonias visir trillade av under gng r drfr desinformation. 'Estonia' sjnk fr att hon sprang lck akterut och fr att alla vattentta drrar under bildck var ppna, s att vatten spreds i flera utrymmen, vilket ledde till pltslig slagsida, nr initialstabiliteten frsvann. Dessa enkla fakta har Kommissionen aldrig utrett, trots att en besttningsman, Henrik Sillaste, omedelbart meddelade den att frjan var lck. Det som verkligen upprr mig r dessutom det bevisbara faktum att Estonia saknade reguljr livrddningsutrustning fr alla personer som tillts ombord - 2188 personer. Det fanns tio livbtar fr 692 personer och 12 livflottar under dvertar fr 300 personer. Resten av mnniskorna ombord - 1196 personer skulle vid fartygets vergivande hoppa verbord frn dck 7-15 meter ner i havet - och simma iland eller till livflottar som kastades i sjn frn dck 8. Under vintern hade naturligtvis alla personer frusit ihjl i det iskalla vattnet, under sommaren hade kanske ett ftal personer klarat av att rdda sig. Livrddningsarrangemanget var naturligtvis olagligt. Kommissionens uppgift att Estonias livrddningsutrustning var laglig r ren desinformation, vilket r ltt att bevisa. Jag har trffat och lagt fram mina observationer fr Stenstrm, Eksborg, Karppinen och Lehtola frn Kommissionen, Michael Huss, expert vid utredningen, Sten Andersson, Sjfartsverkets observatr och hans chef, sjskerhetsdirekr Johan Franson, som ven ledde dykningen ner till Estonia 2-4 december 1994. Ingen av dessa har vederlagt mina observationer, utan alla sg istllet plgade och slitna ut. Ingen har sedan reagerat och krvt en ny haveriutredning. Wittes bok handlar inte om ovan rent sjskerhetstekniska uppgifter. Witte har i snart fem r studerat olyckan ur offrens advokats och DIS perspektiv. Jag kan inte bedma sanningshalten i alla observationer och frslag i del 1, kapitel A-Y, men sammantaget med det faktum, att Kommisionen har spridit desinformation om ren sjskerhetstekniska detaljer, r det troligt att det finns dolda skl fr att inte utreda sanningen om alla mnskliga aspekter p olyckan. Wittes uppgifter r mycket obehagliga, eftersom slutsatsen r att en stor 11

organisation har dragits igng speciellt i Sverige och i mindre grad Finland och Estland fr att mrklgga sanningen. Hur allvarligt det hela r vet vi ej, men det r ett faktum att regering, politiker och mbetsmn tiger som muren. Denna organisation har helt klart frgreningar i Sjfartsverket och svenska haverikommissionen. Resultatet r frdande. Sjfartsverkets bidrag till kad sjskerhet r negativt, dvs sjskerheten har minskat sedan Estoniaolyckan. Fartygsinspektrerna r rdda och tvingas hlla tyst. F personer har numera frtroende fr svenska haverikommissionen. Anledningen r att haverikommissionen bryter mot FN:s resolution IMO A.849(20) om internationella sjhaveriutredningar vars 13 stadgar att haveriutredningar skall terppnas, nr nya bevis presenteras som vederlgger tidigare slutsatser. Haverikommissionens chef Ann-Louise Eksborg har sedan sitt tilltrde i juni 1997 gjort allt fr att alla nya bevisbara fakta om Estonia undertrycks och att de inte skall utredas. ven tysken Witte har kanske svrt att frst hela meningen med J. W. v Goethes underfundiga konstaterande att "Das Wenige verschwindet leicht dem Blicke, Der vorwrts sieht, wie viel noch iibrig bleibt," men budskapet fr icke-tysktalande lsare r vi inte bara skall skynda vidare utan se tillbaka och lra av historien, speciellt av det som inte var s uppenbart - det lilla som undgick blicken - nr det hnde. Witte har tydligen inspirerats och utmanats av Goethes sanningslust, vilket krver en modig man. Det lilla han har sett r obehagligt och orovckande. Det r en god grning att sprida uppgifterna till en strre publik.

Anders Bjrkman Beausoleil, Frankrike Den 3 november 1999

12

Inledning
Tyvrr kvarstr fortfarande, mer n fem r efter katastrofen, mnga obesvarade frgor. Vid Herald of Free Enterprise-olyckan i England, Scandinavian Starolyckan i Skandinavien samt mnga andra katastrofer har samhllen varit beredda att gra allt fr att utrna sanningen respektive vem som br ansvaret. I fallet Estonia med minst 852 spillda mnniskoliv fr de anhriga inte ens under statlig bevakning underska vraket. Sllan har allsmktiga makthavare anvnt s mnga dla ord ssom griftefrid och demokrati samt uttryck som de anhrigas bsta och samtidigt agerat som "betonghuvuden" med fljden att sanningen drnks. Kan sanningen vara s ohygglig att Estonia snktes och att denna skandal skulle kosta s mnga mktiga politikers huvuden att den med diktatoriska medel mste dljas under ett tcke av betong? Lt oss g till botten med Estoniafrgan fr att f fram sanningen innan det r fr sent!

Dell
Fakta I den hr delen av boken frsker jag i kronologisk ordning redogra fr de omstndigheter som kommit till min knnedom. Eftersom det handlar om en mycket komplex samling av material r det svrt att redogra enbart i tidsfljd. Jag har istllet varit tvungen att dela in materialet i olika mnesgrupper. Inom dessa frsker jag presentera materialet i kronologisk ordning. Dock mste jag ibland fr verskdlighetens skull bryta mot denna ordning. Mnga egendomliga omstndigheter tyder p att myndigheterna varit och r verksamma fr att dlja viktiga fakta angende Estoniakatastrofen. Det gller verlevande, nyckelpersoners frsvinnande, tgrder fr att hindra tillgng till vraket, vilseledande lgn i den internationella haverikommissionen samt ptryckningar p polis, klagare och t o m den franska domstolen samt frfljelse av alla som kommer sanningen fr nra. 13

ven mnga journalister har gjort sig skyldiga till spridande av allvarlig desinformation. A. verlevanden Carl vbergs vittnesml Fr att ge en viss vgledning om vad som hnde under katastrofnatten vill jag redogra fr verlevanden Carl vbergs vittnesml infr den svenska polisen och infr mig. Jag har haft kontakt med Carl vberg vid flera tillfllen, varav en gng vid ett personligt mte vid vilket han uttryckte sitt missnje med hur polisen sktte vittnesfrhren. vberg menade att frhren var alldeles fr ytliga och att polisen inte verkade hysa ngot egentligt intresse fr det verkliga hndelsefrloppet. Vidare uttryckte vberg att jag var en av de f som stllde vettiga frgor. Carl vberg r egenfretagare och driver en export- och importfirma som handlar med olika typer av maskiner och trhus. Han har ven en firma i Estland. vberg uppgav att han under ca tre rs tid vid flera tillfllen kt bt mellan Tallinn och Stockholm, mnga gnger med Estonia med besttning av olika nationalitet. Under olycksnatten hade han hytt nr 1041, vars nyckel han fortfarande br med sig. Hytten var allts belgen p dck 1 dvs under bildck som r dck 2. Under dck 1 ligger dck 0 med bastu- och swimmingpoolavdelningen. Den 18 september 1997 hade jag ett mte med Carl vberg vilket pgick nstan hela eftermiddagen. Jag stllde d frgan om hamnen i Tallinn var avsprrad. Han svarade jakande p denna frga. Han kom nmligen mycket sent till bten och fick bilskjuts till hamnen. De fick dock inte kra in med bilen p hamnomrdet, vilket tidigare alltid varit mjligt. Hamnen var avsprrad under ett stort polisuppbd. Ngot sdant hade han under sina ca 20 resor mellan Tallinn och Stockholm aldrig tidigare upplevt. Enligt vberg var jag den frste som stllt honom frgan angende avsprrningen. Nr vberg kommit ombord p bten fick han vnta ett tag innan han fick tillgng till sin hytt. Han tyckte att personalen redan vid incheckningen verkade ovanligt tystlten och nedstmd denna kvll. Senare noterade han att det verkade vara ovanligt glest med personal ombord jmfrt med tidigare resor. Vid 23.00-tiden svensk tid gick han och lade sig fr att lsa. Det drjde dock ett tag innan han kunde somna. vberg vaknade lite senare av hamrande ljud i skrovet, som om metall slog mot metall. Han jmfr ljudet med hur det lter nr en slgga sls mot metall. Efter att hrt detta ljud i ca 15 minuter 14

tillkom starka hydraulikljud som verkade komma frn fren. Detta ljud var vlbekant fr vberg eftersom han tidigare arbetat som mekaniker. Han uppgav att ett sdant hydraulikljud uppstr nr man fller respektive ppnar bogporten. Han associerade direkt till nmnda port nr han hrde ljudet. Han kan inte med skerhet sga att det var exakt ett sdant ljud men det var vldigt likt det ljud som uppstr nr porten ppnas respektive stngs. Det hamrande ljudet pgick alltjmt och vberg uppskattar att de bda olika ljuden pgick under ytterligare ca 15 minuter fram till ca kl 23.45 svensk tid. Bten hade i detta lge ingen slagsida. Strax efter kl 24.00 svensk tid hrde vberg en kraftig smll eller krasch varvid hela skrovet riste till. Det var ett starkt metalliskt ljud. Smllen var s vldsam att vberg liknar den vid en kraftig grundsttning. Han blev n mer uppmrksam d han inte knde igen detta ljud och inte kunde lokalisera det. Ungefr en halv minut till tv minuter senare hrde han ytterligare en smll som var nnu kraftigare och som medfrde att bten reste sig i fren s att vberg kastades bakt mot hyttvggen. Nu begrep han att ngonting allvarligt hade hnt. Han kldde snabbt p sig byxor, skjorta samt jacka och lmnade hytten fr att sedan springa uppfr trappan. Han uppskattar att klockan d var ca 00.15 eller 00.20. Precis nr han kommit ut i korridoren utanfr hytten knde han att bten en kort stund gungade ner med aktern fr att omedelbart drefter vrida sig och f slagsida mot styrbord. Flera personer sprang omkring i korridoren och han uppfattade det som om panik redan hade utbrutit och folk letade efter trappor som ledde uppt. vberg knde bten vl och visste var trappan var belgen s att han omedelbart kunde bege sig dit. Den enda person han sg i nrheten av trapporna p vg upp till bildck var en ldre man som hade svrigheter att rra sig. vberg hade ingen mjlighet att hjlpa honom. P vg uppfr trappan ngonstans mellan dck 1 och dck 2 (bildck) fastnade vberg med jackan i trappans handrcke varfr han vnde sig om. Han sg d att vatten trngde in lngst nere p dck 1. Stora vattenmngder sprutade ur de krkta ventilationsrren som finns i korridorerna p dck 1. Samtidigt sg han vatten trnga ut i korridoren under hyttdrrar p dck 1. Det hade gtt uppskattningsvis en till tv minuter frn det att vberg lmnat sin hytt och fram till det att han uppmrksammade vattnet. Jag frgade uttryckligen om han stigit i vatten nr han lmnade sin hytt men s var inte fallet. (Ingen frn polisen eller senare frn haverikommissionen har frgat Carl vberg nrmare om hans iakttagelser av vatten p dck 1. Tvrtom har ordfranden i den svenska haverikommissionen Olof Forssberg nekat kommis15

sionens marinpsykolog Bengt Schager att frhra de verlevande vittnena. Forssberg ansg att det rckte med polisfrhret.) Efter den andra stora smllen brjade bten f slagsida mot styrbord. Nr vberg p sin vg uppt befann sig mellan dck 2 och dck 5 rtade bten upp sig en kortare stund. (Inte heller denna iakttagelse har rnt ngot intresse eller vckt ngra frgor frn haverikommissionens sida, trots att vberg har ett tydligt minne av den tillflligt tervunna stabiliteten.) Drefter, dvs nr vberg befann sig ungefr i hjd med dck 5, fick bten terigen slagsida mot styrbord. Slagsidan kade alltmer och nr han ntt upp till dck 7 terfick bten nnu en kort stunds stabilitet, dvs bten krngde fram och tillbaka med ca 20 krngnings vinkel. Detta hjlpte honom att vid en tillbakarrelse hoppa till drrppningen, frbi kn av mnniskor som frskte ta sig ut via en mnniskokedja. Bten krngde fortfarande och frn och med den sista tillflliga stabiliteten kade nu slagsidan ptagligt mycket snabbare. Nr vberg var p vg uppfr trapporna rdde full panik, barn och vuxna ramlade omkull och skrek. Under hela tiden vberg befann sig i bten, frn det att han lmnade sin hytt till dess han tog sig ut p skrovsidan, sg han ingen frn Estonias besttning. Han hrde inga meddelanden via btens hgtalarssystem, inte heller ngra larm eller dylikt. Under tiden p bten och p hans vg ut sg han barn i fretrdesvis ldrarna 10-15 r. Han kan inte minnas att han sg ngra yngre barn. En kort stund blev han stende bredvid en flicka. Flickan fll och flg mot styrbordsidan och slog sig kraftigt. Han uppfattade att flickan blev liggande medvetsls intill styrbordsidan. Senare nr han sg bilder i tidningar, knde han igen flickan ssom tillhrande en bibelskola. Mnga mnniskor frskte ta sig ut p det yttre dcket frn plan 6 dr han befann sig. Drren ut till dcket var i det nrmaste rakt ovanfr dem. Nr han kom ut, fanns p dcket redan fyra eller fem personer. vberg sg ett vitt skp som stod ppet innehllande flytvstar. Han tog en vst och frskte ta den p sig men vsten saknade remmar. Han lyckades f tag i en annan vst och knt fast dess remmar mellan benen. ven de andra p dcket fick tag i var sin flytvst. Drefter kastade vberg ner de verblivna vstarna in i bten till dem som nnu inte lyckats ta sig ut. Belysningen i bten var fortfarande tnd. Carl vberg klttrade upp en bit p skrovsidan, d han sett att dr fanns livbtar. Vid en av livbtarna fanns en liten panel med tre olikfrgade knappar. Han tryckte p samtliga knappar men ingenting hnde. Dr fanns ingen beskrivning av hur man skulle sjstta btarna. vberg frskte d tillsammans med tv andra passagerare fira ner en av livbtarna med hjlp av en manuell vinsch, vilket inte gick, den satt fast. 16

Nr vberg gende p skrovet nrmade sig fren, lg bten nstan helt p sidan. Han kom s lngt som i hjd med kommandobryggan. D kom pltsligt en stor luftbubbla fylld med rk upp frn klen. Det luktade som om ngonting exploderat, uppgav vberg. Inte heller denna iakttagelse har rnt ngot intresse frn polisens eller haverikommissionens sida. Samtliga de personer vberg sg omkring sig var ikldda endast underklder och flytvstar. S nr som p en kvinna sg han bara mn. Under tiden som vberg och de andra frskte f ned livbtarna blinkade ljuset dvs slcktes och tndes omvxlande tv eller tre gnger. En kort stund drefter slocknade ljuset helt. Bten lg nu nstan helt p sidan. Han sg samtidigt en liten lampa som lyste med vitt sken i nrheten av styrhytten. Carl vberg trodde att bten gtt p grund och troligtvis inte skulle sjunka mer. Han uppfattade att aktern lg lgre n fren. Han tog sig fram mot kommandobryggan och sg att delar av kommandobryggan redan lg under vatten. I nrheten av kommandobryggan sg han ett antal vita tunnor vilka han visste innehll livflottar. Vid en tidigare resa hade han lst om hur dessa fungerade. Tunnorna var ven frsedda med anvisningar. Han visste att man skulle dra i ett vitt snre i anslutning till tunnorna. Livflottarna skulle d frigras och ramla i vattnet. Han fljde beskrivningen men ingenting hnde. Livflottarna satt fast. vberg stllde sig p de vita tunnorna och frskte ppna dem fr att f ut livflottarna. Han lyckades f upp en av dem som efter en kort stund blstes upp. Han knuffade ivg den varp den fastnade i ngot p skrovsidan. Han sg att det hela tiden kom ut fler och fler mnniskor p skrovsidan. Han lyckades f loss ytterligare tv till tre flottar som gled ut i vattnet och vecklade ut sig. Uppskattningsvis 15-20 personer krp in i den tidigare nmnda flotten som fastnat p skrovsidan. Den satt fortfarande fast. Tillsammans med en annan svensk frskte han tala med dem som fanns i flotten och lyckades f ut samtliga. Drefter lyckades man f loss flotten och kunde knuffa ner den i vattnet. Alla de som tidigare varit i flotten kastade sig ner i vattnet och lyckades frhoppningsvis ta sig in i flotten. Carl vberg satt kvar p skrovsidan eftersom han fortfarande trodde att fartyget stod p ett grund och inte skulle sjunka. Han insg dock ganska snart att s inte var fallet nr bten hela tiden sjnk. I detta lge knde han lukten av olja. Samtidigt hrde han ett ljud som lt som om luft pumpades ur bten, troligtvis drfr att vatten trngde in. vberg hrde samtidigt ngot slags signal frn frjan, ett ihllande mistlursljud som ganska snart avtog och frsvann. Carl vberg befann sig i detta lge ganska lngt frver p bten. Han blickade ner mot vattnet och konstaterade att det var ganska lngt ner till 17

vattenytan. Han kastade sig emellertid ner i vattnet och kom efter en kort stund upp till ytan igen. En stor vg skljde ver honom varp han sgs ner under vattnet. Han befann sig nu alldeles vid btens skrovsida eller snarare vid btens botten. Bten lutade fortfarande ca 90. vberg uppskattade att aktern fortfarande lg lgre n fren. Bten sjnk hela tiden lngsamt. vberg kom upp till vattenytan igen och frstod att han mste ta sig s lngt som mjligt frn bten fr att inte sugas ner. Han fick tag i en lina frn en livflotte. Det var fullt med mnniskor i vattnet runt omkring livflotten och det rdde panik. vberg fick tskilliga rivmrken och trnar av vriga i vattnet som klamrade sig fast vid honom. Han uppfattade det som om flotten var fullastad med mnniskor. Hela tiden gick sjn hg och flotten med alla som klngde sig fast vid den slungades mot btens botten. Nr Carl vberg var hgst uppe p en vg tog han spjrn mot btens botten eller skrovsida, skt ifrn och lyckades komma in i flotten. Dr fanns bara fyra personer frutom han sjlv. De vriga som befunnit sig i flotten hade ramlat ut. Flotten hade inget tak. Drefter drev flotten frbi Estonias fr och bort frn det sjunkande fartyget. Ungefr 50-60 meter frn Estonia sg Carl vberg det tidigare nmnda lampskenet i nrheten av kommandobryggan. Han knde terigen lukten av olja och hrde det tidigare nmnda ljudet som om luft pressades ur bten. Drefter frsvann Estonia i djupet. vberg uppskattar att det tog ca 15-20 minuter frn det att han lmnade sin hytt till det att Estonia sjnk. Han kan inte erinra sig hur Estonia lg i vattnet nr hon sjnk men vill minnas att fren frsvann sist och att bten i alla fall lg med 90 slagsida. Sammanlagt fem personer befann sig i flotten. Senare nr vberg kommit till sjukhuset tog han reda p att personerna i flotten var Leif Bogren frn Mlndal, Vilho Itranta frn Borlnge samt en ung kvinna vid namn Tino frn Stockholm. Tino opererades senare i Finland fr ngon skada. I flotten fanns ven en svensktalande kvinna i 25-rsldern, vars namn r oknt. Hon hade axellngt cendrfrgat hr och var ikldd endast bh och trosor samt flytvst. Hon dog ngon timme innan rddningen kom. Carl vberg tror att hon var en kamrat till Tino. Tillsammans med Leif Bogren lyckades Carl vberg f upp taket p livflotten. vberg och samtliga vriga i flotten som fortfarande var vid liv plockades upp av en finsk helikopter nr det blivit ljust. De hade d suttit ca sex timmar i flotten. De frdes till Hang vrdhem. Efter ca tv timmar frdes de till Ekens kretssjukhus i Finland. vberg hade skadat ryggen och fick p sjukhuset veta att han sprckt en ryggkota. Han hade ven erhllit njurskador nr han slog i skrovsidan p 18

Estonia. Dessutom var hela kroppen tckt av blmrken och smskador. Vidare var han kraftigt nedkyld efter att ha legat i vattnet i livflotten. Bortsett frn hyttnyckeln fick vberg med sig sitt pass i byxfickan, vilket han visade fr polisen. Det r ett svenskt pass med nr DP220266. vberg berttade fr mig att han inte terfick sin kopia av intervjun med den finska polisen samt att den svenska polisen som senare frhrde honom verkade helt ointresserad av vad han hade att sga, som om de redan visste vad som hnt. Jag fick ett mycket serist intryck av Carl vberg. Han kunde med exakthet terge sina upplevelser, var aldrig motsgelsefull och verkade vara tekniskt kunnig. B. Kaptenen Avo Pihts samt andra besttningsmns frsvinnande Anhriga till tta estniska besttningsmn hvdar fortfarande att dessa har verlevt katastrofen den 28 september 1994 men drefter frsvunnit under mystiska omstndigheter. Det handlar framfrallt om andrekaptenen, Avo Piht. Estonias besttning arbetade i 14-dagarsskift och under olycksnatten fanns bda kaptenerna ombord. Arvo Andresson hade beflet och frst kl 05.00 den 28 september 1994 skulle Avo Piht ta ver beflet fr att samtidigt avlgga sin lotsexamen i Stockholms skrgrd. Flera verlevande vittnar om att de sett Avo Piht organisera och ven sjlv deltaga i utdelandet av livvstar p versta dck. Han hade allts lyckats ta sig upp p dck och befann sig nra rddningsutrustningen, vilken han var van vid att hantera. Den verlevande Erwin Roden, som var skerhetsansvarig officer ombord p Estonia, har muntligen uppgivit att han sjlv bevittnade hur Avo Piht hoppade in i en livflotte tillsammans med mekanikern Lembit Leiger samt tvillingsystrarna Hanka-Hannika och Hannely Veide som var dansser i underhllningsgruppen ombord. Erwin Roden frnekar dock officiellt dessa uppgifter av rdsla fr pfljder. Flera tidningar, dribland DN, uppgav den 29 september 1994 att Piht hade verlevt. Dagarna drefter meddelade de att uppgiften om att han skulle ha rddats bara var ett rykte som gtt. Detta rykte skulle ha uppsttt p grund av den oordning som rdde vid upptecknandet av de frsta listorna p verlevande och dr Piht fanns med. Olof Forssberg, ordfranden i den svenska delen av haverikommissionen uppgav sedemera fr medierna att 19

uppgiften om att Piht skulle ha blivit rddad inte stmde eftersom hans namn inte terfanns p den senaste offentliga listan p verlevande. P frmiddagen den 28 september 1994 snde estniska radio Kuku en intervju med en svensk helikopterbesttningsman frn finska Ut. Denne berttade att han just rddat andrekaptenen Avo Piht. Nr tyska Spiegel TV, genom Jutta Rabe och Kaj Holmberg, frskte f tillgng till den bandade intervjun hos Radio Kuku meddelade stationens chef att den estniska skerhetspolisen beslagtagit bandinspelningen ngra veckor tidigare, dvs under hsten 1994. Intervjun fanns sledes inte tillgnglig lngre. Avo Pihts hustru Sirje Piht ifrgastter hur den svenske besttningsmannen s kort tid efter haveriet kunnat f reda p att det fanns tv kaptener ombord och drar slutsatsen att han mste ha ftt uppgiften frn Avo Piht sjlv. Talrika ester har p TV-bilder sett en skrrad men rddad Avo Piht insvept i en filt. Min klient Heikki Tann, som frlorade sin sambo Ingrid Idla i katastrofen, uppger sig sjlv ha sett Avo Piht p TV och har tillsammans med Estlines kapten Erich Moik vittnat om detta infr svenska Rapports reporter Elisabet Hglund. Moik r ocks vertygad om att Avo Piht verlevt, eftersom hans besttning sett Piht p tysk TV nr Moik lg i Rostock p olycksmorgonen. Moik frnekar drmed offentligt sin arbetsgivares pstende att Avo Piht inte verlevt. Detta trots att Moik drmed riskerar sitt arbete. Tyvrr har man fram till idag inte lyckats f fram ngra TV-bilder dr Piht kan identifieras. Statstelevisionens nyhetssndning Rapport valde att inte snda Elisabet Hglunds intervjuer. Den estniska polisen var s vertygad om att Piht verlevt att man utfrdade en efterlysning via Interpool. Nr tyska Spiegel TV beskte ZDFs TV-arkiv (en statlig TV-kanal i Tyskland) fr att leta rtt p de frsta filminspelningarna frn rddningsaktionen, uttryckte arkivarien sin frvning ver att dessa bilder flera mnader efter olyckan pltsligt rnte ett s livligt intresse. Nr reportrarna frn Spiegel undrade om de inte var de frsta som genomskte arkivet, meddelade arkivarien att tyska skerhetspolisen, BND, fr en kort tid sedan varit i arkivet och mycket noga granskat bilderna i jakt p bilder av Avo Piht. Hsten 1996 erhll jag ett mystiskt telefonsamtal frn en tysk man. Han ville vara anonym och bad mig framfra ett meddelande till Sirje Piht. Meddelandet ld att hon inte skulle oroa sig och att hon skulle tnka mer globalt. Mer vgade han inte sga. Han tillade att han sjlv utsatte sig fr stor fara genom att ringa mig men att han ville hjlpa Sirje Piht. Jag bad honom frklara vad han menade och att han skulle ge mig ngon form av garanti fr sin trovrdighet, vilket han vgrade. 20

Jag frstod inte d att detta kunde vara ett livstecken frn Avo Piht. Drfr frebrdde jag mannen fr att han vgrade frtydliga sig. Jag informerade inte heller Sirje Piht, av rdsla fr att vcka falska frhoppningar hos henne. Ngon sade till mig i efterhand att det antagligen var en snll tjnsteman vid BND som verkligen ville vara hjlpsam. Den numera avhoppade ordfranden i den internationella haverikommissionen Andi Meister skriver i sin bok att den svenska helikoptern Y-64 rddade en person som lmnades vid finska Ut men som inte blev registrerad dr. Meister misstnker att denne person kan ha varit Piht. P en verlevandelista upptecknad av Estlines kontor i Tallinn den 28 september 1994 kl 13.03 nmns Piht under nr 37, Universitetssjukhuset i bo. Samma dag sger projektledaren vid bovarvet Erik Mrd till kaptenen Erich Moik att Piht har krts med bil frn sjukhuset till Helsingfors. Denna information kommer frn lkare vid sjukhuset i bo. Den 1 oktober 1994 protesterar den estniska ambassaden i Stockholm hos utrikesdepartementet mot att det blivit omjligt att f information om estniska verlevande. Den svenska polisen hindrade den estniske konsuln frn att beska verlevande ester p Sdersjukhuset, uppger Meister. Han hade ftt uppgift om att Piht hlls i ett litet hus nra Uppsala och enligt en klla inom det svenska frsvarsdepartementet skall Piht och de vriga sju frsvunna numera befinna sig i USA. ven en mycket ngslig klla frn Estline, som nskar frbli anonym, har meddelat en av mina tipsare att Piht och de andra sju verlevde. Svenska rikskfiminalen har gjort en utredning angende Pihts och vriga besttningsmns frsvinnande, dock frst efter att alla anhriga skrivit ett vdjande brev till statsminister Gran Persson i oktober 1996 och inte direkt efter att de frsvunna avfrts frn listorna. Rikskriminalens underskning resulterar i att Piht inte verlevt och huvudargumentet r en filminspelning dr en man utpekad som Piht sitter i en ambulans p vg frn Mariella. Rikskriminalen visar att denne inte r Piht. I den delen har Rikskriminalen rtt. Dessa bilder visar inte Piht. Alla indikationer pekar p att han togs in p sjukhuset i bo. Svenska rikskriminalens utredning av fallet r ytlig och begrnsas till att avse endast att mannen i ambulansen ej var Piht. Jutta Rabe frn tyska Spiegel TV lyckades komma ver de frsta listorna p verlevande, vilka mrkligt nog var hemligstmplade. Dr fanns Piht upptagen, frst bara med namnet, sedan med titel och senare ven med fdelsedatum. Fr att antecknas i listorna p verlevande var varje enskild person tvungen att uppge sitt namn och p ngot stt legitimera sig. Dessutom 21

fick alla genomg polisfrhr. Mycket noggranna kontroller genomfrdes innan folk skrevs in p listorna. Pihts namn frsvann sedemera frn den officiella listan som handhades av den finska polisen. Frstemekanikern Lembit Leiger, som lr ha delat livflotte med Piht, skall ha frts till Huddinge sjukhus. En av hans slktingar som bor i Sverige har uppgivit fr mig och Moik att hon blivit uppringd av en kommissarie Strindlund frn svenska polisen, som meddelade att hon skulle kontakta Leigers anhriga i Estland eftersom denne skulle skickas hem med ett visst flyg till Tallinn och kunde hmtas dr. Nr de anhriga kte fr att hmta Leiger fanns han inte med p planet. Kommissarie Strindlund frnekar all inblandning i den frgan infr tyska Spiegel TV. Trots detta hittade journalisterna ett brev frn Strindlund till Leigers anhriga i Estland, vilket skickats via ambassaden i Tallinn. Strindlund skyller d p frvirring p grund av det stora antalet verlevande. De anhriga tror honom inte. Nr jag studerade polis- och klagarakten efter att klagare Tomas Lindstrand offentliggjort sitt negativa beslut, fann jag i G-akten (akterna var sorterade i lpande bokstavsordning) en sida med benmningen E 81. Denna sida mste ha hamnat i G-akten av misstag. E 81 r ett fax frn kriminalkommissarie Bo Wide, Polismyndigheten i Stockholms ln, Polisoperativa avdelningen, Kriminalenheten Kl, daterat den 1 oktober 1994, stllt till Lars Hamrn p den finska polisen i Helsingfors. Faxet bestr av
fljande korta meddelande: "Vi har gjort frfrgan vid Estlands Ambassad. Du kan kanske nd frga i Finland om Leiger finns bland de rddade, (undertecknat) Bo Wide"

Fr att f reda p i vilket sammanhang detta fax skrevs och framfrallt hur svaret frn Lars Hamrn ld, gick jag tillbaka till E-akten fr att titta nrmare p dokumenten E 80 respektive E 82. Till min stora frvning visade det sig att E-akten blivit sllad. Dokument nr E 28 t o m E 93 hade plockats ut ur akten. Fljaktligen fick jag inte reda p ngonting om Bo Wides fax. Eftersom jag sjlv inte vgade efterhra hos polisen hur det frhll sig med de dokument som fattades och dribland svaret p Bo Wides fax, valde jag istllet att informera Dagens Nyheter om saken. DN gjorde dock mig veterligen ingenting av det hela. Frldrarna till tvillingsystrarna Veide och deras estniska anhriga uppger att de erhllit telefonsamtal frn Eva Lorenz p Huddinge sjukhus med meddelande om att deras dttrar befann sig dr. De vgrades dock att sjlva samtala med dem. Dessa uppgifter frnekas av Huddinge sjukhus. Mina privata spaningar har inte heller gett ngot resultat rrande detta, men Eva 22

Lorenz frklaring att det rdde frvirring r fga trovrdig eftersom hon tog emot bara ett tiotal verlevande. Systrarna var upptecknade i de frsta hemliga listorna p verlevande, vilka Jutta Rabe kommit ver. P de allra frsta listorna var en av systrarna antecknad med sitt smeknamn, vilket ingen utomstende knde till, inte ens deras kolleger eftersom systrarna var nya ombord. P de senare listorna byttes namnet ut mot det officiella frnamnet. Systrarnas mor pstr att hon mottagit ett telefonsamtal frn en av systrarna ungefr ett r efter frlisningen och att detta samtal pltsligt brts. Hon r sker p att det var hennes dotters rst hon hrde innan samtalet brts. Detta bekrftas av den estniske radiojournalisten Jiiri Liim, som var nrvarande d fru Veide tog emot telefonsamtalet. ven fyra andra relativt hga besttningsmn lr enligt deras anhriga ha frsvunnit. Tyska Spiegel har fretagit flera intensiva underskningar av den hr frgan. En mycket seris svensk klla har uppgivit fr tyska Spiegel TV att Piht och de vriga kidnappats av USAs skerhetstjnst pga att de visste fr mycket. Enligt denna uppgift lever de nu p "sker ort" i USA och har ftt en hg ekonomisk ersttning fr sitt lidande. Var det detta den anonyme tysken som ringde till mig menade med att Sirje Piht skulle tnka mer globalt? Den 16 oktober 1994 skrev Aftonbladet att den ende av beflen som verlevt var skeppslkaren Viktor Bogdanov, 42 r. Vid denna tidpunkt, dvs mer n tv veckor efter frlisningen, rdde ingen frvirring angende listorna lngre. Viktor Bogdanov tillhr ocks de saknade. Besttningsmannen och vnnen Anders Vikner ringde till skeppslkarens hustru och sade att hon kunde andas ut. "Viktor r rddad och finns hos mig," sade han. Viktor Bogdanov kom dock aldrig hem. Vikner ursktar sig nu med att han varit frvirrad och sagt fel. Skeppslkarens hustru minns dessutom att hennes make varit mycket frtegen om sitt arbete de sista mnaderna och att hon haft en knsla av att han bar p en hemlighet infr henne vilken tyngde honom. En finsk polisman sade till Bogdanovs hustru att ven polisen skulle ha rtt att ha sina hemligheter. Sjofficeren Kaimar Kikas, som ocks fanns upptagen p de frsta listorna men senare "frsvann", uppges ha blivit igenknd av en f.d. kollega i Kapstaden i Sydafrika i brjan av 1998. Han skall d ha vnt p klacken och sprungit ivg fr att undvika kontakt. Ett ytterligare indicium fr att de tta besttningsmnnen verlevde r att den frst publicerade listan p verlevande innehll 140 personer, dribland de tta saknade, sedan 139 under ngra dagar och drefter 137, som idag. 23

Samtidigt verlevde tv svenskar, och antagligen ytterligare ngra, utan att de antecknades p listan i brjan. Detta skedde frst ngra dagar senare. De ringde hem och deras anhriga blev verlyckliga och verraskade p grund av den bristflliga listan. Fljaktligen borde antalet verlevande p listan ha stigit under de frsta dagarna, men istllet sjnk det. Om man antar att fem verlevande frst inte fanns med s r ndringen frn 140 till 137 ltt att frklara. Antalet kade till 145 men de tta frsvunna personernas namn strks senare. De argument som framfrs officiellt om varfr listornas siffror sjnk r att det rdde frvirring och att vissa estniska namn var s krngliga att de infrdes flera gnger, den ena gngen med frnamnet frst, den andra gngen med efternamnet. Sdana namnfrvxlingar finns dock inte i de frsta hemligstmplade listorna. Dessutom skulle ngon av de verlevande senare ha avlidit. Ett sdant argument kan naturligtvis inte uteslutas men det skall hllas i minnet att det var den finska polisen som bearbetade listan och trots allt pminner det finska sprket mycket om det estniska. Dessutom frklarar inte ett felaktigt inskrivet namn hur tta namn p personer som bevisligen fanns ombord korrekt antecknats p listan. Det tyska varvets tekniske expert, kapten Hummel, samt varvets advokat, Peter Holtappels, bda frn Hamburg, r helt vertygade om att Avo Piht, antingen p egen begran eller mot sin vilja, blivit kidnappad och har ven meddelat detta i tyska medier. Moik och ngra till pstr att Pihts frsvinnande gtt via Tyskland. Endast svenska medier har mer eller mindre vgrat befatta sig med frgan, med undantag av Svenska Dagbladet och Aktuellt. Kristina Gauthier p SvD har rknat ut att KAMEDO-rapporten nr 68 frn Socialstyrelsen, vilken redogr fr rddningsarbetet, rapporterar att 139 personer har rddats. I framfrallt Estland och Tyskland har Pihts och de andras frsvinnande rnt stor uppmrksamhet i media. Egen vrdering De anhriga till de frsvunna har utsatts fr ett oerhrt lidande. Efter att ha tagit del av en mngd detaljer i utforskandet av frgan om Avo Pihts eventuella frsvinnande tillhr ven jag numera den skada som r helt vertygad om att Piht och de andra besttningsmnnen verlevt katastrofen. Ett starkt argument hrfr r att den hr tvistiga frgan uppsttt enbart om besttningsmn och inte passagerare, och i synnerhet besttningsmn som kan ha haft knnedom om ngot knsligt angende Estonias last. Icke s hgt 24

uppsatta besttningsmn rkade dela livflotte med dessa hgre uppsatta, varfr de kan vittna om att dessa "viktigare besttningsmn" verlevt och sedan frsvunnit. Skulle frgan om vilka som verlevt eller inte ha berott p att villervalla och kaos rdde, vilket r frsteligt i en sdan situation, hade frgetecken funnits ven kring vanliga passagerare och mnniskor frn andra nationer. De facto var de flesta omkomna svenska medborgare och passagerare och inte estniska medborgare respektive besttningsmn. I sdant fall hade frgetecknen sknsmssigt berrt olika nationer och olika grupper. Det faktum att tvist rder enbart om den hr lilla nyckelgruppen r ett starkt argument fr att Piht och de andra verkligen verlevt katastrofen. Man br ha i minnet att listorna med verlevande ingalunda uppgjordes lttvindigt utan varje verlevande fick sjlv stava sitt namn och uppge sitt fdelsedatum. Piht och vriga frsvunna besttningsmn fanns med p de frsta listorna med verlevande. Alla dessa frsta listor, dr de frsvunna finns med, r numera hemligstmplade.

C. verlevde ven Kalev Vahtras? Estonia nr 41 (166) av den 19 oktober 1994, av Jiiri Liim: ...Nu ringde hon (hustrun till Vahtras) den svenska polisens kontakttelefon som angavs p finsk TV: "Ja, er make finns med p listan ver de rddade," ld svaret, " men vi kan inte sga nnu p vilket sjukhus han ligger". Man rekommenderade Ruth Vahtras att ringa igen senare. Ruth frgade dessutom den svenska polisen hur man faststllde namnen p de rddade och fick till svar att alla rddade sjlva fick uppge sina namn och att personer som var medvetslsa vid sjlva rddningen gjorde detta i efterhand. Hemma, samtidigt, tog Ruths son kontakt med de estniska myndigheterna, inrikesdepartementet, socialdepartementet, Rda Korset osv. verallt frskrade folk att hans far fanns med p listan ver rddade. Han lugnade sin mor med att fadern skulle befinna sig i Sverige och att det viktigaste var att han fanns i livet. Han uppmanade modern att tervnda hem eftersom de inte kunde gra ngonting mer. Sledes tervnde Ruth p kvllen den 29 september. I Estland fortsatte de sina efterforskningar per telefon. De svenska sjukhusen meddelade dock att de inte fick lov att yppa ngra namn innan polisen lmnat tillstnd fr detta. 25

Inrikesdepartementet meddelade sonen: "Ja, din far lever, men fr guds skull, bertta inte detta fr ngon." Nr Ruth senare ringde till inrikesdepartementet s visade det sig att makens namn inte lngre fanns med p listan ver rddade! Hon ringde ytterligare en gng till polisen i bo. Dr meddelades att namnen ver rddade p listan var svra att tyda eftersom de var skrivna fr hand. Drefter bad Ruth polismannen att tminstone frska lsa upp namnen p listan, varp denne ilsknade till och sade: "Vet ni kvinna, vi r polisen och vet bst sjlva vad vi sger till vem och nr!" Vidare ville Ruth veta genom vilka kanaler Rda Korset i Estland ftt sin information. Det visade sig att informationen kommit frn finska Rda Korset, dock inte frn Sverige, eftersom det skulle fattas mellanstatliga verenskommelser fr att verfra dylik information. Ruth gav sig dock inte utan underskte varfr hon inte erhllit ngon information... Det estniska Rda Korset meddelade: "Vi erhller ingen information frn Sverige. Sedan den 1 oktober har en fullstndig informationssprr upprttats..." Peeter Polgunov berttar ...Kalev Vahtras och Peeter Polgunov (som ocks arbetat ombord p frjan och knde Kalev) beslutade sig fr att hoppa ver i en annan livflotte. "Vi var tv ombord p flotten och Kalev bar en flytvst och en ljus skjorta, ljusa byxor men inga skor..." Peeter Polgunov frskrar att han inte tror att Kalev drunknat. "Han hade flytvst p sig och var en god simmare. Vid avskedet i flotten gav han ett piggt intryck. Han var kraftfull och utan en enda skrma." Kalev har omkommit Man sade till Ruth: "Detta betyder att er make lever/' Ruth inbjds ocks till skyddspolisen dr hon fick fylla i ett 20 sidor lngt frgeformulr angende hennes make. Man frgade t o m om hans fingeravtryck och blodgrupp. I detta gonblick kom en fretrdare fr den finska polisen som hade fotografier av offren med sig. Dr fanns ven en bild p Kalev. "En drunknad mnniska som man funnit under rddningsarbetet," frklarade man fr Ruth. "Hur kunde ni faststlla hans namn, jag r ju frst nu hr och fyller i frgeformulret och 26

preciserar speciella knnetecken?" frgade den chockade kvinnan. "Hr hos er finns bara rykten - esterna vet ingenting," svarade den ovnlige finlndaren. "Anser ni att ven den svenska polisen r dum eftersom de per telefon uppgav fr mig att min make sjlv uppgivit sitt namn fr polisen?" svarade Ruth fr att inte lta sig underkuvas. Enligt Ruths uppfattning fanns p fotot ingen mnniska som drunknat utan en sovande man. Han hade fotograferats framifrn och i profil frn bda sidor. "Vi kommer inte att grla med er," sade finlndaren, "fr oss r ddsorsaken knd," obduktioner kommer att ga rum i Finland. Ruth r inte infrstdd med att obduktionen inte gde rum i Estland. Nsta dag kom Ruth tillsammans med Kalevs broder tillbaka fr att nrmare titta p fotografiet. Brodern upptckte blodspr i Kalevs hr p hgra sidan. P vnsta sidan syntes rr som uppenbarligen orsakats av ett vasst freml. P halsen syntes en svullnad liknande pssjuka. Gemensamt kom man fram till en slutsats: Detta kan inte ha varit en drunknad mnniska. Nr Ruth sg polisen Karm frskte hon f ett samtal med honom. "Vet ni, hos oss finns mnga rykten i omlopp, det pratas mycket," svarade polisen barskt. "Varfr skulle vi tro p dem? Vi pratar inte lngre om detta mne." Angende obduktionsresultaten sade tjnstemannen enbart: "Vet ni, det r ver huvud taget inte er sak. Det r vi som mste frmedla sanningen." Frgor om frgor Vnner till Kalev har beskrivit honom som en vaken kille som lade mrke till saker och ting som andra missade. Kalev har genomskdat mnniskorna och skapat sig en bild av de omstndigheter som rdde ombord p bten. Han var mycket vaken, tystlten och arbetsam. Han umgicks med andra mnniskor men sade aldrig ngot verfldigt. "Han arbetade d tillsammans med kaptenen Piht vid "Tallink", sade Ruth. Hon upprepar att hennes make efter hans rddning befann sig i samma helikopter som kapten Piht. Detta har tydligen blivit hans de. Ruth anser att Piht r ett mycket viktigt vittne. Hon befarar att Kalev kunde vittna om omstndigheterna p bten vid haveriet, vilket skulle ogillas av ngon. Ruth vill ocks veta vad ngot betydde som sades vid polisen: "Ju mer Ruth Vahtras rr i saken, desto farligare blir saken fr henne sjlv." Underliga saker hnde ocks med hennes telefon... 27

P kvllen mellan kl 22.00 och 23.00 den 30 september ringde telefonen. Det gick inte att se huruvida det var fjrr- eller lokalsamtal. Ruth lyfte luren men ingen fanns dr. Man kunde bara hra andetag i andra nden. Detta pgick i 15 minuter. Samma natt (1 oktober) mellan kl 01.00 och 02.00 p morgonen hade ngon ringt hennes far tre gnger. Inte heller dr fanns ngon i andra nden. Ruth har hr sin egen frklaring: Kalev knde till detta nummer, hade hoppats att fadern skulle lmna informationen till Ruth. De nrmast anhriga r frtvivlade. Vad har hnt med kapten Piht, Kalev Vahtras och de andra? Var finns sanningen? I en artikel av Jiiri Liim i den estniska tidningen Kodumaa den 17 november 1994 fortstter han att skriva om Kalev Vahtras de. Besttningsmannen Kalev Vahtras namn fanns omedelbart efter frlisningen p listan ver rddade. Hans hustru letade efter honom i Finland och Sverige. Dr fick hon av tjnstemn och sjukhusmedarbetare uppgiften om att hennes make skulle befinna sig p ett sjukhus i Sverige. Efter otaliga telefonsamtal och besk hos mnga myndigheter visade det sig till slut att det p grundval av ett fotografi identifierade liket efter Kalev Vahtras skulle finnas i Finland. Vad hnde sedan? (Hustrun ppnade kistan trots att hennes svger bad henne lta bli fr att undvika en chock.) "I den lilla kyrkan rdde halvmrker och jag kunde inte se alla detaljer men jag fick en chock," sade hustrun. "Nsta dag tog vi hem kistan och hmtade en yrkesfotograf. D sg jag min make i dagsljus. Detta var inte min make. Det var en gammal grhrig man, plgad, slagen och som lidit smrtor." Har ven ngon fackman sett bilderna? "Jag har visat bilderna fr en sakkunnig. En ledare fr en engelsk rddningshelikopter frklarade att sren sg ut precis som p mnniskor som under en rddningsaktion fallit ner i havet frn vajern p en rddningshelikopter. Fallet frorsakar tryckskillnader varp blod strmmar ur ronen. I ansiktet fr man kraftiga blmrken. Av mannens hgra hands utseende att dma skulle man kunna sga att han fortfarande hller sig fast vid ngonting. Hans arm var full av blodstrimmor och rivsr. Jag kan bara inte tro att han fallit ner frn en helikopter, eftersom hans namn fanns s lnge p listan ver rddade och p en av listorna hade man t o m angivit hans kroppstemperatur. Hans namn figurerade under lng tid bland den svenska polisens data och icke minst bekrftades hans rddning per telefon. Den som faller ur en helikopter kan inte sga sitt namn. I sjlva helikoptern efterfrgades inga namn utan man koncentrerade sig enbart p att rdda liv. 28

Inte heller p rddningsflotten dr Kalev befann sig. Namnen faststlldes frst senare p land. Dessutom ansg de sakkunniga att man mste utg ifrn spr efter slag. P de fotografier man presenterade den 10 oktober fr att identifiera honom sg man blodspr i Kalevs hr, ngon skrma i ansiktet och enkla sticksr. Den mnniska som togs hem var dock totalt vanstlld." Vad sger obduktionsresultaten? "Obduktionen genomfrdes i Finland. Den ena ddsattesten kom frn obducenten. P denna anges som ddsorsak: "drunknad hypothermi". Det andra intyget kom ocks frn Estlands ambassad i Finland med meddelandet: "drunknad den 28 september p bten, utan tidsangivelse". Den 14 oktober erhll jag ett fax med obduktionsresultaten och Kalevs klder, en kortrmad ljus skjorta och en byxa. Klderna var alldeles hela. Kragen p skjortan var blodig och det fanns ngra blodstnk p byxorna. Om han rddades frn flotten eller ur havet vet jag inte. Denna mnniska har aldrig nmnt sitt namn. Han blev inte rddad. Han var inte p sjukhus fr behandling. Han var enbart hittad som drunknad. Det r dock helt skert att han befann sig p rddningsflotten till den frsta helikopterns ankomst och avfrd. Vad hnde i verkligheten? Vad har hnt med Kalev? Varfr s mnga motsgelsefulla omstndigheter och undvikanden?" Vad hnde enligt er mening? "Jag kan frestlla mig att nr en mnniska fiskas upp ur havet och frhrs omedelbart eftert i rddningshelikoptern s talar han fortfarande under chock lyckligt om sin rddning, allt han varit med om och sett. De mnniskor som rddades av passagerarfartygen fick enligt vad jag vet inte uppleva en sdan situation. Uppenbarligen fanns inga utredare ombord p btarna. Sdana stackars mnniskor dock, som forslades till militrfrlggningar, blev omedelbart frhrda. Jag fruktar att Kalev p bten, fre och efter katastrofen, blivit varse ngonting som inte var passande fr pamparna." Har ni mottagit ngot resultat frn obduktionen? "Nej, ett sdant papper dr alla yttre och inre sr beskrivs har jag inte erhllit. Jag vill verkligen se ett sdant. Enligt ddsattesten drunknade Kalev den 28 september. Vart frdes han sedan, var fanns han? Dr fattas alla officiella uppgifter. Hans namn fanns i de svenska listorna p rddade. Varfr obducerades han d i Finland? Det r bara mystiska hndelser och missfrstnd." Har Estline intresserat sig fr er? "Estline har inte vnt sig till mig. Jag gick sjlv dit fr att klara av formaliteterna. Ingen brydde sig om hur vi klarade oss. Pengar vill jag ver huvud taget inte tala om, fr pengar kan inte terbringa ngon mnniska..." 29

Egen kommentar Denna berttelse passar vl in i bilden. Antagligen visste Vahtras fr mycket och blev mrdad. Hans kropp byttes drefter ut mot en som av misstag fallit ner frn vajern till en rddningshelikopter eller frn en bt. D. Sjfartsverkets agerande Sjfartsverkets dvarande skerhetsansvarige, Bengt-Erik Stenmark, lr ha sagt vid en tidig presskonferens att Avo Piht intervjuats av den internationella haverikommissionen angende Estonias frlisning efter olyckan. Stenmark har sedan frnekat detta. Vid en TV-diskussion med Robert Aschberg i mars 1995 frskte han vilseleda allmnheten genom att pst att Estonia byggdes enligt gllande regler. Min invndning att t o m varvet erknner att Estonia inte byggdes enligt reglerna, eftersom det vattentta kollissionsskottet p bildck fattades, tvingade honom att erknna att bten inte var byggd enligt reglerna. Stenmark fick sedermera lmna sitt arbete. Sjfartsverkets skerhetschef Johan Franson blev hans eftertrdare. "En av Fransons frsta tgrder blev att frhindra Sjfartsverkets personal att uttala sig om Estonias stabilitet och flytfrmga med vatten p bildck," skriver Anders Bjrkman i sin nya bok "Estoniakatastrofens obesvarade frgor", kapitel 1.37. Franson pstod under hsten 1994 att det inte vore ndamlsenligt att brga bten eftersom kropparna skulle vara i mycket dligt skick och de rrelser som skulle orsakas av brgning skulle skada kropparna s allvarligt att det kunde jmfras med att "mala dem genom en kttkvarn". Journalisten Maria Carlshamre har prisbelnts fr att ha visat att Johan Franson medvetet och p ett osmakligt stt vilseledde allmnheten i den hr frgan. En klla inom Sjfartsverket tipsade Spiegel TV:s reporter, Jutta Rabe, om att Johan Franson handlade p det hr viset p uppdrag av regeringen och att han erhll en garanterat hg fallskrm ifall han skulle tvingas avg p grund av oserist agerande i samband med Estonia. Angende trovrdigheten hos Jutta Rabes kllor, se kapitel O, Information till tyska Spiegel TV och andra. I maj 1997 lanserade Sjfartsverket ett dokument frn 1959 till Erik Ridderstolpe p Dagens Eko, vilket ledde till Olof Forssbergs (ordfranden i den svenska haverikommissionen) avgng. Vid denna tidpunkt var Estoniarapporten redan s lngt sammanstlld att det fanns ett skriftligt utkast. Enligt Werner Hummel (det tyska varvets utredare), Tuomo Karppinen (finsk 30

medlem i haverikommissionen) och de anhrigas expert, Alve Wendt, hade dokumentet inget samband med Estonias frlisning. Estonia byggdes frst 1980 och inte 1959 d det rdde helt andra frhllanden. Min vrdering av detta r att Sjfartsverket ftt i uppdrag att ta fram en anledning till att iscenstta Forssbergs avgng. (Se ven kapitel J.) Aldrig tidigare har Sjfartsverket slppt information till medierna som r skadlig fr verket sjlvt eller ett annat statligt verk. Varfr skulle Sjfartsverket frst efter nstan tre r och nr rapporten i stort sett var frdigskriven bemda sig om att i sina arkiv leta fram material som var ndvndigt fr Estoniafrgan? Detta hade naturligtvis gjorts redan i brjan av utredningsarbetet. Att det pltsligt dk upp sdana hr inaktuella handlingar frn 1959 vcker misstanken att Sjfartsverket ven dr r politiskt styrt. En annan person tillhrig Sjfartsverket uppgav att det skulle finnas ett hl i Estonias skrov p dck 0, p styrbord sida, vilket skulle vara den egentliga orsaken till frlisningen. Denne person pstod vidare att hela Sjfartsverket internt talade om detta hl. Nr jag tillskrev Johan Franson fr att f ryktet om hlet bekrftat s svarade han att han inte mindes ngonting frn de dykarbilder som togs i december 1994 p uppdrag av Sjfartsverket. I detta sammanhang kan nmnas att Spiegel TV:s klla vid Sjfartsverket redan i december 1996 informerade Spiegel TV om att det skulle finnas en hemligstmplad SPO-rapport inom Sjfartsverket, varav framgr att den egentliga orsaken till frlisningen var ett stort hl p dck 0 p styrbord sida och inte att bogvisiret slets loss. Faktagruppen med Johan Ridderstolpe och Bjrn Stenberg har i sin rapport frn juni 1999 visat att haverikommissionen anvnt urkundsfrfalskning fr att fria Sjfartsverket frn brottsmisstanke och marginalisera de fel Estonia var behftad med. Dr avsljas ocks att det var Sjfartsverkets uppgift att mot betalning utfra Bureau Veritas kontroller inom ramen fr ett civilrttsligt kontrakt, d Bureau Veritas saknade kvalificerad personal. Faktagruppen har ven grvt fram att Sjfartsverkets sista kontroll av Estonia, som skedde p kvllen den 27 september 1994 innan hon lmnade Tallinn fr sin sista resa, inte alls bara var en vning fr esterna utan en skarp kontroll dr 14 allvarliga brister upptcktes, vilket visade att frjan inte var sjvrdig. ke Sjblom, kontrollant frn Sjfartsverket, frskte drfr att hindra Estonias avfrd frn Tallinn men vertalades av personer hgre upp i hierarkin att lta henne lmna Tallinn.

31

E. Politikernas brutna lften Estonia frliste under den borgerliga regeringens mandat. Dvarande statsministern Carl Bildt lovade att frjan skulle brgas s snart som mjligt. Carl Bildt reste till Finland samma dag som frlisningen skedde, antagligen bl a fr att hlla hemliga verlggningar med den finska regeringen. Vid mnadsskiftet september/oktober 1994 tog den nya socialdemokratiska regeringen ver styret och den nye statsministern Ingvar Carlsson upprepade Bildts lfte att brga Estonia s snart som mjligt. Drefter kom Sjfartsverkets Johan Franson med ovan nmnda vilseledande uppgifter om att vrakets inre skulle vara hoptryckt och att detta skulle ha skadat de omkomna svrt (att s inte var fallet rrande flertalet av de omkomna visades av dykarna som beskte vraket i december 1994) och att kropparna skulle sargas alltfr svrt av en brgning. Ungefr samtidigt gick Ines Uusmann ut med uppgiften om att det tekniskt sett knappast vore mjligt att dyka p ett sdant djup. Dessutom skulle kropparna redan d, dvs ngra veckor efter olyckan, vara svrt medfarna. Ines Uusmann pstod senare i en intervju i lrdagsekot att det var en mycket stor dumhet av henne att g ut med detta felaktiga meddelande. Min egen misstanke r att det ingalunda var frga om en dumhet utan istllet ett medvetet frsk att vilseleda allmnheten fr att vnda opinionen frn en brgning. Hon meddelade nmligen kort drefter att det inte var mjligt att brga och att det vore mycket bttre att gjuta betong ver vraket. I november 1994 tillsatte regeringen ett etiskt rd, dr ingen av de anhriga ingick, som kom fram till att det inte vore etiskt frsvarbart att brga Estonia. Medlemmarna i rdet misstnktes fr att g i regeringens ledband eftersom de redan innan rdet tillsattes uttalade offentligt att de motsatte sig en brgning. Ett starkt argument som framfrdes av rdet var att det var omjligt att brga alla varfr det vore bttre att inte brga ngon alls. Mnga anhriga hyser speciellt djupt frakt fr en av medlemmarna i detta etiska rd nmligen Yrsa Stenius frn Aftonbladet, som av Maria Carlshamre kallades fr "maktens megafon". Mnga anhriga krvde att Stenius skulle f avsked frn Aftonbladet. Kravet kvarstr. "Under nstan kampanjliknande former skildras hur olmpligt det skulle vara att brga omkomna. Det Etiska Rdets inflytande och Gun Hellsviks koordinering av den politiska debatten stter den demokratiska processen ur spel," heter det i en hemlig dagbok frn en tjnsteman p Sjfartsverket som r upprrd ver hanteringen av Estoniarendet. En av de mrkligaste turerna frn kommunikationsdepartementet r bemtandet av det norska bolaget Stolt Comex Seaway A/S som r en av 32

vrldens ledande undervattensentreprenrer. Ett av bolagets specialfartyg lg dagarna efter katastrofen i nrheten av Estonias vrak och man erbjd sig att brga omkomna till sjlvkostnadspris. Man ppekade ndvndigheten av att agera snabbt, innan strmmarna skulle fra bort kroppar. Trots att politikerna lovat en snabb brgning erhll det norska fretaget inte ens ett svar. Dremot sade Ines Uusmann i TV den 24 oktober 1994 att "det skall vara serisa fretag som gr det hr... Det finns ett antal serisa fretag och de r alla stationerade i Aberdeen i Skottland." Dock fick inte heller ngot av dessa fretag uppdrag att brga. Istllet meddelade statsminister Ingvar Carlsson den 15 december 1994 att den svenska regeringen beslutat att inte brga bten. Istllet skulle en betongvertckning ske. Ingen frn regeringens eller det etiska rdets sida hade frhrt sig hos de anhriga om hur dessa uppfattade denna frga. Man hade p ett odemokratiskt stt fattat ett beslut och samtidigt brutit alla utfsta lften. Enligt min spekulation (jag saknar bevis) har Carl Bildt, Ingvar Carlsson och Ines Uusmann frskt lugna allmnheten genom att frst utlova brgning, trots att man visste att detta skulle avslja en skandal, fr att sedan gra tvrtom. Nr det skulle gras en omfattande dykunderskning av vraket i december 1994, erhll inte Stolt Comex Seaway A/S uppdraget, trots att dess anbud belpte sig p 3,5 miljoner kronor, utan istllet det brittiska fretaget Rockwater, som krvde 7,5 miljoner kronor. Rockwater r knt fr att kunna garantera en hg grad av sekretess och alla dess dykare har n idag tystnadsplikt rrande arbetet p Estonia. Varfr detta hemlighetsmakeri? (En dykare brt mot sekretessen, se Del 1, kapitel X, Hl p dck 0.) Efter att medierna lyckligtvis uppmrksammat den dliga kontakten mellan regeringen och de anhriga och ven funnit en rad mrkligheter kring den internationella haverikommissionen och i synnerhet dess svenska del, gav statsminister Gran Persson vika bland annat fr det stora opinionstrycket efter Olof Forssbergs avgng i maj 1997 och tillsatte en kommission att underska myndigheternas agerande i Estoniafrgan. I detta sammanhang ppekade Jan Guillou att det r typiskt fr politiker att tillstta en kommission som skall hjlpa till med att komma nnu lngre ifrn sanningen. S skulle ha skett i mnga andra sammanhang, t ex vid Palmemordsutredningen.

33

Analysgruppen med Peter rn Mycket riktigt tillsattes denna kommission, vilken kallas fr "Analysgruppen fr granskning av Estoniakatastrofen", p ett diktatoriskt stt. Mitt ppekande till statsrdsberedningen att det inte var demokratiskt att regeringen, som sjlv skulle granskas, tillsatte en sdan analysgrupp och inte tillt de anhriga att gra detta, besvarades med att s r brukligt i Sverige... De anhriga fick visserligen inkomma med frslag p medlemmar i kommissionen men enbart det minst obekvma av dessa frslag, som de stora anhrigfreningarna fresprkat, hrsammades efter ptryckningar i media. Istllet verrumplades de anhriga en mndag med information om att mte skulle hllas hos statsrdsberedningen sndagen drp p kvllen. Dr skulle regeringen tillknnage vilka personer som skulle ing i kommissionen. Den strsta anhrigorganisationen, DIS, hade ingen mjlighet att med s kort varsel skicka ngot ombud. Det bestmdes att Peter rn, generalsekreterare i Rda Korset och f d folkpartistisk statssekreterare, skulle utnmnas till ordfrande. Han hvdar att han aldrig skulle ha tagit sig an uppdraget om han inte ftt lngtgende befogenheter, t ex att fatta beslut om brgning. Kommissionens uppgift skulle enligt regeringens diktat inte innefatta ngon utredning av hur den internationella haverikommissionen sktt sitt arbete. Hr ville man avvakta slutrapporten. Ingen visste vid denna tidpunkt nr detta kunde blir aktuellt. Istllet skulle enbart vriga tgrder frn myndigheternas sida granskas. Dock hade statsrdsberedningen under Gran Persson dikterat att ingen som tidigare varit aktiv i anhrigarbetet skulle f ing i kommissionen. Enbart s.k. neutrala personer skulle tillsttas. De anhriga skulle hras i en s.k. referensgrupp, istllet fr att lta dem gra granskningen eller ing i Analysgruppen. Detta var naturligtvis inte ndamlsenligt, eftersom en neutral person inte har den frkunskap i det hr mycket komplexa rendet som krvs fr att kunna vara en vrdefull medlem i Analysgruppen. Det meddelades att kommissionen skulle avlgga en rapport frst i december 1998, dvs efter riksdagsvalet hsten 1998, trots att den utlovats tidigare. Mrkligt nog ingick professor Stig Strmholm, f d rektor fr Uppsala Universitet, i kommissionen. Bara ngra mnader tidigare hade han avbjt att med sin tunga juridiska rst hjlpa de anhriga i debatten om dykning och sanningen om Estonia med argumentet att rttsfrgorna kring Estonia inte tillhrde hans kompetensomrde. Nu sg han pltsligt inga hinder fr att stlla upp. Enligt en plitlig klla har han varit knuten till den militra underrttelsetjnsten. 34

DIS meddelade att kommissionen kunde tnjuta dess frtroende endast om en ny dykunderskning genomfrdes omedelbart. Jag satt fr DIS rkning med i Analysgruppens referensgrupp, vilket gav mig god insyn i dess arbete. Eftersom uppgiften bestod i att analysera samhllets agerande efter katastrofen freslog jag att tyngdpunkten i arbetet skulle lggas p att underska varfr samhllet inte kunnat peka ut ngon ansvarig fr frlisningen. Jag efterlyste en analys av klagaren Tomas Lindstrands bristflliga arbete, varfr polisen frfalskat vittnesml frn verlevande, varfr sjukhuspersonal (Rda Korsets eget folk/dvs det som omedelbart fll under Peter rns ansvarsomrde) och polis anklagades fr medhjlp till flera verlevande besttningsmns frsvinnande, varfr MUST och SPO var inblandade samt var deras rapport fanns (som Expressen skrev om). Likas fresprkade jag en noggrann underskning av Sjfartsverkets och kommissionens roll i frgan om varfr skrovet inte filmats i sin helhet. Anders Bjrkman ppekade ven att Analysgruppen borde ha utrett varfr de svenskar som har och hade hand om sjskerheten inom Sjfartsverket av Johan Franson tvingades att hlla tyst. Alla dessa sttestenar undveks dock av Analysgruppen. Drfr r analysen ofullstndig. D rns grupp dessutom ville undanhlla dykarnas ocensurerade filmmaterial fr referensgruppen beslt jag mig fr att lmna referensgruppen i protest. Till min stora frvning gav Analysgruppen i november 1998 rekommendationen att allt skulle gras fr att brga kropparna. Nyheten slog ned som en bomb bland de ledande. Kent Hrstedt, riksknd verlevande, satt bredvid mig nr han fick beskedet frn Peter rn. Nr vi reste oss upp, bad jag honom nyo att ge sitt std i en offentlig debatt om ny dykunderskning av vraket. Om kropparna skulle brgas, var det ju ltt att samtidigt skicka ner en kamera och filma det som fattades. Hrstedt frste d aggressivt mot mig att det var osmakligt av mig att stlla honom en sdan frga nr han var s omskakad. Detta kom som en verraskning fr mig d alla andra i rummet verkade vara glada ver Analysgruppens rekommendation. ven Hrstedts tidigare kategoriska vgran att ge offentligt std t mina debattinlgg om en ny dykunderskning vckte hos mig misstanken att ven han hade ngot att dlja. Drygt tre timmar efter Analysgruppens offentliggrande av brgningsbeslutet den 12 november 1998 hrde jag p radion att Bill Clinton hade ringt Gran Persson i samband med Irakkrisen. Frn en plitlig klla inom UD fick jag dock veta att samtalet i alla fall inte rrt Irakkrisen. 35

Drav skulle man kunna dra slutsatsen att Clinton ringde Persson fr att tillrttavisa honom angende brgningsbeslutet. Jag r nmligen vertygad om att Analysgruppens beslut terspeglar Gran Perssons nskeml att Estoniaskandalen blir allmnt knd. Persson mste utg ifrn att skandalen inte kan hemlighllas hur lnge som helst och han har inget intresse av att bli indragen i den d han r helt oskyldig. Allts kan Persson bara dra politisk nytta av att sanningen uppdagas. Dessutom visar Perssons politik p mnga andra punkter att han frsker befria Sverige ur USAs brottsliga jrngrepp. Tyvrr r Persson inte s mktig som han skall vara enligt konstitutionen. USA utvar genom sina skerhetstjnster och andra kanaler ett stort inflytande ver Sveriges politik. Frmodligen var det drfr Mona Sahlin fick ansvaret fr Estoniahanteringen. Hon lovade de anhriga att agera fr sanningen men svek sina lften genom att tillta att Danmark ingick ett folkrttsligt avtal med Sverige om att inga kroppar skulle brgas, efter att regeringens egen Analysgrupp lmnat rekommendationen att s skulle ske. I februari 1999 beropade Sahlin just Danmark, Finland och Estland som hinder fr en brgning, d dessa stater inte skulle vara villiga att omfrhandla dykfrbudsavtalet. Pengarna fr Peter rns Analysgrupp, tskilliga skattemiljoner, var terigen utbetalade i ondan. Nr jag tillskrev regeringen fr att erhlla kopior av all korrespondens mellan Sverige och USA angende Estonia s svarade man att sdana handlingar inte frvaras hos regeringen. Jag erhll inget skriftligt svar p min frga om var de frvaras. Samtidigt vgrade regeringen att slppa sekretesstmpeln p vriga Estoniahandlingar, framfrallt de som finns hos den internationella haverikommissionen. Hos UD finns det ca 400 dokument om Estonia som hemligstmplats med motiveringen att en publicering av dem kan frsvra relationen till frmmande makt. Avslutningsvis vill jag ppeka att en politiker har utsetts till hatobjekt nummer ett av mnga anhriga, nmligen Ines Uusmann. Vi har ideligen krvt hennes avgng. Inget har hnt. Enligt min bedmning borde ven Gran Persson ha mrkt att Ines Uusmann inte klarade av att hantera sina uppgifter. Hon har sannolikt bidragit till att socialdemokraterna frlorat vljare. Att Gran Persson nd behll henne p posten skulle kunna frklaras med att hon r en av de f som knner till sanningen om Estonia. Skulle hon ha avskedats s riskerades eventuellt att hon skulle brja tala ut och framfr allt s skulle det ha inneburit att en ny person mste invigas i detta brisanta rende. Ju fler 36

som vet, desto strre r risken att bubblan spricker. Dessutom hade Uusmann frn regeringens synvinkel enbart uppfyllt sin plikt. Drfr fick hon sitta kvar. Efter riksdagsvalet i september 1998 upplstes Ines Uusmanns departement och infrlivades i ett nytt, stort nringsdepartement, dr vice departementschefen Mona Sahlin, som var vice statsminister under Ingvar Carlsson, ansvarar fr handlggningen av Estoniarendet. Antagligen ven hr ett skickligt schackdrag av Gran Persson fr att driva sin vilja igenom gentemot USAs inblandning i svensk politik. F. Dykfrbud, skyddande av gravfriden I brjan av december 1994 genomfrdes p uppdrag av svenska Sjfartsverket och drmed svenska regeringen de enda officiella dykunderskningarna av vraket. I brjan av oktober 1994 hade den finska militren enbart skt med ekolod och filmat med hjlp av undervattenskameror men inga dykare hade varit nere. De engelska dykare som nu anlitades frbjds officiellt att underska och filma p bildck. Nr andra bilfrjor, t ex Jan Heweliusz och Herald of Free Enterprise kapsejsat, har man prioriterat underskning av bildck. Fr att faststlla olycksfrloppet mste nmligen klarlggas vilket slags last som fanns ombord, hur denna var frdelad, huruvida bildck var verbelastat, vilken trim bten eventuellt hade osv. Intet av detta fick dock underskas p Estonia enligt vad som uppgivits fr allmnheten. Den 27 augusti 1995 trdde ett folkrttsligt avtal i kraft mellan Estland, Finland och Sverige angende skrandet av gravfriden vid Estonias frlisningsplats, dvs dykfrbud och betongvertckning. Motiveringen fr dykfrbudet var att gravplundring skulle frhindras. P grund av detta avtal lagstiftade de tre lnderna om en nationell strafflag fr att skra griftefriden. Utver den avtalstext som de tre lnderna enats om frbjuder Sverige med sin lagstiftning samtliga tgrder vid och kring vraket, med undantag fr bortfrande av gammal olja samt fr det arbete som r ndvndigt fr att kunna lgga minst 15 000 ton betong ver vraket. I regeringspropositionen (lagfrarbeten) 1994/95:190 str det uttryckligen vid denna punkt p sidan 7: "Inte heller i vrigt erfordras ytterligare undantag frn frbudet." Detta innebr att det tvrtemot det folkrttsliga kontraktet ocks r frbjudet att freta dykningar i bevissyfte, ifall detta behvs inom ramen fr en civilrttslig eller straffrttslig prvning, respektive om en domstol anordnar en dykning i underskningssyfte. Justitieutskottet godknde detta. 37

Enligt min juridiska bedmning, som delas av en rad andra jurister som jag diskuterat saken med, utgr detta ett brott mot artikel 6, mnniskorttskonventionen, som garanterar en fri rttegng. Det r nmligen vsentligt vid en rttegng att man har tillgng till allt bevismaterial. Detta gller bde vid en straffrttslig rttegng, dr man vill befria sig frn ett ansvar, och vid en civilrttslig rttegng, dr man, som t ex i det hr fallet, behver bevis fr att Sjfartsverket genomfrt undermliga kontroller och dylikt. Enligt min uppfattning utgr detta ocks ett brott mot svensk frfattning, grundlagen, som visserligen inte uttryckligen men genom tolkning reglerar att en stat som sjlv r part i en rttegng, t ex via det statliga Sjfartsverket, inte med en lag kan frbjuda all bevisupptagning vid ett freml och p s vis ka chansen att slippa ansvar. Dykfrbudslagen strider drfr, i den utstrckning den frbjuder bevisupptagning, enligt min mening mot hgre rttsregler, nmligen frfattningen och konventionen fr mnskliga rttigheter. Dessutom strider dykfrbudslagen enligt min och mnga andra juristers, dribland professor Hugo Tibergs, uppfattning mot folkrtten. Den svenska regeringen ger ingen rtt att lagstifta p internationellt territorium, dvs ppet hav. Det strider mot principen att havet r fritt fr alla, vilket r en mycket gammal folkrttslig regel. Intressant r ocks att lagen trdde i kraft i en sllan skdad hast, vilket r mycket sllsynt vid lagstiftning (SFS 1995:732). Lagens grund, dvs det folkrttsliga avtalet, trdde ikraft frst den 27 augusti 1995. Den svenska lagen om dykfrbud, som skall vara en fljd drav, trdde i kraft redan den 1 juli 1995, dvs nstan tv mnader tidigare n det regelverk som mjliggr lagen. En sdan brdska har lagstiftaren svitt jag vet aldrig frr haft i svensk efterkrigshistoria. Viktigt i sammanhanget r ocks att moderater och socialdemokrater arbetat i gott samfrstnd i frgan. Annars hade en majoritet inte kunnat uppns s snabbt dvs om man inte haft ett gemensamt intresse att bevaka. Den enda som ver huvud taget riktat ngon form av kritik mot den hr lagstiftningen r Thomas Julin frn miljpartiet. Anledningen till stiftandet av lagen uppgavs officiellt vara skyddande av gravfriden dvs att gravplundring skulle frhindras. Detta r ngonting som ligger framfrallt i de anhrigas intresse. Ingen politiker som bidragit till stiftandet av lagen har tillfrgat de anhriga om deras sikt eller ltit genomfra en omrstning, trots att det gjorts omrstningar inom DIS som visar motsatsen och alla politiker knt till det. Kommunikationsminister Ines Uusmanns dvarande rttschef Anders Iacobaeus skriver i ett rttsligt utltande att dykfrbudslagen ocks frbjuder domstolar att genomfra 38

dykning. Drmed omintetgrs bevisskring. Han skriver vidare att detta kan kollidera med domstolars rtt att just anska om en bevisskring. Hur denna kollision skall lsas lmnar Iacobaeus drhn. Detta till trots proklamerade Ines Uusmann i juni 1996 officiellt att regeringen beslutat skjuta upp sitt beslut om verkstllande av betongvertckningen av Estonia, fr det fall att den internationella haverikommissionen skulle behva nytt bevismaterial eller att det skulle behvas ny bevisning inom ramen fr de anhrigas rttegng i Paris. Detta bekrftade Ines Uusmann nyo vid en lrdagsintervju fr ekoredaktionen i april 1997. Nr jag i mars 1997 gick ut med ett pressmeddelande om att en ny dykunderskning behvs fr bevisskringen inom ramen fr rttegngen i Paris, reagerade Uusmann och drmed regeringen snabbt genom att ndra sig och meddela att en sdan bevisskring inte vore tillten enligt dykfrbudslagen drfr att den skulle stra gravfriden. Min egen vrdering av detta meddelande r att Ines Uusmann gr sig skyldig till grovt hyckleri nr hon frst pstr att man skall vnta med betongvertckningen fr att mjliggra ny bevisupptagning fr rttegngen i Paris och, nr detta sedermera krvs, hvdar att detta inte r tilltet eftersom det skulle strida mot dykfrbudslagen. Ines Uusmann var medveten om lagen redan i juni 1996. Man kan allts tvivla p hennes frklaring i juni 1996 nr hon i mars 1997 pltsligt pstr raka motsatsen. Den egentliga orsaken till att beslutet om betongvertckning skts upp r nmligen en helt annan. Se hr nsta kapitel G, Betong. Fr att kringg problemet att svenska staten inte ger rtt att lagstifta p ppet hav, uppmanade den svenska regeringen genom pfallande starka diplomatiska anstrngningar den 23 april 1996 alla europeiska stater att ansluta sig till det folkrttsliga avtalet mellan Estland, Finland och Sverige, vilket innehller dykfrbud och godknner betongvertckning. Efter DIS vdjan valde i alla fall den tyska regeringen att avst ifrn att ansluta sig till dykfrbudsavtalet. Det gr som en rd trd genom regeringens och andra myndigheters agerande att de med alla medel vill frhindra en ny dykunderskning. I lagen kunde man annars ha gjort undantag fr de anhrigas och domstolsintressen. Enligt min teori r sklet inte skyddande av gravfriden. Denna ligger ju frst och frmst i de anhrigas intresse och dessa har aldrig blivit tillfrgade i saken. En vervldigande majoritet av de anhriga vill att en dykunderskning genomfrs. Nr det gller skndning av jordegravar har man inte vidtagit liknande extraordinra tgrder. Troligt r att det p havsbottnen vilar en stor skandal, vilken skall dljas med alla medel. 39

Peter Barasinskys dykfrsk Innan den svenska lagen om dykfrbud trtt i kraft den 1 juli 1995 ville Peter Barasinsky, som arbetat ombord p Estonia, brga sin omkomna hustru Carita. Han visste genom uppgifter frn verlevande att Carita nstan hunnit ut p dck men fallit tillbaka ned i en trappuppgng vilken utgjorde en djup flla p grund av slagsidan. Han knde drmed till hennes position vilket innebar att han inte skulle behva ska igenom hela bten och drmed riskera att gra verkan p andra kroppar, utan han kunde lokalisera henne ltt och brga kroppen. Paret hade lovat varandra begravning p en kyrkogrd i Uppsala. Vren 1995 engagerade Peter drfr ett polskt dykarteam, eftersom han sjlv har polskt pbr och eftersom detta var en ekonomiskt frdelaktig variant. Ofrsiktigt nog tillknnagav han sina planer offentligt. Dykningen utgjorde sjlvfallet inget lagbrott nnu eftersom den nya dykfrbudslagen inte hunnit trda i kraft. Nr den svenska regeringen fick information om hans planer skickades omedelbart ett hemligt brev till den polska regeringen, vilket hade till fljd att alla polska dykare vgrade att ta Barasinskys uppdrag, trots att de grna hade tagit sig an arbetet. Nr jag mer n ett r senare frskte f knnedom om det hemligstmplade brevet erhll jag svaret frn svenska UD att man inte tnkte upphva sekretessen. Jag stller mig sledes frgan varfr den svenska regeringen ver huvud taget gr sdana anstrngningar i ett enskilt fall och framfrallt varfr brevet hemligstmplats och fortfarande hlls hemligstmplat? Efter denna ovntade frdrjning satsade Barasinsky nu sina pengar frn frskringsbolaget SKULD p att anlita tyska dykare. Nr detta blev knt snde den svenska regeringen en not till den tyska regeringen och bad den frhindra dykning. De tyska myndigheterna hotade de tyska dykarna med indragning av deras licens. Dessa struntade dock i hotet och begav sig ut p havet. Detta skedde i mitten av juni 1995, dvs ngra veckor innan dykfrbudslagen trdde i kraft. Med ombord p dykbten fanns Jutta Rabe frn tyska Spiegel TV fr att dokumentera Barasinskys dykning. De tyska dykarna hade svrt att hitta frlisningsplatsen eftersom den internationella haverikommissionen angivit felaktig position fr platsen i sin delrapport som publicerats i mars 1995. Enbart tack vare en av dykarnas kontakter vid tyska marinen erhll man rtt position, vilken avvek nstan tv kilometer frn den felaktigt angivna. Hur kunde den tyska marinen knna till den rtta positionen? 40

Just nr Barasinsky anlnde till frlisningsplatsen med de tyska dykarna kom den svenska marinens isbrytare Ale till platsen och frskte skrmma ivg tyskarna. Av ekonomiska skl hade Barasinsky investerat enbart i en fjrrstyrd kamera med fjrrstyrd griparm som skulle brga Carita. Detta utnyttjade Ale genom att, i strid med alla sjrttsliga regler, lgga sig p en halv meters distans frn den tyska dykbten som var mycket mindre och brja pumpa vatten frn den ena sidan till den andra. P s stt skapades s starka vgor att de tyska dykarna tvingades avbryta sitt filmnings- och gripfrsk. Annars hade risken varit alltfr stor att vgorna skulle frstra kabeln till den fjrrstyrda roboten s att det mycket vrdefulla redskapet skulle g frlorat en gng fr alla. Detta brott mot sjlagen filmades noggrant av tyska Spiegel TV som dessutom ifrgasatte med vilken rtt den svenska isbrytaren Ale agerade mot en tysk bt p internationellt vatten. Ales kapten uppgav d att de p uppdrag av svenska Sjfartsverket skulle bevaka platsen och inte tillta ngon dykverksamhet dr. Hndelsen polisanmldes men anmlan bearbetades inte av klagaren utan rendet lades ned. Lngre fram kommer jag att berra flera fall dr klagarmyndigheten agerat minst sagt mrkligt angende Estonia. Se hrom kapitel M, klagarens och polisens agerande. Det r obegripligt att detta brott inte beivrades trots tillrckliga bevis genom de glasklara bilderna. Det r tydligt ven fr en lekman att en s stor bt inte ger rtt att g s nra en annan bt som 50 cm. Det var p hret att en kollision intrffat p ppet hav. Dessutom fanns inget rttsligt lagstd fr Ales agerande eftersom dykfrbudslagen inte ens trtt i kraft vid den aktuella tidpunkten och dessutom ligger platsen p internationellt vatten. Barasinsky tvingades avbryta sitt frsk att brga Carita vilket kade hans lidande avsevrt. Andra dykfrsk I februari 1997 planerade anhriga en ny dykning med samma dykare som frskt hjlpa Peter Barasinsky. Den hr gngen begick man inte misstaget att offentliggra det och dykningen planlades under stor sekretess. Just nr kontrakt skrivits med dykarna och priset frdigfrhandlats dk mystiska telefonsamtal upp vid en TV-redaktion i Berlin och hos dykfirman i Tyskland. Pringningarna knnetecknades av att signaler gick fram men nr luren lyftes s fanns ingen i andra nden. Detta upprepades tskilliga gnger under dagtid och delvis ven nattetid. Dessa mystiska pringningar dk upp precis i 41

samband med den planerade dykaktionen. TV-redaktionen lyckades vid flera tillfllen, tack vare en modern digital vxelanlggning, spra telefonnumret varifrn pringningarna kom. Samma telefonnummer sprades vid flera tillfllen. Telefonnumret var som fljer: 0046 010 ??? Frfrgningar vid tyska televerket resulterade bara i att telefonnumret mste komma frn ett statligt verk i Sverige eftersom de fyra sista siffrorna inte gick att spra via den digitala vxelanlggningen. Endast staten har mjlighet att hemlighlla telefonanknytningar p detta vis. Nu terstr frgan vad 010 efter landsnumret 46 fr Sverige str fr. Det rr sig inte om mobiltelefonntet fr dr faller den frsta nollan bort och numret skulle i s fall ha sett ut som fljer: 0046 10 osv. Anhrigfreningen DIS:s efterforskningar inom svenska frsvaret resulterade i information om att det finns ett hemligt svenskt militrtelefonnt som r helt oberoende av televerkets telefonnt. Detta nt har riktnummer fr t ex signalspaning, 060 plus fyra eller fem anknytningssiffror, respektive fr ingenjrtrupperna, 080 plus fyra eller fem anknytningssiffror. Lngre n s hr kom vi inte nr det gller telefonnumret. Inte heller kan eller vill kriminalpolisen hjlpa till med den hr frgan. Allts terstr bara spekulationen att 010 leder lngst upp i den militra hierarkin, dvs frsvarsdepartementet eller liknande. Det skulle stmma vl verens med det faktum att all anhrigkontakt sedan oktober 1996 skts frn frsvaret, nmligen Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar. Den f d ordfranden i svenska haverikommissionen, Olof Forssberg, och hans eftertrdare, Anne-Louise Eksborg, har bda tjnstgjort som rttschefer inom frsvarsdepartementet. Dessutom var det frsvarets isbrytare som fste bort Barasinsky och andra dykare. Som vi senare kommer att se lade sig frsvaret ocks i andra frgor i syfte att bedriva mrklggning. Fr att bringa mer klarhet i avlyssningsfrgan sade ngon frn DIS i en vanlig telefon: "Imorgon ker vi ut och dyker p Estonia fr att skra bevis!" Morgonen drp fick frsvarets isbrytare Ale och ett sjmtningsfartyg i uppdrag att omgende bege sig till frlisningsplatsen. Det stod nu ganska klart att svenska frsvarsmakten lg bakom de mystiska telefonsamtalen. Man drog drav slutsatsen att den hemliga dykaktionen var avsljad, antagligen genom telefonavlyssning. Drfr beslutade man sig fr att inte nyo investera ondiga pengar i ett dykfrsk som sedan kunde tillintetgras av den svenska marinen. Senare erfor de anhriga genom tips frn Sjfartsverket att dykplanerna varit vlknda och noga observerade p Sjfartsverket. Under vren 1997 frskte jag blsa liv i diskussionen om ndvndigheten av en ny dykning. Jag kontaktade skriftligen alla riksdagspartier och riktade 42

anklagelser mot Ines Uusmann. Vi erhll inget std frn ngot av partierna. Vnsterpartiet svarade i alla fall att alla riksdagspartier har enats om att inte tillta en ny dykning. Min skriftliga frfrgan om hur detta kommer sig lmnades obesvarad trots att jag upprepade gnger bad om ett svar. Den 18 augusti 1997 gjordes frn den tyska dykbten Fair Play VII ett nytt frsk att snka ned en brittisk undervattenskamera styrd av brittiska specialister. Varken tyska eller brittiska medborgare omfattas av dykfrbudslagen, eftersom frlisningsplatsen ligger p internationellt vatten. Fre operationen fretogs intensiva efterspaningar fr att skerstlla att isbrytaren Ale eller andra bevakningsfartyg inte befann sig vid frlisningsplatsen. Dock lg den svenska isbrytaren Ale dr just den dag d den tyska dykarbten anlnde till platsen men inte dagarna dessfrinnan. Nr man snkt ned kameran fr att filma hlet p styrbordsidan i hjd med dck 0, kunde man se endast makadam som hllts ut runtom Estonia. Huruvida makadam ven hllts ut p sjlva vraket, t ex fr att dlja hlet, gick inte att faststlla med bestmdhet eftersom Ale strde operationen genom att skapa hga vgor. Ale hotade den tyska bten med ditkallande av den finska kustbevakningen som frstrkning om den inte gav sig ivg. Detta hot togs p allvar och den tyska bten lmnade platsen med ofrrttat rende. terigen hade det svenska frsvaret struntat i internationella sjregler efter mottot: "Den som r starkast har rtt."

G. Betong Som nmnts har den svenska regeringen brutit sitt lfte att brga bten genom att den 15 december 1994 besluta att bten skulle tckas ver. Med detta beslut gav regeringen Sjfartsverket i uppdrag att skyndsamt lmna frslag p hur fartyget skulle kunna vertckas och bevakas. Redan den 10 februari 1995 var Sjfartsverket klart med sin rapport och presenterade dr fyra tnkbara metoder. Den frsta bestod i att tcka vraket med massor, som t ex sten, sand och grus. Den andra innebar att gjuta in Estonia i betong och den tredje att grva ut bottnen under fartyget och delvis snka ned det i havsbottnen och drefter genomfra en vertckning. Den fjrde och sista metoden bestod i att vertcka fartyget med en ntkonstruktion. De tv sistnmnda metoderna granskades inte nrmare vilket kritiserades hrt av de anhriga. Betongskalkonstruktionen var det enda frslag som bearbetades serist. Drfr freslog Sjfartsverket att Estonia skulle gjutas in i ett 15 000 ton tungt betongskal. Redan den 2 mars 1995 beslutade regeringen att uppdraga t 43

Sjfartsverket att genomfra en sdan betongvertckning. Viktigt i samband med betonglsningen var ocks premissen att skrovet inte skulle skadas av betongen. Betongskalet skulle vila p havsbottnen. I motionen JU 19 (MP) krvde miljpartiet att marinen skulle f i uppdrag att komma med frslag om vertckning av Estonia med ubtsnt och elektronisk vervakning. Motionen avslogs. Enligt en anonym dagboksfrfattare frn Sjfartsverket finns dr en intern rapport som avrder regeringen frn betonglsningen. Stripteaseredaktionen vid svenska TV 2 avsljade i april 1997 att alla tekniker, som regeringen med hjlp av Sjfartsverket kontaktat i betongfrgan, avrtt frn att tcka Estonia med betong p grund av att man hrmed skulle tangera teknikens bristningsgrns. Teknikerna sg en allvarlig risk fr att betongvertckningen inte skulle kunna verkstllas p g a den instabila havsbottnen. Mycket enklare och dessutom billigare lsningar skulle st till buds fr hindrande av gravplundring och besk av nyfikna hobbydykare osv. En radar- och satellitvervakning frn finska Ut, som redan vervakar ett finskt krigsfartyg frn andra vrldskriget i nrheten av Estonia, skulle garantera ett tillrckligt skydd. Man diskuterade ven ett larmat nt, vilket ocks skulle vara mycket billigare. Nr det gller alla andra avlidna i Sverige s rcker det med en lag som skyddar griftefriden p kyrkogrdar, som r mycket mer lttillgngliga n ett vrak p havsbottnen. Det skulle aldrig falla ngon in att omgrda en kyrkogrd med taggtrd eller ingjuta den i ett betongskal eller dylikt. Ingen politiker har tillfrgat de anhriga om de ver huvud taget nskar en betongvertckning. Interna underskningar inom DIS visar att ver 90 procent av medlemmarna motstter sig en betongvertckning. En av Rapportredaktionen p TV 2 senare genomfrd underskning bland svenska anhriga visar att en klar majoritet motstter sig en betongvertckning. I en mycket slarvig och ytlig rttsutredning av Anders Iacobaeus i kommunikationsdepartementet (numera lagman i Linkping) psts att en betongvertckning inte skulle strida mot ngra lagar. Det enda som skulle vlla problematik r gandertten till bten. Denna rtt har dock frskringsbolagen verltit till den svenska regeringen. Han nmner inte med ett ord de anhrigas gandertt till freml som de frvrvat genom arv eller som de verlevande ftt lmna kvar nere i djupet. Det finns familjeklenoder, kontanter och liknande ombord, som vid en betongvertckning skulle tillintetgras och drmed skulle betongvertckningen utgra en expropriation i strid mot ganderttsgarantin i den svenska frfattningen och konventionen fr mnskliga rttigheter. vergreppet frvrras av att den svenska regeringen 44

d inte bara inkrktar p sina egna medborgares gandertt utan ven hundratals utlndska medborgares, vilkas rtt inte lyder under den svenska regeringens makt. Denna frga har ver huvud taget inte diskuterats officiellt i regeringskretsar eller av lagrdet. I samband med de anhrigas frtvivlade frsk att stoppa betongvertckningen under vren 1996 kontaktade jag alla riksdagspartier utom det regerande socialdemokratiska partiet. Folkpartiet drjde lnge men lmnade till sist ett frglst svar. Centern gick i socialdemokraternas ledband. Endast kristdemokraterna, miljpartiet och vnsterpartiets Gudrun Schyman reagerade som medmnniskor och frskte stlla upp fr de anhriga, vilket kndes mycket bra. Dock svek ven dessa partier nr det gllde att stta igng en debatt om en ny dykunderskning. Det parti som jag hoppats mest p, moderaterna, visade sig bli den strsta besvikelsen. Vid skriftvxling och telefonsamtal under vren 1996 undvek Gun Hellsvik ett klart stllningstagande rrande betongvertckningen. Hon slingrade sig istllet genom att sga att det inte vore juste att sl politiskt mynt av Estoniafrgan och att detta rende r s infekterat att alla beslut, hur de n fattas, p ngot vis skulle uppfattas som felaktiga, men hon frdmde till en brjan inte uttryckligen betongvertckningen. Gun Hellsvik kommenterade betongbeslutet i Expressen den 15 december 1994 enligt fljande: "Det har gjorts ett serist arbete och vr instllning r att stdja det beslut som fattas." Mnga trodde att det var de anhrigas och massmedernas massiva angrepp mot betongvertckningen som ledde till att regeringen i juni 1996 tillknnagav att beslutet om betongvertckning skulle skjutas upp, men mycket talar fr att det fanns tyngre skl n dessa. Beslutet att skjuta upp betongvertckningen uteslt dock inte att alla frberedelser infr betongvertckningen fick fortskrida, dvs genom frstrkning av havsbottnen, trots att ven detta kostar mycket skattepengar. Enbart gjutandet av sjlva betongskalet skall fregs av ett nytt regeringsbeslut. Det officiella sklet fr uppskjutandet angavs vara att den internationella haverikommissionen inte presenterat sin slutrapport nnu och att det kanske skulle behvas nya bevis vid de stundande rttegngarna i Paris och Stockholm. Sdana bevis kan naturligtvis enbart erhllas genom en ny dykunderskning. P frgan huruvida en ny dykunderskning skulle tilltas svarade dock Ines Uusmann till TV 4s reporter Joachim Dyfvermark att detta skulle strida mot lagen om skyddande av gravfriden. Detta hyckleri kan bara frklaras med att det mste ha funnits andra skl fr regeringen att vnta med betongvertckningen. 45

De uppgifter som Stripteaseredaktionen fick fram och de tips som tyska Spiegel TV fick frn Sjfartsverket visar att det vid den tidpunkten rent tekniskt var en omjlighet att gjuta in Estonia i betong p grund av de dliga frhllandena p havsbottnen. Det passade d bra att ltsas ge vika fr det starka opinionstrycket och p s stt lugna allmnheten. Faran var dock ingalunda ver. Sjfartsverket frhandlade fr fullt med NCC om slutfrandet av betongvertckningen och den tekniska sidan var redan frdigfrhandlad. Frbttringar skulle ske med hnsynstagande till havsbottnen, dvs i stllet fr 40 000 ton sten p fren och aktern skulle ltta betongplattor anvndas. Enligt ett dykfrsk sommaren 1997 och tips frn Sjfartsverket till Spiegel TV i december 1996 skall Estonia ha flyttats p grund av alla tusentals ton makadam och sten som vrkts ut p havsbottnen runt omkring vraket. Chockvgor till fljd drav har lett till att flera kroppar frigjorts frn vraket och sedermera flutit i land i Estland. En ytterligare fljd av den ovarsamma hanteringen lr vara att sjlva vraket har spruckit p minst ett stlle. Vraket riskerar nu att brytas snder helt och hllet. Detta bekrftas av kllor inom betongbolagen. Trots att Sjfartsverket tvrt frnekat dessa uppgifter i ett officiellt brev till mig framkom under sommaren 1997 att NCC utfr nya underskningar vid vraket p grund av att det eventuellt rrt sig. Enligt Bertil Arvidsson i Sjfartsverket har dessa underskningar resulterat i att Estonia ligger stabilt och inte har rrt sig. Att sjlva frberedelsen fr betongvertckningen som lett till att flera kroppar lmnat bten och som med all sannolikhet ven orsakat skada p och vid bten, skulle stra griftefriden p ett allvarligare stt n en dykning i bevissyfte, har aldrig fallit den svenska regeringen eller Sjfartsverket in att ens diskutera. Enbart pengar till bevakningen och inte till utredningen av sanningen Trots att man officiellt talat om skydd av gravfriden, vilket skulle vara till frmn fr enbart en frsvinnande minoritets (de anhrigas) intressen, jmfrt med hela svenska folkets, anslog den svenska regeringen 1996 24 miljoner kronor i budget fr att bevaka graven fram till dess att betongvertckningen verkstlls. Nr de anhriga inom DIS erhll denna information startades en intern enkt fr att utrna huruvida de anhriga hellre ville ha dessa pengar till processen i Paris vilken avses leda till hgre skadestnd samt uppenbarandet av sanningen om Estonias frlisning. En vervldigande majoritet fredrog 46

enligt nmnda underskning uppenbarandet av sanningen framfr skyddande av gravfriden. Sanningen r en viktig faktor fr sorgearbetet. Enligt min mening visas hrigenom terigen med vilket hyckleri regeringen skter anhrigfrgan nr det gller Estonia. Nr de anhriga hellre nskar att sanningen skall tas fram och vill driva processen i Paris, s finns det ingen anledning att belasta skattebetalarna med 24 miljoner kronor fr ett slags bevakning av vraket som de flesta inte vill prioritera. Bortsett frn detta finns ingen anledning att vlja den absolut dyraste lsningen fr att skydda vraket. Betongvarianten skulle efter frdigstllandet ha kostat skattebetalarna minst 352 miljoner kronor. P grund av att man tnjde tekniken till bristningsgrnsen mste man avbryta detta arbete. Drvidlag visade det sig att den strsta delen av pengarna redan hade betalts ut innan betongvertckningen ver huvud taget hade pbrjats. Miljpartiets Birger Schlaug och verlevanden Kent Hrstedt reagerade mycket starkt i samband med att regeringen hll verlggningar med alla partier angende frgan om betongvertckningens uppskjutande (som fr vrigt pkallades p ett nonchalant stt gentemot de vriga partierna) utan att informera om att vertckningen till strsta delen redan var betald. Vid en nrmare granskning av de hemligstmplade kontrakten, som de anhriga lyckats komma ver, visade det sig att NCC bara r en fasad utt. Det hollndska bolaget Smit Tak B. V., som r knt fr att vara lojalt mot regeringar och som r ledande specialist p oskadliggrande av atomsopor och annat atomavfall som dumpats i havet, r viktigt nr det gller betongvertckningen. Har man valt en betonglsning p grund av att det kan finnas radioaktiva (smugglade) mnen p Estonias bildck? Detta sammanfaller vl med iakttagelsen att Sjfartsverkets dykare fick order om att inte underska bildck i december 1994. Ines Uusmann lr d'ha uttalat att det skulle vara alltfr farligt fr dykarna att vistas p bildck. Uppgifter om radioaktivt smuggelgods p Estonias bildck har kommit frn mnga olika hll. Jag kommer att redogra fr dessa uppgifter lngre fram. Konkurrerande fretag har klagat ver att Sjfartsverket upphandlade betongkontraktet i strid med de regler som gller inom EU. De konkurrerande fretagen erhll vilseledande information, dessutom fr sent, frn Sjfartsverket vilket gjorde det svrare fr dem att lgga fram bud som formellt liknade det frn NCC. Det psts att frgan om vem som skulle f betongkontraktet redan var uppgjord frn brjan. I den anonyma dagboken frn Sjfartsverket heter det p sidan 16 avslutningsvis:
"2) En vertckning av vraket presenteras (p en presskonferens, min anmrkning) som i sjlva verket r just en sdan lsning som Sjfv avrdde ifrn i sin tekniska rapport till regeringen.

47

Sannolikt satsar man p alternativ 2 dvs att n en gng kunna verraska och manipulera media. Personer som arbetar med denna frga r beredda p en mediastorm som skall ridas ut innan arbetet p plats kan sttas igng. Nu nr uppdraget r bestllt utgr man ifrn att handlggningen, som lagen sger, ej kan verklagas. Eftersom tiden inte preciserats tyder det p att man vill avvakta ett tillflle nr nyhetskonkurrensen r hrd och d kalla med kort varsel. Det pris som uppges antas enbart terspegla baskostnader. En gissning r att man kommer att vlja att uppge ca 300-400 m kr. Den verkliga kostnaden fr att stabilisera dessa stora omrden r omjlig att uppskatta i frhand. Den slutliga kostnaden fr vertckningen bedms nrma sig en miljard kronor. Fljdkostnaden fr samhllet och vriga berrda blir avsevrt hgre om detta fr verkstllas. Av samma skl kommer det knappast anges hur lng tid arbetet kommer att ta."

Endast tack vare Analysgruppens rekommendation beslt Mona Sahlin regeringens vgnar i februari 1999 att alla betongplaner skulle lggas ner. Ca 300 miljoner SEK hade allts kastats i sjn helt i ondan. Kommentar: Ett tjockt betongskal skulle svl frhindra radioaktivt lckage i stersjn som att ngon skulle kunna utfra frdjupade underskningar av Estonia, vilket i sin tur skulle medfra att obehagliga sanningar skulle avsljas. Drfr mste enligt min bedmning betongfrgan och dykfrbudsfrgan ses i ett sammanhang.

H. Pverkan p Parisprocessen och frskringsbolagen Den 9 oktober 1996 hll jag en liten presstrff p mitt kontor fr att gra den svenska pressen uppmrksam p frgetecknen kring Avo Piht. Detta mte resulterade enbart i att Kristina Gauthier, d p DN, dagen drp p frsta sidan tillknnagav att det inom ramen fr Parisprocessen skulle genomfras en ny dykning till vraket. Detta hade jag bara sagt i en bisats men det visade sig vara mycket bra att DN publicerade det eftersom regeringen d avsljade sig sjlv. Rttschefen i kommunikationsdepartement Anders Iacobaeus gav nmligen dagen drp en intervju med SvD, vilken publiceras den 11 oktober 1996. I denna intervju meddelade han att svenska regeringen skulle pverka
48

domstolen i Paris med diplomatiska medel s att en ny dykunderskning och upptagande av bevis inte skulle kunna utfras. Tillggas br att Anders Iacobaeus gjorde fler och tydligare uttalanden till SvD men undanbad sig en publicering av dessa uttalanden. Detta hot om pverkan p domstolen i Paris rimmar illa med Ines Uusmanns angivna skl till avvaktan med betongvertckningen, nmligen fr att mjliggra ny bevisupptagning fr Parisrttegngen som enbart kan ske genom ny dykning. Dessutom strider det mot alla demokratiska principer att en regering frsker pverka en domstol, utver detta en utlndsk domstol. Mycket tungt vgande skl skall till innan en regering i frvg tillknnager att man med diplomatiska medel skall frska pverka en domstol i ett annat land dvs agera mot alla rttsstatliga grundprinciper. Nr jag lste artikeln i SvD, frstod jag frst inte innebrden, eftersom jag hll det fr uteslutet att det skulle vara mjligt att pverka domstolen i Paris. Trots detta kontaktade jag vrt franska ombud i Paris, advokaten Erik Schmill. Han ppekade att det fanns en mjlighet fr den svenska regeringen att pverka den franska regeringen s att denna tillstter en klagare i civilprocessen, dr en klagare i motsats till vid en straffrttslig process inte hr hemma. Han tillade att detta ytterst sllan hnde och trodde knappast att ngon klagare skulle involveras i vr process. Att franska staten har mjlighet att tillstta en klagare i ett tvisteml, dvs en process som inte har med straffrtt att gra, r en gammal regel frn den tid d man ansg att den franska statens intressen skulle bevakas ven i sdana ml. Den 17 september 1996 lmnade jag med hjlp av Schmill in en stmningsanskan gentemot tyska Meyervarvet, svenska Sjfartsverket samt franska Bureau Veritas och anskte dri om ett bevisskringsfrfarande (rfrfrfarande) under vilket en opartisk expert under domarens tillsyn skulle utreda katastrofens gng och faststlla vilka som r ansvariga. De anhriga ville ha en utredning eftersom de redan p ett tidigt stadium mrkt att det inte gick att lita p den internationella haverikommissionen. Detta var ett brdskande (interimistiskt) frfarande, innan huvudfrfarandet skulle inledas, i vilket det slutgiltiga skadestndet fr var och en skulle faststllas. Eftersom det rr sig om ett brdskande frfarande var domaren enligt fransk lag tvungen att stta ut tid fr frhandling med kort varsel. Drfr gde den frsta frhandlingen rum redan den 21 oktober 1996. Till min och Erik Schmills stora hpnad satt en fransk klagare med vid domarbordet. Som sagt skall en fransk klagare bevaka den franska statens intressen vid tvisteml. Franska staten r dock inte freml fr den hr tvisten och berrs inte p ngot stt. Den enda franska anknytningen r svaranden Bureau Veritas, ett privat bolag med mnga kontor 49

ver hela vrlden som arbetar med kontroll av skeppsbyggen. Den franske klagaren yttrade vid frfarandet att de anhriga efter Estoniakatastrofen inte gde rtt att stmma svenska Sjfartsverket, dvs en del av den svenska staten, i Frankrike. Ingenting nmndes om franska statliga intressen. Vad har i s fall den franska staten med svenska Sjfartsverket att gra? Hr fick vi allts en frsta indikation p att Iacobaeus hot om att den svenska regeringen skulle pverka den franska domstolen med diplomatiska medel hade verkstllts och lyckats. Tyvrr skulle situationen frvrras ytterligare. Trots att domaren var frpliktad att snabbt fatta beslut om att tillstta en expert inom rfrfrfarandet eller avst drifrn vgrade Xavier Raguin, domare vid tingsrtten i Nanterre, att fatta ett beslut, under motiveringen att han ville avvakta slutrapporten frn den internationella haverikommissionen. Eftersom ven den franske experten skulle underska olycksfrloppet skulle man kunna undvika dubbelt arbete. Dessutom hade slutrapporten utlovats till brjan av november 1996. Frhandlingen skts upp till den 25 november 1996, terigen i Nanterre. Vrt franska ombud Schmill blev mycket frvnad ver domarens mrkliga reaktion. Eftersom de anhriga bekostar en fransk underskning p frskottsbasis och har rtt till en egen underskning finns det egentligen inga juridiskt hllbara skl fr att avvakta rapporten frn den internationella haverikommissionen. Som enda praktiska argument skulle kunna anfras att det naturligtvis skulle underltta fr den franske experten om den internationella haverikommissionen presenterat sin rapport. Infr nsta frhandlingsdag samlade vi bevis fr att visa den franske domaren att den internationella haverikommissionen inte r att lita p och allra minst dess lfte om att presentera en slutrapport. Bara under 1995 och 1996 hade ett tiotal lften om presentation givits fr att sedan brytas. Slutrapporten har konstant blivit uppskjuten. Vidare ppekade vi fr domaren att mnga medlemmar i haverikommissionen var jviga, i synnerhet den estniska sidan dr Enn Neidre till och med avlnades av Estonian Shipping Company, vilka han skulle granska. Han delade ut visitkort med sin arbetsgivares namn och vid den internationella haverikommissionens mten dk han upp i Estonian Shipping Companys uniform. I kapitel J, Den internationella haverikommissionen, har redogjorts nrmare fr dess agerande. Vi ppekade framfr allt fr domaren i Paris att de anhriga inte lngre alls hyste ngot frtroende fr den internationella haverikommissionen och att sanningen inte var att vnta drifrn. Detta var just en av anledningarna till att Frankrike valdes fr rttegngen. Eftersom Frankrike ligger s pass lngt frn hndelsernas centrum nr det gller Estonia s frvntades en neutral ut50

redning som inte skulle vara styrd av politiska intressen. Till rga p allt hade den internationella haverikommissionen upprepade gnger deklarerat att dess utredning inte skulle faststlla ngot ansvar utan enbart presentera fakta. Det skulle ankomma p en domstol att dra slutsatser av dessa fakta som skulle kunna leda till faststllande av ansvar. Syftet med haverikommissionens arbete r enbart att frbttra sjskerheten. Det skiljer sig avsevrt frn det syfte som de anhriga har med rfrfrfarandet i Paris, dr just klarlggandet av ansvarsfrgan r det centrala. Allt detta meddelades domaren i god tid fre den 25 november 1996. Nr vi s mttes igen upprepade domaren sitt argument att den internationella haverikommissionen inte var frdig med sin slutrapport nnu och att man ftt besked om att den skulle vara frdig vid rsskiftet 1996/1997. Av detta skl ville domaren avvakta ytterligare och fr att f lite marginal utsattes ny tid fr frhandling den 3 mars 1997. Han tycktes ha frbisett att det handlade om ett snabbt frfarande dr man inom ngra veckor frn anskan, som skedde den 17 september 1996, skall f sin utredning igngsatt. Erik Schmill blev ursinnig vid frhandlingen och beskyllde infr samlad publik domaren fr att bryta mot den franska lagen. Domaren Xavier Raguin bara teg. Schmill frklarade senare att Raguin var vice president i tingsrtten i Nanterre och att han hade en karrir att vnta, varfr han var tvungen att vara flexibel rrande politiska nskeml. Det har ofta skett i andra sammanhang att domare i Frankrike givit vika fr politiska ptryckningar. Det stod nu klart fr Schmill och mig att hotet frn svenska regeringen om att pverka domstolen s att inga nya dykunderskningar skall kunna fretas verkat mycket effektivt. Intressant r ocks att domaren varken godknde eller lmnade avslag p vr anskan om utredning utan enbart frdrjde beslutet s att vi inte kunde verklaga det. Detta utgjorde ytterligare ett lagbrott varfr Schmill och jag diskuterade en eventuell anmlan mot domaren. Vi beslutade dock att avvakta med detta eftersom vi ju trots allt var beroende av domaren och det rdde tillrckligt med motsttningar p annat hll. Vid frhandlingen den 3 mars 1997 kunde vi terigen visa fr domaren att den internationella haverikommissionen inte infriat sina lften angende presentation av slutrapporten. Domaren kommenterade inte detta utan yttrade bara att han skulle meddela ett beslut den 10 mars 1997. Under frhandlingen ppekade den franske klagaren terigen att de anhriga inte ger rtt att stmma svenska Sjfartsverket. Inte ett ord nmndes om att franska statliga intressen skulle vara krnkta eller behva tas hnsyn till. Schmill ppekade ocks fr domaren att all tidsfrdrjning innebr ett ondigt frdyrande av processen. Domaren valde dock ven hr att inte kommentera saken. 51

Den 10 mars 1997 meddelade domaren sitt skriftliga beslut. (Skulle han ha drjt ytterligare hade vi anmlt honom fr lagbrott.) Genom sitt agerande har domaren skickligt spelat motparten i hnderna eftersom man utan ett beslut inte kunnat g vidare till nsta instans fr att frska f en neutral domare den vgen. Dessutom har en dykning inhiberats och de stmda har ftt chansen att frsmra bevislget ytterligare. Beslutet frn tingsrtten i Nanterre av den 10 mars 1997, undertecknat av Xavier Raguin, gick ut p att de anhriga skulle avvakta den internationella haverikommissionens slutrapport, oberoende av hur lng tid detta kunde ta. Utan att vi under frhandlingarna hade diskuterat att det inom ramen fr utredningen skulle behvas nya dykunderskningar, konstaterade domaren att en ny dykunderskning inte var ndvndig. Vi hade aldrig bett domaren kommentera behovet av en ny dykunderskning eftersom detta inte var hans uppgift att underska utan den franske expertens som domaren skulle utse. I stmningsanskan hade vi enbart tagit med underskning av vraket genom dykning som en av mnga punkter. Det faktum att domaren nd nu valde att ta stllning i just dykfrgan i det annars s kortfattade beslutet, bekrftar misstanken att han blivit pverkad p politisk vg. Vidare ppekade domaren att dykning skulle strida mot ordre public i vissa lnder, dvs mot dykfrbudslagen i Sverige, Finland och Estland. Vi hade varken vid den muntliga frhandlingen eller i de skriftliga handlingarna lmnat ngon information om dykfrbudslagen. Inte heller motparten hade muntligen eller i skriftliga inlagor berrt detta omrde. Att domaren nd valde att ta upp denna frga visar tydligt att han mste ha ftt information om dykfrbudslagen frn annat hll. Slutligen antydde domaren (med bedmningen att dykkostnaderna skulle vara helt oproportionerliga med hnsyn till intresset drav) att de anhriga i alla fall inte skulle kunna finansiera en dykunderskning och att den av detta skl inte skulle vara ndvndig. ven detta uttalande r hrresande eftersom domaren inte haft ngon som helst inblick i de anhrigas ekonomi och inga uppgifter om dessa frhllanden framkommit i ngra konkreta siffror. Att domaren vid denna tidpunkt ver huvud taget valde att ta upp dykfrgan, trots att den inte var aktuell, eftersom han meddelat att man skulle avvakta den internationella haverikommissionens rapport, visar att domaren ville frsvra dykdebatten genom att mjliggra fr myndigheterna att referera till domstolens yttrande att en dykning inte var ndvndig. Dessutom redogjorde domaren bara fr motpartens och inte fr de anhrigas argument, vilket innebr att en utomstende lsare av beslutet inte kan ta del av den kritik vi riktade mot den internationella haverikommissionen. 52

Den enda frdelen med beslutet var att det kunde verklagas till nsta instans, hovrtten i Versailles. Hr fretog Schmill intensiva anstrngningar fr att frska f saken prvad hos en domare dr som befann sig i slutet av sin domarkarrir och drmed inte skulle vara politiskt pverkbar. Vi hade dock tyvrr ingen mjlighet att lmna in verklagandet i form av en anskan om tillsttande av en neutral expert till hovrtten i Versailles frrn i juni 1997. Detta p grund av vissa problem vi hade med frskringsbolagen och s vidare. Semestertider och en rad andra faktorer ledde till att domstolen satte ut frhandlingen frst till den 1 oktober 1997. Nr jag den 1 oktober 1997 reste ner till Paris fr att nrvara vid frhandlingen fick vi vnta i mer n en timme innan domaren tog upp rendet bara fr att meddela att han inte hunnit behandla rendet och att vi skulle terkomma efter 14 dagar. Jag hade allts fretagit denna kostsamma resa till Paris helt i ondan. Detta trots att Schmill ringt domstolen dagen fre fr att frskra sig om att frhandlingen skulle bli av. Domaren ursktade sig med att han glmt att informera sin sekreterare om saken. Inte heller nsta frhandling gav ngot konkret resultat. Domstolen lovade att meddela sitt beslut i slutet av oktober 1997, vilket inte skedde. Beslutet kom frst den 28 november 1997, dvs bara ngra dagar fre offentliggrandet av den internationella haverikommissionens slutrapport. Beslutet frn Versailles bekrftade tidigare beslut frn Nanterre, dvs att domstolen inte fann ngon anledning att freta en egen underskning frrn den internationella haverikommissionen slutfrt sitt arbete. Av detta kunde Schmill dra slutsatsen att ven denna domstol var politiskt pverkad och att vra utsikter att f en frunderskning beviljad drmed inte var speciellt goda. Vi beslt sledes att ndra taktik och lmnade in den internationella haverikommissionens slutrapport till domstolen i Nanterre vid huvudfrfarandet. Lyckades vi inte f fram sanningen, skulle vi i alla fall frska f ut skadestnd. Med hjlp av slutrapporten kunde skadestnd utkrvas tminstone frn Meyervarvet och i viss mn ven frn Bureau Veritas. Nr nu huvuddelen av processen ter inleddes infr tingsrtten i Nanterre, utsgs en ny, kvinnlig domare. Under den frsta frhandlingsdagen den 3 mars 1998, d vi hoppats att bevismaterialet respektive skadestndsfrgan ntligen skulle avhandlas, uttryckte domaren, utan att ngon tagit upp saken, att domstolen skulle avvakta med fortsatt behandling av Estoniaprocessen eftersom en annan Estoniaprocess redan pgick i Stockholm. I denna process har sex anhriga, som inte tog emot ngon ersttning frn rederiets frskringsbolag, Skuld, stmt rederiet samt alla bolag kring rederiet. Trots att deras advokat Mats 53

Wikner samt ven Lennart Berglund frn anhrigfreningen SEA lovat att avstmma med oss innan de vckte talan vid Stockholms tingsrtt, just fr att inte g i vgen fr DIS-processen och undvika komplikationer av det hr slaget, lmnade de in sin stmningsanskan vid Stockholms tingsrtt en dag innan DIS lmnade in sin stmningsanskan i Paris. Denna dags skillnad missbrukades nu av domaren som under beropande av artikel 21 och 22 i Luganokonventionen sade sig inte vilja riskera motstridiga domar. Tanken bakom den beropade regeln r att undvika att tv domstolar inom EUregionen kommer fram till motstridiga resultat. Dock ska denna regel tillmpas p fall dr av logiska skl enbart en grningsman utpekas, t ex antingen Meyervarvet eller rederiet. I Estoniafallet r det fullt tnkbart att bde Meyervarvet och rederiet dms som delansvariga. Oberoende av om Stockholms tingsrtt dmer eller friar rederiet, lggs varken mer eller mindre ansvar p Meyervarvet, Bureau Veritas respektive Sjfartsverket. Drfr r regeln inte tillmplig i vrt fall. Trots detta har domaren i Nanterre lagt mycket stor vikt vid just denna frga i rttegngen. Ett antal frhandlingar under 1998 berrde enbart denna punkt och domaren satte ut frhandlingarna med lnga mellanrum vilket betyder att hela ret 1998 gtt till spillo p grund av den hr totalt ondiga frgan. Det kan tolkas som att domaren antingen frsker bli kvitt rendet eller att hon lter sig pverkas frn politiskt hll. Den 7 september 1999 fll domen i Nanterre. Parisprocessen skulle lggas p hyllan till dess att Stockholmsprocessen avslutats. Detta kommer att ta lng tid eftersom den nnu inte riktigt har pbrjats. Den kan ven komma att g upp i ytterligare tv instanser. I praktiken innebr denna dom ddsstten fr Parisprocessen d nu 944 Estoniaoffer fr vnta tills 6 andra offer r klara med sin process som dessutom har ringa utsikter att bli framgngsrik p grund av den undermliga svenska skadestndsrtten. Den svenska regeringens hot om att pverka Parisprocessen hade sledes lyckats. Nr vi initierade processen i Frankrike hade vi aldrig kunnat frestlla oss att dess mktiga arm skulle rcka s lngt. Eller var det en annan arm? P en privat tillstllning i Paris i maj 1997 trffade jag av en slump en hgt uppsatt medarbetare i det franska justitiedepartementet. Nr hon fick hra att jag var engagerad i Estonia s meddelade hon mig att det franska justitiedepartementet noggrant vervakade utvecklingen kring Estonia. Jag frgar mig varfr den franska regeringen engagerar sig s intensivt i ett tvisteml mot ett privat franskt bolag nr de flesta fransmn knappast knner till Estonia. Blott en fransman omkom och franska medier bryr sig inte om Estoniafallet. Anders Iacobaeus tilltrdde kort efter mina anklagelser mot honom tjnsten som lagman i Linkping. 54

Frskringsbolagen De anhrigas rttsskyddsfrskringsbolag, i synnerhet Folksam, har spelat en mycket negativ roll i strvan efter rttvisa. Frst beviljades inte frskringsskydd till Parisprocessen. Det krvdes ptryckningar frn ngra journalister fr att de skulle gra rtt fr sig. Sedan har bolaget systematiskt frhalat utbetalningarna av Schmills och mitt arvode efter att inte ha erknt en del av vrt arbete som ersttningsgillt. Efter bolagets skriftliga be viljanden av belopp det ansg att vi hade rtt till, betalade det ndock mindre n det sjlvt utlovat. P s stt undanhll Folksam och flera av de andra frskringsbolagen oss ca 400 000 kronor. Inte nog med det. Nr Svenska Dagbladet lgnaktigt pstod att jag var freml fr en stor skatteutredning i samband med en skalbolagshrva, meddelade Folksam att det mnade frysa alla utbetalningar till mig s lnge utredningen pgr. Bortsett ifrn att s inte r fallet, dvs jag r inte freml fr ngon skatteutredning (jag har inte ens ftt ngon frfrgan frn skattemyndigheten eller annan kontrolltgrd), har frskringsbolagen ingen rtt att innehlla betalning av ett sdant skl. ven om jag skulle ha dmts fr skattebrott eller dylikt har bolaget ingen rtt att innehlla betalningar. ven Anders Bjrkman har mrkt att frskringsbolagen bidragit till mrklggningen om Estonia, se kapitel 3:20 i hans nya bok "Estoniakatastrofens obesvarade frgor". Citat ur ovan nmnda bok:
"3.20 Varfr betalade frskringsbolagen? Under 70-talet arbetade jag som haveriinspektr i Rotterdam fr skandinaviska frskringsbolag och utredde cirka 100 haverier. Haverier av olika slag r mycket vanliga till sjss och hnder varje dag. Saker gr snder p grund av hrt vder eller genom besttningsslarv. Skepp kolliderar och gr p grund. Sllan intresserar sig myndigheterna fr haverierna som utreds och betalas av frskringsbolagen. Myndigheterna intresserar sig mest fr stora haverier, kollisioner, ddsfall och oljespill. Det r intressant att notera att Estonias frskringsbolag och dess advokater aldrig verkar ha intresserat sig fr olyckan och dess orsak. Kommissionen verkar aldrig ha trffat frskringsbolagens representanter och de senare tycks aldrig ha frdjupat sig i utredningen. Frskringsbolagen har betalat ut 100-tals miljoner i ersttning, men har inte deltagit i olycksutredningen. Normalt r att frskringsbolagets advokater frst frhr besttningen och sedan assisterar besttningen, om den i sin tur skulle frhras av olika myndigheter. I detta fall lyser frskringsbolagen med sin frnvaro. De frhr som finska polisen gjorde med

55

besttningen r intetsgande. Ingen frn rederiet eller frskringsbolaget r nrvarande. Protokollen sger inte mycket. Frskringsbolagen har tydligen bara accepterat Kommissionens utredning och begrt betalning i sin tur frn terfrskringsbolagen, som inte brkat. Det hela r mycket mrkligt eftersom frskringsbolag och terfrskrare inte grna betalar ut ersttning, om det inte finns mycket goda tekniska skl. Jag har naturligtvis frskt kontakta ett av 'Estonia's frskringsbolag fr en kommentar, men ngon sdan har aldrig erhllits. Och eftersom detta r en rent sjskerhetsteknisk utredning, som inte har fr avsikt att faststlla ansvar eller det riktiga i ekonomiska uppgrelser, tnker jag inte frdjupa mig i dessa mnen. Fakta r att frskringsbolagen snabbt betalade (a) frjans frskringsvrde (och blev gare till vraket) samt (b) rederiets alla krav frn verlevande och anhriga, innan olycksutredningen var klar. I det senare fallet (b) har frskringsbolaget (Skuld) tydligen betalat mer n vad man var skyldig enligt avtalet att betala. Ju lngre tiden gr och ju lngre som myndigheterna tiger om vad som verkligen hnde, ju troligare blir det att pengar betalades ut fr att tysta alla krav frn anhriga. Som tur r finns det anhriga som inte lter sig tystas och som inte accepterar Kommissionens phittade olycksorsak och har gtt till domstol. Men, intressant nog, frhalas alla domstolsfrhandlingar av oknda krafter. Mer n fyra r efter olyckan har man fortfarande inte lyckats f den officiella olycksutredningen ens diskuterad i domstol. Det r bevis nog att slutrapporten r fel. Frskringsbolagen borde anordna en ny utredning av Estoniaolyckan - kanske frskringsbolagen har betalat fr ngot, som de inte var skyldiga betala. Varfr skall privata frskringsbolag betala fr en olycka som aldrig utretts ordentligt av tre olika lnder och vars orsak fortfarande r oklar?" Det r ltt att bevis att Estonia inte var sjvrdig, innebrande att frskringsskyddet gr frlorat. Trots detta utbetalade enbart Skuld ca 900 miljoner kronor.

I. Regeringen behandlar de anhriga och verlevande som statsfiender En klar majoritet av journalister, advokater och anhriga i Estoniarendet har den uppfattningen att regeringen missktt bde kontakten med dem och tillvaratagandet av deras intressen p ett klandervrt stt. Flera verlevande som rddades och togs ombord p m/s Mariella (Viking Line) har vittnat fr mig att svensk polis (antagligen frn SPO) flgs ombord med helikopter nr Mariella kom in p svenskt territorialvatten. Polisen gav 56

order om att alla de 25 verlevande skulle sprras in p ett separat omrde i fartyget. De frbjds att umgs med vriga passagerare trots att mnga av dem grna ville ha kontakt med dessa. Polisen och vaktpersonal p Mariella hrdbevakade rummen med de rddade. Om de ville beska toaletten eller bastun s eskorterades de av vakterna. De verlevande frhrdes delvis av polisen redan ombord p Mariella. Ngra fick inte ringa sina anhriga nr de ville utan var tvungna att frst anska om lov. Somliga beviljades endast ett telefonsamtal. Innan de ringde fick de uppge namn och personnummer p den person de tnkte ringa till. En av dem ville efter ett telefonsamtal lite senare ringa till resten av sin familj som befann sig p annan ort men frbjds detta med argumentet att telefonen var verbelastad, trots att de tillbringade nstan ett dygn ombord p Mariella. Ett nyckelvittne bland de verlevande tillknnagav sin identitet den 28 september kl 08.30 fr polisen ombord p Mariella. Frst kl 17.00 samma dag uppfrdes han p listan med verlevande, trots att andra personer antecknats p listan omedelbart. Detta ledde till att hans hustru inte trodde att han verlevt frrn han ringde henne kl 10.00 den 28 september 1994. Nr sedan de verlevande ankom till Vrtahamnen i Stockholm natten till den 29 september 1994, fick de vnta tills Mariella tmts p de vanliga resenrerna. Man ville frhindra msesidig kontakt under alla omstndigheter. Drfr mste de rddade vnta i mer n en timme trots att det fanns flera skadade ombord som behvde komma till sjukhus omedelbart. Buss och ambulans krdes in direkt p bildck. Thure Palmgren, som var frisk och ville trffa sina anhriga i hamnen, tillts inte avvika frn gruppen. Svenska polismn fste med vld in honom i bussen, mot hans bestmda vilja. Han uppgav fr mig att han aldrig blivit s upprrd och ilsken som i denna stund. Upprrdheten ver frlisningen kndes mycket mindre ptaglig. Ngra av de verlevande ansg att polisen drmed begick ett brott, nmligen olaga frihetsbervande. Nr alla hade fraktats till Sdersjukhuset sprrades de in i sjukrum. Polismn vaktade drrarna. Nr en av de verlevande ville lmna sitt sjukrum fstes han tillbaka av polismannen p ett mycket otrevligt stt. Polismannen frste till honom att han skulle g och lgga sig. Klockan var d ca 06.40 p morgonen den 29 september 1994. Frst efter konsultation med en av lkarna, som i sin tur hade lnga diskussioner med polismannen, befriades den rddade mannen frn sitt rum, eftersom han var fullt frisk. Sedan fortsatte myndigheternas otcka behandling med att bryta lftet om brgning av fartyget, trots att detta tekniskt sett hade varit mycket enklare n att vergjuta fartyget med betong. 57

De anhriga har idogt frskt f till stnd ett mte med Ines Uusmann och/eller statsministern. Statsministrarna Carlsson och Persson har konstant vgrat att trffa de anhriga och Ines Uusmann har endast vid ett tillflle nrvarat vid ett stormte, dr hon dessutom lt andra fra sin talan. Ines Uusmann gr uttalanden om att det i Estoniafallet inte r viktigt att faststlla ansvarsfrgan. Hon lmnar vilseledande information angende dykmjligheter och de omkomnas kroppars tillstnd. Hon undviker att stlla upp i TVdiskussioner. Infr viktiga beslut som berr centrala anhrigintressen hrsammas inte de anhrigas sikter i tillrcklig utstrckning. Ines Uusmann hvdar att hon haft anhrigkontakt innan beslutet om betongvertckning fattades. Vi har inte kunnat spra en enda anhrig som haft sdan kontakt. Det finns ingen skriftlig korrespondens mellan regeringen och de anhriga i denna frga. Det enda skriftliga som finns r brev frn ombud och ordfranden i olika anhrigorganisationer, vilka oftast lmnats obesvarade. Nr de anhriga under sommaren 1996, innan den stora processen i Paris brjat, vdjade till regeringen om ett ln eller garanti p enbart 5 miljoner kronor - dvs inte ens ett bidrag utan ett ln - som skulle terbetalas efter att processen hade vunnits, fr att kunna genomfra processen, fick man avslag. Samtidigt reserverades 24 miljoner kronor fr bevakning av vraket till dess att betongvertckningen kunde ga rum. Utver dessa 24 miljoner kronor budgeterades 360 miljoner kronor fr sjlva betongvertckningen, varav ca 230 miljoner kronor redan betalats ut, utan att arbetet har slutfrts. Detta skall jmfras med blyga 5 miljoner kronor, vilket belopp vi anskte om fr att kunna genomfra rttegngen i Paris. Dessa siffror visar tydligt att regeringens hvdande att man vill mna om gravfriden och drmed tillmtesg de anhrigas intressen, inte r ngot annat n hyckleri. Nr de anhriga sjlva fredrar att sanningen avsljas framfr ett ondigt dyrt och brutalt stt att skydda gravfriden s borde regeringen respektera denna nskan och bevilja detta ln om 5 miljoner kronor och i vrigt spara skattepengar. Mot bakgrund av att mnga anhriga klagat hgljutt i medier ver att de inte ftt ngot gehr fr sina sikter respektive deras intressen totalt nonchalerats av regeringen, bestmde regeringen att Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar skulle ta ver anhrigkontakten frn kommunikationsdepartementet och Ines Uusmann. Drmed flyttades i oktober 1996 regeringsansvaret frn kommunikationsdepartementet till frsvarsdepartementet. Detta uppfattades av de anhriga som en grotesk och fientlig handling. Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar har till uppgift att lugna respektive vilseleda allmnheten i hndelse av 58

krig och att gna sig t psykologisk krigfring med propaganda och liknande i en krigssituation. Dessutom r den en del av den militra underrttelsetjnsten i Sverige. Mnga anhriga knner sig drfr behandlade som statsfiender efter att Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar tagit ver anhrigkontakten. Kontakten har enbart formellt blivit lite bttre genom att tminstone ngra brev med diverse frgor snts ut till de anhriga. Innehllsmssigt har kontakten dremot frblivit lika skral som tidigare. Detta stmmer vl verens med att mnga viktiga handlingar rrande Estonia belagts med sekretess. J. Den internationella haverikommissionen Nr en olycka intrffar till sjss krver den svenska sjlagen att en s.k. sjfrklaring skall ga rum. Denna skall p ett neutralt stt faststlla orsaken till och ansvaret fr en olycka. Ngon sjfrklaring har inte gt rum nr det gller Estonia eftersom hon inte gick under svensk flagg. Sjlagen r inte tillrckligt utfrlig. En sjfrklaring borde ha gt rum. Eftersom Estonia gick under estnisk flagg var den svenska haverikommissionen formellt sett inte behrig. Bland annat drfr enades Estland, Finland och Sverige om en gemensam s.k. internationell haverikommission som dock inte skulle ta stllning i ansvarsfrgan. Detta gav den svenska delen av haverikommissionen under ledning av Olof Forssberg, tidigare rttschef i frsvarsdepartementet, mjlighet att kringg de regler som finns fr den svenska haverikommissionen. Bland annat stadgas att de anhriga skall ha en observationspost inom en svensk kommission. Lagen r dock bristfllig nr det gller en internationell kommission, trots att en FN-regel frn IMO klart stadgar att allmnheten skall beredas tillgng till en internationell haveriutredning. Sjlvfallet skall den svenska lagen p grund av detta tolkas p samma stt, dvs att de anhriga ven dr skall ha en observationspost. Ideligen upprepade krav frn anhrigfreningen DIS och andra anhriga p erhllande av en sdan post har avslagits och de anhriga har drfr inte haft ngon insyn i haverikommissionens arbete. Detsamma gller fr det svenska Sjbeflsfrbundet, en fackfrening fr alla kaptener, vilken frening alltid nrvarat vid underskning av sjolyckor. Dess ordfrande Christer Lindvall lmnade under hsten 1995 kommissionen i protest mot att systematiskt ha blivit nonchalerad av Forssberg. Denne lr enligt Lindvall ha gtt s lngt att freningen inte ens informerades om viktiga mten, vilket gjorde det omjligt fr dess representant att nrvara. 59

Lindvall skrev ett skarpt protestbrev till regeringen, vilket dock inte ledde till ngon frbttring av situationen. Olof Forssberg har prickats av JO vid en tidigare utredning angende JAS, just av en liknande anledning, dvs fr att han frskt frysa ut en fackfrening som enligt honom hade fr mycket insyn i haveriutredningen. Haverikommissionen vgrade att lmna ut dykbilder till TV 4, med argumentet att det rrde sig om en internationell kommission som inte r underkastad offentlighetsprincipen. Frst efter en rttegng fick TV 4 tillgng till en del av materialet. Vid bildandet av den internationella haverikommissionen fick respektive land bidraga med tre medlemmar och flera konsulter. Fr Sveriges del var det bortsett frn Olof Forssberg, civilingenjren och skeppsteknikern Brje Stenstrm, som d just hade hmtat sig frn en svr cancersjukdom men avled i februari 1997 efter att cancern brutit ut igen, samt sjkaptenen och nautiske utredaren Hans Rosengren. Michael Huss, docent vid Tekniska hgskolan, och Bengt Schager, psykolog, ingick som experter i kommissionen. Den finska delegationen bestod av Kari Lehtola (ordfrande), Tuomo Karppinen (forskare) och Heimo Ilvonen (sjrddare). Den estniska delegationen bestod av Andi Meister (d transport- och kommunikationsminister samt ordfrande), som var politiskt ansvarig fr sjskerheten i Estland och samtidigt chef fr det statliga rederiet Estonian Shipping Company (ESCO), Estonias gare, och drmed inte r befriad frn jvmisstankar, Enn Neidre, avlnad av samt skerhetsansvarig fr Estline respektive Estonian Shipping Company och drmed jvig, samt sjkapten Uno Laur som ett r dessfrinnan var anstlld vid Estonian Shipping Company och drmed ocks fr anses jvig. Varken den svenska eller den finska delen av haverikommissionen protesterade mot att den estniska delen var jvig. Andi Meister utsgs till ordfrande fr den totala internationella haverikommissionen, eftersom Estonia gick under estnisk flagg. I realiteten r det dock svenskarna som angivit tonen och den svenska staten som bidragit med mest pengar till utredningsarbetet. Detta har officiellt motiverats med att det var mest svenskar som omkom vid olyckan. Kommissionen pbrjade snabbt sitt arbete och ngra medlemmar yttrade att en haverirapport kunde presenteras redan efter ngra veckor, vilket inte blev fallet. Redan den 30 september 1994 hll de svenska och finska kommissionsmedlemmarna ett frsta mte i bo, utan att esterna fick vara med. P 60

dagordningen stod diskussioner om frdelning av arbetsuppgifter, bevakning av vraket etc. Punkterna 5. och 16. r srskilt intressanta:
"5. Estlands inblandning NATO/Ryssland angende vraket... 16. ...Helsingfors-tidningen skriver att en av de estniska ledamterna i kommissionen r inblandad i olovlig vapenaffr!"

(Se Anders Bjrkmans nya bok "Estoniakatastrofens obesvarade frgor", kapitel 1.3.) Protokollet frn detta mte har dock frsvunnit. Innan man ens funnit bogvisiret meddelade haverikommissionen vid ett mte i Tallinn den 17 oktober 1994 allmnheten via medierna att frlisningen berodde p att bogvisiret slagits av under resans gng s att vatten kunde sklja in p bildck och drmed snka frjan. Efter denna dag utredde kommissionen aldrig ngra som helst andra olycksorsaker! Hela utredningen skulle hdanefter bara bekrfta vad tre personer - Meister, Forssberg och Lehtola - utan formell skeppsteknisk utbildning, hade hittat p "bortom alla rimliga tvivel' under en stressig vecka (ngra tekniska experter hade nnu inte utsetts)." (Se Anders Bjrkmans nya bok "Estoniakatastrofens obesvarade frgor", kapitel 1.4.) Att visiret dagen drp hittades 1570 meter vster om vraket, dvs lngre fram i btens frdriktning, rimmade illa med pstendet att det skulle ha ramlat av under resans gng. D borde det nmligen ha hittats bakom vraket, dvs sterut. Det var just dr man frgves letade bogvisiret i brjan. Den tekniske experten Johan Ridderstolpe har funnit uppgifter som indikerar att visiret aldrig helt slets loss frn skrovet utan att det avlgsnades eftert fr att vilseleda allmnheten och vinna tid. Att den internationella haverikommissionen valde att redan vid denna tidpunkt - innan man funnit bogvisiret - presentera denna frklaring av katastrofen, var ingen slump. Enligt min mening ville man systematiskt vilseleda allmnheten s att ingen skulle stlla frgor om den verkliga orsaken. Haverikommissionen har fram till idag vidhllit denna version av olycksfrloppet, ven i en delrapport som publicerades i mars 1995, dr svaga och dliga lsanordningar p bogivisiret angavs vara orsaken till att en stor vg kunde sl loss visiret s att bogrampen drogs ned och bildck drmed stod helt ppet fr vattenintrng. Vatten p bildck skulle ha orsakat katastrofen. ven jag har trott p detta olycksfrlopp nda fram till dess att Meyervarvets utredning publicerades i juni 1997. Det var frst den internationellt knde skeppsbyggaren Anders Bjrkman, verksam fr ett arabiskt frjerederi i Monaco och som engagerat sig mycket i Estonias frlisning, som i augusti 1996 p DNs debattsida ppekade att platsen dr bogvisiret terfanns 61

och platsen dr vraket terfanns samt en rad andra faktorer omkullkastar haverikommissionens teori om olycksfrloppet. Skulle Estonia ha tappat hogvisiret under resans gng p grund av hga vgor s hade bten fortsatt en bit i sin frdriktning, dvs visiret borde ha funnits bakom bten. De facto terfanns dock visiret framfr bten, lngt ifrn den egentliga kursen. Bjrkman ppekar att Estonia enligt haverikommissionens teori inom loppet av mindre n tre minuter skulle ha slagit runt med 180 och flutit p versta dck ett bra tag innan hon gick till botten. Samma hndelsefrlopp var aktuellt nr Herald of Free Enterprise frliste, dr man bevisligen vet att en anstlld glmde att stnga bogporten s att vatten kunde trnga in p bildck. Den hr typen av fartyg frlorar nmligen all stabilitet s snart fr mycket vatten kommer in p bildck. Detta bekrftas av de anhrigas tekniska experter Alve Wendt och Johan Ridderstolpe samt ven av Meyervarvets utredare kapten Werner Hummel. ven den brittiske skeppsbyggnadsprofessorn Drakos Vassalos visade p ett seminarium i Glasgow i oktober 1999 med en dataanimation att Estonia skulle ha slagit runt och flutit upp och ned enligt det officiella scenariot. Vi vet att Estonia inte slog runt 180 direkt utan att hon frst efter tv fruktansvrda smllar, som av mnga klassificerats som explosionsartade, fick ca 25 slagsida mot styrbord och drefter en kort tids ny stabilitet, som rddade mnga liv. Drefter fortsatte slagsidan mot styrbord till hgre och hgre grader. T o m vid 90 slagsida flt Estonia ngra minuter. Det hade hon inte kunnat gra med stora mngder vatten p bildck. Allts fanns det mycket vatten under bildck dvs under vattenlinjen. Skeppsbyggaren Alve Wendt ppekar dessutom att vi vet att Estonia vid avfrden frn Tallinn hade svag akterlig trim. Hade d stora mngder vatten kommit in p bildck, ssom haverikommissionen pstr, s hade hon inte ftt slagsida mot styrbord utan akterut. Detta enkla resonemang visar fr en fackman att den internationella haverikommissionen systematiskt vilseleder allmnheten. Drfr har jag polisanmlt den svenska delen av haverikommissionen fr tjnstefel. klagaren har naturligtvis lagt ner underskningen.

Bulten till atlantlset kastades tillbaka i havet Inte nog med att haverikommissionen snabbt gick ut med felaktig information, innan ens bogvisiret terfunnits. Dessutom tillt sig Stenstrm i december 1994, nr dykarna brgade olika delar av visiret, att kasta tillbaka bulten till atlantlset i havet. Atlantlset r nyckellset vid bogvisiret lngst nere vid havsytan, det ls som fster det stngda visiret vid skrovet. Atlantlset r 62

drmed det viktigaste och starkaste lset. Bulten till detta ls r drfr ett nyckelbevis i frgan huruvida atlantlset haft en fr svag konstruktion, vilken anklagelse haverikommissionen riktar mot varvet. Stenstrm anger som skl fr sitt handlande att bulten vgde fr mycket fr att kunna fraktas med helikopter. Detta mste anses som svepskl eftersom det p plats fanns tillrckligt med fartyg och prmar dr man kunde ha frvarat den s vrdefulla bulten. Enligt min mening var avsikten med Brje Stenstrms agerande att frhindra att sanningen kom i dagen. Mnga som jag talat med angende denna hndelse har betvivlat uppgiften, varfr jag varit tvungen att frevisa kopia av en intervju med tyska Spiegel TV, dr Stenstrm bekrftar att bulten till altlantlset kastats tillbaka i havet efter att den frst brgats av dykarna. Dessutom hade dykarna frst ftt order att ta upp andra vitala delar av visirets lsanordningar men sedan nya order att lmna kvar dessa p havsbottnen, trots att de redan skurits loss och trots att det finska hllfasthetslaboratoriet VTT i ett brev av den 29 november 1994, dvs fyra dagar tidigare, understruket och med fet stil krvde: "Fr komplett underskning och modellfrsk, s mste sidolsens ron och Atlantlsets avbrutna delar brgas frn vraket." (se Anders Bjrkmans bok "Estoniakatastrofens obesvarade frgor", kapitel 1.18.) Haverikommissionen kom p idn att bygga en modell av Estonias atlantls fr att kunna dra slutsatser med hjlp av denna. Meyervarvet gillade denna id och ansg sig kunna bevisa sin oskuld p s stt. Drfr lt varvet bygga en modell hos en neutral ingenjr under verinsyn av haverikommissionen fr att utesluta oegentligheter. Modellen byggdes i fyra olika varianter eftersom det rdde oklarhet angende den ursprungliga styrkan hos vissa delar. Man brjade frsket med den svagaste varianten som antagligen inte motsvarade den ursprungliga konstruktionen frn 1980. Till allas frvning hll ven det undermliga lset i testet ca 210 ton och inte bara de erforderliga 70 ton. Sedan brast gat vid sjlva visiret. P det brgade Estoniavisiret r dock gat intakt men vridet t sidan, vilket ocks visar att den internationella haverikommissionen ljuger. Drifrn kommenterades testresultaten inte alls. Trots att hela haverikommissionen hade bjudits in och den svenska delen av kommissionen var ansvarig fr den tekniska underskningen, kom bara en medlem av den finska delen av kommissionen till frsket. Spiegel TV:s Jutta Rabe fanns ocks p plats samt representanter frn mnga andra tyska medier. Ingen frn den internationella haverikommissionen beskte officiellt varvets utstllning i Stockholm i juni 1997, trots inbjudan. Inte heller har kommissionen lmnat ngon kommentar till denna utstllning. De har konsekvent undvikit tekniska diskussioner med andra experter. Nr Anders Bjrkman 63

sommaren 1997 hlsade p den svenske experten, Michael Huss (ocks polisanmld), p KTH i Stockholm, vgrade denne att diskutera med Bjrkman med argumentet att Bjrkman skulle vara alltfr konspiratoriskt lagd. Som ett konsekvent led i mrklggningen fresprkade den svenska delen av haverikommissionen att dykarna inte skulle f underska bildck nr de viktiga dykunderskningarna fretogs i december 1994 p Sjfartsverkets uppdrag. ven p andra omrden utfrdes dykunderskningarna mycket slarvigt. Kropparna p kommandobryggan identifierades inte. Positionen fr monitorn fr vervakning av bildcket kontrollerades heller inte p bryggan. Kaptenens samt vriga hga befls hytter undersktes inte. Detsamma gllde navigationsrummet invid kommandobryggan. Bogrampens insida samt dess kontroll- och lsutrustning undersktes enbart mycket ytligt. Slutrapporten gr inte nrmare in p hur och om dessa ls skadats trots att visirets ls underskts minutist och trots att kommissionen redan i interimsrapport no 1 den 4 oktober 1994 konstaterat under punkt 6:
"Det har inte varit mjligt att klargra eventuella problem med rampens ls..."

(se Anders Bjrkmans bok "Estoniakatastrofens obesvarade frgor", kapitel 1.4.) Detta visar att de tnkt p att det fattades en underskning. Kontrollpanelen till bogvisiret och bilrampen som fanns p bildck kontrollerades inte av dykarna. Inga frsk gjordes att kontrollera om de vattentta drrarna p dck 1 var stngda och hur det sg ut p dck 0. Styrbord vre sida av skrovet undersktes ver huvud taget inte, vilket borde ha gjorts inifrn eftersom bten ligger p denna sida. (Se nrmare Anders Bjrkmans bok: The Sinking of M/V Estonia.) En kort tid efter den bristflliga dykunderskningen drabbades Brje Stenstrm av terfall i cancer. Trots denna svra sjukdom och lkarnas bedmning att han inte hade mnga veckor kvar att leva, s byttes han inte ut som kommissionsmedlem. Som bekant avled Stenstrm i februari 1997. Drefter skyllde Forssberg Stenstrms konstiga agerande i vissa hnseenden p att Stenstrm redan d varit lite frvirrad p grund av sjukdomen. I april 1995 publicerade kommissionen en delrapport. I denna utpekas skeppskonstruktren (Meyervarvet nmns inte uttryckligen) som ansvarig fr olyckan genom att ha tillverkat underdimensionerade lsanordningar till bogvisiret. Rapporten sammanfattar: "The Commission has previously concluded
that the accident was initiated by the locking devices for the bow visor being unable to withstand the loads imposed during the prevailing speed, heading and sea conditions."

64

Delrapporten frklarar dock inte varfr visiret hade terfunnits 1570 meter vster om vraket, dvs framfr vraket. Inte heller lmnas ngon frklaring till fartygets kurs och hastighet fre och under katastrofen. Rapporten frklarar inte att fartyget fick en abrupt slagsida till ca 25 mot styrbord och varfr fartyget drefter terfick stabilitet, vilket s mnga verlevande vittnat om. Dessutom lmnas ingen frklaring till varfr fartyget sjnk s fort. Ingenting nmns om lsanordningen p bogrampen och bogrampens inre kondition. Detta hade ju legat nra till hands nr man i alla fall gav sig p lsanordningarna. Den internationella haverikommissionen har dessutom nonchalerat de verlevandes tidsangivelser som om dessa inte skulle ha ngot vrde. Nr den lettiske polismannen Kikusts uppgav att bogvisiret fortfarande satt kvar fram till kl 00.20 svensk tid d det lossnade (kl 00.24 sndes maydayanropet), tillrttavisades han av kommissionen och tillsades att han mste minnas fel och att bogvisiret hade ramlat av en timme tidigare. Detta gjordes fr att ge allmnheten intrycket att visiret frst ramlade av varp katastrofen intrffade som en fljd drav. Jag vet nu att det var precis tvrtom. Enligt en artikel i Aftonbladet torsdagen den 27 oktober 1994 valde haverikommissionen att inte offentliggra Kikusts vittnesml. Sklet till detta skulle vara att man frst ville underska hans uppgifter nrmare. Kommissionen uppger fr Aftonbladet att det r fullt mjligt att Kikusts vittnesml stmmer med undantag av tidsangivelsen, vilken enligt kommissionen inte stmmer verens med vriga passagerares och besttningsmns iakttagelser. Det finns dock inga vittnesml om att visiret skall ha slitits loss tidigare. Citat
frn Aftonbladet: "Kommissionen anser att det vore mer logiskt att visiret slets av en timme tidigare och att det var d Valters Kikusts gjorde sina iakttagelser. Han kan ha blandat ihop estnisk och svensk tid... sger Kari Lehtola.

Det hr r ytterligare ett exempel p hur haverikommissionen nonchalerar vittnens tidsangivelser. I synnerhet en polis har frmgan att minnas tider vid ovanliga hndelsefrlopp. Det saknas anledning att betvivla hans uppgifter eftersom det inte finns ngra vittnesuppgifter om att visiret skulle ha lossnat tidigare. Dremot har flera personer vittnat om att bogvisiret fortfarande satt kvar efter att Estonia ftt slagsida. Inom kommissionen ansg Forssberg dock att Kikusts var ett plitligt nyckelvittne. ven andra vittnens tidsangivelser nonchaleras av kommissionen. Passageraren Mikael uns vckarklocka ramlade ner p golvet vid den frsta eller andra kraftiga smllen och tappade batteriet vilket gjorde att den stannade. Klockan var d 00.02 svensk tid. Kommissionen avfrdar detta med att den 65

kan visa fel tid, trots att en vervldigande majoritet av de verlevande vittnar om att den andra stora smllen kom kort efter midnatt svensk tid. I delrapporten grs heller inga jmfrelser med katastroffrlopp vid tidigare fartygsolyckor utan man koncentrerar sig enbart p det scenario som tillknnagavs redan 19 dagar efter olyckan. Det ges ingen frklaring till varifrn det vatten p dck 1, dvs under bildck, som s mnga verlevande vittnar om, skulle ha kommit. I maj 1996 byttes Enn Neidre ut. Hans jvighet gjorde honom ohllbar. Han hade till och med delat ut visitkort som visade att han var avlnad av Estonia Shipping Company, dvs ett av rederiets bolag som han skulle underska. Trots detta hade Neidre pverkat kommissionens arbete i mer n ett och ett halvt r. Just nr det gller hans insats i kommissionen bekrftar den numera avhoppade psykologexperten Bengt Schager att Neidre vid ett vittnesfrhr med estniska besttningsmn, bland andra Silver Linde, var ikldd full uniform och upptrdde mycket auktoritrt fr att skrmma vittnena. Drfr r mnga av de estniska besttningsmnnens vittnesml vrdelsa. Faktum r att Silver Linde har lmnat olika motsgelsefulla vittnesml och att kommissionen valt hans sista, vilket lmnades i Neidres nrvaro, eftersom detta passar bttre in i lgnscenariot. Trots Neidres avgng p grund av jv stannade han kvar som expert i kommissionen dvs han fortsatte att pverka dess arbete. Tv mnader senare, i juli 1996, avgick den estniske ordfranden Andi Meister. Formellt angav han privata och hlsoskl. I sin bok skriver han att det var undanhllandet av videofilmen frn bryggan som ledde till detta. Vid sin avgng anklagade han den svenska delen av kommissionen, i synnerhet Olof Forssberg, fr arrogans och versittarfasoner. Dessutom hvdar han att den svenska delen av kommissionen skall ha censurerat och klippt bort videobilder frn kommandobryggan p Estonia, s att man inte lngre skulle kunna identifiera vilka som befann sig p bryggan nr Estonia gick under. Den svenska delen av kommissionen har tillbakavisat denna anklagelse och hvdar att ett missfrstnd freligger men har inte utrett detta fullstndigt. Det frekommer dock en hel del uppgifter som visar att Andi Meister antagligen hade rtt. Werner Hummel bekrftar att filmmaterialet har klippts. Enligt finska militra kllor som lckt till Der Spiegel, lr det ha funnits fem personer p bryggan, varav en civilkldd. Kaptenen skall ha haft skottskador. (Se kapitel T, Filmmaterial undanhlles.) De bilder frn kommandobryggan som visats officiellt och dr inga personer kan identifieras, talar bara om tre besttningsmn p bryggan. Det hade 66

varit ltt att identifiera dem genom att filma uniformerna utan att behva visa ngra ansikten. Man sger sig ha undvikit detta av pietetsskl. Angende brket kring videoupptagningarna frsvarar sig den svenska delen av kommissionen med att den estniske kommissionsmedlemmen p dykplattformen skall ha sovit precis i den stund man tog de viktiga bilderna p kommandobryggan. Den estniska delen av kommissionen svarar hr att han avsiktligt ombetts att lgga sig och vila just d, under motiveringen att ingenting vsentligt skulle ske den stunden. Mot bakgrund av en rad uppgifter som kommit till min knnedom mste jag ven hr tro p den estniska delegationen. Tyvrr kan dock ingenting bevisas n s lnge. Andi Meisters post som ordfrande fick st vakant under flera mnader. Ingen ville ta sig an "lgnjobbet". Till slut, efter att ha avbjt flera gnger, offrade sig Uno Laur - antagligen fr att gra sitt land en tjnst. Han upprepade anklagelsen att svenskarna klippt bort viktiga videobilder frn kommandobryggan och ven han anklagade den svenska delen av kommissionen fr arrogans och versittarfasoner. Den svenska delen av kommissionen frsvarade sig hrvidlag med att det skulle freligga ett missfrstnd och att man utan de svenska insatserna skulle fortfarande befinna sig p ruta 0 i utredningsarbetet, eftersom esterna inte hade ngon erfarenhet av dylikt arbete. Genom denna kontrovers mellan den estniska och den svenska delen av kommissionen har kommissionen tappat mycket trovrdighet hos media. Kommissionen r en av de f punkter dr svenska medier uppmrksammat att allt inte str rtt till. Under hsten 1996 slt den estniska och den svenska delen av kommissionen fred och man "enades om" att kaptenen befann sig p kommandobryggan vid tidpunkten fr Estonias frlisning. Hrtill mste man veta att den svenska litteraturen dittills utgtt ifrn att kaptenen inte befann sig p bryggan. I gengld erknde den estniska sidan att kaptenen krt fr fort. I september 1997 skrev SvD att det i slutrapporten konstateras att Estonia inte krde fr fort. Mnga svenska journalister har uppfattat det som oserist att man frhandlat fram en "sanning". Forssberg hemlighll handlingar Nr jag i juli 1996 fick uppdraget frn anhrigorganisationen DIS att frbereda processen i Paris var en av mina frsta tgrder att infrskaffa s mycket material frn haverikommissionen som mjligt. Jag erhll d en datordiskett 67

med en frteckning ver innehllet i haverikommissionens samtliga prmar rrande Estonia. Hr skulle enligt uppgift frn Gunnel Gransson alla handlingar frn den svenska delen av kommissionen finnas frtecknade. (Gunnel Gransson arbetar som sekreterare vid haverikommissionen och har alltid varit mycket tillmtesgende, vilket vi noterar tacksamt.) Hon frklarade fr mig att alla med stjrna (*) markerade handlingar var hemligstmplade och drmed inte tillgngliga fr allmnheten. Det visade sig snart att de med stjrna markerade handlingarna ofta var de mest intressanta. Nr jag ppekade fr Olof Forssberg att han gjort fel genom att inte ange lagrum inom sekretesslagen fr alla nmnda handlingar s hvdade han att de med stjrna markerade handlingarna ingalunda var sekretessbelagda utan i sjlva verket var s.k. "interna arbetspapper". Enligt honom hade jag erhllit felaktig information frn hans sekreterare. Eftersom Gunnel Gransson, enligt min bedmning, verkar vara en av de f serisa personerna p kommissionen, r jag vertygad om att Forssberg satt den hr stjrnmetoden i system fr att vilseleda. Den som inte r insatt i lagstiftningen lter sig skrmmas av detta. Skulle ngon ifrgastta saken s skyller han p sin sekreterare. Vid en nrmare underskning visade det sig att mnga av de med stjrna markerade handlingarna omjligt kunde vara "interna arbetspapper" eftersom det rrde sig om korrespondens frn andra myndigheter eller utomstende personer. I detta sammanhang fick jag lra mig av erfarna journalister att svenska myndigheter grna missbrukar sekretesslagen genom att hvda att handlingar r "interna arbetspapper". Efter mnga ptryckningar gavs tillgng till en rad dokument som ursprungligen frsetts med stjrna och hemligstmplats. Vissa handlingar vgrade dock Forssberg att lmna ut varfr jag tvingades verklaga kommissionens beslut till kammarrtten i Stockholm, som tyvrr inte gjorde sig besvret att nrmare granska rendet utan lmnade rendet utan bifall. (Kanske hade ven dessa domare fr mnga uppdrag vid sidan om?) Jag avstod ifrn att verklaga detta beslut till regeringsrtten, eftersom kommissionens estniske ordfrande, Uno Laur, lmnat skriftligt meddelande om att slutrapporten skulle publiceras inom ett par veckor, vilket automatiskt skulle ha som fljd att alla hemligstmplade papper skulle bli tillgngliga fr allmnheten. Tyvrr visade sig denna uppgift vara felaktig. I november 1996 erhll jag via en journalist en lng utredning frn Estonias svenska rederi, Nordstrm & Thulin, till den svenska delen av haverikommissionen, i vilken Nordstrm & Thulin anklagade Sjfartsverket fr allvarliga brister i kontrollen av Estonia, vilket bl a lett till olyckan. Nordstrm & Thulin tog hr upp punkter som jag sjlv genom egna underskningar funnit 68

ngra mnader dessfrinnan och vilka gjort att jag beslutat mig fr att ven lmna in en stmningsanskan i Paris gentemot Sjfartsverket. Det visade sig att jag i vissa antaganden haft helt rtt och Nordstrm & Thulin understdde detta med sin insiderknnedom och sitt bevismaterial. Brevet innehll en rad intressanta bilagor. Jag kontrollerade med den diariebok som jag ftt frn haverikommissionen men kunde inte finna denna nyckelhandling diariefrd hos kommissionen. Det hr var ytterligare ett tecken p att haverikommissionen gick svenska statens renden. I det hr fallet skulle Sjfartsverket skyddas. Detta tillsammans med allt krngel med stjrnmarkeringar och sekretess och s vidare ledde till att jag i november 1996 skrev ett brev till statsminister Gran Persson, i vilket jag krvde Olof Forssbergs avgng under hnvisning till att han inte lngre tnjt de anhrigas frtroende. Brevet besvarades med att ingen tgrd skulle vidtagas. Ngot skl fr beslutet angavs icke. Enligt Erik Ridderstolpe p Dagens Eko skall det hr brevet bara ha blivit felregistrerat, dvs man har ej underltit att registrera detsamma. Jag r dock vertygad om att det i s fall skett med avsikt. Effekten r dock densamma vilketdera. Brevet frsvann sedan ven frn Statsrdsberedningen trots att jag hade bifogat det. En tid efter att Brje Stenstrm avlidit i februari 1997 fick jag ett tips frn en reporter om att den avlidne Stenstrm frvarat en hel del handlingar i sitt hem, vilka nu frts till haverikommissionen. Drvid visade det sig att de flesta handlingarna hos Stenstrm inte ens diariefrts hos den svenska haverikommissionen, vilket inte var Gunnel Granssons fel. Detta utgr ett brott mot offentlighetsprincipen. Nr jag krvde tillgng till handlingarna meddelade haverikommissionen att man frst mste granska handlingarna fr att se om dr ingick ngra hemliga. Frst drefter fick jag tillgng till resterande handlingar. (Jag har en knsla av att de frst nskade slla bort eventuella "obekvma" handlingar.) En vsentlig del av korrespondensen mellan haverikommissionen och det tyska Meyervarvet har hemligstmplats. Hr har man till och med angivit lagrum fr sekretess, nmligen "affrshemligheter". Jag kan dock svrligen begripa hur en felaktig konstruktion hrstammande frn 1980 kan utgra en affrshemlighet som r vrd att skydda, nr Meyervarvet anklagas fr att vara vllande till en av vrldens strsta civila fartygsolyckor. Denna hemligstmpling passar mycket vl in i Erik Ridderstolpes avsljanden om brevvxlingen mellan Brje Stenstrm och Meyervarvets kommission respektive advokat, dr den svenska haverikommissionen frskrar Meyervarvet om att man inte s noga skall redogra fr vem som br ansvaret fr den dliga lskonstruktionen. 69

Efter att jag tillsnt statsminister Gran Persson mitt brev med begran om ordfranden Olof Forssbergs avsttande samt ftt knnedom om Ridderstolpes avsljanden, dk det upp mnga tips frn allmnheten, bl a frn f d medarbetare till Forssberg, som ppekade att Forssberg missktt JAS- och Gottrrautredningen. Till och med utredningen av bussolyckan i Norge, dr mnga barn omkom, lr vara felaktigt utfrd. Forssberg skyddade hr Svensk Bilprovning, meddelar en uppgiven frlder till mig. ven hr skall han ha skyddat staten som r hans uppdragsgivare. Fr mig str det drmed tmligen klart att statens haverikommission inte bara har till uppgift att utreda haverier utan ocks att skydda staten i fall dr staten p ngot stt r inblandad i haverier. Drfr kommer ordfranden i haverikommissionen frn frsvarsdepartementet, eftersom dess tjnstemn har genomgtt en srskild granskning. Jag erhll sedemera frn olika kllor i Finland liknande anklagelser mot den finske ordfranden i haverikommissionen, Kari Lehtola. Bland de handlingar som var lttillgngliga hos kommissionen fanns alla vittnesml frn de verlevande - de allra viktigaste handlingarna fr underskningen och vr process. Via ngra journalister hade jag dock redan tidigare ftt tillgng till ngra vittnesml. Till min stora frvning upptckte jag att samtliga vittnesml som jag s ltt erhllit frn kommissionen var sammanfattningar, dvs nedkortade versioner av de ursprungliga vittnesmlen. Officiellt angavs sklet fr detta vara att vittnesmlen p s stt skulle bli mer lttlsta. Jag upptckte dock snart att vsentliga fakta, som kunnat bidra till att frklara katastroffrloppet, helt enkelt rensats ut. Visserligen fanns ibland flera olika frhr med ett och samma vittne men faktum kvarstr att mnga av de officiellt tillgngliga vittnesmlen blivit "stympade". Nr jag efter kommissionens psykolog Bengt Schagers avhopp frebrdde honom fr att ha fuskat med vittnesmlen, invnde han att han gjort sammanfattningarna utifrn de kunskaper han hade. Han uppgav att han utvidgat mnga sammanfattningar nr han hrt att varvet skulle lgga stor vikt vid alla vittnesml frn dck 1 dr man tidigt fick in vatten i hytterna. Enligt Schager var det Forssberg som bett honom att sammanfatta vittnesmlen. Inledningsvis tergav jag Carl vbergs vittnesml. I vilken utstrckning detta vittnesml sedan har stympats visas genom fljande frhrssammandrag vilket r det enda som kommissionen presenterat officiellt.
"FRHRSSAMMANDRAG (2.10.94 J. Collander)

70

VBERG Carl

S:180652

SVERIGE

Reste ensam, inga bekanta p fartyget. Vid 24.00-tiden i Baltic bar. Gungade vldsamt i lngskeppsriktningen, gick allts till sin hytt 1049, under bildck. Nr han lagt sig mrkte han att fartyget brjade gunga ocks i sidled. En kraftig stt p bildcket och efter en stund en ny likadan, d fartyget krngde mot styrbordssidan. Fullstndigt kaos i korridoren; mnniskor sprang av och an och kolliderade med varandra. Nr han kommit upp till andra dck kom det vatten in p 1 dck. Slagsidan var nu s stor att han i trapphuset mste g uppt lngs vggen. I salongen sprang mnniskor omkring. Sg ingen som hrde till personalen, och hrde inget alarm, inte heller anvisningar frn hgtalaren. Kom till dcket dr rddningsflottarna fanns men fick inte loss en enda av dem, liksom ingen annan heller. 10-15 personer frskte ta loss en livbt frn babordssidan och de hoppade in i den, men den blev kvar och hngde vid fartygets sida och d hoppade de i vattnet. I vattnet kunde 4 personer ta sig ombord p bten och en flicka dog av kld trots frsk att vrma henne. De rddades p morgonen vid 08.00-tiden av en helikopter."

Jag sg drfr till att jag med hjlp av en journalist fick tag p originalvittnesmlen, dvs i ostympat skick och dessa innehller en rad intressanta nya fakta. Flera vittnen har bekrftat fr mig att polisen frskt pverka dem under upptagandet av vittnesmlen fr att de inte s noga skulle g in p beskrivningen av de tv frsta smllarna. Mnga har nmligen associerat den frsta smllen med en explosion ombord och inte med att bogvisiret slets av. Ett exempel p detta r verlevande Leif Bogren som sjlv skrivit en mycket intressant bok om sin rddning. Direkt efter att han blivit uppfiskad ur det iskalla vattnet lmnade han infr den finska polisen ett vittnesml som togs upp p band om att han uppfattat det som om den frsta metalliska smllen haft till fljd att ett stort hl revs upp i skrovet. Bogren besitter vana vid stora pltarbeten frn varv. Bandupptagningen av Bogrens vittnesml hos den finska polisen har under mystiska omstndigheter frsvunnit. Nr vittnet Bogren ptalade detta fr Forssberg ungefr ett r efter vittnesmlet, svarade Forssberg att det inte vore vettigt med ett nytt vittnesml. Bogren var enligt
71

Forssberg trots allt enbart passagerare och drmed var hans vittnesml inte av s stor vikt. Vidare menade Forssberg att s lng tid frflutit att Bogren skert glmt mycket. Bogren r dock av den bestmda uppfattningen att han inte alls har glmt. Dessutom har han satt sina minnen p prnt i sin bok. Som jag redan i tidigare kapitel ppekat har den internationella haverikommissionen tminstone ett tiotal gnger lovat presentera sin slutrapport till ett visst datum men inte infriat detta lfte. Meyervarvets utredare, kapten Werner Hummel, har via annonser och Internet vnt sig till den svenska allmnheten och bett om videoupptagningar, fotografier och vittnesml frn mnniskor som rest med Estonia fre frlisningen. Han har erhllit en hel del material, bl a en amatrvideofilm som tagits ngra veckor fre frlisningen av en svensk turist. Av en slump hade turisten zoomat in styrbords gngjrn p Estonias bogvisir varvid ven vaktmatrosen Silver Linde finns synlig. Denna videoupptagning anses av varvet vara ett nyckelbevis fr att det inte br ansvaret fr att bogvisiret slets loss. Varvet skickade filmen till en engelsk expert som brukar utvrdera flygoch satellitfoton fr det engelska frsvaret. Enligt denne visar bilden att gngjrnen har frsvagats p ett allvarligt stt genom senare verkan, vilket medfrt att risken fr frlust av bogvisiret var verhngande. Omedelbart drefter skickade det tyska varvet denna utredning till haverikommissionen i Sverige. Drifrn bestreds inte filmens kthet men man ansg dock inte att dokumentet var av ngon vikt och underlt att nrmare redogra fr denna stndpunkt. Forssbergs enda kommentar var att man redan knde till olycksfrloppet, varfr filmen skulle vara oviktig. I slutet av augusti 1996 reste jag till Hamburg tillsammans med representanter fr de tv strsta anhriggrupperna. Den aktuella videofilmen presenterades dr fr oss och kom sedermera att uppmrksammas i medierna. Frst drefter knde sig haverikommissionen tvungen att agera men nedvrderade filmen genom att kommentera att den filmats av en lekman - som om detta skulle minska bevisvrdet. Forssberg uttalade i svensk TV att vittnesml frn besttningsmedlemmar var mycket mer vrdefulla, eftersom dessa knner till bten i detalj. Att besttningsmedlemmarna kanske r rdda att mista sina arbeten och drmed vljer att inte yppa hela sanningen beaktades inte. Drefter lmnade Forssberg filmen till den svenska militra underrttelsetjnsten, MUST, fr utvrdering av materialet. MUST kom fram till att filmen inte var tillrckligt tydlig fr att man skulle kunna dra ngra slutsatser av den. MUST ansg att filmen inte innehll tillrckligt mnga sekvenser. Nr den engelske experten avfrdade detta kom MUST med den nya frklaringen att videokameran mste ha haft dlig optik och att filmen drfr inte var anvndbar. 72

Enligt min och de anhrigas experts mening framgr det tydligt av videofilmen att gngjrnen utsatts fr verkan. Det r uppenbart att ven MUST frsker vilseleda allmnheten. Intressant i sammanhanget r att det av diarieboken hos haverikommissionen i Stockholm framgr att korrespondens frekommit mellan denna och MUST i den hr frgan. Detta till trots har MUSTs chef intygat fr mig att det inte ens existerar ngon akt ver Estonia. Detta visar tydligt att chefen fr MUST ljuger. Varfr? Se hrtill nrmare kapitel N, Mnga skerhetstjnster inblandade. Bland det material som terfanns i Brje Stenstrms hem hittades, utan att jag visste om det, en hel videofilm som spelats in under sommaren 1996 i samband med frberedelserna infr oljesaneringen och betongvertckningen. Vraket undersktes d med hjlp av en fjrrstyrd kamera. Dr togs utmrkta bilder av fren, bl a visande tv bultar som tillhrde de skadade gngjrnen. Dykarna hade i december 1994 frberett brgning av dessa bultar. Av ngon anledning lmnades de dock kvar dr nere. Hr kan man bara misstnka att Brje Stenstrm ville undvika att behva kasta tillbaka bultarna i havet och drfr gav order om att de inte skulle brgas. Till haverikommissionens stora frtret syntes grn frg p precis de partier av bultarna som befann sig dr gngjrnen var skadade. Den grna frgen skulle inte ha funnits p bultarna om gngjrnen varit i oskadat originalskick. Nr Hummel ptalade detta fr den finske kommissionsmedlemmen Tuomo Karppinen uttryckte denne sin stora frvning ver att Hummel tagit del av filmmaterialet. Hr fr man vl konstatera att kommissionen "slarvat" genom att inte hemligstmpla ven denna film. I maj 1997 tipsades Dagens Ekos reporter Erik Ridderstolpe, som r vl insatt i Estoniaproblematiken, av en klla vid Sjfartsverket om att Forssberg skall ha erhllit ett brev frn 1959 som belastar Sjfartsverket i sammanhanget Estonia (som byggdes 1980). Detta brev uppges ha ptrffats nr Sjfartsverkets anstllda gtt igenom arkiven fr att leta efter material rrande Estonia. Ridderstolpe bad Forssberg kommentera innehllet i det aktuella brevet, varp Forssberg frnekade att han erhllit det. Sjfartsverket frsg d Ridderstolpe med bevis p att Forssberg erhllit brevet. Nr Forssberg informerades om detta kontaktade han sjlv Ekot och erknde att han sitt tidigare nekande till trots faktiskt erhllit nmnda brev och att han begtt en dumhet genom att ljuga om saken. Nyheten om Forssbergs lgn kablades ut via Dagens Eko p morgonen den 26 maj 1997. Redan p eftermiddagen samma dag tillknnagav Ines Uusmann, som annars har s lite tid fr frgor rrande Estonia, att Forssberg avsatts. Hon framhll dock att hon fortfarande hyste stort frtroende fr Forssberg, varfr han nu skulle erhlla en ny tjnst 73

med samma ln och samma titel hos henne i kommunikationsdepartementet. Senare denna eftermiddag erhll Jutta Rabe p tyska Spiegel TV ett tips frn Sjfartsverket i Norrkping om att Forssbergs avgng var iscensatt av regeringen. Detta skall ha fregtts av ett lngt mte p Sjfartsverket helgen dessfrinnan, dr Ines Uusmann, Forssberg samt tv tjnstemn frn amerikanska ambassaden i Stockholm skall ha deltagit. De tv sistnmnda skall vid detta mte ha yttrat sitt missnje med Forssbergs stt att hantera Estoniafrgan. Enligt dem hade alltfr mycket information lckt ut. Dessutom skulle tillsttandet av en ny ordfrande som inte var insatt i Estoniafrgorna utgra ett bra skl till ytterligare frdrjning av slutrapporten. Det var sledes dags att "offra" Forssberg. Personligen tror jag att tipset r sant. Dels har Sjfartsverket aldrig tidigare officiellt lckt ngon negativ information som skulle kunna skada staten i Estoniafrgan vare sig till massmedier eller ngon annan. Dels vore det s dags att rota i arkiven fr att leta Estoniamaterial nr rapporten i stort sett var frdigskriven. Detta hade naturligtvis redan gjorts direkt efter olyckan. Dessutom r handlingen frn 1959 totalt inaktuell och ointressant fr Estoniafrgan. Som bekant byggdes Estonia frst 1980 och kontrollrutinerna p Sjfartsverket och andra myndigheter har ndrats sedan dess. ven en medlem av den finska kommissionen har erknt att handlingen r totalt betydelsels fr Estoniafrgan och har uttryckt sin stora frvning ver att Forssberg tvingats avg p grund av denna petitess. Dessutom frflt alltfr kort tid (bara ngra timmar) mellan avsljandet av lgnen och Uusmanns avsttande av Forssberg. Nr vi tidigare frskt f honom avsatt har ingenting hnt. I normala fall tar det flera dygn innan alla verlggningar r klara fr att avskeda en topptjnsteman. Dessutom var det mer n mrkligt att Ines Uusmann fortfarande uttryckte sitt fulla frtroende och std fr Forssberg och att han fick tilltrda en nnu hgre tjnst, nmligen i kommunikationsdepartementet, uppbrande samma ln. Kort drp utnmndes Olof Forssberg av regeringen till hovrttslagman vid Svea hovrtt, dvs en av Sveriges hgsta domare, som tack fr sina lgner. Inom Estoniakretsar var det dessutom vntat att staten skulle finna ett stt att ytterligare frdrja slutrapporten. Jag hade gissat att man skulle anvnda Brje Stenstrms bortgng som skl fr att frhala rapporten. Det var frdelaktigt fr staten att rapporten inte presenteras. Dels skulle man slippa ta ansvar fr alla lgner som hittills publicerats, t ex i delrapporten frn mars 1995. Dels skulle mer tid hinna frflyta varp gemene man alltmer skulle tappa intresset fr Estoniafrgan. Detta skulle medfra att frre och frre kritiska frgor skulle stllas. P s stt frskte man frhindra att den 74

"obekvma" sanningen om Estonia avsljas. Dessutom slipper staten offentliggra alla hemliga handlingar. Slutligen ett mycket viktigt skl: Domaren i vr skadestndsrttegng i Paris har hela tiden betonat att en underskning drifrn skall avvakta den internationella haverikommissionens slutrapport. Detta innebr i praktiken framfrallt att en ny dykning kommer att skjutas upp till dess haverikommissionen r klar. Det r dykningen man fruktar. Genom att "offra" Forssberg kunde allts dykningen skjutas upp ytterligare. Efter Forssbergs avgng krvde de anhriga medbestmmande i frgan om vem som skulle tillsttas som ordfrande i den svenska kommissionen. Detta nonchalerades dock totalt frn regeringens hll. Det bestmdes att AnneLouise Eksborg skulle eftertrda Forssberg. ven Anne-Louise Eksborg har tidigare varit verksam inom frsvarsdepartementet i egenskap av rttschef. Eftersom slutrapporten redan var frdigformulerad i sitt utkast, framfrallt rrande alla tekniska frgor, s kan det ifrgasttas hur mycket Anne-Louise Eksborg skulle kunna tillfra rapporten, mot bakgrund av att hon inte besitter sdan kompetens. Hon r varken insatt i Estoniafrgan eller utbildad tekniker. Det spekulerades drfr mycket om att slutrapporten nu skulle offentliggras inom kort. Mot bakgrund av vad jag misstnkte utgick jag ifrn att hon skulle ange svepskl fr att frdrja rapporten s mycket som mjligt. Mycket riktigt gav hon till knna att hon inte kunde stta sin signatur p rapporten utan att frst ha lst och granskat den. (Varfr inte, om till och med Ines Uusmann fortfarande hyser frtroende fr Forssberg?) P frgan om nr en publicering av slutrapporten kunde vntas, fick jag svaret att hon inte visste. Vr anskan om tillgng till det icke publicerade utkastet till rapporten avslogs naturligtvis med motiveringen att materialet var hemligt och inte fick offentliggras. Jag begriper inte varfr detta material skulle hllas hemligt, allra minst nu efter Forssbergs avgng. Det skulle ju nd offentliggras efter publiceringen. Slutrapporten publicerades den 3 december 1997. Den 4 september 1997 lmnade Bengt Schager in sin anskan om avsked frn posten som psykologisk expert i kommissionen. Flera veckor senare fick Svenska Dagbladet av en ren slump knnedom om detta. Kommissionen hade allts inget intresse av att publicera detta. Schager var kritisk till kommissionens eftergifter till den estniska besttningen. Han hade uppfattningen att man undvek att kritisera besttningen enbart fr att ska en kompromiss. Vidare var Schager kritisk till hanteringen av vittnesmlen frn de verlevande samt andra som varit nra olyckan. Schager frde en stndig kamp med kommissionen fr att f till stnd nya 75

vittnesfrhr med de verlevande passagerarna efter att man ftt en tydligare bild av vad som intrffat. De frsta vittnesfrhren, som hlls hos polisen, var alldeles fr ytliga och hade delvis tyngdpunkten p fel stlle. Schagers nskeml om nya frhr med verlevande passagerare avslogs av Olof Forssberg med undantag fr ett frhr vilket inte gav ngonting. Dremot upptogs nya frhr med besttningsmedlemmarna. Hr var det dremot s att Schager fick intrycket av att deras vittnesml blivit pverkade. Det gick s lngt att Enn Neidre kom till vittnesfrhren med de verlevande besttningsmnnen ifrd kaptensuniform. Enn Neidre hade aldrig tidigare inom kommissionen och i synnerhet inte i Sverige upptrtt som han gjorde vid det vittnesfrhr som hlls i Landvetter med Silver Linde och andra verlevande besttningsmn. Dessutom hlls dessa frhr med alla kommissionsmedlemmar nrvarande. Detta frhllande mste ha skrmt Silver Linde och de andra nnu mer. Vid frhret med Silver Linde framkom tidsuppgifter som kommissionen senare sttt sig p men som inte alls verkar trovrdiga. Schager frskte upprepade gnger pverka kommissionen fr att den skulle frhra de verlevande passagerarna nnu en gng. Forssberg gick d med p att allihop skulle frhras samtidigt, vilket enligt Schager inte var s klokt. Sedemera ursktade sig kommissionen med att t ex Tuomo Karppinen skulle ha hrt vittnen personligen men det visade sig att dessa frhr enbart skett per telefon och att inga anteckningar gjorts vid frhren. Schager ansg att de frhr som hlls med de verlevande passagerarna i brjan och som skulle frbli de enda som hlls, inte var tillrckliga. Smst stllt var det med frhren med de estniska medborgarna. Dr hade man tryckt frgor i frvg vilka omjliggjorde ngra vettiga svar. Inte heller har ngra meningsfulla frhr hllits med reservbesttningen som inte gick ombord p Estonia den aktuella natten. ven detta kritiseras av Schager. Jag har tidigare alltid anklagat Schager fr att ha bidragit till mrklggningen genom att han frkortat vittnesmlen nra nog till oigenknnlighet. P den punkten har dock Schager lmnat en trovrdig frklaring. Han gjorde inte detta med ont uppst. Han fick helt enkelt order av Forssberg att gra vittnesmlen mer ltthanterliga och drmed kortare. Schager fick sjlv avgra vad som skulle utelmnas. Eftersom han litade p de tekniska uppgifterna frn kommissionen och de uppgifter han ftt om att frekomsten av vatten p dck 1 var s ringa att den saknade betydelse, fokuserade Schager p andra punkter n p dem som egentligen var viktigast. S snart han fick hra att varvet lade stor vikt vid frekomsten av vatten p dck 1 skrev han om sammanfattningarna s att denna aspekt belystes. Vid en intervju den 26 september 1997 bekrftade Schager ocks fr Jutta Rabe att kommissionen byggt sina antaganden p det 76

material som fanns. Trots detta var kommissionen ointresserad av nya vittnesfrhr med de verlevande med tyngdpunkt p denna frga. Nr jag vid en mycket givande diskussion med Bengt Schager efter hans avhopp frn kommissionen konfronterade honom med Carl vbergs vittnesml om att det sprutade vatten frn dck 0 till dck 1, s hade han inget minne av detta. Hans minnesbild utgjordes av det som kommissionens tekniker talat om fr honom. Efter sitt avhopp frn kommissionen har Schager riktat stark kritik mot denna. Han anser att den brittiska modellen r bttre, dvs att en utredare som sedan hlls ansvarig, gr huvudarbetet. Han uppgav att mitt tillvgagngsstt fr att lyckas f en neutral expert tillsatt i Paris fr att utreda sanningen r bra. Han r dessutom av sikten att utredaren inte br vara en statstjnsteman. _ I sin intervju med Jutta Rabe pongterar Bengt Schager ocks att han propsat p att dykunderskningarna p bryggan skulle innefatta bilder p kropparna, fr att i alla fall kunna identifiera dem och dra riktiga slutsatser. Trots hans ppekande "glmde" Brje Stenstrm att identifiera kropparna p bryggan. Stenstrm lr senare ha bett om urskt fr detta. Min uppfattning r att Brje Stenstrm inte alls glmde bort att identifiera kropparna utan att han ignorerade detta lika medvetet som han kastade tillbaka bulten till atlantlset i havet och som han lmnade kvar freml som dykarna frberett fr brgning p havsbotten. Mitt intryck av Bengt Schager efter tv lnga telefonsamtal r att han r rlig och har haft goda avsikter men helt enkelt blivit vilseledd av teknikerna inom kommissionen. Videofilmerna frn dykunderskningen i december 1994 innehller tydliga bilder p frgade madrasser, filtar och liknande textilier som sitter inkilade i mellanrummet mellan bogrampen och bildcket. Bogrampen tjnar som pfartsramp vid lastning av bildck. Den r ihoplnkad med bildcket genom gngjrn lngst nere. I samband med avlastningen av Estonia i Tallinns hamn vren 1994 gick ngot p tok varp frjan pltsligt fick slagsida nr en tung lastbil stod p rampen. Gngjrnen p babordsidan sprcktes och rampen frvreds med fljden att den blev ott. Haverikommissionen pstr att de nmnda madrasserna av en ren hndelse flutit till hligheten mellan bogrampen och bildcket och kilat in sig dr, medan den vidppna rampen stngdes igen av gravitationskraften under sjunkningsfrloppet, d vattnet frst och frmst strmmade in i fartyget och inte ut ur det. Haverikommissionens pstod att madrasser och dylikt flyter ut om vatten kommer in p bildck. Detta r ytterligare en punkt dr haverikommissionen ljuger. Madrasserna har inte flutit dit av sig sjlva utan har blivit intryckta dr i Tallinn, vilket ven 77

besttningsmn har vittnat om. I ramphuset alldeles i nrheten av bogrampen i fren finns en liten hytt som r fullproppad med madrasser och dylikt. Haverikommissionen har aldrig berrt detta och inte heller lmnat ngon frklaring till varfr man ver huvud taget hade ett frrd med sdana madrasser s lngt framme i fartyget, vilket dessutom innebr en brandrisk. Madrasserna visar dessutom tydligt att rampen aldrig varit ppen ssom kommissionen pstr, eftersom det instrmmande vattnet d skulle ha tagit med sig madrasserna (se kapitel V, Rampen revs aldrig ut). Nr haverikommissionen ger sken av att ordentliga stabilitetsberkningar gjorts, vilka skulle visa att vatten p bildck snkte Estonia, r syftet ven hr att vilseleda. Jag konfronterade haverikommissionens tekniske expert Mikael Huss (universitetslektor vid KTH) med Anders Bjrkmans teori att det mste ha kommit in vatten under bildck fr att bten skulle kunna sjunka som den gjorde. Med vatten enbart p bildck hade bten slagit runt och flutit med klen uppt men inte sjunkit enligt Bjrkman. Detta besvarade Huss i ett brev av den 21 oktober 1997 enligt fljande:
"Som jag ser det r hans hypoteser inte underbyggda med ngot betydande tekniskt underlag. Min personliga uppfattning r att JAICs slutrapport p ett riktigt stt kommer att beskriva fartygets frlisning." Min frga om den internationella haverikommissionen ver huvud taget har gjort ngra stabilitetsberkningar besvarade han s hr: "Bland de tekniska utredningarna kan nmnas tv helt oberoende stabilitets- och flytesberkningar med respektive utan hnsyn till infldat vatten. Inflytande av vatten p bildck respektive under vattenlinjen i skadat fartyg. Tv oberoende simuleringar av infldesmngd i fartyget fr en kondition med ppnad ramp."

Nr jag frgade Mikael Huss vilka stabilitetsberkningar och simuleringar det rr sig om, gav han mig nrmare information om detta och hnvisade till att Gunnel Gransson p haverikommissionen skulle knna till exakt vad han menade och kunde ta fram dokumenten till mig. S var ocks fallet och jag erhll dels Mikael Huss stabilitetsrapport som benmns "Simulation of the capsize, Internal report 1995-1997", samt dels en stabilitetsrapport frn VTT i Finland gjord i maj 1996, vilken r skriven av Tuomo Karppinen och Antti Rantanen. Mikael Huss rapport r utskriven p neutralt papper, dvs inte p KTHs papper, och r inte daterad. Den diariefrdes hos haverikommissionen frst i maj 1997, under B 169. 78

Mikael Huss sger inledningsvis i sin rapport under punkt 1 Summary:

"This report has been made in order to verify if the capsize scenario, as described by witnesses on board MV ESTONIA, can be reasonably explained by the loss of the bow visor, the opening of the forward ramp and the subsequent flooding of car deck."

Mikael Huss rapport skall allts p ett vetenskapligt stt visa att det var vatten p bildck som snkte Estonia. De anhrigas expert Alve Wendt, som noggrant har studerat Huss rapport, anser att rapporten inte r av den digniteten att den kan frklara hndelsefrloppet. Fr det frsta r Huss antaganden felaktiga. Han har nmligen ignorerat stabilisatorernas inverkan. Stabilisatorerna byggdes in p ett senare stadium p ett varv i Finland fr att minska krngningen i hga vgor. De r utformade som sm fenor som sticker ut p var sin sida av fartyget. Vid en hastighet av 15 knop, som den internationella haverikommissionen frutstter att Estonia hll nr visiret lossnade, kan stabilisatorerna balansera upp till 400-500 ton vatten p bildck utan att bten fr ngon slagsida. Huss hvdar att det redan en halv minut efter att visiret slitits loss kom in s mycket vatten p bildck att bten fick tillrckligt stor slagsida fr att det skulle mrkas uppe p kommandobryggan varp man reagerade genom att gira mot babord. Enligt Alve Wendt kan detta inte stmma eftersom stabilisatorerna ger ett tidsutrymme om minst tv minuter innan slagsidan blir s pass knnbar att man har anledning att reagera uppe p bryggan. Som bekant r bogvisiret inte synligt frn bryggan p grund av Estonias konstruktion. Fljaktligen stmmer inte Huss antagande att man girade mot babord en halv minut efter att visiret lossnat. Tidigast efter tv minuter kan man p bryggan ha ftt knnedom om frlusten av visiret eftersom det frst d kan ha mrkts att Estonia fick styrbords slagsida. Denna tidsfrskjutning om en och en halv minut innebr att det scenario haverikommissionen mlar upp rrande Estonias vg, frlisningsplats samt platsen dr bogvisiret terfanns inte lngre stmmer verens med verkligheten, kommenterar Alve Wendt. Vidare har Huss inte tagit med i berkningen att hnsyn mste tas till det vatten som vill rinna ut vid frliga pitchvinklar. Wendt kan inte sga vilken inverkan detta hade p frloppet men det r troligen inte betydelselst, ssom Huss hvdar. Drmed r Huss formel fr vatteninfldet i brjan av frloppet (1-2 minuter) felaktigt. Det enda vrdefulla i rapporten r att den faststller att Estonia frlorade stabilitet nr minst 2000 ton vatten kommit in p bildck. P denna punkt verensstmmer Huss berkningar exakt med Anders Bjrkmans. Huss lmnar 79

dock ingen frklaring till hur snabbt vattnet trngde in p dcken ovanfr bildck dvs dck 4-8. Fr att frst diskussionen p denna punkt krvs att man har fljande klart fr sig. Bten flyter med hjlp av den luft som finns inuti den. Nr vatten kommer in p bildck som ligger ovanfr vattenytan, lutar Estonia mot styrbord. Ju mer hon lutar mot styrbord desto mer av de vre dcken kommer i berring med vattenytan. S lnge fnstren p de vre dcken, dvs dck 4-8, hller och andra luckor r tta, kan inget vatten trnga in. P s stt skapar de vre dcken ett tryck mot vattenytan, vilket frhindrar att Estonia fr strre slagsida n 60, vilket r den maximala krngnings vinkel som rknats ut fr Estonia av alla experter, frutsatt att det inte finns en vatteninflde p de vre dcken. I efterhand vet vi bara att ett antal fnster p dck 4 och uppt inte hll fr trycket utan gick snder varp vatten kunde trnga in. Vi vet dremot inte hur fort detta gick. Hr skiljer sig Anders Bjrkmans sikt frn haverikommissionens. Anders Bjrkman hvdar att vatten trngde in mycket snabbt ovanfr bildck eftersom babordgiren medfrde att fnstren p styrbordsidan utsattes fr den hrda vinden och de hga vgorna som var s pass starka att de enligt haverikommissionen till och med kunde sprcka lsanordningarna p bogvisiret som r ca 1000 gnger starkare. Huss menar att dessa antaganden r felaktiga och att man kan rkna p detta stt bara i teorin fr att behlla en skerhetsmarginal. I praktiken dremot r hndelsefrloppet mycket lngsammare. Alla fnster gr inte snder samtidigt och mjliggr fr vatten att snabbt forsa in p de vre dcken. Huss kan dock inte tala om hur snabbt frloppet kan ha varit och hans rapport tar drfr inte hnsyn till den punkten. VTT har frskt gra berkningar av detta men inte heller VTT kommer fram till ett skert resultat. Enligt Alve Wendt r bde VTT:s och Huss antaganden mer realistiska n Bjrkmans i denna aspekt. VTT:s och Huss rapporter r enligt Alve Wendt bristflliga ven s tillvida att de inte lmnar ngon frklaring till hur vatten kunde komma in i fartyget under bildck. Anders Bjrkman har nmligen rtt i att Estonias konstruktion gr att vatten p bildck kan rinna ner till dck 1 och dck 0 bara genom ppningen i mitten p bildck dr trapporna gr ner. Det finns inga ppningar p bildck lngs med skrovet. Vid en krngning med 30 skulle 2000 ton vatten p bildck stngas inne men inte n en sdan niv att det skulle komma in till mitten p bildck och rinna ner till dck 1 eller dck 0. Bara det faktum att det inte redovisas hur vatten kunde komma in under bildck gr rapporterna frn VTT och Huss vrdelsa. Vi vet nmligen att Estonia sjnk. Detta faktum frutstter att stora mngder vatten, dvs i storleks80

ordningen 6000 ton, kom in ven under bildck. Hade s inte varit fallet hade Estonia flutit p den luft som fanns kvar p dck 0 och dck 1 och bara ett mycket lngsamt vattenintrng hade ftt henne att sjunka lngsamt dvs under loppet av eventuellt flera dygn. Vi vet att s inte var fallet eftersom Estonia sjnk mycket fort. Drfr kan haverikommissionens stabilitetsberkningar inte frklara hur Estonia sjnk istllet fr att flyta med klen uppt. Huss och VTT har dessutom i sina rapporter underltit att ta hnsyn till en mycket vsentlig omstndighet som beskrivits av en rad verlevande, bl a av Carl vberg och Kent Hrstedt, nmligen att Estonia rtade upp sig en kortare stund efter den frsta slagsidan. Detta betyder att Estonia tervann stabiliteten. Med haverikommissionens scenario, dvs vatten p bildck och fnster p dcken ovanfr bildck som krossades under ett mer utdraget tidsfrlopp, vore en sdan tervunnen stabilitet aldrig mjlig. Enligt haverikommissionens scenario borde krngningsvinkeln ha kat kontinuerligt i den takt vattnet strmmade in p dck 4-8 dvs ovanfr bildck. S var inte fallet. Haverikommissionen ljuger allts ocks p denna punkt. Det var inte enbart vatten p bildck som snkte Estonia. Drmed har allts Anders Bjrkman i princip rtt. Det r dock en verdrift frn hans sida att pst att det ver huvud taget inte fanns ngot vatten p bildck eftersom det finns s mnga vittnesml om att det frhll sig s redan lngt fre den desdigra resan. Bogvisiret och bogrampen var otta p grund av dligt underhll. Eftersom Estonia tillflligt terfick stabiliteten efter den frsta slagsidan mste det allts ha funnits ett hl under bildck, vilket Anders Bjrkman sedan lnge har hvdat. Drfr r hans synpunkter mycket vrdefulla och det r rent skandalst hur Olof Forssberg och vriga medlemmar i den internationella haverikommissionen har frolmpat Bjrkman fr att tysta ner hans kritik. ven hr mrks tydligt hur mlmedvetet den internationella haverikommissionen frsker vilseleda allmnheten. Jag diskuterade dessutom med Huss hur det kunde komma sig att bogvisiret terfanns lngt framfr frlisningsplatsen i Estonias frdriktning och inte bakom. Jag informerade honom om att varvets utredning visat p att skrapspren p visirets insida tydligt visar att visiret frst slets av i sidolge dvs nr bten ftt slagsida. Spren r nmligen helt ensidiga p grund av gravitationskraften. Jag meddelade honom ocks att vr expert Alve Wendt ansg att varvets utredning var vertygande p den punkten. Huss medgav att skrapspren p visirets insida var ensidiga dvs att de inte fanns p bda sidor, som man skulle kunna frvnta sig, men frklarade detta med att vind- och vgkraften frn styrbordsidan varit tillrckligt effektiv fr att frorsaka dessa skrapspr. Han menade att varvet och Wendt dragit felaktiga slutsatser. Dessa 81

utesluter dock att enbart vind- och vgkraften skulle kunna stadkomma s ensidiga skrapspr, i synnerhet som bten ocks rrde sig t andra hll i de hga vgorna. Med sin instllning nonchalerar Mikael Huss och den vriga haverikommissionen ett av nyckelvittnenas iakttagelser. Valters Kikusts, en polisman frn Riga, sg frn ett fnster p dck 7 hur bogvisiret pltsligt ppnades.
"Jag hade sett visiret ppnas och stngas ngra gnger nr det pltsligt slets loss frn det ena fstet p sidan. Visiret vreds mot bordlggningen och strax eftert lossnade det och frsvann ner i havet."

Kikusts anser att visiret ppnades s mycket att det borde ha upptckts av officerarna p bryggan. Han uppger sig ha sett visiret slitas av strax efter 00.20 svensk tid, vilket skulle betyda att visiret fll av samtidigt som Estonia snde sitt maydayanrop kl 00.24 svensk tid. D hade Estonia redan ftt svr slagsida mot styrbord. S sent som den 6 november 1997 tvingades den estniske ledamoten i den internationella haverikommissionen Priit Mnnik att avg. Officiellt hnger det ihop med att hans tjnst i haverikommissionen r knuten till hans tjnst inom polisen dr han rkat i ond och blivit avskedad. Slutrapporten publicerades den 3 december 1997 i Tallinn. Sammanfattningsvis kan konstateras att frtroendet fr den internationella haverikommissionen, som sjlv har havererat, r i botten. K. Slutrapporten DIS har inte haft ekonomisk mjlighet att anlita experthjlp fr granskning av hela slutrapporten. Detta har dock gjorts av Anders Bjrkman i hans senaste bok. Resurserna rckte bara till att lta Alve Wendt underska frgan om hur vatten kunde komma in i Estonia. Denna underskning visade att slutrapporten motsger sig sjlv p den punkten. Alve Wendt drog slutsatsen att de tv utredningar som gjorts av VTT och Mikael Huss och som terfinns i den tjocka bilagan till slutrapporten, inte alls stder det hndelsefrlopp som beskrivs i slutrapporten, nmligen att bogvisiret p grund av undermlig konstruktion i kombination med hga vgor slets loss, drog med sig rampen och tillt vatten att forsa in p bildck s att Estonia fick slagsida och sjnk inom loppet av ca 30 minuter. Mikael Huss har i sin rapport inte tagit hnsyn till omstndigheten att Estonia ocks rullade frver ner i en vgdal, dvs vid framtrrelsen kunde 82

vatten forsa ut frn bildck och frst vid tillbakarrelsen ter forsa in. Vidare har haverikommissionen inte underskt vad som hnde med rampen som skall ha hngt vidppen utt och snett nedt. Eftersom Estonia fortfarande hade fart framt borde rampen ha plogat ner i vattenmassorna och blivit hrt ansatt av trycket frn fren, nrmare bestmt det s k frpiksdcket. Bogrampen i sig kunde inte flyta eftersom den var konstruerad av jrn. Rampen mste allts ha gtt s lngt ner som mjligt dvs legat i nedtgende vinkel i fartriktningen och fungerat som ett slags plog i vattnet. Detta mste ha utsatt rampen fr hrda pfrestningar och skulle med stor sannolikhet ha lett till att rampens gngjrn brts snder och att hela rampen drmed slets loss. Man br kunna konstatera allvarliga skador framfrallt p rampens undersida som sttte mot skrovet. Huruvida dylika skador uppkommit har haverikommissionen inte underskt, vilket ocks medgavs vid den offentliga diskussionen p Folkets Hus den 4 december 1997. Det har heller inte gjorts ngra serisa underskningar av rampens lsanordningar p grund av att det saknas bra bildmaterial och vilja. Dremot har visirets lsanordningar utretts i detalj. Om rampens lsanordningar hll kan inte visiret ha dragit ner rampen. Denna enkla men desto viktigare utredning har aldrig gjorts. Dessutom visar dykbilderna att frpiksdcket r helt oskadat. Huss hade i sina berkningar utelmnat det faktum att stabilisatorerna, som motarbetade krngningarna, hade en frdrjande effekt med minst fem minuter. Bland annat p grund av detta kunde Wendt ocks konstatera att det i slutrapporten (p sidan 173) beskrivna rrelsefrloppet under Estonias sista timme inte verensstmmer med de utredningar som finns i bilagan. Av detta tvingades Wendt hrleda att rapportens slutsatser om hur Estonia vattenfylldes ingalunda grundar sig p kommissionens utredningar. Den frgan str drmed fortfarande obesvarad. Alve Wendt kunde p ytterligare en punkt visa att haverikommissionens slutrapport i sig r motsgelsefull. P sidan 65 ff i rapporten (punkt 6.2.4) terges Henrik Sillastes vittnesml. Sillaste skickades ner till dck 0 i nrheten av bastu- och swimingpoolavdelningen fr att laga vakuumsystemet. Enligt vad Andi Meister skriver i sin bok skulle Sillaste dessutom kontrollera styrbords stabilisatorfena som man hade problem med. Detta frtigs dock av haverikommissionen. Under sitt arbete dr nere hrde Sillaste pltsligt tv metalliska smllar som han inte uppfattade som vgsmllar utan som ngonting helt annat. Kort drp fick Estonia bestende slagsida mot styrbord. Som den erfarne sjman Sillaste r frstod han att ngonting gtt allvarligt p tok. Han rusade drfr tillbaka till maskinrummet en bit lngre akterut p dck 0, vilket tog honom ca 2-5 83

minuter. Nr han kom in i maskinrummet tittade han p en TV-monitor som var kopplad till en vervakningskamera som filmade frmre delen av bildck dvs ven bogrampen. Sillaste har skissat vad han sg p monitorn. Denna skiss ingr som figur 6.1 p sidan 66 i slutrapporten och den visar tydligt att bogrampen fortfarande var stngd men att den inte var tt s att vatten kunde trnga in p sidorna, lite mer p styrbordsidan eftersom fartyget redan hade slagsida. Det sensationella med Sillastes vittnesml r hans uppgift om att bogrampen satt kvar. Hur hade d slagsidan kunnat uppst? Alla experter r verens om att den frhllandevis ringa vattenmngd som kom in vid den otta rampen inte kunde orsaka slagsidan. Haverikommissionen mste drfr hvda att rampen stod vidppen s att stora mngder vatten kunde forsa in. S var dock inte fallet. Eftersom Sillastes vittnesml blivit s uppmrksammat vgade haverikommissionen antagligen inte utelmna det. Fr en okritisk observatr ger det t.o.m. vatten p haverikommissionens kvarn eftersom vittnesmlet innehller en skiss p att vatten trnger in p bildck. Kruxet r dock att slagsidan redan d var ett faktum, innebrande att vattnet mste ha kommit in ngon annanstans i fartyget. Haverikommissionen begick sledes ett stort misstag nr den tergav Sillastes vittnesml. Av detta framgr ju tydligt att det inte var vatten p bildck som vllade den frsta slagsidan och drmed orsakade hela katastrofen. Det finns vittnesml om att visiret fll av frst efter att Estonia ftt slagsida. Meyervarvet har ocks tydligt kunnat pvisa frekomsten av skrapspr p insidan av visiret, vilka kan ha uppsttt enbart p grund av att Estonia redan hade slagsida. Haverikommissionen har dock valt att pst att visiret fll av innan Estonia ftt slagsida och nonchalerar drmed de nmnda skrapspren. Civilingenjren och sjskerhetsexperten Anders Bjrkman har p eget bevg granskat haverikommissionens slutrapport. Bland annat har han upptckt att haverikommissionen felciterar Henrik Sillaste. Sillaste vittnade om att han uppfattat det som att vatten trngt in i fartyget eftersom lnspumparna var igng. Han citeras dock (sidan 66) p ett sdant stt att lsaren ges intrycket av att det fanns vatten p bildck och att pumparna p bildck var igng. Sanningen r dock den att det ver huvud taget inte fanns ngra pumpar p bildck. Vad Sillaste vittnade om var att lnspumparna, som sitter under bildck, var igng p grund av att fartyget vattenfylldes. Anders Bjrkman skriver den 3 augusti 1998 i Svenska Dagbladet, Brnnpunkt, att haverikommissionen hemligstmplat stabilitetsberkningen. Citat: 84

"Den 26 oktober 1994 snde den svenske utredaren Brje Stenstrm ett fax (A 32 e SHKs Estoniaarkiv) till sin chef, Olof Forssberg, dr han begrde att Estonias stabilitet med vatten p bildck skulle berknas och att Estlands och Finlands kommissionschefer informeras. Forssberg avslog begran enligt en not p faxet. Trots detta berknade den svenska experten tekn. dr Mikael Huss stabiliteten i en rapport i SHK (allts till haverikommissionen) (B 55 i SHK:s Estoniaarkiv) av den 4 januari 1995, dr det visas att Estonia skulle ha slagit runt med 2 000 ton vatten p bildck. Forssberg hemligstmplade bde faxet och stabilitetsrapporten som arbetspapper."

Slutrapporten utreder inte heller om de vattentta drrarna var ppna. Dessa drrar beskrivs ver huvud taget inte, vare sig till antal eller lgen. Anders Bjrkman ppekar ocks att haverikommissionen med slutrapporten inte kan lmna ngon frklaring till att bogvisiret terfanns 1800 meter norr om May-Day-positionen och 1570 meter vster om vraket. Det av haverikommissionen angivna hndelsefrloppet kan redan av tidsskl inte stmma. Estonia kunde inte frlora visiret kl 01.15 och stanna 1800 meter sderut kl 01.24. ven professorn i marin konstruktionsteknik vid Chalmers Universitet Anders Ulfvarson har granskat slutrapporten och den 23 september 1998 publicerat sina resultat i Svenska Dagbladet, Brnnpunkt. Han ppekar att haverikommissionens beskrivning av hndelsefrloppet, enligt vilken vatten spolade ner i trapphusen och fyllde fartyget under bildck, s att Estonia kunde sjunka, inte kan stmma. Denna beskrivning av hur vatten ndde utrymmena under bildck r enligt Ulvarson inte underbyggd av analys. Drmed kommer han fram till samma resultat som Alve Wendt. Han kritiserar ocks haverikommissionen fr att man inte simulerat och redovisat sjunkfrloppet i det presenterade haverifrloppet. Haverikommissionen frebrs ocks fr att inte ha redovisat ett komplett scenario dr Estonia tar in vatten p annat hll, trots att ett hl under vattenlinjen i kombination med ett svagt visir kan vara desdigert. Ulvarson kritiserar ven att rampens hllfasthet respektive dess skador inte har underskts. Citat: "Det r anmrkningsvrt d rampen r lika
viktig som visiret."

Ulvarson ppekar fljande, citat: "Fr att sjunka mste fartyget fyllas med
vatten ven under bildcket. Fartyget har konstruerats fr att motverka en sdant frlopp. Om man fr vatten p bildck ska de tta drrarna mot bildcket hindra vatteninstrmning via trapphusen till de undre dcken. Nr fartyget sen kantrar och ligger med 90 slagsida kommer visserligen fnstren i verbyggnaden att krossas och vatten trnga in till de vre dcken, men i detta skede ligger trapphusen, som avsiktligt placerats nra centerlinjen,

85

ovanfr havsytan och det finns ingen sjlvklar vg fr vattnet att komma till de undre dcken. Om man p annat stt ftt stora volymer med havsvatten under bildcket blir flytlget annorlunda. D kan trapphusen hamna under havsytan varvid sjunkfrloppet innehller pfyllning frn vre dck via trapphusen till undre dcken. Drrarna till bildcket r fortfarande stngda. Det finns vittnesml om att lnspumparna var igng. Om dessa r trovrdiga fanns redan vatten under bildcket."

Vidare skriver Ulvarson, citat: "Utredningen av Estonias haveri har skapat

en oskerhet, inte bara p grund av frseningar med slutrapporten men ocks p grund av brister i arbetet. Avsaknaden av systematik har lmnat ett flt ppet fr kritik, som obemtt ytterligare frsmrar frtroendet. Utredningen om Estonias haveri behver kompletteras och kommuniceras bttre. Ansvariga myndigheter br gra upp en informationsplan fr att skapa ett bttre frtroende fr frjesjfarten. Frtroendet kan inte terstllas med tystnad och glmska."

Journalisten p Finanstidningen

Knut Carlqvist har studerat mnga

vittnesml frn verlevande. Citat: "De tidigaste frhren med de verlevande

berttar en annan historia om Estonias undergng n haverirapporten. Media och myndigheter samverkade redan frn brjan i massiv desinformation."

{Finanstidningen, 30 september 1998, sid 2). I sin underskning av vittnen som hade hytt p dck 1 har Carlquist upptckt att dessa kan indelas i tv grupper. Den ena gruppen vittnar om vatten p dck 1. Den andra om vatten p dck 2, dvs p bildck respektive p den nivn. Det finns dock inga vittnesml frn personer som iakttagit vatten p bgge platser. Han visar ocks att vittnesmlen om frekomsten av vatten p dck 2 (bildck) r mer svvande och motsgelsefulla. Knut Carlqvist upptckte att en del av frhren var frsedda med bilagor. Fr att bist sina kolleger i landsorten hade Stockholmspolisen faxat ut ett formulr med ett trettiotal frgor. Till detta formulr fogades ett klipp ur Aftonbladet den 1 oktober 1994, dr olyckan frklarades med grafisk skrpa. Under en bild av ett gapande bogvisir str,
citat: "Hr brjar katastrofen enligt vittnesmlen..." I ngra fall har den

verlevande p klippet markerat varifrn han hoppade i vattnet. Frhrsledarna och de verlevande har slagit sina kloka huvuden ihop fr att rekonstruera vad som hnde. Problemet r bara det att endast ett ftal vittnesml hade upptagits vid den tiden. Ngon p Sjfartsverket har dock fregripit sjfrklaringen och levererat ett enkelt och sjlvklart svar, som gjort fr medierna. Naturligtvis hade de som frhrdes p slutet redan hunnit ta del av vad som stod att lsa
86

om olyckan i tidningarna respektive vad som visades p TV. "Vattnet kom frn bildck, jo!" (Citat ur Finanstidningen, den 30 september 1998). Knut Carlqvist visar nu att de svenska vittnen som utsatts fr Sjfartsverkets frklaring har sett vatten p bildck. De andra, som inte utsatts fr denna pverkan, vittnar om vatten p dck 1. Inget av de frhrda vittnena med hytt p dck 1 vittnar om en rid av nedstrtande vatten i trapphusen. Carlqvists underskning r mycket vrdefull eftersom den visar att den svenska utredningssidan var frst med att frvanska sanningen. Det finns dock vittnen som utsatts fr pverkan men trots detta vidhllit att de sett vatten p dck 1. Slutrapporten lmnar ingen frklaring till dessa vittnesml.

Estonia hll en annan kurs Finlndaren Kari Yli-Kuha har p Internet gjort en sammanstllning av de frsta uppgifter som publicerades i finska medier efter katastrofen, ylikuha@korppi.cs.tut.fi (Yli-Kuha Kari):
"At 12.00 EET (Finnish time) the captain changes course from west to more south and decreases the speed from 15-16 knts to eight knts. This can be verified by the Uto" fort radar station's observations. ...Shortly before 01.00 EET the speed was lowered to five knts. This again according to Uto" radar observations. The ship maintained this speed the rest of the time. ...At 01.48 EET Uto" radar station lses connection to Estonia, the ship sinks."

Det finns ingen anledning att tvivla p riktigheten i dessa uppgifter. Det var Ut radarstations uppgift att vervaka och registrera bttrafiken. Allt detta upptecknades ocks. Trots detta anvnder den internationella haverikommissionen inte dessa uppgifter utan gr vaga antaganden om Estonias sista vg. Rapporten innehller en mycket noggrann redovisning av radiotrafiken men de minst lika viktiga radaruppgifterna (ven de frn btarna i grannskapet) frtigs. Finska Vikens Sjbevakningssektion bekrftar i en anmlan 950502: "Frn
avfrdsgonblicket var Estonia i Finlands sjvervaknings radarvervakning, liksom ocks den vriga fartygstrafiken. Fartyget frsvann frn Ut forts radars automatuppfljning kl 0148. Vid samma tidpunkt frsvann fartyget ocks frn Mariellas och Silja Europas radarskrmar."

ven haverikommissionen har haft tillgng till radarmaterial, se sid 205 i

slutrapporten: "Figure 17.1 shows tracks of some vessels during the accident.

87

The tracks are based on radar observations. ...According to a shore-based radar the MARI ELLA started to turn toward the ESTONIA at 0132 hrs." P Figure 17.1 p sid 206 visas s kallade radarplottar frn de btar som kom till undsttning kl. 00.12-03.44. Eftersom det finns radarplottar frn alla btar runt omkring Estonia mste det finnas en sdan ven fr henne. Mrkligt nog har den frsvunnit. Istllet anges Estonias vg i Figure 17.1 enbart med en svart punkt som r frsedd med fljande text: "Klo 0140 ESTONIA Disappeared from the radar 0150 hrs."

Estonias sista frdvg var ju det mest vsentliga. Varfr mrklggs informationen om denna d det finns radaruppgifter? Istllet gjorde Hans Rosengren ett modellfrsk vid marinhgskolan i Kalmar, se sidan 173 Figure 13.2 i slutrapporten, vilket enbart baseras p vaga antaganden och drmed r vrdelst. Rosengren har uppgivit fr mig att han vid frsket inte tog med ngra radaruppgifter i berkningarna, trots att den finska kommissionen hade sdana med sig. Han vet dock inte frn vilken radarstation. Eftersom flera finska tidningar citerat Ut radarstation p samma stt finns ingen anledning att tro att dessa uppgifter skulle vara felaktiga. Varfr girade Estonia sderut och minskade farten? Varfr har det officiellt uppgivits felaktiga positioner p vraket med en felmarginal p flera kilometer? Varfr uppges att bogen ligger p ca 76 meters djup d den i sjlva verket ligger p 90 meters djup (syns tydligt i Hull-Survey)? Svaret r enkelt: Ingen skall f veta vad som verkligen hnde! Johann Ridderstolpe har p Internet ven funnit fljande citat frn den finska tidningen Aamulehti 940929 lngst ner p sidan 13: "On Wednesday
night, an hour after "ESTONIA" had sunk, the coast guards of Jussar lighthouse noticed a ship sailing off course towards underwater rocks. They tried to alert the crew with searchlights and radio messages in Finnish, Swedish and English. No response. The ship passed the lighthouse, averted the first rocks by sheer luck, then turned sharply to south and safety. After this radio contact was established and the captain of the "Leonid Bykov" explained that the fresh First Officer keeping watch didn't know any English but when radio messages continued had figured out that maybe he needed to wake up the captain (who had made the safety move). Earlier this month another Russian vessel, "Volgonett 4" was in a similar situation near Jussar."

Utan att ngon begrt det, gick Ryssland ut med fljande pressmeddelande i
Baltic News Service: "Tallinn, Sept 29 1994 - Neither Russia nor any other country had its military vessels in the area of the Baltic Sea where the Estonia ferry sank..., officials at the Russian navy's security department said.

88

The senior officer on duty at the headquarters of Russia's Baltic Sea fleet, Alexander Gorbachuk, said no ships or submarines of the fleet had been in the area where the disaster happened."

Ridderstolpe och Spiegel har funnit att Leonid Bykov byggdes 1991 och har 4540 brton. Det r ett civilfartyg som gs av Moscow River Shipping som i sin tur tillhr det ryska inrikesdepartementet som vgrar att lmna ut information. Enligt ett ryskt skeppsanalysfretag var Leonid Bykov under 1994 och 1995 tagen ur bruk. Leonid Bykov finns ej redovisad i slutrapporten ssom andra fartyg i Finska viken. Leonid Bykov kom inte till undsttning trots att finska kustbevakningsfartyg frn Jussar kom till frlisningsplatsen. Under sina frsta efterforskningar i Finland i oktober 1994 sttte Spiegels Jutta Rabe p ett officiellt dokument varav framgick att en mindre bt, i motsats till alla andra som skyndade till Estonia fr att hjlpa till, kte ifrn henne och gmde sig i den finska skrgrden. Jutta Rabe lyckades dock inte f ut dokumentet. verlevanden Thure Palmgren frn Uppsala (gammal sjman, mycket trovrdig) iakttog ifrn livflotten ett fiskebtsliknande fartyg vilket bara belystes svagt alldeles i nrheten av den sjunkande Estonia, till skillnad frn Mariella och Silja Europa som d befann sig p lngt avstnd. Denna bt deltog inte i rddningsarbetet trots sin nrhet till Estonia. Istllet frsvann den frn platsen. Ridderstolpe som tidigare tjnstgjort vid marinen menar att Leonid Bykov antagligen tillhr den ryska skerhetstjnsten och kamouflerades som ett civilfartyg och att man vat undanflykten redan en mnad tidigare. Slutrapporten har skrivits p ett mycket svrfrsteligt stt. Den r osystematisk och mnena uppsplittrade. Frhllandevis lite av texten berr sjlva katastrofen. Enligt min mening har detta gjorts medvetet fr att frsvra upptckt av fuskarbetet. Avslutningsvis kan konstateras att den internationella haverikommissionen inte har presenterat sanningen om Estonias frlisning varfr det krvs en ny och opartisk utredning. Det enda vrdefulla med slutrapporten r antagligen bevisfringen mot Meyervarvet, dvs att det freligger konstruktionsfel nr det gller lsanordningarna och att den lnga bogrampen stack in i visiret.

L. Meyervarvets utredning Meyervarvet byggde Estonia 1980 p uppdrag av ett finskt rederi (drav det frsta namnet, Viking Sally). Trots att den internationella haverikommissionen 89

hvdar att det inte r dess uppgift att utpeka ngon ansvarig eller skyldig till katastrofen har det mellan raderna framgtt att det r det tyska varvet som skall pbrdas ansvaret p grund av en bristfllig konstruktion av bogvisirets lsanordningar som inte hll fr det hrda vdret. Dessutom anklagas varvet fr att inte ha byggt in ett vattenttt skott bakom bogrampen p bildck, vilket skulle ha frhindrat vatten frn att sklja in p bildck efter att visiret slitits loss. Detta skott freskrivs och krvs uttryckligen i FN:s regelverk SOLAS som kom till efter Titanics frlisning och varvet hade frpliktat sig att bygga enligt SOLAS. Vidare anklagas varvet fr att ha byggt ihop bogvisiret med bogrampen p ett olmpligt stt. Bogrampen r den del av visiret som flls ner vid lastningen av bilar osv. Under resa r denna uppflld och p grund av sin lngd mste den antingen bndas eller stickas in i bogvisiret. Varvet valde en bekvm lsning och lt den sticka in i ett extra utrymme i bogvisiret, det s k ramphuset. P s vis var rampen och visiret p ett olyckligt och desdigert stt frbundna med varandra, innebrande att om visiret slets loss s skulle rampen automatiskt kunna dras med och ppnas med fljden att vatten skulle kunna strmma in p bildck. Dessa punkter har den internationella haverikommissionen ppekat och ven dr lagt skulden p varvet. P grund av dessa anklagelser tillsatte varvet vid rsskiftet 1994/1995 en egen haverikommission. Denna leds av den mycket erfarne och respekterade kaptenen Werner Hummel som i Tyskland r vlknd efter att ha utrett stora fartygsolyckor. Han bitrds av varvets advokat Peter Holtappels som arbetar i en vlrenommerad advokatbyr. Meyervarvets haverikommission ppekar ideligen i officiella sammanhang att den r oberoende av varvet. Detta r rent ut sagt ljligt. Sjlvfallet r det dess uppgift att uppbringa s mycket material som mjligt fr att fria varvet frn ansvar. Detta betyder dock inte att kommissionens material r ointressant och inte vrt att diskutera, som den internationella haverikommissionen anser. DIS har drfr anlitat skeppsbyggaren Alve Wendt, som hittills inte varit engagerad i Estoniafrgan, fr att f en bedmning av det resultat varvets kommission kommit fram till. I juni mnad 1997 publicerade varvet sina rn vid en offentlig utstllning i de gamla sprvagnshallarna i Stockholm. I samband med denna utstllning utgavs en kort broschyr dr materialet sammanstllts. Varvet ppekade visserligen att detta inte var den officiella slutrapporten av dess utredning men den innehll vsentliga delar av det som slutligen skulle komma att publiceras. Vr expert Alve Wendt har studerat varvets bevismaterial. Det bygger p verlevandes vittnesml i ursprunglig och icke av den internationella haveri90

kommissionen friserad form, det brgade bogvisiret, alla officiellt tillgngliga videoinspelningar vid vraket frn december 1994 och juni 1996, ritningar och originalmaterial frn byggandet av Estonia samt diverse vrigt material. Wendt menar att varvet med hjlp av detta material bevisat att bogvisirets lsanordningar manipulerats efter konstruktionen och drmed frsvagats. Varvet har lyckats visa att rederiets underhll av fartyget varit kriminellt dligt. Mnga vittnesml - icke minst de som lmnats till oss efter TV 3s Efterlystsndning - pekar p att rederiet hade stora svrigheter med ppning och stngning av bogvisiret flera mnader fre frlisningen. Vittnen konstaterar att det tidigare funnits vatten p bildck, vilket absolut inte fr frekomma och detta r ett tecken p att bogvisiret och bogrampen inte var tta. Detta innebr att Estonia inte var sjvrdig och ett brott mot sjlagen. Mnga har vittnat om att det behvdes slggor fr att ppna atlantlset. Detta har antagligen pverkat bulten s pass allvarligt att Brje Stenstrm fredrog att kasta den tillbaka i havet. Annars hade man inte kunnat skylla p dlig konstruktion av lsanordningarna och beskylla varvet fr att bra ansvaret till olyckan. Andra vittnen berttar att omfattande svetsarbeten kring bogvisirets lsanordningar gjorts, delvis under resa mellan Tallinn och Stockholm. Det vittnas ven om att ankomst och avgng frdrjts i timmar p grund av att besttningen inte kunnat ppna bogvisiret. Allt detta material leder till Alve Wendts bedmning att de anhriga inte har en chans att stmma varvet p grund av bristfllig konstruktion av lsen. Drfr kommer denna punkt inte lngre att beropas i vr process i Paris innebrande att anklagelserna gentemot varvet blir frre. Detta var ett av de mest vsentliga resultaten av varvets utstllning i Stockholm. Det br dock ppekas att teknikern Lars Olof Norlin senare fann varvets originalritningar, som visar att visirets ls var fullstndigt underdimensionerade. Detta bekrftas ven av teknikern Dave Coleman som underskt saken p uppdrag av ITF under sommaren 1998. Anders Bjrkman skriver om varvets visirkonstruktion i sin bok "Estoniakatastrofens obesvarade frgor", kapitel 3.6.:
"Om hela visiret doppades ner i en vg skulle vertikal kraften motsvara cirka 165 ton flytkraft minus 55 ton vikt, dvs 110 ton.... ...Det r intressant att notera att lsens verkliga dragstyrka var cirka 210 ton fr Atlantlset och cirka 100 ton fr sidolsen... ...dvs skerhetsmarginalen var inte stor, om hela visiret var under vatten. D skulle Atlantlsets visirgla brista frst, eftersom den var den svagaste delen under dragpknning. Emellertid var lsglorna slitna och glappet var stort i alla ls, vilket innebr att i verkligheten en vertikal kraft p visiret

91

verfrdes via fem kontaktpunkter - tre ls och tv gngjrn. Hur kraften d verfrs till skrovet r omjligt att berkna, eftersom problemet r statiskt obestmt. Den tyska expertgruppen (se punkt 3.13) hade inte en aning hur visirlsen hade konstruerats, utan pstod att varje ls och gngjrn skulle verfra cirka 100 tons kraft, men att t.ex. Atlantlset var konstruerat att verfra 300 ton, dvs hade en skerhetsfaktor p 3. Det var ju pinsamt fr tyskarna nr modellfrsk - betalade av tyskarna - sedan visade att Atlantlsets visirgla brast vid 210 tons belastning. Lika pinsamt var det fr Kommissionen, vars expert professor Meistaveer frn Estland och ledamot Stenstrm berknade att Atlantlset bara hade en hllkraft p 70 ton och gick ut i massmedia med den uppgiften. Ingen anstrngde sig att gra en korrekt analys av Atlantlset, frrn tyskarna gjorde modellprov hsten 1996. Resultatet var att alla hade haft fel i sina tidigare utsagor. Lustigt nog visade sig sidolsen vara starkare n vntat - 214,5 ton brottslast mot uppskattat 100 ton."

Varvets kommission pstr att en av de frmre lastbilarna brjade glida p grund av vattnet p bildck (innan visiret slets av) och krockade s hrt mot bilrampen att dess lsanordningar (inte visiret allts) sprcktes. Detta skulle rdda varvet frn anklagelser om att rampen var s dligt konstruerad att den stack in i visiret, innebrande att den drogs med nr visiret fll, med den desdigra konsekvensen att vatten kunde strmma in obehindrat p bildck. Wendt menar att denna frklaring verkar "krystad". I punkt c) av varvets angivna hndelsefrlopp konstateras att "avdelningen
p dck 0 med bastu/swimmingpool, under passagerarutrymmena p dck 1, stod under vatten och under tryck, allts var i frbindelse med havet".

Detta betyder i klartext att dck 0, dvs det nedersta dcket, som i den bakre delen bestr av maskinutrymmen och i den frmre delen av bastu- och swimmingpoolavdelning, var fyllt med vatten och stod under tryck under katastrofnatten. Det innebr att det fanns ett hl eller en spricka p dck 0. Att detta uttrycks p ett mycket kryptiskt stt beror p att Hummel antagligen hade ftt anvisning att inte officiellt tala om hlet i skrovet som finns dr nere p dck 0. Fr att nd inte utelmna detta viktiga faktum har han lmnat denna kryptiska frklaring. De flesta som inte var insatta i Estoniarendet frstod inte att det enligt varvets utredning finns ett hl eller en spricka i skrovet p dck 0. Detta var ocks meningen. Hr visas tydligt att varvets kommission inte r oberoende utan att man ftt anvisningar frn varvet eller ngon annan. Ju lngre tid som gr och ju mer information jag utbyter med Meyervarvets expert Hummel respektive dess advokat Holtappels, desto mer vertygad blir jag om att ven Meyervarvet mrklgger sanningen om Estonia. Mina miss92

tankar brjade gro nr Meyervarvets advokat i Paris, Guildas Rostain, ideligen under frhandlingarna kring frgan om en egen underskning, ppekade att detta vore ondigt eftersom man kunde lita p den internationella haverikommissionen och att den utfrde ett serist arbete. Nr jag citerade Meyervarvets franska ombud fr det tyska ombudet Holtappels och experten Hummel, gick de i taket och frklarade Guildas Rostains uttalanden som missuppfattning frn hans sida. Mrkligt nog upprepade Rostain sin instllning trots att han uppgavs vara uppmanad att inte gra det. Han avskedades inte heller. Under intervjuer med BBC och tyska TV NDR uttalade jag mina misstankar om hlet i skrovet och att visiret slitits loss efter det att slagsidan uppsttt. Journalisterna uttryckte sin frvning och ifrgasatte riktigheten i mina slutsatser. De hade nyligen talat med Hummel och Holtappels som givit en helt annan bild. Jag talade d om att jag sjlv erhllit denna information frn Meyervarvet. ven detta visar att Meyervarvet talar med tv tungor. Nr jag sommaren 1998 frskte frm Hummel och Holtappels att skriva under en artikel fr Dagens Nyheters debattsida om ndvndigheten av en ny dykunderskning, avbjde de, trots att Hummel i brev till mig av den 16 april 1996 sjlv ptalat ndvndigheten av en ny dykunderskning. Jag hade nstan utgtt ifrn att de skulle avbja men ville fr sakens skull frska en sista gng. Vid samtal med Holtappels angende artikeln frklarade han att syftet med Meyervarvets haveriutredning inte var att finna sanningen utan att frsvara varvets position. Nr jag d antydde att deras frhllningsstt var omoraliskt och kunde jmfras med haverikommissionens agerande, svarade Holtappels att hans uppdragsgivare var affrsmn. Som jag nmnt tidigare visar madrasserna att rampen aldrig varit riktigt ppen under katastroffrloppet. En sdan omstndighet skulle vara till stor frdel fr varvet d anklagelsen om den dliga konstruktionen av rampen som stack in i visiret skulle sakna grund. Trots detta har varvet ideligen ppekat att rampen ppnades helt. Jag trodde p detta just p grund av att varvet skulle ha haft allt intresse av att hysa den motsatta uppfattningen. Frst Johan Ridderstolpes och Anders Bjrkmans gedigna underskning vertygade mig om att rampen aldrig ppnades. Jag frvnades ver att varvet psttt motsatsen och drmed skadat sig sjlv medvetet. Sdant kan frklaras enbart med massiva ptryckningar. ven en rad andra omstndigheter styrker mina misstankar och gr att jag drar slutsatsen att ven Meyervarvet utsatts fr ptryckningar fr att hlla tyst om allt som skulle kunna leda till misstankar om sabotage. Dessa ptryckningar mste ha varit starka eftersom Meyervarvet utpekas som 93

huvudansvarig i den internationella haverikommissionens slutrapport. Aven den som inte r insatt i Estoniafrgorna skulle fatta att Meyervarvet r oskyldigt om det visade sig att sabotage frelg. Att Meyervarvet trots detta inte lgger fram hela sitt forskningsresultat och drmed automatiskt kvarstr som huvudmisstnkt, indikerar att ptryckningarna p varvet varit effektiva. Kanske hnger det ihop med att tyska staten betalat 60 miljoner DM fr att frdjupa vattenvgen frn Meyervarvets varvsanlggningar till Nordsjn, fr att underltta fr varvets stora fartyg att ta sig ut? I juni 1996 skrev jag ett mycket ilsket brev till Hummel och Holtappels rrande mina misstankar mot Meyervarvet och frebrdde deras uppdragsgivare fr deras djupt omoraliska agerande. Jag erhll aldrig ngot svar. I brevet framhll jag att jag inte riktade ngra frebrelser mot Hummel eller Holtappels personligen, eftersom de agerar enbart p sina uppdragsgivares order. Den 10 augusti 1999 hnde dock ngot mrkligt. Hummel offentliggjorde att varvet hade anlitat den engelska sprngmedelsexperten Braidwood som kommit fram till att minst tre explosioner mellan rampen och visiret orsakat att visiret ryckts loss. Dagen drp dementerade en talesman fr varvet i Papenburg detta och distanserade sig frn Meyervarvets egen utredare Hummel. Jag tror att Hummel och varvet har ftt olika intressen. Hummel inser att Estoniabubblan snart brister, varp alla fr veta att det var ett sabotage. D kommer han att f ta emot svidande kritik fr att han missat detta och hans goda anseende i branschen kommer att luckras upp. Varvet dremot tvingas fortfarande till mrklggning. Vilka hllhakar som finns p det kan man dock bara spekulera om. M. klagarens och polisens agerande I Anders Hellbergs (DN) och Anders Jrles (GP) bok om Estonias frlisning konstateras att Nordstrm & Thulin, som ingr i Estonias rederi ssom gare och tekniskt ansvarig, p en reparationslista (som numera r sprlst frsvunnen) antecknat att bogrampen inte var tt och att detta skulle tgrdas. Bilrampen var i den aktuella konstruktionen det enda vattentta skottet framt p bildck. Drfr krver regelverket att bilrampen mste vara hundraprocentigt vattentt. Det faktum att den inte var vattentt och att detta missfrhllande fanns antecknat p tgrdslistan, visar att bten inte var i sjodugligt skick nr den lmnade Tallinn p olyckskvllen. Mnga vittnen som hrt av sig efter TV 3s Efterlystsndning om Estonia berttar att det funnits 94

vatten p bildck ven under tidigare resor. Det innebr ett allvarligt brott mot den svenska sjlagen. Trots detta beivrar klagaren Tomas Lindstrand inte brottet. Det har gtt s lngt att delar av brottet preskriberades p tvrsdagen av olyckan. klagaren hade nmligen intagit den bekvma hllningen att vnta ut haverikommissionens slutrapport innan han sjlv skulle vidtaga ngon utredning. Efter Sveriges strsta civila olycka genom tiderna, dr hundratals svenskar omkom under vidriga omstndigheter, anser klagaren inte att det r ndvndigt att driva en egen utredning, trots att bevismaterial finns lttillgngligt, till och med nedtecknat i en bok som kom ut 1995. Den enda tgrd som vidtagits r hllande av vittnesfrhr med mnga - dock inte alla verlevande. ven detta har delvis gjorts p ett s slarvigt stt att viktiga fakta inte antecknats i protokollen. Trots att Lindstrand frhllit sig helt passiv hela tiden, konstaterade han i en TV-intervju vren 1996 att det inte skulle behvas ngra nya dykningar till Estonia fr att skra bevis. De dykningar som gjordes i haverikommissionens och Sjfartsverkets regi skulle vara tillrckliga. Drfr motsatte han sig inte betongvertckningen. Hur kunde han gra den bedmningen utan att vara insatt i rendet? Mnga anhriga anser att en annan klagare borde hantera Estonia. Frtroendet fr Lindstrand r frbrukat. Frst i samband med varvets utstllning i Stockholm under juni mnad 1997 blev Lindstrand lite mer aktiv och vistades under flera timmar p utstllningen. Den 18 februari 1998 offentliggjordes Tomas Lindstrands beslut, K 8405494. Som vntat lades frunderskningen ner eftersom brott inte kunde styrkas enligt Lindstrand. I motiveringen till beslutet nmns att Meyervarvets utredning (trots att den var lngt ifrn frdig) och den internationella haverikommissionens slutrapport legat till grund fr frunderskningen. Detsamma gller en uppsats av Anders Bjrkman samt Hellberg/Jrles bok "Katastrofkurs". Min bok nmns dock inte. Istllet skriver klagaren fljande:
"Dremot har de rykten som alltsedan frlisningen varit i svang om helt andra orsaker till katastrofen, som t ex sabotage, inte varit freml fr utredningen eftersom dessa huvudsakligen haft karaktr av fantasier och dessutom varit oprecisa och drfr i praktiken omjliga att utreda."

Sammanfattningsvis motiverar Lindstrand sitt beslut enligt fljande.

"En grundfrutsttning fr att ens kunna delge ngon misstanke om att ha orsakat 852 mnniskors dd r att orsaken till olyckan r klarlagd bortom rimligt tvivel. De ovannmnda utredningarna anger tv helt olika frklaringar till olyckan. Jag anser inte att ngon utredning klarlgger vad som hnde bortom rimligt tvivel. En frutsttning fr att en utredning skall anses visa vad som

95

verkligen hnde och varfr r att vriga utredningars olycksfrklaring utan tvekan kan avfrdas. Bde haverikommissionen och den tyska expertgruppen har lagt ner ett omfattande och svitt jag kan bedma noggrant och serist arbete p att utreda vad som tekniskt sett orsakat katastrofen. Bda utredningarna innehller fakta, antaganden, slutsatser och hypoteser. Bda utredningarna ger visserligen, enligt min uppfattning, en sannolik och god bild av respektive frklaring, men lngt ifrn varje lnk i hndelsefrloppet r bevisad bortom rimligt tvivel. Ingen av dessa utredningar kan heller avfrdas till frmn fr den andra utredningen. Jag anser drfr ocks att ngon ytterligare, ny utredning, inte skulle kunna frklara olyckan p ett sdant stt att orsaken till denna blev helt och otvetydigt klarlagd. Inte heller anser jag att ngra nya dykningar skulle bringa klarhet i ansvarsfrgan. Den omstndigheten att dessa skulle kunna bekrfta eller dementera huruvida det finns ett hl i skrovet medfr inte enligt min uppfattning att ansvarsfrgan skulle kunna klarlggas."

Lindstrand konstaterar allts att han inte med skerhet kan utg ifrn vad som verkligen hnt, eftersom ingen av de utredningar han tagit del av kan avfrdas till frmn fr den andra. Den naturliga reaktionen hade d varit att krva en ny utredning. Lindstrand drar dock slutsatsen att oklarheten inte franleder en ny utredning, eftersom den inte skulle kunna frklara olyckan p ett sdant stt att orsaken till denna helt och otvetydigt klarlggs. Hur kan han dra en sdan slutsats nr han i dagslget inte r sker p vad som ver huvud taget har hnt? Med vilken logisk argumentation kan han utesluta att nya dykningar skulle bringa klarhet i ansvarsfrgan? Han vet ju inte exakt vad som hnt. Hur kan han med denna bristande vetskap utesluta att ett hl i skrovet skulle ha med ansvarsfrgan att gra? Nr jag vid ett personligt mte med Tomas Lindstrand under vren 1998 kritiserade honom fr hans beslut, frgade jag honom varfr han inte tagit hnsyn till att det fattades filmmaterial frn skrovets styrbordssida. Han svarade att han inte knde till det, trots att han minuten fre psttt att han vnt varenda sten i Estoniautredningen utan att finna ngonting. Nr jag d frgade om han lst min bok, uppgav han ilsket att han brjat lsa men nr han sett, citat: "vilken smrja och skit" jag skrivit om honom hade han slutat lsa. Han var hr aggressiv bde i tonen och ordvalet. Jag kan tolka det endast som att han hade dligt samvete. Det vckte hos mig misstanken att hans beslut var ett bestllningsarbete. Om man drar en parallell till Palmemordsutredningen, vore det i s fall inte frsta gngen i det svenska klagarvsendets historia. Tomas Lindstrands beslut verklagades, dock naturligtvis utan framgng. Det negativa andra beslutet publicerades vl uttnkt i samband med att det 96

svenska valet gde rum i september 1998, innebrande att beslutet inte rnte ngon mrkbar uppmrksamhet i medierna som naturligtvis fokuserade p valet. Som jag nmnde i kapitel F, Dykfrbud, skyddande av gravfriden, begicks antagligen ett brott frn isbrytaren Ales sida nr man strde Barasinskys tyska dykbt och drmed orsakade stor fara fr btens och besttningens skerhet, innan dykfrbudslagen hade trtt i kraft. klagaren gjorde inte ens en frunderskning utan avskrev polisanmlan direkt. Efter att jag synts mer och mer i media har jag erhllit en hel del tips frn allmnheten, innehllande uppgifter om att frlisningen gick till p ett helt annat stt n vad myndigheterna vill att allmnheten skall tro. Den stora mngd tips jag erhllit har gjort att jag funderat p att polisen respektive klagaren under den nrmaste tiden efter olyckan mste ha erhllit mycket mer information n jag som kom s sent in i bilden. Jag kontaktade klagare Lindstrand och bad om tillgng till de tips han mottagit fr att sedan jmfra dessa med mina egna. Jag tnkte att det kunde vara vrdefullt fr hans utredningsarbete att ha tillgng till mina tips. Han svarade att han inte hade ngra tips frutom Jutta Rabes film om FELIX-rapporten. Han tillade dock att polisen mjligtvis hade ngra tips. Nr jag kontaktade polisens kriminalkommissarie Bo Wide s bekrftade han att polisen efter olyckan mottagit en rad tips. Nr jag freslog ett mte fr att kunna jmfra vra tips s hnvisade han till att frunderskningssekretess frelg och att det var klagarens uppgift att tillta mig f tillgng till underlagen eller ej. Jag vnde mig d terigen till Lindstrand som i sin tur svarade att det var polisens uppgift att fatta beslutet. Vid ytterligare kontakt med Wide meddelade han att han nu lmnat ver allt material till Lindstrand och att han fr vrigt inte var intresserad av ngot samarbete. De anhriga har ftt intrycket att polisen och klagaren r helt ointresserade av att underska orsaken till att ca 852 mnniskor miste livet p ett vidrigt stt. Detta rimmar illa med polisens agerande ombord p Mariella den 29 september 1994 (se kapitel I, Regeringen behandlar de anhriga och verlevande som statsfiender). Drfr agerade de anhriga terigen p egen hand och lyckades genom samarbete med TV 3s Efterlystredaktion f in flera vittnesml och tips (se kapitel P). Att Efterlystsndningen fick genomfras utan inblandning av polis och klagare kan ses som en rak rfil mot klagarens respektive polisens insatser i Estoniarendet. Vad som skedde denna kvll i TV-studion var egentligen ett arbete som dessa borde ha utfrt. Dessutom hrde varken polisen (Bo Wide) eller klagaren (Tomas Lindstrand) av sig dagen efter Efterly stsndningen fr 97

att hra vilka tips vi tagit emot. Ointresset var totalt p den punkten, trots att vi tagit emot mnga och mycket vrdefulla informationer. Nr det tyska varvet var klart med presentationen av sin utredning och vr skeppsbyggarkonsult Alve Wendt rdde mig att inte lngre anklaga varvet p punkten att lskonstruktionen p bogvisiret var undermlig, s sade ven Wendt till mig att det str klart att det inte gtt till s att en hg vg slitit bort bogvisiret s att vatten trngt in p bildck och att bten som en fljd drav sjunkit. Som tidigare nmnts skulle Estonia i s fall ha slagit runt 180 och flutit med klen uppt, vilket de facto inte hnde. Olycksfrloppet mste ha varit ett annat. Varvets bevismaterial hade drmed ftt straffrttslig relevans. Eftersom bevisen var entydiga, polisanmlde jag den svenska delen av haverikommissionen fr tjnstefel, eftersom den enligt vr uppfattning medvetet vilselett allmnheten rrande olycksfrloppet. Kommissionen ville vertyga alla om att en vg slet bort bogvisiret och vatten trngde in p bildck och att detta var orsaken till olyckan. I realiteten frhll det sig inte p det viset. Trots detta erhll vi efter drygt en mnad chefklagare Birgitta Croniers beslut att inte ens inleda ngon frunderskning mot den svenska delen av haverikommissionen, p grund av att "det saknas anledning anta att brott frvats". Skerligen hade hon inte hunnit stta sig in i varvets bevismaterial. Utan en sdan granskning borde ett nedlggningsbeslut inte fattas. Det fr de anhriga negativa beslutet kan heller inte ursktas med att klagarvsendet har fr liten kapacitet och r dligt organiserat. Nra 500 svenskar har omkommit och detta kanske inte p grund av ngon olycka utan p grund av ett iskallt massmord. Efter att Johan Ridderstolpe och jag hittat bombbilderna (se kapitel: Bombbilderna) skulle en seris klagare ha terupptagit underskningen. Tomas Lindstrand uppgav fr mig att han hade vnt p varenda sten i underskningen. Hur kom det sig att han inte hittade bombbilderna? Varfr lt inte han genomfra en metallurgisk underskning av visiret i Hang? Att svenske kommissarie Strindlund betedde sig s mrkligt nmndes redan i kapitel B i samband med Lembit Leigers frsvinnande. Nr jag i juni 1997 anskte om personligt skydd hos Stockholmspolisen p grund av att jag inte knde mig trygg, nekades jag detta med argumentet att SPO i ett brev konstaterat att jag inte ligger i ngon riskzon. Jag kan bara hoppas att SPO har rtt. Polisen trstade mig med att ven andra anskt om skydd i samband med Estonia men inte erhllit det. Trots att klagarvsendet formellt sett r oberoende, freligger i Estoniafallet grava misstankar om att ven dessa klagare r styrda av politikerna eller skerhetstjnsterna. 98

Hr passar ocks Johan Ridderstolpes upptckt, att svensk polis letade efter en vska under dykunderskningen sent p natten den 3 december 1994, vl in. Citat ur Johan Ridderstolpes artikel i Finanstidningen 1999-02-03: "Polisen styr skandet Dagen efter genomsker dykare ett antal hytter p dck 6. Polisen styr skandet, vilket framgr av videobandet. Meister har allts skl att pst att svensk polis ledde dykningarna och att den hade en agenda som skilde sig frn kommissionens estniska huvudmans. ...Polisen skte efter vskor och en ptrffas i hytt 6230, tillhrig den estniske medborgaren Alexander Voronin som ursprungligen kom frn Tatariska republiken och som med sin son verlevde haveriet. En vska med hans namn ptrffas i hytt 6230. I frhr uppgav han hyttnumret 6320, men har uppenbarligen kastat om tv siffror. En mrklig omstndighet r att hytten enligt pursems uppgift var Avo Pihts. Piht r den "frsvunne kaptenen", mannen som rapporterades rddad frn helikoptern olycksmorgonen och s sent som 2/10 rknades bland de verlevande, fr att senare frklaras omkommen. Ritningen och vskan En ledtrd till vad skandet gllde r ordet drawing, ritning, som nmns nr den frsta vskan ptrffas. Dykarna letade efter ngot och fr den skull fste de undan kroppar och brt upp drrar. Det frefaller viktigare n att underska hela fartygets skrov, ngot som nnu inte r gjort. Och om det var s viktigt fr polisen, som tydligen betraktar vraket som en brottsplats, s kan andra ha haft ett nnu strre intresse av att hindra att detta ngot, vad det nu var, inte ndde sin adressat." S lngt Johan Ridderstolpe. Det finns en rad poliser som fullgjort sin plikt i samband med Estoniaunderskningen. Vittnesfrhren med syskonen Wachtmeister skttes mycket bra varfr vi har stor nytta av dessa vittnesml i utredningsarbetet. Nr jag kritiserar polisens arbete s r jag vl medveten om att de flesta poliser r mycket fina och hederliga mnniskor. Det r just sdana som dras till polisvsendet. Trots detta har politikerna en frmga att stta personer som inte besitter sdana egenskaper i chefspositioner, just i syfte att kunna styra polisvsendet p ett odemokratiskt stt, allt fr att befsta och ka politikernas egna maktpositioner. Estoniafallet r ett intressant exempel p hur politiker 99

missbrukar sin makt ver polisen fr sina egna syften, i det hr fallet att dlja en stor skandal som skulle kosta mnga hga politikers karrirer. Dessutom blir det allt tydligare fr mig att skerhetstjnsterna ven hr har strckt ut sina kriminella tentakler. Mot bakgrund av detta ber jag i slutet av denna bok alla poliser som lider under dessa frhllanden att kontakta mig, grna anonymt, och hjlpa de anhriga och hela samhllet genom att avslja hela skandalen, inte minst p grund av att s mnga polismn omkom ombord. N. Mnga skerhetstjnster inblandade I samband med att jag sjlv erhllit s mnga tips frn allmnheten kontaktade jag i mitten av april 1997 chefen fr SPO Anders Eriksson. Han pstod sig inte ha ngon akt om Estonia och att han fljaktligen inte mottagit ngra tips. Han var ver huvud tagit inte intresserad av de tips jag mottagit och verkade mn om att ha s liten kontakt med mig som mjligt. Direkt efter Efterlystsndningen kontaktades jag av Georg Thars som berttade att han trffat en polisintendent vid namn Tore Forsberg frn SPO vid flera tillfllen och berttat fr honom om sina iakttagelser. Denne SPOman uppgav att han var med p dykplattformen i december 1994. Det finns dessutom ett brev frn detta vittne till SPO, vilket jag erhllit kopia av. Vid genomgng av dagstidningar frn 1994, dvs frn tiden innan jag blev inkopplad i rendet, hittade jag en artikel i Expressen frn torsdagen den 27 oktober 1994 med rubriken "SPO utredde sabotage mot Estonia":
"Den svenska skerhetspolisen har satt in stora resurser fr att utreda om M/S "Estonia" snktes efter ett sabotage. Enligt uppgifter till SPO var motivet att stra de goda relationerna mellan Estland och Sverige. Polisintendent Tore Forsberg vid rikspolisstyrelsen bekrftar fr Expressen att SPO tagit tipsen p mycket stort allvar. Efter katastrofen i stersjn den 28 september hrde en person av sig till tv redaktioner p Tidningarnas Telegrambyr (TT) och Sveriges Radio (SR). Personen sade att Estonia utsatts fr ett planerat sabotage och SPO kontaktades omedelbart. Vakthavande befl vid SPO-jouren fick uppgifterna drygt nio timmar efter haveriet och fyra eller fem skerhetspoliser kopplades in fr att utreda teorin. "Det gjordes enorma kontroller, s mycket som kunde gras," konstaterar polisintendent Tore Forsberg. Det pstdda ddet mot bil- och passagerarfrjan skulle ha utfrts av ryska intressen, och Tore Forsberg berttar att uppgifterna bedmdes "enormt serist".

100

Enligt vad Expressen erfar skickades skerhetspoliser till Estland fr att kontrollera tipsen. SPO bad de bgge redaktionerna som kontaktats att inte publicera informationen, orsaken uppgavs vara att utredningen riskerade att skadas om uppgifterna blev knda."

Tipsen till TT och SR finns inte kvar dr, vilket strker misstanken att skerhetstjnsterna kontrollerar medierna. I samband med detta kan nmnas att socialstyrelsen i sin rapport KAMEDO 68 om Estonia i kapitel 4 nmner att Carl Bildt blev uppringd av SPO morgonen den 28 september 1994 redan kl 02.15 varvid han informerades om frlisningen. TT gick ut med nyheten kl 01.31.1 samband med det ftal ndrop som registrerades och sedan spreds till olika rddningscentraler hade polisen inte hunnit bli informerad. Polisen fick informationen s smningom via radion, dvs tidigast kring kl 02.00. Hur kunde SPO, som officiellt inte blivit informerade, s snabbt f knnedom om frlisningen och informera Carl Bildt redan kl 02.15? Rimligtvis borde vl minst en timme ha gtt mellan SPO:s information och beslutet att informera Carl Bildt mitt i natten? Detta betyder att SPO blixtsnabbt mste ha ftt information om frlisningen. En elak tunga pstr att SPO ftt information frn MUST som till och med fanns p plats i en ubt och sg frlisningen. Detta r dock ett renodlat rykte. Drmed r det bevisat att SPO har en akt om Estonia, dr nmnda brev mste finnas arkiverat tillsammans med mtesprotokoll. SPO-chefen har allts ljugit fr mig. Vid den tiden kontaktade jag ven chefen fr den militra underrttelsetjnsten, MUST, Erik Rosander. Denne pstod sig inte ha ngot material rrande Estonia eller ha mottagit ngra tips. Nr jag gick igenom diarieboken frn svenska haverikommissionen s fann jag korrespondens mellan haverikommissionen och MUST diariefrd. Den gllde frgan om ovan nmnda videobilder som tagits av en svensk turist. (Se kapitel J.) Av diarieboken p ett statligt verk framgr allts att MUST har en akt om Estonia. Detta frnekas dock officiellt. DIS styrelse / Militra underrttelsetjnsten Det framkom ven att styrelsen fr Estonia-anhrigfreningen DIS antagligen ocks var bemannad av den militra underrttelsetjnsten. Jag hade visserligen lagt mrke till att kassren Allan Soomans uniform var mrkt med "Underrttelsetjnst" p skuldran (Sooman r major). Jag fattade dock aldrig ngra 101

misstankar. Allan Soomans syster Annika r gift med Gunnar Bendrus. DIS styrelse har ofta anklagats fr att vara en ren familjestyrelse. DIS styrelse kritiserades hrt i Peter rns analysrapport om Estonia (s. 99). Allan Soomans och Annika Bendrus far omkom ombord p Estonia. Han var kapten inom den militra underrttelsetjnsten, sektionen fr srskild inhmtning (SSI). Detta r mjligtvis frklaringen till att DIS styrelse enbart i brjan frhll sig neutral i frgan om brgning av vraket, eftersom det rdde skilda sikter i frgan bland medlemmarna. Fre regeringens beslut den 15 december 1994 att inte brga kropparna och drmed bryta alla tidigare lften, svngde DIS styrelse pltsligt och hvdade att regeringens rekommendation skulle fljas. Detta rimmade illa med DIS vriga attityd till regeringsmakten och politiker i allmnhet som kritiserades hrt. Det stod pltsligt ven klart varfr DIS styrelse brt det goda frhllandet till mig. Jag hade kommit fr nra sanningen. Pltsligt stod det ocks klart varfr DIS hade anlitat en amerikansk advokat, trots att det inte rrde amerikansk juridik, vars strategi var att lta en fransk klagare utreda olyckan. Detta hade enbart lett till att advokaterna ftt processkassan och att den franske klagaren efter ett tag kommit fram till att det inte gick att pvisa brott (precis som den svenske klagaren) varfr utredningen skulle f lggas ner. P detta vis hade sanningen aldrig kommit i dagen. Nr tyska Spiegel TV ville underska huruvida bilder p Avo Piht efter rddningen fanns i arkivet p tyska statliga TV, ZDF, uttryckte arkivarien sin frvning ver att dessa bilder pltsligt rnte ett s stort intresse s mnga mnader efter olyckan (se kapitel B, Kaptenen Avo Pihts samt andra besttningsmns frsvinnande). Det visade sig att tyska skerhetspolisen, BND, hade beskt arkivet strax fre Spiegel TV fr att kontrollera filmmaterialet i jakt p bilder av Avo Piht. I detta sammanhang kan nmnas att talrika estniska vittnen har anklagat tyska ZDF fr att senare ha klippt bort de sekvenser dr Avo Piht syns. Dessutom vet jag genom en tysk journalist p TV- och radiostationen NDR att det finns en akt om Estonia hos BND. Nr Jutta Rabe p Spiegel TV frskte utf en kopia av intervjun med den svenske sjrddningsmannen i estniska Radio Kuku, meddelade chefen fr radiostationen att estniska skerhetstjnsten beslagtagit denna intervju. Drav kan hrledas att ven estniska skerhetspolisen r inblandad i Estoniarendet. I februari 1996 lanserades den s.k. FELIX-rapporten via Cypern, dr Estonias rederi var formellt registrerat. FELIX-rapporten r en rapport om organiserad brottslighet i de fre detta sovjetiska kolonierna i Baltikum. 102

Upphovsmnnen r den s.k. FELIX-gruppen, uppkallad efter Felix Dzerzjinskij, den grymme grundaren av den sovjetiska skerhetstjnsten, som sedermera blev KGB. FELIX-gruppens medlemmar hrstammar frn KGB och liknande underrttelsetjnster i det forna Sovjetunionen. De bedriver numera militr underrttelseverksamhet i det moderna Ryssland. I denna rapport lmnas ocks en frklaring till Estoniaolyckan. Den estniska maffian, som konkurrerar hrt med den ryska maffian, skall ha smugglat radioaktiva mnen ombord p Estonia den aktuella natten och blivit frrdd i den svenska tullen. Detta upptcktes i rtt tid varp maffian skall ha beordrat kaptenen att ppna bogvisiret och dumpa lasten trots att full storm rdde. (Se nrmare hr del 2, Teorierna, kapitel A, FELIX-rapporten.) Personligen tror jag inte att katastrofen gick s till. Det r inte dr vrdet i FELIX-rapporten ligger. Det intressanta med denna rapport r istllet att den ryska militra skerhetstjnsten gjort sig besvret att ver huvud taget konstruera en historia kring Estonias frlisning. Varken nr Jan Heweliusz eller Herald of Free Enterprise sjnk engagerade sig ngra skerhetstjnster. Som vanligt nr det gller skerhetstjnst s blandas sanning med lgn, just i de mtt man behver fr sina egna syften. Detta stycke skall endast bidraga till att leda till slutsatsen att ven den ryska militra underrttelsetjnsten har befattat sig med Estoniakatastrofen. En klla i Stockholm har uppgett fr tyska Spiegel TV:s Jutta Rabe att en representant frn den ryska underrttelsetjnsten fick nrvara p dykplattformen nr Sjfartsverket i december 1994 genomfrde de enda officiella dykningarna p Estonia. (Undrar om han bytte ngra ord med sin svenske kollega?) Denne man hade till och med befogenhet att dirigera tv dykare. De skulle g in i vraket och leta efter en civilkldd person som hade en diplomatvska fastkedjad vid sin hand. Han var intresserad av innehllet i denna vska. Nr Jutta Rabe i mars 1997 berttade detta fr mig, tyckte jag att det lt mycket osannolikt. Man skall bra i minnet att det alltid kretsar allehanda rykten kring en s stor katastrof. Andi Meister intervjuades ngra mnader senare i DN. Han uppgav d att dykarbetet i december 1994 var mycket slarvigt och bristflligt utfrt. I stllet fr att koncentrera sig p vsentligheter ssom bildck och liknande hade dykarna t ex ftt i uppgift att grva i en passagerares diplomatvska. Kllor till Jutta Rabe, bl a spionen dr Marek och FELIX-rapporten, uppger att minst en av de amerikanska skerhetstjnsterna r inblandad i Estoniafrgan. Denna ligger antagligen bakom en rad inbrott som skett i en privatvilla som bebos av en Jutta Rabes viktiga kllor. Inkrktarna var utrustade med 103

moderna head-sets (hrlurar med mikrofon) och talade amerikanska. De frsvann omedelbart nr de blev upptckta. Vid ett anonymt telefonsamtal till Gunnar Bendrus uppgav en svensksprkig man som talade med amerikansk brytning att han p uppdrag av amerikansk skerhetstjnst under vren 1997 varit nere vid Estonia fr att frstra bevis. Att minst en av USAs skerhetstjnster skulle vara inblandad i Estoniafrgan kan inte klart bevisas som i vriga nmnda fall. Personligen r jag dock mycket bengen att anta att s r fallet. Enligt min gissning r det ocks den amerikanska skerhetstjnsten som samordnar all mrklggning kring Estonia. Trots allt frakt mste man nmligen ge motsidan en eloge fr ett ganska skickligt utfrt arbete. Jag betvivlar att enbart svenska myndigheter skulle kunna ha utfrt ett s omfattande mrklggningsarbete. Slutligen skall inte glmmas att Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar r en gren av den militra underrttelsetjnsten, dvs de anhriga var tvungna att rapportera direkt till underrttelsetjnsten. Det kan allts definitivt konstateras att svensk, rysk, estnisk och tysk skerhetstjnst samt antagligen ven amerikansk skerhetstjnst r inblandade i Estoniafrgan. Detta frnekas frn samtliga hll. Vad har de med en oskyldig civil passagerarfrja att gra, nu nr det kalla kriget r slut? O. Information till tyska Spiegel TV och andra Tidigt p morgonen den 28 september 1994 erhll Spiegel TV:s chefredaktr Stefan Aust informationen om Estonias frlisning. Han var en av f ledande journalister i Tyskland som fick information om hndelsen s snabbt. Denne man besitter en mytomspunnen instinkt fr viktiga hndelser varfr han reagerade omedelbart. Han visste att en av hans stjrnreportrar, Jutta Rabe, som tidigare avsljat stora skandaler i Ryssland, var sambo med en knd finsk journalist, Kaj Holmberg. Han hade dessutom den rtta instinkten att inte skicka teamet till Tallinn eller Stockholm utan till Finland, efter samrd med Kaj Holmberg. I Finland lyckades Rabe och Holmberg snabbt f fram mycket information frn en rad verlevande som de hjlpte med versttning till finska vid frhren. Detta ledde dem p spret till Avo Piht (se kapitel B). Drefter fljde flera resor till Estland och noggranna underskningar rrande denna frga. Jag har redogjort fr huvudpunkterna dri i kapitel B. 104

I november 1996 kontaktades Jutta Rabe av tv journalister frn Hollands strsta dagstidning, Algemeen Dagblad. Dessa hade hrt att hon var specialiserad p Estoniafrgan och ville drfr byta information med henne. De hollndska journalisterna var inte tidigare insatta i Estoniafrgan utan hade kontaktats slumpmssigt p grund av att de var verksamma i Rotterdam dr Smit Tak B. V. har sitt ste, dvs det bolag som r huvudansvarigt fr betongvertckningen. NCC r som sagts bara en samordnare. Smit Tak B. V. samarbetar med hollndska Van Oort B. V. Ett av dessa bolags frskringsbolag hade kontaktat journalisterna fr att meddela att svenska staten, Sjfartsverket, hade stmt eller hotade att stmma betongbolaget p 30 miljoner hollndska gulden i skadestnd p grund av att frberedelserna fr betongvertckningen hade gtt p tok. Antagligen fr att skydda sig mot detta krav hade frskringsbolaget valt att koppla in journalister. De hollndska betongbolagen knde sig orttvist behandlade av de svenska myndigheterna. Bolagen hade sjlva varnat myndigheterna fr det riskfyllda beslutet. I en bisats nmnde uppgiftslmnaren till de tv hollndska journalisterna att frberedelserna fr betongvertckningen medfrt att Estonias vrak samkats allvarliga skador. Det skulle ha uppsttt en eller flera sprickor i skrovet vilket gjort att bten riskerar att brytas itu. Dessutom skulle det freligga en verhngande risk att bten ramlar ner i den undervattensrnna den ligger invid. Uppgiftslmnaren ville dock inte trda fram officiellt. Tyska dykare bekrftade att de hade erhllit samma information frn dykarkretsar. Jag bad Johan Franson p Sjfartsverket ta stllning till uppgifterna. Han frnekade omedelbart alla uppgifter. (Sllan har ett svar frn en myndighet i Estoniasammanhang kommit s snabbt.) Eftersom Maria Carlshamre visat att Franson ljugit redan tidigare, hyste jag inget frtroende fr honom. Dessutom fanns ingen anledning fr de hollndska journalisterna eller deras klla att gra sig mrkvrdiga. Risken fr ras och att Estonia kunde brytas itu hade nmnts bara som en bisak. Detta gjorde att det hela verkade mycket trovrdigt fr mig. Drfr beslt jag att agera omedelbart. Om dessa uppgifter var riktiga frelg en stor risk att vrdefullt bevismaterial skulle frstras en gng fr alla, om bten skulle glida ner i undervattensrnnan respektive brytas itu. Drfr mste en dykning ske s fort som mjligt. Kort drefter ringde Jutta Rabes kontakt vid Sjfartsverket och var nrmast panikslagen. Han ville inte per telefon tala om vad han tagit reda p utan insisterade p ett personligt mte med henne, vilket hon gick med p. Kontakten berttade vid detta mte att det finns en hemligstmplad SPO105

rapport p Sjfartsverket, varav framgr att den egentliga orsaken till olyckan inte var att bogvisiret slets loss utan att det finns ett stort hl i Estonias skrov p styrbords sida. Hur detta hl skulle ha uppsttt kunde kontakten dremot inte bertta. Jutta Rabe var besviken ver att kontakten inte lyckats kopiera nmnda rapport. Den muntliga informationen var ju ur journalistiska aspekter inte anvndbar. Jag trodde frst att denna information var en flla frn Sjfartsverket i syfte att frska lokalisera den som lckte inom Sjfartsverket. Jag hade fram till dess inte hrt talas om mjligheten av ett hl i Estonias skrov. Anders Bjrkmans debattartikel frn augusti 1996, dr han freslr att man skall leta efter ett hl i skrovet p styrbord sida och att detta skulle vara den egentliga orsaken till frlisningen, hade jag glmt bort, eftersom jag d bedmde den uppgiften som fga trovrdig. Jag tyckte d att hela historien lt vl fantastisk och orealistisk. Nu, med mer information i handen, framstr Bjrkmans teori som varken fantastisk eller orealistisk. I slutet av januari 1997 ringde en aningen andfdd Jutta Rabe och berttade att hon nu hade en mjlig frklaring till alla konstigheter som frevarit kring Estonia. Hon hade sttt p en bekant, en mycket seris svensk som hon knt sedan en tid tillbaka och trffat i andra sammanhang (varfr hon kan bedma hans seriositet), som har goda kontakter i regeringskretsar. ven jag knner en av hans samarbetspartner som ocks utan tvivel bedmer kllan som seris. Av en slump hade de glidit in p mnet Estonia. Han berttade d att det fanns intressanta reportage frn Spiegel TV och undrade om Jutta Rabe hade sett dem. Jutta skrattade och svarade att det var hon som gjort dessa reportage. D ppnade han sig och berttade att han hrt ngot vldigt underligt angende Estonia. Han var medveten om att hon kanske inte skulle tro p honom men ville nd bertta vad han hrt. Frn sina kontakter i svenska regeringen hade han hrt att USA skulle ligga bakom all mrklggning kring Estonia och att andrekaptenen Piht och sju andra besttningsmn hade blivit kidnappade p uppdrag av USA och frts via ett mentalsjukhus i sdra Sverige till USA, dr de skulle befinna sig p sker ort. De skulle ha ftt mycket bra betalt fr sitt lidande. Jutta Rabe frgade sin serisa klla om denne kunde luska hos sina kontakter hur hlet p styrbord sida hade uppkommit. Efter ngra veckor kom svaret, inifrn och ut, vilket skulle betyda att en sprngladdning eller liknande skall ha placerats p insidan av bten. Bara denna information hade kanske inte tagit skruv hos Jutta Rabe, trots att kllan fr bedmas som mycket seris, men Jutta Rabe hade ett halvr tidigare, 106

dvs i september 1996, frn en helt annan klla ftt uppgifter om att USA skulle ligga bakom all mrklggning. Hon hade vid detta tidigare tillflle inte trott p uppgifterna och frkastat dem. Den hr gngen rrde det sig om en mycket hgt uppsatt Stasi-spion, fru dr Hannelore Marek. Hon uppger sig dessutom ha varit generalverste i GRU. Vi har inte kunnat f denna uppgift bekrftad, vilket inte behver betyda att den inte stmmer. Det r dock bekrftat att hon var Stasi-spion. Marek uppgav fr Jutta Rabe att hon ven under 1994 hade uppdraget att spionera p Tysklands inblandning i USAs SDI-program. SDIprogrammet r detsamma som stjrnornas krig, vilket Ronald Reagan en gng startade och fortfarande har mycket hg prioritet och fr ansenliga penninganslag i USA. Drfr satt Marek i Munchen fr att vara s nra MBB som mjligt, som enligt henne bistr USA med teknisk utveckling p den fronten. Ngra dagar efter Estonias frlisning erhll Marek information i sin "brevlda" frn en rysk militr underrttelseklla att Estoniakatastrofen inte var ngon olycka utan ett attentat, dr libyer, som hon skulle knna frn sin tid i Prag, hade utfrt ett smutsigt hantverk p uppdrag av den ryska underrttelsetjnsten fr att frhindra att ryska vapen fll i USAs hnder. USA skall ha smugglat dessa vapen ombord p Estonia fr att studera hur lngt Ryssland kommit i sin vapenutveckling. Eftersom Marek sjlv r specialiserad p SDI (Stjrnornas krig), misstnkte hon att dessa vapen hngde ihop med det ryska SDI-programmet. Helt nyligen avsljade BBC att Ryssland arbetar p ett tmligen avancerat SDI-program i framfrallt Kaliningrad, f d Knigsbergomrdet. Ryssarna frsker komma ikapp USA p denna viktiga vapenfront. Jag terger hr nedan Mareks vittnesml infr mig:
"4 oktober 1994: GRU-information angende Estonias frlisning, att det skulle ha varit ett terrordd. (Detta var efter den 28/9 den tidigast mjliga tidpunkten fr en kontakt med GRU eftersom den alltid skedde p tisdagar.) Anledningen skulle vara Hannelore Mareks agerande av den 5 och 6 september 1994, d hon verlmnade knslig information till CIA vid det amerikanska konsulatet i Munchen. GRU meddelade henne att hennes liv skulle kunna skras bara genom kontakter vid den iranska skerhetstjnsten och att hon tills vidare skulle avsluta kontakterna till sydafrikanerna. Attentatet skulle ha utfrts mot svenska poliser ombord p Estonia. Dessa poliser skulle ha haft med underskningar i samband med Palmemordet att gra och skulle just befatta sig med att belysa KGBs roll som egentliga uppdragsgivare till Palmemordet. (Enligt tidigare GRU-information skulle mordet p Olof Palme skra informationstillgng till SDI-projektet rrande rntgenlasern Excalibur.) Organisatren av terrorddet skulle ha varit den libyska skerhetstjnstens

107

medarbetare med en libyer, "Chantai" (fonetiskt), som huvudorganisatr. Man skulle ha anvnt ett mycket modernt tekniskt hjlpmedel vilket Marek redan skulle vara bekant med frn sitt arbete i Prag. Denne libyer skulle ha arbetat vid den libyska ambassaden i Bonn 1985-1986. Han skulle ha varit ansvarig fr dylika operationer inom Europa."

Misstanken att Mareks information till det amerikanska konsulatet i Munchen skulle vara anledningen till attentatet ledde henne till spekulationen att detta antagligen inte var huvudorsaken men p ngot stt var bidragande. Hon spekulerar, dvs hon frsker att mot bakgrund av den ringa information hon ftt dra slutsatsen att hennes information har bidragit till att den ryska militren upptckt att den amerikanska ambassaden i Stockholm vid denna tidpunkt frberedde smuggling av rysk militr materiel och att detta skulle frhindras med alla medel. Att man anvnder den libyska skerhetstjnsten i dylika fall skulle vara vanligt i branschen. Hon spekulerar vidare att smuggelgodset skulle kunna vara ett krnladdningsbatteri frn en Cosmossatellit som vllar problem. Uttrycket batteri skulle vara irriterande eftersom det egentligen handlar om ett miniatomkraftverk, vilket hon vet spelar en viktig roll i det ryska SDI-programmet. Ett sdant batteri skulle anvndas vid justering av laserspegel och solsegel vid en sdan satellit. Nr terrorddet organiserades var det ltt att spekulera om att alla inblandade skulle frska mrklgga hndelsen eftert. Uppgifter som publicerats i estniska tidningar om att osmium frn ett rymdlaboratorium smugglats, skulle passa vl in i den hr historien eftersom osmium anvnds fr nuklera batterier hos Cosmossatelliter. Hr skulle man kunna omtolka FELIX-rapporten (se Del 2, kapitel A, Teorier) eftersom en sdan satellit kan vga ca 400 kg. Marek ppekar hr igen att detta dock r ren spekulation. Spionen Marek misstnkte allts att USA skulle ligga bakom en stor del av mrklggningen kring Estonia fr att det inte skulle komma fram att USA missbrukat en passagerarfrja fr vapensmuggling. Som motiv fr att lmna ut ovanstende uppgifter uppgav spionen att hon ville hmnas p sin f d chef, Giinther, en man inom Stasi, mycket nra det sttyska spionsnillet Wolff. Fr att kunna bedma informationen frn spionen Marek mste man ha klart fr sig att uppgifter frn spionhll kan vara vanskliga. Dessutom anser en rad personer i Tyskland att spionen Marek r sinnessjuk. Det psts att hon alltid frsker blanda sig i spektakulra hndelser ssom Palmemordet och liknande. Sjlv uppger hon att hon sitter p sdana mngder brisant material att man drfr frsker tysta henne genom att omyndigfrklara henne. Fr ngra 108

veckor sedan berttade hon fr mig att hon nu lyckats avvrja detta hot dvs att mlet om omyndighetsfrklaring lagts ner. Bde Jutta Rabe och jag r av uppfattningen att hon varken r sinnessjuk eller omyndig. Rrande de uppgifter som hon lmnat mig angende Estonia har hon alltid skilt mellan vad hon ftt veta och vad hon tror skulle kunna stmma in i bilden. Det som hon konkret kunnat bidraga med r jmfrelsevis ringa. En mnniska som vill gra sig mrkvrdig pstr ofta att ett visst hndelsefrlopp varit si eller s. Sllan kommer denna typ av mnniska bara med ngra pusselbitar som i sig inte r anvndbara fr att ge en bild av ngonting. S har dock spionen Marek frhllit sig. Det enda som str mig i diskussionen med Marek r att hon ltt byter mne fr att sedan hoppa tillbaka till utgngsmnet. (Detta kan dock frklaras med att hon r kvinna och drmed besitter bttre simultankapacitet, ven tankemssigt.) Hr har allts frn tv av varandra helt oberoende kllor kommit uppgifter om att USA skulle ligga bakom mrklggningen kring Estonia. ven FELIXrapporten antyder detta. Denna tanke, som tidigare varit helt frmmande fr bde mig och Jutta Rabe, (vi hade aldrig haft den ringaste misstanke t detta hll eftersom vi hela tiden funderat ver den ryska skerhetstjnsten eller liknande) frklarade pltsligt i ett svep alla de konstigheter vi upptckt men inte kunnat placera i ett sammanhang. Till exempel har jag alltid letat efter ett motiv till att svenska regeringen utstter sig fr sdana risker fr kritik och beviljar sdana stora utgifter i samband med Estoniafrgan. Vi kunde inte hitta ngot motiv till att regeringen skulle vilja skydda den ryska skerhetstjnsten. Inte heller skulle det finnas ngot motiv om andra maffiakretsar i Ryssland eller Estland hade smugglat vapen eller radioaktiva mnen. Visserligen kunde man d anklaga den svenska tullen fr att ha gjort ett dligt arbete men detta skulle inte franleda en sdan stor insats frn den svenska regeringen. Skulle det visa sig att tullen slarvat s hade vl tullchefen ftt ta konsekvenserna och inte ngon inom regeringen. Dessutom hade smugglingen skett under de borgerligas regeringstid och inte under socialdemokraternas. Vad hade socialdemokraterna fr motiv fr att skydda de borgerliga? Tvrtom borde det ha varit mycket intressant fr socialdemokraterna att agera mot Carl Bildt med sina stigande opinionssiffror, nr denne gjort sig skyldig till ngonting "smutsigt". Dessutom kan jag erinra mig en tidig presskonferens med Ines Uusmann som jag sg p TV, dr hon sg rent ut sagt rdd ut. Hennes kroppssprk uttalade en tydlig fruktan infr ngonting mktigt. Detta ledde mig delvis till tanken att hon skulle vara freml fr personlig utpressning frn ngon maffia 109

i st. Hr kan man dock invnda att politiker alltid tnjuter utmrkt skydd i form av livvakter och dylikt eftersom de lever under stndigt hot. Detta var inte heller ngon riktigt; bra frklaring till Ines Uusmanns agerande och rdsla. Vidare har jag alltid frgat mig hur den svenska regeringen kan ha s starkt inflytande p den franska regeringen att denna pverkar rttegngen i Paris. Man br ha i minnet att just den svenska regeringen gjorde sig ovn med den franska rrande atomsprngningarna i Mururoa och att man vgrade lmna ut en algerisk terrorist som misstnktes fr tunnelbaneattentatet i Paris. Om det r USA som ligger bakom det hela s r det mer begripligt att ven Frankrike drar t samma hll. Dessutom har jag aldrig frsttt varfr tyska skerhetstjnsten, BND, som bevisligen r inblandad i saken, skulle ha ett sdant intresse. BND har aldrig brytt sig om lilla Sverige men har alltid gtt i USAs hrda ledband. Dessutom kunde jag tidigare inte frklara varfr just den tyska marinen knde till Estonias rtta position, nr Barasinsky frskte genomfra en dykning. Den kan ha ftt informationen frn USA. Att det freligger ett sdant enormt hemlighetsmakeri kring Estonia skulle ocks kunna ha sin frklaring i USA-teorin. Hr br man hlla i minnet att Sveriges skerhetstjnst bistod CIA i spionage mot Ryssland, antagligen redan i samband med Raoul Wallenberg, senare bevisligen i Catalina-DC-3-affren och som det nyss avsljades under Vietnamkriget. Tidigare hemligstmplade dokument, som offentliggjordes frst under sommaren 1998, avsljar att Sverige efter andra vrldskriget varit en tyst och hemlig medlem i Nato. Sveriges ambassadr i Moskva ren 1964 till 1973, Gunnar Jarring, har gjort uttalande om att "Moskva uppfattade vra neutralitetspolitiska deklarationer endast som retoriska ornament, spel fr galleriet utan egentlig betydelse." Hela NATO-debatten och Sveriges neutralitetspolitik skulle ju stllas i en helt annan dager om det terigen skulle visa sig att Sverige de facto redan r en NATO-medlem. Enbart frgor av den hr digniteten skulle kunna motivera s mnga mnniskor i Sverige och andra lnder att hlla tyst och tolerera den moraliska skandalen kring Estonia. Bara under USAs gemensamma ledning framstr det som lttfrklarligt att Estland, Finland och Sverige pltsligt enas om mrklggning. Vrldens nst mktigaste skerhetstjnst r kapabel att utfra kidnappning av tta personer utan att lmna ngra ltt bevisbara spr. Bde Jutta Rabe och jag, som samlat en hel del information, anser att den hr teorin passar vl in i bilden. 110

Vid ett tillflle, d jag redogjorde fr Jutta Rabes iakttagelser fr en reporter frn en svensk TV-kanal, trodde jag att han skulle upprepa sina tysta anklagelser att dessa teorier var hjrnspken, men till min frvning tystnade han ett gonblick och svarade sedan att TV-kanalen erhllit en rad tips angende Estonias frlisning. De flesta verkade rent ljliga och dessa hade man frkastat. Ett tips verkade dock vara serist och nmnde reporter hade sprat detta. Tipset kom frn Vgverket, som skulle ha erhllit ett hemligt uppdrag att omhnderta en knslig last som skulle anlnda med Estonia p morgonen den 28 september 1994. Vi har inte kunnat ta reda p transportens slutdestination, enbart att Vgverket ftt uppdraget att omhnderta en skrymmande och knslig last. Vgverket i Sverige ansvarar fr vgskring nr det gller stora transporter. I den tyska Geojournalisten Cay Rademachers roman "Geheimsache ESTONIA" psts att ett amerikanskt Boeing 747 fraktplan tvingade till sig startpermission p Arlanda ca kl 01.00 svensk tid denna katastrofnatt, fr att lyfta tomt, trots att det r frbjudet fr plan av denna storlek att starta nattetid. Vid denna tidpunkt hade inte ens TT erhllit informationen om frlisningen. Cay Radermacher har erhllit mycket detaljrik information, antagligen frn Hummel d de bda bor i Hamburg. Boken r fylld med intressanta pusselbitar. Genom Jutta Rabes efterforskningar vet vi att tv civila lastbilar med tungt bevpnad militr eskort krdes ombord p Estonia sist av allt p olycksnatten. Denna transport fregicks av vissa avsprrningar av Tallinns gator och hamn, fr att skert och obehindrat kunna n fram till frjan. Den verlevande Carl vberg vittnar om dessa militraktioner i hamnen. Vi kan allts med mycket stor skerhet utg ifrn att en transportskring av tv civila lastbilar innehllande militrt gods skedde till Estonia. Detta stmmer vl verens med tipset frn Vgverket, dvs att samma sak skulle ske p andra sidan stersjn, i Sverige. Journalisten p TV-kanalen bedmde sin klla som mycket seris men efterforskningar hos Vgverket om det hr transportskringsuppdraget rann ut i sanden. Den hr delinformationen r knappast uppseendevckande om man inte har helhetsbilden klar fr sig. Dessutom r denne TV-journalist mycket kritiskt instlld till allt som hnger ihop med konspirationsteorier och han hade knappast dslat tid p att flja upp spret om han inte bedmt det som serist. Vad skulle svenska Vgverket har fr motiv att utfra ett hemligt uppdrag i form av transportskring? Antagligen inte fr att hjlpa ngon maffia. Jag tror 111

inte att Vgverket r korrumperat p detta vis. Det enda frklarliga vore att Vgverket ftt order frn hgsta ort, dvs Sveriges regering, som d leddes av Carl Bildt. Carl Bildt hade knappast ngon anledning eller vilja att hjlpa rysk eller estnisk skerhetstjnst. Det enda som verkar ngorlunda rimligt i sammanhanget r att man ville gra USA en tjnst. I mars 1997 erhll Jutta Rabe information om att ngra anhrigas dykfrsk var vlbekant inom Sjfartsverket. Man hade fljt vartenda steg i planeringen. Drfr var det vettigt att avbryta aktionen. Samtidigt berttade kllan att skerhetschefen p Sjfartsverket Johan Franson skulle vara mycket trtt p hanteringen av Estoniarendet och att detta skulle ta hrt p hans nerver. Detta stmmer vl med de TV-bilder vi sett av honom, t ex i Stripteasesndningen i april 1997, dr han verkar mycket sliten. Det berttades ocks att Ines Uusmann skall ha utlovat Franson en hg pension ifall han skulle "snubbla ver" Estoniarendet. Frn ett annat hll erhll Jutta Rabe i mars 1997 informationen att en norsk dykare skulle ha deponerat ett vittnesml hos en Notarius Publicus i Oslo, fr det fall han skulle avlida. Dykaren deltog i de enda officiella dykningarna p Estonias vrak som skedde i december 1994, p Sjfartsverkets uppdrag. Enligt uppgiften skall han eller en av hans kolleger ftt i uppdrag av en tjnsteman frn den ryska militra underrttelsetjnsten, som ocks befann sig p dykplattformen tillsammans med Johan Franson, att g in i en speciell hytt och leta efter en diplomatvska som skulle vara fastkedjad vid handen p en av de omkomna. Diplomatvskan skulle innehlla mycket knsliga och viktiga handlingar. Jag ville inte riktigt fsta ngon tilltro till denna uppgift nr jag frst nddes av den. Ngra mnader senare blev dock Andi Meister intervjuad av DN:s Estlandskorrespondent. Meister uttryckte d sin besvikelse ver de slarvigt utfrda dykunderskningarna p Estonia i december 1994. Istllet fr att underska viktiga saker skall man ha underskt s oviktiga saker som en omkommens diplomatvska. Varfr skulle Andi Meister, dvs frre ordfranden fr den internationella haverikommissionen, hitta p en sdan sak som han dessutom noggrant beskriver i sin bok? Kan det ha varit s att man behvde ryssarnas hjlp fr att oskadliggra deras vapen? De hade inte ntt fram till USA och det var bara ryssarna som knde till hur de fungerade och vilken eftervrd de krvde under vatten. P valborgsmssoaftonen 1997 kl 16.10 erhll Gunnar Bendrus ett anonymt telefonsamtal frn en man som talade svenska med stark amerikansk accent. Denne man uppgav att han besatt mycket knslig information som han ville frmedla till Gunnar Bendrus ssom varande ordfrande i den strsta 112

anhrigorganisationen. Han och tv andra dykare skall p uppdrag frn USA ha varit nere vid Estonias vrak ngra veckor tidigare (antagligen i mars 1997). De hade nrmat sig Estonia med en liten ubt och drefter vxlat till en undervattensmoped. Han pstod att det inte var ngra problem att komma in p bildck. Dr inne hade de i uppdrag att plocka med sig lastpapper frn handskfacket i frarkabinen i en lastbil. De tog sig in i frarkabinen och fann handlingarna. De blev dock skrmda av att chauffren lg kvar i hytten. Kroppen befann sig i frvnansvrt gott skick. Gunnar Bendrus trodde att det handlade om en "knppgk" och avslutade samtalet med att be vederbrande kontakta medierna, d han sjlv ansg sig bannlyst av svenska medier sedan 1996. Efter en kort stund ringde mannen dock upp igen och sade, under det att han lt mycket trngd, att han sjlv riskerade mycket genom att ringa Bendrus, eftersom han egentligen hade tystnadsplikt. Samma nummer visades vid bda samtalen p Bendrus nummerpresentatr. Nr jag trffade Gunnar Bendrus efter valborg 1997 och han berttade det hela fr mig, nstan som ett skmt, tyckte jag att det lt mycket intressant. Det passade vl in i USA-teorin. Vi frskte spra numret vilket visade sig vara hemligt. Efterforskningar visade att hemliga nummer inte visas p Telias nummerpresentatrer. Drav kan slutsatsen dras att det aktuella numret vid tidpunkten fr samtalet den 30 april 1997 inte var hemligt. Att det nu ca tv veckor senare var hemligt betyder att ngon begrt numret hemligt. Mannen har aldrig hrt av sig igen. Dagens Eko kablade den 26 maj 1997 ut uppgiften om att Olof Forssberg ljugit och erknt detta, vilket ledde till hans avgng frn haverikommissionen. Samma dag blev Jutta Rabe uppringd av kllan p Sjfartsverket. Denna uppgav att ett stort mte skall ha gt rum p Sjfartsverket helgen dessfrinnan, dr Ines Uusmann, hga tjnstemn frn Sjfartsverket samt tv diplomater frn den amerikanska ambassaden skall ha nrvarat. Dessa tv diplomater skall ha yttrat sitt missnje med Olof Forssbergs agerande. Alltfr mycket information skall ha lckt ut. Av denna anledning nskade man gra sig av med Forssberg. Samtidigt skulle hans avgng utgra ett gott skl fr att frdrja slutrapporten ytterligare. Drfr skall man ha iscensatt avsljandet av hans lgn och avgngen. I juni 1997 reste Jutta Rabe till Finland fr att flja spren i Luttunenaffren. Den finske sjmannen Luttunen, som tidigare tjnstgjort ombord p Estonia nr hon gick under finsk flagg, vittnade om att det redan under den tiden frekom manipulation av atlantlset p grund av svrigheter att ppna och stnga visiret. Detta vittnesml avlastar det tyska varvet starkt och r ett i 113

kedjan av indicier p att den internationella haverikommissionen systematiskt vilseleder allmnheten. Det r antagligen av denna anledning man har frskt f Luttunen omyndigfrklarad. Han har dessutom sprrats in p ett sinnessjukhus enligt sovjetiskt manr och medicineras mot sin vilja med medel som pverkar hans vittnesml. Se hrtill nrmare kapitel R, Vittnen skrms, manipuleras eller ignoreras helt. I samband med denna resa fick Jutta Rabe av en slump kontakt med en hgt uppsatt finsk militr inom marinen. Denne ville inte upptrda framfr kameran men lmnade fljande uppgifter per telefon. Han uppgav att han p uppdrag av den finska delen av haverikommissionen utvrderat det filmmaterial som spelades in i december 1994 under de officiella dykningarna. Materialet skall ha brjat p kommandobryggan. Dr skall ha funnits fem personer, frutom tre hga befl ven en civil person. Tyvrr frgade inte Jutta Rabe om den civile bar en vinrd kavaj. (Enligt vittnesml frn syskonen Wachtmeister som verlevde katastrofen och som satt vid samma middagsbord som alla befl, fanns dr ven en civil person med vinrd kavaj och denne skall ha varit orsaken till att konstig stmning rdde kring middagsbordet.) Dessutom skulle det framg av videomaterialet att kaptenen Arvo Andresson fanns p bryggan. Denne skulle vara skottskadad i huvudet. Den finske militren uppgav ocks att denna videosekvens hemlighlls och officiellt inte finns. Denna uppgift stmmer vl verens med anklagelserna frn den estniska delen av haverikommissionen som hvdar att filmmaterial frn kommandobryggan har undangmts. Det passar dessutom vl in att de officiella inspelningarna, som finns tillgngliga hos haverikommissionen, brjar med att insatsledaren instruerar dykarna att de skall akta sig nr de kommer in p bryggan, eftersom det ligger vissa kroppar runt hrnet. Hur kunde han veta det om man inte varit dr tidigare? Nr Jutta Rabe underskte fallet Luttunen i Finland, erhll hon den 24 juni 1997 kl 16.04 p sin tyska mobiltelefon fljande textmeddelande p displayen: "WARNUNG NUN AUCH 318" Avsndarens telefonnummer visades ocks: ++46-81 21 03. Numret kom antagligen frn Stockholm men samtalet kopplas inte fram nr man ringer detta nummer. Den tyska texten visar att avsndaren inte behrskar tyska bra, eftersom ordfljden r felaktig. Vid direktversttning till svenska: "Varning nu ocks 318" s blir det en korrekt mening. Ngon i Sverige ville allts varna henne. Frgan r bara om det var fr att skydda henne eller fr att hota henne. Vid dylika informationer till olika medier eller till mig mste man naturligtvis ha klart fr sig att det surrar en ofantlig massa rykten kring en 114

sdan katastrof. Drfr kan man egentligen inte vara nog skeptisk nr det gller att dra slutsatser av sdana uppgifter. Man fr andra sidan inte beg misstaget att kasta ut barnet med badvattnet och helt frkasta alla uppgifter. Man br behlla dem i bakhuvudet ifall nya fakta kommer fram, i vilkas sammanhang de kan passa in som pusselbitar. Vid en sdan hr utredning br man vara s ppen som mjligt fr allt och ha s lite frdomar och frutfattade meningar som mjligt. Dessutom fr man inte lsa sig vid en enda teori.

P. Informationer och tips jag ftt Under vren 1997 vnde sig fr frsta gngen ven allmnheten till mig fr att lmna tips om konstigheter de upplevt/hrt talas om i samband med Estonia. De flesta var mycket ngsliga och nskade frbli anonyma. I brjan av mars 1997 erhll jag ett anonymt brev. Brevet r avfattat p engelska. Brevet visar att frfattaren mste vara vl insatt i Estoniaproblematiken. I brevet psts att USA placerat sin verste Einseln p posten som estnisk B, framfrallt fr att komma t modern rysk vapenteknologi som fanns utspridd i Estland och som under andra hlften av 1994 styckvis transporterades tillbaka till Ryssland. Det frklaras att Estonia var utmrkt lmpad fr smuggling av stora vapen. De mindre kunde transporteras med diplomatpost eller liknande. I motsats till en lastbil som mste korsa flera lnders grnser kunde man med frjan ombesrja transport frn Tallinn direkt till Sverige utan ngra stopp. Tipsaren menar att dylik smuggling av ryska vapen varit ofta frekommande och att ryssarna inte kunnat gra ngonting fr att frhindra det. I samband med att den sista nuklera ubtsbasen i Estland (Paldiski) skulle stngas i slutet av 1994 skulle stora mngder gods transporteras tillbaka till Ryssland. Under september 1994 skall ngra av de stora ubtarna fortfarande ha varit stationerade dr. Vid kusten, p en av arna, fanns en sndare som aktiverades s fort ngon av de stora ubtarna begav sig ut i Finska viken eller p stersjn. Enligt militra kllor frn denna bas lastades en mindre kvantitet osmium samt utrustning, som sammanhngde med eller innehll kobolt och som var mycket tung, p tv lastbilar som krdes ombord p Estonia kvllen den 27 september 1994. Lastbilarna skall ha krts ombord innan den ordinarie lastningen gde rum och skall ha bevakats av en sergeant och tre meniga. Lastbilarna skall ha tillhrt en civil estnisk fraktfirma och de civila chauffrerna 115

skall ha varit frberedda infr sitt arbete. En av den ryska underrttelsetjnstens officerare, tulltjnstemannen Igor Kristopovitj, fick information om det hela genom avlyssning av telekommunikationen mellan Einseln och dennes partners. Det var dock fr sent fr en motaktion eftersom bevakningen varit s bra. Ryssarna ville under alla omstndigheter frhindra att innehllet i dessa tv lastbilar skulle komma i USAs hnder. Enligt ovan nmnda militrkllor frn Paldiski var sndaren p n aktiv, innebrande att minst en av de stora nuklera ubtarna varit ute denna natt. Mnga verlevande, i synnerhet besttningsmn med erfarenhet till sjss, har vittnat om tv eller tre mycket hrda smllar kort innan Estonia fick styrbords slagsida. En av de verlevande har beskrivit hur stora mngder vatten forsat in p dck 1, som om en ventil hade ppnats. Detta tyder p att swimmingpool- och bastuavdelningen p dck 0 stod under vattentryck. Detta skulle tyda p att det fanns ett hl p dck 0. Detta skulle innebra att Estonia snktes medvetet genom en sprngladdning eller en ubt. Detta fick den svenska respektive finska samt estniska regeringen tidigt knnedom om. Det r till och med mjligt att dessa lnders regeringar knt till hotet i frvg och frskt frhindra det utan att lyckas. Den anonyme brevskrivaren fortstter med att skriva att det ovan nmnda skulle frklara varfr svenskarna drog sig s mycket kritik. Till exempel det mycket tidiga uttalandet frn den internationella haverikommissionen som stod under klart ledarskap av den svenska delen, att dliga lsanordningar tillt vgor att slita loss visiret s att vatten kunde forsa in p bildck. Till mrkligheterna hr ocks att kommissionen anvnder den militra underrttelsetjnsten fr att odugligfrklara viktigt bevismaterial i form av videobilder. Det r ocks en brist att kommissionen aldrig kontaktat Bureau Veritas kontrollant Anders Wistrand och tagit upp hans vittnesml, trots att han borde knna till en hel del. Till ovanligheterna hr ocks att klagare och polis frhllit sig extremt passiva. Den energi man lagt ner i efterstrvan att gjuta betong ver vraket passar ven in i bilden. Beslutet att flytta ver ansvaret fr kontakten med de anhriga frn kommunikationsdepartementet till frsvarsdepartementet r ocks mrkligt. Dessutom radas ett antal andra faktorer upp i brevet. Den anonyme brevskrivaren menar ven att Pihts och de vrigas frsvinnanden skulle passa vl in i mrklggningsbilden. Det anonyma brevet mste ha frfattats av ngon som besitter ovanligt god knnedom om Estoniaproblematiken. Han eller hon refererar till en rad mrkligheter som jag sjlv har redogjort fr tidigare i denna bok. 116

Ett tips gick ut p att ryska maffian skall ha snkt bten. Jag hade ett personligt mte med tipsaren och bedmde att han inte verkade vara ngon som ville gra sig mrkvrdig. Han uppgav sig ha ftt sitt tips direkt frn en medlem i ryska maffian vid ett besk i Estland. Ett ytterligare tips kom via en mellanhand frn kretsar inom Estonias rederi. Informationen kan sammanfattas s hr. 1. Avo Piht, Lembit Leiger och de andra sex besttningsmnnen skall ha verlevt. 2. En verlevande besttningsman skall ha mrdats p ett grymt stt efter rddningen. 3. En tullchef i Estland skall ha mrdats i samband med Estonia. 4. En hftig strid skall ha utbrutit p kommandobryggan under olycksnatten, varvid kaptenen skall ha tvingats fjrma sig s fort som mjligt frn den parallellt krda Mariella, fr att Estonia skulle komma utom synhll fr Mariella. Detta skall ha varit anledningen till den hga farten. 5. Drefter skall man ha frskt tippa den frsta lastbilen verbord genom det ppnade bogvisiret med hjlp av den andra lastbilen. Den frsta lastbilen skall ha transporterat en mycket knslig metallast. Vid frsket att ppna bogvisiret skall stora mngder vatten ha strmmat in i bten. ppnandet av bogvisiret skall ha skett mot kaptenens vilja. Uppgiftslmnaren var rdd att frlora sitt arbete. Rederiet skall ha hotat med avsked ifall uppgiften skulle lcka ut. Denna uppgift skulle delvis bekrfta FELIX-rapporten i vsentliga delar (se Del 2). En annan tipsare uppgav sig kunna leverera originallastlistan. Det har gng p gng kommit uppgifter om att den officiella lastlistan skulle vara frfalskad. Den lista jag erhll kan vara originallistan men det r inte skert. Tyvrr levererades inga bevis fr att det skulle vara originalet. Ett annat tips gick ut p att en av dykarna skall ha anfrtrott sig till en stor svensk dagstidning med uppgifter om att han brgat ryska vapen frn Estonias vrak. Trots att tidningen lovat honom anonymitet hittades dykaren mrdad kort drefter. Med hnsyn till att den militra underrttelsetjnsten bemannat mnga hga journalistposter r ett sdant hndelsescenario ganska troligt. Ytterligare tips frn en synsk person gr ut p att en rysk ubt skall ha rammat Estonia och sjlv sjunkit i samband med detta. verlevande frn dck 1 har vittnat om att de hrde en metallisk smll som om bten hade gtt p grund och slpljud som om den krde ver ngonting. Naturligtvis har otroligt mycket mer tips och uppgifter strmmat in till mig, Jutta Rabe och andra. Hr har jag dock gjort bedmningen att de varit s svaga 117

eller ibland totalt snurriga, t ex att Estonia skulle ha kolliderat med en grupp kaskelotter och sjunkit i samband med detta, att jag valt att inte redogra fr dessa och drmed verbelasta boken. Ett tips som var mycket allmnt hllet och som pekade ut den ryska hamnmaffian i Petersburg som liggande bakom Estonias frlisning hade jag tidigare helt frkastat. I samband med Efterlystsndningen framkom uppgifter som gr att det nd kan ligga ngon sanning i detta, men inga namn eller dylika uppgifter nmns i samband med tipset. Q. Efterlyst Nr dykfrsket i mars 1997 inte kunde genomfras p grund av de misstnkta telefonavlyssningarna, innebrande att aktionen de facto var avsljad och drmed riskerade att bli strd genom isbrytaren Ale respektive den svenska kustbevakningen, beslutade DIS att starta en offentlig diskussion fr att stta press p regeringen att inte obstruera en dykaktion. Ssom beskrivits i kapitel F, Dykfrbud, skyddande av gravfriden, fick de anhriga ingen hjlp frn oppositionspartiernas hll i den hr frgan. Detta berodde antagligen p den tysta verenskommelsen mellan alla riksdagspartierna att inte tillta en ny dykning. Jag vnde mig d till olika massmedier, i synnerhet diskussionsprogram som Svar Direkt respektive Svart eller Vitt. Diskussionsmnet skulle vara att Ines Uusmann i juni 1996 meddelade att man beslutat vnta med betongvertckningen, fr det fall att nya bevis skulle behvas i Parisprocessen, och att hon sedermera, nr s blir fallet, meddelade att detta skulle strida mot dykfrbudslagen och drmed inte skulle vara tilltet. Den hr avancerade formen av hyckleri lmpar sig enligt min mening utmrkt fr att tas upp till diskussion. Svart eller Vitt svarade rligt att de i princip hll med mig men att de inte ansg sig ha ngon chans att f Ines Uusmann till TVstudion. Eftersom det inte skulle finnas ngon motpart i diskussionen slopades tanken p en diskussion av detta mne. Dremot blev Efterlystredaktionen p TV 3 intresserad. Detta hade jag inte frvntat mig eftersom det aldrig tidigare i Sverige spekulerats om att katastrofen kanske inte var en olycka och det freligger stor risk att man sjlv drager sig lje eller frebrelser om sinnessjukdom om man presenterar sdana teorier. Trots detta hade Efterlystredaktionen kurage nog att ta sig an mnet, vilket gjorde mig mycket glad. Hr vill jag framfra ett extra stort tack till Andreas Rocksn som inledde en lysande underskning av rendet. Han brjade med att koncentrera sig p de uppgifter som framkom i det anonyma 118

brev jag erhllit, se hrtill kapitel O. Drefter lades huvudtyngden i underskningen p hlet i skrovet. Han beskte det tyska varvets utredare, Werner Hummel, och dennes utstllningsrum. Hummel bekrftade fr honom att han ansg att ett hl fanns p dck 0 och pekade p en karta ut exakt var hlet skulle befinna sig. Trots detta ville Hummel inte bekrfta uppgiften infr kameran. Drmed framstod hans uttalande som lite krystat, genom att han bara uttryckte att det fanns kontakt med havet. Se hrtill ocks kapitel L, Meyervarvets utredning. Jag upplyste Efterlystredaktionen om hur mrkligt den svenska polisen och klagaren agerat i Estoniafrgan och avrdde ifrn att genomfra sndningen p brukligt stt, dvs att polisen skulle ta emot tipsen. Hr lugnade man mig med att sga att det inte vore mjligt att de unga polismnnen frn Polisskolan osv. skulle tnkas tysta ner ngra inkommande tips. Efter ett tag tog dock mina varningar skruv och Efterlystredaktionen bestmde sig fr ngot man aldrig gjort tidigare, nmligen att genomfra sndningen utan polisens inblandning. Sledes spelades sndningen in en vecka i frvg i brjan av maj 1997 och man uttalade uttryckligen att redaktionen tog avstnd frn alla teorier som framfrdes. Med hnsyn till de goda kontakter Efterlyst har till polisvsendet bedmde jag det som ovanligt modigt av Efterlystredaktionen att verhuvud taget agera p detta vis. I stllet fr folk frn polisen satt Gunnar Bendrus, underrttelsemajoren Allan Sooman junior och andra medlemmar i anhrigfreningen DIS samt jag och min sekreterare Sara Lundblad vid telefonerna nr allmnheten ringde in sina tips under sndningen av programmet samt drefter. Efter att ha suttit dr p TV-redaktionen och tagit emot det ena tipset efter det andra funderade jag ver hur allvarligt sjukt det svenska samhllet blivit. Det arbete jag lagt ned borde ju egentligen ha utfrts av polisen eller klagaren. Hr har minst 852 mnniskor omkommit varav de flesta var svenskar och det kan absolut inte uteslutas att det rr sig om ett massmord och fortfarande tv och ett halvt r efter katastrofen hnder ingenting frn polisens eller klagarens sida. Ovntat mnga tips inkom bde under kvllen och de efterfljande dagarna, sammanlagt ca 50 stycken. Alla som r intresserade kan grna kontakta mig och ta del av dessa tips. Drygt hlften av tipsen gr ut p att Estonia redan fre frlisningen var i fruktansvrt dligt skick. Det vittnas om stndig frekomst av vatten p bildck samt svrigheter att ppna och stnga bogvisiret, vilket delvis frorsakat kraftiga frseningar vid avgng och ankomst. Bara den omstndigheten att mnga vittnesml talar om frekomsten av vatten p bildck betyder att brott begtts mot sjlagen, vilket borde ha beivrats av 119

klagaren. Alla dessa vittnesml utgr rungande rfilar mot rederiet, Bureau Veritas och Sjfartsverket som kontrollerat bten. En annan typ av tips (ca 40 procent) som i motsats till de nmnda tipsen lmnades mestadels anonymt, gr mer eller mindre enhlligt ut p att bten skall ha snkts av ryska maffian. Mnga uppgiftslmnare som jag talade med var mycket ngsliga och frsiktiga. En av dem vgade dock uppge sitt namn. Hans vittnesml var mycket intressant. Han uppgav sig vara medlem i en svensk ubtbesttning som under olycksnatten skall ha haft i uppdrag att skydda Estonia, eftersom hon hade en knslig last, genom att svepa efter henne under vattnet nr hon lmnade Tallinn. Han vittnade om att de fljdes ttt av en rysk ubt. Kring midnatt (nr den frsta stora smllen hrdes, min anmrkning) skall den ryska ubten ha avfyrat en torped mot Estonia, vilken skall ha lett till att hon sjnk. Jag verenskom med vittnet att vi skulle trffas fljande dag. Han lt dock rdd och frklarade att hans hustru ingalunda var infrstdd med att han kontaktat mig. Nr jag fljande morgon ringde vittnet fr att bestmma en tid s frnekade han att han ver huvud taget talat med mig kvllen innan. Frst efter ngra motargument medgav han att vi haft kontakt. (Jag hade ju hans telefonnummer.) Han hvdade dock att han ljugit om alltsammans. Dremot sade han sig ha ftt intressant information om Estonia av ngra vnner och att vi skulle kunna trffas angende denna information. Samma eftermiddag, en kort stund innan vrt mte skulle ga rum, ringde han och avblste mtet. Han bad om urskt fr att han kontaktat mig och hvdade att allt han sagt var lgn. Han hade bara velat gra sig mrkvrdig. Trots mina frsk att visa frstelse fr att han kanske blivit utsatt fr hot eller ptryckningar och att det trots allt kunde vara intressant med ett personligt mte vgrade han kategoriskt att trffa mig. Ngot mte gde aldrig rum. Intressant att notera r att han inte framfrde ngon urskt p morgonen utan d bara frnekade att vi haft kontakt. Tv veckor senare ringde samme man upp mig igen. Jag ville frst inte ta emot samtalet, eftersom jag var upptagen med annat men bjde mig d min sekreterare Sara ptalade att han var mycket angelgen om att f tala med mig omedelbart. Han berttade vid detta samtal att han kvllen innan ftt phlsning av tv ester som hotat honom till livet om han skulle yppa en enda uppgift angende Estonia. Vi bestmde d att vi skulle trffas och att han skulle terkomma om en tidpunkt. Han terkom aldrig och trots att jag propsade p ett mte rann det hela ut i sanden. Sedan dess har jag inte hrt ngot mer ifrn honom. 120

Jag kan ena sidan inte utesluta att det hr rrde sig om en person som bara ville gra sig mrkvrdig. A andra sidan kan jag inte heller utesluta att han talade sanning och att vrt samtal redan under kvllen fr Efterlystsndningen blivit avlyssnat och att han kan ha utsatts fr hot. De uppgifter han gjorde gllande i sitt vittnesml rrande torpedstorlek och liknande verkar stmma. S mycket har vi kunnat kontrollera. Framfrallt svarade han rtt p en kuggfrga som jag stllde honom vid vrt frsta samtal. Frn Werner Hummels och Anders Bjrkmans utredning visste jag att bogvisiret slitits loss frst nr Estonia redan hade slagsida. Nr vittnet s berttade om att bogvisiret ppnades fr att slppa ut folk, vilket jag tolkade som att han kanske sett bara en ppning av bogvisiret men inte kunnat se huruvida det var en medveten ppning eller om visiret slitits loss, s frgade jag hur Estonia lg i vattnet, dvs om hon lg normalt eller hade slagsida. Han svarade omedelbart att hon hade slagsida. Om ngon med sjuk hjrna skulle frestlla sig att man ppnar visiret fr att slppa ut folk s tror jag knappast att denna person tillgger i sin fantasi att bten redan har slagsida eftersom det hela tiden prntats in i allmnheten frn den internationella haverikommissionens sida att visiret slets loss innan Estonia fick slagsida. Varvets utredningsresultat var i maj 1997 nnu inte knt fr allmnheten. Detta r det starkaste skl som talar fr vittnets trovrdighet. Jag vill dock upprepa att jag personligen trots allt stller mig mycket tvivlande till hans uppgifter och hans stt att vittna. Dessutom passar inte uppgiften om torpeden ihop med den information som Jutta Rabe erhll frn den tidigare nmnda serisa kllan, nmligen att hlet uppsttt inifrn och ut. Redan efter att ha sett trailern till Efterlyst tog Georg Thars frn Riga kontakt med mig. Vi hade ett personligt mte p mitt kontor. (Han har inget emot att hans namn nmns offentligt.) Georg Thars brjade med att gratulera oss fr att vi var p rtt spr. Enligt honom var det inte frga om en olycka utan om ett attentat. Visserligen kunde han sjlv inte vittna om ngonting som talade fr detta men han hade ftt olika informationer i Riga, varifrn han ursprungligen hrstammar och dr han arbetade fr en svensk resebyr. I arbetet reste han mycket mellan Lettland, Estland och Sverige. Thars pstod sig ha haft kontakt med mnga personer i Estland som fruktade vedergllning frn ryska maffiakretsar mot esterna och deras huvudhamn. Mer konkret menade han att det var hamnmaffian i S:t Petersburg som frskte f makt ver den lukrativa hamnen i Tallinn. Georg Thars uppgav att han genom en god vn, som tjnstgjort som hgt uppsatt skerhetsofficer inom den sovjetiska armn under kommunisttiden, ftt uppgift om att maffian installerat en elektronisk apparat ombord p Estonia, 121

genom vilken instrumenten och radiotrafiken ombord respektive med omvrlden kunde pverkas. Fr att eliminera alla bevis var det planerat att inga ndanrop skulle kunna n ut frn Estonia, fr att s mnga mnniskor som mjligt skulle omkomma. Intressant i det hr sammanhanget r att vi genom dykfilmerna frn december 1994 vet att dykarna fick i uppdrag att extra noggrant underska masten ovanfr bryggan och att de hittade en konstig manick i samband med det. Efterly stredaktionen bedmde att vi med sammanlagt ca 50 tips ftt in ovanligt mnga. Ett s stort antal tips inkommer enbart i samband med spektakulra mordutredningar eller liknande. Jag frvntade mig att tminstone polisen eller klagaren skulle hra av sig till Efterlystredaktionen eller mig fr att f ta del av det tipsmaterial som inkommit frn den svenska allmnheten. S var dock inte fallet. Fram till denna dag har det varit helt tyst frn dessa myndigheter. Varken polis, klagare, SPO eller MUST har visat ngot intresse fr det bevismaterial som kommit in den vgen. ven detta bekrftar mina misstankar att de r styrda att hlla tassarna borta frn Estoniautredningen. Bara drygt 14 dagar efter Efterly stsndningen avgick Olof Forssberg i samband med den iscensatta lgnhistorien. Enligt uppgifter frn Sjfartsverket skall USA ha varit missnjt med hans agerande eftersom alltfr mycket information lckt ut. Som en djrv gissning skulle man kunna tnka sig att just Efterlystsndningen rrt om s pass mycket att Olof Forssberg fick sparken som en konsekvens av detta. Detta r naturligtvis ren spekulation respektive nsketnkande frn min sida. Vi p anhrigsidan gladdes i alla fall av att s mycket information strmmade in och att redaktionen vgat ta sig an mnet. Uppgifterna r nmligen mycket vrdefulla fr vr process i Paris. nnu gladare blev Werner Hummel ver uppgifterna om att ansenliga mngder vatten funnits p bildck och att bogvisirets atlantls blivit manipulerat. Alla som visat intresse har sjlvfallet ftt ta del av vittnesmlen. De enda som de facto visat intresse r tyska Spiegel TV och Stripteaseredaktionen samt Werner Hummel. Nr jag bjd in till en liten presstrff i Stockholm uteblev de flesta. Bara den trogna krnan nrvarade. Tyvrr bedmde deras hgre chefer eller delvis de sjlva att det inte var vrt att publicera ngot om vittnesmlen.

122

R. Vittnen skrms, manipuleras eller ignoreras helt Ssom just beskrivits i kapitel Q, Efterlyst, r det fullt mjligt att ubtsvittnet har blivit skrmt. Se hrtill ovannmnda kapitel. Hotandet av vittnen r ingalunda ngot unikt fr detta fall. Det uppges att nstan alla verlevande besttningsmn frn Estonia utsatts fr hot. Drfr bedmer mnga, dribland Anders Bjrkman, Alve Wendt, Johan Ridderstolpe, Knut Carlqvist och Werner Hummel och en rad svenska Estoniajournalister, dessa besttningsmns vittnesml som delvis oskra. Hrvid br man ha klart fr sig att sviterna efter det kommunistiska frtrycket p mnga hll lever kvar i Estland. Mnga av dem som var mktiga under kommunisttiden r det fortfarande. Rdslan frn denna tid finns ocks kvar. Arbetsrttslagstiftningen r mycket bristfllig. Det rcker med hot om avsked fr att besttningsmnnen skall tystas ner. De tjnar ovanligt bra p sitt arbete, med estniska mtt mtt, och det rder stor arbetslshet i landet. Drfr mste man ha full frstelse fr att estniska vittnen bjer sig fr frtrycket. Den ende som vgat yppa knslig information r Andi Meister, fast jag tror att han vet mycket mer n vad han skriver i sin bok. Det var kanske drfr han hll sig undan under s lng tid nr han skrev p sin bok. Under denna tid var det nmligen nstan omjligt att f tag p honom. Redan vid mina allra frsta kontakter med Jutta Rabe under vren 1996 berttade hon att ett nyckelvittne hade uppgivit fr henne att han blivit uppskt av tv civilkldda svenskar som sade sig komma frn polisen och som hotade med att de inte skulle kunna garantera hans skerhet om han fortsatte att pst att han sett att bogvisiret satt kvar nr Estonia fick slagsida och att visiret hade ppnats. Vittnet tillsades att ver huvud taget ligga lgt med all information frn olycksnatten fr att inte pverka andra vittnen innan slutrapporten var frdig. Han fick en knsla av att mnnen kom frn SPO. Jag har sedermera trffat vittnet och han har bekrftat dessa uppgifter fr mig. Av rdsla fr sitt liv vgrade han att bertta om detta infr medierna. Den mest skrmmande formen av vittnesfrtryck yttrade sig i fallet Juhani Luttunen. Luttunen r en finsk sjman som arbetade ombord p Estonia under den tid som hon gick under finsk flagg, dvs relativt kort tid innan hon sldes till Estland. Efter Estoniakatastrofen har han uppgivit att han sjlv ftt i uppdrag att manipulera atlantlset eftersom det var problem med ppning och stngning av bogvisiret redan under den tiden. Bogvisiret hade frskjutit sig s att lsen inte lngre passade in i varandra. Dessutom visste han att Christer Koivisto, en finsk sjman som hjlpte den estniska besttningen, i juni 1993 123

hade manipulerat med atlantlset. Efter att Luttunen ptalat detta frhllande vid ett par tillfllen fick han phlsning av denne f d kollega. Han uppmanade Luttunen att lta bli att bertta om manipulationen av atlantlset, annars skulle det g honom illa. De bda matroserna rkade i grl om detta. Grlet urartade i ett slagsml som slutade med att Luttunen bragde den hotande f d kollegan om livet. Luttunen talades fr mord och under tingsrttsfrhandlingen yrkade klagaren att han skulle genomg en psykiatrisk underskning. Detta yrkande grundades p att Luttunen skulle ha sagt att han knt sig hotad av den andre matrosen, bland annat p grund av att denne frskt hypnotisera Luttunen fr att han skulle lta bli att tala om manipulationen av atlantlset. Luttunen motsatte sig den psykiatriska underskningen. Han var beredd att ta sitt straff fr mordet men ville inte bli frklarad sinnessjuk. Under utredningstiden sprrades Luttunen in p ett sinnessjukhus i mellersta Finland. Han behandlades med psykofarmaka som han mdde mycket illa av och som han eller hans advokat hvdar var absolut ondiga. Han vnde sig till sin advokat, Daniel Alln, som i sin tur kontaktade massmedier fr att uppmrksamma fallet och rdda Luttunen. Spiegel TV var det frsta medium som intresserade sig fr fallet. Sjukhuset beviljade Spiegel TV en intervju med Luttunen men nr Jutta Rabe var p vg till sjukhuset ndrade sjukhusledningen sig pltsligt och vgrade slppa in dem. Det enda Spiegel TV lyckades stadkomma var att f nrvara vid ett telefonsamtal mellan Luttunen och hans ombud. P s vis kunde en indirekt intervju med Luttunen hllas. De uppgifter som Luttunen lmnar om manipulation av atlantlset stmmer vl verens med uppgifter frn andra hll. Han ger inte alls intryck av att vara sinnessjuk enligt Spiegel TV. Hans ombud r vertygat om att man frsker tysta ner honom med gamla sovjetiska metoder genom att mata honom med psykofarmaka som inte gagnar honom. Syftet r antagligen att nedvrdera hans vittnesml om atlantlset. Detta skulle nmligen avlasta varvet och istllet lgga skulden p det estniska och svenska rederiet. Ett vittne frn rederiet uppger sig ha blivit hotad om han skulle yppa ngonting om att han hrt att bogvisiret skulle ha ppnats och att btens hga hastighet var ett frsk till undanflykt. Se hrtill kapitel P, Informationer och tips jag ftt. Skerhetsofficeren Erwin Roden, som fanns med ombord p Estonia och verlevde katastrofen, har uppgivit fr en anhrig att han absolut inte fr bertta att han sett att Avo Piht, Lembit Leiger och tvillingsystrarna Veide delade livflotte, dvs de personer som officiellt uppges ha omkommit men vilkas anhriga envist hvdar att de verlevt men frsvunnit under mystiska omstndigheter efter rddningen. 124

Efter Efterlystsndningen blev jag uppringd av Thure Palmgren frn Uppsala, en ldre herre som varit verksam som skeppare i mnga r och som befann sig ombord p Estonia tillsammans med sin hustru under olycksnatten. Palmgren sade sig vara besviken ver polisens agerande. Nr han dialogfrhrdes den 3 oktober 1994 kl 09.36 av kriminalinspektr Lillemor Gidlund frn polisen i Uppsala, s uppgav Palmgren bland annat att han efter den andra stora smllen spontant sagt till sin hustru att det nu mste ha gtt hl i bten. Detta gjorde att de bda lmnade hytten i panik, han ikldd endast kalsonger. Nr Palmgren beskrivit detta talade polisen om fr honom att frhret inte skulle handla om ansvarsfrgan och att dylika beskrivningar inte var viktiga. Detta irriterade Palmgren varfr han svarade att han trott att just detta var huvudanledningen med frhret, dvs att f fram uppgifter som kunde leda till att orsaken till katastrofen kunde utrnas och drmed ansvaret. Polisen bytte d mne i intervjun. Denna passus finns inte med i utskriften av intervjun. ver huvud taget erhll Thure Palmgren aldrig ngon kopia av utskriften av frhret, vilket bandats av polisen i Uppsala. Frst nr jag bad honom att begra en kopia av frhret erhll han en utskrift av detsamma. Han har aldrig blivit ombedd att godknna utskriften av frhret genom sin namnteckning eller dylikt. Nr Thure Palmgren nu erhll utskriften av frhret och lste igenom denna, upptckte han att den inte tergav allt som han sagt vid frhret. P sidorna 1, 17, 18 och 30 r utskriften ofullstndig. Nr Palmgren berttat om smllarna frskte frhrsledaren styra vittnesmlet till att glla enbart frgan om varifrn ljudet kom men inte hur det uppfattades och tankar om hur det kunde ha uppsttt. Vid mitt frsta telefonsamtal med Thure Palmgren frgade jag honom om han hade iakttagit en bt alldeles i nrheten av Estonia nr hon sjnk. Han svarade ja p denna frga. Just nr han hamnat i livflotten, som blev hans rddning, hade han observerat ett fiskebtsliknande fartyg, vilket belystes bara svagt alldeles i nrheten av den sjunkande bten, till skillnad frn Mariella och Silja Europa som befann sig p lngt avstnd frn Estonia. Denna bt deltog dock inte i rddningsarbetet. Detta kan ha varit Estonias strsta livbt. Den terfanns nmligen enligt haverikommissionens slutrapport nra finska Hang, till skillnad frn alla de vriga livbtarna som spolades iland vid den estniska kusten. Antagligen flydde massmrdarna i denna skra, vertckta bt. Sammanfattningsvis var Thure Palmgren mycket glad ver att ha ftt kontakt med mig och uttryckte att jag var den frste som stllt vettiga frgor och som verkligen var intresserad av sanningen om Estonias frlisning. 125

Det gr som en rd trd genom frhren att ingen av de verlevande tillfrgats om huruvida Estonia rtade upp sig efter den frsta slagsidan fr att sedan nyo f kad slagsida. Kent Hrstedt, Carl vberg och mnga fler verlevande har vittnat om detta frhllande infr mig, trots att ingen tillfrgat dem om detta tidigare. Dessa vittnesml har ett samband till teorin om hlet i skrovet, enligt vilken Estonia terfick en kort stunds stabilitet efter att vatten strmmat in p dck 0, eftersom detta skedde under vattenlinjen. Drmed r vittnesmlen i den hr delen av stor vikt. Trots detta har ingen fst ngot avseende vid detta. I samband med mina frsk att f kontakt med s mnga verlevande som mjligt har jag till och med sttt p en verlevande som ver huvud tagit inte blivit polisfrhrd, trots att han sjlv hjlpte den finska polisen att tolka vittnesml frn alla verlevande till finska och ryska. Nr jag tre r efter katastrofen trffade Tnu Tniste frsta gngen var jag den frste som frgade honom om hans upplevelser. Han ansg att det var mycket mrkligt att ingen tidigare visat ngot intresse. S. Hxjakt mot mig och mina nrmaste I november 1998, d jag var mycket nra att lyckas frhandla fram en lsning p hur Estoniaprocessen skulle kunna vckas till liv igen och drmed utgra ett hot mot etablissemanget, fick jag pltsligt och efter mnga r av mycket frtroendefullt samarbete stora samarbetssvrigheter med styrelsen i DIS, vilket ledde till att jag var tvungen att frntrda mitt uppdrag fr DIS. Jag hnvisar till mina misstankar att DIS styrelse bemannats av MUST, se kapitel N. Tv dagar efter mitt avhopp erhll jag ett anonymt telefonsamtal p min telefonsvarare p kontoret med budskapet att jag inte skulle terintrda och fretrda de Estoniaanhriga; annars skulle man rota i mitt skatteupplgg. Jag tillhr den lilla skara som har rd med god skatterdgivning och som en fljd drav ftt en bolagskonstruktion som snker min inkomstskatt p ett helt lagligt stt. I december 1998 skickade jag ett personligt brev samt en enkt till alla f d Estoniaklienter, i vilket jag erbjd mig att teruppta arbetet fr dem och frklarade den pltsliga och ovntade schismen med styrelsen. En frutsttning fr att jag skulle teruppta arbetet var att 90 procent av klienterna uttryckte fortsatt frtroende fr mig. Vi tog hjlp av Posten fr att sortera och posta brevutskicket (p svenska till klienter i Sverige respektive p engelska 126

till klienter i utlandet). Trots tydliga anvisningar gjorde Posten fel och de flesta breven p svenska skickades till utlandet och vice ver sa. Nr detta kom till vr knnedom fick vi gra ett nytt utskick kort efter nyr. Jag skickade ut brev till 944 klienter men erhll svar bara frn 223. (Ett trettiotal brev kom i retur p grund av adressproblem.) Jag misstnker att ngon sett till att inte alla brev skulle komma fram till sina adressater, fr att mitt krav p 90 procents positiv respons inte skulle kunna uppfyllas, med fljden att jag inte skulle teruppta arbetet fr de anhriga. Av de inkomna svaren uttryckte verraskande nog 97 procent fortsatt frtroende fr mig, vilket ledde till att jag trots allt terupptog arbetet fr dessa klienter. Drefter (ven dessfrinnan) erhll jag anonyma hotbrev med budskapet att jag inte skulle teruppta arbetet med att fretrda Estoniaanhriga. Annars skulle min "brottsliga verksamhet i samband med skattemodellen och annan ohederlig vandel komma till dagens ljus". Eftersom jag inte begtt ngra brott struntade jag i de anonyma breven som damp ner med ca en veckas mellanrum. I ett pressmeddelande frklarade jag att jag terupptagit arbetet fr de Estoniaanhriga. Trots att pressen meddelat att jag lagt ned arbetet den 1 december 1998, kom inte en enda notis om att jag nu terupptagit arbetet igen. Det enda medium som visade intresse fr enktsvaret var Svenska Dagbladet. Under frespeglingen att vilja kontrollera enkten kom Svenska Dagbladet med sin ordinarie Estoniareporter Elisabeth Andersson tillsammans med Bjrn Hygstedt, som jag aldrig tidigare mtt i Estoniasammanhang, till mitt kontor. Bjrn Hygstedt, som ledde samtalet, var totalt ointresserad av enkten utan ville huvudsakligen tala med mig om min privatekonomi, vilken de utrett i detalj. Eftersom jag inte har ngot att dlja, talade jag helt ppet om min privatekonomi men betonade att denna inte hade ngot alls med mitt engagemang fr de Estoniaanhriga att gra. Just vid denna tidpunkt, i slutet av februari 1999, hade vi i det officiella filmmaterialet frn haverikommissionen funnit tv sprngladdningar p Estonias vrak som inte detonerat. Trots att vi informerade alla viktiga medier i Sverige om denna upptckt, var det enbart den frhllandevis lilla Finanstidningen som hade en s oberoende stllning att den vgade publicera bilderna p sprngladdningarna och krva en ny haveriutredning. Dessutom hade ett tjugotal Estoniaanhriga och freningsmedlemmar i DIS polisanmlt styrelsen, d misstanke frelg att stora delar av den av med127

lemmarna insamlade processkassan hade frskingrats av styrelsen. Styrelsen hade dessutom vgrat att redovisa processkassan, vilket enligt svensk straffrtt i sig redan kan utgra ett frskingringsbrott. ven Peter rns Analys SOU 1998:132 kom fram till samma misstanke (se sidan 99). Trots att det fanns mycket att rapportera om Estoniafallet, koncentrerade sig SvD i tv artiklar, den 27 respektive 28 februari 1999, p att smutskasta, svartmla och frolmpa mig. Man underlt att redovisa mycket av den kritik jag riktade mot DIS styrelse. Genom att redovisa en mngd fakta tagna ur sitt sammanhang och frtiga andra fakta framstod det som om jag agerat kriminellt i samband med handhavandet av Estoniaprocessen och mitt privata skatteupplgg. En utomstende och icke insatt person mste ha ftt ett mycket negativt intryck av mig respektive ett positivt av DIS styrelse. Under utredningen av min privatekonomi kontaktade SvD ven min bank och skrmde upp den. Banken nmndes ocks upprepade gnger i ett negativt sammanhang i hetsartiklarna. Bjrn Hygstedt frn SvD ringde upp tminstone en av mina klienter, som hade fortsatt frtroende fr mig och som sttt bakom polisanmlan mot Gunnar Bendrus, och baktalade mig. Klienten godtog inte detta utan skllde ut Hygstedt istllet. Under samma tid erhll nstan samtliga Estoniajournalister, som jag haft lngvarig kontakt med samt en rad av mina klienter, anonyma telefonsamtal dr jag framstlldes som en ekobrottsling och nynazist. Mnga av klienterna erhll anonyma rd i form av brev eller telefonsamtal om att de skulle "anlita en vettig advokat". Tyska handelskammaren och andra institutioner varifrn jag kan erhlla uppdrag informerades av DIS styrelse om min "brottsliga verksamhet". Kort efter att bilderna p sprngladdningarna dykt upp kring rsskiftet 1998/99, blev TV 4:s hela material om Estonia "stekt", dvs banden suddades ut. Samtidigt utsattes Spiegel TV:s reporter Jutta Rabe, som utfrt en mycket kritisk granskning av Estoniakatastrofen, fr flera inbrott p sitt kontor. Estoniaarkivet dr undersktes och piratkopierades. Ngon hade ocks varit inne i hennes dator och ndrat instllningarna, bland annat rrande epostfunktionerna. Jutta Rabe har av en estnisk kollega hrt att ven estniska TV:s Estoniaarkiv frstrts. Nr Finanstidningen frberedde publiceringen av bilderna p sprngladdningarna den 3 och 17 februari 1999, utsattes tidningen fr ptryckningar frn Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar, den del av det svenska frsvaret som officiellt utgr regeringens sprkrr gentemot de anhriga, med budskapet att Finanstidningen inte skulle publicera bilderna. 128

Finanstidningen ignorerade hoten och publicerade bilderna. Nr tidningen lades ut p Internet samma dag, byttes sidan med bombbilderna ut mot en sida med intetsgande text. Det tog Finanstidningen tv dygn att terinfra den ursprungliga sidan p Internet. Samtidigt upptckte Finanstidningen i sitt datorsystem s.k. "data cookies", som hrstammade frn Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar. Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar ursktade sig med att det mste ha frelegat ett misstag men frnekade inte avsndningen i sig. Jag har frn flera journalister ftt det bekrftat att chefredaktren fr SvD, Mats Svegfors, skall vara krigsplacerad hos Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar och ha ett mycket nra samarbete med den. I mina gon r Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar inget annat n en del av den svenska militra underrttelsetjnsten. Skriverierna i SvD har lett till att jag terigen tvingats lgga ned mitt arbete fr Estoniaanhriga, d en utomstende knappast kan frst att en i vanliga fall seris tidning kan spra ur p detta vis. rendet anmldes till Pressombudsmannen Pr-Arne Jigenius. Trots att jag kunde pvisa flera sakfel i SvD-artiklarna struntade Jigenius i att tvinga tidningen att rtta till dessa. Jag verklagade rendet till Pressens Opinionsnmnd som beslutade:
"Nmnden finner ej anledning till pressetiskt klander i anledning av de anmlda artiklarna."

Inga skl, inga vervganden. Sorgligt nog stod ven Inger Nystrm bakom beslutet. I sakframstllan presenterades enbart SvDs syn p saken men inte mina motargument. Det frdes ingen saklig diskussion om de lgner SvD publicerat. Jag fick sledes uppleva hur svenska medier kan sprida rena lgner och frtal om en mnniska utan att samhllet ingriper. Man r helt enkelt frsvarsls. Trots att jag lagt ned mitt arbete fortsatte de anonyma breven att komma, numera enbart innehllande frolmpningar och budskapet att "jag skulle hlla kften". Min bok p Internet (frsta upplagan av denna bok) blir sedan 1998 systematiskt strd och jag utstts d och d fr annan elektronisk terror, d ebrev inte kommer fram eller min Internetuppkoppling bryts. Den 11 och 12 maj 1999 erhll min revisor samtal frn ett slags privatdetektiv som uppgav sig heta Olov Bengtsson men vgrade uppge sitt telefonnummer (vilket inte heller gick att spra via nummerpresentatr). "Bengtsson" frolmpade mig med rasistiska uttryck p grund av att jag r tysk. Han frskte samtidigt skrmma upp min revisor genom att konfrontera 129

honom med en rad detalj uppgifter som han pstod sig ha erhllit frn anhrigfreningen DIS styrelse. Han berttade ocks att han varit i kontakt med min bank fr att upplysa banken om vilken otck typ jag var. Under den senare delen av sommaren, ungefr frn och med mitten av juli mnad 1999, mrktes tydliga aktiviteter frn skerhetstjnsterna. Jag erhll anonyma hotsamtal i strre omfattning n tidigare. En man som presenterat sig som Hans-Joachim Franke och som infr mig och Spiegel TV i Tyskland uppgivit att han skulle vara en f d Stasiagent, kontaktade p nytt Spiegel TV med tipset att vi borde trffa kaptenen p det ryska segelfartyget Mir, antingen i Rouen eller i Karlskrona, och frn honom erhlla frstahandsinformation om vem som sprngde Estonia. Spiegels kontroll av Hans-Joachim Franke visade att Stasi inte haft ngon agent med detta namn. Dremot pekade underskningen tydligt mot att han agerar p uppdrag av den svenska militra underrttelsetjnsten. Den 22 juli 1999, direkt efter att jag haft ett samtal med ett fretag i Gteborg som var villigt att finansiera en dokumentrfilm om Estonia, erhll jag anonyma hotbrev till min sommarstuga som r ensligt belgen i stergtland och dr brevlda saknas. Samtidigt med "postutdelningen" hade fnsterrutan till frarplatsen i min bil ppnats, innebrande att man lyckats kringg ett avancerat billarm samt ett elektroniskt chip som stoppar all elfrsrjning till bilen. En sdan manver bedmer jag enbart skerhetstjnsterna vara kapabla till eftersom den krver mycket avancerad teknik. Budskapet var: "Vi kan gra allt med din bil. Hll fingrarna borta frn Estonia." Jag polisanmlde sommarens hndelser, men polisen kunde inte spra frn vilket nummer de anonyma samtalen kom, d de ver huvud taget inte registrerats hos Telia. Detta r ocks ett indicium fr att skerhetstjnsterna ligger bakom de anonyma hoten. Kort drefter blev jag uppringd av ex-Stasi- och GRU-spionen dr Marek som absolut ville trffa mig. Enligt min och Spiegels bedmning var dessa frsk att frse oss med information med stor sannolikhet enbart fllor s vi nappade inte. Natten efter "postutdelningen" hos mig fick Faktagruppen, en grupp med marintekniska experter och anhriga till Estoniaoffer, "besk" p sitt kontor i centrala Stockholm. Trots att dr stod tv nyinkpta och nnu inte helt uppackade datorer samt att det hngde vrdefull konst p vggarna, stals enbart de jmfrelsevis vrdelsa datorer som innehll Estoniainformation. Samtidigt frstrdes p detta stt mycket vrdefull fretagsinformation. Den anhrig som redan frlorat sin bror blev nyo ett offer fr ESTONIAGATE. 130

D hoten mot mig inte gav resultat, fokuserades den psykologiska terrorn p min sambo och hennes barn samt min sekreterare, med syftet att skrmma dem till att lmna mig. ven hr anvndes anonyma hotelsebrev samt hotelsesamtal, ofta sent p kvllen eller under helger. Hndelserna polisanmldes men hittills utan resultat. T. Filmmaterial undanhlles Den estniske ordfranden i den internationella haverikommissionen, Andi Meister, lmnade kommissionen i juli 1996 i protest eftersom han var vertygad om att den svenska delen av kommissionen under ledning av Olof Forssberg klippt bort eller undanhllit filmmaterial frn kommandobryggan frn dykunderskningarna i december 1994. Officiellt angav Meister privata respektive hlsoskl men i hans bok som kom ut i september 1997 erknner han att det var framfrallt den stora irritationen ver den svenska delen av kommissionen som fick honom att ta detta drastiska steg. Konkret gr hans frebrelser ut p att det frn kommandobryggan har gjorts filminspelningar som senare klippts bort eller hemlighlls, s att det inte lngre kan fastsls vilka som befann sig p bryggan. Officiellt pstr kommissionen att man aldrig gjorde ngot frsk att identifiera kropparna p bryggan eller ens titta nrmare p dem eftersom ngot sdant uppdrag inte fanns, trots att kommissionens psykolog Schager krvde detta. Man konstaterar att det p bryggan fanns tre offer som inte blivit identifierade. Olof Forssberg bemtte anklagelserna om att filmer undanhlls med att det mste freligga ett missfrstnd. Nr efter mnga om och men Uno Laur vertog ordfrandeskapet i kommissionen, brjade han med att beskylla den svenska delen fr att ha klippt bort eller undanhllit filmmaterial frn bryggan. Frst ngra mnader senare, efter ett mte i Helsingfors med ngra av dykarna frn det norska fretaget Rockwater, blev det tyst p den punkten och man "enades" d om att kaptenen befann sig p kommandobryggan. Detta efter att Silver Linde ndrat sitt vittnesml. I sin bok anfr Andi Meister en rad citat frn dykledaren som ocks hrs p de officiella videobanden. Dessa citat visar att denne besitter frvnansvrt god vetskap om kropparna och deras placering p bryggan, innan de blir synliga fr kameran som dykaren br p sin hjlm tillsammans med en strlkastare. Varje gng dykaren nrmar sig en kropp undviker han att fokusera den 131

och man ser bara ett starkt vitt ljussken som gr det omjligt att identifiera eller se ngra nrmare detaljer p kropparna. Trots detta knde dykledaren till alla detaljer. Senare beskrevs i rapporten i vilket tillstnd kropparna p bryggan befann sig. Andi Meister ppekar ocks att det p den officiella videon finns ett krossat fnster p bryggan och att det inte finns ngot glassplitter kvar i karmen. Detta betyder att ngon varsamt mste ha plockat bort glaset fr att underltta fr dykarna att ta sig in p bryggan. Fnstret kan inte ha krossats p detta stt s att det inte finns ngra glasbitar kvar p fnsterkarmen p grund av sjlva olycksfrloppet. ven detta visar att ngon varit p bryggan redan dessfrinnan. Videoinspelningen gick till s att man spelade in enbart ett originalvideoband. S snart detta var klart lades bandet i en speciell kassett som ingen frutom den svenska delen av kommissionen hade tillgng till. Den nmnda kassetten frvarades ombord p dykledningsfartyget Semi 1. Nr samtliga videofilmer spelats in bestlldes en helikopter som frde videobanden direkt till Sverige. Varken dykarna eller kommissionsmedlemmarna fick se videoinspelningarna. Det enda de fick se var de bilder som direktsndes under sjlva inspelningen p olika monitorer ombord p Semi 1. Den estniska delen av kommissionen erhll frst enbart 17 av totalt 21 band. Band med nr 013, 014 och 015 fattades. Dessa innehll inspelningar frn Estonias bog och kommandobrygga. Dessutom fattades videobandet "Sprint/94 Estonia 001" vilket innehll bilder frn underskningen av skrovet. Av de totalt 21 videobanden frelg de frsta 17 banden p BASF-kassetter. De sista fyra banden, som esterna egentligen borde ha ftt frn brjan men sedan fick begra att utf, var dremot TDK-kassetter. Av detta drar Andi Meister slutsatsen att det sistnmnda videomaterialet kom till p annan ort eller att det inte kom till p samma gng som det vriga materialet. I samband med Andi Meisters anklagelser att dykunderskningen var mycket bristfllig r det ocks intressant att notera att en av kropparna p bryggan hade en tatuering p handen. Den svenska polis som fanns ombord p dykfartyget Semi 1 brjade i sin dator leta efter personliga knnetecken hos besttningen. Ingen av de besttningsmedlemmar som sannolikt kan ha befunnit sig p bryggan bar ett dylikt knnetecken. Vidare antyder Andi Meister att Sverige mrklagt identifieringen eftersom det mjligtvis ven fanns en svensk sjman p bryggan. Baltic News Service konstaterar den 13 november 1997 att dykarna inte tillts inspektera beflens respektive andra nyckelpersoners hytter. Trots att fnstren till kaptenshytten, chefmekanikerns respektive rederiets representants hytt var lttillgngliga gav svenska Sjfartsverket ingen order om att under132

ska dessa utrymmen. Dykarna tittade inte ens in genom fnstren till dessa hytter fr att kontrollera om de var ppna eller stngda. Dykarna visade inte heller ngot intresse av radiotelegrafistens hytt bakom bryggan. Inte heller skulle dykarna underska sjukrummet eller btens fngelse. Eftersom alltmer informationer framkommit om att det skulle finnas ett hl p dck 0 p styrbords sida och dessa uppgifter tett sig alltmer sannolika, beslt jag mig fr att nrmare underska videoinspelningarna frn skrovet. Bland de officiella handlingarna finns en s. k. "survey report" med titeln "Condition Survey of Ferry Estonia" frfattad av de ansvariga fr de bda dykarfretagen Smit Tak B. V i Holland och Rockwater i Norge. Under punkt 5, Conclusions, str:
"The 3-days1 survey comprising geological survey, sea bed sampling, ROV inspection and diver intervention into the vessel has enabled the Rockwater and Smit Tak personnel, and the on board Representatives of the various Authorities to gain a clear understanding of the condition of the vessel itself..."

Lngre ner str det:

"The ROVs proved to be quite capable of accessing all parts of the exterir of the hull and superstructure and their sonar and bathymetric equipment proved useful in establishing the location and latitude of the vessel." "...All of the victims found during the survey were inside the vessel."

P den separata "survey report" som enbart kom frn Smit Tak B. V. i Rotterdam den 8 december 1994 sgs under punkt 3 b, Construction damage:
"Except for some minor buckles in the superstructure at the stern near deck 8, damaged/broken railing and broken davits on the deckside, the lost bowdoor and damaged forward ramp some broken windows/portholes including the cuts made by the divers during the internal inspection, there is no constructional damage of the ship observed."

Detta betyder i klartext att man underskt hela skrovet och inte hittat ngot hl. Fr att kontrollera detta bestllde jag frn haverikommissionen de tv videoband som innehller underskningen av skrovet. Den ena underskningen kallas "mudline depth survey" och r utfrd av ROV UFO 316 mellan den 2:e och 4:e december 1994. Denna inspelning har gjorts fr Sjfartsverkets rkning fr att kunna bedma huruvida det var mjligt att brga Estonia. Fr detta ndaml mste man ta en tydlig bild av hur Estonia ligger p havsbottnen. Underskningen visar att hon ligger p styrbords sida men att klen och dck 0 sticker upp frn havsbottnen och r fullt tillgngliga. Jag bifogar skisser tillhrande Smit Tak B. V.s och Rockwaters "survey report" dr de tv icke frkryssade figurerna visar de sektioner dr hlet frmodas finnas. Det syns tydligt att styrbordsidan p dck 0 sticker upp s 133

pass mycket att ett eventuellt hl ltt kan upptckas. Nr jag tittade p videobandet och ROV:n, den fjrrstyrda kameran, nrmade sig det omrde dr vi frmodar att hlet finns, frsvann bilden pltsligt. Sedan fortsatte bilden p en annan plats. P filmen finns den aktuella tiden angiven samt uppgifter om bland annat djupet vilket gr att man ltt kan se att filmen avbrutits p det aktuella stllet fr att sedan fortstta p ett annat stlle. Intressant med den hr video-inspelningen r ocks att ljudbandet antagligen r raderat. Det hrs mycket svaga rster som inte gr att identifiera p vissa delar av bandet. Det lter som om raderingen gjorts slarvigt. Naturligtvis kan inte uteslutas att dessa rster har ett annat ursprung och att det aldrig funnits ngra rster p originalinspelningen. Tillsammans med videobandet erhll jag frn haverikommissionen en s.k. "video tape log" frn Rockwater, dvs ett slags innehllsfrteckning som talar om vilka omrden som underskts och var de finns p bandet. I motsats till "video tape log" frn de andra dykarna r denna inte undertecknad av ngon supervisor eller liknande. I sjlva textdelen dr underskningsomrdet beskrivs dyker ordet "pause" ofta upp. S ocks vid det stlle dr vi frmodar att hlet finns. Jag erhll dessutom frn haverikommissionen ett videoband, B40B, med en s.k. "hull survey". Denna utfrdes den 3 december och r 2 timmar och 55 minuter lng. Denna "hull survey" r inte gjord fr Sjfartsverkets rkning utan fr den internationella haverikommissionens. ven hr r det s att bilden frsvinner nr den fjrrstyrda kameran nrmar sig det omrde dr vi misstnker att hlet finns. P "video tape log" str som frklaring "video pause". En underskning som gjorts av den tyska polisen visar att man inte kan se av kopian om ngon klippt filmen eller om inspelningen helt enkelt avbrutits. Officiellt medger kommissionen att Frsvarsmedia p Valhallavgen i Stockholm klippt i bildmaterialet fr att inte ngra kroppar skall vara synliga, dvs av pietetsskl. Eftersom dykreportern sjlv fastslr att det inte fanns ngra kroppar p skrovets utsida s kan dessa "video pauses" inte frklaras p detta stt. Jag ringde upp Rockwater och fick tala med Dave Becket som var en av ledarna fr ROV-underskningen. Jag frgade honom vad "video pause" betyder men det kunde han inte svara p utan bad att f terkomma till mig. Tv dagar senare, den 13 november 1997, uppgav han fr mig per telefon att "video pause" gjordes varje gng vervakningsfartyget Semi 1 omplacerades p grund av att det frflyttats alltfr lngt. ROV:n mste g in i sitt garage under tiden som fartyget intog ny utgngsposition. Nr jag ppekade att ROVn 134

borde har fortsatt underska det stlle dr inspelningen avbrts sade han att min frestllning att man gjort en total underskning av skrovet var felaktig. Man hade gjort bara punktvisa underskningar. Han informerade mig om att det inte var han sjlv som styrde underskningen trots att han var specialist p det omrdet. Det var istllet den svenska kriminalpolisen, bl a kommissarie Bo Wide (Dave Becket mindes inte hans namn utan det fick jag av Gunnel Gransson p haverikommissionen). Dave Becket tyckte ocks att det var underligt att kriminalpolisen, som inte besitter ngon erfarenhet frn sjolyckor, styrde deras kamera. Nr jag frklarade fr Becket att videoinspelningarna frn dykarnas videokameror inte hade ngra pauser, tyckte han att detta var konstigt eftersom det inte skulle vara ngon skillnad mellan inspelningen frn ROV:n och den frn dykarnas kameror nr det gller pauser. Han hade ingen frklaring till skillnaden. Han uttryckte ocks sin frvning ver att de tv videobandens "logs" med frklaring till var kameran befann sig inte var undertecknade av ngon dykledare. P min direkta frga om han kunde erinra sig att de funnit ngot stort hl i Estonias skrov svarade han klart och tydligt nej. Han hade inget sdant minne. Han sade att om ett hl hade hittats hade man naturligtvis pratat om det eftersom det vore en sensation. Jag talade drefter ven med Ray Honour p Rockwater som inte heller mindes eller knde till ngot om hlet. Nr jag frgade honom om han mindes hur mnga kroppar som fanns p kommandobryggan svarade han undvikande och uppgav att han inte hade ngot tydligt minne rrande detta. Nr det gller hlet verkade han svara rligt, dock inte nr det gller minnena frn bryggan. Bda mnnen frn Rockwater kunde bekrfta att de inte sjlva sett videokopiorna efter inspelningen utan att det enda de sett var direktverfringen av bilderna till olika monitorer ombord p Semi 1. Ray Honour meddelade mig att de enligt lag var frpliktade att ta en skerhetskopia av varje originalband och frvara denna hos Rockwater. Mot bakgrund av att de erbjds s kopist hga bestickningssummor rrande dessa filmer beslt sig dock Rockwater efter en kortare tid att brnna upp hela filmmaterialet i vittnens nrvaro fr att eliminera risken att det skulle frsvinna. Avtalet mellan Rockwater och Sjfartsverket innehller en sekretessklausul vilken Ray Honour hnvisade till. Den 13 november 1997 meddelade Baltic News Service att den ende esten p dykvervakningsfartyget Semi 1 var kaptenen Arne Valgma. Han fick ett speciellt rum p Semi 1 med en egen monitor fr att kunna flja dykarbetena under vattnet. Han delade detta rum med en finlndare. Numera vill han inte 135

minnas vem det var han delade rummet med men Andi Meister skriver i sin bok att det var Tuomo Karppinen. Andi Meister hnvisar till att finlndarna officiellt inte ville nrvara vid dessa underskningar. I sitt vittnesml till Baltic News Service av den 13 november beklagar sig Arne Valgma fr frsta gngen officiellt ver att videobilderna vid flera tillfllen frsvann frn hans monitor. Den estniske generaldirektren fr sjfartsdepartementet, Kalle Pedak, uppger fr Baltic News Service att det inte r speciellt sannolikt att avbrott gjordes under videoinspelningarna medan dykarna var dr nere. Pedak tror att videoinspelningar pgick och visades p huvudmonitorn oavbrutet eftersom dykarna av skerhetsskl vervakades oavbrutet. Dremot tror han att den video som Tuomo Karppinen och Arne Valgma delade kopplades bort frn huvudmonitorn vid ett par tillfllen.
Baltic News Service konstaterar: "Some people closely connected with the Estonia ferry disaster investigation committee have expressed the opinion that the Swedish Maritime Department and criminal police tried to hide some video sequences from the Estonian observer. The video recording lter sent to Estonia was an edited version, and no one of the Estonian members of the committee or observers has seen the original of the tape."

P B40B visas att minst en dykare finns ca 20 m in p bildck. Var finns hans bilder? Enligt Johan Franson skall allt som dykarna sett ha filmats! Anders Bjrkman konstaterar i kapitel 1.16 i sin nya bok:
"Man arbetade i fyra lag med tre dykare vardera, och om varje lag arbetade 12 timmar per dygn, s dk man allts 99 timmar som kontraktet anger. Men bara 43 timmars dykning fr Sjfartsverkets rkning finns redovisat i den slarviga och ofullstndiga dykrapporten i slutrapporten, vilket bidrager till uppfattningen att dykarna hade oredovisade aktiviteter fr sig... Sent p natten den 3 december 1994 beordrade Franson en dykare (John) in genom fnstret till hytt 6129 p dck no 6 och sedan ut i korridoren. Under flera timmar brt sig sedan dykaren, enligt svenska polisers instruktioner, in i hytter 6118, 6122, 6130, 6132, 6134 och 6230, som alla undersktes noga p jakt efter en eller flera vskor. Franson och hans uppdragsgivare, regeringen, har aldrig officiellt berttat om svenska polisens brgning av vskor, men inte kroppar, frn Estonia, och i mars 1999 meddelade en person som besiktigat alla videofilmer att dykare faktiskt var inne p bildck och brckte upp rampen..."

Se hr ocks intervjun med Johan Ridderstolpe i Finanstidningen (3 februari 1999), kapitel M, klagarens och polisens agerande. Kommentar
136

En person, som i efterhand sett de ROV-videoinspelningar som gjordes vid vraket av det finska frsvaret i brjan av oktober 1994, har uppgivit fr mig att han pltsligt kunnat konstatera att det saknades bilder frn styrbordssidan p dck 0 dr swimmingpool- och bastuutrymmena finns dvs dr vi frmodar att hlet finns. Mot bakgrund av mina samtal med Rockwaters anstllda skulle man kunna gissa att finska militren upptckte hlet redan vid den allra frsta underskning som gjordes av Estonia och att detta meddelades svenska kriminalpolisen som drfr dirigerade undervattenskameran bort frn de omrden som skulle kunna visa hlet. Detta r naturligtvis enbart en misstanke som inte kan bevisas. Efter den hr underskningen str i alla fall klart fr mig att skrovet inte blivit fullstndigt dokumenterat p de bilder som r offentligt tillgngliga, trots att Smit Tak B. V. och Rockwater i sina "survey reports" pstr detta. Drfr mste en ny dykunderskning gras s snart som mjligt fr att komplettera det saknade filmmaterialet. Som Andi Meister sger: "Det rtta svaret finns p
havsbottnen."

U. Faktagruppen Efter att Johan Ridderstolpe och jag misslyckats med att f bombbilderna publicerade i medierna och jag blivit skandaliserad och frolmpad i Svenska Dagbladet, beslt en grupp anhriga och tekniker med flera att bilda en s k Faktagrupp, med syfte att presentera enbart hundraprocentigt skra fakta fr att tvinga medierna att rapportera om dem. I sin frsta delrapport, som utkom i juni 1999, kunde Faktagruppen genom en underskning av Sjfartsverket visa att haverikommissionen tillgripit urkundsfrfalskning fr att avlasta Sjfartsverket. Faktagruppen lyckades spra originaldokumentet och kunde gra en jmfrelse. Utredningen har gjorts s grundligt att ingen klagare kunde ha gjort det bttre. Trots detta och trots att denna urkundsfrfalskning inte direkt har ngonting att gra med en konspirationsteori vgrade medierna att ta upp faktarapporten. Faktagruppen visade dessutom att Estonia inte var sjovrdig. Endast Print Spiegel i Tyskland rapporterade lite om detta. Man utelmnade dock det viktigaste, dvs urkundsfrfalskningen. Detta framstod fr mig som ett klart indicium fr att ven Print Spiegel censureras stenhrt inifrn. Enligt Andreas von Biilow, f.d. statssekreterare i tyska frsvarsdepartementet och ordfrande i kontrollutskottet mot skerhetstjnsterna i tyska parlamentet, r 137

det CIA-agenter som delvis bemannar den hgsta Spiegelredaktionen (gller dock inte Spiegel TV). V. Rampen revs aldrig ut Vi erinrar oss att den officiella frklaringen frn haverikommissionen var att rampen var s illa konstruerad att den stack in i visiret s att den ppnades automatiskt nr visiret fll av, vilket medfrde att stora vattenmngder kunde trnga in p bildck. Detta r en ren lgn. Videobilderna frn vraket visar nmligen att lsanordningarna p rampen hll. Drfr undersktes inte heller dessa ls av haverikommissionen, trots att visirets lsanordning och dess felkonstruktion presenterades brett i slutrapporten. Rampen kan allts aldrig ha varit ppen under katastroffrloppet. Bilderna frn vraket p havsbottnen visar ocks att rampen sitter fastkilad i skrovet. Experten Anders Bjrkman har redan frn brjan hvdat att rampen aldrig var ppen. Silver Linde intygade i sitt tidigare vittnesml (band D i a hos SHK, frhr 941017) att rampen satt kvar och var stngd men att visiret hade slitits av nr Estonia sjnk och Linde satt i rddningsflotten. Nr han sade detta utbrt tumult i kommissionen. Lindes vittnesml om rampen finns inte med i slutrapporten. Ett ytterligare bevis fr att rampen aldrig var ppen under olycksnatten r de madrasser och vriga textilier som kilats in fr att tta den breda springa mellan skrovet och rampens babordsida fr att vatten inte skulle komma in p bildck. Springan hade uppsttt d delar av rampens gngjrn kncktes vid en tidigare avlastning i Tallinns hamn. P videofilmerna frn oktober 1994 och brjan av december 1994 ser man hur textilierna fortfarande sitter vl fastkilade mellan skrovet och rampen. Om nu rampen hade varit vidppen under katastroffrloppet, vilket kommissionen hvdar, hade dessa textilier omjligtvis suttit kvar efter att massor av vatten forsat in med hg hastighet. Detsamma gller en trappstege som ligger p styrbordsidan vid ingngen till
bildcket: "Hade rampen dragits ut helt, medan 'Estonia' hade fart framt, borde rampen ha knckts och brutits av och frpiksdcket skulle ha krossats. Nu hittades rampen stngd... och fastklmd i karmen, och frpiksdcket var

oskadat." (se Anders Bjrkman, kapitel 1.9) I kapitel 3.10 bevisar Bjrkman nrmare att rampen inte varit ppen:
"Kommissionens alla pstenden om hur rampen ppnades r totalt obevisade. ()

138

Visiret trycktes hela tiden tillbaka akterut av vgorna nr fren doppades ner, eller vilade p frpiksdcket nr fren var ute ur vattnet och visiret kunde inte komma i berring med rampen frrn alla visirets ls, gngjrn, lgre hydraulikfsten och Estonias tvrskeppsbalk, backdck och kollissionsskott i fren var skadade. Ingen vgkraft tryckte visiret eller rampen framt! Den smidda rampkroken har i armen area 18.75 cm (med brottspnning 4000 kg/cm - hller armen fr 75 ton: den formade krokdelen brister tidigare vid 4045 ton, om inte lspinnen brister nnu tidigare - lspinnarna verkar dock intakta). Sedan skulle babords sidols hus p rampen rivas bort av en dragkraft, s att visiret bara hngde p styrbords ls - en kraft 10 ton hgst upp p babordssidan resulterar d i en dragkraft p 22.9 ton i styrbordskroken, medan styrbords hgre och lgre sidols trycks in av en kraft 11-12 ton, eftersom rampen fortfarande roterar kring vre styrbords krok (och vrids kring de nedersta gngjrnen). Allts - sidolsen utstts alltid fr en stor tryckkraft, s lnge versta kroken r intakt, om en oknd kraft trycker rampen framt. Om vre kroken brister, dras dock sedan sidolsens hus snder av en dragkraft. Det r helt osannolikt att visiret tryckte upp rampen med en framtriktad kraft av 30 ton p rampens babordstopp nr visiret var psttt helt lst (orsakad av visirets framtrotation?), eftersom lyfthydraulikens cylindrar frst vilade mot en kraftig tvrskeppsbalk och sedan vilade mot kollisionsskottet spant 159 och bromsade rotationen och vgorna tryckte ju visiret bakt. Visirets vikt vilade naturligtvis hela tiden mot frpiksdcket (som aldrig skadades) och det var bara den ojmna viktfrdelningen i visiret som gjorde att det tippade litet framt nr det var ute ur vattnet och orsakade en liten tryckkraft <10 ton framt mot frst tvrskeppsbalken, backdcket och kollisionsskottet och, om dessa gick snder, sist mot rampen. () ...Men visirets inre babordsida r helt oskadad... vid tvrskeppsbalken, dvs rampen var aldrig inne i visiret! () Avsaknad av bevis att rampen varit ppen ledde till att Karppinen och Huss i facktidningen Naval Architect gick ut och sade att "the mating boxes were ripped open". S r dock inte fallet. Enligt videofilmer som blev offentliga 1998 har en av dem knckts ngot utt men inte s mycket att lstappen skulle kunna g fri. Tv har ltta skador p ldans verkant i LNGSLED och en r intryckt. Det finns vidare bevis fr att preventervajrarna ej slitits loss vilket Kommissionen hvdar."

Mysteriet om rampen var stngd eller ppen, fre eller efter slagsidan, klargrs av fljande redogrelse av Johan Ridderstolpe, svensk ingenjr, som har studerat alla videofilmer av rampen och som helt nyligen har meddelat mig fljande om rampens krokar och ls:
139

"Oavsett orsaken till varfr Kommissionen ej redovisat att dykare underskt bildck, eller att dykare i detalj studerat insidan av rampen, kan man konstatera att Kommissionen undanhllit mycket viktiga bevis. Dykare har i detalj studerat rampen frn insidan och jag kan av videofilmerna konstatera att lsfickorna p rampen r i det nrmaste helt intakta och ej uppslitna, som Kommissionen hvdat. Man kan ocks konstatera att de skador, som finns i anslutning till lsfickorna, ej r strre n att de kan ha uppsttt under normalt brukande av rampen. Vid underskningen som dykarna gr av de vre krokarna, som griper i rampen och drar den mot skottet, anger Kommissionen att dessa varit anbringande och att de slitits upp. Dykaren konstaterar motsatsen p videofilmen och konstaterar att krokarna ej varit i lst lge. Slutsatsen r mycket enkel. Kommissionen utelmnar fakta frn filmerna och redovisar i stllet en bild av att rampen slitits upp. Det r dock helt klart, att rampen fre frlusten av visiret ej har varit i sitt lsta lge. Dock har lscylindrarna varit "lsta i tomme", troligtvis fr att indikeringen skulle visa lst ramp, och rampen var fljaktligen bara stngd till nstan stngt lge. Om rampen var i detta lge under hela frden frn Tallinn, eller om ngon har manipulerat med rampen under frd kan inte avgras frn filmerna. Det framgr dock frn vittnen att rampen var fastkilad genom att trkilar slogs in mellan ramp och sidoskotten, varfr det r troligt att rampen ej var stngd ordentligt i Tallinn. Kommissionen har aldrig hvdat att rampen var stngd, nr den hittades. I slutrapporten str: "The bow loading ramp was found slightly open, with a gap of about one metre at the top." Jag har granskat filmerna och kan konstatera att rampen p de frsta bilderna i vart fall inte r mer ppen n 10-30 cm. P filmerna som sedan fljer r det helt klart att rampen ppnats ytterligare upp mot 40-60 cm och senare nda upp mot 1 meter. Vid det omfattande jobbet jag gjort med videogranskningarna kan jag inte se ngra tecken som tyder p att last dragits ut genom den frliga ingngen, svida denna last inte varit s liten att man kunnat ta den med hjlp av ngon specialrobot eller liknande. Att rampen har ppnats betydligt, dr fartyget ligger anser jag dock helt klart."

Vidare:
"Rampens nedre del... r i princip helt stngd. Dremot har sjlva tunneln just framme vid rampen av ngon outgrundlig anledning... blivit cirka 1 till 2 decimeter bredare n den skulle vara. Det gr att det finns motsvarande glipa mellan babordssidan p rampen och sjlva skottet/tunneln... Rampen r knckt framt i hjd med (visirets sidols). Det rr sig om runt 10 graders knckning. Rampen r med andra ord bara ppen ovanfr (visirets sidols). Den nedre delen r stngd, men lskolvarna sitter inte i lsfickorna utan r 140

strax bakom. Lsfickorna r i stort intakta och inte alls "ripped open" som Kommissionen pstr. Det finns sprickor i lsfickornas infstning i sjlva rampen, men dessa kan ej kommit av att rampen slitits upp. Lskolvarna gr i stngt lge fr lngt in i lsfickorna fr att kunna slinta ut. Om rampen var riktigt lst och sedan slets upp, skulle fickorna vara uppslitna, det r de inte."

(Hummel sger att p andra sidan finns skador dvs styrbords tvrskeppsskott mste ha skadats vid sidolset. Har du sett ngra bilder p det? Hummel sger sig ha bilder!)
"Om det r en explosion som skett s har laddningen ej suttit p exakt motsvarande stlle p styrbordsidan. Det r av skadorna uppenbart att en laddning suttit lngre ner p styrbordssidan, om nu skadorna kommer frn en sprngning. Det r dock mycket svrt att finna annan orsak till en hel del skador, som helt klart inte kommer frn mekanisk kontakt."

Ridderstolpe har meddelat ytterligare uppgifter att rampen aldrig varit ppen:
"Under mer n tre r har experter frn varv, Kommission m.fl. frskt utrna vad som skedde med rampen. Trots detta r det ingen som upptckt att de tv rcken, som fanns fast monterade p rampens sidor, saknas p rampen, dr fartyget nu ligger. Rckena var fastsvetsade ovanp rampen och strckte sig utmed rampens bda lngsidor hela vgen fram. Eftersom rampen var ett par meter lngre n ppningen in till bildck var rckenas frmre delar vridbara, s att innan rampen stngdes, s vreds dessa mot mitten och sedan bakt, s att de ocks kom in i ppningen till bildck, nr rampen stngdes. Rckena lg nstan helt dikt an mot sidorna p tunnelppningen in till bildck. P en av de frsta filmerna kan man se babords rcke genom glipan in till bildck, och detta r innan rampen manipulerats och ppnats. Alla fljande videofilmer, dr man kan se rampens insida, uppvisar en ramp utan rcken. Man kan p filmen se de avskurna rren, dr rckena skurits av vid rampens sidobalkar. Det r uppenbarligen s, att rckena skurits bort av dykarna, eftersom rckena bevisar att rampen aldrig varit ppen. Genom att rckena lg s pass nra sidan p tunnelppningens sidor, har lscylindrarna till rampen frhindrat rampen att ppnas, detta genom att rckena fastnat i cylindrarna. Denna kontakt mellan lscylindrar och rcke har ytterligare "frbttrats" genom att rampen knckts som ett V, varvid rckena pressats utt. Drfr har kommissionen varit tvungen att ta bort rckena och ven varit tvungen att avleda uppmrksamheten frn insidan av rampen. Av detta fljer att rampen aldrig kan ha varit ppen under frlisningen, inte mer n att rckena fortfarande varit i tunnelppningen. Om rampen varit helt ppen, s att rckena varit "i det fria utanfr tunnelppningen", hade dessa skerligen 141

skadats av visirets hydraulik eller annat, och dessutom genom knackningen i rampen kommit att luta utt. D hade inte rampen stngt sig d fartyget sjnk och vred sig upp och ner. Och d hade minst ett av de vridbara frmre delarna av rcket fallit fram och definitivt kommit i klm, nr rampen fll igen. Inget av detta har skett varfr rampen har varit nstan helt stngd under frlisningen och fre och efter slagsidan."

S lngt Johan Ridderstolpe. Bildck undersktes i hemlighet Om man jmfr videobilderna frn oktober 1994 och december 1994 r det intressant att se att rampen befinner sig i samma lge p de tidiga decemberbilderna som p oktoberbilderna. Natten till den 4 december 1994 byter rampen position. Pltsligt r hela babordsidans gngjrn blottlagt, madrasserna som kilats in fr att tta rampen har plockats bort och rampen sitter inte lngre s vl inpassad i skrovet som tidigare. Dessutom strmmar stora mngder luft ut frn bildck varvid dykledarens kommentar r att han inte vet varifrn luften kommer. Officiellt har det psttts att bildck aldrig underskts. Frst hvdade kommissionen att det skulle ha varit alltfr farligt fr dykarna. Senare skrev Ann-Louise Eksborg att det inte varit ndvndigt. Bda frklaringarna r rent nys. Sjlvfallet r det ndvndigt att underska bildck nr en bilfrja kapsejsat. Dessutom visar videomaterialet, i synnerhet B 40 b, att minst tv dykare befunnit sig p bildck och minst en fjrrstyrd kamera. Just frn dessa bildcksunderskningar har vi ocks bilderna p rampens lsanordning. Anders Bjrkman citerar Johan Ridderstolpe i kapitel 3.10:
"Bildck var enligt alla uppgifter lastat till sista plats. Trots detta finns ingen last p bildck lngst fram (20 meter in). Jag tycker sjlv det r lite konstigt. Hummel (tysk utredare) anser att all last kt bak i fartyget, nr hon sjnk, och att det drfr skulle vara tomt dr framme. Om man nu lastat de beryktade tv sista lastbilarna, s de stod innanfr rampen, borde de ju fastnat dr fram (runt lngsgende mittskottet tminstone). Enligt officiella uppgifter var endast personbilar och ngra vans lastade lngst fram och dessa skulle kanske kunna ha trillat ner, om all annan last frsvann ner i de tv krfilerna styrbord och babord. Min bedmning r fljande. Antingen lyckades man dumpa last frn fartyget innan det sjnk - vldigt mycket tyder ju i varje fall p att man gjort stora anstrngningar fr att gra detta. Eller ocks har man tmt bildck dr nere p botten, och d naturligtvis genom hlet p sidan."

142

W. Bombbevisen Strax fre jul 1998 upptckte ingenjren Johan Ridderstolpe, som bisttt de anhriga i den tekniska utvrderingen av bevismaterialet, och jag p videofilmen B 40 b, dvs det officiella filmmaterialet frn haverikommissionen, ett paket som liknade en icke detonerad sprngladdning (se bild p baksidan av omslaget). Johan vnde sig till en f.d. marin attackdykare som besitter stor erfarenhet av undervattenssprngningar frn sitt arbete inom svenska marinen i Karlskrona. Han identifierade omedelbart paketet som en odetonerad laddning, gissningsvis av rysk hrkomst. Han vgade dock inte skylta officiellt med sin bedmning infr en TV-kamera. Vidare kontaktade vi en annan expert frn den militra underrttelsetjnsten MUST. ven denne drog slutsatsen att det rrde sig om en sprngladdning. Han var dock osker p varifrn den hrstammade. Inte heller han vgade skylta officiellt och jag vet n idag inte ens hans namn. Drefter grvde Spiegel TV i Tyskland fram experten Martin Volk som anses som en av de mest erfarna p omrdet. (Volk har redan gtt i pension och riskerar sledes inte att frlora sitt arbete.) ven Volk identifierade paketet som en odetonerad sprngladdning, lutade dock mer t att den kom frn ngon av de vstliga skerhetstjnsterna. Ytterligare en av Spiegels poliskllor i Tyskland drog samma slutsats. Till slut lyckades vi ven spra upp ngon svensk som vgade uttala sig offentligt. Stig Hermansson frn Uddevalla har en gedigen dykutbildning och i samband med det ven en civil utbildning i undervattenssprngning. Han driver tillsammans med sin far Gunnar Hermansson ett av de mest erknda dykfretagen i Sverige. Inte heller Stig Hermansson kunde dra ngon annan slutsats n att det rrde sig om en odetonerad sprngladdning. Han visade till och med p bilden att tndrret fanns kvar. Samtliga experter gjorde dock en reservation fr ett visst oskerhetsmoment eftersom det rrde sig om videobilder och paketet inte kunnat underskas fysiskt. Haverikommissionens ordfrande Ann-Louise Eksborg pstod att paketet inte fanns med bland de freml som togs upp till ytan. Frgan r d var paketet finns idag. Vi lanserade dessa bildbevis till en journalist p Aftonbladet samt till Robert Aschberg p TV 3. Frn den sistnmnde kom ver huvud taget ingen vettig reaktion. Tydligen saknades vilja. Aftonbladet vnde sig till en expert inom den svenska haverikommissionen, som uttalade att det skulle rra sig om verlevnadspaket. Samma frge143

stllning till den finska haverikommissionen besvarades med att det skulle rra sig om ett skrppaket eller en hopvikt presenning. Nr journalisten p Aftonbladet ville forska vidare i saken fick han order frn sin chef att omedelbart lgga ner sin utredning. Det officiella svaret frn haverikommissionen skulle anses vara tillrckligt frklarande. Johan Ridderstolpe fick senare se Estonias verlevnadspaket, vilka ser helt annorlunda ut och dessutom flyter. Ovan nmnda experter uteslt ocks att det kunde rra sig om ett skrppaket. Vad har ett tndrr i ett skrppaket att gra? Vi tillskrev Sjfartsverket och dykfretaget Rockwater i Norge och bad om en frklaring. Ingen av dem kunde dock lmna ngon. Till slut skrev Ann-Louise Eksborg till den militra underrttelsetjnsten MUST och begrde en analys av bilderna. Drifrn erhll hon svaret att bildkvaliteten p videofilmen var alltfr dlig fr att man skulle kunna skerstlla vad fremlet p bilderna var. Ngon officiell utvrdering har allts inte gjorts. Detta r minst sagt hyckleri. Vi vet genom vra experter att man med stor sannolikhet kan frmoda vad paketet frestller. Det var inte frsta gngen den militra underrttelsetjnsten kom med en sdan undanflykt. Nr en videofilm utvisande bogvisirets gngjrn p Estonia lanserades till Meyervarvet och analyserades av en engelsk militr bildexpert, med resultatet att gngjrnet var svrt skadat redan fre avresan, svarade den militra underrttelsetjnsten i Sverige att bilderna var av s dlig kvalitet att ingenting kunde uttydas av dem. Enligt min mening r bda bilderna av utmrkt kvalitet. I brjan av januari 1999 lanserade vi paketbilderna till Johan Stambro p TV 4, som tidigare sysslat med Estonia. Han erhll dessutom ett kort skriftligt utltande av Stig Hermansson, vilket gick ut p att det med all sannolikhet rrde sig om en odetonerad sprngladdning. Johan Stambro gjorde ngra tafatta frsk att komma i kontakt med Stig Hermansson men avbrt frsken. TV 4 varken fljde upp frgetecknen kring paketet eller rapporterade om det. Dremot frstrde ngon hos TV 4 dess Estonia-arkiv och en engelsk dokumentrfilm frn Channel 4 vingklipptes s starkt av TV 4 att inga misstankar om ett massmord kunde uppst hos tittarna. Det var frst lilla Finanstidningen, som tydligen inte r politiskt styrd, som den 3 februari 1999 vgade publicera bilder av paketet tillsammans med en analys av Johan Ridderstolpe. Finanstidningen utsattes dock fr massiva ptryckningar frn Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar fr att den skulle lta bli att publicera artikeln. 144

Finanstidningen lade ven ut artikeln med bilderna p Internet. Inom loppet av en timme blev den dock utbytt mot en helt annan sida som inte redigerats av Finanstidningen. Det tog Finanstidningen tre dygn att f sin egen sida insatt p Internet. I slutet av januari 1999 upptckte Johan Ridderstolpe och jag ytterligare ett paket som av vra experter bedmdes vara en odetonerad sprngladdning. Paketet terfinns p videofilmen B 40 och r filmat den 9 oktober 1994, dvs kort efter frlisningen. P den tiden fanns officiellt inga dykare vid vraket, utan enbart en fjrrstyrd kamera som tog bilden (se omslagsbilden). Vid senare filmupptagning i december 1994 fokuserar kameran p samma stlle, dvs mellan rampen och visiret p babordssidan. D r paketet bortplockat. Den hr gngen skulle det bli svrare fr "mrklggarna" att bortfrklara det hela. Paketet var nmligen inte inlindat utan den rosafrgade sjlva kuben var synlig. Martin Volk tog med sig en sdan laddning till Spiegel TV. Det r en engelsk laddning, tillverkad av hexakomposit, som framtagits av den engelska militren fr undervattenssprngningar. Denna typ av laddning r den nst starkaste som kan kpas p vrldsmarknaden. Den anvnds enbart inom militra kretsar av yrkesmn. Den svenska militra underrrttelsetjnsten lmnade ven denna gng den hycklande frklaringen att bildmaterialet skulle vara fr dligt fr att man skulle kunna avgra vad det var fr ett freml. Det var naturligtvis heller ingen som visste var fremlet finns idag. terigen frskte Johan Ridderstolpe och jag intressera massmedierna fr det hela. Vi gnade en hel dag t att skicka ut bilderna till ledande engelska och amerikanska tidningar samt nyhetsagenturer, inklusive BBC. Detta resulterade enbart i en kort intervju med BBC dr man frskte frljliga mig. I intervjun berrdes bara det frsta paketet. Nr jag meddelade BBC att vi funnit ytterligare ett paket blev jag inte ens uppringd. Den enda inom svenska medier som vgade ta sig an det nya s.k. "pink package" var terigen Finanstidningen. Ptryckningarna frn Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar blev nu n mer massiva. Det gick s lngt att Finanstidningens reporter Knut Carlqvist hittade "data cookies" frn Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar i tidningens datasystem. Psykfrsvaret frnekade inte att dessa "data cookies" kom frn dem (d det inte hade verkat trovrdigt) utan frklarade det hela med ett misstag. ven denna Internetsida blev utbytt och strd, nr artikeln publicerades den 17 februari 1999. I Tyskland var det enbart SUddeutsche Zeitung som publicerade nyheten om paketet. Senare gjorde TT och Svenska Dagbladet var sitt inslag men i en sdan utstrckning att det inte rnte speciellt stor uppmrksamhet. 145

Estonias bogvisir direkt efter brgningen den 18 oktober 1994.

Jag bestllde senare frn den finska kriminalpolisen kopior av de fotografier som togs av visiret direkt efter att det brgats frn havsbotten. Dessa visar pltskador i visiret p styrbordssidan, vilka enligt vra experter enklast frklaras som sprngskador. Dessutom syns brunsvarta rkspr som mycket vl kan vara frn en explosion, se bild ovan, pilen. Detta r inte underskt. P motsvarande stlle p babordssidan, dr vi fann "pink package", dvs den odetonerade laddningen, syns inga skador eller missfrgningar i lacken. Enligt de experter som studerat det videomaterial som visar skadorna vid rampen och skrovet p babordssidan dr visiret var fst, r det helt tydligt att dessa metallskador kan ha uppkommit enbart till fljd av en explosion. Efter Johan Ridderstolpes och min upptckt anlitade Meyervarvet en egen sprngmedelsexpert, Brian H. L. Braidwood, som innan han pensionerades arbetade inom den engelska underrttelsetjnsten MI6 och som bland annat inkallats som expert fr bedmning av sprngskadorna p Green Peacefartyget Rainbow Warrior som snkts av den franska underrttelsetjnsten i Nya Zeeland. 146

Denne expert kom efter en flera mnader lng analys av det officiella videomaterialet fram till att visiret sprngts loss till fljd av tre explosioner mellan rampen och visiret. ven han identifierade paketen som odetonerade sprngladdningar. Av den tyske experten Martin Volk fick vi veta att den frganalys som den finska kommissionen anvnt fr att testa om visiret utsatts fr sprngning var vrdels. Efter flera veckor i vattnet hade s pass mycket av frgen hunnit skljas bort att denna typ av analys inte kunde leda till ngot resultat. Den enda vettiga underskningsmetoden hade varit den som uppfanns av den svenska militren 1993 och som nu r vrldsstandard. Enligt denna metod skulle en metallurgisk analys utfras genom att skra loss metallbitar frn visiret och studera metallstrukturen med hjlp av ett specialmikroskop. Med denna metod kan man fortfarande efter mer n 30 r avgra vilken typ av sprngladdning metallen utsatts fr, i vilken riktning osv. Klaus Raka, expert t den finska delen av haverikommissionen, avsljade genom sina frgor till mig att de hade kunskap om den rtta analysmetoden men anvnde en felaktig. Nr anhrigfreningen DIS genom mig anskte om tillstnd att f skra loss en liten metallbit frn visiret som hnger fritt och rostar i finska Hang vgrades vi tilltrde. n idag har ingen ftt genomfra en metallurgisk analys p visiret, som fr skerhets skull i november 1999 transporterats frn finska Hang till den militra marinbasen Musk utanfr Stockholm, istllet fr till Sjhistoriska Museet som utlovat. Under en presskonferens i Helsingfors i slutet av september 1999 hvdade Kari Lehtola och Tuomo Karppinen, fre detta medlemmar i den finska delen av haverikommissionen, att det frsta paketet skulle vara en hopvikt presenning och det andra en del av en lastpall som brutits loss. Rosfrgningen frklarades var en reflex frn ngot rtt. Det finns dock ingenting rtt i nrheten som skulle kunna reflektera. Dessutom hnger klossen upp och ner p skrovet., dvs hade flutit ivg p grund av gravitationskraften respektive strmmarna. Om det hade varit en bit av en pall skulle det ha funnits brytmrken och liknande i tret. Med nmnda desinformation har kommissionen mlat in sig i ett hrn. Enligt MUST gr det inte ens att analysera bilderna och s presenterar pltsligt finlndarna denna analys. Knut Carlqvist p Finanstidningen skrev i SvD Brnnpunkt (dr sitter undantagsvis en rlig journalist, nmligen P-O Lindstrm) att en ring r synlig uppe till hger vilken skulle vara ett mrke efter timern och en expert pstr sig se tumavtryck p klossen/sprngdegen. 147

X. Hl p dck O Ett tips som Jutta Rabe erhll frn Sjfartsverket i december 1996 om att det skulle finnas en hemlig SPO-rapport p Sjfartsverket, varav framgr att det i Estonias skrov p styrbordssida finns ett hl, vilket r den egentliga orsaken till frlisningen, tog jag inte p allvar i brjan. Jag var helt instlld p att frlisningen var en olycka och att en stor vg hade slitit loss bogvisiret varp bildck vattenfyllts och att detta orsakade frlisningen. Ocks jag hade med andra ord ltit mig vilseledas av den internationella haverikommissionen och massmedier. Drmed misstnkte jag att informationen frn Sjfartsverket var felaktig och att den slppts bara fr att avslja lckan inom Sjfartsverket. D tnkte jag inte p att Anders Bjrkman redan i augusti 1996 p DN Debatt hade skrivit att frlisningen inte kunde ha gtt till s som den internationella haverikommissionen hvdade och att man borde leta efter ett hl p styrbordssida som skulle vara orsaken. Frst nr jag fick kontakt med Leif Bogren, en av de verlevande som skrivit en bok om katastrofen och som berttade fr mig att bandupptagningen av hans frhr hos finska polisen hade frsvunnit sprlst, blev jag fundersam. Vid polisfrhret hade Bogren spontant uppgivit att han vid den frsta stora smllen fick en knsla av att ett hl hade slagits upp i skrovet. Bogren har stor erfarenhet av pltarbeten vid ett varv. Bogrens frhr frsvann under mystiska omstndigheter. Forssbergs avvisande reaktion p Bogrens frslag att man skulle ta upp hans vittnesml p nytt, gjorde mig nnu mer misstnksam. Det var dock frst varvets utredning, som bland annat ger vid handen att det mste finnas ett hl p dck 0 (se nrmare kapitel L, Meyervarvets utredning), som ppnade gonen p mig. Utredningen hrleder hlet frn flera vittnesml frn verlevande som bott lngst nere i bten p dck 1, dvs ovanfr dck 0. Ett frvnansvrt stort antal passagerare, som hade hytter p dck 1 och som allts hade lngst vg upp till det rddande dck 7, har verlevt. Detta tack vare att de p ett tidigt stadium upptckte vatten i sina hytter. verlevanden Carl vberg vittnar om att vatten forsade upp frn dck 0, som om man ppnat en ventil, nr de sprang ut i korridoren fr att ta sig uppt. Detta innebr att dck 0 mste ha sttt under tryck, dvs haft kontakt med havet utanfr. Carl vberg, Kent Hrstedt och mnga andra verlevande vittnar dessutom om att Estonia efter den frsta smllen och drp fljande slagsidan mot styrbord rtade upp sig igen en kortare stund, innan slagsidan terigen kade. vberg uppger att detta skedde nr han p sin vg uppt befann sig i trappan mellan bildck och dck 4. Detta var ca fem till tio minuter efter den frsta smllen. Att Estonia rtade upp sig igen innebr att hon terfick stabilitet. 148

Detta kan frklaras med att hlet vid dck O medfrde att swimmingpool- och bastuavdelningen vattenfylldes. Eftersom dessa utrymmen ligger under vattenytan innebar vattenfyllningen att Estonia terfick stabilitet. Det faktum att hon rtade upp sig igen talar tvrtemot den internationella haverikommissionens teori att vatten p bildck snkte Estonia. Om s hade varit fallet hade hon omjligt kunnat terf stabilitet. Detta sger alla experter till mig. ven denna lilla detalj, som ingen polisman eller medlem av haverikommissionen har frgat de verlevande om, visar att den officiella teorin r felaktig och allt pekar p att det finns ett hl i skrovet vid dck 0. Alla verlevande, som vittnat om att de ftt en knsla av att det gtt ett hl i bten eller att det rrde sig om ett attentat, behandlades p ett sdant stt av polisen att denna information inte skulle komma fram. Det ryktas dessutom om att dykare under december 1994 filmat hlet p styrbordssida. En dykare har nmligen brutit sin sekretess och vittnat om hlet infr en medlem av varvets haverikommission. De anhrigas tekniske expert Alve Wendt anser att varvets utredning angende hlet r mycket trovrdig. Han har dessutom givit uttryck fr fljande synpunkter. Vi knner till att bten hade akterlig trim vid avfrden frn Tallinn. Denna trim frstrktes nr det tunga bogvisiret slets loss. Om vatten hade strmmat in p bildck, ssom haverikommissionen hvdar, s borde bten ha ftt en starkare slagsida akterut. Att s inte var fallet kan bero p att vattenintrnget genom hlet p dck 0, dr bastu- och swimmingpoolavdelning lg, bidrog till att ge bten en viss stabilitet. Bde dck 1 och dck 0 ligger under vattenytan. Dessutom kommer det konstant rykten frn Sjfartsverket om att hlet r ett allmnt samtalsmne p verket. I samband med Efterlystsndningen i TV 3 tog en verlevande, Thure Palmgren, kontakt med mig. Han ville bertta om sitt missnje med den svenska polisen eftersom den vid hans frhr inte var intresserad av hans misstankar om att ett hl hade uppsttt i skrovet. Palmgren hade uppgivit fr polisen att han, grundat p sin erfarenhet som matros sedan mnga r tillbaka, spontant sagt till sin hustru att han misstnkte att det gtt hl i bten, nr den andra stora smllen hrdes och makarna bestmde sig fr att lmna hytten i bara underklder. Polisen i Uppsala avfrdade detta med att man inte hrde honom fr att faststlla ansvarsfrgan och ledde frhret vidare till andra punkter. Denna diskussion finns inte upptagen i frhrsprotokollet som Palmgren begrde att utf efter tre r. ven det faktum att en s.k. RITS-vning utfrdes ombord p Estonia den 2 februari 1994 pekar mot att Estonia sjnk p grund av ett hl i skrovet. Hlet 149

uppstod antagligen genom en explosion. Vid den nmnda RITS-vningen aktiverades mnga rddningsstationer lngs den svenska ostkusten med helikoptrar, polis och bombhundar. Bakgrunden till RITS-vningen var fljande. Citat ur polisakten F 214-2:
"Estonia har under en lngre tid regelbundet utsatts fr bombhot. Alla bombhot mot Estline (Estonia) har ringts in till rederi kontoret i Vrtahamnen i Stockholm och vid varje tillflle har M/S Estonia legat vid kaj i Vrtahamnen. Vid bombhoten har man kontaktat polisen i Stockholm som vid varje tillflle genomskt fartyget med bombhundar. Alla bombhot mot Estline (Estonia) har varje gng visat sig vara falska. Tisdagen den 2 februari kl 18.00, en halvtimme efter det att M/S Estonia lmnat Stockholm fr rederikontoret i Stockholm ett inringt bombhot mot M/S Estonia. Bombhotet kommer frn en man som p dlig svenska talar om att det finns ett antal sprngladdningar ombord p M/S Estonia. Sprngladdningar som kommer att detonera om man inte fr ett strre belopp pengar. Rederikontoret i Stockholm kontaktar genast M/S Estonia och beflhavaren ombord informeras om bombhotet. Beflhavaren p M/S Estonia bedmer bombhotet vara falskt och vljer att fortstta resan mot Tallinn. Rederikontoret i Stockholm kontaktar ven polisen i Stockholm som bedmer hotet som allvarligt. Efter ytterligare kontakt med M/S Estonia beslutar man i samrd med beflhavaren ombord att skicka ut bombhundar till M/S Estonia som fortstter resan mot Tallinn."

vningen gr till p fljande stt: Klockan 18.55 landar polisens helikopter med hundarna som kl 19.40 pbrjar genomskningen och lokaliserar en bomb p bildck. Klockan 20.07 detoneras en bomb fr vningens skull i den frliga delen av passagerarutrymmena p dck 1. Klockan 20.17 gr brandlarmet "Mr Skylight" ut via hgtalare till brandstationerna 1 och 2. Mr Skylight nr 1 och 2 r ett krypterat larmmeddelande som inte kan frsts av passagerarna men av besttningen. Besttningen vet genom larmet vilka brandstationer de skall intaga fr ett s effektivt eldslckningsarbete som mjligt. Man kan allts sga att brandlarmet Mr Skylight nr 1 och 2 har vats grundligt av Estonias besttning. Det frsta larm som gick p olycksnatten den 28 september 1994, dvs drygt ett halvr efter nmnda vning, var Mr Skylight nr 1 och 2. Bengt Schager, psykolog i den svenska haverikommissionen, har kommenterat detta med att
150

den estniska besttningen var s undermlig att den inte ens kunde utfrda rtt larm. Jag tror honom inte. Efter nmnda RITS-vning den 2 februari 1994 r det fga troligt att besttningen frvxlade larmen. Med vatten p bildck hade det inte funnits anledning att utlsa ett brandlarm. Om dremot en bomb eller liknande detonerat p dck 0 och sprngt ett stort hl i skrovet p styrbordssidan fanns all anledning att frst g ut med ett brandlarm. ven FELIX-rapporten talar i frtckta ordalag om ett stort hl som snkte Estonia. Detta bekrftas av spionen Marek efter att hon lst den ryska originaltexten noggrant. Nr de anhriga p kvllen den 4 december 1997 inbjds till diskussion med den svenska delen av den internationella haverikommissionen p Folkets Hus i Stockholm, stllde jag frgor angende det bristflliga filmmaterialet frn videoinspelningarna p styrbordssidan i hjd med dck 0. Kommissionens tekniska expert Mikael Huss frn KTH bekrftade att kameran funnits p aktuellt omrde men att filmmaterial fattades. Han kunde dock inte ge ngon frklaring till detta. Jag stllde d frgan till kommissionen om man kunde utesluta frekomsten av ett hl p dck 0. Det konsekventa svaret ld att det inte kunde uteslutas eftersom det fattades filmmaterial. Jag erhll sedermera ven en skriftlig bekrftelse av detta svar frn ordfranden i den svenska kommissionen Ann-Louise Eksborg i brjan av januari 1998. I sin skrivelse hnvisade hon dock till att det var omjligt att filma det aktuella omrdet eftersom Estonia vilar p styrbordssidan. Detta var vilseledande eftersom dck 0 och delar av dck 1 sticker ut ur dyn och r tillgngliga fr en kamera. Dessutom har kameran de facto varit p styrbordssidan, vilket Ann-Louise Eksborg antagligen r vl medveten om. Vid den muntliga diskussionen den 4 december tillade Ann-Louise Eksborg att det inte fanns ngonting i haverikommissionens underskning som tydde p sabotage. Som std fr detta beropades bland annat ett vittnesml frn Silver Linde, som uppgivit att han befann sig nere p dck 0 vid den aktuella tidpunkten och att han inte observerat ngot hl. Detta uttalande frn Silver Linde var helt nytt fr mig och allt tyder p att hans vittnesml blivit "tillrttalagt" ven p denna punkt.

Frekomsten av ett stort hl p styrbordssidan kan nu bevisas P filmen B 40 E syns en dykare som med hjlp av en kofot visar fr dykledningen att springan lngst uppe mellan bilrampen och skrovet r fr trng fr att man skall kunna skicka in en fjrrstyrd kamera (ROV) p bildck. Han 151

rekommenderar istllet att lta kameran glida ner p havsbottnen och styras in p bildck den vgen, vilket ocks sker. Vi har p filmen B 40 B en daterad, obruten bildsekvens med plats- och tidsangivelse. Kameran glider allts ner lngs skrovet p styrbordssidan och befinner sig pltsligt inne p bildck, vilket framgr tydligt av de freml som r synliga, dock inga bilar. Dessutom bekrftar dykledningen att kameran nu r inne p bildck. S str det ocks p dykloggen. Eftersom det inte finns ngra ppningar i Estonias skrov, bortsett ifrn fr- respektive akterrampen, och den vg som kameran tillryggalgger omjligen kan vara s lng, allra minst p styrbordssidan som Estonia vilar p, att kameran tar den bakre ingngen, finns bara en slutsats att dra. Kameran har glidit in genom ett gigantiskt hl nra fren p styrbordssidan. Somliga "mrklggare" har frskt invnda att dykledningen tagit miste och felaktigt psttt att kameran befann sig inne p bildck och att kameran istllet var kvar p havsbottnen utanfr bildck. Detta r dock fga troligt eftersom kameran senare inte bara visar freml p havsbottnen som trngt in genom det stora hlet utan ven freml inifrn bildckskonstruktionen som omjligt kan ligga utanfr bten. Dessutom var avsikten att skicka in kameran p bildck. I en e-bre v vxling med Anders Bjrkman (se kapitel 3.10) kommenterar Johan Ridderstolpe hlet s hr:
"Samtidigt r det flera saker som talar fr att hlet p sidan uppstod innan fartyget sjnk, och samtidigt ven saker som talar fr motsatsen. Hlet uppstod innan sjunkningen: Flera vittnen, som bodde just under frliga bildck, har innan slagsidan uppstod hrt vatten forsa och porla in just vid styrbordssidan. Dyn mste ha kommit in nr fartyget lade sig p botten. Fartyget har d haft en liten framtrrelse efter att ha studsat mot aktern, och kanske glidit ett tiotal meter i bottensedimentet. En verlevande har sett en ppning stor som en tgtunnel i sidan, nr han lg i vattnet just vid fren och har hrt hur mnniskor sgs in i hlet och det otroliga eko som omgav deras skrik. Ett vittne har sett ett stort vitt metalliskt flak singlande sjunka just frn styrbordsbog nr fartyget fick slagsida. Ett spr av skrot finns p botten frn den plats dr fartyget antas ha ftt slagsida till frlisningsplatsen. (Slutrapporten (5) kapitel 12.5 sger att 'sonarunderskning av fragment p botten hjlpte Kommissionen att fastsl fartygets babordsgir efter att visiret fallit av'. Allts - ytterligare delar, 'fragment1, frn Estonia hittades tydligen (a) vster om visiret och (b) sder om visiret. Slutrapporten (5) sger inte vad det r fr 'fragment', men det mste vara ordentliga 'fragment', eftersom sonar har dlig upplsning p 80 meters djup och 'fragmenten' ligger i djup dy - min anmrkning. Jmfr ocks punkt 1.14). Pltar uppges komma frn andra delar

152

av fartyget. Uppgifterna kommer frn Kari Lehtola. Minst en stor plt 1 0 x 7 - 5 meter finns p botten samt ett antal mindre skrotbitar. Hlet uppstod efter sjunkningen: Det r svrfrklarat hur hlet, om det var s stort, kan ha uppsttt dr p sidan s pass hgt upp. Fast vi vet samtidigt inte hur hgt upp det verkligen r, det r ju tnkbart att det strcker sig betydligt lngre ner. Tv personer har verlevt, som bodde mycket nra platsen fr hlet. Angende fartygets lge r det ett mysterium. Det verkar helt klart, som om fartyget har glidit eller flyttats. Bde position och djup r ju annorlunda vid flera tillfllen. Jag tycker mig ocks kunna se att slagsidan r ngot frndrad till en strre slagsida senare. Djupangivelserna kan bero p fel i instllning p ROV:s djuplogg. Fartyget sjnk upp och ner, de sista minuterna lade hon sig s och sjnk sedan mycket snabbt, enligt verlevande som lmnade skrovet just som hon slog runt den sista biten, s var fartyget borta, nr de tittade upp igen efter att ha kommit i vattnet. Det rrde sig allts om ngon eller ngra minuter. Skadorna frn bottenknningen r p babordsdck no. 7 och 8 just i aktra hrnet. Skadorna r massiva och har demolerat ett antal hytter totalt enligt dykunderskningen. Detta kan dock inte ses p bilder, dr man endast kan se att fartyget ftt en massiv bottenknning dr. Eftersom hon sjnk s fort, ven efter att hon trffat botten, mste det blivit som att hon studsade mot botten och efter studsen vred sig tillbaka ngot fr att lgga sig p styrbordssidan. Dina tankar om att ngon tmt fartyget p gods r nog helt riktiga. Frgan r bara nr. Eftersom inga anstrngningar verhuvud taget gjorts fr att underska bildck, ta reda p vilken last det fanns ombord, mm, s r det klart att man dljer ngot (inte bara hlet). P dagordningen frn det allra frsta mtet Kommissionen hade i Finland (se punkt 1.3) var lasten en huvudpunkt (punkt 1). Punkt 5: "Estlands inblandning NATO/Ryssland ang. vraket", Punkt 8: Lastplan frn Nordstrm & Thulin." En verlevande har vittnat om att han sett ett stort vitt pltstycke singla ner frn fartyget under sjunkfrloppet. Eftersom all frglackering ovanfr vattenytan var vit mste denna pltbit ha kommit ovanifrn, dvs frn ngonstans i hjd med bildck. I samband med sonarunderskningarna av havsbottnen, som utfrdes den 2 oktober 1994, hittade man ett freml som man p grund av den speciella formen frst trodde var visiret. Fremlet uppgavs ha haft storleken ca 7 x 10 meter. Eftersom visiret bevisligen senare terfanns p en helt annan plats r det fullt mjligt att ett stycke plt i nmnda storleksordning sprngts bort frn skrovet och vllat det stora hlet p styrbordssidan, eftersom en s stor pltbit inte bara ramlar frn en bt. Allt r surrat. Stlplten har ocks filmats men filmen finns inte i SHK:s arkiv enligt Anders Bjrkman (se kapitel 1.14). 153

Vidare ttnar uppgifterna om att den allra frsta smllen, som hrdes kort efter midnatt, uppkommit i samband med att Estonia rammades av en ubt. Det tipset hade jag redan ftt frn spionen Marek. Dessutom anmlde en man som uppgav sig vara synsk att en ubtsramning inlett katastrofen. Ubten skall ha skadats s allvarligt att den ocks sjnk. Dessa uppgifter skulle stmma vl verens med de mnga vittnesmlen frn verlevande som beskrivit en gigantisk smll varvid de slungades mot hyttvggen. Mnga har uppgivit att det kndes som om bten gtt p grund. Det vittnas ocks om "slpande" och skrapande ljud underifrn frn Estonias skrov, som om bten skavde mot sten eller liknande. Kort drefter kom den andra explosionen som antagligen sprngde loss visiret eller orsakade hlet p styrbordssidan eller bdadera. Hrom rder oskerhet och det krvs en noggrann utredning om vad som verkligen hnt. Sedan kvarstr naturligtvis frgan om vem eller vad som orsakade hlet och varfr det hemlighlls. Y. Massmediernas mrklggning / Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar I detta kapitel vill jag kortfattat redogra fr hur jag upplevt mina kontakter och mitt samarbete med massmedierna. Nr jag tog ver ansvaret fr de anhrigas process sommaren 1996 hade jag redan lagt mrke till att en aktiv mrklggningskampanj pgick frn myndigheternas sida. Jag var d av uppfattningen att massmedierna var de anhrigas enda bundsfrvant, varfr jag var extra noga med att skta mediekontakten. Eftersom rendet var mycket komplicerat tog jag mig grna tid att frklara allt i detalj fr journalisterna. Det generella intrycket av samarbetet med journalisterna var d verraskande positivt. Jag hade frvntat mig smre. Bortsett frn kvllspressen hll de journalister jag hade kontakt med mycket hg niv. Allt som jag sade noterades noggrant och tminstone i brjan refererades till allt med vsentligt innehll. Vi fick god draghjlp av journalisterna, ven gentemot frskringsbolagen och haverikommissionen. De flesta journalisterna hade tnkt igenom situationen och anstrngde sig verkligen att stta sig in i den komplicerade Estonia-problematiken. Somliga, t ex Hans Born p TT, hade minne som elefanter och utgjorde levande uppslagsbcker i mnet. Anders Hellberg p Dagens Nyheter var den frsta journalist som gjorde mig besviken. I brjan hyste jag stor respekt fr Anders Hellberg. Jag hade lst hans bok om katastrofen och funnit den mycket bra. S smningom upptckte jag dock 154

att Hellberg i sin rapportering i Dagens Nyheter och boken systematiskt utelmnade all information som kunde tyda p ett attentat. Frst bortfrklarade jag detta som ren oskicklighet men det stmde dligt verens med att han annars var mycket skicklig. Jag misstnker nu att han r styrd. Det var i samband med Meyervarvets utstllning i Stockholm i juni 1997 som jag frst fick upp gonen fr att Hellberg satt sin desinformation i system. Varvet hade infr utstllningen ftt fram material som lett varvet till slutsatsen att det mste ha funnits en spricka eller ett hl i skrovet p dck 0 p styrbordssidan. I sin preliminra rapport uttryckte varvet detta med att "dck 0 stod i frbindelse med havet". Nr jag gjorde journalisterna uppmrksamma p detta stllde de sig frst mycket frgande. Sedermera omnmndes saken tminstone av TT och Svenska Dagbladet. ven Erik Ridderstolpe p Ekot tog upp frgan. Dremot skrevs ingenting i Dagens Nyheter, varfr jag kontaktade Hellberg och ifrgasatte om det inte vore dags att ven DN:s lsare informerades. Eftersom alla andra skrivit om saken var ven han tvungen att gra det. Dagen drp nmnde han misstanken om hlet i skrovet, dock i mycket frsvagad form. Riktigt irriterad p Hellberg blev jag dock frst i samband med den presskonferens vi hll den 6 december 1997 med anledning av att haverikommissionen presenterat sin slutrapport (den 4 december 1997). Vr tekniske expert Alve Wendt behvde tv dagar fr att lsa igenom den tjocka rapporten. Han kunde omjligt lsa igenom den samma dag som den kom ut och lmna ett vettigt omdme. Jag bad Alve Wendt att granska rapporten med tyngdpunkt p haverikommissionens utredning om hur vatten kommit in i bten. Han fann snabbt en rad felaktigheter och motsgelser. Enligt Alve Wendts bedmning hade man helt enkelt inte fretagit ngon ordentlig utredning om hur vatten kommit in i bten. Alve Wendts arbete har kostat de anhriga mycket pengar, vilket jag ocks informerade alla journalister om i samband med inbjudan till vr presskonferens dr vi meddelade vad de anhrigas tekniske expert hade att sga om haverirapporten. De trogna Estoniajournalisterna deltog i presskonferensen och genomfrde lnga intervjuer med Alve Wendt. Anders Hellberg dk emellertid inte upp och skickade heller ingen stllfretrdare, vilket i mina gon tydligt visade att han inte var intresserad av att informera sina lsare p ett rligt stt. Jag hoppades att han skulle hra av sig senare, vilket han dock inte gjorde. Intressant i sammanhanget var att han kvllen dessfrinnan tog sig tid att beska Folkets Hus fr den diskussion som den svenska delen av haverikommissionen anordnat med de anhriga. Under strre delen av kvllen satt Hellberg i konferensrummet. Jag stllde frgan till haverikommissionen om den p grund av det bristflliga filmmaterialet kunde 155

utesluta ett hl p styrbordssidan. Mikal Huss svarade d sanningsenligt att de inte kunde utesluta ett hl p styrbordssidan eftersom det fattades filmmaterial. Detta var en mycket intressant vndning som definitivt borde ha rapporterats till DN:s lsare. I stllet skrev Hellberg om diverse ovsentligheter p denna konferens. Nr han sedan i januari 1998 nskade information om processen i Paris klargjorde jag fr honom att jag inte lngre ville ha ngonting med honom att gra p grund av hans agerande. Hellberg var den frsta journalist jag brt kontakten med. Jag trodde d att Hellberg var ett svart fr bland journalisterna och att DN:s frhllningsstt var ett undantag. Lakmusprovet kom dock i samband med bombbilderna. Som jag redan anfrt, frbjd Aftonbladets ledande redaktr sin journalist att forska vidare i saken och ingenting publicerades om bombbilderna. ven den ansvarige fr DN:s debattsidor har aktivt deltagit i mrklggningsarbetet. Mina otaliga frsk att f in en debattartikel om ndvndigheten av en ny dykunderskning av Estonias vrak har varit frgves. Avslagen har motiverats med rena hycklerier; bristande utrymme etc. Den journalist p TT som nda frn brjan troget och vl rapporterat om katastrofen frbjds av sin chef att vidare befatta sig med saken. Istllet satte man in en ung journalist som mdosamt fick lsa in sig i rendet. Denne hade trots allt civilkurage nog att rapportera om upptckten av paketen. Sedan blev det vldigt tyst ven frn hans sida. Det har visat sig att ocks denna chef p TT ingr i den krets av journalister som r knuten till Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar (en del av den svenska militra underrttelsetjnsten). Jag hade allts ftt klara belgg fr att underrttelsetjnsten styr mediefldet p TT. Nr Publicistklubben hll ett mte i mnet "katastrofjournalistik - branden i Gteborg/Estonia" fick jag flja med en mot mig vnlig sinnad journalist dit. Nr tillflle gavs passade jag d p att tala om fr de frsamlade journalisterna, inklusive pressombudsmannen, att den brutala censur jag utsatts fr av svenska medier i samband Estonia saknade motstycke hos andra lnders medier. Roger Jansson, chef fr Striptease p TV2, svarade d att de noggrant hade underskt mina teorier och kommit fram till att de bara var nonsens. Eftert ifrgasatte jag vid en personlig diskussion med Roger Jansson varfr Striptease valt att inte g ut med den gedigna informationen om misstankarna om hlet p styrbordssidan, som Lars Borgns och Leif stman frn Striptease erhllit bland annat vid besk hos Meyervarvet och av mig (vi hade mycket kontakt). Han bestred att det frhll sig s. 156

Nr jag sedermera informerade Roger Jansson om att rampen aldrig var ppen och om det frsta bombpaketet som upptckts av Johan Ridderstolpe och mig visade han stort intresse och nskade s mycket information som mjligt frn Johan och mig. Detta resulterade dock inte i ngon ny Stripteasesndning om Estonia. Jag fick senare veta att ven Roger Jansson lr vara knuten till Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar. Det stod nu klart fr mig att den militra underrttelsetjnsten ven i detta fall styrt mediefldet. Min kontaktperson hos Svenska Dagbladet var (med ngot enstaka undantagsfall) alltsedan brjan av 1996 Elisabeth Andersson. Hon hade alltid rapporterat rligt om Estonia men genomfrde aldrig ngon djupgende research. Nr bombbilderna dk upp tvingades Elisabeth Andersson pltsligt t sidan av Bjrn Hygstedt, som jag aldrig tidigare haft kontakt med. Han publicerade uppgiften om det frsta paketet, dock med ett antal vilseledande kommentarer s att en icke insatt lsare inte skulle bli misstnksam. Drefter blev jag uppringd av Elisabeth Andersson som ville stmma mte fr diskussion om en enkt jag skickat ut till de anhriga. Utan att i frvg informera mig tog hon med sig Bjrn Hygstedt till mtet. De bgge journalisterna intresserade sig dock inte ett dugg fr min enkt utan mestadels fr min privatekonomi. Mtet resulterade i tv hetsartiklar mot mig p SvD:s frstasida (se nrmare kapitel S, Hxjakt mot mig och mina nrmaste). De hot som kom i form av anonyma brev och telefonsamtal verkstlldes sedan av Svenska Dagbladet. Hygstedt frteg helt och hllet fr SvD:s lsare upptckten av "pink package" och alla andra indicier som tydde p ett attentat. Erik Ridderstolpe p Sveriges Radios Ekoredaktion r en av de snllaste och duktigaste journalister jag mtt. (Detsamma gller Hans Born p TT.) Han har alltid strvat efter att gra en rlig och omfattande rapportering om Estonia. Erik Ridderstolpe besitter mycket goda kunskaper om fallet. Dock verkar det som om ven han blivit nedtystad av sina chefer. Nr hans kusin Johan Ridderstolpe gjorde det ena avsljandet efter det andra som tydde p attentat, fll dessa uppgifter offer fr den interna censuren p Ekot. Samma fenomen visade sig ven i ett annat sammanhang. Nr Erik Ridderstolpe och ngra andra journalister frn Ekot ville ppna en live-diskussion om IB-affren strax fre valet 1998 ingrep redaktionsledningen och frskte stoppa detta. Lyckligtvis uppmrksammades detta censurfrsk i svenska medier. IB var frresten ingenting annat n en militr underrttelsetjnst i Sverige. Det finns allts misstankar om att den militra underrttelsetjnsten styrt inte bara anhrigfreningen DIS (se ovan, kapitel N) utan ocks de flesta 157

svenska massmedierna. Om det inte vore fr att jag sjlv har upplevt massmediernas massiva mrklggning, hade jag aldrig velat tro p det. Anders Bjrkman bekrftar misstanken om mediestyrning: "Det r
intressant att notera hur snabbt massmedia koncentrerade intresset p vattenp-bildck-teorin och att massmedia aldrig nmnde ordet lckage under vattenlinjen, lnspumpar eller de vattentta drrarna." (se kapitel 1.3).

Att massmedierna censureras inifrn r i mina gon en strre skandal n massmordet p Estonias passagerare. Censuren av medierna underminerar demokratin p ett mycket farligt stt och tillter att de massmrdare som br ansvaret fr katastrofen skyddas och gr fria, dessutom med risk fr att de begr nya brott. An vrre r det att fenomenet mediacensur inifrn frekommer ven i Tyskland, England och Frankrike och USA. Till och med anrika BBC kontrolleras. Annars r det ofrklarligt att journalister frn BBC inte visar ngot intresse fr det andra bombpaketet (pink package) utan enbart frljligar mig. Som jag nmnt finns det dock positiva undantag som till exempel Finanstidningen med Knut Carlqvist, den esoteriska tidskriften Nexus med Lars Adelskogh och Flamman med Dick Emanuelsson.

158

Del 2 Teorier
A. FELIX-rapporten I februari 1996 lanserades den s k FELIX-rapporten p Cypern. Upphovsmnnen till rapporten r en grupp inom den f d sovjetiska militra underrttelsetjnsten, den s k FELIX-gruppen, uppkallad efter NKVD:s grundare Felix Dzerzjinskij, en av vrldshistoriens grymmaste bdlar. Gruppen r knd fr att tillhra hardliners och reaktionrer i Ryssland. Antagligen valdes Cypern p grund av att Estoniarederiets huvudbolag formellt var registrerat dr. mnet i rapporten r den organiserade brottsligheten i de f d Sovjetkolonierna Baltikum. Enligt Rysslandknnare stmmer mycket av det som beskrivs i rapporten rrande skumma affrer som den nya baltiska maffian respektive baltlndernas regeringar sttt fr och som inte rr Estonia. Drfr r det inte ointressant att befatta sig med den del av FELIX-rapporten som rr Estonias frlisning, som antagligen bara stmmer i vissa delar, frgan r bara: vilka? Det faktum att frfattarna till FELIX-rapporten visar sig besitta god detaljknnedom om Estonias frlisning gr det vrt att citera stora delar av rapporten. Jag har erhllit enbart en tysk versttning och innehar inte den ryska ursprungstexten. Den del av rapporten som berr Estonia inleds med ett konstaterande om att Estland skulle vara en hgborg fr vapensmuggling mellan st och vst. Dessutom skulle Estland vara en omsttningsplats fr vapensmuggling frn Europa till Ryssland. Det skulle inte rda ngot tvivel om att vapenhandel bedrivs frn illegala fretag i nra samrre med de statliga frvaltningsorganen i Estland. Enligt FELIX-rapporten rr det sig allts inte om enstaka kriminella element. Inom denna aktionskrets har ett par personer framtrtt p ett pfallande stt, vilka hrstammar frn en struktur kring USA-medborgaren verste Aleksander Einseln som leder densamma. I Estland blev Einseln general och verbeflhavare fr det estniska frsvaret. Han har ngra medarbetare frn sker159

hetspolisen, som leds av generaldirektr Jtiri Pihl, och en medlem av ett privat vktarbolag, som leds av Jaanus Rahumgi. Vinster p vapenaffrerna gr direkt ner i tjnstemnnens egna fickor men ocks till statskassan, varvid statskassan redan blivit ett maffians allmnnyttiga fng. En viktig organisatorisk roll fr estnisk vapensmuggling spelade inrikesdeparte-mentet under ledning av Heiki Arike, polisdepartementet, under ledning av Uuno Ellen, och det bevpnade nationella hemvrnet, Kaitseliit, i vars finansfrvaltningsrd satt en illa beryktad terfallsfrbrytare, Vello Ktitt, som tre gnger dmts fr stld och en gng fr vldtkt. Fr vrigt var Kiitts BMW frsedd med nummerpltar frn estniska frsvaret, som leddes av general Einseln. Trots att smugglingen av rvaror och illegala vapen r mycket vinstbringande, utnyttjar mktiga estniska kriminella varje annan mjlighet att tjna pengar. Detta hnger ihop med knark och ekobrottslighet. En betydande roll inom dessa kriminella branscher spelar en kriminell struktur som leds av Skogsmannen. Han jmstlls av experter med Pablo Escobar och Djchochar Dudajev. Skogsmannens agerande har orsakat stora rabalder i samband med tv srskilt pinsamma skandaler i Baltikum under ret 1994. Det rrde frsljningen av sovjetiska rubel till Dudajev-regeringen och passagerarfrjan Estonia. Den man som samlade mest ingende information om dessa tv fall har varit vice generaldirektren fr tullverket i Estlands, Igor Kristapovitj. Tidigare var han en ledande specialist p smuggelbekmpning inom KGB i den estniska sovjetrepubliken. Kristapovitj utnyttjade sin mbetsposition samt gamla relationer och mjliggjorde fr sig att i hemlighet avlyssna telefonsamtal frn ledande estniska brottslingar. Kristapovitj kunde samla information och handlingar som blivit farliga fr svl Skogsmannen som en ledare fr estniska kriminella, en amerikansk versteljtnant ur tjnst, som etablerat sig i Estlands lagstiftande frsamling. Denne andre ledare, som under ett mte mellan knarkmaffiabossarna i januari i Moskva, p ryskt vis tilltalades som Jurij (Jiiri) av Usman Imajev, r en politisk opponent till Skogsmannen. Samtidigt hade han en tt kontakt med Skogsmannen p det kriminella omrdet och mste betraktas som den viktigaste personen i knarkhandeln i Nordamerika nr det gller transitknark frn Estland. Man frmodar att Jurij av rdsla fr de frestende avsljandena beordrat sina mn att eliminera Kristapovitj. Ordern utfrdes. Kristapovitj mrdades med tv skott i huvudet. Det rapporteras dock att Kristapovitj kort fre sin dd skall ha verlmnat aktmaterialet till USA och delvis, rrande frjan Estonia, till Moskva. 160

...Ett annat stort bedrgeri frn Skogsmannen som Kristapovitj planerade att avslja, r frknippat med Estoniakatastrofen den 28 september 1994. Vi fretrder fljande sikt om hndelsernas frlopp. Skogsmannen har kpt stora mngder heroin frn Jandariheius i Vilnius frmedlat via litauiska polistjnstemn. Drefter har han langat heroinet vidare till amerikanen Jurij fr att denne skulle transportera knarket via Sverige till USA fr frsljning dr. 'Jurij' har skeppat heroin ombord p Estonia enligt de estniska smugglarnas tradition. En annan amerikan med estniskt pbr, som ocks arbetade ihop med 'Skogsmannen' i knarkbranschen och som redan nmnts, var uppenbarligen missnjd med att han hlls utanfr denna lukrativa affr. Fr att hmnas, varnade han en tjnsteman vid det federala drog-bekmpningsmbetet i USA, DEA, infr denna frakt. Uppenbarligen tog den amerikanske tjnstemannen kontakt med sina svenska kolleger och... (raden r olslig). Det psts att ngon i Sverige skall ha brutit tystnaden varp en av ledarna fr drogmaffian i Moskva med hemvist i London skall ha ftt knnedom om den frestende genomskningen. Dock ndde informationen honom med frsening, eftersom frjan redan befann sig ute till sjss. Trots detta ringde han Skogsmannen. Det psts att Kristapovitj skall ha bandat detta samtal som frdes p ryska. Kristapovitj skall ocks ha bandat andra samtal mellan andra personer rrande detta mne, som frts p estniska. Under samtalet med London var Skogsmannen mycket nervs. Det var antagligen anledningen till att han under sitt samtal med Jurij verdrev nr han berttade om problemen. Den frskrckte Jurij' kontaktade frjans kapten och beordrade honom att dumpa drogerna. Kaptenen lydde order. Uppenbarligen drabbades Jurij av nervsammanbrott. Tjugo minuter senare kontaktade han kaptenen nyo och beordrade honom att dumpa 40 ton smugglad kobolt. Ocks kobolten skulle fraktas till Sverige. Kaptenens generade frga: "Varfr?" besvarades nervst av 'Jurij' med frklaringen att folk den hr gngen skulle leta efter heroin p frjan och att det antagligen skulle vara svrt att "trffa en verenskommelse" med dem. Man skulle med all skerhet finna den smugglade kobolten och stlla ondiga frgor. Man mste gra sig av med ven kobolten fr att undvika obekvmligheter. Kaptenen hade mycket att invnda mot detta. Han hvdade att det skulle vara ytterst farligt att dumpa 40 ton frakt verbord p natten under rdande storm, eftersom frjan hll maximal hastighet p grund av frseningen. Jurij insisterade p sin sikt och kaptenen lt sig slutligen vertalas, varvid han visade sig vara totalt ansvarsls. Enligt olika antaganden brjade man p hans order att omplacera de lastbilar under dck som innehll kobolt fr att sammanfra alla lastbilar med smuggelgods i btens fr. 161

Samtidigt kade kaptenen fartygets hastighet till 15 knop eftersom frjan var frsenad och hastigheten skulle snkas betydligt vid dumpningen av kobolt i vattnet. Dessutom lt kaptenen, utan att ta hnsyn till den upp till 27 m/sek starka motvinden och de upp till sex meter hga vgorna, lossa lsanordningen vid lyftanordningen fr bogvisiret samt lsbultarna vid bogrampen, fr att spara tid senare med dumpningen. Dessutom skickade han strre delen av besttningen till det versta dcket, "fr att folk inte skulle stra" och under frevndningen att ett fdelsedagskalas fr en av servitriserna skulle ga rum dr, och gick drefter till sin hytt fr att hmta sig tills alla 'frberedelsearbeten' p nedre dck var genomfrda. Drefter avlpte allting p ett helt annat stt n som tidigare planerats. Som en fljd av de av stormen frorsakade gigantiska hydrodynamiska belastningarna p fartygets fr vilka frstrktes genom frflyttningen av de flera ton tunga med kobolt lastade lastbilarna, slets det dligt frankrade bogvisiret loss. Detta medfrde ett gigantiskt hl i fartygsskrovet och vatten trngde snabbt in i alla inre fartygsutrymmen. Katastrofen stegrade sig lavinartat. Kaptenens alltfr sent verlagda frsk att vnda frjan frn de mtande vgorna var resultatlst. Den strsta delen av besttningen firade servitrisens fdelsedag och var inte kapabel att f lget under kontroll och vidtaga tgrder fr att rdda passagerarna. Klockan 01.48 kantrade frjan och gick under med ca 900 resenrer och besttningsmn. Det psts att Kristapovitj skall ha vidarebefordrat strsta delen av denna information till en hg tjnsteman inom FBI. Enligt uppgift skall denne tjnsteman ha frt ett mycket knsligt samtal i Vita Huset. Han skall ha nmnt namnen Jurij och Skogsmannen och stllt fljande frga: "Hur kan man ge politiskt std till dessa personer? Dessa personer r mer n smugglare, de har hundratals mnniskoliv p sitt samvete." Drefter skall FBI-tjnstemannen ha talat om det f d Jugoslavien, bl a om det provokativa bombattentatet i brjan av 1994 p marknaden i Sarajevo, vilket enligt hans knnedom skall ha varit organiserat av den muslimske generalen Rasim Delic, och av Delic's goda vnner inom CIA. Han skall ocks ha nmnt CIA:s finansskandal vilken skall ha bedrivits under tckmantel av leveranserna av "skjutande humanitr hjlp" till general Delic. Han skall ocks ha talat negativt om kroater, i synnerhet om Gojko Susak och dennes affrspartner, en amerikansk medborgare med kroatiskt pbr, som skulle agera rdgivare t den republikanske senatorn Robert Dole. FBI-agenten skall ha frvnats av sin samtalspartners reaktion och stllt frgan: "Hur kan man kmpa mot den kolombianska maffian och samtidigt erbjuda hjlp till baltiska, muslimska och kroatiska knarkhandlare och smugglare?" Hans samtalspartner skall ha tergivit Franklin D. Roosevelts 162

uttalande angende Anastastio Somoza senior och uppmanat FBI-tjnstemannen att inte blanda sig i utrikespolitiken. Angende Dole skall han eftertnksamt ha kommenterat att det skulle vara fr tidigt n s lnge. Dagen drp frde FBI-tjnstemannen, fr att komma till rtta med sitt frtret, ett samtal med sina underordnade, dr ett tjugotal personer deltog. Det berttas att han utfrligt skall ha informerat de nrvarande om det samtal som skall ha frts dagen innan. Detta medfrde en okontrollerad spridning av denna information. Inom en nra framtid kan man vnta drabbningar infr hela vrlden rrande relationen mellan CIA och maffian i de f d Sovjetrepublikerna och Jugoslavien. Vad gller senator Dole och hans kroatiske rdgivare kommer denna affr med all sannolikhet att tidsmssigt anknytas till valen i USA. Det psts att Dole beslutat sig fr att kandidera. Denna konflikt strde ngon inom CIA. Drfr spred "ryttaren av regnrocken och dolken" desinformation i estnisk press om frjan Estonia. Enligt denna vilseledande information skall frjan ha haft 150 kg osmium samt kobolt ombord. Journalister som frstod fga av detta tog denna desinformation p allvar och trodde p den. Den som r frtrogen med skerhetstjnsternas mngriga rvspel rrande dessa metaller har klart fr sig att det omjligtvis kan vara sant att osmium fanns ombord i s stora mngder. Det finns antagligen inte 150 kg osmium p hela jordklotet. Om vi antog detta s skulle frsljningspriset ligga p ca 10 000 miljoner US dollar. Det r solklart att CIA:s desinformation var mnad att underminera trovrdigheten i Kristapovitj-informationen. Detta var ett omfattande grovarbete fr CIA. Vi bad spionen Marek att lsa FELIX-rapporten eftersom hon talar flytande ryska. Hon tyckte inte att man skulle tro p allt och att texten p ryska, nr rapporten nmner att "detta utgjorde ett gigantiskt hl i fartygsskrovet och vatten trngde snabbt in i alla inre fartygsutrymmen", kan tolkas s att det var ett stort hl som ledde till Estonias frlisning. Vi vet att Igor Kristapovitj mrdades av professionella mrdare i oktober 1994, dvs en kort tid efter Estonias frlisning. Mordet har nnu inte klarats upp. Rapporten nmner USA respektive USAs skerhetstjnster pfallande ofta i samband med Estonias frlisning. Detta stmmer verens med vriga indikationer vi ftt p att USA skulle ligga bakom mrklggningen av den verkliga orsaken till Estonias frlisning. I FELIX-rapporten utpekas allts en man med tcknamnet Skogsmannen som den store organisatren i estniska maffian. Enligt envisa rykten skall en amerikansk verste vara denne Skogsman. Han beskylls ocks fr att ha inblandning i Estonias frlisning i det anonyma brev jag erhllit. Efter att jag 163

p en presstrff hos mig infr svensk och tysk press nmnt ryktena om att versten skulle vara inblandad i Estoniaolyckan skaffade han sig en advokat i Stockholm fr att tysta ner mig. USA placerade versten som hg militr inom den nya estniska armn. Han blev snart impopulr i Estland och stod senare talad fr brott i samband med vapensmuggling. Trots att det lter fullstndigt absurt att under rdande storm ppna bogvisiret fr att kra tv lastbilar i sjn finns det dock ett antal omstndigheter som talar fr FELIX-rapporten, om inte i sin helhet s kanske i vissa delar. Man vet nmligen att den ryska militra underrttelsetjnsten av tradition blandar sanning och lgn i den mn det gagnar dess syften. Drfr finns det ingen anledning att avfrda FELIX-rapporten helt och hllet. Det argument som verkar tala fr rapporten r olika vittnesml frn verlevande, som uppgivit att de hrt motorljud och slpande ljud p bildck, varav de dragit slutsatsen att det frflyttades bilar eller lastbilar p bildck. Ngra f verlevande har vittnat om att bogvisiret ppnades. Det Estlinevittne som skrmts till tystnad pstod sig ha hrt samma sak. Det ubtsvittne som ocks blivit hotat uppgav att han sett hur man ppnade bogvisiret fr att slppa ut folk. Dessutom r de kablar som hller rampen i vgrtt lge i ppet tillstnd, fr att frhindra att den slr ner mot skrovet, oskadda men demonterade fr hand. Rampens utsida uppvisar en omfattande skada dr skrovet avtecknar sig i rampen. Med stor sannolikhet har rampen fallit ner p skrovet under stor belastning. Kablarna kan ha demonterats fr att rampen skulle kunna vinklas ner mot havet i syfte att pskynda dumpningen av lastbilarna. Enligt min mening finns det alltfr mnga tunga argument som talar emot FELIX-teorin. Mest igonfallande r att vl ingen skulle vara s dum att han frivilligt ppnade ett bogvisir under rdande storm. Man hade i s fall kunnat avvakta lugnare vatten i Stockholms skrgrd eller till och med vnt tillbaka till Tallinn om det nu var s viktigt. Redan i nrheten av Tallinn, i skydd av arna Dag och sel, skulle en dylik operation ha kunnat genomfras i lugnare vatten. Vad som talar mest emot FELIX-teorin r dock de nya bevisen som varvet lagt fram och som stmmer verens med Anders Bjrkmans berkningar, att Estonia inte sjnk p grund av att bogvisiret ppnades och det forsade in vatten p bildck. Hon sjnk eftersom vatten frst kom in genom hlet p dck 0. Detta vattenflde frenade sig sedan med det vatten som kom in genom det otta bogvisiret och den otta bogrampen. Frst nr Estonia lg med slagsida gick bogvisiret av. FELIX-rapporten bygger p den internationella haverikommissionens lgn att ett ppnat bogvisir lett till att vatten strmmat in p bildck och bten frlorat stabilitet. Som jag redogjort fr ovan 164

s skulle Estonia i s fall ha slagit runt 180 inom loppet av tre minuter och drefter flutit en lngre tid p de versta dcken. S var som bekant inte fallet utan hon terfick viss stabilitet efter att haft 20-30 styrbords slagsida. Detta kan inte frklaras med att det pltsligt skall ha forsat in stora mngder vatten p bildck. Dremot gr det alldeles utmrkt att frklara hndelsefrloppet med frekomsten av ett hl p dck 0. Entydiga vittnesml frn flera verlevande p dck 1 talar om att vatten sprutade upp som fontner genom hl i golvet, allts underifrn frn dck 0. Detta kan heller inte frklaras med att vatten kom in p bildck. I s fall hade inget tryck funnits p dck 0 dvs kontakt med havet utanfr. Det r ju p grund av just den omstndigheten att ett ansenligt antal verlevande kom frn dck 1. Dessa hade trots allt lngst vg upp till dck 7. De varslades helt enkelt fre alla andra eftersom de pltsligt hade s mycket vatten i sina hytter. Detta vatten kan inte ha kommit ovanifrn. Estonia r byggd s att det finns bara ett schakt i mitten frn bildck ner till dck 1 och inte p sidorna. Det hade allts krvts stora mngder vatten fr att det skulle sippra ner frn bildck till dck 1, med hnsyn till att fartyget hade 30 slagsida. Slagsidan gjorde nmligen att vattnet frskts ver till styrbord och dr fngades upp eftersom det inte kunde rinna nedt dvs till dck 1 i ngra stora mngder. Bildck ligger omedelbart ovanfr dck 1. Sledes innebr ven vittnesmlen frn de verlevande p dck 1 om att vatten sprutade upp frn dck 0, vilket ocks vaktmatrosen Silver Linde har intygat, att FELIX-rapporten inte kan stmma. Frgan r varfr den ryska militra underrttelsetjnsten gjort sig besvret att ver huvud taget dikta ihop en historia om Estonias frlisning? S har inte skett vid andra stora fartygsolyckor. Min personliga teori r att den ryska militra underrttelsetjnsten p ngot stt var delaktig i att hlet uppstod p dck 0. Detta skulle kunna motivera den att skylla p den estniska maffian. Dels avleds uppmrksamheten frn den sjlv, dels kan man p s vis skada det hatade Estland som ryssarna frlorat. Man frlorade nmligen inte bara strategiskt viktiga militrbaser utan ven en viktig ekonomisk inkomstklla, inte minst med tanke p att mycket av smuggeltrafiken numera gr via estniska hnder och inte ryska. Motivet fr den ryska militra underrttelsetjnsten att sprnga ett hl p dck 0 var mjligtvis inte att dda ett s stort antal mnniskor. Under normala omstndigheter skulle en sdan s.k. tvkompartmentbt tla ett hl p dck 0. Vid konstruktionen av bten tnktes naturligtvis inte p attentat i frsta hand utan till exempel p risken att kra p en gammal mina frn andra vrldskriget eller en kollision med annat fartyg. Drfr finns en rad vattentta skott inbyggda p dck 0 respektive 1, som fngar upp en sdan smll dvs ett sdant vattenintrng s att bara en del av fartyget 165

vattenfylls, vilket borgar fr att stabiliteten bibehlls trots lite slagsida. Fr vrigt skall inget mer hnda. Att det frmodade hlet trots allt lett till Estonias frlisning beror p att Estonia var i s fruktansvrt dligt skick. Dels talar mycket fr att de vattentta drrarna p dck 1, som tjnade som skott, inte hlls stngda p grund av rent slarv. (Detta kan inte faststllas s ltt i, efterhand eftersom dessa drrar stngts p havsbottnen av gravitationskraften nr hydrauliktrycket slppt eftersom Estonia ligger p styrbordssida.) Frst nr vatten kom in underifrn blev det desdigert att det dessutom fanns vatten p bildck, vilket var fallet redan under tidigare resor. Drom har mnga passagerare vittnat efter Efterlystsndningen. Frekomsten av vatten p bildck berodde p att bde bogrampen och bogvisiret var otta och stora mngder vatten kunde sippra in genom dessa. Just under olycksnatten, nr kaptenen hll s hg fart, trngde naturligtvis extra mycket vatten in den vgen. Detta i sig hade inte kunnat snka bten men detta vattenintrng i kombination med det vattenintrng som skedde genom det frmodade hlet kunde mycket vl leda till det hemska katastroffrloppet. Hade det enligt SOLAS freskrivna vattentta skottet funnits p bildck s hade allt gtt lngsammare och mnga liv hade kunnat rddas. B. USA smugglar radioaktiva mnen och vapen Denna teori har jag sjlv utformat med hjlp av alla pusselbitar jag redogjort fr i del 1 av boken. Jag vill betona att det rr sig enbart om en teori. De uppgifter som framkommit via olika tips och under andra omstndigheter r i sig alldeles fr svaga fr att bevis skall kunna byggas drp. De r i alla fall s pass starka att de kan bidra till utformandet av en teori. Med hjlp av bevis kan man utforma en dom. En teori r enbart en vgledning under utredningen fr att erhlla bevis. Uppgifterna frn spionen dr Hannelore Marek, den mycket serisa svenska kllan, det mystiska telefonsamtalet till Gunnar Bendrus, FELIX-rapporten som nmner USA, samt framfr allt den svenska, finska och estniska regeringens mrkliga agerande genom att inte dykunderska bildck ordentligt, att besluta att vraket skall gjutas in i betong, att rekordsnabbt lagstifta om dykfrbud, att verkstlla dykfrbudet innan lagen ens trtt i kraft, samt att tillse att den internationella haverikommissionen systematiskt vilseleder allmnheten 166

samt tipset om att svenska Vgverket skulle ftt i uppdrag att omhndertaga en knslig last i samband med att vi vet att tv lastbilar under militr eskort krts frn en estnisk militrfrlggning och ombord p Estonia under stora avsprrningar av hamnomrdet och olika vgar genom Tallinn, tillter denna teori. Haverikommissionens frsta dagordning med punkten 5:
"Estlands inblandning NATO/Ryssland angende vraket" vcker misstanken

att det finns vapen i vraket. Teorin utgr ifrn misstanken att den av USA lanserade Alexander Einseln, som utsgs till estnisk verbeflhavare efter Estlands sjlvstndighet, fick i uppdrag att ombesrja framskaffandet av moderna ryska vapen fr att USA skulle f en uppfattning om hur lngt den ryska vapenteknologin kommit. Man skall veta att Estland var fullspckat med modern rysk militr- och vapenutrustning. Nr Estland blev sjlvstndigt 1991 medfrde detta inte att den ryska militren bara frsvann. Frst under andra halvret 1994 drogs merparten av de ryska frbanden tillbaka frn Estland. Estonias frlisning intrffade just under denna tid. Det r enligt uppgift inte srskilt svrt att komma ver rysk militrutrustning om man bara smrjer generalerna p motsvarande stt. Enligt min teori har USA frmodligen lyckats komma ver intressant vapenmaterial som mjligtvis r ett resultat av det ryska SDIprogrammet. Att detta existerar avsljades av BBC under 1996. Huvudbasen fr detta skall dock finnas i Kaliningrad. Dessa vapen drivs delvis med atomkraft. Det kan ocks ha varit s att man kommit ver atomvapen frn ubtsbasen i Paldiski. Dr har det funnits en hel aktiv reaktor. Bill Clinton var p statsbesk i Estland sommaren 1994 och USA sknkte mycket pengar till landet. Vapnen skall sedan ha forslats frn en estnisk militrfrlggning under stor bevakning, med tv civila estniska lastbilar, fr att inte vcka uppmrksamhet, ombord p Estonia. Enligt Spiegel-TV:s tmligen skra uppgift krdes dessa tv lastbilar ombord sist av alla fordon. Estonias frsenade avgng just denna natt skall hnga ihop med den hr transporten. Eftersom transporten var mycket knslig och Ryssland hade allt intresse av att den inte skulle falla i hnderna p USA, s skrades den med svenska marinens ubtar. En rysk ubt fljde ocks med. Fr att frhindra att Estonia ndde hamnen i Stockholm rammade den ryska ubten Estonia under vattenlinjen. Detta skulle tvinga Estonia att tervnda till Tallinn eller evakuera alla passagerare s att ryska marinen drefter kunde ta hand om smuggelgodset. I det hr fallet r det mer sannolikt att teorin gr ut p att det frsta hlet p dck 0 orsakades av en ubt och att det andra av en sprngladdning inne i 167

fartyget eller bdadera, eftersom det hela tiden vittnas om tv smllar med en till tv minuters mellanrum. Syftet skulle vara detsamma, dvs att f makt ver Estonia s att man kunde frhindra vapnens ankomst till Stockholm. Bomben kan ha utplacerats med libysk hjlp genom den ryska militra underrttelsetjnstens frsorg, dvs upphovsmnnen till FELIX-rapporten. Det lr ha funnits en civil ombord som frskte pverka kaptenen. Enligt vittnesml frn de verlevande syskonen Wachtmeister bar denne man en vinrd kavaj och satt vid samma middagsbord som alla befl. Dr rdde en stmning som om de inte hade ngot att sga varandra. Kanske hade den ryska underrttelsetjnstens ombud berttat fr kaptenen att det fanns en bomb ombord och att man omedelbart borde vnda om eller vidtaga annan tgrd fr att smuggelgodset inte skulle n Sverige. Kanske r detta en frklaring till varfr Estonia hll s hg hastighet, fr att s fort som mjligt n svenska farvatten. Jag tror nmligen inte att kapten Arvo Andresson var en dre eller en oansvarig kapten, ssom han ibland blivit utmlad i Sverige. De negativa vittnesmlen om honom sprids av ngon som grna hade haft hans position, varfr man inte kan fsta ngon tilltro till dem. Man br ha i tanke att Estonia var den nya, fria estniska statens gonsten. Dessutom utgjorde hon en frbindelse med vstvrlden. Mot bakgrund av detta har man knappast anvnt en dlig kapten. ven om Andresson inte hade erfarenhet frn passagerarfartyg s hade han dock tjnstgjort som kapten p stora fartyg i den ryska handelsflottan under en lngre tid. Detta rcker fr att han skulle begripa att man inte kan hlla hur hg hastighet som helst under en sdan storm som rdde under olycksnatten. Han hade antagligen sina frsvarbara skl fr den hga hastigheten som dessutom drogs ner ca en timme innan slagsidan uppstod. Den hga hastigheten kan ocks ha berott p att mannen i den vinrda kavajen tvingat kaptenen att snabbt komma ifrn Mariella och Silja Europa genom att g till ett omrde sder om den vanliga rutten, dr det var som djupast. Dr skulle vapnen snkas fr att gra dem otkomliga fr USA. Det r till och med mjligt att en s hrd kamp utspelades mellan den civile i vinrd kavaj och kaptenen att det utbrt skottlossning. Den finska militren har ju berttat fr Jutta Rabe att kaptenen hade en skottskada i huvudet. Samma rykte kommer frn Viking Lines kretsar. Det behver naturligtvis inte vara p det viset. Det r ocks tnkbart att kaptenen begick sjlvmord eftert, om det nu ver huvud taget fanns en skottskada. Nr katastrofen blivit en realitet, som ingen efterstrvat, s kvarstr enligt teorin att USA med hjlp av Sverige har missbrukat en passagerarfrja fr smuggling av vapen som innehll radioaktiva mnen och som var s viktiga 168

fr ryssarna att dessa skulle ta till alla medel i sin makt fr att frhindra att USA kom ver dessa vapen. Detta var man medveten om i USA och Sverige, dvs man riskerade mnga oskyldiga mnniskors liv fr att kunna genomfra smugglingen. Detta skulle naturligtvis innebra en skandal av hgsta dignitet. Nr jag drog denna teori fr Bengt-Erik Stenmark p Sjfartsverket s instmde han i att om olyckan hade gtt till p detta vis s hade man utnyttjat oskyldiga mnniskor som ett slags skld i frhoppningen att ingen skulle vga attackera dem, vilket skulle vara anledningen till mrklggningen. Stenmark sade naturligtvis inte att han trodde p min teori utan bara att detta kunde vara ett tillrckligt skl till mrklggningen, ifall min konspirationsteori vore riktig. Detta skulle frklara att skerhetstjnsterna verkar ha varit vl medvetna om att ngonting kunde intrffa och drfr kunde informera Carl Bildt s snabbt som redan kl 02.15 p katastrofnatten. Detta skulle ven frklara varfr Carl Bildt med s kort varsel hll regeringsmte i Finland istllet fr att engagera sig mer i de verlevande och dylika mnskliga frgor. Fr att lugna ner befolkningen gick han snabbt ut med lftet att Estonia skulle brgas, vilket han knde att alla nskade. Drefter tog socialdemokraterna ver regeringsmakten. Skerligen har de hgst motvilligt bidragit till mrklggningen av den hr skandalen. Jag frmodar att det var moderaternas goda kontakter med USA som lett till att Sverige assisterat USA i samband med vapensmugglingen. Det r fullt tnkbart att s inte hade varit fallet om socialdemokraterna suttit vid makten men nu var detta ett faktum och socialdemokraterna har skert varit utpressningsbara p en rad punkter. Som bekant har ju den svenska underrttelsetjnsten tidigare hjlpt USA. Som ppekat hjlpte Sverige USA med spionage i det kommuniststyrda Vietnam nr Sverige som frsta vstnation fick ppna en ambassad dr under Vietnamkriget. Det kan ocks hnda att USA kommit ver intressant information i samband med Palme-mordet, vilket kan ha rckt fr att utpressa den socialdemokratiska regeringen. Hur som helst s intog den socialdemokratiska regeringen samma hllning som Carl Bildt. Ingvar Carlsson gick ut med samma lfte dvs att allt skulle gras fr att brga bten s fort som mjligt. Han hade gott om tid att vervga saken eftersom han inte var den som frst tvingades avge detta lfte. Trots detta lovade han brgning och lt kort drefter Johan Franson och Ines Uusmann g ut med felaktig information, vilken skulle pverka opinionen. Man instiftade ett etiskt rd med trogna vasaller och lt Yrsa Stenius frn Aftonbladet (som en maktens megafon) publicera uppgifter som skulle avskrcka alla frn en brgning av Estonia. Sedan bestmdes, utan att de anhriga ens tillfrgades, att bten skulle stanna p havsbottnen och gjutas in i betong. Beslutet om betongvertckning utgr ett starkt indicium fr att 169

ngonting mste dljas dr nere p havsbotten. Med tanke p Sveriges dliga ekonomi vid denna tid och ven idag, fanns ingen anledning att lgga mer n 360 miljoner kronor p en betongvertckning i det uppgivna syftet att skydda gravfriden fr att tillmtesg de anhriga. Detta ligger lngt utanfr alla rimliga proportioner. Att det inte var de anhrigas intressen man hade fr gonen visades ju tydligt genom att dessa inte ens tillfrgades. Dessutom skulle det inte i ngot annat sammanhang falla staten in att skydda en liten grupp mnniskors, dvs de anhrigas, srintresse genom att punga ut med sdana astronomiska belopp. Vidare lyssnade man inte p alla de tekniska experter som varnade fr och avrdde ifrn en betongvertckning, eftersom den skulle tnja tekniken till bristningsgrnsen med en verhngande risk fr ett misslyckande. Sedermera misslyckades ocks betongvertckningen och skts drfr upp. Som bekant hade politikerna fram till 1999 ingalunda avskrivit planerna p betongvertckning, trots att det stod helt klart att en vervldigande majoritet av de anhriga och mnga andra motsatte sig denna. Nr beslutet om betongvertckning skts upp sades uttryckligen att frberedelserna fr densamma skulle fortg, innebrande att tusentals ton med makadam och sten tippades ut kring vraket, vilket med all sannolikhet samkat vraket allvarliga skador. Som bekant pgick fortsatta frhandlingar mellan Sjfartsverket och NCC rrande en ny betonglsning, vilken blir nnu dyrare p grund av all frdrjning. Huvudentreprenren r heller inte NCC utan det hollndska bolaget Smit Tak B. V., vilket r specialiserat p att oskadliggra atomavfall under vatten. Redan hr sger enkelt "bondfrnuft" att ngonting inte stmmer. Att socialdemokraterna av ren vlvilja skulle hjlpa moderaterna r fga troligt. De mste ha mycket starka skl fr att agera p det hr viset. Att Ines Uusmann alltjmt r plgad och pressad i Estoniafrgan kan inte bara frklaras med de anhrigas missnje. Det mste st mycket hga vrden p spel i den hr frgan, vilket gr alldeles utmrkt att frklara med att USA utvar press p Sverige fr att mrklgga Estoniafrgan. Detta ursktar i viss mn den socialdemokratiska regeringens agerande. De har s att sga ftt rva en ful fisk frn de borgerliga och har p grund av utpressning tvingats hlla god min i elakt spel. Om nu en skandal skulle uppdagas en vacker dag, kommer antagligen Gran Persson att kunna klara sig, svida han inte nu under resans gng begr fr mnga strategiska misstag. Han kan nmligen alltid bekvmt skylla p Ingvar Carlsson. Det r ocks mjligt att man valt att inte informera Gran Persson fullstndigt om allt, fr att rdda honom. Det som skulle kunna ligga 170

Persson i fatet r att han inte reagerade p ett ndamlsenligt stt nr han erhll brevet frn de anhriga till de tta frsvunna besttningsmnnen. Om Persson efter att ha lst min bok trots allt fortfarande inte vidtager kraftfulla och rligt menade tgrder fr att f fram sanningen gr inte heller hans karrir att rdda ifall bubblan brister. Det faktum att hans Analysgrupp under Peter rn trots allt rekommenderade en brgning av kropparna kan tolkas som att Persson vill att sanningen skall komma fram. Ines Uusmann skulle dock inte ha en chans att klara sig ifall skandalen uppdagades. (Hr planerades redan hennes tertg genom att hon frlorat omrstningen om en plats i den kommande riksdagen efter valet mot Kent Hrstedt.) Hon blev inte heller minister i det nya kabinettet efter att hennes departement upplsts. Detsamma gller antagligen Carl Bildt och Gun Hellsvik frn moderaterna. Intressant r hr att Carl Bildt drog sig tillbaka frn sin post som hgsta moderatledare till synes utan konkret anledning. Just vid denna tidpunkt stod det dock klart fr etablissemanget att starka krafter verkade fr att sanningen om Estonia skulle uppdagas och ngra dagar efter Bildts avhopp publicerades bilder p "pink package" fr frsta gngen i Sverige (se omslagsbilden). Mina misstankar om att ven Meyervarvet tidigare bidragit till mrklggningen av ett eventuellt sabotage har blivit alltmer bekrftade. Det kan finna sin frklaring i att det r USA som ytterst ligger bakom mrklggningen. Den tyska regeringen har alltid agerat undfallande gentemot USA i frsvarspolitiska frgor. C. Ryska maffian utpressar skyddspengar Det r allmnt knt att ryska maffian frsker f herravldet ver smuggeltrafiken mellan Tallinn och Stockholm, vilket var en gammal vlbeprvad och mycket lnsam smuggelrutt redan p sovjettiden. Den lr ha haft framgng i detta till en brjan och det ryktas att Estonia Shipping Company, dvs Estonias rederi, i brjan var tvunget att betala skyddspengar till maffian. Eftersom Estland blev alltmer sjlvstndigt lyckades esterna s smningom befria sig ur ryska maffians grepp. Detta i motsats till exempelvis Riga som enligt uppgift fortfarande kontrolleras av den ryska hamnmaffian. Lettland har ocks en mycket strre andel rysk befolkning n vad Estland har. Hrvid skall man veta att rysk maffia ofta har sina rtter i det gamla sovjetiska systemet och de pampar som d satt vid makten. I synnerhet rekryterar den ryska maffian sina medlemmar bland f d anstllda inom under171

rttelsetjnsterna som delvis blivit arbetslsa men fortfarande frfogar ver mycket goda kontakter, kunskap och ven specialvapen. Drfr kan ingen tydlig grns dras mellan ryska maffian och ryska underrttelsetjnster. Dessa tv institutioner gr delvis in i varandra. Detta kan man lsa mer om i en mycket intressant bok av Jiirgen Roth med titeln "Die Russenmafia", utgiven av frlagen Rasch und Rhrich i Tyskland. I och med att den estniska staten lyckades befria sig frn maffiagreppet i Tallinns hamn, s slapp Estline betala maffian ytterligare skyddspengar. Fr att tillse att Estline ven fortsttningsvis skulle betala den ryska maffian var maffian tvungen att visa sin makt. Drfr smugglades en bomb ombord p Estonia vilken placerades p dck 0, vilket var obefolkat efter kl 22.30 nr bastu- och swimmingpoolavdelningen stngdes fr allmnheten. Man visste ocks att ett hl p dck 0 inte kunde leda till skador synliga frn vattenytan, eftersom Estonia var en tvkompartmentbt och endast dck 0 med swimmingpool- och bastuavdelningen skulle vattenfyllas. Detta skulle ge en annan trim som t o m skulle ka btens stabilitet. Estonia skulle d ha kunnat fortstta till Stockholm men rederiet skulle ha ftt en varning. Man skulle behva tta till hlet men drefter skulle Estonia kunna tervnda till Tallinn. Varningen skulle resultera i att rederiet fr att undvika fler incidenter snllt skulle teruppta betalningen till maffian. En anledning till att FELIX-rapporten skrevs kan vara att maffian hade goda kontakter med FELIX-gruppen. Maffian kan ha ftt hjlp med sprngningen p dck 0. Den kan ven ha ftt hjlp med installationen av den tekniska utrustningen med vilken man kunde lamsl manverinstrumenten p kommandobryggan. Man kan ha ftt hjlp av radiospecialister som utsnt strningssignaler frn en radiostation p Hgland i Finska viken. Leonid Bykovs mrkliga turer (se slutet av kapitel K, Slutrapporten) passar vl in i bilden. Det som talar emot denna teori r det stora hemlighetsmakeriet eftert. Teorin kan svrligen frklara varfr Estonia mste ingjutas i betong. Ej heller frklaras frbudet mot underskningar av Estonias bildck respektive varfr den internationella haverikommissionen nskar avleda uppmrksamheten frn det eventuella hlet. Den ryska maffian r enligt min bedmning inte tillrckligt stark fr att stta press p bde den borgerliga och den socialdemokratiska regeringen samt vissa poliser och klagare i Sverige, respektive domaren i Frankrike. Mjligtvis skulle den estniska regeringens skl fr att mrklgga sanningen kunna vara att den inte nskade visa fr omvrlden att den tidigare varit utsatt 172

fr utpressning frn den ryska maffian. Man skall inte glmma att Estonias rederi gs av estniska staten. Teorin skulle heller inte frklara tta besttningsmedlemmars frsvinnande. ven om kaptenen var medveten om att skyddspengar betalats till maffian tidigare s vore detta inget tillrckligt skl fr att lta honom och sju andra frsvinna. Den ryska maffians agerande skulle inte pkalla den tyska skerhetstjnstens inkoppling. SPO och MUST skulle knappast heller involveras. Det enda som talar fr teorin r att alla de tips som kom in via Efterlyst och som rrde attentatsfrgor nstan enhlligt gick ut p att det skulle vara ryska maffian som snkt Estonia. Ingen nmnde ryska underrttelsetjnsten eller liknande utan endast maffian. Detta argument skulle kunna leda till en kombination av tv teorier. D. En kombination av bda teorierna Eftersom den ryska maffian har tta kontakter med den ryska underrttelsetjnsten kan det tnkas att dessa kretsar ville sl tv flugor i en smll. Dels ville man pressa Estline att betala skyddspengar, vilket bolaget kanske gr numera. Genom bomben p dck 0 visade man tydligt sin makt. Dessutom kunde man frhindra ankomsten till Stockholm s att de ryska vapen som smugglades p de civila lastbilarna inte kom i USAs hnder. Denna teori kan frklara varfr det kom s mnga tips om att ryska maffian skall ha snkt Estonia. Den kan ocks frklara varfr USA skulle ha intresse av att mrklgga sanningen. Frst om USA finns med i bilden kan de svenska myndigheternas agerande f en vettig frklaring. Jag tror nmligen inte att enbart makthavarna i Sverige r kapabla att genomfra mrklggningen s msterligt som nu grs. Det r drfr lockande att frska frklara Estonias frlisning med en kombination av de bda teorierna. Denna skulle s att sga lgga samman de flesta av de pusselbitar som presenteras i del 1 av boken. Det intressanta r att inte ett enda bevisbart faktum framkommit vilket talar emot denna teori. Tvrtom dyker stndigt nya faktorer upp som bekrftar densamma. Den senaste i raden var nr jag nyligen i Aftonbladets arkiv fann en tidningsartikel frn den 16 oktober 1994, dr man skriver att den enda verlevande av beflen var skeppslkaren Viktor Bogdanov, 42 r. Uppgiften om nmnde Bogdanov lmnades bara i en bisats och artikelns huvudinnehll var en utskrift av de sista radiosamtalen mellan Silja Europa, Mariella och 173

Estonia. Drfr fanns vl ingen anledning fr journalisten att hitta p en sdan uppgift. Dock kan det ju frhlla sig s att uppgiften inte kontrollerades tillrckligt noga. Det faktum att den ver huvud taget nmns s sent som den 16 oktober 1994, nr egentligen all frvirring hunnit lgga sig, r ett starkt talande indicium fr att Bogdanov verlevt men drefter blivit bortfrd. Om Bogdanov blivit bortfrd talar ju mycket fr att vriga frsvunna ocks blivit det. Frsvinnandet av hga befl respektive personer som knde till att dessa verlevt kan enligt min mening bst frklaras genom USA-teorin. Ngot som starkt talar emot alla konspirationsteorier r att mnga mnniskor i s fall skulle deltaga i konspirationen. Det r fga sannolikt att inte en enda lcka skett efter fem r. andra sidan kan man anse att vissa lckor skett. Se tips till Spiegel och andra frn Sjfartsverket. Dock r det ingen som trtt fram och officiellt deklarerat att en gigantisk konspiration freligger. andra sidan rder stor brist p civilkurage hos mnga tjnstemn och kanske har man lyckats skrmma dem tillrckligt. Dessutom lper man risk att bli ignorerad nr man ensam gr ut mot en etablerad opinion. Jag r sjlv vl medveten om denna risk och mnga kommer skert frska bemta mig p samma stt som Andi Meister bemttes efter publiceringen av hans obekvma bok. En eventuell konspiration av denna omfattning har aldrig tidigare diskuterats i Sverige. Detta leder tankarna till Palmemordet. Mnga paralleller har dragits mellan myndigheternas hantering av Palmemordet och Estoniakatastrofen. ven dr har den ena kommissionen efter den andra lst av varandra utan att ngra resultat presterats. andra sidan finns inga bevis fr att en konspiration skulle freligga dr heller. Ytterligare en omstndighet som talar emot alla mina konspirationsteorier r att i stort sett ingen svensk journalist nappar p dem. Jag har som tysk naturligtvis smre mjligheter att bedma svenska frhllanden. De flesta svenskar som jag tillfrgat har samfllt svarat att ngot sdant inte skulle kunna ske i Sverige. Rent tekniskt skulle en sdan gigantisk konspiration inte kunna genomfras hr. Hr har jag naturligtvis inga bra motargument eftersom jag inte ftt lika god insyn i svenska frhllanden d jag bott i Sverige i sammanlagt bara ca tio r. andra sidan har jag inte mtt ngot argument som skulle tvinga mig att ge upp mina teorier och misstankar. Det kan tvrtom vara s att Sverige under lng tid sovit ett slags trnrosasmn, utan inblandning i krig eller liknande hemskheter, vilket gjort att man helt enkelt inte klarar av att tnka i s hemska banor som dessa. I och med att frruttnelsen inom den politiska makteliten i Sverige bara sker gradvis har man inte utsatts fr skandaler i denna omfattning 174

tidigare. Detta skulle kunna invagga svenskarna i en falsk trygghetsknsla. Jan Guillous avsljande att Sverige hjlpte USA att spionera under Vietnamkriget samt hans misstankar kring Palmemordet skulle andra sidan vara ett tecken p att makthavarna i Sverige r rtt skickliga p att hemlighlla obekvma uppgifter. Nr jag diskuterar mina teorier med svenskar ifrgastter jag varfr Estonia skall gjutas in i betong. Detta besvaras med att en nrmast panikartad stmning rdde varfr felaktiga beslut ltt kunde fattas. Det skulle vara en del av maktens arrogans att vgra backa frn ett beslut som en gng fattats. Ngot som talar emot detta r att betongvertckningen kostar s fruktansvrt mycket pengar. Dessa pengar skulle kunna anvndas till annat som ger mer rster i nsta val. Dessutom har betonglsningen och hela Estoniahanteringen givit den socialdemokratiska regeringen en enorm bad-will som kan kosta den mnga rster. Framfrallt r argumentet att man skulle vidhlla en gng fattade beslut svagt mot bakgrund av att bde Carl Bildt och Ingvar Carlsson gick ut med glasklara lften om att Estonia skulle brgas, kosta vad det kosta ville. Hr ville man inte hlla fast vid en gng fattade beslut. P s stt har de bda politikerna och deras partier frlorat enormt i trovrdighet. Fr mina teorier talar att oppositionen hller sig s lugn. I normala fall hade de borgerliga kunnat utnyttja den pltsliga svngningen frn Ingvar Carlssons lfte att brga Estonia till att gjuta in henne i betong, eftersom de sjlva utlovade en brgning. Man skall inte glmma att betonglsningen vllat en storm av upprrda knslor hos hela svenska folket samt utomlands. Trots detta str moderaterna p socialdemokraternas sida i den hr frgan. Nr det gller nya dykunderskningar hller samtliga riksdagspartier mycket lg profil och vnsterpartiet meddelar att alla riksdagspartier har enats om att inte propsa p en ny dykunderskning. En dylik enighet skulle knappast uppst bara p grund av att Ines Uusmann betett sig som ett betonghuvud och inte vill ndra p beslut som en gng fattats.

175

Del 3 Bevisvrdering
Fljande kan bevisas idag, den 1 december 1999. 1. Den Internationella Haverikommissionen har blljugit Enligt fysikens lagar kan enbart vatten p bildck inte snka en frja av Estonias konstruktion s snabbt som skedde. Med citat ur Henrik Sillastes vittnesml refererar haverikommissionen dessutom sjlv p sidan 66 i slutrapporten till att slagsidan uppsttt innan rampen ppnats p vid gavel. Dessutom kan kommissionen inte frklara hur vatten kom in under bildck. Haverikommissionen bestod av mycket skickliga personer, tminstone p den finska och svenska sidan. Den har inte fr njes skull fabricerat en lgnrapport. Kommissionen har agerat p uppdrag. Det mste freligga synnerligen tunga skl fr att fra allmnheten bakom ljuset p ett s pass allvarligt stt. Kommissionsmedlemmarna misstnks ha begtt flera brott, t ex skyddande av brottsling, tjnstefel m m. Lgnspridning rrande en vanlig olycka skulle inte frklara de risker kommissionen tagit. Mrklggning av ett massmord skulle dremot kunna "rttfrdiga" en sdan insats, kanske med motiveringen att skydda Sverige. 2. Hemligstmpling av dokument 400 dokument p UD r fortfarande hemligstmplade under hnvisning till att Sveriges relation till frmmande makt skulle allvarligt rubbas om de offentliggjordes. Denna hemligstmpling kan frklaras enbart med att ngonting kriminellt skall tystas ned. 3. Systematisk mrklggning genom svenska massmedier ven hr misstnks att redaktionscheferna begtt olika brott, framfrallt skyddande av brottsling. Dessa hga herrar skulle aldrig utstta sig fr dylika 176

risker om det inte gllde att dlja ngonting allvarligt. ven detta indikerar att ett allvarligt brott begtts i samband med Estonias frlisning. 4. Betongvertckning och dykfrbud Lagstiftande om en s dyr lsning (som inte nskas av ngon) och brott mot den internationellt erknda regeln om ppet hav genom en krystad dykfrbudslag, visar att ocks ansvariga politiker dljer ngot. ven hr finns misstanke om skyddande av brottsling. Eftersom alla riksdagspartier bidragit till mrklggningen mste ett synnerligen allvarligt brott freligga. 5. Frfalskande av vittnesml och undanrjande av bevis De polismn som frfalskat vittnesml samt undanrjt viktigt bevismaterial ur polisakten och de klagare som aldrig beivrar ngra brott i samband med Estonia, trots att det enkelt hade kunnat gras, misstnks ocks fr skyddande av brottsling. Dessa personer riskerar sina karrirer och det gr de ingalunda fr en smsak. 6. Rampen revs aldrig ut Vi sg i kapitel V. att det ltt kan bevisas att rampen aldrig var ppen som kommissionen pstr. Vattnet mste allts ha kommit in en annan vg. Det faktum att det krvdes vatten under bildck fr att snka Estonia s snabbt, indikerar att det mste ha funnits ett hl under vattenlinjen. 7. Hlet p styrbordssidan Mycket riktigt kan vi nu hrleda ur filmmaterialet att man frskte skicka in en fjrrstyrd kamera (ROV) p bildck men lyckades inte ta vgen mellan rampens verkant och skrovet eftersom detta utrymme var alltfr smalt. Istllet skickades kameran lngre ner och genom ett stort hl i skrovet rakt in p bildck. Frekomsten av ett hl p styrbordssidan r drmed till hundra procent bevisad. Av handlingarna framgr att det var planerat att skicka in kameran p 177

bildck. Att s r fallet framgr av dykloggen och siffrorna p dykvideon. Bilderna frn bildck visar dessutom delar av bildcks inre konstruktion. Varfr mrklggs uppgifterna om hlet i skrovet? Om hlet uppsttt i samband med en vanlig olycka eller efter frlisningen hade det vl knappast funnits skl att mrklgga det och ta sdana ofantliga risker. Hlet r allts resultatet av ett sabotage. 8. RITS-vningen den 2 februari 1994 P grund av att det frekommit mnga allvarliga bombhot mot Estonia mnaderna fre hennes frlisning, genomfrdes en rddningsvning fr att kunna hantera ett bombattentat. Detta indikerar att det frelg rdsla fr ett riktigt attentat. Det frsta larm som sndes ut ombord var Mr Skylight no 1 and 2, dvs ett kodat brandlarm fr bildck och dcket drunder. Eftersom besttningen nyligen vat Mr Skylight-larmet r det fga troligt att den frvxlade larmen. En brand hade med all sannolikhet utbrutit p grund av en explosion. ven detta bevisar att ett massmord begtts. 9. Systematisk strning av mayday-trafiken Omstndigheten att besttningen inte hade mjlighet att snda ut sin maydaysignal r ocks ett starkt indicium fr att ett massmord begtts. Syftet med att stra mayday-trafiken skulle vara att ingen skulle verleva. 10. Mnga verlevande hrde explosionerna Just de verlevande (bde besttningsmn och vanliga passagerare) som befann sig p de nederst belgna dcken och var de som frst upptckte vatten i sina hytter, innan slagsidan uppstod, har vittnat om kraftiga smllar. Mnga besttningsmn uppger att de inte uppfattat det som om dessa smllar hrrrde frn vatten. Smllarna var s hrda att hela bten riste till vilket tyder p en kollision eller en explosion eller bdadera. Carl verg har dessutom vittnat om att han knde lukten av krutrk frn skrovet nr han stod p det.

178

11. Visiret sprngundersktes Haverikommissionen lt med hjlp av den finska kriminalpolisen underska Estonias visir redan hsten 1994 direkt efter brgningen fr att se om det utsatts fr sprngattentat. Detta indikerar att kommissionen hyste misstankar i den riktningen. Nr jag frsta gngen hrde detta, fann jag det fullkomligt absurt att freta en sdan underskning eftersom misstanken om ett attentat lg s lngt borta. Att det sedan skulle visa sig att kommissionen medvetet anvnde en felaktig metod vid underskningen trots att den knde till den metallurgiska metoden och att den senare vgrade utfra en metallurgisk underskning av visiret, visar att visiret sprngdes loss frn skrovet. Den enda frklaringen till att skrovet utsatts fr en dylik sprngning r att Estonia snktes medvetet.

12. SPOrs sabotageutredning SPO fretog redan hsten 1994 en omfattande sabotageutredning mot bakgrund av tips som enligt Expressen bedmdes mycket serisa. Utredningen frsvann sedan sprlst fr att nmnas bara i olika tips. Ocks dessa omstndigheter bevisar att sabotage frelg. Nr det gller skerhetstjnster mste man nmligen tillmpa regeln om omvnd bevisbrda. Skerhetstjnsterna r s mktiga att det r svrt att verbevisa dem. Drfr r det tilltet att kasta om bevisbrdan om det finns indicier p att skerhetstjnsterna agerat p ett visst stt. Eftersom Expressens artikel baseras p fakta och ven SPO:s Thore Forsberg befann sig p dykplattformen, vilket dock officiellt frnekas, och rapporten frsvunnit sprlst, kan det bevisas att SPO utgick ifrn att det var frga om sabotage. Detta i sin tur bevisar att det frelg ett sabotage eftersom det inte finns ngon anledning fr SPO att hitta p ngot sdant.

13. Hxjakt mot mig Om jag vore en idiot eller sinnessjuk skulle det inte finnas ngon anledning att frflja mig. Hxjakten mot mig visar tydligt att mina misstankar om massmord r riktiga.

179

14. Blindgngarna Slutligen bevisar de bda kvarlmnade blindgngarna (se bokens omslag och baksida) att det mste ha frekommit omfattande sprngningar vid Estonias skrov. Teoretiskt r det naturligtvis mjligt att dessa satts dit efter frlisningen men det r fga troligt eftersom vraket varit s vlbevakat alltsedan frlisningen. Blindgngarna passar vl in i det vriga scenariot. Pltskadorna mellan rampen och visiret p styrbordssidan pekar dessutom enligt experterna tydligt p att sprngladdningar har detonerat dr.

Sammanfattning
Sammanfattningsvis pekar allt p ett iskallt massmord. Inte ett enda faktum frmr att med hjlp av logiken tillintetgra detta scenario. Tvrtom dyker dagligen nya indicier och bevis upp som pekar mot det skrmmande scenariot att M/S Estonia snktes.

Upprop
Jag tror att det finns en rad tjnstemn inom statliga verk, i synnerhet Sjfartsverket, samt inom polisen och klagarmyndigheten som inte r infrstdda med sina chefers agerande och som mrker att deras handlingsstt medfr hrd kritik mot hela kren helt i ondan. Fr att inte ventyra sina karrirer fredrar dessa tjnstemn dock att tiga. Dessutom finns det skert mnga andra medborgare i Sverige eller andra lnder som innehar knslig information men inte vgar lmna ut den av rdsla att riskera sina karrirer eller p grund av att de blivit utsatta fr ptryckningar respektive avgivit lften om att inte yppa ngonting. Ngra av de verlevande vittnen som har skrmts upp har uppgivit fr mig att de skulle vga vittna om de inte vore ensamma. Jag skulle hra av mig till dem om jag kunde finna andra likasinnade som var beredda att vittna. Drfr ber jag alla som lser mina ord och som br p dligt samvete fr att de inte ppnat munnen, att anonymt eller direkt hra av sig till mig s att vi kan samordna ett gemensamt vittnesml, om s nskas ocks det anonymt. Jag garanterar absolut tystnad s lnge inte vederbrande vill att jag anvnder mig av dennes information. Som tysk advokat r jag dessutom enligt lag lagd tystnadsplikt. 180

Den som vill ringa mig ber jag ha i tanke att mina telefon- och telefaxledningar med stor sannolikhet r avlyssnade. Min adress r: Nybrogatan 3, 114 34 Stockholm, telefon 08-678 34 36, telefax 08-678 43 34. Privat: Brahegatan 26. E-post: henning@witte.se. 114 37 Stockholm. Har ngon sett de frsvunna besttningsmedlemmarna? Frgan riktas srskilt till personal p sjukhus, framfrallt Huddinge sjukhus och Sdersjukhuset samt mentalsjukhus runt om i landet. Just de vackra tvillingarna borde vara ltta att komma ihg. Alla som knner solidaritet med de anhriga ber jag att vidare rekommendera denna bok s att informationen sprids s lngt som mjligt.

Slutord
Jag frgar mig numera varje dag om det verkligen kan vara s illa att det freligger en gigantisk konspiration kring Estonias frlisning och varfr just lilla jag skulle vara den som upptcker detta. Jag frsker frgves finna fakta som frstr denna dystra bild. Dock kommer nstan dagligen nya uppgifter fram som strker misstankarna, i synnerhet ju mer jag talar med de verlevande och undersker filmmaterialet frn dykarna. Varfr r det ingen som offentligt kritiserar mig nr jag uttalar misstankar om brott angende Olof Forssberg och vriga svenska ledamter i haverikommissionen? Varfr inlter sig haverikommissionen inte i diskussioner med det tyska varvet om de tekniska detaljerna och annat? Varfr fr jag inga svar frn den svenska regeringen p de knsliga frgor jag stller? Varfr hemligstmplas s mnga intressanta handlingar? Varfr frfljs jag? Mnga av mina vnner har avrtt mig frn fortsatt hantering av Estoniafallet. Inte minst av skerhetsskl. Som ngon uttryckte det; "Det r vl inte dina bekymmer att de anhriga inte kan avsluta sitt sorgearbete p grund av alla rykten som florerar och alla diskussioner som frs om Estonia fortfarande efter fem r." Skert kommer jag att angripas p grund av den hr boken. Man kommer att anfra att boken inte r seris, eftersom bevisningen skulle vara alltfr tunn. Visst behvs en ny utredning. Man kommer ven att anklaga mig fr att bidraga till att sprida ondiga rykten och drmed frsvra de anhrigas sorgearbete. Mot detta kan invndas att rykten redan florerar (jag kom in i bilden p ett mycket sent stadium) och att de inte kunnat ddas. Bara genom en ny dykning och haveriutredning kan detta ske. 181

Skert kommer man ven att frska idiotfrklara och frljliga mig ssom Andi Meister gjorde i sin bok. Det strsta hotet r dock att boken tigs ihjl. Ju frre mnniskor som blir inspirerade av dessa misstankar, desto mindre socialt och officiellt tryck stts p makthavarna att genomfra respektive tillta en ny underskning. Estoniafallet har ocks blivit en slags utmaning fr mig. Vi sttte p mnga hinder innan processen i Paris ver huvud taget kunde anhngiggras. Det faktum att vi lidit s mnga bakslag p s bred front under rendets gng sporrar ytterligare till att fortstta. Jag mnar mycket om rttvisa och sanning. Dessa hga vrden skall inte sidosttas p grund av politikernas och/eller maffians egoism. Jag tycker att vi r skyldiga att agera fr alla de mnniskor som p ett s fruktansvrt stt fick stta livet till i den ondiga katastrofen. Dessutom gller det inte bara dem som omkom utan ven de verlevande respektive alla anhriga till de omkomna. Det r i synnerhet mycket synd om den lilla gruppen anhriga till de tta eller nio estniska besttningsmn som antagligen rddats men frsvunnit i efterhand. Dessa mnniskor befinner sig en svr situation. Det r min hgsta nskan att jag kunde avsluta ven deras lidande s fort som mjligt. Dessutom kan den framtida sjskerheten enbart frbttras p ett effektivt stt nr vi vet vad som orsakade katastrofen. Det r antagligen dags att ka kontrollen fr att frhindra smuggling p frjor. Kanske kan denna bok i ngon mn bidraga till detta. Avslutningsvis vill jag i rlighetens namn nmna ytterligare ett skl till att jag inte r beredd att ge upp. Detta skl r att jag lskar Sverige som har gett mig s mycket. Estoniafallet gr det nmligen uppenbart att there is something rotten in the State of Sweden.... ven detta kan och mste vi ta itu med.

182

Frkortningar
Hr fljer en frteckning ver frkortningar som anvnds i boken: BND Bundesnachrichtendienst - tyska skerhetspolisen DIS Den Internationella Stdgruppen DN Dagens Nyheter ESCO Estonian Shipping Company FN Frenta Nationerna GRU Rysk militr underrttelsetjnst GP Gteborgs-Posten IMO International Maritime Organisation - FN-organ fr internationell sjskerhet JAIC Joint Accident Investigation Commission KTH Kungliga Tekniska Hgskolan MUST Militra underrttelsetjnsten NDR Norddeutscher Rundfunk - tysk radio- och TV-station SFS Svensk Frfattningssamling - lagtextsamling SHK Statens Haverikommission SOLAS FN-regler fr sjskerhet SSI Sektion fr Srskild Inhmtning, del av den svenska militra underrttelsetjnsten SvD Svenska Dagbladet SPO Skerhetspolisen TV 2 Den andra statliga TV-kanalen i Sverige TV 4 Privatgd TV-kanal i Sverige ZDF Tyska statliga TV

183

LITTERATURFRTECKNING Tidigare utgiven litteratur m.m. rrande Estoniakatastrofen

"Lies and Truths about the M/V ESTONIA Accident" av Anders Bjrkman, Beausoleil, januari 1998 ISBN 2-911469-09-7 "Nya Fakta om Estonia - Bidrag till saklig debatt om Estoniaolyckan" av Anders Bjrkman, Beausoleil, mars 1999 "Estoniakatastrofens obesvarade frgor En granskning av Estoniautredningen. Bidrag till saklig debatt om Estoniaolyckan" av Anders Bjrkman, Beausoleil, november 1999 Boken var vid denna boks tryckning nnu inte utgiven; drfr anges enbart kapitel och inte sidor. "Drfr verlevde jag Estoniakatastrofen" av Leif Bogren, Eslv, 1996 "Det som inte kunde ske" av Kent Hrstedt, Stockholm, 1996 "Katastrofkurs" av Anders Hellberg och Anders Jrle, Stockholm, 1996 "Mayday Mayday" av Mats Lundegrd, Stockholm 1995 184

"ESTONIA Berttelsen om en tragedi" av Bodell, Kasvi, Lidn, Bonnier, Alba, Falkenberg 1995 "Geheimsache ESTONIA" av Cay Radermacher Nymphenburger Verlag 1999

Regeringskansliet "Etiska rdets redovisning av stllningstagande infr regeringens beslut avseende M/S Estonias frlisning och dess fljder" Kommittdirektiven, Analysgrupp fr granskning av Estoniakatastrofen och dess fljder, Dir. 1997:105 Kommunikationsdepartementet - Underlag om Estoniakatastrofen - Brev frn Ines Uusmann till anhriga (prm) - Diarium ver inkomna handlingar till kom.dep. (prm) - Ngra rttsfrgor med anknytning till Estoniaolyckan (prm) Kungliga krigsvetenskapsakademin - "Krishantering. Kan vi bli bttre?" - "Nr krisen kommer". Slutredovisning frn Projekt Krishantering. Lag - (1995:732) om skydd fr gravfrid vid vraket efter passagerarfartyget Estonia. Om skydd fr gravfriden.... (prm)

Program "Environmental Aspects of Disasters", International conference 20-22 okt 1997, Prag.

185

Prop. 1994/95:190, Skydd fr gravfrid vid vraket efter passagerarfartyget Estonia. 1994/95:190, Skydd fr gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia (prm). Regeringsbeslut - 1994-09-28 Uppdrag till Statens haverikommission att bitrda utredningsarb... (prm) - 1994-09-29 Uppdrag till Sjfartsverket ang. tekniska och legala frutsttningar fr att terfinna och omhnderta omkomna (prm) - 1994-10-20 Uppdrag till Sjfartsverket att utfra konsekvensanalys avseende omhndertagande av omkomna (prm) - 1994-12-15 Beslut om brgning, omkomna, gravplats och vertckande (prm) - 1995-02-16 Beslut om undertecknande av verenskommelsen om gravplats m.m. (prm) - 1995-03-02 Uppdrag till Sjfartsverket ang. vertckning (prm) - 1995-05-24 Uppdrag till Sjfartsverket ang. bevakning av vrakplatsen (prm) - 1996-04-11 Tillggsbeslut om bevakning av vrakplatsen (prm) - 1996-06-19 Uppdrag till Sjfartsverket att avbryta vertckningen (prm) - 1996-10-21 Uppdrag till SPF att vara statens organ fr kontakter med anhriga... (prm) - 1997-07-10 Nytt beslut om bevakning av vrakplatsen Rikspolisstyrelsen "Estoniastudie", rapport 1995:8 Rddningsverket - Vilhelmina kommun efter Estonias frlisning. - Rapport rddningstjnst R61-113/95. Rddningstjnstens roll i krisstdsarbetet efter Estonia-olyckan Sjfartsverket - Rapport ang. tekniska och legala frutsttningar fr att terfinna och omhnderta omkomna, 1994-10-11 - Konsekvensanalys, Estonia, 1994-12-12 - vertckning, Estonia, 1995-02-10 - Skrivelser till kom.dep. angende bevakningsuppdraget (prm) 186

Socialstyrelsen - Estoniakatastrofen, M/S Estonias frlisning i stersjn den 28 september 1994 - Allmnna rd. Psykiskt och socialt omhndertagande vid stora olyckor och katastrofer, 1991:2, reviderad upplaga 1996 - KAMEDO-rapport nr 68 om katastrofhanteringen SOU 1996:189 Efter Estonia, Rapport av Utredningen fr vgledning efter Estoniakatastrofen, jmte arkivmaterial frn utredningen SOU 1998:132 Analysgruppens delrapport Statsrdsberedningen Promemoria, "tgrder med anledning av rapporten Efter Estonia (SOU 1996:189) Styrelsen fr Psykologiskt Frsvar (SPF) - Rapport 168-1, "Det ser verkligen illa ut..." Kommunikationsproblem i samband med Estoniakatastrofen 1994. - Rapport 168-2, Mediernas Estonia, Myndigheter och massmedier som informatrer i Finland. - Rapport 168-3, Estonia i medierna - Rapport 168-4, Estonia, Bilder av en katastrof - Rapport 168-5, Estonia, The Disaster in Estonian media - Rapport 168-6, Estonia, Estoniakatastrofen, massmedierna och allmnheten. - Rapport 168-7, Nr nyheten ndde Estland. - Rapport om det arbete som hittills bedrivits inom projekt Estonia - 199705-30. - Estonia, Ett forskningsprojekt 1996. - Estonia Information nr 1-17. -Rapport 1995:8, ESTONIA-studien. - Beslut 1997-09-18 ang. utvidgning av uppdraget till att omfatta verlevande. 187

- Minnesanteckningar frn mte 1997-06-30 mellan anhrigrepresentanter och riksdagsledamter. - Rapport 163:1-4, Kriskommunikation, kunskapsversikter. Stockholms lns landsting, Nordvstra sjukvrdsomrdet Utvrdering av sjukvrdens katastrofmedicinska arbete i Stockholms lns landsting med anledning av olyckan med M/S Estonia den 28 september 1994. Sveriges internationella verenskommelser S 1995:36, verenskommelse med Estland och Finland om M/S Estonia Angende gravplats (prm). Den Tyska expertgruppen fr utredning av frlisningen av M/S "Estonia" Ahlers & Vogel, Hamburg.

188

Internetadresser
Jaak.Vilo@cs.Helsinki.FI http://muhu.www.ee/ms_estonia/ http://muhu.cs.helsinki.fi/ms_estonia/e-list/msg00022.html http://www.maiif.com http://www.members.tripod.com/mv_estonia/index.html Jiiri Lippus. lippus@ioc.ee Olle Jarnefors ojarnef@admin.kth.se Kari Lehtinen kari.lehtinen@abc.se Toomas Mattson toomasm@postimees.ee http://www.multi.fi/AAstigb/Estonia/estonial.html http://muhu.cs.helsinki.fi/ms_estonia/news/msg00128.html http://muhu.cs.helsinki.fi/ms_estonia/news/msg00089.html http://muhu.cs.helsinki.fi/ms_estonia/news/msg00111.html Namnlista p offer och verlevande av den 30 september 1994 http ://muhu. w w w .ee/ms_estonia/nimekiri .html yli_kuku@korppi.cs.tut.fi (Yli-Kuka-Kari)