Leo Huberman

Mnniskans rikedomar
versttning: Bjrn Kumm Presentation Detta r en riktig klassiker (frsta amerikanska utgvan publicerades 1936), som p ett lttfattligt och levande stt berttar om historien utifrn en marxistisk grunduppfattning. Hubermans framstllning r inte okontroversiell, ens frn en marxistisk utgngspunkt i det svenska frordet tar Lars Herlitz upp ngra sdana trdar. Det sista kapitlet, som behandlar Sovjetunionen, r det svagaste det r ytligt och okritiskt Huberman har en blgd bild av det stalinistiska Sovjet i mitten av 30-talet. Det m dock vara honom frltet, ty vid den tiden nr Huberman skrev boken innan den stora terrorn, med Moskvarttegngarna var det inte srskilt mnga som hade klart fr sig hur lngt det sovjetiska samhllet hade avlgsnat sig frn de ursprungliga revolutionra idealen. Innehll Inledning..................................................................................................................................... 1 Frsta delen ................................................................................................................................ 6 1. Bedjare, stridsmn och arbetare ......................................................................................... 6 2. Handelsmannen gr entr................................................................................................. 13 3. Staden ............................................................................................................................... 18 4. Nya ider i stllet fr gamla ............................................................................................. 24 5. Bonden sprnger sina bojor.............................................................................................. 27 6. Och ingen frmling skall arbeta................................................................................. 33 7. S kommer kungen........................................................................................................... 41 8. Rik ............................................................................................................................. 49 9. ... fattig, tiggare, tjuv ........................................................................................................ 56 10. Arbetskraft anstlls Tvringar kan anska.............................................................. 62 11. Guld, storhet och ra.................................................................................................... 68 12. Lt oss vara i fred!.......................................................................................................... 75 13. Ej kan evigt bli det gamla ............................................................................................. 82 Andra delen .............................................................................................................................. 88 14. Varifrn kom pengarna? ANDRA DELEN ................................................................... 88 15. Revolution inom industri, jordbruk, samfrdsel.......................................................... 96 16. Den sd I sn skall en annan skrda ............................................................................. 98 17. Vems naturlagar ? ...................................................................................................... 108 18. Arbetare i alla lnder, frenen er!.............................................................................. 117 19. Om jag kunde skulle jag annektera planeterna .......................................................... 129 20. Den svagaste lnken ..................................................................................................... 143 21. Planekonomin............................................................................................................... 151 22. Kommer de att slppa sin sockerbit?............................................................................ 161 Tillgg .................................................................................................................................... 167 23. Jag mnar plundra och gra det grundligt ............................................................. 167 24. Vilken vg ...? .............................................................................................................. 173 Noter till kap. 23............................................................................................................. 180 Noter till kap. 24............................................................................................................. 181 Frsta svenska upplagan: 1965

Inledning
Ngra bland dem Karl Marx och Leo Huberman anser att historien kan anvndas fr att, bygga ett slags teori om hur eller varfr samhllet frndrats genom tiderna. En sdan teori kallas ibland historieuppfattning. Den kunde utgra ett fruktbart komplement till andra samhllsvetenskaper, som bygger teorier om hur ett visst historiskt givet samhllssystem, det nutida, fungerar under en begrnsad tidsperiod. Andra historiker inte minst stller sig skeptiska. De menar att historieuppfattning r ngot misstnkt. De hvdar att vr knnedom om det frflutna r alltfr brcklig fr att kunna lggas till grund fr allmnna teorier om samhllets utveckling. Historikern br, sger de, i stllet hlla sig fri frn all teori och begrnsa sig till att frutsttningslst faststlla s mnga fakta som mjligt ur det frflutna. Skeptikerna har ett visst std i det faktum att historien har missbrukats och missbrukas. Fr inte s vrst lnge sedan frefll historieundervisningen delvis styrd av den gamla soldatinstruktionens ideal. Av historien skulle man lra sig att frukta Gud, lska Fderneslandet och vara Konungen huld och trogen. Det var ett ganska smalt urval av historiska fakta som utifrn den mlsttningen frefll intressant. Historiebckerna befolkades av kungar, prelater och stormn, som, vgledda av nationella eller religisa ider, styrde vrldsutvecklingen genom en frvirrande hrva av statsvlvningar, riks- och kyrkomten, utrikespolitiska kombinationer och krig. I denna ganska sagolika vrld betydde de stora personligheterna och deras ider allt, mnniskorna under dem och deras arbete intet. Protesterna mot denna historiebild kom frst frn ekonomer och frfattare: Quesnay, Adam Smith och Karl Marx, Goethe och Strindberg. I Bert Brechts dikt En lsande arbetares frgor fr de ett koncentrerat uttryck. Historikernas reaktion drjde. Men den kom och med den de stora omvrderingarnas tid, d mnga fastslagna hndelsesammanhang skts snder. Drp fljde en period av tillnyktring, som p det hela taget gick i avhllsamhetens tecken: den totala avhllsamheten frn alla de frestelser, som historieuppfattningar eller teorier om samhllsutvecklingen utgr. Misstnksamheten riktade sig ibland ocks mot generaliseringar och pstenden om orsakssammanhang, teser. Man kunde observera en tendens bland historikerna att lta strsta mjliga mngd fakta tala fr sig sjlva. I praktiken r det en ganska hoppls stndpunkt. Historien erbjuder ett ondligt myller av fakta. Att syssla med historia r drfr att stndigt vlja och vraka. Man mste som Arnold Ljungdal en gng ppekade vga mot varandra den historiska betydelsen av exempelvis en nysning frn Herbert Tingsten och japanernas angrepp p Pearl Harbor. Det urvalsproblemet ter vnder p alla niver. Forskaren stlls infr det, bde nr han vljer ut vilka faktiska frhllanden han vill rekonstruera, och nr han prvar olika kombinationer mellan dem eller orsaksfrklaringar till dem. Lroboksfrfattaren krymper ner det aktuella forskningslget till det fr undervisningen lmpliga omfnget, varav lraren sedan gr igenom en del och lter resten lsas kursivt. Var och en gr sitt val och br erknna det. Det r ocks en frfelad stndpunkt. Isolerade fakta ur historien r lika meningslsa som gyttret av kuriosa i en antikvitetsaffr. Historiens fakta fr sin mening frst nr de inordnats i ett sammanhang. Svaren p frgorna Vem?, Vad? och Nr? har sitt intresse drfr att de hjlper oss att besvara frgor av en annan typ: Hur? och Varfr? Det r allts den andra typen av frgor sm bor frst fr att man ska kunna avgra vilka frgor dit den frra typen som verhuvud r intressanta. Det r bl.a. en teoris uppgift att mjliggra en sdan procedur. Nu r det i sjlva verket s, att frgor av typen Hur? och Varfr? fresvvar varje historiker och vgleder honom nr det gller att vlja, ordna och kombinera fakta. nd kanske han

2 hvdar, att han vgleds inte av ngon teori eller historieuppfattning utan rtt och sltt av sitt sunda frnuft. Olyckligtvis r detta ofta sant. Det s.k. sunda frnuftet r ingenting annat n dligt genomtnkt teori, omedvetna reflexer av aktuella erfarenheter, moderna sociala frdomar. Det hnder ganska ofta, att aktuella erfarenheter leder till s.k. omvrderingar av historiska tillstnd eller frlopp. Den process, i vilken sdana omvrderingar avlser varandra, r helt slumpartad och kommer att s frbli till dess en teoretisk diskussion ingr som ett normalt och regelbundet inslag i historieskrivningen. En sdan diskussion borde kunna stimuleras av Leo Hubermans bok med dess numera klassiska, p en gng provokativa och fattliga framstllning av marxismens historiesyn. Huberman startar med det sjlvklara ppekandet att varje kalas, ven historiens, mste ha betalats. Hans och den marxistiska teorins syn p hur dessa betalningar skett r dremot givetvis inte hjd ver all diskussion. Hr r ngra krnpunkter i den uppfattningen. I den materiella produktionen i varje samhlle kan man lmpligen urskilja tv delar. Den ena gr till att tcka de tekniskt ndvndiga kostnaderna fr att frnya framstllningen av en lika stor produkt. Dit hr kostnaderna fr frbrukade rvaror och hjlpmedel och fr att underhlla de i produktionen sysselsatta mnniskorna, inklusive dem som mste erstta dem i takt med deras fysiska frslitning. Den andra delen kan vi kalla verskott eller merprodukt. Det fljer d hrav att alla som r frigjorda frn den materiella produktionen de som styr eller fr krig, de som leder eller organiserar, de som skriver eller frkunnar, de som klipper kuponger eller gr ingenting alla dessa och deras verksamhet eller overksamhet betalas med denna merprodukt. Tv frhllanden blir d av avgrande betydelse bde nr det gller att karakterisera olika samhllsformer och att tolka deras utveckling. Fr det frsta att merproduktens storlek vid varje given tidpunkt bestmts av den tekniska nivn, av det mnskliga arbetets produktivitet. Fr det andra att merprodukten helt eller delvis verfrts till andra grupper n de omedelbara producenterna, och att de i en given samhllsform rdande frhllandena mellan mnniskorna inbrdes, frmst egendomsfrhllandena, mjliggjort denna verfring och drmed betingat merproduktens anvndning. Grnsdragningen mellan kostnader och merprodukt kan framkalla protest. Kan vi inte i stllet betrakta de merproduktsbetalda grupperna som producenter av vissa tjnster i samhllet exempelvis upprtthllandet av lag och ordning, vederkvickelse fr sjlen, frutseende fr framtiden och uppfatta ersttningen fr dessa.. tjnster som ett annat slags ndvndiga kostnader fr produktionen? Det kan vi givetvis gra. Men frgan om vi ska gra det r. inte rent terminologisk, inte heller en frga om vrderingar eller tycke och smak. En del av den medeltida bondens skrd mste anvndas fr utsde, till boskapens foder, till hans och hans arbetares underhll. Storleken av denna del bestmdes av tekniska faktorer, och den hade en given produktiv destination. Den del som han betalade i rnta till jordgaren, tionde till prsten och skatt till kungen var visserligen inte oberoende av tekniska faktorer och dess framtida storlek kunde givetvis influeras av hur mottagarna anvnde den. Men den bestmdes av den samhlleliga egendoms- och maktfrdelningen, och mottagarna var inte bundna vid en viss anvndning av den. Om vi kallar den en ndvndig kostnad, s anvnder vi ordet ndvndig i andra meningar. Vi kan exempelvis mena det enkla faktum, att bonden var tvungen att betala rnta, tionde och skatt; det betyder allts att vi bara konstaterar, att makt och egendomsfrhllandena var sdana. Vi kunde andra sidan mena, att en viss egendomsfrdelning, som frigr vissa grupper frn den materiella produktionen, r ett ndvndigt villkor fr samhllsutvecklingen; det kan vara sant, men det r just en av historiens uppgifter att underska varfr och under vilka frhllanden det gller. Vi kunde slutligen inta den stndpunkten, att vi i envars mottagna andel av produktionen ser beviset och mttet fr hans ndvndighet eller produktiva funktion; hrav skulle d flja en ndls rad av ointressanta

3 slutsatser, ssom att var och en alltid betalar fr sig sjlv, och att varje samhllssystem r det bsta tnkbara s lnge det existerar. Begreppet merprodukt kan med frdel anknytas till problemen om ekonomisk tillvxt. En strategisk faktor i den ekonomiska tillvxtprocessen r de investeringar som kar landets produktiva kapacitet och dess invnares arbetsproduktivitet. Merproduktion, sdan den frut definierats, bestmmer tydligen ett lands investeringspotential. Den r ett ndvndigt villkor fr ekonomisk tillvxt. Men den r inte ett tillrckligt villkor. De som frfogar ver merprodukten kan investera den produktivt men ocks frbruka den p annat stt de kan i sjlva verket ocks omintetgra dess produktion. Det r just drfr att dessa olika alternativ existerar, som det r befogat att tala om en merprodukt och beteckna gandertten och frfogandet ver den som en avgrande faktor i utvecklingen. En del av merprodukten frbrukas av den vittfrgrenade apparat av samhllsinstitutioner verkstllande, vpnade och dmande organ, vanor, regler och lagar, religion, vetenskap och konst som reser sig ovanp den materiella produktionen. Den apparaten varierar med tid och samhllsform. Mot feodalsamhllets vpnade ryttararmer, sedvanertt och religion svarar senare tiders tekniskt utvecklade vapenarsenaler, Code Napoleon och drmmar om en miljon dollar. Men den bygger vid varje tidpunkt p de givna produktions- och egendomsfrhllanden, som bestmmer produkternas frdelning. I motsvarande grad har dess roll varit att befsta, frsvara och ideologiskt rttfrdiga de frhllandena. Drmed bestrides inte att lagstiftare, vetenskapsmn och frkunnare har frmga till sjlvstndigt arbete, till* att vidareutveckla och nyskapa ider och tankeredskap. Men det betonas att de alltid arbetat under givna, samhllsfrhllanden, att de utgtt frn sociala erfarenheter och allmnfrestllningar i sin samtid, och att de mer eller mindre varit beroende av att f jobb, att kunna slja sina ider till dem som kunnat betala. Hubermans srskilt fylliga behandling av de ekonomiska idernas utveckling ger gott material fr en bedmning av synsttets fruktbarhet. Det finns flera exempel p att stat och lagstiftning, kultur och vetenskap medverkat till att skapa en gynnsam milj fr den materiella produktionen. Det kan glla vid olika tidpunkter bde om freds- och krigspolitik, om frihandel och skyddstullar, om naturvetenskapliga upptckter och puritanska sparsamhetsideal. Det finns ocks exempel p motsatsen: p att politik och kultur bromsat och hmmat den ekonomiska utvecklingen. Variationerna blir begripliga, om man tar hnsyn till att staten har till uppgift att frsvara de bestende egendomsfrhllandena, och att dessa egendomsfrhllanden vid olika tidpunkter kan bttre eller smre svara mot produktionsutvecklingens krav. Under perioder av sociala konflikter frbrukas genom statens frsorg en del av samhllets eterprodukt p att frdrja och frhindra ndvndiga omvlvningar i produktions- och egendomsfrhllandena. Detta r ngra grunddrag i Hubermans marxistiska historieuppfattning. Det r utifrn den som han skiljer mellan produktionens ndvndiga kostnader och dess merprodukt och stller frgan om egendomsfrhllandena i centrum vid beskrivningen av olika samhllstillstnd. Och det r den som kommer honom att se historien som utvecklingen frn feodalism ver kapitalism till ... Huberman skrev sin bok r 1936. Sedan dess har den historiska diskussionen surrat intensivt kring flera av de processer som han behandlat. Mnga exempel kunde ges p alternativa tolkningar. Hr mste vi nja oss med tv. Fr Huberman r kampen mellan bnder och herrar den centrala faktorn i feodalismen och dess utveckling. Bland de faktorer, som underlttade bndernas kamp fr kad frihet anfr han handelns och penninghushllningens utveckling, stdernas tillvxt, nyodlingsrrelsen och digerdden, som stegrade priset p arbetet.

4 Ett flertal nutida engelska medeltidshistoriker vill dremot skjuta befolkningsrrelsen och jordens knapphet i frgrunden. De delar den medeltida utvecklingen frn ca. r 1100 i en expansions- och en stagnationsperiod med grnsen omkring r 1300. De hvdar att expansionen brts och tvangs ver i stagnation, drfr att befolkningen under expansionen vxte snabbare n nringsutrymmet. De beskriver England omkring r 1300 som ett verbefolkat land, dr ofruktbar jord uppodlats, s9m senare fick lggas igen. Naturens njugghet inte feodalherrarnas framstr som den avgrande faktorn. Det finns flera fakta som tyder p (a) att befolkningen i England och Europa vxte under tolvhundratalet, (b) att arbetsproduktiviteten i det engelska jordbruket sjnk. Kan vi sl oss till ro med att beteckna (b) som den givna fljden av (a)? Det finns fr det frsta knappast skl fr att uppfatta befolkningstillvxt som ngot slags given frsta orsak. Det finns dremot historiska skl fr att betrakta den som en viktig ingrediens i alla perioder av ekonomisk expansion, till vilka man skert kan rkna Europas tolvhundratal. Fr det andra finns det inget naturndvndigt samband mellan vxande befolkning och Sjunkande arbetsproduktivitet. Befolkningens tillvxt stller inte enbart kade ansprk p utrymme och jord. Den kan ocks i sig sjlv innebra ett bttre utnyttjande av ett givet utrymme: ttare befolkning kan resultera i s.k. external economies, i bttre kontakt- och transportfrhllanden, kade mjligheter till arbetsfrdelning och drmed stigande arbetsproduktivitet. Drtill kommer eventuella frndringar i produktionsteknik och kapitalutrustning. Befolkningstillvxtens ekonomiska fljder r inte natur- utan socialt bestmda. De beror av exempelvis gandertten till jorden, av rrlighet eller orrlighet, frihet eller tvng fr arbetskraften, och av den ur egendomsfrhllanden och frdelning resulterande efterfrgestrukturen i samhllet. En annan het potatis r kapitlet Varifrn kom pengarna? Hr beskriver Huberman vad Marx kallade kapitalets s.k. ursprungliga ackumulation, den process som skapar frutsttningarna fr industrikapitalismen. Marx menade att industrikapitalismen inte kunde tnkas ha vxt fram direkt ur den feodala smproduktionen. Den mste ha fregtts av en polarisationsprocess i vilken ena sidan en klass av kapitalister, andra sidan ett proletariat stansades ut. Denna process rymde d tv moment. Dels koncentrationen av rikedomar hos ett ftal genom ngot som kunde kallas handel i elastisk mening: byte, inklusive ervringar, sjrveri, plundring och exploatering. Dels skapandet av en egendomsls arbetarklass genom det vldsamma frigrandet av ett flertal smproducenter frn deras egna arbetsbetingelser, frmst jorden. Det gller givetvis hr en central historisk frga: hur fick den privatkapitalistiska industrialiseringsprocess, som omformade Vsteuropa, sin start? Det fanns ett gammalt svar p den: en del var sparsamma, andra inte, och de enas sparande blev fabriker och maskiner som gav de andra jobb. Men fabriker och maskiner r resultatet av investeringar, inte av sparsamhet, och det r mjligheterna att gra profitabla investeringar som behver frklaras enligt Marx frmst ur ett tillrckligt utbud av arbetskraften som vara. Om de mjligheterna inte existerar eller existerar i begrnsad omfattning, s resulterar sparandet i motsvarande grad inte i nettotillskott till utan omfrdelning, eventuellt koncentration av existerande resurser. Marx hade allts goda skl till skepsis mot den gamla, p hans tid frhrskande uppfattningen. I den moderna litteraturen om Englands industriella revolution brukar gentemot Marx bl.a. fljande anfras. 1.. De tekniska uppfinningarna hade till att brja med frmst arbetsbesparande karaktr, vilket skulle tyda p knapphet, inte verfld av arbetskraft och allts strida mot Marx uppfattning om existensen av ett proletariat som den avgrande frutsttningen. 2. Den inre marknaden, frmst existensen av en relativt stor elastisk efterfrgan p enklare frbrukningsartiklar, som kunde framstllas maskinellt, var den viktigaste faktorn. Denna efterfrgan kan antas ha utgtt framfr allt frn grupper med medelstora inkomster. 3.

5 Kapitalbehovet i den industriella revolutionens brjan var s pass blygsamt, att det kunde tillgodoses genom mnga relativt sm startkapital, successivt kade genom i fretagen nerpljda vinstmedel. Det frsta argumentet frvxlar orsakssammanhang som gller p olika niver och/eller p lngre eller kortare sikt. Arbetsmarknaden i fabriksindustrins frsta skede var givetvis trg; arbetskraftens orrlighet och heterogenitet medfrde i vissa branscher eller omrden flaskhalsar i arbetskraftstillgngen, som stimulerade arbetsbesparande uppfinningar samtidigt som ett verfldande utbud av srskilt billig arbetskraft i andra branscher eller omrden frdrjde den tekniska utvecklingen. Det frklarar ojmnheterna i utvecklingen men motsger p intet stt Marx pstende att uppkomsten av ett proletariat och drmed ett lngsiktigt arbetskraftsutbud till ett visst kritiskt pris var den avgrande frutsttningen fr industrialiseringen. Att den inre marknaden hade stor betydelse fr bl.a. textilindustrins genombrott r uppenbart. Men det frefaller rimligare att se sjlva industrialiseringen, den vxande arbetsfrdelningen, den kade produktiviteten i frening med en snabbt vxande befolkning som faktorer gnade att skapa denna inre marknad, n att drur hrleda obevisbara pstenden om efterfrgestrukturer och inkomstfrdelning. Frgan om varifrn kapitalet kom till den industriella revolutionen kan knappast betraktas som slutgiltigt lst. De moderna framstllningarnas tonvikt p smsparandets och sjlvfinansieringens roll vilar p studiet av ett ganska begrnsat urval av framgngsrika exempel. I det studiet vervldigas grna historikerna av den enskilda fretagarens roll vid utnyttjandet av marknadens mjligheter, och hans idealiska beteendemnster nr det gller att frsrja sig med kapital det successiva nerpljandet av vxande vinstmedel fr en verdriven betydelse p bekostnad av de allmnna frutsttningarna fr hans verksamhet. Dessa och flera moderna diskussioner reflekteras inte helt i Hubermans bok. Det r man skyldig att ppeka nr boken presenteras fr svensk publik. t lsaren kan drefter verltas Okt att konfrontera Hubermans synstt med de vanliga historiebckernas, att ta stndpunkt eller att stlla de olsta frgorna till lrare, forskare eller direkt till historisk och egen erfarenhet. Det terstr emellertid en annan och viktigare skyldighet. Tiden och den historiska utvecklingen har ocks fortgtt sedan Huberman skrev, 1936 gick Hitlers arm in i Rhenlandet, Mussolini slutfrde ervringen av Etiopien och Franco gjorde uppror mot den republikanska regeringen i Spanien. Fascismen marscherade upp till krig. Huberman mste ha uppfattat sig st nra ngot som liknade en slutpunkt i berttelsen om Mans worldly goods. Den uppfattningen var inte omotiverad men den var oriktig. Man br ta hnsyn till detta, och vissa hr gjorda strykningar i Hubermans sista kapitel har motiverats drav. Men dessutom mste Hubermans framstllning fras fram till nuet. Det har i denna upplaga gjorts av en svensk ekonomisk-historisk forskare: Bo Gustafsson. Hans kapitel de tv sista avser att komplettera Hubermans bok och r skrivna utifrn en historie- och samhllsuppfattning, som kommer s nra Hubermans av r 1936 som ngon uppfattning av r 1964 kan gra. Det finns ingen anledning att ska dlja skarven. Lsaren br. tvrtom sjlv kunna observera den, eftersom den terspeglar nra tre decenniers erfarenheter. Slutligen br anmrkas att Hubermans tmligen omfngsrika notapparat strukits i den svenska upplagan. Fr kllhnvisningarna till de i mnga fall svrtkomliga utlndska arbeten som beropas och citeras i boken torde den intresserade lsaren vnda sig till den amerikanska upplagan. Lars Herlitz

Frsta delen
1. Bedjare, stridsmn och arbetare
De tidigaste filmregissrerna fretog sig ofta egendomliga saker. En av de mest egendomliga var att de hade fr vana att visa skdarna personer som kte taxi och sedan steg ur taxin och gick sin vg utan att betala. De brukade fara omkring i hela staden, p njesresor eller i affrer, och det var alltihop. Betalning erfordrades inte. Det var precis som i de flesta bcker om medeltiden, dr man sida upp och sida ned lser om riddare och deras damer, som alla r utstyrda i blnkande rustning och vackra klnningar, vid torneringar och spel. De bor alltid i utmrkta slott och intar mat och dryck i stora mngder. Man fr fga intryck av att det var ngon, som mste anskaffa allt detta, att rustningar inte vxer p trd, och att maten som verkligen vxer dock mste ss och sktas och bearbetas. Men p det viset frhller det sig. P samma stt som man mste betala fr en taxiresa, mste ngon, p niohundra-, tiohundraoch elvahundratalet betala fr de njen och det goda som riddarna och deras damer njt av. Det var ocks ngon som mste anskaffa mat och klder fr de klerker eller prster som bad medan riddarna slogs. Utver dessa bedjare och stridsmn p medeltiden fanns det en annan grupp, arbetarna. Feodalsamhllet bestod av dessa tre klasser, bedjarna slagskmparna, och det var de som arbetade, som uppehll livhanken bde p prstklassen och soldaternas klass. Detta var uppenbart fr tminstone en person som levde p den tiden och som gjorde fljande kommentar: For the knight and eke the clerk Live by him who does the work. (1) (1). Fr riddaren och klerken lever p den som arbetar. Vad var det fr slags arbete? P fabrik? Ingalunda helt enkelt drfr att sdana inte existerade p den tiden. Det var arbete p krarna. Folk odlade jorden fr att f mat eller vallade fr fr att f fram ull till klder. Det var jordbruksarbete, men s olikt dagens att vi knappast skulle knna igen det. Strsta delen av Vst- och Centraleuropas jord var uppdelad i omrden som gick under namnet herregods. Ett herregods bestod helt enkelt av en by och ngra hundra tunnland jord dromkring, vilka odlades av folket i byn. Dr den odlingsbara jorden upphrde fanns det vanligen en remsa ngsmark, dejord, skog och bete. Herregodsen skilde sig allt efter omrde i omfng, organisation och relationer mellan mnniskorna, som bodde p dem, men i stort sett hade de samma utmrkande knnetecken. Varje herregods hade en herre. Man har brukat sga om feodaltiden att det inte fanns ngon herre man land, inget land utan herre. Ni har frmodligen sett bilder av den medeltida herremannens hus. Det r alltid ltt att knna igen, fr vare sig det var ett stort slott eller bara en stor bondgrd, var det alltid befst. P denna befsta plats bodde (eller beskte, fr ofta gde han flera herregods; vissa herremn gde till och med flera hundra) herremannen med sin familj, sina tjnare och sina uppsyningsmn, som sktte om egendomen. Betesmarken, ngarna, skogen och dejorden brukades gemensamt, men den odlingsbara jorden var uppdelad i tv delar. Den ena delen, som vanligtvis uppgick till omkring en tredjedel av den totala ytan, tillhrde herremannen och kallades hans huvudgrd; den andra delen brukades av arrendatorerna som utfrde det egentliga arbetet p flten. Ett mrkligt drag hos herregodssystemet var att ingen bondes jord var i ett helt stycke utan i stllet var uppdelad i remsor ungefr i den hr stilen:

Lgg mrke till att bonden A:s jord r utspridd p tre krar och uppdelad i remsor som inte ngonstans berr varandra. Bonden B har det ordnat p samma stt, och likadant r det med de vriga. I feodalsystemets tidigare skede frhll det sig s ocks med herremannens huvudgods; det var ocks uppsplittrat i remsor, som var utspridda bland de andra, men senare blev det alltmer s att det utvecklades till ett stort sammanhngande stycke. Uppdelningen av jorden p detta stt var typisk fr feodaltiden. Det var uppenbarligen mycket oekonomiskt och efter ett par hundra r upphrde det helt. Nufrtiden har vi lrt oss en hel del om vxelbruk, om gdningsmnen, om olika stt att f ut mer av jorden n den feodala tidens bonde visste. Den tidens stora frbttring var vergngen frn tvskiftesbruk till treskiftesbruk. Fastn feodal-bnderna nnu inte hade lrt sig vilka grdor man br odla efter varandra fr att jorden inte skall bli utsugen, visste de att det inte var bra att s samma sak p samma stlle varje r, och drfr flyttade de grdan frn ett flt till ett annat varje r. Ena ret kunde det hnda, att sdesskrden, vete eller rg, befann sig p ker nummer I, jmsides med humlet, som bara kan anvndas till drycker, p ker II och under den tiden lg ker III i trda, p ett rs vila. Treskiftesbruket gick till ungefr i den hr stilen: Frsta ret Andra ret Tredje ret ker I Vete Humle Trda ker II Humle Trda Vete ker III Trda Vete Humle Detta var sledes tv viktiga knnetecken p herregodssystemet. Frst och frmst var den odlingsbara jorden uppdelad i tv delar. Den ena tillhrde herremannen och odlades enbart fr hans rkning, medan den andra var uppdelad bland de mnga bnderna. Fr det andra odlades jorden inte sammanhngande ker som i dag, utan i spridda stycken. Det fanns ett tredje utmrkande knnetecken. Det var att bnderna odlade inte bara sina egna gor utan ocks herremannens. Bonden levde i ett ruckel av det elndigaste slag. Om han arbetade lnge och hrt p sina utspridda jordbitar (som sammanlagt uppgick till genomsnittligen femton till trettio tunnland i England, och fyrtio till femtio i Frankrike) lyckades han vinna en miserabel brgning av jorden. Han skulle haft det bttre om det inte varit fr att han tv eller tre dagar i veckan mste arbeta p herremannens jord utan betalning. Inte heller var detta den enda tjnst han mste prestera. Nr det var brtt, som vid skrdetid, mste han frst brga skrden p herremannens gods. Dessa dagsverken tillkom utver det gngse arbetet. Det var inte allt. Det var aldrig frga om vems jord som var viktigast. Herremannens gods mste frst pljas och bess och skrden mste brgas dr frst. Om det kom storm som hotade skrden? D var det herremannens sd, som frst mste rddas. Om det var skrdetid och skrden mste brgas fort? D mste bonden lmna sina egna kerbitar och skrda t herremannen. Om det fanns ngot kvar av skrden, som kunde sljas p den lilla marknaden i trakten? D mste det vara herremannens sd och vin som bonden forslade till marknaden och slde frst.. Behvde en

8 vg eller en bro repareras? D mste bonden lmna vad han hade fr hnder och se till att det blev gjort. nskade bonden mala sitt vete i kvarnen eller pressa sina druvor i vinpressen? Det kunde han gra eten det var herremannens kvarn, herremannens vinpress, och betalning begrdes fr att man anvnde den. Det fanns nstan ingen grns fr vad slottets herre kunde lgga bonden att gra. Enligt en iakttagare frn elvahundratalet dricker bonden aldrig frukten av sin vinranka, eller smakar en bit god mat; han r bara alltfr lycklig om han fr behlla sitt svarta brd och lite smr och ost ... If he have fat goose or hen, Cake or white flour in his bin, Tis his lord who all must win.(1) (1). Om han har fet gs eller hna, kaka eller vitt mjl i sin lr, r det hans herre som allt mste f: Var d bonden en slav? Faktum r att de flesta av arrendatorerna kallades livegna efter der latinska servus som betyder slav. Men de var inte slavar i den betydelse vi vanligen inlgger i ordet. ven om det hade funnits tidningar p medeltiden, skulle ingen annons som den fljande, vilken publicerades i Charleston Courier den 12 april 1828, ha kunnat terfinnas i dess spalter: Vrdefull familj ..., bestende av en kokerska omkring 35 r gammal och hennes dotter omkring 14 och en son omkring 8 utbjudes till frsljning. Hela familjen eller en del av den sljes, allt efter kparens nskan. Att som i detta fall en familj av negerslavar p garens nskan brts upp i sina bestndsdelar, var ngot som inte kunde ha hnt familjen till en livegen. Han hade rtt att hlla ihop sin familj, oavsett vad godsets herre nskade. Medan slaven var ett stycke egendom som nrsomhelst och varsomhelst kunde avyttras, kunde en livegen inte sljas utan sin mark. Hans herre kunde verlta godset p ngon annan, men det innebar endast att slaven fick en ny herre; sjlv stannade han p sin torva. Detta var en viktig skillnad, ty den gav den livegne ett slags skerhet som slaven aldrig hade. Hur illa han n behandlades, hade den livegne nd sin familj och sitt hem och nyttjandertten till en bit jord. Eftersom livegna hade denna skerhet hnde det ibland att en person som var fri, men som det av en eller annan anledning gtt utfr med och som inte hade ngot hem eller jord eller mat, erbjd sig som livegen till ngon herreman, med ett rep runt halsen och en pennyslant p huvudet. Det fanns olika slags livegenskap, men det har varit svrt fr historikerna att spra nyansskillnaderna mellan de olika slagen. Det fanns godsets livegna, som var bundna till herremannens hus till bestndig tid och som alltid arbetade p hans krar, inte bara gjorde det tv eller tre dagar i veckan; Det fanns mycket fattiga bnder, bordars, som hade gor p ngot tunnland i utkanterna av byn, och det fanns ett slags torpare, som inte ens hade en liten jordbit utan bara en stuga, och som brukade arbeta t herremannen som extrahjlp, mot ersttning i form av mat. Det fanns ett slags livegna, villains, som efter vad det frefll var livegna med strre personlig och ekonomisk frihet. De hade hunnit lngre p vgen till friheten n de andra livegna och de hade fler frmner och mindre plikter gentemot herremannen. En viktig skillnad var det ocks att de plikter de hade var mer klart avgrnsade n de vriga livegnas var. Detta var en stor frdel, fr i och med det visste dessa livegna hela tiden var de stod. Inga ytterligare krav kunde stllas p dem om herremannen kom p den iden. Somliga av dessa livegna var undantagna frn gvodagar och gjorde bara det vanliga dagsverksarbetet t

9 herremannen. Andra utfrde inget arbete alls, utan betalade herrn med en del av sin skrd, p i stort sett samma vis som dagens arrendatorer. Det fanns andra som inte heller arbetade, men som d i stllet betalade i reda pengar. Denna sedvnja utbredde sig med ren och blev senare mycket betydelsefull. Ngra av dessa livegna hade det nstan lika vl stllt som fria mn och kunde hyra en del av herremannens gods utver sina egna gor. Sedan fanns det ocks fria mn som var sjlvgande bnder och aldrig var skyldiga att utfra ngot arbete utan helt enkelt betalade skatt till sin herre. Fria och livegna kategorier gled i varandra. Det r svrt att exakt avgra vilket som var vilket, och exakt vad varje klass hade fr stllning. Ingen bild av herregodssystemet kan bli fullstndigt rttvisande, ty frhllandena skilde sig frn ena stllet till det andra. Inte desto mindre kan vi vara skra betrffande vissa grundlggande saker vad gller praktiskt taget alla ofria arbetare p feodaltiden. Bnderna var samtliga mer eller mindre beroende av herremnnen. Herrarna trodde att bnderna existerade fr deras skull. Det var aldrig frga om jmlikhet mellan herre och livegen. De livegna utnyttjade jorden och herremannen utnyttjade den livegne. Frn herremannens utgngspunkt var det mycket liten skillnad mellan den livegne och boskapen p hans gods. I sjlva verket var en fransk bonde p tiohundratalet vrd 38 sous medan en hst var vrd 100 sous. P samma stt som herremannen blev orolig om han frlorade ngon av sina oxar eftersom han behvde dem fr arbetet p sin jord, p samma stt blev han upprrd om ha frlorade ngon av sina livegna de var mnsklig boskap som behvdes fr att odla hans jord. Drfr kunde den livegne, fastn han inte kunde sljas utan sin jord, lika lite lmna sin jord. Han hade besittningsrtt till jorden, men det var snarare jorden som besatt den livegne n den livegne som besatt jorden. Om den livegne frskte rymma sin vg och blev fast, kunde han f ett strngt straff det var inte frga om annat n att han mste tervnda. I domstolsprotokollen frn Bradfords gods frn tiden 1349-1358 finns fljande utdrag: Det meddelas att Alice, dotter till William Childyoung, herremannens livegna, uppehller sig i York; se drfr till att hon blir gripen (arresteras). Vidare fanns det, eftersom herremannen inte ville g miste om sin arbetskraft, frhllningsorder som sade att livegna eller deras barn inte kunde gifta sig utom godset om de inte fick srskilt tillstnd. Nr en livegen person dog kunde hans direkta arvinge verta egendomen efter att ha betalat en srskild skatt. Hr r ett sdant fall sdant det rapporteras i samma protokoll: Robert son till Roger son till Richard, som gde en grd och tta tunnland jord i livegenskap dr, r dd. Och hrefter kom John, hans broder och arvinge, och tog denna arrendegrd att inneha fr sig och sina arvingar enligt herrestets sedvnjor ... och han ger herremannen 3,5 (shillings) fr tilltrdet. I citatet ovan r orden enligt herrestets sedvnjor betydelsefulla. De r av avgrande betydelse om man vill frst det feodala systemet. Herrestets sedvnjor innebar p den tiden vad kommunala lagar i en stad eller ett ln skulle innebra i dag. Sedvnjor hade p feodaltiden samma styrka som lagar har p nittonhundratalet. Det fanns p medeltiden ingen stark regering som kunde ta ansvaret fr allting. Hela organisationen grundade sig p ett system av msesidiga frpliktelser uppifrn och ned. Att man gde jorden innebar inte att man kunde gra vad man ville med den s som man kan i dag. Att ga den innebar frpliktelser till ngon, frpliktelser som mste uppfyllas. Om det inte skedde, kunde man frlora sin jord. De tjnster som den livegne var skyldig herremannen och de som herremannen var skyldig den livegne till exempel beskydd i hndelse av krig var alla verens om, och alla sg till att de efterlevdes enligt sedvnjan. Det intrffade naturligtvis att sedvnjan brts, precis som lagar bryts i dag. En tvist mellan tv livegna brukade slitas i herremannens domstol enligt

10 sedvnjan. En tvist mellan en livegen och hans herre brukade avgras till herrens frmn, eftersom han satt till doms ver dispyten. Inte desto mindre finns det belgg fr fall i vilka en herre som alltfr ofta brt mot sedvnjan fick avlgga rkenskap infr sin verherre. Detta var i synnerhet fallet i England, dr bnder ibland kunde f tillstnd att framfra sina klagoml vid kungens hov. Vad intrffade om det uppstod en dispyt mellan tv godsherrar? Svaret p den frgan ger en vink om nnu ett intressant faktum betrffande den feodala organisationen. Herren till ett gods var liksom den livegne inte gare till jorden utan arrenderade den frn en annan herre hgre upp p rangskalan. Den livegne, lika mycket som den frie mannen, besatt sin jord efter verenskommelse med godsets herre, som i sin tur besatt godset efter verenskommelse med en greve, som i sin tur besatt jorden efter verenskommelse med en hertig, som i sin tur besatt jorden e..m. kungen. Och ibland gick det nnu lngre, och en kung hyrde jorden frn en annan kung! Tydligt ser man detta ntverk av herremn och hga herrar av fljande utdrag frn en engelsk domstol r 1279: Roger frn St. German hyr ett messuage (stycke jord) av Robert frn Bedford mot att han betalar 3 d. (pence) till frutnmnde Robert av vilken han hyr och att han betalar 6 d. till Richard Hylchester i nmnde Roberts stlle som hyr av honom. Och nmnde Richard hyr av Alan de Chartres, och betalar honom 2 d. om ret, och Alan av William Butler och nmnde William av Lord Gilbert de Neville, och nmnde Gilbert av lady Devorguille de Balliol, och Devorguille av kungen av Skottland, och nmnde kung av kungen av England. Detta betyder naturligtvis inte att detta stycke jord var allt som Alan eller William eller Gilbert o.s.v. hyrde. Inte alls. Sjlva herregodset kunde vara den enda egendom en riddare gde, eller ocks kunde det vara en liten del av en stor domn som sjlv var en del av ett ln, d.v.s. en stor landfrlning. Vissa adelsmn frfogade ver ngra gods, andra hade tskilliga domner, och ytterligare andra hade ett antal frlningar utspridda p olika stllen. I England exempelvis gde en rik baron egendomar som utgjordes av ver 790 grdar. I Italien gde ngra f herrar ver 10.000 gods. Naturligtvis gde kungen, som till namnet var gare till all mark, stora egendomar ver hela landet. De mnniskor som arrenderade direkt av kungen kallades, vare sig de var adelsmn eller bara vanliga fria mn, huvudvasaller. Med tiden brts de strre egendomarna allt mer upp i mindre herrgrdar, som innehades av fler och fler adelsmn av olika rang och vrdighet. Detta berodde helt enkelt p att varje kung fann det ndvndigt att till sig knyta s mnga vasaller han kunde, och enda sttet att gra det var att, ge bort en del av sin mark. vra dagar behvs det jord, fabriker, kvarnar, gruvor, jrnvgar, btar och alla slags maskineri fr att producera de varor som vi anvnder och vi kallar en man rik eller fattig, beroende p hur mycket av dessa produktionsmedel han ger. Men p feodaltiden frambragte jorden praktiskt taget alla varor som behvdes och drfr var jord och enbart jord nyckeln till en mans frmgenhet. Mttet p en mans rikedom avgjordes endast av en sak hur mycket jord han gde. Naturligtvis var det ett stndig klappjakt efter jord, och drfr frvnas man knappast ver uppgiften att feodaltiden var en krigens epok. Fr att vinna krigen begagnade man sig av knepet att f s mnga mnniskor som mjligt p sin sida, och sttet att klara av den saken var att betala slagskmpar fr att f dem att hjlpa en. Man fick dem att betala vissa summor och hjlpa en nr man behvde hjlp, och i gengld gav man dem en frlning. Slunda inhmtar vi frn ett gammalt franskt dokument av r 1200, att jag Thiebault, palatin av Troyes, tillknnagiver fr nrvarande och kommande tid att jag i frlning till Jocelyn dAvalon och hans ttlingar givit det gods som heter Gillencourt Nmnde Jocelyn har av denna anledning blivit min vasall.

11 Som vasall till greven frvntades det antagligen av Jocelyn bland annat, att han skulle gra krigstjnst t sin herre. Han kanske mste anskaffa ett antal fullt bevpnade och utrustade mn fr ett visst antal dagar. En riddares krigstjnst bestod i England och Frank- rike vanligen av fyrtio dagar, men man kunde ing avtal att gra endast halv riddartjnst eller en fjrdedels riddartjnst o.s.v. r 1272 befann sig den franske kungen i krig, och fljaktligen kallade han sina vasaller till den kungliga armn. Vissa kom och fullgjorde sin tid, och andra skickade ersttare. Reginald Triken, riddare, infann sig fr egen rkning och gr (till hren). William de Coyures, riddare, skickar fr sin rkning Thomas Chocquet p tio dagar. John de Chautelen, riddare, infann sig och sade att han var skyldig tio dagar fr egen rkning och att han ocks infann sig fr Godardus de Godardrille, riddare, som r skyldig fyrtio dagar. De furstar och adelsmn som innehade land mot att de utfrde militrtjnst frlnade det i sin tur till andra p liknande villkor. Rttigheter och skyldigheter varierade avsevrt, men i stort sett var de desamma i vstra Europa och delar av Centraleuropa. De som hyrde jorden kunde inte frfara med den precis som de ville, utan mste ha samtycke frn sin verherre och betala vissa avgifter om de verlt jorden till ngon annan. P samma stt som arvingen till en livegen mste betala skatt till herren p godset d han tilltrdde sitt arv, mste herremannens arvinge betala en arvsskatt till sin verherre. Om en vasall dog och arvingen var underrig hade verherren ansvar fr egendomen till dess arvingen blev myndig. Baktanken var att den underrige arvingen kanske inte kunde fullgra de frpliktelser som fljde med jorden, och drfr, vertog verherren ansvaret till dess han var vuxen och behll, under tiden alla intkter frn egendomen. Kvinnliga arvingar mste ha verherrens samtycke att gifta sig. 1221 tillknnagav grevinnan av Nevers: Jag Matilda, grevinna av Nevers, tillknnager att jag p de heliga evangelierna har svurit infr min dyraste herre, Philip, Frankrikes konung av Guds nde, att jag skall gna honom god och trogen tjnst mot alla levande mn och kvinnor och att jag inte skall gifta mig utan hans samtycke och gottfinnande. Om en nka ville gifta om sig mste en avgift betalas till hennes verherre, enligt vad som inhmtas frn denna engelska urkund av r 1316, angende nkan till en huvudvasall: Kungen till alla o.s.v. hlsning. Veten att vi mot en avgift av 1 oo s som ... har erlagts till oss fr Joan, som var hustru till den avlidne Simon Darches, vilken erknde oss som herre drfr att vi var herre till Wallingford, ha givit tilltelse till nmnda Joan att hon m gifta sig med vem hon nskar, frutsatt att denne r oss huld och trogen. Om andra sidan en nka inte ville gifta sig mste hon betala fr att inte tvingas till det nr verherren s nskade. Alice, grevinna av Warwich, erlgger r000 och 10 ridhstar fr att frbli nka s lnge hon nskar och att inte av kungen bli tvingad att gifta sig. Detta var ngra av de skyldigheter en vasall hade gentemot sin herre i erknsla fr den mark och det beskydd som han erhll. Det fanns ocks andra. Om verherren hlls som gisslan av en fiende var det underfrsttt att hans vasaller skulle hjlpas t att betala lsensumman fr att f honom frislppt. Nr verherrens son dubbades till riddare hrde det till att han skulle f hjlp frn sina vasaller kanske fr att betala fr de festligheter man firade tilldragelsen med. 1254 gjorde en man vid namn Baldwin invndningar mot denna betalning. Han frklarade, att den kung vars son blev riddare inte var hans nrmaste verherre. Han vann sitt ml enligt den engelska rntekammarens protokoll: Sheriffen i Worcester gives uppmaningen, att om Baldwin de Frivill inte hyr av kungen in capite (det vill sga som huvudman) utan av Alexander de Abetot, och Alexander av William de Beauchamp och William av biskopen av Worcester och biskopen av kungen in capite, enligt vad nmnde

12 Baldwin uppger, d skall nmnde Baldwin slippa den utmtning som gjorts mot honom fr hjlp att gra kungens son till riddare. Lgg nu mrke till att det mellan Baldwin och kungen fanns den vanliga raden verherrar. Lgg ocks mrke till att en av dem var biskopen av Worcester. Detta r en viktig sak, eftersom det visar att kyrkan var en del av detta feodalsystem. I vissa avseenden var den inte s betydande som mannen i toppen, kungen, men p andra stt var den mycket mer betydande. Kyrkan var en organisation som strckte sig ver hela den kristna vrlden. Den var mktigare, ldre och hade strre kontinuitet och utbredning n ngot kungahus. Detta var en religis tidslder, och kyrkan hade naturligtvis en enorm andlig makt och prestige. Men dessutom hade den rikedomar av det enda slag som existerade p den tiden mark. Kyrkan var den strsta jordgaren under feodaltiden. Mnniskor som oroade sig ver det slags liv de frt och som ville komma p Guds sida innan de dog, gav jord till kyrkan; folk som tyckte att kyrkan gjorde en god insats fr att ta hand om de sjuka och fattiga och som ville hjlpa till i det arbetet gav jord till kyrkan; vissa adelsmn och kungar gjorde det till en vana att de, nrhelst de vann ett krig och vertog sin besegrade fiendes land, gav en del av de omrdena till kyrkan; p detta stt och p en del andra stt fick kyrkan alltmer jord till dess den kom att ga mellan en tredjedel och hlften av all jord i Vsteuropa. Biskopar och abbotar intog sin plats i den feodala strukturen p i mycket samma stt som hertigar och grevar. Ett bevis p den saken r fljande frlningsbrev till biskopen av Beauvais 1167: Jag, Ludvig, kung av Frankrike av Guds nde, gre veterligt att grev Henrik av Champagne vid Mante i vr nrvaro avtrdde frlningen Savigny till Bartolomeus, biskop av Beauvais, och dennes efterfljare. Och fr denna frlning har nmnde biskop stllt i utsikt en riddare och tjnster till grev Henrik, och han har ocks samtyckt till att de biskopar som kommer efter honom skola frfara p samma stt. Och p samma stt som den mottog jord frn en verherre, var kyrkan sjlv verherre. Abbot Fauritius frlnade ocks till Robert, son till William Mauduit, fyra plogland (400 tunnland) jord i Weston ... att innehas som frlning. Och han br gra tjnst drfre, nmligen p fljande stt: nrhelst kyrkan i Abingdon har att utfra sin riddarplikt, skall han gra en halv riddartjnst fr nmnda kyrka. Under feodalismens tidigare skede hade kyrkan varit ett progressivt, levande samhllselement. Den hade bevarat en hel del av det romerska imperiets kultur. Den uppmuntrade lrdom och etablerade skolor. Den hjlpte de fattiga, tog hand om frldralsa i sina barnhem och byggde sjukhus fr de sjuka. I allmnhet sktte de ecklesiastika herremnnen sina egendomar bttre och fick mer ut av jorden n lekmannaadeln. Men medaljen hade en annan sida. Medan adelsmnnen delade upp sina domner fr att skaffa sig anhngare, skaffade sig kyrkan mer och mer jord. Ett av sklen till att prsterna inte fick gifta sig var att kyrkans ledare inte ville frlora ngot av kyrkans jord genom arv till sina tjnares barn. Kyrkan fick ocks strre egendomar genom tiondet, som var en tio procents skatt p varje persons inkomst. En bermd historiker sger om detta: Tiondet utgjorde markskatt, inkomstskatt och begravningsavgift som var mycket mer betungande n ngon skatt vi knner till i modern tid ... Bnderna och torparna var inte bara lagda att betala en strikt tiondel av allt de frambragte. Tiondet p ull frklarades ocks innefatta gsdun, grset som man skar lngs vgen mste betalas tionde p; den som drog av lpande utgifter innan han tog tionde av sin grda dmde sig drmed till helvetet. I och med att kyrkan vxte sig enormt rik, tenderade dess ekonomiska betydelse att verskugga den andliga. Mnga historiker sger att den som jordgare inte var bttre och i mnga fall mycket vrre n lekmannaherrarna: Till den grad frtrycktes de livegna av Notre Dame-

13 kapitlet i Paris under Ludvig den heliges regering, att drottning Blanka i all dmjukhet protesterade, vartill munkarna genmlde, att de kunde svlta sina livegna efter behag. Somliga anser till och med att kyrkans vlgrenhetsarbete ver skattats. De medger att kyrkan hjlpte de fattiga och de sjuka. Men de ppekar att kyrkan var den rikaste och mktigaste jordgaren under medeltiden, och frklarar att i frhllande till vad den kunde ha gjort med sin fantastiska rikedom, utrttade den inte ens s mycket som de vrldsliga herrarna gjorde. Medan den bad om och krvde hjlp frn de rika fr sitt vlgrenhetsarbete, sg den noga till att den inte grvde fr djupt i sina egna tillgngar. Dessa kritiker av kyrkan ppekar ocks, att om kyrkan inte hade drivit sina livegna s hrt, och om den inte krvt s mycket av bnderna, skulle det ha funnits mindre behov av vlgrenhet till att brja med. Kyrkan och adeln var de hrskande klasserna. De gde jorden och den makt som fljde med den. Kyrkan gav andlig hjlp, medan adeln gav militrt skydd. I gengld fr detta utkrvde de betalning frn de arbetande klasserna i form av arbete. Professor Boissonnade, en kunnig historiker vad gller denna tid, har sammanfattat saken p fljande stt: Feodalsystemet vilade sist och slutligen p en organisation, som i utbyte fr ett beskydd som ofta var illusoriskt, frsatte de arbetande klasserna i ett beroendefrhllande till de arbetsfria klasserna, och gav inte jorden till dem som odlade den utan till dem som hade frmtt lgga beslag p den.

2. Handelsmannen gr entr
Nufrtiden r det mycket f rika personer som har ldor fyllda med guld eller silver. Folk med pengar vill inte behlla dem. De vill att pengarna skall utfra ett arbeta t dem, och drfr sker de efter ett inkomstbringande stt att investera dem. De frsker hitta placeringar fr sina pengar, s att de ger den bsta vinsten och den hgsta rntan. Deras pengar gr kanske till affrsverksamhet, eller ocks kper de aktier i ett stlbolag, eller kper statsobligationer eller gr orkneliga andra saker. I dag finns det tusen och ett stt att anvnda sin rikedom fr att frska bli nnu rikare. Men under den tidiga medeltiden ppnade sig inga sdana mjligheter fr folk som hade pengar. Mycket f mnniskor hade ver huvud taget pengar, men de som gjorde det hade mycket liten anvndning fr dem. Kyrkan hade sina kistor fyllda med guld och silver, som den antingen frvarade i sina valv eller anvnde till att kpa utsmyckningar fr altarna. Kyrkan var mycket rik, men det var sysslolst kapital, inte bestndigt i arbete p det stt stora rikedomar r i arbete i dag. Kyrkans pengar kunde inte anvndas att skapa strre rikedomar fr det fanns ingen marknad fr dem. Detta gllde i samma mn alla pengar adelsmnnen till ventyrs gde. Om de kom ver pengar genom avgifter eller bter, kunde adelsmnnen inte investera dem i affrsfretag fr det fanns mycket f affrsfretag. Allt det kapital som bedjarna och stridsmnnen rkade ha var inaktivt, statiskt, orrligt, improduktivt. Men behvde man inte varje dag pengar fr att kpa saker? Nej, ty knappast ngonting kptes fr pengar. Lite salt kanske, och ngot jrn. I vrigt fick man praktiskt taget all mat och alla klder som folk behvde p godset. I det tidiga feodalsamhllet frsiggick det ekonomiska livet utan stor anvndning fr pengar. Det var ett konsumerande nringsliv, dr varje by inom godsets ram i praktiken var sjlvfrsrjande. Om ngon frgar dig vad du betalt fr din, nya verrock, str chanserna hundra mot en att du ger honom svaret i kronor och ren. Men om samma frga stllts till dig under den tidiga medeltiden, var det lika stora chanser att du skulle ha svarat: Jag gjorde den sjlv. Den livegne och hans familj odlade sin egen mat, och med egna hnder gjorde de alla mbler de behvde. Herren till godset kom snart att knyta till sitt hushll de livegna som var goda hantverkare fr att de skulle frfrdiga de saker han behvde.

14 P s vis vilade herrestet p sig sjlvt det tillverkade vad det behvde, och konsumerade det. Naturligtvis pgick ngon sork utbyte av varor. Man hade kanske inte, tillrckligt med ull fr att gara en verrock, eller ocks kunde det hnda att det i familjen inte fanns ngon som var tillrckligt skicklig eller hade tillrckligt gott om tid fr att gra verrocken. I s fall vore ens svar p frgan om verrocken: Jag betalade tjugo liter vin fr den. Denna transaktion gde frmodligen rum vid den varje vecka terkommande marknad som hlls utanfr ett kloster eller ett slott eller i en nraliggande stad. Dessa marknader stod under biskopens eller herremannens verinseende, och p den utbyttes de verskottsvaror som producerats av deras livegna eller deras hantverkare. Men eftersom handeln befann sig p en mycket lg niv fanns det inget skl att producera, ett stort verskott. Folk framstller eller odlar mer av en vara n de sjlva behver endast om det finns en stndig efterfrgan utifrn. Nr den efterfrgan saknas finns det inget som stimulerar till produktionen av ett verskott. Drfr var handeln vid marknaderna aldrig srskilt stor och var alltid begrnsad till trakten. Ett annat hinder fr att den skulle kunna bli mera omfattande var vgarna. De var smala, knaggliga, leriga och i strsta allmnhet olmpliga fr resor. Till yttermera visso hemsktes de av tv slags rnare vanliga banditer och feodal-herrar som hejdade kpmnnen och tvingade dem att betala avgifter fr att f resa p deras elndiga vgar. Herrarnas tullavgifter var en s vanlig freteelse, att nr Odo av Tours p tiohundratalet byggde en bro ver Loire och tillt fri lejd ver den, skapade hans tilltag stor frvning. Det fanns andra svrigheter nr det gllde handeln. Pengar var sllsynta, och de som fanns var av olika slag p olika platser. Vikter och mtt varierade ocks frn ort till ort. Att frakta varor ver lnga strckor var under dessa frhllanden uppenbarligen obekvmt, farligt, svrt och obehagligt dyrt. Samtliga dessa skl gjorde att handeln vid dessa lokala feodala marknader var begrnsad. Men den frblev inte begrnsad. Det kom en tid d handeln vxte och vxte till dess den i grunden frndrade hela livet p medeltiden. Tiohundratalet sg handeln ta stora steg framt; elvahundratalet sg Europa helt omvandlas p grund av handeln. Korstgen gav handeln en viktig impuls. Tiotusentals europer korsade kontinenten till lands och till sjss fr att rycka det heliga landet ur muhammedanernas vld. De behvde frrd lngs rutten och kpmn tfljde dem fr att tillfredsstlla deras behov. De korstgsfarare som tervnde frn sin resa till sterlandet frde med sig tillbaka en aptit p det frmmande och dyrbara slag av mat och kldedrkt de sett och njutit av. Deras efterfrgan skapade en marknad fr dessa varor. Dessutom hade det intrffat en stark kning av befolkningen efter tiohundratalet och de mnga fler mnniskorna behvde mycket fler varor. Ngra av dessa mnniskor var utan jord och sg i korstgen ett tillflle att frbttra sin position i livet. Ofta upphjdes grnskrig mot muhammedanerna lngs Medelhavets strnder och mot stammarna i stra Europa till rangen av korstg fastn de i sjlva verket var plundringstg efter krigsbyte och jord. Kyrkan gav dessa hrjningstg en tckmantel av respektabilitet genom att f det att verka som om de vore krig vilkas mlsttning det var att sprida evangeliet eller utrota kttare eller frsvara det heliga landet. Det hade fretagits pilgrimsfrder till det heliga landet sedan lng tid tillbaka (det gjordes 34 stycken under sju-, tta- och niohundratalet och 117 under tiohundratalet). nskan att rdda det heliga landet var uppriktig, och den understddes av mnga som inte hade ngon egen vinning av saken. Men korstgsrrelsens verkliga styrka och den energi med vilken den genomfrdes grundade sig vsentligen p frdelar som kunde vinnas av vissa grupper. Frst var det kyrkan. Den hade givetvis ett hederligt religist motiv. Den var ocks frnuftig nog att inse att det var en krigfrande tidslder man levde i, och drfr kom den p iden att

15 verfra krigarnas vldsamma lidelser till andra lnder, som kunde gras kristna om de stridande var segerrika. 1095 kom pven Urban II till Clermont i Frankrike. P ett ppet flt, eftersom det inte fanns ngon byggnad tillrckligt stor fr att rymma alla dem som ville hra honom, uppmanade han sina hrare att brja ett korstg. Enligt Fulcher av Chartres, som var nrvarande vid tillfllet, anvnde pven fljande ord: ... Lt dem som hittills plgat att p ett syndfullt stt kmpa mot de troende i privata krig slss mot de otrogna ... Lt dem som hittills varit banditer bli soldater. Lt dem som hittills slagits mot sina brder och frnder nu kmpa mot barbarerna, s som de borde gra. Lt dem som frut varit legoknektar till lga lner nu f sin eviga belning... Kyrkan ville utvidga sin makt, och ju strre kristendomens utbredning var, dess strre blev makten och rikedomen fr kyrkans del. Fr det andra var det den bysantinska kyrkan och det bysantinska imperiet med dess huvudstad Konstantinopel som befann sig mycket nra centrum fr muhammedanernas makt i Asien. Medan den romerska kyrkan i korstgen sg en mjlighet att utvidga sin makt sg den bysantinska kyrkan i korstgen ett stt att hindra den muhammedanska frammarschen mot dess eget omrde. Fr det tredje var det adelsmnnen och riddarna, som ville ha krigsbyte eller som hade skulder, som mste betalas av, och det fanns yngre sner, som antingen hade ett mycket litet arv eller ocks inget alls alla dessa trodde sig i korstgen se ett tillflle att skaffa sig land och rikedomar. Fr det fjrde var det de italienska stderna Venedig, Genua och Pisa. Venedig hade alltid varit en handelsstad. En stad, belgen p en grupp ar, var frutbestmd att bli handelsstad. Om gatorna i en stad r kanaler kan man vnta sig att mnniskorna som bor dr ska knna sig lika hemma p en bt som p landbacken, och s frhll det sig mycket riktigt med venetianarna. Venedig hade dessutom ett idealiskt lge vid en tidpunkt d den handel som verkligen var betydelsefull var handeln med stern och med Medelhavet som frbindelseled. En blick p kartan r tillrcklig fr att visa varfr Venedig och de andra italienska stderna blev handelsmetropoler. Ngot som kartan inte visar, men som inte desto mindre r sant, r att Venedig hade fortsatt att vara knutet till Konstantinopel och stern lngt efter det vstra Europa hade brutits loss drifrn. Eftersom Konstantinopel under ganska lng tid hade varit den mest betydelsefulla staden i medelhavsomrdet, var detta en extra frdel. Det betydde, att kryddor, siden, muslin, droger och mattor kom att fraktas till Europa av venetianarna som hade odlat kontakterna bst. Eftersom de framfr allt var handelsstder, ville Venedig, Genua och Pisa ha speciella handelsprivilegier med stderna lngs Mindre Asiens kust. I dessa stder levde de hatade muselmanerna, Kristi fiender. Men gjorde det ngon skillnad fr venetianarnas vidkommande? Inte alls. De italienska handelsstderna sg i korstgen en chans att f kommersiella frdelar. Och resultatet var att det tredje korstget som ml hade, inte att tervinna det heliga landet men att skaffa handelsfrmner t de italienska stderna. Korstgsfararna for frbi Jerusalem och gnade sig i stllet t handelsstderna lngs kusten. Det fjrde korstget inleddes r 1201. Denna gng spelade Venedig den mest betydande och mest inkomstbringande rollen. Villehardouin var en av sex ambassadrer som kom till dogen av Venedig fr att be om hjlp att transportera korstgsfararna. Han berttar om en verenskommelse som uppnddes i mars det ret: Sire, vi har kommit till er p uppdrag av de dla herrarna av Frankrike, som har ptagit sig korset ... de ber er fr Guds skull ... att frse dem med transport- och rlogsfartyg. P vilka villkor? frgade dogen.

16 Under vilka villkor ni n freslr eller rder oss till, frutsatt att de kan uppfylla dem, svarade sndebuden ... Vi skall leverera huissiers [fartyg med en drr, huis, i aktern, som kunde ppnas s att hstar kunde fras ombord] som kan frakta 4.500 hstar och 9000 vpnare, och fartyg fr 4.500 riddare och 20.000 fotsoldater. verenskommelsen skall vara att frse alla dessa hstar och karlar med mat i nio mnader. Det r det minsta vi skall gra, under frutsttning att vi erhller fyra marker per hst och tv marker per karl ... Och vi skall gra nnu mera: vi skall till detta lgga femtio bevpnade galrer fr vr krlek till Gud; p villkor att s lnge vr allians varar vi skall mottaga hlften och ni den andra hlften av allt det land och de pengar ni tar ... Sndebuden ... sade: Sire, vi r beredda att underskriva denna verenskommelse? Man kan av verenskommelsen sluta sig till att medan venetianarna var villiga att hjlpa detta korstg p traven fr sin krlek till Gud, lt de inte denna stora krlek frblinda dem till den grad att de avstod frn en ansenlig del av krigsbytet. De var framstende affrsmn. Frn religis synpunkt var resultaten av korstget kortlivade, eftersom muhammedanerna s smningom tog tillbaka kungadmet Jerusalem. Men frn handelssynpunkt var korstgens resultat oerhrt viktiga. De bidrog till att vcka Vsteuropa ur dess feodala slummer genom att sprida bedjare, stridsmn, arbetare och en vxande kpmannaklass ver hela kontinenten, de kade efterfrgan p utlndska varor; de tog medelhavsrutten frn muhammedanerna och gjorde den terigen till den stora handelsled mellan st och Vst, som den utgjort i antiken. Om tio- och elvahundratalet upplevde en handelns renssans i Medelhavet, bidrog de ocks till ett stort uppvaknande i frga om handelsmjligheterna p haven i norr. Dr var det inte frga om renssans. Dr blev handeln fr frsta gngen aktiv p allvar. P Nordsjn och stersjn skyndade fartyg frn den ena platsen till den andra fr att lasta fisk, timmer, talg, hudar, lder och plsar. Ett centrum fr denna handel p haven i norr var staden Briigge i Flandern. Alldeles som Venedig i sder var Europas kontakt med stern, var Briigge dess kontakt med den ryska och skandinaviska vrlden. Det terstod endast fr de tv vitt skilda handelscentra att hitta sin bsta mtesplats, dr de skrymmande frndenheterna frn Norden lttast kunde bytas mot de dyrbara lyxvarorna frn stern. Eftersom handeln, om den fr en god, start, vxer lavinartat, stod det inte lnge p frrn ett sdant handelscentrum hittades. Kpmnnen som fraktade varor frn Norden mtte de kpmn som hade kommit ver Alperna i sder p Cham pagnesltten. Hr hlls stora marknader i ett antal stder, och de viktigaste gde rum i Lagny, Provins, Bar-sur-Aube och Troyes. I dag frsiggr handel verallt, oavbrutet. Vra transportmedel r s fullndade, att varor frn vrldens mest avlgset liggande delar kommer i en stndig strm till vra stora stder, och allt man behver gra r att g till affren och vlja ut vad man vill ha. Men p elva- och tolvhundratalet var transportmedlen, som vi sett, inte s vl utvecklade. Inte heller fanns det en stndig efterfrgan verallt fr varor, som kunde bilda underlag fr affrer som hll ppet varje dag hela ret runt. De flesta stder kunde drfr inte ha stndig handel. De regelbundet terkommande marknaderna i England, Frankrike, Belgien, Tyskland och Italien var ett steg i riktning mot permanent handel. Orter som tidigare litat till marknaden en gng i veckan fr att tcka sina enkla behov, upptckte nu att den marknaden inte rckte till fr att ta vara p de vxande handelsmjligheterna. Poix i Frankrike var ett exempel p den saken. Dr bad man kungen att ge sin tilltelse till anordnandet av en varje vecka terkommande marknad och dessutom tv stora mssor om ret. Detta r en del av kungens brev, som behandlar den saken: Vi ha mottagit den dmjuka begran frn vr kre och hgt lskade Jehan de Crquy,

17 herre till Canaples och Poix vilken underrttar oss att nmnda by Poix och dess frorter r belgna p god och brdig mark, och att nmnda by med frorter r vl byggd och rustad med hus, mnniskor, kpmn, invnare och andra, och desslikes att dit kommer, p resa och terresa, mnga kpmn och varor frn landet dromkring och annorstdes, och att det r nskvrt och ndvndigt att dr ha tv mssor om ret, och en marknad varje vecka ... Av detta skl r det som vi ... ha inrttat och pbjudit fr nmnda by Poix ... tv mssor varje r och en marknad varje vecka. I sjlva verket var de mer betydelsefulla Champagne-mssorna s arrangerade att de varade hela ret nr en slutade brjade nsta o.s.v. Kpmnnen flyttade med sina varor frn mssa till mssa. Det r viktigt att lgga mrke till skillnaden mellan de lokalt betonade marknaderna som hlls varje vecka under den tidiga medeltiden och dessa stora marknader eller mssor som hlls frn elva- till fjortonhundratalet. Marknaderna var sm, och dr handlades mest med varor frn orten, framfr allt frn jordbruket. Mssorna andra sidan var vldiga tillstllningar, dr man handlade med varor i parti och minut som kom frn hela den d knda vrlden. Mssan var distributionscentrum dr stora kpmn, till skillnad frn de sm grdfarihandlarna och de lokala hantverkarna, kpte och slde de utlndska varor som kom frn st och vst, frn norr och sder. Lyssna till detta tillknnagivande frn 1349, betrffande mssorna i Champagne: Alla handelskompanier och ven individuella kpmn, italienare, transalpiner, florentinare, milaneser, lucheser, genuesare, venetianer, tyskar, provercaler och de frn andra lnder, som inte tillhr vrt kungarike, skall om de nskar hr bedriva handel och tnjuta marknadens, privilegier och goda seder ... i fred komma hit, hr vistas och hrifrn fara, vilket gller dem sjlva, deras varor och deras vgvisare, och tnjuta marknadens fria lejd i vilken Vi mottager dem, uran att behva underkasta sig gripande, arrest eller svrigheter frn andra n vakterna vid dessa mssor Lgg mrke till att hrskaren ver Champagne, frutom att inbjuda handelsmn frn alla hll att komma till mssan, ocks erbjuder dem fri lejd till och frn mssan. Man kan ltt gissa sig till hur viktigt detta var i en tid d banditer hrjade p vgarna. Ofta undantogs ocks kpmnnen som var p vg till mssan frn de besvrliga tullar och avgifter, som feodalherrarna lngs vgarna vanligen begrde. Allt detta arrangerades av herren till den provins dr mssan hlls. Vad hnde om en grupp kpmn anflls av ett rvarband p vgen? D vgrades kpmnnen i den provins dr verfallet gt rum sjlva tilltrde till mssan. Detta var naturligtvis ett fruktansvrt straff, eftersom det innebar att handeln i det om rdet upphrde. Men varfr skulle herren till den stad i vilken mssan skulle hllas ta p sig besvret med dessa speciella anordningar? Helt enkelt drfr att mssan inbringade stora inkomster bde fr hans domner och fr honom sjlv personligen. De kpmn som bedrev handel vid mssarna betalade honom fr detta privilegium. Det fanns en srskild avgift fr att f komma in p mssan och fr att lmna den och fr att lagra sina varor dr; det fanns omsttningsskatt och skatt fr den bod man hyrde. Kpmnnen brkade inte om dessa avgifter, fr de var knda, fixerade och inte srskilt hga. Mssorna var s stora att de ordinarie stadsvakterna inte rckte till fr uppgiften; de hade egen utstllningspolis, srskilda vakter och domstolar. Nr en dispyt seglade upp, handhades den av rttvisa poliskonstaplar och avgjordes i rttvisa domstolar. Allt var noga och effektivt organiserat. Programmet p mssorna var vanligen ett och detsamma. Efter ngra dagars frberedelser under vilka man packade upp varorna, satte upp utstllningsbodarna, betalade avgifterna och sktte om alla andra saker, ppnade den stora mssan. Medan dussintals gycklare frskte roa

18 mnniskorna, som gick frn bod till bod, pgick frsljningen. Fast man slde varor av alla slag hela tiden, var vissa dagar vikta fr handel med srskilda varor som klde och hudar. I ett dokument med rtalet 1429 som gller mssan i Lille, blir vi varse ett annat viktigt knnetecken fr dessa stora handelscentra: .. till nmnde Jehan de Lanstais ha Vi i vr synnerliga nd medgivit ... att varhelst han finner lmpligt vid nmnda mssa i nmnda vr stad Lille eller varhelst vxling av penningar har pgtt han m uppstta en disk och vxla pengar ... fr s lng tid som Vi finna lmpligt ... I gengld skall han rligen till vr uppbrdsman i Lille betala en summa p tjugo parisiska livrer. Dessa vxlare var en s viktig del av mssan att mssans avslutande dagar var vikta fr penningtransaktioner, p samma stt som det fanns speciella dagar avdelade fr frsljningen av klde och lder. Mssorna var sledes betydelsefulla inte bara p grund av handeln men ocks p grund av de finansiella transaktioner som gjordes dr. I centrum av mssan i vxlarens bod vgdes, vrderades och vxlades de mnga olika mynten; man frmedlade ln, gamla skulder betaldes, kreditbrev inlstes och vxlar cirkulerade fritt. Hr sktte tidens bankirer om finansiella transaktioner av enormt omfng. Genom att gadda sig samman kontrollerade de stora tillgngar. Bland deras kunder fanns pvar och kejsare, kungar och prinsar, republiker och stder. S viktigt hade handhavandet av pengar blivit, att det var ett srskilt yrke. Detta r en viktig sak eftersom det visar hur handelns utveckling frde med sig en frndring frn den gamla naturahushllningen, i vilken det ekonomiska livet fortgick praktiskt taget utan ngra pengar alls. Det fanns nackdelar frknippade med byteshandeln under den tidiga medeltiden. Det lter enkelt att byta sina tjugo liter vin mot en verrock, men i praktiken var det inte s ltt som det lter. Man mste trffa p en person som hade vad man nskade och som nskade vad man sjlv hade. Om man dremot fr in pengar i bilden, vad r det som hnder? Pengar accepteras av alla, oavsett vad de verkligen behver, fr de kan vxlas mot vad som helst. Nr pengar r i allmnt bruk behver man inte bra med sig sina tjugo liter vin till dess man rkar trffa p ngon som vill ha vin och har en verrock i utbyte fr det. Nej, allt man behver gra r att slja sitt vin fr pengar, och sedan kpa en verrock fr pengarna. Fastn det enkla vxlingsfrfarandet nu blivit en dubbel transaktion drigenom att pengar kommit med i bilden, sparar man inte desto mindre bde tid och energi. P s vis gr pengarna varuhandeln enklare och stimulerar p det sttet handeln. Handelns tillvxt r i sin tur en reaktion p penningtransaktionernas omfng. Efter elvahundratalet frndrades nringslivet utan marknader till ett nringsliv med mnga marknader; och med handelns kning frndrades den tidiga medeltidens och herrestenas naturahushllning till penninghushllning i en vrld med expanderande handel.

3. Staden
Nr handeln frn att ha varit en rnnil utvecklades till en bred strm, fick varje gren av nringslivet kad livskraft och blomstrade upp. Ett av de viktigaste resultaten av handelns kning var stdernas tillvxt. Det hade naturligtvis funnits ett slags stder ocks innan denna kning av handeln gde rum. Det rrde sig om de militra knutpunkter och domarsten i landet. Dr kungen hll domstol och det var avsevrd trafik av mnniskor. De var egentligen landsbygdsstder, och de hade inga speciella privilegier eller ngon stadsstyrelse, som klart skilde dem frn den kringliggande bygden. Men de nya stder som vxte upp nr handeln kade, och de gamla stder som fick nytt liv nr de stimulerades av handeln, erhll en annan karaktr.

19 Om stder vxer upp i omrden dr handeln kar snabbt, d skulle man under medeltiden leta efter vxande stder i Italien och Nederlnderna. Det var just dr som de frsta stderna stod att finna. I samma takt som handeln fortsatte att expandera, vxte fler stder upp p de stllen dr tv vgar mttes, eller vid en flodmynning eller dr terrngen sluttade p ett frdelaktigt vis. Det var sdana platser, som kpmnnen vanligen skte sig till. Dr fanns det ocks fr det mesta en katedral eller en befst plats, en borg som kunde ge skydd i orostider. Vandrande kpmn, som vilade upp sig ett tag mellan sina lnga resor eller vntade p att isen skulle g upp igen eller en lerig vg terigen bli mjlig att trafikera, stannade av naturliga skl nra fstningens murar eller i skuggan av katedralen. Allteftersom fler och fler kpmn kom samman p dessa stllen, uppstod en faubourg, d.v.s. ett omrde utanfr borgen. Det stod inte lnge p frrn denna frstad var mer betydande n den gamla borgen sjlv. Snart byggde kpmnnen i frstaden, eftersom de ville ha skydd, murar runt sin stad, och drefter blev de ldre murarna ondiga och fll i spillror. Den ldre borgen expanderade inte utt utan absorberades av den nyare faubourgen, dr saker och ting brjade hnda. Folk lmnade sina gamla byar vid herrestena fr att brja p ny kula i dessa vxande stder. Den expanderande handeln innebar mer arbete fr fler mnniskor, och mnniskorna kom till staden fr att skaffa sig de arbetstillfllena. Nu br man inse att vi inte skert vet huruvida det ovanstende r sant. Det r helt enkelt en gissning som vissa historiker gjort, framfr allt r Henri Pirennes sammanstllning av indicier fr att det verkligen var p detta stt som stder under medeltiden kom till lika fascinerande lsning som ngon detektivroman. Ett av hans mer uppenbara bevis fr att kpmannen och stadsbon var en och samma person r att ordet mercator, vilket betyder kpman, och burgensis, vilket betyder stadsbo, fram till brjan av elvahundratalet anvndes om vartannat fr att beteckna samma sak. Om man nu erinrar sig hur det feodala samhllet var uppbyggt, frstr man att handelns kning som ledde till framvxten av stder, vilka framfr allt beboddes av en kpmannaklass p upptgende, sakta men skert ledde till konflikt. Feodalismen, hela vsen prglades av en strvan att stnga in och omgrda, medan kpmnnens aktivitet i stderna prglades av frihet. Den mark som stderna lg p gdes av feodalherrar, biskopar, adelsmn, kungar. Dessa feodalherrar sg till att brja med ingen skillnad mellan sin stadsmark och sina vriga gor. De vntade sig att de skulle kunna uppbra avgifter, utva sitt sedvanliga monopol, plgga skatter och arbetsplikt och ha hand om domstolarna, p samma stt som de gjorde p sina gods. Men det var ngot som inte kunde ske i stderna. Alla dessa former var feodala, och de baserade sig p gandet av jorden. Och vad stderna gllde mste alla dessa former ndras. De feodala bestmmelserna och den feodala rttvisan hade bestmts genom sedvnjorna och var svra att ndra. Men handeln r till sin natur aktiv, stndigt vxlande och otlig vad gller sprrar. Den kunde inte passa in i feodalismens strikta ram. Stadslivet skilde sig frn livet p herrestet och man mste hitta nya former. tminstone var detta vad kpmnnen ansg. Och fr dessa fretagsamma handelsmn var tanken snart omsatt i handling. De hade lrt sig att enighet ger styrka. Nr de reste p vgarna slog de sig samman fr att kunna frsvara sig mot strtrvare; nr de reste till havs slog de sig samman fr att skydda sig mot pirater; nr de drev handel vid marknader och mssor slog de sig samman fr att f fram bttre avtal med sina kade resurser. Nr de nu mtte feodala restriktioner, som lamslog deras anstrngningar, slog de sig terigen samman i ngot som kallades skrn eller hansor fr att t sina stder vinna den frihet som var ndvndig fr fortsatt expansion. Om de fick vad de ville ha utan att slss var de njda; om de mste slss fr att f vad de ville ha, d slogs de.

20 Vad var det nu de ville ha? Vilka krav var det som kpmnnen i dessa vxande stder stllde? Hur kom deras frnderliga vrld att kollidera med den ldre feodala vrlden? Stadsborna ville ha sia frihet. De ville komma och g som de nskade. Ett gammalt tyskt ordsprk, som gllde ver hela vstra Europa, Stadtluft macht frei (Stadsluften gr en fri) visar att de fick vad de efterstrvade. S sant var detta ordsprk att mnga stders privilegiebrev under elva- och tolvhundratalet innehll en klausul, som pminde om den kung Ludvig VII gav t staden Lorris 1155: Envar som vistas ett r och en dag i Lorris frsamling utan att vara frfljd av fordringsgare frn andra platser och som inte vgrat att frelgga oss eller vr borgmstare sitt fall skall dr fritt och utan hinder bygga och bo. Mnga nutida stder brukar ha skyltar vid infarten, som talar om stadens vxande industri och som sger vlkommen till turisterna. Om Lorris och andra stder praktiserat denna det tjugonde rhundradets teknik, skulle de kanske satt upp sdana hr skyltar:

Stadsborna ville h mer n sin egen frihet. De ville ocks att jorden skulle vara fri. Den feodala sedvnjan att inneha ett omrde i frlning frn ngon som i sin tur innehade det frn ngon annan, fll dem inte i smaken. Stadsbon betraktade jorden i ett annat sken n den feodale markgaren gjorde. Stadsbon kunde pltsligt komma att behva kontanter fr ett affrsfretag, och d ville han vara sker p att han kunde inteckna eller slja sin egendom fr att f fram de pengarna utan att be en rad lnsherrar om lov. Samma stadga fr staden Lorris uttryckte detta i fljande ordalag: Envar borgare som nskar slja sin egendom skall ha privilegiet att s frfara. Man behver bara erinra sig jordgandesystemet sdant det beskrivs i denna boks frsta kapitel fr att inse vilken frndring handeln och stderna hade vgabragt. Stadsborna ville sitta till doms ver sig sjlva i sina egna domstolar. De invnde mot de lngsamma domstolarna vid herrestena som hade inrttats fr ett statiskt samhlle och var totalt ofrmgna att handlgga de nya problem som uppstod i en livlig handelsstad. Vad visste till exempel en slottsherre om inteckningar eller om kreditbrev eller om affrsjuridik i allmnhet. Inte ett vitten. Och ven om han frstod sig p sdant stod det klart att han anvnde sin kunskap och sin position till att frmja sina egna intressen, inte stadsbornas. Stadsborna ville etablera sina egna domstolar rustade att handlgga deras egna problem i deras eget intresse. De ville ocks stifta sin egen strafflag. Att uppehlla freden i den lilla slottsbyn var en helt annan sak n att uppehlla ordningen i den vxande staden med dess strre rikedomar och dess oroliga befolkning. Stadsborna knde till problemen p ett stt som lnsherren inte gjorde. De ville ha sin egen stadsordning. Stadsborna ville beskatta sig sjlva enligt sitt eget huvud och f den saken ur vrlden. De motsatte sig de mnga feodala plagorna, avgifterna, tjnsterna och btesplagorna, som

21 irriterade dem och som i deras frnderliga vrld bara trasslade till saker och ting. De ville gra affrer och drfr strvade de efter att avskaffa alla de tullar och avgifter som besvrade dem. Om de misslyckades med att fullstndigt avskaffa tullarna, lyckades de i varje fall att p ett eller annat stt ndra dem s att de blev mindre besvrande. Kontrollen ver stderna var inte ngot som borgarna fick p ett brde, utan det blev en bit i taget. Till att brj med kunde lnsherren slja ngra av sila rttigheter i staden till stadsborgarna. Sedan slde han mer och mer och slutligen blev staden praktiskt taget oberoende av honom. Detta r tydligen vad som intrffade i den tyska staden Dortmund. 1241 slde greven av Dortmund till dess invnare ngra av sina feodala rttigheter i staden: Jag, Conrad, greve av Dortmund, och min hustru Giseltrude och alla vra lagliga arvingar slja ... till borgarna och staden Dortmund vrt hus som r belget nst intill marknadsplatsen vilket vi lmna till dem fr all framtid, tillika med de rttigheter vi innehaft frn det heliga romerska vldet i slaktarhusen och hos skoflickarne ... samt i bageriet och i huset som ligger ovanfr domstolen, fr ett pris av 2 denarii fr slakthuset och desslikes 2 denarii fr skoflickarnes hus och fr bageriet och byggnaden ovanfr domstolen ett sklpund peppar, som skall givas oss rligen. ttio r senare slde en annan greve Conrad fr en rlig rnta till rdet och medborgarna i Dortmund, till dessas uteslutande innehav, hlften av grevskapet Dortmund, vilket innefattade domstolarna, tullarna, avgifterna och intkterna, och allting innanfr murarna, med undantag av grevens eget hus, hans personliga borgensmn och Sankt Martinskapellet. Man skulle kunna tro att de feodala biskoparna och herremnnen mrkte att betydelsefulla sociala frndringar gde rum. Man skulle kunna tro att ngra av dem insg att de inte kunde st i vgen fr dessa historiska krafter. Somliga av dem insg detta men mnga gjorde det inte. Det fanns vissa som var tillrckligt sluga fr att knna p sig vad som hll p att hnda, gjorde det bsta av situationen och till sist klarade sig ganska bra. Men det gick inte alltid s fred igt till. Det tycks frhlla sig s genom hela historien att de som sitter vid makten, de som har det bra, inte skyr ngra medel fr att behlla vad de har. En hund slss fr sitt ben. Och i mnga fall satte de feodala biskoparna och herrarna (speciellt biskoparna) tnderna i sina ben och vgrade ge tappt frrn de tvingades gra det nr stadsborna tillgrep vld. Betrffande en del var det inte bara frgan om att hlla fast vid sina gamla ,privilegier p grund av de frmner de tnjt. Som s ofta intrffar i historien trodde mnga av de mnniskor som hade det vl stllt, att om inte allting frblev vid det gamla s skulle hela samhllsordningen krossas. Och eftersom stadsborna inte var verens med dem om den saken fick mnga stder inte sin frihet frrn vld utbrutit. Detta frefaller bevisa vad den amerikanske domaren Oliver Wendell Holmes en gng sade: Nr oenigheten mellan oss r tillrckligt stor frsker vi dda vr meningsmotstndare hellre n lta honom f vad han vill ha. I sjlva verket var de kmpande stadsborna, som leddes av de organiserade kpmnnens gillen, inte revolutionrer i vr mening. De slogs inte fr att strta herremnnen utan fr att f dem att ltta p ngra av sina utntta feodala sedvnjor som utgjorde ett avgjort hinder fr handelns expansion. De skulle inte ha skrivit, s som de amerikanska revolutionrerna gjorde, att alla mnniskor har skapats fria och jmlika. Inte alls. Den personliga friheten krvdes inte som en naturlig rtt. Man skte den bara fr de frdelar den medfrde. Till den grad frhll det sig s, sger Henri Pirenne, att exempelvis i Arras kpmnnen frskte att sjlva bli klassificerade som livegna hos Sankt Vast-klostret fr att tnjuta den befrielse frn marknadstullar som tillerknts klostret. Stderna ville ha frihet frn inblandning i sin expansion, och efter ett par rhundraden fick de vad de efterstrvade. Graden av frihet vxlade, vilket gr det lika svrt att ge en

22 sammanfattande bild av fri- och rttigheter och organisation i den medeltida staden, som det var svrt att beskriva livet p herrestet. Det fanns helt oberoende stder i stil med Italiens och Flanderns stadsrepubliker; det fanns fria samhllen med vxlande grad av oberoende; och det fanns stder som ntt och jmnt lyckades pressa fram ngra privilegier frn sina feodala herrar och som i viss utstrckning frblev under deras kontroll. Men vad staden n hade fr rttigheter, frskrade sig dess invnare om att de hade en stadga som bekrftade dessa rttigheter. Detta var gnat att frhindra dispyter, om det ngon gng intrffade att herremannen eller hans uppdragsmn glmde bort dem. I inledningen till en stadga som verlmnades av greven av Ponthieu till staden Abbeville 1184, framlgger greven sjlv ett av sklen till att stadsborna satte sdant vrde p sina stadgar och privilegiebrev att de hll dem noga inlst och ibland till och med ristade in dem i guldbokstver p rdhusets eller kyrkans vgg: Eftersom vad som r stadfst i skrift lktare stannar i minnet hos mnniskan, tillknnagiver jag, Jean, greve av Ponthieu, att jag eftersom min farfader, greve Guillaume Talvas slt till borgarna i Abbeville rtten att ha en kommun och borgarna inte ha en autentisk kopia av detta kpebrev, har garanterat t dem ... rtten att ha en kommun och att fr all framtid bibehlla densamma .. Etthundrattiosex r senare, 1370, frefaller borgarna av Abbeville att ha en ny herre, kungen av Frankrike sjlv. Tydligen hade rrelsen fr stdernas frihet under de mellanliggande ren haft stora och snabba framgngar, fr kungen gr mycket lngt i sina lften i en order till sina mbetsmn: Vi ha givit och garanterar dem vissa privilegier, enligt vilka det framgr, inter alia (bland annat), att vi aldrig av vilket skl eller vid vilket tillflle det vara mnde, skola plgga nmnda vr stad Abbeville, eller ngra andra av stderna inom grevskapet Ponthieu ngra skatter, plikter eller andra subsidier, frsvitt det inte r till gagn fr sagda stder och p deras begran ... av vilket skl vi, under beaktande av den sanna krlek och lydnad som visats oss av nmnda supplikanter, uppdraga t eder alla och besvra eder att I skolen tillta borgarna, invnarna i nmnda stder, att handla, slja och kpa, att skaffa och frakta genom alla stder och omrden tillhrande nmnda grevskap, salt och vriga varor av alla slag, utan att tvinga dem att till oss eller vra mn och ombud betala ngon saltskatt, skatter, avgifter eller subsidier ... Denna skattebefrielse som kungen av Frankrike i ovanstende dokument beviljade kpmnnen, var bara ett av de privilegier de kmpade fr. I kampen fr stdernas frihet tog kpmnnen ledningen. De utgjorde den mktigaste gruppen i stderna och de vann fr sina gillen och hansor alla slags privilegier. Kpmannagillen utvade ofta ett monopol ver grosshandeln i stderna. Om man inte var medlem av kpmannagillet, var man strandsatt vad handeln anbelangade. 1280 beklagade sig exempelvis i staden Newcastle i England en man vid namn Richard infr kungen att ull, som tillhrde honom, hade beslagtagits av en grupp kpmn. Han ville f tillbaka sin ull. Kungen tillkallade kpmnnen och frgade dem varfr de tagit Richards ull. De sade till sitt frsvar att kung Henry III hade garanterat dem att borgarna i nmnda stad m ha ett gille med alla de fri- och rttigheter och den tullfrihet som ett sdant gille tillhrer ... Nr man frgar dem vilka friheter de anser sig ha i kraft av att vara medlemmar av frutnmnda gille, sger de att ingen, frsvitt han inte r medlem av gillet, kan skra till klde fr frsljning i staden, eller stycka ktt eller fisk, eller kpa frskt lder eller inhandla ull... Richard var tydligen inte medlem av gillet som ensamt hade rtt att handla med ull. I Southampton verkar det som om icke-medlemmar kunde f kpa varor men kpmannagillet kunde vlja frst och ingen simpel invnare eller frmling skall kunna kpsl om eller inhandla ngon vara som kommer till staden s lnge en gillesmedlem r nrvarande och nskar bjuda p eller kpa den; och om ngon s gr och befinnes skyldig, skall det han kper anses frverkat till konungen.

23 Lika mycket som gillena lyckades hlla icke-medlemmar p sin ort ur leken, lika framgngsrika var de nr det gllde att hindra utlndska kpmn frn att gra intrng p deras omrde. Deras ml var att f fullstndig kontroll ver marknaden. Alla varor som kom till staden eller lmnade staden mste passera deras hnder. Konkurrens frn utomstende skulle elimineras. Priset p varorna skulle avgras av gillena. I varje skede av handeln skulle de spela den ledande rollen. Kontroll ver marknaden skulle bli deras uteslutande monopol. Det r klart att kpmannagillena fr att kunna utva en sdan makt, fr att f detta handelsmonopol i de olika stderna, mste vara infrstdda med myndigheterna. Det var de. Eftersom de var de viktigaste personerna i staden hade kpmnnen stort inflytande nr det gllde att utse mbetsmn. P vissa orter stod mbetsmnnen direkt under deras inflytande; p andra blev kpmnnen sjlva mbetsmn; och p ngra f stllen freskrev lagen speciellt att endast gillesmedlemmar kunde inneha mbeten i stadsstyrelsen. Detta var sllsynt, men att det intrffade bevisas av freskrifter frn r 1328 i staden Preston i England: Bara de borgare vilkas namn finnes inskrivna i kpmannagillet kunna bli borgmstare; ty konungen ger frioch rttigheter t de borgare som ro medlemmar av gillet och t inga andra. Kpmannagillena, som var s angelgna om att f monopolprivilegier och som var s noga med sina rttigheter, hll efter sina egna medlemmar genom en hel rad freskrifter som var och en mste flja. Om man var medlem av ett gille hade man vissa frdelar, men man kunde frbli medlem bara om man strikt efterlevde sammanslutningens regler. Dessa regler var mnga och strnga. Om man brt mot dem kunde man bli utsparkad ur gillet eller straffad p annat stt. En metod som r av srskilt intresse fr oss praktiserades av ett gille i Chester i England fr ver trehundra r sedan. 1614 beordrades kpmannen T. Aldersley av jrn- och manufakturhandlarna i Chester att stnga sin butik, sedan man funnit att han brutit mot sammanslutningens stadga. Han vgrade. Drfr gingo varje dag tv andra av hans kolleger hela dagen framfr nmnda butik och frbjdo och avrdde alla dem som kommo till nmnda butik frn att kpa varor dr och hejdade dem som kom dit fr att kpa varor. Man kan gra den tmligen skra gissningen att herr Aldersley inte kunde hindra denna sorts demonstrationer genom att ska ett domstolsfrelggande mot dem som man gjorde under 1900-talets tidiga r mot fackfreningsdemonstrationer, ty gillet var alltfr mktigt. I sjlva verket hade gillena inflytande inte bara i sin egen stad utan vida omkring. De skaffade sig detta inflytande genom sin beprvade metod att sl sig samman. Den bermda Hansan i Tyskland r det mest slende exemplet p hur man frenade olika gillen till en mktig organisation. Hansan hade handelsstationer, vilka var fstningar lika mycket som upplagsplatser, och som strckte sig frn Holland till Ryssland. S mktig var denna sammanslutning, som vid hjden av sin makt omfattade ver etthundra stder, att den praktiskt taget monopoliserade norra Europas handel med vrlden i vrigt. Den var en stat i staten, som ingick handelsfrdrag, skyddade sin egen handelsflotta med egna rlogsmn, rensade de nordliga haven frn pirater och hade sina egna lagstiftande frsamlingar. De rttigheter som kpmn och stder tillvann sig terspeglar handelns vxande betydelse som klla till rikedom. Och kpmnnens stllning i staden terspeglar penningrikedomens vxande betydelse i frhllande till den rikedom som baserade sig p jordinnehav. Under den tidiga feodaltiden var jorden den enda mttstocken p en mnniskas rikedom. Efter handelns expansion upptrdde ett annat slags rikedom penningrikedomen. Under den tidiga feodal-perioden hade pengar varit ngot statiskt, avgrnsat och orrligt; nu hade det blivit ngot aktivt, levande, ngot som var i stndig rrelse. Under den tidig feodalperioden befann sig bedjarna och stridsmnnen som gde jorden hgst upp p den sociala trappstegen. De levde p frukten av det arbete, som de livegna som befann sig vid den andra nden av

24 trappstegen utfrde. Nu hade en ny grupp intrtt p scenen medelklassen, som livnrde sig p ett nytt stt, genom att kpa och slja. Under feodaltiden var jordinnehavet den enda kllan till rikedom, det som gav prsterskapet och adelsmnnen makt att regera. Nu frde penninginnehavet, en ny klla till rikedom, med sig delaktighet i regerandet fr den upptgende medelklassen.

4. Nya ider i stllet fr gamla

Nufrtiden grs de flesta affrer med lnta pengar som man betalar rnta fr. Om ASEA skulle vilja kpa upp en annan koncern som har konkurrerat med ASEA, skulle man frmodligen lna pengar fr att gra det. Fretaget skulle kunna slja aktier, vilket helt enkelt innebr ett lfte att med rnta betala tillbaka den summa pengar, som aktiekparen lnar ut t fretaget. Nr karamellaffrens gare i ert kvarter vill skaffa sig ny och dyr inredning i sin butik, gr han till banken fr att lna pengar. Banken lnar honom pengarna och krver honom p rnta fr dem. Bonden som vill kpa upp det stycke jord som ligger intill hans gor kan ta en inteckning p sin grd fr att f fram pengarna fr kpet. En inteckning r helt enkelt ett ln till bonden, och p det lnet betalar han rlig rnta. Vi r s vana vid att man p detta vis betalar rnta fr pengarna man lnar, att vi frestller oss att det r en naturlig sak och att det alltid har varit p det viset. Men s r det inte alls. En gng i tiden ansgs det som en svr frsyndelse att krva rnta fr de pengar man lnade ut. Under den tidiga medeltiden fanns det en samhllsmakt som frbjd utlnandet av pengar mot rnta. Den samhllsmaktens ord var lag i hela kristenheten. Samhllsmakten i frga var kyrkan. Att lna ut pengar mot rnta var ocker, sade kyrkan, och ocker var SYND. Det str med stora bokstver, fr det var p det viset varje uttalande som kyrkan gjorde betraktades p den tiden. Och speciell vikt tillmttes ett uttalande som hotade envar som brt mot det med evig frdmelse. Under feodaltiden hade kyrkan ett mycket starkare grepp ver mnniskornas sinnen n den har i dag. Men det var inte bara kyrkan som tyckte illa om ocker. Stadsstyrelserna och senare statsregeringarna utfrdade lagar mot det. En Lag mot Ocker som utfrdades i England, ld slunda: Men emedan ocker av Gud frbjudits ssom varande en frhatlig och avskyvrd synd ... vilken genom ogudaktiga lror och vertygelser kan finna fste i sjlen hos vissa giriga, ogina och snikna personer i detta rike ... stadfstes ... att ... ingen person eller personer av vilken stllning eller i vilket trngml de vara mnde, genom ngot korrumperat eller bedrgligt frfarande, taskspeleri eller annat medel, skall lna ut, giva eller avst frn ngon summa eller ngra summor som s utlnats ... vid vite av frlust av nmnda summa ... och ven av ockersumman ... och ocks vid vite av fngelsestraff. Denna lag terspeglade vad de flesta mnniskor under medeltiden ansg som ocker. De var verens om att det var en dlig sak. Men varfr? Hur hade denna instllning till rnta vuxit fram? Vi mste g till frhllandena i det feodala samhllet fr att f svar p den frgan. I den sorts, samhlle dr handeln var liten och dr mjligheten att, investera pengar och f vinst praktiskt taget inte alls existerade, frefll det tydligt och klart, att om en man ville ha ett ln, s var det inte fr att han nskade bli rik, utan drfr att han behvde det fr att leva. Han lnade pengar helt enkelt drfr att han rkat ut fr ngon olycka. Kanske hans ko hade dtt, eller torkan hade spolierat hans skrd. Han var illa ute och behvde hjlp. Det var medeltidens uppfattning att en person som hjlpte honom under sdana omstndigheter inte fick sko sig p hans olycka. Den goda kristna mnniskan hjlpte sin granne utan tanke p profiten. Om man lnade ngon en sck mjl, s vntade man sig att f tillbaka en sck mjl och inget mer. Om man tog emot mer n den sck mjl man lnat, ansgs det att man lurade

25 den andre vilket inte var riktigt gjort. Det var bara rtt att ta emot vad som tillhrde en, varken mer eller mindre. Kyrkan lrde att alla mnniskans handlingar var riktiga eller felaktiga. Mttstocken fr gott eller ont vad gllde mnniskans religisa handlingar var inte annorlunda n mttstocken fr hans ekonomiska handlingar. Kyrkans regler om gott och ont gllde ofrnderligt fr alla dessa handlingar. Nufrtiden kan det intrffa att en person handlar mot en frmling i en affrstransaktion p ett stt som han inte skulle gra mot en vn eller en granne. Vi har olika regler fr vra affrer och fr vra privata aktiviteter. En fabrikr kan sledes gra allt som str i hans makt fr att konkurrera ut en konkurrent. Han kan slja till lgre priser, ge sig in p ett frsljningskrig, skaffa srskilda rabatter fr sitt fretag, kort sagt frska sig p varje mjlighet att klmma t konkurrenten. Dessa handlingar kommer att ruinera konkurrenten. Fabrikren vet om detta men fortstter nd, fr affrer r affrer. nd skulle samma person inte fr en minut tillta att vnner och grannar svulte. Att p detta stt ha en mora fr sina ekonomiska handlingar och en annan fr sina icke-ekonomiska handlingar var ngot helt motsatt kyrkans lror under medeltiden. Och vad kyrkan lrde var vad de flesta mnniskor trodde. Kyrkan lrde att om vad som var bra fr en mnniskas plnbok skadade hennes sjl, s kom hennes andliga vlbefinnande i frsta rummet. Vad gagnar det en mnniska om hon vinner hela jorden men frlorar sin sjl? Om man fick mer n sin andel i ngon affr, s var det p ngon annans bekostnad, och det var ortt. Sankt Tomas ab Aquino, som var den strste av medeltidens religisa tnkare, frdmde profitbegret. Medan det motvilligt erkndes att handeln var nyttig, frvgrades handelsmnnen rtten att f mer ut av en affr n vad deras arbete var vrt. Kyrkans mn under medeltiden skulle ha uttalat sin kraftiga frdmelse ver mellanhanden som ett par rhundraden senare, enligt Disraelis definition, hade blivit en man som skojar ena sidan och skinnar den andra. Den moderna uppfattningen att varje affr r laglig s lnge man inte blir talad fr den, ingick inte i medeltidens frestllningsvrld. Dagens framgngsrike affrsman som kper fr s lite som mjligt och sljer fr s mycket som mjligt skulle ha frdmts flera gnger om under medeltiden. Fr att utfra en ndvndig samhllsuppgift var kpmannen berttigad till en rttvis belning men ingenting drutver. Inte eller ansgs det etiskt riktigt att, lgga mer pengar p hg n man behvde fr att frsrja sig Bibeln var mycket klar p den punkten. Det r lttare fr en kamel att komma genom ett nlsga n fr en rik man att komma till himmelriket. En medeltida frfattare frn denna tid uttryckte saken p fljande stt: Den som har tillrckligt fr att tillfredsstlla sina egna behov och nd outtrttligt arbetar fr att skaffa sig rikedomar, antingen fr att f en hgre social stllning eller fr att senare ha tillrckligt fr att leva utan arbete eller fr att hans sner skall bli mn av rikedom och inflytande alla sdana individer drivs av en frbannad girighet, av sinnlighet eller stolthet. Folk som var vana vid naturahushllning, verflyttade helt sonika, dess mttstockar till den frnderliga penninghushllning till vilken de fann sig frsatta. Om man lnade en man hundra pund, frklarades det att allt man hade moralisk rtt att krva igen var hundra pund. Om man begrde rnta fr att ngon anvnde ens pengar slde man tiden, vilken inte tillhrde en. Tiden var Guds egendom och man hade ingen rtt att slja den. Om man lnade ut pengar och fick tillbaka inte bara lnesumman utan ocks en bestmd rnta, innebar det att man kunde leva utan att arbeta vilket var ortt. (Det var medeltidens uppfattning att bedjarna och stridsmnnen arbetade i de yrken fr vilka de var lmpade.) Att

26 svara att ens pengar arbetade fr ens rkning skulle bara ha gjort kyrkans mn upprrda. De skulle ha svarat att pengarna var ofruktsamma de kunde inte producera ngonting. Att ta rnta var avgjort ortt frklarade kyrkan. Men vad kyrkan sade och vad den gjorde var tv vitt skilda saker. Fast biskopar och kungar brkade och utfrdade lagar mot att rnta togs, var de bland de frsta att bryta mot sina egna lagar. De lnade sjlva ut pengar mot rnta samtidigt med att de frfljde andra ockrare! Judarna, som i allmnhet lnade ut pengar i liten skala och krvde enorma rntor eftersom de tog stora risker, hatades och frfljdes och fraktades verallt som ockrare; italienska bankirer lnade ut pengar i stor skala och hade en enorm verksamhet nd var det ibland pven sjlv som inkasserade deras ln t dem genom att hota gldenrerna med andlig frtappelse! Men fastn den sjlv var en av de strsta syndarna, fortfor kyrkan att frdma ockrarna. Man kan ltt frst att doktrinen om ockrets syndfullhet skulle lgga en hmsko p den nya kpmannaklass som ville gra affrer i det expanderande Europa. Doktrinen blev ett verkligt handikapp nr pengarna brjade spela en allt viktigare roll i det ekonomiska livet. Den upptgende medelklassen frvarade inte sina pengar inom ls och bom. (Den vanan hrde feodaltiden till d det fanns f stllen dr man kunde investera sina pengar.) Denna nya kpmannaklass hade anvndning fr alla pengar den kunde lgga vantarna p och mera till. Fr att backa upp den affrsverksamhet han drev och fr att ka sin operationsradie behvde kpmannen mer pengar. Var kunde han f dem? Han kunde g till procentarna, judarna, p samma stt som Antonio, Kpmannen i Venedig, gick till Shylock, juden. Eller han kunde g till de strre kpmnnen av vilka ngra hade vergivit handel med varor fr att verg till handel med pengar tidens stora bankirer. Men det var inte enkelt. I vgen stod kyrkans lag som frbjd procentare och bankirer att lna ut pengar mot rnta. Vad hnde nr kyrkodoktrinen som utformats fr att passa ett gammalt nringsliv, kolliderade med den historiska kraft som representerades av den upptgende kpmannaklassen? Det var doktrinen som gav vika. Inte p en gng, naturligtvis. Sakta, undan fr undan, med nya regler som liksom tidigare sade Ocker r synd men under frhandenvarande omstndigheter... och andra regler, som frklarade Ehuru det r synd att bedriva ocker, m det dock i speciella fall ... De speciella fall som gnagde hl p doktrinen om ockret r belysande. Om bankiren B lnade pengar till kpmannen K, var det ortt av honom att krva rnta p lnet. Det hade varit kyrkans instllning. Men, frklarade kyrkan, eftersom nmnde kpman K avsg att anvnda de pengar han lnade frn bankir B i ett affrsfretag dr alla slr alla pengarna kunde frloras, var det bara rimligt och rtt att K till B terlmnade inte bara den summa han lnat utan lite extra pbrd fr att betala B fr den risk han tagit. Alternativt: eftersom bankir B, om han behllit pengarna, kunde ha anvnt dem fr egen rkning och gjort en god vinst, var det bara rttvist att han bad kpman K att betala lite extra tillbaka drfr att han inte sjlv kom t att anvnda pengarna. P detta stt och en del andra modifierades den besvrliga ockerdoktrinen fr att mta de frndrade omstndigheterna. Det r typiskt, att Charles Dumoulin, en fransk jurist under femtonhundratalet, framhller vardagslivets handelspraktik som ett argument fr att legalisera ett rimligt och acceptabelt ocker. S hr resonerar han: Inom handeln ser man varje dag prov p att vinsten p en stor summa pengar icke r liten ... inte heller nyttar det att sga att pengarna i sig sjlva icke ger

27 avkastning: ty inte ens krar ger avkastning av sig sjlva, utan utgifter, arbete och mnsklig fretagsamhet; p samma stt ger pengar, ven om de efter en viss tid mste terlmnas, en avsevrd avkastning genom mnniskors id ... Och ibland bervar de kreditoren lika mycket som de ger gldenren ... Drfr br allt frdmande och bestraffande av ocker anses glla verdrivet och oskligt ocker, icke mttligt och acceptabelt sdant. P det viset frsvann undan fr undan kyrkans doktrin betrffande ocker, och vad man varje dag sg prov p inom handeln blev lag. Trosfrestllningar, lagar, stt att leva tillsammans, personliga relationer allt detta ndrades p i samma mn som samhllet gick in i ett nytt skede av sin utveckling.

5. Bonden sprnger sina bojor

En av de mest betydelsefulla frndringarna kom att berra bonden och hans stllning. S lnge, det feodala samhllet frblev statiskt, och frhllandet mellan lnsherren och den livegne var bestmt av traditionen, var det praktiskt taget omjligt fr bonden att frbttra sina villkor. Han hade stoppats in i en ekonomisk tvngstrja. Men handelns tillvxt, infrandet av en penningekonomi och stdernas uppdykande p scenen gav honom frutsttningar att klippa av de band som hll honom s fjttrad. Nr stder vxer upp i vilka invnarna gnar nstan all sin tid t handel och industri, mste de f strre delen av sin mat frn landsbygden. Slunda intrffar en arbetsfrdelning mellan staden och landet. Den ene koncentrerar sig p att framstlla hantverksprodukter och att handla, och den andre koncentrerar sig p att producera fler jordbruksvaror fr att frse den vxande marknad som utgrs av dem som inte lngre producerar sina egna fdomnen. Genom hela historien har marknadens utvidgning alltid varit en enormt betydelsefull utlsande faktor fr en kning av produktionen. Men hur kan man ka jordbrukets produktion? Tv stt finns. Det ena r intensiv utveckling, vilket betyder att man fr ut mer av sin gamla jord genom att i strre utstrckning anvnda gdsel, bttre metoder i pljningen, hrdare och i allmnhet mer vetenskapligt arbete. Det andra r extensiv utveckling, vilket helt enkelt innebr att man lgger under plogen nya omrden som hittills inte varit uppodlade. Bda metoderna anvndes vid denna tid. P samma stt som pionjrerna p den nordamerikanska kontinenten, svensk-amerikaner och andra, nr de sg sig om efter ett stt att frbttra sin stllning, fste blicken p det jungfruliga landet i vster, sg de ambitisaste av bnderna i elvahundratalets Vsteuropa all ouppodlad jord omkring sig som en mjlighet att undslippa frtrycket. En tysk frfattare vid slutet av rhundradet berttade om detta: De fattiga och bnderna frtryckas av de mktiges girighet och slpas bort till orttmtiga domslut. Detta syndagissel tvingar mnga att slja sitt fadersarv och utvandra till avlgsna lnder. Men i Amerika hade pionjrerna praktiskt taget en hel kontinent till sitt frfogande, nr de ville rja nytt land. Var kunde de frtryckta bnderna i elvahundratalets Europa finna land? Det r ett hpnadsvckande faktum att vid denna tid bara hlften av jorden i Frankrike, en tredjedel av jorden i Tyskland och en femtedel av jorden i England var uppodlad. Resten var skog, trskmarker och demark. Runtomkring den lilla uppodlade regionen strckte sig detta strre ouppodlade omrde som var ppet fr nybygge. Elvahundratalets Europa hade sin frestande ppna grns p samma stt som sextonhundratalets Amerika hade sin frontier. Och utmaningen frn demarkerna, trsken och skogarna antogs av en hrt arbetande bondeklass. Lockade av utsikten till frihet och egen mark kom tusentals pionjrer ... fr att bereda vgen fr arbetet med plog och hacka, genom att brnna bort underkrattet, busksnren och skadevxterna, genom att rensa upp skogarna med sina yxor, och bryta stubbar med sin

28 hacka. Europa hade slunda sin vandring mot vster femhundra r innan Amerika upplevde motsvarande fenomen. Nr amerikanska pionjrer hjde sina yxor mot trden p sextonhundra-, sjuttonhundra- och artonhundratalet, d hrde de ekot frn sina frfders redskap i Europa femhundra r tidigare under liknande omstndigheter. P samma stt som de amerikanska pionjrerna frvandlade en vildmark till ett jordbruksomrde, dikade de europeiska pionjrerna ut trsken, byggde vallar s att inte havet skulle terervra den jord de tagit, rjde upp skogarna och frvandlade den jord de p s vis skaffade sig till krar, dr sden vxte hg. Fr pionjrerna under elvahundratalet likavl som fr pionjrerna under sextonhundratalet var striden hrd, men segern innebar frihet och mjligheten att ga, helt eller tminstone delvis, ett stycke jord, som var undantaget den feodala arbetsplikten. Det r inte att undra p att mnga av bnderna grep tillfllet i flykten. Det r inte att undra p att de entrget och allvarligt tiggde om att f jord, s som biskopen av Hamburg, i en stadga frn 1106, lter oss veta: 1. Vi vilja gra allom veterligt betrffande den verenskommelse som vissa personer boende p denna sidan om Rhen, vilka kallas hollndare, ha gjort med oss. 2. Dessa mn kom till oss och bad oss entrget att ge dem vissa omrden inom vrt biskopsdme, som r ouppodlade, sumpiga och till ingen nytta fr vrt folk. Vi ha rdfrgat vra understar betrffande detta och med hnsyn till att detta torde vara till vr och vra efterfljares vinning, gtt med p denna begran. 3. verenskommelse har trffats att hollndarna varje r skola betala till oss en denarius fr varje plogland jord ... Vi verlter ocks till dem de vattendrag som flyter genom detta omrde. 4. Hollndarna samtyckte till att giva tionde i enlighet med vrt dekret. Det innebr var tionde sdeskrve, vart tionde lamm, vart tionde svin, var tionde get, var tionde gs och en tiondel av honungen och vaxet... 5. De lovade tlyda mig i alla kyrkans angelgenheter ... 6. De samtyckte till att varje r betala tv marker fr vart hundrade plogland fr privilegiet att hlla eget ting fr att avgra alla sina tvister i vrldsliga frgor ... Biskopen av Hamburg ingick denna verenskommelse med hollndarna eftersom han insg att den skulle vara till vr och vra efterfljares vinning. Andra lnsherrar, bde kyrkans mn och lekmn, insg ocks att det var stor vinst att hmta i att pionjrer frvandlade deras improduktiva jord till produktiva krar och sedan betalade en rlig rnta fr privilegiet att f odla den. Vissa mer fretagsamma herrar var mycket framgngsrika i dessa affrer att hyra ut vad som tidigare varit demark; vissa lyckades upprtta hela byar p sin jungfruliga mark och tjnade stort p det. Denna vxande nybyggarrrelse bragte tusentals och ter tusentals tunnland jord, som dittills varit obrukade, under plogen. Slunda fanns det omkring r 1350 i Silesien 1.500 nybyggen som brukades av 150.000 till 200.000 nybyggare. Denna extensiva utveckling var betydelsefull. Och lika betydelsefullt var det att livegna nu kunde hitta jord som var fri, jord som inte frde med sig den obehagliga arbetsplikten, dr man bara behvde erlgga arrende i pengar. Denna nya sorts frihet visade tecken att sprida sig, tills den ocks berrde de livegna p de gamla slotten. Det var ocks vad den gjorde. I ratal hade bonden accepterat sina hrda villkor. Han var fdd i ett samhllssystem dr de sociala skiljelinjerna var klart markerade. Man lrde honom att han kunde n himmelriket endast om han p ett njaktigt stt och villigt utfrde sin uppgift i ett samhlle som bestod av bedjare, stridsmn och arbetare. Han utfrde sitt arbete utan frgor. Eftersom han inte hade ngon praktisk mjlighet att hja sig ver sin stllning, fanns det ringa anledning fr honom

29 att gra mer n vad som behvdes fr att existera. Han, utfrde sina rutinjobb som seden var. Det var ingen strre mening fr honom att experimentera med utsdet eller med nya stt att frambringa skrdar, fr det fanns en begrnsad marknad fr det han hade att slja, och det var i vilket fall som helst troligt att herremannen skulle krva lejonparten av den eventuella kningen. Men nu hade allt detta ndrats. Marknaden hade vuxit. Allt som bonden odlade och som han inte sjlv behvde eller som herremannen tog kunde sljas. I gengld fick han pengar. Han var nnu inte helt van vid pengar och deras anvndning men med tiden blev han mer och mer hemmastadd med anvndningen av dem, och han visste att det hade kommit till en helt ny klass mnniskor, kpmnnen, som inte passade in i det gamla schemat. Dessa kpmn var framgngsrika mn och deras stad som lg i nrheten var en underbar inrttning dit livegna som han sjlv d och d hade letat sig. I denna frnderliga vrld fanns det verkligen en mjlighet fr folk av hans slag. Om han arbetade hrdare n frut, odlade mer n han sjlv behvde, kunde han f ihop lite pengar och med de pengarna kunde han kanske kpa sig fri frn ngra av sina arbetsplikter till herremannen. Om hans herre inte ville lindra hans brdor, d kunde ocks han ge sig av till staden eller till de ouppodlade omrdena, dr livegna som han sjlv rjde upp skogen och i ln fr det fick jordbitar som var fria frn besvrande avgifter. Herremannen var ytterst villig att byta den livegnes arbetsplikt mot en avgift i pengar. Ocks han hade blivit van vid pengar och vad som kunde utrttas med dem i denna frnderliga vrld. Han var i stort behov av pengar fr att betala de vackra klder frn Orienten som han kpt vid marknaden bara ett par mnader tidigare. Och s var det den gamla rkningen han fortfarande inte hade betalt till vapensmeden fr den utrustning han kpt fr sin senaste krigsexpedition. Herremannen kunde p mnga olika stt anvnda de pengar hans livegna skrapade samman. Han var helt medgrlig nr det gllde att ordna s att John Jones, hans livegne bonde, hdanefter skulle betala fyra pennies per tunnland i rlig hyra i stllet fr att som tidigare arbeta tv eller tre dagar i veckan. Herremannen hade egentligen inte ngot val, eftersom det var troligt att en del av de livegna om han inte lttade deras brdor skulle ge sig i vg, och det betydde i s fall att han stod dr utan pengar och utan arbetskraft, och d vore han verkligen illa ute. Det var bttre att lta den livegne betala arrende i stllet fr att som frut betala med sitt arbete. Dessutom hade det sedan lnge sttt klart fr herremannen att fri arbetskraft var mer produktiv n ofri arbetskraft; han hade lrt sig att en bonde som tvingades lmna sin egen jordbit fr att odla jorden t herremannen var en ovillig arbetare som inte gav sitt bsta. Det var bttre att bli kvitt de traditionella arbetsplikterna och leja den hjlp han behvde, mnniskor som arbetade fr ln. Och i kyrkobckerna och kyrklngderna i mnga byar i hela vstra Europa hnde det sledes allt oftare under tolvhundra- och trettonhundratalet, att det stod notiser av samma slag som denna som r hmtad frn Stevenage i England: Herremannen har medgivit att S G skall inneha och besitta frut nmnda stycke jord genom att betala 13 solidi och 4 denarii i stllet fr alla tjnster och plikter. Andra lngder frn samma tid visar att mnga livegna utver att de kpte sin jord fri ocks kpte sin personliga frihet. Ett citat frn domstolslngderna i Woolston hnfr sig till en livegen person som fr att kunna lmna sin domn och anses som en fri man m betala en avgift p 10 solidi. Men man br inte ta fr givet, att alla herremn insg att det var vist handlat att ge de livegna deras frihet, lika lite som det var alla herremn som var kloka nog att ge upp sina feodala krav

30 p de vxande stderna. Nej, det finns i varje historisk period en del mnniskor som inte kan eller inte vill frst att det som har varit inte lngre r; det finns vissa mnniskor som mitt under den ndvndiga frndringen mer desperat n tidigare hller fast vid vad som en gng var. Och fljaktligen fanns det ocks vissa herremn som inte ville ge sina livegna fria. Man skulle kunna vnta sig att det var kyrkan som ledde rrelsen fr att befria de livegna. Men det frhll sig precis tvrtom. Den frmste motstndaren till frigrelsen bde i stderna och p landsbygden var inte adeln, utan kyrkan. Vid en tidpunkt d de flesta herremn hade insett att det var bttre fr deras egen penningpung att ge den livegne hans frihet och leja fria arbetare fr kontant ln varje dag, hll kyrkan fortfarande stnd mot frigrelsen. Stadgarna fr Cluniacenserorden r ett exempel p hur lngt denna instllning strckte sig: /Vi bannlyser/ dem som ha inflytande ver livegna och tjnstehjon i beroendefrhllande till klostren i vr orden och som ge sdana personer fribrev och privilegier: Detta var 1320. Etthundratrettiotta r senare, r 1458, lt Cluniacenserorden nnu frkunna, att de abbotar, priorer och vriga administratrer inom Orden, som ha livegna och trlar ... mste uttryckligen svra att de icke skola frige sdana livegna personer eller deras godelar. Och tv bermda engelska historiker, F. Pollock och F. W. Maitland, kommer efter att noga ha granskat urkunderna till fljande konklusion: ... det finns mnga bevis fr att de religisa institutionerna bland alla lnsherrar var de strngaste inte de som frtryckte mest, men de som mest envetet hll fast vid sina rttigheter; de var instllda p att behlla den personliga livegenskapen i dess rena form. Den oddliga men ocks sjllsa kyrkliga livegenskapen i dess rena form. Den oddliga men ocks sjllsa kyrkliga korporationen med sin uppsj av exakta dokument som visade gofrhllandena gav inte efter en tum, lt inte befria ngon livegen, lt inte frige en tumsbredd jord. I praktiken var den vrldslige herren mer human, drfr att han var en person, en mnniska, som var bekymmersfri, behvde reda pengar och en gng skulle d ... och vi finner att det r ver dem /de religisa ordnarna/ som bnderna klagar mest. Bnderna inte bara beklagade sig. Ibland gick de till anfall mot kyrkans egendomar, kastade stenar p fnstren, brnde ned portarna och kldde upp munkarna. Ibland fick de hjlp i sin kamp av borgarna (bourgeoisin) i stderna, som sjlva fr det mesta var i strid med herrarna, vare sig dessa tillhrde kyrkan eller lekmannaadeln. Det lg en vittring av frihet i luften och bnderna lt sig inte hejdas av ngonting fr att n den. Dr de inte frivilligt gavs frihet frskte de f den med vld. Frgves skte envisa herrar tillsammans med kyrkan kmpa mot frigrelsen. De ekonomiska krafternas tryck var alltfr stort fr att de skulle kunna motst det. Friheten mste till sist komma. Digerdden bidrog i stor utstrckning till ut friheten kom. Vi som lever i civiliserade lnder dr lkarkonsten gjort s stora framsteg och dr hygien predikas och praktiseras, knner inte till ngonting i stil med de epidemier som svepte ver hela kontinenter under medeltiden. Det nrmaste vi kan komma r en tillfllig epidemi av scharlakansfeber eller influensa som skrmmer slag p oss om ddstalet nr hundra. Men digerdden avlivade mer n dubbelt s mnga mnniskor i trettonhundratalets Europa som frsta vrldskriget. Ngra r efter denna hndelse beskrev Boccaccio, en bermd italiensk frfattare, det hela p fljande stt: Jag sger sledes, att tiden frn Guds sons vlsignelserika mnniskoblivande redan hade framskridit till talet ett tusen trehundra fyrtiotta, d den ddande pesten kom till den hrliga staden Florens, den sknaste av italienska stder, sedan den, antingen genom himlakropparnas inverkan eller genom Guds rttvisa vrede fr vra orttrdiga grningars skull hade utsnts ver de ddliga till bot och bttring, ngra r frut hrjat i sterlandet och efter att ha bervat det ett orkneligt antal mnniskor utan att stanna, i det den flyttade sig frn ett stlle till ett

31 annat, jmmerligen utvidgat sig till occidenten. Mot detta onda hjlpte varken mnskligt frstnd eller frsiktighetsmtt, i det staden renades frn mycken osnygghet genom drtill frordnade mbetsmn, intrde vgrades varje sjuk och mnga rd gvos fr hlsans bevarande, ej heller dmjuka bner, vilka icke en, utan mnga gnger bde i ordnade processioner och p annat stt hemburos till Gud av fromma mnniskor; ty i brjan av vren frutnmnda r begynte sjukdomen visa sina olyckliga verkningar p ett underligt stt ... Varken lkares rd eller ngot lkemedels kraft tycktes kunna bota eller ens lindra sjukdomen ... nog av, endast f tillfrisknade, medan nstan alla dogo tredje dagen efter det de ovannmnda tecknen hade uppsttt ... Denna pest vann s mycket strre kraft som den genom umgnge vergick frn de redan insjuknade till de friska, liksom elden gr med torra eller feta mnen, nr dessa komma den fr nra. Jag vill nmligen sga att den omtalade pestens egenskap att verg frn den ene till den andre var av s stor kraft, att den ej blott smittade mnniskor inbrdes, utan mnga gnger synbarligen gjorde vad som r mer, d nmligen ett freml som tillhrde en pestsjuk eller hade tillhrt en i denna sjukdom avliden person och som vidrrdes av ngot djur utom mnniskoslktet ej blott smittade, utan inom en ganska kort tid ddade detta. Hrav hade jag en dag med egna gon, (ssom jag nyss nmnde) fljande erfarenhet. Ngra trasor efter en fattig, i denna sjukdom dd man hade blivit utkastade p gatan; d kommo tv svin, vilka efter dessa djurs vana frst med trynet bkade i och sedan med tnderna sleto och skakade dem, men efter endast en liten stund efter ngra krampryckningar, som om de hade ftt gift, fllo de dda ned p de fr dem frdrvliga lumporna. (1) 1. vers. av Eichhorn, rev. av Britt-Marie Wennberg. Historien om svinen m vara sann eller inte, men det rder inget tvivel om att folk verallt dog som flugor. Florens, den stad som Boccaccio nmner, frlorade 10.000 invnare; London frlorade omkring 200 om dagen och Paris 800; i Frankrike, England, Nederlnderna och Tyskland sopades mellan en tredjedel och hlften av hela befolkningen bort! Fast pesten hrjade alla Europas lnder mellan 1348 och 1350, kom den under fljande rtionden gng p gng ter till en del av dessa lnder och angrep dem som haft turen att undkomma frut. S stor var manspillan att fljande mycket ovanliga utbrott av frtvivlan insmg sig i en irlndsk munks skriverier vid den tiden: Fr att vad jag skrivit inte skall frgs tillsammans med frfattaren och fr att detta mitt arbete inte m frstras ... lmnar jag mitt pergament att fullbordas, i den hndelse ngon av Adams slkt verlever Digerdden och nskar fortstta det arbete som jag inlett. Vad kunde fljden bli av en epidemi som ddade s mnga mnniskor att en av tidens lrda allvarligt tvivlade p att ngon skulle bli kvar? Vilken effekt hade epidemin p bndernas stllning i vstra Europa? Nr s mnga mnniskor dog, var der uppenbart att man skulle stta strre vrde p dem som frblev vid liv. Dagsverkare kunde begra mer fr sitt arbete n ngonsin tidigare. Jorden berrdes inte av digerdden men den var av vrde bana i frhllande till sin avkastning, och det avgrande nr det gllde att f avkastning var arbetskraften. I samma mn som arbetskraftstillgngen minskade, kade ocks den relativa efterfrgan p arbetskraft. Bondens arbete var vrt mera n frut och han visste om det. Herremannen visste ocks om det. De herremn som hade vgrat frvandla de livegnas arbetsplikt var nu mer n ngonsin beslutna att behlla allting vid det gamla. De herremn som hade frvandlat de livegnas arbetsplikt och i stllet tagit hyra i reda pengar, upptckte nu att dagsverkarnas lner hade stigit, s att intkterna frn hyran rckte till mindre arbetskraft. Priset p lejd arbetskraft steg femtio procent mot fre digerdden. Detta innebar att en

32 herreman vars arrendeintkter e gjort det mjligt fr honom att betala trettio dagsverkare nu bara kunde betala tjugo. Frgves utfrdades kungrelser som hotade med bestraffning av de herrar som betalade mer, och av de pljare, fraherdar och svinaherdar som begrde mer n vad som hade varit sedvanlig ln fre digerdden. De ekonomiska krafterna kunde inte hindras av den tidens lagar. En sammansttning var oundviklig mellan jordherrarna och deras arbetare. Dessa arbetare hade ftt smak p friheten, och ftt aptit p mera. Tidigare hade hatet som ftts under malande frtryck gett upphov till vldsamma uppror. Men hr rrde det sig om korta isolerade uppflammanden som trots sitt ursinne ltt undertrycktes. Bondeupproren under trettonhundratalet var annorlunda. Bristen p arbetskraft hade gett jordbruksarbetarna en stark stllning och en knsla av makt. I en rad uppror ver hela Vsteuropa begagnade sig bnderna av den makten i ett frsk att med vld tilltvinga sig de eftergifter som de inte kunde f p annat stt. Historikerna r oense om orsakerna till bondeupproren. Somliga sger att jorddrottarna ville tvinga bnderna att terg till den gamla tidens system med arbetstjnster; andra sger att jorddrottarna vgrade att ge efter under denna tid d bonden knde sin makt och ville ha en frndring. Frmodligen r bda synpunkterna riktiga. I vilket fall som helst knner vi frn urkunderna till att vldsamheter frekom p bda sidorna; man brnde kontrakt och egendomar; bnder mrdades och deras frtryckare mrdades; och man mrdade p lagligt stt de revolutionra bnder som hade oturen att bli infngade. En sdan bonde var Adam Clymme, enligt vad assisrtten, det lagtima tinget i Ely i England uppger: Vdjoml i Isles of Ely infr domarna som utsetts i Cambridges grevskap fr att bestraffa och tukta de upproriska fr deras missdd, nstkommande torsdag fre Sankta Margaretas hgtid. Adam Clymme tillfngatogs som upprorsman, den dr frrdisktuppsagt tro och lydnad och frrdiskt i andras sllskap gjort uppror vid Ely, brottsligen brt sig in och betrdde Thomas Somenours egendom och drifrn Mg och bortfrde vissa dokument, protokollsutdrag med herr Konungens och biskopens av Ely sigill ... och vidare lt brnna dessa p platsen till kronans och Konungens frfng. Vidare frklarade nmnde Adam nstkommande sndag och mndag drstdes att ingen rttvisans vktare eller annan tjnsteman som utvade sin plikt skulle undkomma halshuggning. Vidare vandrade nmnde Adam den dagen och det ret vid tiden fr upproret stndigt kring bevpnad med vapnen vl synliga och med ett standar, fr att hopsamla upprorsmn, och frklarade att ingen av vilket stnd han tt m vara, fri eller slav, skulle 1 da sin herre och utrtta tjnster e er tala skatter, vid vite av halshuggning makt. 0ch han frdes hit av konungens befallningshavande och talades ... Och han sger att han icke r skyldig till ngot av det som tillvitas honom eller till ngot brottsligt frfarande ver huvud taget ... Och ofrtvat har en jury utsetts att representera Konungen bestende av tolv (goda och laglydiga mn) o.s.v.; vilka hrtill utvalts, prvats och edsvurits, och nu g ed p att nmnde Adam r skyldig till alla anklagelserna. Efter domarnas gottfinnande stegras och hnges nmnde Adam. Och det har befunnits att nmnde Adam i staden har egendom vrd 32 shilling, vilken Ralph atte Wyck, herr konungens indrivningsman ofrtvat beslagtagit och fr herr konungen ytterligare verkstllt vad som skulle verkstllas. o.s.v. Adam Clymme blev hngd. Tusentals andra bnder blev ocks hngda. Bondeupproren slogs ned. Men hur de n frskte, kunde de feodala herrarna inte frhindra jordbrukets utveckling. Den gamla feodala organisationen brts snder av trycket frn ekonomiska krafter, som ingen

33 kunde motst. Vid mitten av fjortonhundratalet hade i strre delen av Vsteuropa arrende i pengar ersatt rtten och drtill hade mnga bnder vunnit total frigrelse. (I mer avlgset liggande trakter, som befann sig lngt borta frn handelsvgarna och frn stdernas inflytande, fortsatte livegenskapen.) Jordbruksarbetaren var nu ngonting mer n en arbetshst. Han kunde brja hlla huvudet uppe och ta p sig en vrdig min. Affrer som hade varit ovanliga i feodalsamhllet blev nu ordningen fr dagen. Dr tidigare jord hade verlmnats mot en underfrstdd msesidig plikt uppstod nu en ny frestllning om jordegendom. Fr ett stort antal livegna stod det fritt att flytta omkring och att slja eller verlta sin jord, fast de mste betala en srskild avgift fr att f gra det. Domstolsprotokollen i Stevenage r 1385 nmner att en livegen som innehade en grd och ett halvt tunnland jord fr terstoden av sitt liv, och fr alla vriga tjnster betalte 10 solidi, kom till domstolen och avyttrade nmnda jordstycke (till en annan) fr terstoden av dennes liv och han ger lnsherren en avgift p 6 dinarier fr att infra detta i domstolsprotokollen. Att jord p detta vis kptes, sldes och fritt byttes i likhet med vilken annan handelsvara som helst innebar ddsdomen fr den gamla feodala vrlden. Frndringens vind hade svept over vstra Europa och gett det ett nytt ansikte.

6. Och ingen frmling skall arbeta

Hantverket frndrades ocks. Det lilla hantverk som tidigare existerat hade bedrivits i bondens eget hem. Behvde hans familj mbler? I s fall var det aldrig frga om att be snickaren att gra dem eller kpa dem i mbelbutiken p Storgatan. Nej, bondens egen familj hgg och tljde och karvade, tills man hade allt mblemang man behvde. Behvde familjemedlemmarna klder? I s fall spann och vvde och stickade och sydde familjemedlemmarna vad de behvde. Hantverket utfrdes i hemmet, och ndamlet fr framstllningen var helt enkelt att mta hushllets behov. Bland herremannens livegna fanns det vissa, som bara utfrde denna sorts arbete medan de andra sktte jorden. Ocks i kyrkans boningar fanns det vissa hantverkare som specialiserade sig p ett yrke och p det viset blev mycket frfarna i konsten att vva eller utfra arbeten i tr eller jrn. Men detta var heller inte ett handelsinriktat hantverk som frsg en marknad med varor man tillmtesgick helt enkelt hushllsbehoven. Marknaden mste vxa innan yrkeshantverkare kunde existera. Stdernas framvxt och anvndandet av pengar gav hantverkarna tillflle att upphra med jordbruket och frsrja sig p sitt hantverk. Slaktaren, bagaren och vaxljusmakaren flyttade d till staden och ppnade eget. De brjade slakta, baka och gra vaxljus inte bara fr att tillfredsstlla det egna hemmets behov, men fr att mta efterfrgan hos andra. De inrttade sig fr att frse en liten men vxande marknad. Det behvdes inte mycket kapital. Ett rum i det egna huset rckte som verkstad fr hantverkaren. Allt han behvde var yrkeskunskap och kunder som kpte vad han frfrdigade. Om han var skicklig i sitt yrke och blev vlknd bland stadsborna s att det uppstod efterfrgan p hans varor, kunde han utka verksamheten genom att skaffa sig en eller ett par medhjlpare. Det fanns medhjlpare av tv slag, lrlingar och gesller. Lrlingarna var smpojkar som bodde och arbetade hos hantverkaren och lrde sig yrket. Lrlingstidens lngd varierade beroende p verksamheten. Den kunde vara s kort som ett r och den kunde strcka sig till tolv r. Vanligen rckte lrlingstiden frn tv till sju r. Att bli lrling var en allvarlig sak. Det innebar en verenskommelse mellan barnet och dess frldrar etta sidan och hantverkaren den andra, att lrlingen mot en ringa avgift (i mat eller pengar) och lftet att arbeta hrt och

34 vara hrsam och lydig, skulle f lra sig hanteringens hemligheter och f mat och logi hos hantverkaren under tiden. Efter sin utbildningstid kunde lrlingen om han klarat av sitt., prov och hade medel till sitt frfogande, sjlv inrtta sig som hantverkare med egen rrelse. Om han saknade medel blev han gesll och fortsatte att arbeta fr samma hantverkare men nu fr ln eller ocks frskte han f anstllning hos en annan hantverkare. Genom hrt arbete och stor sparsamhet lyckades han ofta efter ett par r ppna eget. P den tiden behvde man inte mycket pengar fr att ppna rrelse och brja producera. Den typiska fretagsamheten under medeltiden var den lilla verkstaden dr mster, hantverkaren sjlv, var arbetsgivare i mycket liten skala och sjlv arbetade vid sidan av sina medhjlpare. Och denne hantverkare producerade inte bara sjlv varorna utan slde dem ocks personligen. I verkstadens ena vgg kunde det finnas en glugg som vette ut mot gatan, och dr stlldes varorna ut till frsljning och sldes ver disken. Det r viktigt att frst vad detta nya utvecklingsstadium inom produktionsordningen innebar. Tidigare hade man framstllt varor som inte var avsedda att sljas i handeln utan bara skulle tillmtesg hushllets behov numera frfrdigade man varor som skulle sljas p ppna marknaden. De framstlldes av professionella hantverkare som gde bde rvaran och de verktyg med vilka de arbetade och som slde den frdiga varan. (I dag ger arbetarna inom industrin varken rvaran eller verktygen. De sljer inte den vrdiga varan istllet sljer de sin arbetskraft.) Dessa hantverkare fljde det exempel som kpmnnen tidigare uppstllt, och bildade gillen, eller skrn. Alla arbetare som var sysselsatta inom samma hantering i en viss stad bildade en sammanslutning som kallades ett hantverksskr. Nr en politiker eller industriman i vra dagar hller tal och sger att nringslivet och arbetarna har gemensamma intressen, d rynkar ofta den gamle beprvade arbetaren bland hrarna pannan och sger: S r det inte alls. Han tror inte p de gemensamma intressena. Han har ftt erfara att det finns en stor klyfta mellan arbetsgivare och lntagare. Han vet att de inte har samma intressen och att situationen inte kommer att frndras hur mycket man n talar om att de r goda kompanjoner. Han vill inte vara med i en fackfrening dr hans arbetsgivare har ngonting att sga till om eller kanske rentav r medlem. Men hantverksskrna p medeltiden var annorlunda. Var och en utfrde samma arbete vare sig han var lrling, gesll eller hantverkare och tillhrde samma skr. Bde mster och hans medhjlpare kunde tillhra samma organisation och slss fr samma sak. Detta var mjligt eftersom avstndet mellan arbetare och chef inte var s stort. Gesllen bodde hos mster, t hans mat, hade samma utbildning, och tnkte samma saker som han. Det var regel och inte undantag att lrlingen eller gesllen blev egen fretagare. S lnge det frhll sig p det viset kunde arbetsgivare och arbetstagare tillhra samma skr. Senare nr missfrhllanden uppstod och gesllerna inte lngre var lika skra p att en gng kunna etablera sig sjlva upptcker vi att gesllerna bildar sammanslutningar som r helt och hllet deras egna. Men under skrvsendets tidigare stadier innefattade rustmstarskret alla dem som framstllde rustningar, svrdspolerarnas skr innefattade alla svrdspolerare, o.s.v. Varje lrling hade samma rttigheter som alla andra lrlingar, varje gesll samma rttigheter som alla andra gesller, varje hantverksmstare samma rttigheter som alla andra hantverksmstare. Det fanns rangskillnader inom hantverksskrn, men p dess olika niver rdde jmlikhet. Och att klttra uppfr stegen frn att vara en liten lrling till att bli hantverksmstare var inte ngot som lg utom rckhll fr de flesta arbetare. Vet ni vad en vitgarvare r? Det r ett lderdomligt ord, frmodligen drfr att det har att gra med ett lderdomligt yrke. Det r en person som behandlar vitt lder. Under tretton-

35 hundratalet i London var detta en betydande hantering och det fanns ett vitgarvarskr. Frn detta skrs stadgar, antagna r 1346, kan vi inhmta en del uppgifter betrffande hantverksskrna: 1. ... om av en hndelse ngon inom nmnda skr blir fattig beroende p lderdom, eller p ofrmga att arbeta ... skall han varje vecka ... f sju shilling om han r en man med gott anseende. 2. Ingen frmling skall arbeta inom yrket, frsvitt han inte r lrling eller en person som blivit antagen som borgare i staden. 3. Ingen skall taga ngon annans medhjlpare till att arbeta hos sig under hans avtalstid, svida det icke sker med hans mstares tilltelse. Och om ngon inom nmnda hantering har arbete inom sitt hus som han inte kan frdigstlla ... skall personerna inom nmnda hantering hjlpa honom s att hans bestllning icke gr frlorad. 4. Och om ngon arbetare uppfr sig otillbrligt gentemot sin mstare och handlar p upproriskt vis gentemot honom, skall ingen inom nmnda hantering ge honom arbete frrn han lovat bot och bttring infr borgmstaren och ldermnnen. 5. Dessutom skola de goda utvarna av nmnda hantering en gng om ret ... vlja tv mn att kontrollera arbetet och allt annat som har att gra med hanteringen, vilka personer skola presenteras infr borgmstaren och ldermnnen ... och avlgga ed infr dem att trget underska och frhra sig om och lojalt infr samme borgmstare och ldermn ptala sdana missfrhllanden som de finna inom hanteringen utan att drvid fr vnskaps eller fiendskaps skull frbig ngon. venledes att alla hudar som bearbetas illa eller slarvigt skola beslagtas. 6. venledes att ingen som icke varit lrling eller icke avslutat sitt lrlingskap inom hanteringen skall fritt kunna utva hanteringen. Det r genom att studera tusentals dokument av det slaget som man hundratals r senare kan rekonstruera hantverksskrets historia. Den frsta regeln visar att skrna tnkte p sina medlemmars vlfrd. De utgjorde ett slags vnskapligt broderskap som tog hand om alla medlemmar som det gick illa fr. Mnga skrn hade frmodligen sin brjan just i detta, att skrmedlemmarna kunde hjlpa varandra nr det blev besvrliga tider. Det r ett intressant faktum att bde arbetslshetsfrskring och folkpension som verkar vara nya pfund var ngonting som skrna frsg sina medlemmar med fr gott och vl sexhundra r sedan. Den tredje regeln ger ytterligare bevis fr att skrna skttes p ett sdant stt att det existerade en vnskaplig anda och inte ngon konkurrensmentalitet mellan skrmedlemmarna. Lgg srskilt mrke till att vriga vitgarvare skulle hjlpa en kollega som blivit efter i arbetet s att han inte skulle mista sin bestllning. Det r tydligt att skrmedlemmarnas intressen lg skrna varmt om hjrtat. Skrmedlemmarna hade uppenbarligen slutit sig samman fr att sjlva kunna kontrollera sin nring. Ls regel nummer tv en gng till. Den r viktig drfr att den visar att skrna p samma stt som kpmannagillena fre dem efterstrvade och fick monopol p allt arbete inom deras hantering i staden. Fr att utva ett yrke av ngot slag mste man vara medlem av hantverkarskret. Ingen utanfr skrt tillts att utva hanteringen utan att skrt hade medgivit detta. Till och med tiggarna i Basel och Frankfurt hade sina skrn som inte tillt utsocknes tiggare att tigga i staden mer n under tv dagar om ret! Skrna tolererade inte ngon yttre inblandning i deras monopol. Monopolet var frdelaktigt fr dem, och de slogs bittert fr att

36 f behlla det. Till och med kyrkan mste, hur inflytelserik den n var, anpassa sig efter skrnas bestmmelser. 1498 ville fderna i Sanktjohanneskyrkan i en tysk stad ha brd framstllt av vete och rg som vxte p deras krar. Fr detta mste de ha tilltelse frn bagarnas skr. Den fick de ndigt av bagarna p vissa villkor. Bagarmstarna och samtliga medlemmar av bagarskret ... ha i vllovlig avsikt tilltit att diakonerna och kanikerna ... m stdsla en bagare frn skrt s att han kan baka brd t dem av deras havre, vete och rg ... (och eftersom brderna inom skrt nu inte lngre kunna slja brd till kyrkan, vilket fr dem innebr en frlust, har kyrkan) ... verlmnat sexton marker. Skrmedlemmarna kmpade fr att f behlla monopolet p sin hantering i staden. Och de vgrade att lta utblingar inkrkta p deras marknad i staden. Nr man i historiebcker om medeltiden lser om de ursinniga krig som utkmpades mellan olika stder, br man komma ihg att de ofta slogs sinsemellan drfr att skrmedlemmarna inte ville ha konkurrens utifrn. Nufrtiden kan uppfinnaren av en ny eller bttre metod att framstlla varor ta patent p sin ide, och sedan kan ingen annan anvnda iden. Men under medeltiden fanns det inga patentlagar, och skrna som ville behlla sitt monopol var sjlvklart mycket mna om att bevara sina yrkeshemligheter. Men hur kunde de frhindra att dessa hemligheter blev allmnt knda? En lag i Venedig frn 1454 ger oss en aning om tminstone ett stt att frhindra det: Om en hantverkare till Republikens frfng utfr ngon konst eller yrkesskicklighet till annat land skall han beordras att tervnda; om han vgrar att lyda, skall hans nrmaste slktingar fngslas, p det att familjesolidariteten m f honom att tervnda; om han fortstter att vgra, skall franstalter vidtagas fr att f honom ihjlslagen var han n befinner sig. Medan skrna frskrade sig om att inga utblingar skulle komma att inkrkta p deras monopol, var de lika noga med att man inte praktiserade ngra ohederliga metoder, som skulle kunna leda till att en medlem skadade en annans hantering. Vnner fr inte skra halsen av varann, det r vad vitgarvarskrets tredje regel i sjlva verket innebr. En skrmedlem fick inte locka bort en gesll eller en lrling frn dennes husbonde. Det var ocks tabu att gra vad som r ganska vanligt i vra dagar, nmligen att ha representationslunch med en kund eller p ngot stt muta honom fr att f en bestllning. 1443 bestmde bagarskret i Corbie i Frankrike, att ingen skall ge dryckjom eller p annat stt visa artighet fr att slja sitt brd, vid vite av 60 sols. Ls reglerna fem och sex terigen. De visar klart och tydligt att skrna i motprestation fr monopolet stod fr god service de vinnlade sig om kvalitet i medlemmarnas arbete. Genom att se till att regeln att varje skrmedlem mste ha tjnat sin lrlingstid efterlevdes, frvissade sig skrna om att han knde sin hantering; sedan garanterade de genom att noga hlla uppsikt ver hans arbete, att kunden inte fick ngra dliga varor. Skret var stolt ver sitt goda rykte, och med varje vara en hantverkare slde fljde skrets officiella garanti att produkten motsvarade standardkraven. Skrna hade tusentals regler och bestmmelser fr att frebygga dligt utfrt arbete och fr att behlla en hg standard och det var svra straff om ngon brt mot dessa regler. Bestmmelserna som utfrdades av rustmstarna i London 1322 lyder: Och om man ngonstdes ... finner rustningar som inte ro av god kvalitet ... skola sdana rustningar omedelbart bringas infr borgmstaren och ldermnnen, och av dem efter deras gottfinnande bedmas som gott eller dligt ... Skrets kontrollrer gjorde regelbundna inspektionsturer och underskte d de vikter och mtt som medlemmarna anvnde, frhrde sig om vad slags rvaror de anvnde och hur den frdiga varan utfll. Varje artikel undersktes noga och fick en stmpel. Denna strikta versyn av produktens kvalitet ansgs vara ndvndig fr att skrets rykte och goda namn inte skulle flckas och dess affrer som resultat drav g i stpet. Stadens myndigheter begrde det ocks

37 som skydd fr allmnheten. Fr att ytterligare skydda allmnheten stmplade vissa skrn sina varor med riktpris, eller som det kallades deras rttmtiga pris. Fr att frst vad som menades med en varas rttmtiga pris mste man erinra sig den medeltida frestllningen om ocker, och i vilken utstrckning frestllningar om gott och ont spelade en roll fr det ekonomiska tnkandet. I den gamla naturahushllningens byteshandel drev man inte handel fr att tjna pengar utan fr att gagna bde kpare och sljare. Ingendera parten i ett varuutbyte frutsattes tjna mer n den andra. Man bytte sin verrock mot tjugo liter vin och inte en droppe mer, fr kostnaden fr ullen och de arbetsdagar man sjlv lagt ned p den svarade mot vad den andres druvor kostade och den tid han anvnt fr att f fram dem. Nr nu pengar hade infrts mrktes till en brjan ingen skillnad. Hantverkaren visste vad hans material och arbete kostat honom, och det var den kostnaden som avgjorde priset p den frdiga vara som han slde. De varor hantverkaren tillverkade och slde hade sitt rttmtiga pris, som man hederligt hade berknat p grundval av vad de faktiskt kostat att framstlla, och man skulle slja dem fr exakt den summan och inte ett re mer. Sankt Tomas ab Aquino var mycket bestmd p den punkten: Det som inrttas fr den allmnna nyttan (d.v.s. handeln) br inte vara mer betungande fr den ene n fr den andre. Sledes freligger, vare sig priset verskrider eller underskrider ett tings vrde en uppenbar orttvisa. Fljaktligen r det i sig sjlvt ortt och olagligt att slja dyrare eller kpa billigare n en vara r vrd: Hur gick det fr de bedragare som frskte slja varor till mer n deras rttmtiga pris? Vad kunde medeltida borgare gra fr att skydda sig mot en handelsman som ville bli rik snabbt? Det finns ett fall som sger mycket: Nr brdpriset stiger eller nr Londons fruktfrsljare, som blivit vertygade av en modig sjl att de samtliga r fattiga ... p grund av sin egen enfald och p grund av att de skulle bli rika och mktiga om de fljde hans rd, sammangaddar sig till stort men fr folket, d trstar sig inte borgare och bnder med det ffngliga hoppet att lagen om tillgng och efterfrgan kommer att terigen snka priserna. Med alla goda kristnas starka gillande stller de mjlnaren vid skamplen och drar fruktfrsljarna infr borgmstarens domstol. Och frsamlingens prst predikar om Sjtte budet, varvid han utgr frn Ordsprksbokens ord: Giv mig varken rikedomar eller fattigdom, men tillrckligt fr mitt uppehlle. Att dessa medborgare i sin protest frde de vinningslystna fruktfrsljarna infr borgmstarens domstol bevisar att man inte lmnade enbart till skrmedlemmarnas goda samvete att iaktta det rttmtiga priset. Trots att kyrkan frdmde vinningslystnaden, fanns det inte bara en utan flera modiga sjlar som lovade fruktfrsljarna stora vinster. Hantverkarna och frsljarna var inte helt att lita p. Det r typiskt att det tyska ordet fr att byta tauschen har samma stam som ordet fr att bedraga tuschen. Och det blev brukligt att stadsmyndigheterna sg det som en av sina frmsta plikter att se till att varor inte sldes till oskliga priser. Borgmstaren i Carlisle mste till exempel, nr han tilltrdde sitt mbete, beg fljande ed: I skolen vervaka att alla slags livsmedel som komma till denna marknad skola vara goda och hlsobringande och frsljas till skliga priser. Nr ngot av skrna utnyttjade sitt monopol inte till att hlla det rttmtiga priset utan fr att skaffa sig vinst, d hade stadens myndigheter rtt att upphva det skrets privilegier. Frestllningen att en vara hade ett rttmtigt pris var naturlig innan handeln bredde ut sig och stderna vxte. Men marknadens tillvxt och den drmed fljande massproduktionen frde med sig en frndring i de ekonomiska frestllningarna och det rttmtiga priset gav vika fr marknadspriset. Kommer ni ihg hur de ekonomiska krafterna frndrade iderna om ocker? P samma stt frhll det sig med frestllningen om ett rttmtigt pris. Den sopades ocks undan av nya ekonomiska krafter.

38 Under den tidiga medeltiden var marknaden en lokal freteelse, som vnde sig till stadsinvnarna och bygden omkring staden. Den berrdes inte alls av vad som hnde i avlgsna delar av landet eller i stder lngt borta, och av den anledningen bestmdes priserna bara av lokala frhllanden. Men ocks p denna lokala marknad gick priserna ibland upp och ned. Om en vxtsjukdom hade hrjat vinrankorna i grannskapet, blev det mycket mindre vin det ret n vanligt, och kanske inte tillrckligt fr alla. I s fall sldes vinet till de mnniskor som var villiga att betala det hgre pris, som betingades av den dliga tillgngen. Detta var ngonting helt annat n en prisstegring som berodde p att ngon grupp fr att gra extra frtjnster stoppade tillgngen p en vara och hjde dess pris. Det var skillnad mellan en prisstegring som berodde p ofrutsedda och okontrollerbara frhllanden och en prisstegring som berodde p snikenheten hos vissa handelsmn. Man insg allmnt att priserna steg om det rdde brist p ngot, men detta ansgs onaturligt och helt beroende p abnorma frhllanden. Det hade ingen inverkan p det rttmtiga priset, som var ett naturligt pris och det motiverade inte vinster i vermtt. Det var tilltligt att bonden ett dligt skrder begrde mer fr sin sd n under ett gott r, eftersom han hade frre sckar att slja. Frestllningen om ett rttmtigt pris passade den lilla, stabila marknadens ekonomi. Men den frestllningen passade inte den stora, oskra marknaden utanfr. Frndringarna i de ekonomiska villkoren frde med sig en frndring i de ekonomiska frestllningarna. Nr marknaden kom att best inte bara av kpare och sljare av varor som frfrdigades i stderna, och av produkter frn den omgivande trakten, nr handelsmn utifrn och varor frn avlgsna platser och kpare och sljare frn ett strre omrde fick inflytande, d skakades de lokala frhllandena om p allvar. Detta intrffade vid mssorna dr bestmmelserna om det rttmtiga priset inte gllde. Nr handeln kade, blev marknadens frutsttningar alltmer skiftande och det rttmtiga priset var inte lngre ngot praktiskt genomfrbart. Till sist gav det rttmtiga priset vika fr marknadspriset. Men fastn detta hll p att ske, tog det folk lng tid att inse det och nnu lngre tid att underkasta sig frndringen. Frestllningar och sedvnjor har sitt speciella stt att drja kvar lngt efter att de frhllanden ur vilka de vxte fram har frsvunnit. Nr man brukade bra omkring folk i brstolar, var brarnas kostym frsedd med speciella stroppar fr att hlla uppe brstolen. Men nr den sista brstolen frsvunnit frn gatorna, fortsatte man att framstlla sdana kostymer. Stropparna ingick i frestllningen om hur en brare borde vara ekiperad, och skrddarna fortsatte gra dem ven efter det deras anvndbarhet gtt all vrldens vg. P det sttet frhller det sig med ider, och s frhll det sig ocks med frestllningen om det rttmtiga priset. Den frestllningen hade uppkommit under de gamla stabila frhllandena, nr allting som inverkade p priset hade sin upprinnelse i marknadens grannskap och var ngot som alla vl knde till, och frestllningen fortfor att finnas ven nr allehanda avlgsna och oknda frhllanden brjade f inflytande ver den lokala marknaden. Denna nya instllning terspeglas i vad Jehan Buridan, som var rektor fr universitetet i Paris, skrev under 1300-talet: Vrdet av ett freml br inte bestmmas med ledning av vad det r vrt i sig ... det r ndvndigt att ta med i berkningen mnniskans behov, och att vrdera saker och ting i frhllande till dessa behov. Buridan talade hr om tillgng och efterfrgan. Han hvdade att varor inte har ngot bestmt vrde oberoende av frhllandena runtomkring. Drfr gjorde man sig av med iden om det rttmtiga priset, och i stllet kom marknadspriset. P samma stt som uppfattningen om priset frndrades, drabbades skrna och deras organisation av frndringen. Historien r ju i sjlva verket en krnika om frndring. Fljaktligen inleds detta kapitel med en beskrivning av hur skrsystemet fungerade och det avslutas med skildringen av hur det fll samman.

39 Jmlikheten mellan hantverkarna och den ltthet med vilken arbetare kunde bli hantverkarmstare var tv grundlggande drag i skrsystemet. I allmnhet frhll det sig s fram till 1300- och 1400-talet, som var skrsystemets bsta tid drefter intrffade oundvikliga frndringar. Jmlikheten mellan hantverksmstarna kom inom vissa skrn att bli en sak som hrde det frflutna till. Vissa mstare hade stora framgngar, fick mera inflytande; brjade se ned p sina mindre framgngsrika brder och bildade till sist egna exklusiva skrn. Strre och mindre skrin gjorde sitt intrde p scenen, och mstare i de mindre betydelsefulla skrna arbetade till och med som avlnade arbetare fr mstarna i de strre skrna! Gilleskpmannen som hade haft monopol p handeln under en tidigare epok, hade ersatts av hantverksskrna, av vilka vart och ett handlade med egna varor. Men i vissa fall specialiserade sig gilleskpmannen och handlade med en enstaka vara, och i stllet fr att tyna bort och d blomstrade han nu p egen hand som ett stort hantverkarskr. I andra fall upphrde de rika medlemmarna av hantverksskrna att producera, och koncentrerade sig p handel. De bildade exklusiva korporationer som stngde ute de arbetande hantverkarna. Exempel p sdana var de tolv livrkompanierna i London, de sex Corps de Mtier i Paris, och Arti Maggiori i Florens. De var de utvalda, mktiga, rika skrna och de styrde och bestmde ver resten. Medan styrelsemedlemmarna i ett skr tidigare kunde vara vem som helst av mstarna, rik eller fattig, brjade man nu gra skillnad p person. Slunda kunde bland kldeshandlarna i Florens ingen som utropade sina varor p gatan, och bland bagarna ingen som bar brd frn hus till hus p rygg eller huvud vljas till styresman. Frn kontrollen av de egna skrna till kontrollen av stadsstyrelsen var steget inte lngt, och medlemmarna i de strre skrna tog det steget. De blev stdernas verkliga hrskare och nstan verallt var de rikaste och mest inflytelserika i skrna mer eller mindre identiska med stadens styrelse. P landet utgjorde brdsaristokratin den styrande klassen; i stderna hrskade penningaristokratin. P fjortonhundratalet blev i Dordrecht och de flesta vriga stder i Holland stadsstyrelsen en ren penningaristokrati och familjeoligarki ... makten inom staden lg hos den s kallade Rijkheit and Vroedschap, vilket betydde rikedom och visdom, som om de bda alltid frekom tillsamman, en korporation som bestod av ett litet bestmt antal medlemmar, vilka hade rtt att nominera stadens mbetsmn, vlja borgmstare och genom dessa kanaler kontrollera stadens administration. Och det som gllde stderna i Holland gllde ocks i Tyskland. I Lbeck regerade kpmn och rika borgare ensamma staden ... Stadens styrelse kontrollerade lagstiftningen, rttskipningen och beskattningen av stadens invnare; den styrde ver staden med obegrnsade fullmakter. nnu en orsak till skrsystemets sammanbrott var den vidgade klyftan mellan mstare och gesller. Utvecklingsgngen lrlinggesll-mstare hade varit regel. Nu blev det lrling-gesll och man stannade dr. Det blev allt svrare att frn att vara arbetare bli chef I samma takt som fler och fler mnniskor flyttade in till stderna, skyndade sig de gamla mstarna att bevara sitt monopol genom att gra det svrare att klttra uppt utom fr ngra f privilegierade personer. Mstarprovet gjordes allt svrare, och den summa man mste betala nr man vl blivit mstare hjdes utom fr ett ftal privilegierade personer. Fr den stora massan kades prestationskraven och gjorde det svrare att bli mstare; fr det lilla ftalet privilegierade personer fanns det undantag som gjorde det lttare att bli mstare. Slunda krvde stadgarna fr mlar- och skulptrskret i Amiens r 1400 att en vanlig lrling gick i lra i tre r, visade upp sitt chef-dceuvre, mstarprov, och betalade 25 livres, men om sner till mstare nska brja och fortstta hantverket i nmnda stad m de s gra, om de ro erfarna mn, och de skola d bedda endast tio livres. Denna tstramning drevs till sin spets i

40 stadgarna fr linnevvarna i Paris, dr det frklarades att ingen m bli mstare utom sonen till en mstare. Hur knde sig gesllerna, nr de fann att deras mjlighet att frbttra sin stllning genom att bli mstare bleknade bort? Naturligtvis tog de illa upp. Det blev alltmer klart fr dem att deras rttigheter och intressen stod i motsats till mstarnas. Vad kunde de gra t saken? De bildade sina egna gesllskrn. De frskte uppn monopol ver arbetet, p samma stt som deras mstare frskte uppn monopol ver den ena eller andra varan. Slunda var det bland spikmakarna i Paris frbjudet att anstlla en compagnon (lrling) frn ngon annan ort, s lnge det nnu fanns ngon tillgnglig i staden ... de arbetande bagarna i Toulouse och skomakeriarbetarna i Paris etablerade sina brdraskap i opposition mot motsvarande sammanslutningar bland mstarna ... Dessa gesllfreningar frskte liksom vra fackfreningar f hgre lner fr sina medlemmar. Och liksom vra fackfreningar sttte de p motstnd frn mstarna. Mstarna beklagade sig infr stadens myndigheter, som prompt frklarade att gesllfreningar var olagliga. Detta intrffade i London 1396 enligt ett gammalt dokument som talar om en dispyt mellan sadelmakarmstarna och deras gesller: och d mnga av de arbetande inom hantverket hade haft inflytande p gesllerna bland sig och bildat covins (freningar), i syfte att i vermtt hja deras lner ... bestmdes (av borgmstaren och ldermnnen) att arbetarna inom nringen i fortsttningen skola vara underkastade styre och verinseende av mstarna inom hanteringen, p samma stt som arbetarna i andra nringar inom staden plga vara; och att de framdeles inte skola ha ngra sammanslutningar, ngra mten eller covins, eller andra olagligheter fre, vid vite ... o.s.v. I Frankrike hnde samma sak. 1541 beklagade sig konsulerna, ldermnnen och invnarna i Lyon fr Frans I att under de tre senaste ren vissa tryckargesller med dligt leverne ... skapat myteristmning hos de vriga gesllerna och slagit sig samman fr att tvinga tryckarmstarna att ge dem hgre lner och bttre fda n de ngonsin haft enligt hvd ... och som resultat hrav har tryckerikonsten i dag helt och hllet upphrt i staden Lyon ... De uppretade petitionrerna inte bara beklagade sig, de freslog ocks en hjlptgrd som Frans ndigt lt lagfsta. Lagen sade att nmnda gesller och lrlingar inom tryckarhanteringen skola icke avlgga ngon ed, inneha ngot monopol, eller bland sig vlja ngon kapten eller ljtnant ... eller ngon fana eller emblem, icke heller skola de samlas utanfr sina mstares hem och kk, eller annorstdes i strre antal n fem, utom med domstolens samtycke och fullmakt, med risk att bli fngslade, frvista och straffade som monopolister ... Nmnda gesller mste avsluta det arbete de pbrjat och icke lmna det ofullbordat eller g i strejk. Som man kunde vnta sig blev kontroversen om hgre lner srskilt intensiv under tiden nrmast efter digerdden. Med en sdan efterfrgan p arbetskraft var det oundvikligt att lnerna steg. Och p samma stt som man hade utfrdat lagar i byarna fr att hlla lnerna p samma niv som fre digerdden, utfrdade man lagar med samma syfte i stderna. I England sade frordningen fr arbetare av r 1349 att ingen skall betala eller lova att betala till ngon mnniska mer i ln, mat eller hyra n brukligt r ... icke heller skall ngon begra eller erhlla mer n sedvanlig ln, vid vite av dubbla summan mot vad han p s vis har mottagit ... sadelmakare, skinnhandlare, garvare, skomakare, skrddare, smeder, snickare, murare, tegeltckare, roddare, kare och andra hantverkare och yrkesmn av olika slag skola icke fr sitt arbete och sin skicklighet taga mera n man plgat betala. I Frankrike utfrdades en liknande lag r 1351: De som frr om ren plockade vindruvor mste taga hand om vinstockarna och skola ha fr denna sortens arbete en tredjedel utver

41 vad de mottogo fre digerdden, och inte mera ven om strre summor ha utlovats ... Och den som ger dem mer fr en dags arbete n hr stadgats och den som mottager mer ... skall bda, mottagare och givare, betala sextio sols ... och om de inte ha medel att betala bterna skola de bli satta i fngsligt frvar uti fyra dagar p vatten och brd ... Lgg mrke till att medan lagen i detta fall frefll tmligen hederlig, var det inte desto mindre skert att fngelsedomen som fljde p att bterna uteblev; snarast drabbade den medellse arbetaren n hans mstare. Lgg ocks mrke till att fngelsestraff fr arbetarna knappast hjlpte till att lindra bristen p arbetskraft. Dessa bestmmelser rnte ingen framgng. Mstare betalade mer och mer, och arbetarna begrde och fick mer. Fastn arbetarnas sammanslutningar upplstes och deras medlemmar btflldes eller sattes i fngelse, bildades andra sammanslutningar och strejkerna fr bttre lner och villkor fortsatte. Gesllerna hade det i sjlva verket bttre n mnga andra arbetare som inte tillts att bli medlemmar av dessa freningar, arbetare som inte hade ngra rttigheter i ngra skrn alls och som var helt beroende av de rikare nringsidkarna, fr vilka de arbetade under miserabla frhllanden och till svltlner. Dessa mnniskor levde i elndiga ruckel; de gde varken rmaterialet som de arbetade med, eller de verktyg de anvnde; de var fregngarna till det moderna proletariatet, som inte gde ngonting annat n sin arbetskraft och som fr sitt uppehlle var beroende av en arbetsgivare och av en gynnsam marknad. Stderna visade allts upp ytterligheterna: de i botten (staden Florens sades under sin storhetstid ha haft ver 20.000 tiggare) och de i toppen, de mycket rika som levde i verklig lyx. I striden fr stdernas frigrelse frn de feodala herrarna hade alla stadsinvnare, rika och fattiga, kpmn, mstare och arbetare, gtt samman. Men segerns frukter gick till verklassen. De lgre klasserna upptckte att de helt enkelt hade bytt herrar; dr tidigare makten hade varit i hnderna p en feodalherre, lg den nu i hnderna p de rikaste borgarna. De fattigas missnje parat med ilskan och avunden hos smhantverkarna mot dessa mktiga hrskare gav upphov till en rad uppror under senare hlften av trettonhundratalet, som likt bonderevolterna svepte ver vstra Europa. Det var en klasskamp de fattiga mot de rika, de oprivilegierade mot de privilegierade. P en del stllen vann de fattiga kampen och under ngra korta r hade de kontroll ver staden och instiftade en del ndvndiga reformer innan de strtades; p andra stllen ledde grl mellan dem, fastn de vunnit segern, omedelbart till deras fall; p de flesta orter gick segern frn brjan till de rika fastn inte frrn de tillbringat ngra ngsliga stunder i uppriktig skrck infr de frtryckta klasserna som slagit sig samman. Efter denna oroliga period ingick skrna i sin nedgngstid. De fria stdernas makt frsvagades. nnu en gng kontrollerades de utifrn denna gng av en hertig, furste eller kung som var starkare n ngon de frut sett en som smidde samman dessa oorganiserade omrden till en nationalstat.

7. S kommer kungen
Om en bok som denna hade skrivits p niohundra- eller tiohundratalet skulle allt ha varit mycket enklare fr frfattaren. Mycket av det material som finns i boken grundar sig p sdant som skrivits fr lnge sedan. Dessa skrifter r ofta p ett frmmande sprk antingen latin, gammalfranska, tyska eller engelska. Men den historieskrivare som under den tidiga medeltiden blddrade igenom gamla dokument skulle ha funnit att de alla skrivits p det sprk han bst knde till latin. Det var ingen skillnad om han levde i London eller Paris eller Hamburg eller Amsterdam eller Rom. Latin var vetenskapsmnnens internationella sprk. Skolbarnen i den tidens skolor lrde sig inte svenska, engelska, franska, tyska, hollndska eller italienska. De studerade latin. Folk talade engelska, franska, tyska o.s.v. men dessa sprk

42 blev inte skriftsprk frrn senare. Den spanske munk som lste sin bibel i Spanien, lste samma latinska ord som munken i ett engelskt kloster. Om man lg vid universitetet p den tiden trffade man studenter frn hela vstra Europa som talade med varandra och studerade tillsammans utan minsta svrighet. Universiteten var i verklig mening internationella institutioner. Religionen var ocks universell. Envar som frklarade sig vara kristen hade ftts inom den katolska kyrkan den allmnneliga kyrkan. Det fanns ingen annan. Vare sig man ville eller inte, betalade man skatt till den kyrkan, och underkastade sig dess regler och bestmmelser. Gudstjnsten i Southampton var i stort sett densamma som i Genua. Det fanns inga statsgrnser inom religionen. Mnga tror nufrtiden att sm barn fds med en nationell patriotisk instinkt. S r det naturligtvis inte. Den patriotiska knslan kommer framfr allt av att man stndigt lser och hr talas om de stordd som de nationella hjltarna utfrt. Skolbarnen p niohundratalet hittade inte i sina skolbcker ngon Gustav Vasa eller ngra bilder av sitt lands fartyg som snkte ett fiendelands fartyg. Och det av mycket goda skl. Det fanns inga lnder av det slag vi nufrtiden knner till. Hantverket flyttade ut frn hemmet och in i staden. Det var en lokal, inte en nationell freteelse. Fr gilleskpmannen i Chester i England var varor som kom frn London och som inkrktade p hans monopol lika utlndska som om de kommit frn Paris. Grosshandlaren andra sidan ansg tt hela vrlden var hans provins han frskte f fotfste verallt. Men vid slutet av medeltiden frndras allt detta. Nationer kommer till; nationella skiljelinjer upprttas; en nationallitteratur brjar skapas; nationella regler fr hantverket kommer i stllet fr lokala frordningar; nationella lagar, nationalsprk kommer till. Folk brjar anse sig sjlva inte som medborgare i Madrid eller i Kent eller i Burgund utan som medborgare i Spanien eller England eller Frankrike. De anser sig inte lyda under en stad eller en feodalherre utan under sin kung, monarken ver en hel nation. Hur intrffade detta hur kom nationalstaten till? Det fanns mnga skl politiska, sociala, religisa och ekonomiska. Hela bcker har skrivits i detta intressanta mne. Vi har utrymme bara fr ngra f av dess orsaker frst och frmst de ekonomiska. Uppkomsten av medelklassen markerar den viktigaste utvecklingen under denna tid, frn niohundratalet fram till fjortonhundratalet. Frndring i levnadsstt gav upphov till denna nya klass, och dess tillkomst medfrde i sin tur andra frndringar i samhllets livsstil. Gamla institutioner som hade haft en funktion under den gamla ordningen, fll nu i glmska och dog; nya institutioner kom till fr att inta deras plats. Detta r en historisk lag. Den som har mycket pengar r den som oroar sig mest fr om det finns tillrckligt med polis i hans kvarter. Folk som anvnder landsvgarna fr att snda varor eller sina pengar till andra orter skriker hgst och ljudligast m att dessa landsvgar mste befrias frn strtrvare och tullavgifter. Frvirring och oskerhet r inte bra fr affrerna. Medelklassen ville ha ordning och skerhet. Vem kunde de vnda sig till? Vem var det i den feodala samhllsordningen som kunde garantera ordning och skerhet? Beskydd hade tidigare kommit frn adelsmnnen, de feodala herrarna. Men det var mot just dessa herrars plagor som stderna hade upprest sig. Det var de feodala hrarna som rvade och frstrde och stal. Adelsmnnens soldater plundrade varje stad, eftersom de inte regelbundet fick ut sin ln, och stal allt de kom t. Konflikter mellan herremn som slogs inbrdes betydde ofta katastrof fr lokalbefolkningen, oavsett vilken sida

43 som vann. Det var nrvaron av en rad olika lnsherrar lngs vgarna som gjorde handeln till en s svr sak. Vad som behvdes var en central auktoritet, en nationalstat, en hgsta makt som skulle kunna bringa ordning i detta feodala kaos. Herremnnen kunde inte lngre fylla sin samhlleliga funktion. Deras tid var ute. Tiden var mogen fr en stark centralmakt. Under medeltiden existerade kungens auktoritet i teorin, men i sjlva verket var den svag. De strre feodalbaronerna var praktiskt taget oberoende. Deras makt mste brytas, och det var vad som skedde. Fr ett steg framt i utvecklingen halkade man tv tillbaka. Det tog inte ett r, och inte heller tv eller femtio eller hundra att f fram en stark centralmakt. Det tog rhundraden men till sist kom frndringen. Herrarna hade blivit allt mindre mktiga, allt efter som de hade frlorat en stor del av sina egendomar i form av jord och livegna. Deras makt hade delvis brutits av stderna. P vissa stllen pskyndade de sitt frsvinnande genom att stndigt fra krig mot varandra och p s vis utrota varandra. Kungen hade varit en stark bundsfrvant till stderna i deras kamp mot sina verherrar. Det som minskade baronernas makt strkte hans egen. I gengld fr hans hjlp var stadsborna villiga att hjlpa honom med ln av pengar. Detta var viktigt eftersom han med pengar kunde klara sig utan sina vasallers militra hjlp. Han kunde leja och betala en utbildad arm som stndigt befann sig i hans tjnst och som inte var beroende av lojaliteten hos en av hans vasaller. Det blev ocks en bttre arm, fr dess enda uppgift var att slss. Feodala trupper hade ingen utbildning, ingen regelrtt organisation som gjorde det mjligt fr dem att ha ett smidigt samarbete. En arm, som var betald fr att slss, som var vltrnad och vldisciplinerad och som alltid fanns till hands nr den behvdes, var en stor frbttring. Dessutom hade tekniska frbttringar i frga om vapen ocks gjort det ndvndigt med en ny sorts arm. Krut och kanoner anvndes numera, och fr att effektivt anvnda dessa vapen behvde man samarbeta och trnas i konsten att samarbeta. En feodal riddare kunde ta med sig sin egen rustning, men han kunde inte rimligen ta med sig kanon och krut. Kungen knde stor tacksamhet mot de grupper inom handeln och hantverk som gjorde det mjligt fr honom att leja en permanent soldatesk, som var frsedd med de nyaste vapnen. Gng p gng gjorde kungen hnvndelser till den framvxande klassen av rika mn fr att f ln och gvor. Hr r ett exempel frn trettonhundratalet, d kungen av England bad staden London om hjlp: Sir Robert de Asheby, vr herre konungs klerk, kom till Londons gilleshall och frde Konungens vgnar bud till Andrew Aubri, borgmstaren, att denne och alla ldermn i staden ... skulle trda infr vr herre Konungen och dennes Konselj ... Och Konungen nmnde sedan muntligen de utgifter han hade haft i krig med omrdena p andra sidan havet och som han fortfor att ha och han bad dem att lna honom. 20.000 pund sterling ... Det beslts enhlligt att lna honom 5 000 marker; vilken summa de sade sig icke kunna verskrida varupp vr herre Konungen helt och hllet frkastade detta och uppmanade borgmstaren, ldermnnen och menigheten att med hnsyn till att de voro skyldiga honom tro och loven ta bttre rd i frga om nmnda angelgenheter ... och fastn det var en besvrlig sak och svr att klara av, samtyckte de till att lna femtusen pund till vr herre Konungen ... vilket erbjudande accepterades av Konungen ... tolv personer utvaldes och svuro ed p att beskatta alla mn i staden, och i dess frstder, envar med hnsyn till hans villkor, fr att uppbringa nmnda summa om 5000 pund och lna ut densamma till vr herre Konungen.

44 Tro inte fr ett gonblick att folk med pengar tyckte om att gra sig av med dem. Det gjorde de inte. De lnade denna summa och andra summor pengar till kungen drfr att de fick ngonting i gengld. Det var exempelvis till avgjord frdel fr affrerna att ha lagar som den fljande, utfrdade av en central myndighet (1389): Det har bestmts och accepterats, att ett enda Mtt och en enda Vikt skola finnas i hela Engelska Kungadmet ... och att envar som ertappas med att inneha eller anvnda ngot annat Mtt eller ngon annan Vikt skall sttas i Fngelse p Ett halvt r. Fr vrigt var det utan tvekan vrt stora pengar fr borgarna att bli kvitt de hrjande trupper som tillhrde en liten feodalbaron. De var villiga att betala fr det skyddet t en verhet, som befriade dem frn de irriterande kraven och det smaktiga tyranniet frn mngen feodalherre. Sist och slutligen var det ekonomiskt sunt att sl sig samman med en stark ledare, som kunde utfrda och genomfra lagar av fljande slag denna utfrdades i Frankrike 1439: Fr att frebygga, avhjlpa och gra en nde upp de plundringstg som utfrts av de bevpnade band, som lngligen haft sitt nringsfng bland folket ... Frbjuder Konungen, envar vid vite att besls med Lse-Majest (majesttfrbrytelse) ... och att fr evigt med hela sin slkt och alla sina efterkommande bervas alla officiella utmrkelser, adliga rttigheter och privilegier och vid vite av konfiskering av hans person och godelar, frn att uppbda, anfra, leda eller mottaga ett kompani av mn i vapen ... utan Konungens tillstnd, samtycke och godknnande. Vid vite av samma straff, frbjuder Konungen alla kaptener och krigsmn att taga kpmn, arbetare, boskap, hstar och andra dragdjur, p krarna eller i foror, och att besvra dem, eller att beslagta fororna eller varor som de frakta eller att p ngot vis hlla dem som gisslan; dessa skola arbeta och komma och g och frakta sina varor i fred och skerhet utan att man p ngot vis hindrar eller str dem. Tidigare hade furstens inkomst besttt av inkomsterna frn hans egna domner. Det fanns ingen nationell beskattning. 1439 lyckades kungen i Frankrike infra la taille, en reguljr skatt som utmttes i reda pengar. Tidigare hade, som man erinrar sig, furstarna frskrat sig om vasallernas tjnster genom landfrlningar. Nu var detta under penningekonomins framvxt inte lngre ndvndigt. Skatter kunde upptas i pengar, i hela kungariket, av kungens mbetsmn som fick sin ln inte i jord utan i pengar. Avlnade mbetsinnehavare som placerats i landets alla delar kunde utfra regeringsarbetet t kungen ett arbete som under feodaltiden mste utfras av adeln, som d fick betalt i jord. Detta var viktigt. Det stod fullstndigt klart fr hrskarna att deras makt berodde p deras finanser. Det blev ocks alltmer tydligt att pengar strmmade in i deras kassavalv i samma utstrckning som handel och hantverk blomstrade. Drfr vinnlade sig kungarna om handelns och hantverkets frammarsch. Det blev snart uppenbart att de skrbestmmelser, som hade till syfte att skapa och bevara ett monopol fr en liten grupp i varje srskild stad, fjttrade handelns och hantverkets expansion. Fr envar som tnkte med utgngspunkt frn nationen i dess helhet mste de verfldiga och motstridiga lokala bestmmelserna sidosttas, och det mste bli ett slut p avundsjukan mellan stderna. Det var exempelvis ljligt att det 1443 behvdes en fursteorder fr att lta skomakarna frn Berlin komma p ldermssan i Frankfurt. Med sin vxande makt som nationella monarker, brjade kungarna sl ned p lokala monopolinnehavare, vilket var i hela nationens intresse. En av statuterna fr Kungariket England 1436 lyder: Eftersom Mstarne, Styresmnnen och Folket i Gillena, Brdraskapen och andra Kompanier ... uppstter mngahanda olagliga och oskliga frordningar ... och detta r ngot som uteslutande

45 tillkommer Konungen ... har samme Vr Konung, p inrdan och med gillande frn de Andliga och Vrldsliga Herrarna och efter Begran av underhuset med samma Parlaments Auktoritet frordnat att Mstarna, Styresmnnen och Folket inom varje sdant gille, skr eller Kompani ... skola bringa ... alla sina Brev och Stadgor att registreras infr Fredsdomarna ... och har till yttermera visso ltit frordna, med nmnda Auktoritet, att hdanefter inga sdana Mstare, Styresmn och icke heller Folket m anvnda en Frordning ... om den icke frst diskuterats och bedmts som god och sklig ... av Fredsdomarna. En lag som gick mycket lngre och som utfrdades av franske kungen r ett verkligt bevis p hur monarkens makt tillvxte i det landet: Vi Karl med Guds nde Konung av Frankrike ... har efter lngt vervgande i Vr Stora Konselj ... frordnat ... att i vr stad Paris, det hdanefter icke skall finnas ngra mstare av ngot slag ... Men vi nska och frordna att det i varje yrke skall av sagde borgmstare utvljas ... vissa ldre medlemmar av nmnda hantering ... och hdanefter frbjudas de att hlla ngon sammankomst i form av ett hantverksgille eller liknande ... frsvitt det inte sker med vrt samtycke och vr tilltelse ... eller vr borgmstares medgivande ... med risk att behandlas som upprorsmn mot oss och vr Franska krona och att frlora liv och egendom. Det var ingen liten prestation att betvinga de mktiga stderna och deras monopolmakt. Dr stderna hade blivit som starkast, i Tyskland och Italien, var det inte frrn flera rhundraden senare som det skapades en centralmakt som var tillrckligt mktig fr att f dem att underkasta sig. Detta var ett av sklen till att de mktigaste och rikaste samhllena under medeltiden var de sista som uppndde den enhet som var ndvndig fr att mta den ekonomiska frndringen. I de vriga omrdena motsatte sig vissa stder denna inskrnkning av sin makt till den grad att de grep till vapen, men avundsjuka och hat hindrade dem frn att g samman mot de nationella styrkorna och de blev till sin egen lycka slagna. I England, Frankrike, Nederlnderna och Spanien ersatte staten staden som det ekonomiska livets frmsta enhet. Det var sant att mnga stder och skrn gjorde sitt yttersta fr att f behlla sina uteslutande privilegier. I den mn det lyckades skedde det nd under den kungliga auktoritetens verinseende. Nationalstaten vann till sist drfr att de frdelar som erbjds genom en stark centralregering och genom att man fick ett strre flt fr ekonomisk ,verksamhet var i hela medelklassens intresse. Kungarna litade till de pengar som de fick frn bourgeoisin, och de kom att bero alltmer av borgerskapet fr att f rd och hjlp i att styra sina vxande kungariken. Deras domare, ministrar och mbetsmn kom i allmnhet frn denna klass. I fjortonhundratalets Frankrike blev Jacques Coeur, bankir frn Lyon och en av den tidens rikaste mn, kungens rdgivare; i Tudor-England blev Thomas Cromwell, en advokat, och Thomas Gresham, en manufakturhandlare, kronans ministrar. Ett tyst frbund har ingtts mellan den (kungligheten) och den hantverksbourgeoisi som bestr av fretagare och arbetsgivare. De har till den monarkiska statens tjnst stllt hela sitt politiska och sociala inflytande, sina intellektuella resurser och sina rikedomar. 1 gengld mngfaldigade staten deras ekonomiska och sociala privilegier. Den gav dem auktoritet ver de vanliga lnearbetarna, som hlls nere i sin underordnade stllning och som tvingades till fullstndig lydnad. Mellan Konungen och borgerskapet rdde ett frhllande, som bst karakteriseras av det amerikanska uttrycket: Kliar du mig p ryggen, s kliar jag dig p ryggen. Ett intressant tidens tecken i England var att man kastade ut venetianerna och de tyska kpmnnen i Hansan, som i London hade en handelsstation som kallades The Steelyard. Utlnningar hade i alla tider kontrollerat landets import och export. Sina lnsamma handels-

46 privilegier hade de kpt frn kungen. Under fjorton- och femtonhundratalet brjade nu engelska kpmn att sticka upp huvudet. Det kompani som kallades The Merchant Adventurers var till exempel en samling rrliga och sluga mn som ville verta detta vinstbringande nringsfng som befann sig i frmlingars hnder. Till att brja med kom de inte ngon vart, eftersom kungen ville ha de pengar han fick fr privilegierna t utlnningarna, och eftersom hrda ingripanden kunde innebra kontroverser med andra makter. Men de engelska Merchant Adventurers framhrdade; 1534 frlorade kpmnnen frn Venedig sina handelsprivilegier och sex r senare beklagade sig Hansan infr konungen: Ehuru det sedan urminnes tid har givits garantier t de hanseatiska kpmnnen och samma garantier ha frnyats och det utlovats av Eders mest utmrkta Majestt, att inget slags utmtning eller olaga betalning skulle krvas av nmnda kpmns personer, eller varor ... frordnas ndock till gagn fr valkare och klippare i London och utnyttjas bestmmelserna numera s att ingen Hansekpman skall vga lasta eller ut ur engelska Kungariket fra ngot obearbetat tyg med risk att frlora detsamma. Eftersom Hansan kpte engelsk ull som bearbetades till tyger i Flandern och i Tyskland, kom den vxande engelska kldeshanteringen till de engelska Merchant Adventurers hjlp. Tillsammans vann till sist de engelska kldesmakarna och de engelska Merchant Adventurers (med hjlp av manufakturhandlaren Gresham, som befann sig i den strategiska positionen som kunglig minister). Den tyska Hansaordens privilegier skars efter hand ned, och 1597 stngdes slutligen The Steelyard, utposten i London fr den en gng s mktiga Hansan. Den bonde som ville plja sin jord, den hantverkare som ville utva sitt hantverk, och den kpman som med fredliga medel ville driva handel vlkomnade bildandet av en stark centralregering som var tillrckligt mktig fr att kunna erstta dussintals lokala freskrifter med en allomfattande lag, erstta oenigheten med enhet. Ur de orsaker som drev fram en nationalstat, vxte ocks en nationalknsla. Detta ser man tydligt i Jeanne dArcs liv, strider och dd. I Frankrike var de feodala herrarna srskilt starka, och under Hundrarskriget mot England ingick den och mktigaste, hertigen av Burgund, lag frbund med engelsmnnen och tillfogade den franske kungen allvarliga nederlag. Jeanne som ville att Burgund skulle bli en del av Frankrike, skrev till hertigen: Jeanne, jungfrun, nskar att ni ... ingr en varaktig, god och sker fred med kungen av Frankrike ... i all blygsamhet ber, besvrjer och bnfaller jag eder att inte lngre fra krig mot Frankrikes heliga kungadme. Det var genom att inspirera den franska armn, ge den mod och tillfrsikt och en knsla av att vara fransmn, och genom att gra konungens sak till alla fransmns sak som Jeanne gjorde konungen sin tjnst och uppeggade mnga att bli lika fanatiska fr Frankrikes sak som hon sjlv. Det var troligt att en soldat i sold hos en feodalherre som hrde Jeanne flla yttranden i stil med Jag ser aldrig franskt blod spillas utan att hret reser sig p mig i skrck sg lngre n till sin herre och tnkte p sin uppgift gentemot Frankrike, Mitt Land. P det viset ersattes lokalpatriotismen med nationalism och en epok med en mktig hrskare i spetsen fr ett enat kungarike inleddes. Bernard Shaw har i sitt skdespel om Jungfrun, Sankta Johanna, ett viktigt avsnitt om fljderna av denna vxande nationalism. En engelsk kyrkans man och en engelsk feodalherre diskuterar en fransk herremans militra skicklighet: Kaplanen: Han r bara fransman, min herre. Adelsmannen: En fransman! Var har du hrt det uttrycket? Brjar dessa burgunder och bretoner och picarder och gascognare att kalla sig sjlva fransmn precis som vra likar brjar

47 kalla sig engelsmn? De talar faktiskt om Frankrike och England som deras lnder. Deras, kan man tnka sig! Hur ska det g fr dig och mig om den sortens tankar kommer p modet? Kaplanen: Hur s, min herre? Kan det skada oss? Adelsmannen: Mnniskorna kan inte ha tv herrar. Om denna refrng att de tjnar sitt land vinner insteg bland dem, d kan vi sga farvl till feodalherrarnas auktoritet och farvl till kyrkans auktoritet. Denne klarsynte adelsman hade givetvis alldeles rtt. Den enda mktiga rival som furstarna hade var kyrkan, och det var oundvikligt att de bda skulle kollidera. I de nationella monarkernas siktsvrld fanns det inte plats fr tv statsverhuvuden. Och den makt som pven hade gjorde honom mycket farligare n ngon av feodal-herrarna. Pven och kungen frde stndiga grl. Det gllde till exempel frgan om vem som skulle ha rtt att utnmna biskopar och abbotar. Det var en mycket viktig sak, fr det var lnsamma jobb och pengarna kom naturligtvis frn den stora massan som betalade skatter till kyrkan. Det var mycket pengar och bde kung och pve ville att deras egna anhngare skulle f dem. Kyrkan var oerhrt rik. Det har uppskattats att den gde mellan en tredjedel och hlften av all jord nd vgrade den betala skatter till den nationella regeringen. Kungarna behvde pengar, de knde att kyrkans enorma, stndigt kade rikedomar borde beskattas fr att betala kostnaderna fr statens sktsel. En annan orsak till grlet var att vissa rttstvister kom upp i kyrkans domstolar och inte i de reguljra domstolarna. Ofta gick ett utslag av en kyrkodomstol stick i stv mot vad kungens domstol kunde besluta. Lika viktigt var det huruvida staten eller kyrkan skulle ha de pengar som man fick in p bter och mutor. Det fanns ocks en svrighet som orsakades av pvens pstdda rttighet att blanda sig i ocks de inre angelgenheterna i ett land. Kyrkan var sledes en politisk rival till fursten. Hr fanns en vernationell makt, som ocks gjorde ansprk p lojaliteten hos kungens understar, en makt som var sagolikt rik i frga om jord och pengar; inkomsterna frn de egendomarna lmnade landet i stllet fr att hitta vgen till kungens skattkammare och gick som tribut till Rom. Kungen var inte ensam i sin opposition mot kyrkan. Pven Bonifacius VIII skrev sjlv 1296: Att lekmnnen r s bittert fientliga mot prsterskapet r en gammal tradition som ocks klart befsts av den moderna tidens erfarenhet. De mnga missfrhllandena inom kyrkan kunde inte passera optalda. Skillnaden mellan vad kyrkan predikade och hur den handlade var s stor att den dummaste mste lgga mrke till den. Kyrkans strvan att skaffa sig pengar med hur fula metoder som helst var p allas lppar. Aeneas Silvius, som senare blev pve Pius II, skrev: Det finns ingenting man kan f i Rom utan pengar. Och Pierre Berchoire skrev: Det r inte p de fattiga som kyrkan spenderar sina pengar utan p prsterstndets egna favoriter bland syskonbarn och slktingar. De mnga skandaler och missfrhllanden som kyrkan var upphov till var allmnt knda rhundraden innan Martin Luther spikade upp sina Nittiofem teser p kyrkdrren i Wittenberg r 1517. Det hade funnits religisa reformivrare fre den protestantiska reformationen. Varfr intrffade d splittringen inom Vsterlandets katolska kyrka och varfr ersatte nationalkyrkor den enda allmnneliga kyrkan frst vid denna tidpunkt och inte tidigare? De tidigare religisa reformatorerna hade till skillnad frn Luther, Calvin och Knox gjort misstaget att frska reformera inte bara religionen. Wycliffe i England hade varit den andlige ledaren av bondeupproren, och Huss i Bhmen protesterade inte bara mot Rom utan manade ocks till ett slags kommunistisk bonderrelse som hotade adelns makt och privilegier. Detta

48 innebar naturligtvis att dessa rrelser motarbetades inte bara av kyrkan utan ocks av de vrldsliga myndigheterna, och allts krossades de. Luther och hans efterfljare frlorade inte den styrande klassens std genom att predika farliga jmlikhetsteorier. Luther var inte ngon radikal. Han frstrde inte sina utsikter till framgng genom att stlla sig p de frtrycktas sida. Tvrtom nr det kort tid efter att han inlett sin reformation utbrt ett stort bondeuppror i Tyskland, delvis under inflytande av hans lror, medverkade han till att undertrycka det. Denne upprorsman mot kyrkan kunde sga: Jag kommer alltid att st p deras sida som frdmer upproret och vara mot dem som orsakar det. Denne reformator, som var s indignerad ver vad kyrkans ledning tog sig till, kunde skriva: Gud skulle fredra att se staten existera hur ondskefull den n r, framfr att tillta pbeln att stlla till upplopp hur gott skl hrtill den n har. Medan de revolterande bnderna 1525 ropade Kristus har gjort alla mnniskor fria, uppmanade Luther adelsmnnen att frinta dem med fljande upp, muntrande ord: Den som slr ihjl en upprorsman ... gr vad som rtt och riktigt r ... Drfr br envar som det kan, sl, strypa eller skra, i hemlighet eller ppet ... Den som blir ddad i denna strid r att lycknska, ty ingen dlare dd kan tillkomma ngon. Ett av sklen till Luthers framgng var allts att han inte begick misstaget att frska ta ifrn de privilegierade deras makt. Ett annat viktigt skl var att de appeller som Luther, Calvin och Knox riktade till sina trogna var appeller till deras nationella knslor, i en tid d nationalismen var p tillvxt. Eftersom denna religisa opposition mot Rom sammanfll med den vxande nationalstatens intressen, hade den en mjlighet att lyckas. Vid denna tid, d nationalstatens strid mot pveauktoriteten skrptes mer och mer, innehll Luthers Tal till den tyska adeln fljande uppmuntrande rd till furstarna: Eftersom den vrldsliga makten av Gud frordnats att straffa de onda och beskydda de goda, mste vi tillta den att gra sin plikt inom hela kristenheten utan hnsyn till person, vare sig rttvisan drabbar pvar, biskopar, prster, munkar, nunnor eller vem det vara mnde. Det ingr i den vrldsliga maktens frpliktelser mot Gud, antyds det slugt av Luther, att bli av med frmlingarnas verinseende och att verta Kyrkans jord och rikedomar. Denna sista punkt r viktig. Man tror att mer n trehundratusen gulden varje r skickas frn Tyskland till Rom, utan ngot som helst utbyte ... Fr lnge sedan tillt kejsarna och furstarna i Tyskland pven att inkrva annat, rliga avgifter, frn alla tyska pastorat ... och eftersom annaten s skamligen missbrukas ... borde de (furstarna) inte tillta att deras lnder och folk p ett s skamligt och orttfrdigt vis hudflngas och ruineras; utan genom en kejserlig eller nationell lag borde de antingen behlla annaten inom landet, eller helt avskaffa dem. Frklara fr en grupp mnniskor att det inte bara r deras rttighet utan deras plikt att gra sig kvitt den mktige frmling som har utmanat deras auktoritet i deras eget land; utmla infr denna grupp mnniskor frestande frmlingens oerhrda rikedom som ett byte att verta nr han kastats ut och bli sedan frvnad att resultatet blir explosivt! Men kyrkan skulle ha frlorat sin makt ven om den protestantiska reformationen inte hade kommit nr den gjorde. I sjlva verket hade kyrkan redan frlorat sin makt i den meningen att dess stora anvndbarhet hade minskat. Om kyrkan tidigare hade kunnat ge samhllet ngon lindring frn de feodala krigen genom att genomfra sin gudasnda fred, var kungen nu mera skickad att frhindra dessa otrevliga krig; dr kyrkan tidigare hade fullstndig kontroll ver utbildningen, hade nu oberoende skolor startats av kpmnnen; dr tidigare kyrkans lag hade hrskat oinskrnkt, hade nu den gamla romerska lagen som mera passade fr ett handelsinriktat samhlles behov terupplivats; dr kyrkan tidigare var den enda institution som frambragt bildade mn som kunde hjlpa till med statens affrer, kunde nu hrskaren lita till en ny klass mnniskor som hade utbildad i handelspraktik och som vl knde till de aktuella behoven fr nationens handel och nringsliv.

49 Denna nya grupp mnniskor, medelklassen p upptgende, knde att det avdankade feodalsystemet stod i vgen fr dess fortsatta utveckling. Medelklassen insg att dess utveckling hindrades av katolska kyrkan, som var feodalsystemets starka fste. Kyrkan frsvarade den feodala ordningen mot angrepp; den var sjlv en mktig del av den feodala strukturen; den gde som en feodalherre mer n tredjedelen av all jord, och sg ut en stor del av sin rikedom frn landet. Innan medelklassen kunde sopa bort feodalismen i varje enskilt land, mste den frst ta itu med den centrala organisationen kyrkan vilket den ocks gjorde. Den striden antog en religis frkldnad. Den kallades den protestantiska reformationen. Men vsentligen var det den frsta avgrande striden mellan den nya medelklassen och feodalismen.

8. Rik
Nr Frenta staternas president klockan 15.10 p eftermiddagen den 31 januari 1934 undertecknade ett dekret som sade att guldet i en dollar skulle reduceras frn 25 8/10 gram till 15 5/21 fljde han gammal spansk sedvnja. Det var ocks gammal engelsk, fransk och tysk sedvnja. Att devalvera valutan r praxis sedan rhundraden tillbaka. Medeltidens kungar som grna skulle haft kung Midas frmga att gra guld, slog sig i stllet p att devalvera pengarna som ett behndigt surrogat fr att f pengar. Nr president Roosevelt minskade dollarns guldhalt, var hans frmsta syfte att hja priserna. Det var nrmast en hndelse som gjorde att devalveringen av valutan gav Frenta staternas finansdepartement en vinst p s dr 2.790.000.000 dollar. Nr det gllde kungarna under medeltiden var emellertid det frmsta syftemlet att tjna pengar. De ville inte hja priserna, men priserna steg nd p grund av devalveringen. Vad innebar myntdevalvering och hur kom det sig att resultatet blev omedelbar vinst fr suvernen och en hjning av prisnivn? Myntdevalvering innebar helt enkelt att man minskade halten av guld eller silver i mynten. Nr kungen sg till att det silver som tidigare anvnts fr ett mynt nu skulle rcka fr tv, genom att man blandade vrdelsa metaller eller metaller med ringa eller intet vrde med silvret, hade han tv nya mynt i stllet fr ett gammalt. Till namnet var vrdet fortfarande detsamma, myntet kallades fortfarande en krona, eller ett pund, men i sjlva verket var det bara hlften s vrdefullt som frut. Om man vanligtvis bytte till sig tolv gg fr ett stycke brd, s kunde man inte vnta sig att f ett lika stort stycke brd om man bara kom med sex gg ven om man fortfarande kallade dem ett dussin. P samma stt var det med pengar man kunde inte f lika mycket fr den nya devalverade valutan som fr de gamla goda pengarna. Man erbjd mindre silver, och drfr var limpan som man fick mindre. Vrdet av mynt i omlopp berodde p vrdet av deras metallinnehll, och drfr frhll det sig s att ju mindre guld eller silver det fanns i ett mynt, desto mindre var det ocks vrt, fastn det gick under samma namn. Att ett mynt r mindre vrt, betyder ju helt enkelt att man kan kpa mindre fr det. Med andra ord: priserna stiger. Naturligtvis var det enda kungarna intresserade sig fr att det fr deras del lg omedelbar vinning i devalveringen. Nr pengarna snabbt ndrar vrde skadas handeln; nr priserna stiger blir de fattiga och de som har fasta inkomster lidande p det. Men detta var av liten betydelse fr kungen. De flesta mnniskor, och det gllde mycket ofta ven kungen, sg inte sambandet mellan myntdevalveringen och prisstegringen, men det fanns en del som gjorde det. Sedan det intrffat sjutton frndringar i vrdet hos silvermynt p lika mnga mnader i Frankrike, frn oktober 1358 till mars 1360, skrev en parisinnevnare: Som resultat av det stora verfldet

50 av guld- och silvermynt har livsmedel och andra varor som envar behver fr sin frsrjning blivit s dyra att gemene man inte kan klara livhanken. Nicholas Oresme, biskop av Lisieux, skrev r 1377 en bermd bok om pengar, i vilken han ppekade, att myntdevalveringen som fr en kort tid gynnade kungen, p ett stt lurade folket: Mtt fr vete, vin och andra mindre viktiga varor, har ofta kungens offentliga sigill sig pstmplade, och om ngon befinnes skyldig till lurendrejeri betrffande dessa mtt, betraktas han som en frfalskare. P samma stt visar inskriptionen p ett mynt att dess vikt och egenskaper r korrekt angivna. Vem skulle d kunna lita p en furste, som minskade vikten eller volymen p ett mynt som br hans eget sigill? ... Det finns i min uppfattning tre stt p vilka man kan gra sig vinning medelst pengar, frutom deras naturliga anvndning. Det frsta av dessa stt r att vxla pengar, inneha eller spekulera i pengar, det andra r ocker, och det tredje r att frndra pengarnas vrde. Det frsta sttet r lumpet, det andra r gement och det tredje r nnu vrre. Richard Cantillon, en engelsman, summerade nrmare fyra hundra r senare, elegant resultatet fr prisernas del av myntdevalveringen: Historien visar att nr furstar i alla tider devalverat mynten och hllit dem vid samma nominella vrde, alla rvaror och alla fabrikat har stigit i pris i frhllande till devalveringen av mynten. Ni knner frmodligen till Kopernikus, den store vetenskapsmannen som 1530 var den frste som framlade teorin att det r jorden som cirklar runt solen och inte tvrtom. Men Kopernikus studerade ocks pengarna och deras funktion. Han var en fresprkare fr att myntsystemet i hans land Polen skulle ndras. Han insg att existensen av mnga olika myntslag var ett hinder fr handeln, och drfr freslog han ett enhetligt myntsystem i stllet fr att staten tillt alla de olika smbaronerna att sjlva framstlla mynt; och framfr allt frklarade han att det inte fick ske myntdevalvering: Hur orkneliga de gissel n r, som vanligen leder till nedgng och fall fr kungariken, furstendmen och republiker, s r enligt min sikt fljande fyra nd de vrsta: inbrdes strider, digerdd, ofruktbar jord och nedgngen i pengarnas vrde. Ngra av de frmsta sklen till att dessa vetenskapsmn motsatte sig myntdevalvering hade redan anfrts av Oresme: Det r skandal och vanra, om en furste lter det intrffa att pengarna i hans rike inte har ngot bestmt vrde, utan vxlar i vrde frn dag till dag ... Resultatet av dessa vxlingar blir att folk ofta r ofrmgna att sga hur mycket ett guldmynt eller ett silvermynt r vrt, vilket gr att de mste kpsl lika mycket om sina pengar som om sina varor, vilket r emot pengarnas natur; och det som borde vara synnerligen klart r i stllet synnerligen oklart och frvirrat ... tillgngen p guld och silver i kungadmet minskar som resultat av sdana frndringar och devalveringar och trots alla frsiktighetstgrder utfrs de till trakter dr man stter bttre vrde p dem ... Slunda minskar i de lnder dr man praktiserar myntdevalvering tillgngen p det material varav man framstller pengar .. Dessutom upphr kpmnnen, till fljd av vxlingarna och devalveringarna, att komma frn frmmande lnder med sina goda varor ... till lnder dr de veta att sdana falska mynt r i omlopp ... Vidare intrffar i ett land dr sdana vxlingar ger rum sdana strningar i handeln att kpmn och hantverkare inte lngre veta hur de skola bedriva handel med varandra. Kungens rdgivare var oroliga ver dessa fljder av myntdevalveringen. De ville att handeln skulle blomstra, men de ville inte att det otillrckliga metallfrrdet skulle ytterligare minska genom export av guld och silver till andra lnder genom kpmnnens och bankirernas frsorg. Medan den fattige ofta faller offer fr prisvxlingar, drfr att han arbetar s trget att han varken har tid eller rd att skydda sig ser de som knner till vad det rr sig om, nmligen mklarna, om sin rikedom, och lyckas till och med f den att ge vinst i sdana tider. I flera lnder utfrdades den ena lagen efter den andra fr att frbjuda utfrseln av guld och silver, som var s ndvndiga vid den tiden fr handelns tillvxt. 1477 utfrdades en sdan lag i

51 England: Och d det i den stadga som utfrdades under framlidne kung Henrik den sjttes ... andra regeringsr, bland andra ting, frordnades att inget guld och heller inte ngot silver skulle utfras frn detta rike ... intrffar det, i trots av denna stadga och frordning, och varjehanda frordningar i andra sammanhang men med samma rende ... att guld- och silvermynt, och krl och tallrikar av guld och silver frn detta land utfras och utskickas, vilket i stor utstrckning gr landet fattigare och hotar dess skattkammare med slutlig frstrelse, om icke hjlp hastigt str att f: Det frordnas av nmnda myndighet, att ingen person skall utfra eller lta utfra ur detta rike ... ngra pengar som myntats i detta land, eller mynt frn andra kungariken, lnder eller stormannagods och inte heller tallrikar och krl ... eller guldjuveler ... eller silverjuveler, smycken, utan kungens tilltelse. Kungarna frskte inte bara med alla medel att inom landet behlla det guld och det silver som fanns dr, utan ocks att ka den mngd som fanns, genom att ge gruvdriftens mn srskilda privilegier: Varje gruvarbetare, mstare eller arbetare som arbetar kontinuerligt vid gruvor som ppnats eller skola ppnas i vrt kungarike ... ha vr tilltelse, att fr egen kostnad och inte p annat stt, ppna och arbeta i gruvorna fritt och utan avgift, och ingen fr stra eller besvra dem eller hindra dem i deras arbete p ngot stt, vare sig de andliga eller vrldsliga herrarna, eller kpmnnen, eller ens vra egna mbetsmn, som sga att de ha rttigheter i nmnda gruvor. Vid denna tid, d guld och silver var s ndvndiga fr handelns fortsatta expansion, ledde handelsexpansionen sjlv till att man upptckte stora frrd av dessa metaller, och det ledde i sin tur till en ytterligare handelsexpansion. I dag kan vi frn vrt fyrahundrariga perspektiv uppskatta det verkliga vrdet i Columbus upptckt; men fr fjortonhundratalets mnniskor var Columbus en ganska misslyckad figur, eftersom han inte hade lyckats finna sjvgen till Indien. Det var frst p femtonhundratalet, nr infldet till Spanien av silver frn gruvorna i Mexiko och Peru brjade, som man brjade stta vrde p hans upptckt. Om varor fraktas hundratals mil ver berg och genom knar p kamel, hst och mulsna; om de under en del av vgen fraktas p mnniskorygg; om det lngs vgen r stndig risk fr verfall frn fientliga stamkrigare; om det p sjn r fara fr delggande stormar och mordiska pirater; om det hr och var lngs handelslederna utkrvs hga tullar av de olika regeringar som har den lokala makten; om i den sista hamnen varorna sljs till en grupp kpmn som hr monopol p handeln i den ndan av handelsleden och som drfr kan lgga p en kraftig procent p det redan hga priset d blir kostnaden fr dessa varor s stor att kommersen inte lnar sig. Det var vad som intrffade med de efterskta varorna frn Orienten under fjortonhundratalet. Nr sterns kryddor, delstenar, droger, parfymer och siden ndde de hamnar dr de venetianska fartygen vntade p att lasta dem, kostade de mycket pengar; efter det venetianarna ter hade slt dem till kpmnnen i de sydtyska stderna, som var de huvudsakliga distributrerna i Europa, hade deras pris skjutit ofantligt i hjden. Kpmn i andra lnder var inte beltna ver att se de stora vinsterna p orienthandeln g enbart till venetianarna de ville sjlva ha sin del. De visste att det fanns pengar att hmta p varorna frn Orienten, men de kunde inte bryta det monopol som Venedig hade. stra Medelhavet var praktiskt taget Venedigs insj och det fanns ingenting andra kpmn kunde gra tminstone inte i stra Medelhavet. Men kpmnnen i andra stder kunde frska n till Indien p en annan rutt som inte kontrollerades av Venedig. Nu nr kompassen, som frst anvndes av italienska sjfarare p tolvhundratalet, hade applicerats p en kompasskarta; nu nr det hade blivit mjligt att bestmma latituden genom att anvnda en sextant; nu nr italienska sjfarare hade brjat gra kartor som baserade sig p verkliga observationer i stllet fr p hrsgen och fantasi; nu var

52 det till sist inte lngre ndvndigt att hlla sig skrmt intill kusten. Kanske kunde man, om det fanns tillrckligt modiga mn fr den uppgiften, hitta en ny sjvg till Indien, denna skattkammare med guld och kryddor och dla stenar. Skepp seglade modigt i alla riktningar. Columbus resa vsterut var bara en i en lng rad liknande fretag. Andra vghalsiga sjfarare seglade norrut till Ishavet i hoppet om att finna en nordostpassage. Andra begav sig sderut lngs Afrikas kust. Slutligen rundade 1497 Vasco da Gama p denna sydostpassage Afrikas kontinent, och 1498 fllde han ankar i hamnen i Calcutta i Indien. Man hade upptckt sjvgen till Indien. Innebar det att man upphrde med skandet i andra riktningar? Inte alls. Columbus frskte gng efter annan han gjorde ytterligare resor i anstrngning att komma frbi den barrir som den amerikanska kontinenten uppreste. Andra som ocks skte sig vsterut och mtte samma barrir, seglade norrut, andra sderut de skte och skte ... S sent som 1609 skte Henry Hudson fortfarande en vg till Orienten, d han ndde det vi nu kallar Hudson Bay p Kanadas stkust. De hade all anledning att fortstta skandet. Det fanns pengar att hmta mycket pengar i en sjvg till Orienten. P Vasco da Gamas frsta resa till Indien hade vinsten uppgtt till 6000 procent! Det var inte att undra p att andra fartyg gjorde samma farofyllda men vinstbringande resa. Handeln vxte lavinartat. Medan Venedig hade kpt 420.000 sklpund peppar varje r av sultanen av Egypten, hade nu en enda bt p tervgen till Portugal 200.000 sklpund med sig! Det hade nu inte lngre ngon betydelse att turkarna hade lagt beslag p den gamla sjvgen till Orienten; det hade inte lngre ngon betydelse att venetianarna utkrvde enorma priser; sjvgen till Indien via Godahoppsudden gjorde kpmnnen oberoende av turkarnas instllning och brt Venedigs monopol. (1)

1. Det faller sig kanske lite svrt fr moderna lsare att frestlla sig varfr just vanlig peppar vid denna tid var s begrlig handelsvara att den tydligen kunde sljas till vad pris som helst. Likas r det vl kanske numera svrfrsteligt hur den i bokens brjan nmnda saltskatten kunde ha en s enorm betydelse som den faktiskt hade. Frklaringen r helt enkelt den, att under naturahushllningens tid ordet frskvaror var ett tmligen oknt begrepp. Slakt av ntkreatur och svin skedde i huvudsak en gng om ret, i allmnhet sent p hsten, d kreaturen efter sommarens bete var (relativt) vlgdda; kttet skulle sledes kunna lagras under nstan ett rs tid. Den enda konserveringsmetod som vid denna tid var allmnt knd, var insaltningen drav ndvndigheten av salt och drav ocks den ytterst inbringande saltskatten. Trots insaltningen var emellertid kttet troligen vanligtvis i ett skick som gjorde det nrmast otbart utan tillsats av stora mngder kryddor vilket frklarar pepparens enorma betydelse och de rikedomar som importrerna kunde kapa t sig. Indirekt ger detta ocks en frklaring t dem som mhnda frvnat sig ver att just humle var en s ivrigt odlad grda under medeltiden (s. 17). Vilka enorma mngder l mste inte ha gtt t fr att sklja ner allt detta saltade, pepprade och halvruttna ktt? (Reds anm.)

Nu gick handeln i en annan riktning. Medan tidigare Venedigs och de sydtyska stdernas geografiska lge hade gett dem en frdel gentemot lnderna lngre vsterut, hade numera dessa lnder vid atlantkusten vertaget. Venedig och de vriga stder som hade varit bundna till Venedig genom handeln lg nu vid sidan av handelsvgarna. Det som hade varit stora landsvgen var nu en liten bivg. Atlanten blev den nya landsvgen, och Portugal, Spanien, Holland, England och Frankrike fick framskjutna stllningar inom handeln. Med gott skl har man kallat denna period i historien den kommersiella revolutionen. Handeln som efter vad vi sett hade vuxit stadigt, tog nu jttekliv. Inte bara den gamla vrlden i Europa och delar av Asien ppnades nu fr fretagsamma handelsmn, utan ocks helt nya

53 vrldar i Amerika och Afrika. Handeln begrnsades inte lngre till floder och landomflutna innanhav som Medelhavet och stersjn. Medan man tidigare med vrldshandel hade menat europeisk handel med en del av Asien, gllde det numera ett mycket strre omrde, som omfattade fyra kontinenter, med oceanrutterna som landsvgar. Upptckterna inledde en period av storslagen expansion fr Vsteuropas hela ekonomiska liv. Utvidgningen av marknaderna har alltid varit en av den ekonomiska aktivitetens bsta sporrar. Utvidgningen av marknaden var vid denna tid strre n ngonsin frut. Nya lnder att bedriva handel med, nya marknader fr varorna frn ens eget land, nya varor att fra med sig hem allt detta var mycket smittsamt och stimulerande och inledde en period av intensiv aktivitet inom handeln, en period med nya upptckter, nya forskningsresor och fortsatt expansion. Kpmnnen bildade kompanier fr att utnyttja de farliga men eggande och hgst vinstbringande mjligheterna. Man behver bara ta en titt p namnet p ett av de tidigaste och mest bermda kompanierna: Mysterie och Companie av Merchant Adventurers fr upptckten av oknda regioner, dominions, ar och orter. Bara detta namn r imponerande. Men namnet berttar inte ens halva historien. Fr nr upptckten vl gjorts, mste man bygga befstningar, stta upp en garnison vid handelsstationen, n verenskommelser med infdingarna, bedriva handel, hitta p stt att hlla utblingar utanfr den handel man bedrev och d har vi inte sagt ngonting om de lnga och dyrbara frberedelserna, t.ex. att kpa eller bygga skepp, mnstra p en besttning, och skaffa mat och utrustning fr den oskra och farliga resan. Allt detta kostade pengar mycket pengar. Det kostade mer pengar n ngon enskild person hade eller vgade riskera p ett s farligt fretag. De gngse handelssammanslutningar som hade vuxit fram fr att syssla med den gamla vanliga handeln p de etablerade handelsvgarna var inte lmpade fr de nya frhllandena. Handel som bedrevs p stora avstnd i oknda lnder, med frmmande folkslag, p obekanta villkor i obekanta frhllanden, krvde en ny sorts handelssammanslutning och som alltid kom det en ny sorts sammanslutning som tillmtesgick behovet. Vad en eller tv eller tre individer inte kunde gra, kunde dremot utrttas av flera individer i en grupp som handlade som en enhet och hade samma ledning. Aktiebolaget var under femton- och sextonhundratalet kpmnnens lsning p problemet hur man skulle f fram de enorma summor som behvdes fr s stora fretag som handeln p Amerika, Afrika och Asien. Det frsta engelska aktiebolaget var Merchant Adventures. Det hade 240 aktiegare, som var och en satsade tjugofem pund en stor summa p den tiden. Det var genom att slja aktier till en stor skara mnniskor som det avsevrda kapital som var ndvndigt fr de stora handels-, kapar- och kolonialexpeditionerna uppbdades. Dessa aktiebolag var fregngare till dagens storbolag. D som nu kunde vem som helst bara han hade pengar bli delgare i ett aktiebolag genom att tillhandla sig aktier. Ocks piratexpeditioner organiserades som aktiebolag. I en av Francis Drakes expeditioner mot spanjorerna hade drottning Elisabet sjlv aktier, mot att hon utlnade en del fartyg. Vinsten vid detta enstaka tillflle uppgick till 4700 procent, varav den goda drottning Bess mottog 250.000 pund som sin andel! Att drottningens hemliga delgarskap i dessa plundringstg inte var s hemligt nr allt kom omkring visas av en notis frn Sevilla, daterad den 7 december 1569: Och vad som retar en mest i denna affr r att denne Hawkins inte kunde ha ftt en s talrik och vl utrustad flotta utan drottningens hjlp och hemliga samtycke. Detta str i strid med den verenskommelse som Konungen skickade extra sndebud till drottningen av England fr att n. Det ligger i denna nations natur och stt att inte hlla lften, och drfr ltsas drottningen att allt har utrttats utan hennes knnedom och mot hennes nskan.

54 Namnen p vissa av dessa kompanier som bildades under femton- och sextonhundratalet visar oss var de drev sin handel eller sin kolonisering eller bda dessa verksamheter p en gng. Det fanns sju Ostasiatiska kompanier, varav de mest bermda tillhrde britterna och hollndarna, det fanns fyra Vstindiska kompanier, organiserade i Holland, Frankrike, Sverige och Danmark; Levantkompanier och Afrika-kompanier var ocks populra; fr att kolonisera Amerika fanns Plymouth-kompaniet och Virginia-kompaniet som organiserades i England. Man kan gissa sig till att ett kompani som bildats fr att skta dessa dyrbara och riskfyllda fretag sg till att det frn sin regering fick s mnga handelsprivilegier som mjligt. Ett av de mest betydelsefulla var naturligtvis rtten till handelsmonopol. Kompaniet ville inte att ngra utomstende kpmn skulle komma och klampa in p deras omrde. Man har trott att den stora handelsexpansionen till stor del berodde p dessa handelskompaniers vghalsiga pionjrsbedrifter. Men vissa historiker ifrgastter numera den saken. S mnga kpmn befann sig utanfr kompanierna och frskte bryta in i handeln, att handelsvolymen om det inte varit fr dessa kompanier skulle ha kunnat vara nnu strre n den faktiskt var. Vi vet i varje fall att kompanierna frmst bedrev affrer fr att ge sina aktiegare utdelning. Om man kunde f strre vinst genom att ka produktionen och slja mera gjorde de det; om man kunde gra stora vinster genom att begrnsa produktionen fredrog de i stllet den utvgen. Hollndarna betalade exempelvis pensioner p omkring 3300 pund till infdda hrskare fr att utrota kryddnejlike- och muskotodlingen p andra ar, och koncentrerade odlingen till Amboina, dr de sjlva kunde kontrollera den. Vad deras handel p Ostindien betrffade, var de inte angelgna att utveckla den, utan fredrog att hlla den inom sdana grnser att de kunde skerstlla en hg vinst. Fastn den stora vinsten i detta speciella fall kunde skerstllas genom att begrnsa snarare n utveckla handeln, var det i regel stor vinst frknippad med att handeln utvecklades. Detta var handelns guldlder, d de rikedomar grundlades det kapital ackumulerades som senare skulle utgra grunden fr sexton- och sjuttonhundratalens stora industriella expansion. Historiebckerna talar mngordigt om den eller den kungens stora ambitioner, hans vldiga ervringar och hans stora krig. Deras tonvikt ligger p fel mne. De sidor de gnat anekdoter om dessa kungar skulle de bttre kunna utnyttja till att skildra den verkliga makten bakom kungatronerna de rika kpmnnen och finansmnnen under denna period. De var makten bakom tronen, eftersom kungen i varje lge behvde deras ekonomiska std. Under femtonoch sextonhundratalen, under dessa tvhundra r var krigen en nstan stndig freteelse. Krig mste betalas. De betalades av mn med pengar kpmnnen och bankirerna. Frgan huruvida Karl V av Spanien eller Frans I av Frankrike skulle bra det heliga romerska imperiets krona avgjordes av en liten tysk bankir, Jakob Fugger, som var chef fr det stora bankmannahuset Fugger. Kronan kostade Karl 850.000 floriner, av vilka 543.000 utlnades av Fugger. Vi kan f en liten aning om denne Jakob Fugger, om det inflytande mannen bakom scenen hade av tonen i ett brev han skrev till Karl V, nr denne slade med att betala tillbaka vad han var skyldig. Det var bara fr att Jakob Fuggers pengar gav honom sdan makt, som han vgade skriva ett sdant brev: ... Vi har dessutom till Eders Majestts agenter frskotterat en stor summa pengar, som vi sjlva mst till stor del uppbringa bland Vnner. Det r en knd sak, att Eders Kejserliga Majestt inte kunde ha vunnit den romerska kronan frutan min hjlp, och jag kan bevisa det sagda genom vad Eders Majestts agenter sjlva skrivit. I denna sak har jag inte skt egen vinning. (Tro honom inte! Frf:s anm.) Fr om jag hade lmnat det sterrikiska huset Habsburg och haft i sinnet att hjlpa Frankrike skulle jag ha ftt mycket

55 pengar och mycken egendom, vilken d erbjds mig. Vilken stor nackdel detta hade varit fr Eders Majestt och huset Habsburg r Eders Kungliga Intelligens vl frtrogen med. Det var mycket lite av vikt som skedde under femtonhundratalet utan att Fuggers skugga ngonstans var synlig. Fuggers brjade sin verksamhet under fjortonhundratalet som ett kpmannahus som drev handel med ull och kryddor. Men det var som bankirer Fuggers grundlade sin rikedom. De lnade pengar till andra kpmn, till kungar och furstar, och i gengld fick de inkomster frn gruvor, frn handelsfretag, frn kronojord, frn praktiskt taget varje nringsgren som betydde en god inkomst. Nr ln inte terbetalades, blev de gare till godsen, gruvorna, jorden - allt det som hade satts som skerhet fr lnet. Till och med pven var skyldig Fuggers pengar. De hade filialer och agenter verallt. Fuggers bcker frn r 1546 visar ln till tyske kejsaren, staden Antwerpen, kungarna i England och Portugal och drottningen av Nederlnderna. Deras kapital det ret uppgick till fem miljoner gulden. Historiebckerna borde uppkalla denna period inte efter ngon kung utan helt enkelt dpa den till Fuggers tid. Det r mycket nrmare sanningen. Fastn Fuggers var det viktigaste finanshuset p denna tid, fanns det andra som var nstan lika stora. Welser, en annan tysk bankir, hade hjlpt Karl V med 143.000 floriner; Welser hade ocks stora investeringar i handelsfretag, i gruvor och jord. Hochstetter, Haug och Imhof bedrev i mycket samma slags kpmanna-, bankirs- och fretagarverksamhet. Bland de italienska finansmnnen under denna tid hll Frescobaldis, Gualterottis och Strozzis p att bli mycket stora. Ett par rhundraden tidigare hade Peruzzierna och Medicis varit de stora namnen. En av de bsta mtarna p denna enorma kning av finans- och handelsaktiviteten r jmfrelsen mellan rikedomen hos dessa stora bankmannafamiljer med Fluggers: 1300 - hade Peruzzis 1440 - Medicis 1546 - Fuggers 800.000 dollar 7.500.000 40.000.000

Centrum fr all denna aktivitet inom finans och handel var, Antwerpen. Nr handeln skiftade frn Medelhavet till Atlanten, gick det utfr med de en gng s stora namnkunniga italienska stderna och Antwerpen tog deras plats. Det var inte dess invnarantal som gjorde den till stor stad - den hade bara omkring 100.000 invnare. Det var snarare den frihet som rdde dr, frihet frn restriktioner av alla slag. Medan andra stder under medeltiden gjorde det svrt fr utlndska kpmn att driva handel innanfr stadsportarna tog Antwerpen emot dem med ppna armar. Det var ett verkligt fritt internationellt handelscentrum - vem som helst kunde dr bedriva handel, och vem som helst bedrev faktiskt handel dr. Dess stadshus, dr kpmn, aktiemklare och bankirer sammantrffade fr att gra affrer hade p sina vggar fljande motto ingraverat: Till nytta fr kpmn av alla nationaliteter och alla sprk. Den inviten antogs av kpmn frn alla delar av vrlden. Den engelska kldesindustrin hade sitt centrum i Antwerpen, och det var den mest betydande marknaden fr kryddor frn Orienten. Nr Venedig frlorade sitt monopol ver kryddhandeln, frlorade de det till portugiserna, och portugiserna bedrev praktiskt taget all sin handel genom Antwerpen. En oerhrt betydelsefull praxis kom till dr en praxis som visar vilka jttesteg handel och industri hade gjort. Detta var frsljningen, med prover, av standardvaror, erknda av alla. I stllet fr att ha med sig alla de varor som man ville slja till en spekulant, kom den moderne mklaren och kommissionsfrsljaren in i bilden. Han slde sina varor uteslutande genom att visa upp prover. Mssarna, som hade varit betydelsefulla framfr allt drfr att det under dem rdde tillfllig befrielse frn de vanliga handelsrestriktionerna, fick sin ddsstt frn en marknad som alltid var fri. Den gamla marknaden hade ersatts av det moderna varuutbytet.

56 Eftersom Antwerpen var ett s betydande handelscentrum blev det ocks tidens frnmsta finanscentrum. Hr hade de stora tyska och italienska bankmannahusen sina huvudkontor och penningtransaktioner kom att bli nnu viktigare n den reguljra handeln. Det var vid denna tid i Antwerpen som de moderna finansinstrumenten kom till daglig anvndning. Tidens bankmn uppfann metoder att gra betalningen fr varorna till en enkel och snabb historia. Nr en kpman frn lt oss sga England kper varor frn en kpman frn ett avlgset land, exempelvis Indien, hur skall han d betala fr dem? Skall engelsmannen snda guld och silver till italienaren? Det r farligt och dyrt. Ngot slags kreditsystem mste uppfinnas som gr det ondigt att frakta guld p det viset. Drfr kom man verens om att engelsmannen nr han betalade sin skuld till italienaren, skulle ge honom en papperslapp p vilken det stod att han var skyldig honom s och s mycket pengar fr varorna. Drefter kunde det intrffa att i en annan transaktion en annan italiensk kpman var skyldig en engelsk kpman pengar fr varor och p det skickade han p samma stt till engelsmannen en papperslapp som erknde skulden. Drefter kunde de tv skulderna kvittas mot varandra i ett centralt klareringshus utan att man behvde skicka ngra pengar den lnga vgen frn England till Italien och frn Italien till England. Ett sdant system uppfanns fr mnga hundra r sedan. Det beskrivs av en frfattare frn femtonhundratalet p fljande stt: Vad gller betalningarna i nmnda lnder bland kpmnnen i Lyon (ett finanscentrum i Antwerpens stil) och andra lnder och stder, sker strre delen p papper, det vill sga: jag r skyldig er pengar och ni r andra sidan skyldig mig pengar; vi kvittar skulderna mot varann och kompenserar varandra; och man behver knappast ngra pengar alls fr den sortens betalningar. Detta underverk att skta sina affrer utan pengar frklaras ocks av Cantillon: Om England r skyldigt Frankrike 100.000 uns silver fr handelsbalansen, om Frankrike r skyldigt i oo.000 till Holland, och Holland r skyldigt England i oo.000, kan alla dessa skulder kvittas genom vxlar mellan de respektive bankirerna i dessa tre stater utan att man behver skicka ngot silver mellan dem. Allt detta r i och fr sig inte s viktiga upplysningar. Det r viktigt mest drfr att det visar att det finansiella maskineriet fr att mta den expanderande handelns behov hade utarbetats under femtonhundratalet av kpmnnen och bankirerna. Naturligtvis har det senare tillkommit nya och bttre metoder fr att mta ndrade frhllanden, men grunden lades fr flera rhundraden sedan. Nya lnder ppnades fr exploatering, handeln tog ett stort steg framt, och kpmn och bankirer blev rika. Man kunde vnta sig att denna Fuggers tid skulle g till historien som en gyllene tidslder av framgng och lycka fr mnskligheten. D tror man fel.

9. ... fattig, tiggare, tjuv

Fuggers tidslder var ocks tiggarnas tidslder. Antalet tiggare var under femton- och sextonhundratalen hpnadsvckande. En fjrdedel av Paris befolkning p 1630-talet var tiggare, och p landsbygden var deras antal lika stort; i England var frhllandena skandalsa; Holland myllrade av tiggare och i femtonhundratalets Schweiz organiserade de rika, nr det inte fanns ngot annat stt att bli av med de tiggare som belgrade deras hem eller vandrade i fljen lngs vgarna och genom skogarna, veritabla jakter p dessa elndiga Heimatlosen (hemlsa). Vad r frklaringen till detta utbredda elnde fr massorna i en tidslder d framgngen var s stor for de f? Krig var som ett av orsakerna. Frsta vrldskriget 1914-1918 ansgs allmnt ha bragt en rekordnotering av katastrofer och elnde till de delar av Europa dr striderna hrjade. Men krigen under denna Fuggers epok var nnu mera delggande - det r mjligt att

57 Trettioriga kriget gr utanp frsta vrldskriget i hemskhet. Omkring tv tredjedelar av den totala befolkningen hade frsvunnit, elndet hos dem som verlevt var ytterligt bedrvligt. Fem sjttedelar av byarna i kejsardmet hade frstrts. Vi hrde talas om en by i Pfalz som under loppet av tv r hade skvlats tjugutta gnger. I Sachsen hrjade vargflockar, ty i de nordliga delarna hade nstan en tredjedel av jorden upphrt att odlas. Krig var allts en orsak till folkets enorma lidande och elnde. En annan orsak var Amerika. Den nya vrlden spelade en indirekt men betydelsefull roll vid tillkomsten av Tiggarnas tidslder. Hur gick det till? Medan kpmnnen i England, Holland och Frankrike samlade stora rikedomar p hg genom den handel de bedrev, hade spanjorerna funnit en enklare metod att ka penningsummorna i sin skattkammare. Fastn deras upptcktsresande hade misslyckats med att hitta en vg till Indien som skulle ge dem handelsvinster, hade de snubblat ver de nord- och sydamerikanska kontinenterna. Och i Mexiko fanns det guld- och silvergruvor av stort vrde - som de kunde lgga sig till med. De spanska gallionerna var lastade inte med varor som man kunde slja med stor vinst utan med guld och silver - framfr allt silver. Gruvorna i Sachsen och sterrike hade levererat stora mngder silver, men de var sm i jmfrelse med de rikedomar som strmmade in i Spanien frn dess besittningar i Nya Vrlden. Under de femtiofem ren frn 1545 till 1600 berknades det att man fick in ytterligare 200.000 pund varje r frn de amerikanska gruvorna. Det verkade, som om man just nr man ndde till botten p en fyndighet upptckte en ny gruva, som om infldet av guld skulle fortstta fr evigt. Det spanska myntverket myntade frn 1500 till 1520 bara 45.000 kilo silver; men under femtonrsperioden frn 1545 till 1560 kade dess produktion sex gnger, till 270.000 kilo; och under tjugorsperioden 1580-1600 upplevde man en produktionskning till 340.000 kilo, nstan tta gnger mot vad den hade varit r 1520. Stannade allt detta silver frn Amerika i Spanien? Inte alls. Det var i omlopp i hela Europa lika fort som det strmmade in. Spaniens kungar frde den ena raden idiotiska krig efter den andra -- de betalade i reda pengar fr frrd och soldater. Spanjorerna kpte mer varor n de slde de kunde inte ta silvret och deras pengar gick genom deras fingrar till fickorna p de kpmn som slde varor till dem. Vad var effekten av detta aldrig tidigare skdade inflde av silver till Europa? Det stadkom en sensationell priskning. Det rrde sig inte bara om en rtug mer fr den eller den varan, utan om en sensationell stegring i priset p allting. Det intrffade en veritabel prisrevolution p ett stt som intrffat bara tre eller fyra gnger de senaste tusen ren i vrldshistorien. Varupriserna r 1600 var mer n dubbelt mot vad de varit r 1500, och r 1700 var de nnu hgre mer n tre och en halv gng mot vad de varit nr prisrevolutionen inleddes. Vi har sett hur myntdevalveringen minskar pengarnas vrde eller, om man ser det frn en annan utgngspunkt, hjer priserna. kningen av den penningmngd som befinner sig i omlopp har samma effekt. Det r med pengar precis som med allt annat som folk vill ha och som inte finns i tillrcklig kvantitet. Vi behver alla luft men det finns s mycket luft, att den inte har ngot ekonomiskt vrde vi behver inte betala ngonting fr den. Vi tnker inte heller p att kpa och slja vatten, men i ett varmt och torrt land, i kenomrden, sljer man vatten drfr att tillgngen r s liten i frhllande till efterfrgan. Om vinskrden, p den tid man bedrev byteshandel, hade varit god och veteskrden dlig, skulle vi frst att en man mste betala mera vin n tidigare fr att f samma mngd vete. Med pengar frhller det sig p samma stt. Om det brjar finnas mycket mer pengar i frhllande till de saker man kper fr dem faller deras vrde i frhllande till de sakerna det vill sga, priserna stiger. Ett fall i frga om penningvrdet innebr en prisstegring, och en kning av pengarnas vrde innebr att

58 priserna sjunker. Denna frndring beror p hur pass mycket eller hur pass lite pengar det finns i omlopp. Det var av den anledningen som priserna efter infldet av dyrbara metaller till Europa gick i hjden och vilka hjder sedan! till dess folks favoritsamtalsmne var: Jag minns den gamla goda tiden nr man kunde f smr fr fjrdedelen av priset i dag, och gg ja, de gav praktiskt taget bort ggen p den tiden! Det amerikanska silvret korn frst till Spanien, och det var ocks dr som man frst upplevde prisernas hopp uppt. Nicolas Cleynaerts, en hollndare som reste i Spanien och Portugal r 1536, blev slagen av hpnad infr priserna dr. Priset fr en rakning var s hgt att han genast skrev hem: Det var ndvndigt i Salamanca att betala en halv real fr en rakning, vilket gr att man upphr att frvna sig ver det stora antalet skggiga mn i Spanien, mycket strre hr n i Flandern. Sedan silvret frn Amerika spritt sig frn Spanien genom hela Europa, var de hga priserna som s frvnat denne turist frn Flandern mrkbara i alla lnder. Gemene man frstod inte orsaken till detta. Han visste inte att prisrevolutionen var en internationell freteelse, som inte bara begrnsades till hans speciella landsnda. Han knorrade och sg sig omkring efter en orsak, och skyllde alltsammans p den ena eller den andra nriga personens ondska och elakhet. I Avhandling om Den Allmnneliga Nyttan i detta Kungariket England, som skrevs under femtonhundratalet, visar frfattaren hur bonden hvdar att de hga priserna orsakas av de enorma arrenden som jordgarklassen begr, medan riddaren hvdar, att de hga arrendena beror p de enorma priser som bonden begr: Lantmannen: Jag tror att det r er skuld, herremn, att denna brist rder, drfr att ni stegrar priset p er jord till en sdan grad, att mnniskorna som lever drav ndvndigtvis mste slja dyrt ... eller ocks skulle de inte kunna betala arrendet ter. Riddaren: Och jag sger att det r er skuld, lantmn, att vi tvingas hja arrendet, drfr att vi mste kpa allting s dyrt som vi fr av eder: sdant som korn, boskap, gss, gris, kapun, kyckling, smr och gg. Vad r det av allt detta som ni i dag inte sljer till en och en halv gng det pris ni begrt de senaste VIII ren? Kan inte era grannar i denna stad erinra sig att fr VIII r sedan kunde man kpa den bsta gris eller gs som jag kunde stta mina hnder upp fr IV d som nu kostar mig VIII d; och en god kapun fr III d eller IV d; en kyckling fr en penny, en hna fr II d, som nu kostar mig det dubbla; och p samma stt med strre djur som fr och oxe. Det fanns en del filosofer under denna tid som upphrde med den medeltida vanan att behandla ekonomiska frgor som en underskning av mnniskans syndfullhet. Mn som Jean Bodin och Cantillon anade att det bakom prisstegringarna lg en opersonlig lag, som inte influerades av goda eller dliga mnniskor. Bodin skrev under femtonhundratalets senare r: Jag anser att den dyrtid som vi nu upplever hrrr frn tre orsaker. Den frmsta och den nstan uteslutande orsaken (som ingen hittills har berrt) r verfldet av guld och silver, som i detta kungarike i dag r strre n det har varit under de senaste 400 ren... Att det fanns ett samband mellan hgre priser och infldet av guld och silver, var en tanke som brjade genomtrnga andra hjrnor, strax efter det Bodin skrev sina stora arbeten. I En Underskning av Krftsret i det engelska vldet skriven r 1601 av Gerrard De Malynes, en kpman, terfinns fljande stycke: ... en myckenhet pengar gr i allmnhet tingen dyra, och brist p pengar gr i allmnhet tingen goda och billiga ... Till fljd av verfld eller brist p pengar blir tingen sledes i allmnhet dyrare eller billigare, vartill kommer att det verfld av

59 pengar och guldtackor, som under senare r kommit frn Vstindien in i Kristenheten, har gjort alla ting dyrare. Det som under sexton- och sjuttonhundratalen var hftigt omdiskuterat, var uppenbart fr envar under sjuttonhundratalet, enligt Cantillon: Om man funne gruvor av silver eller guld ... och avsevrda kvantiteter mineralier drifrn utvunnes ... komme alla dessa pengar, vare sig de utlnas eller spenderas i omlopp och kan inte undvika att hja priset p varor och produkter i alla de kanaler dr de brukas ... Alla ro ense om att verfld p pengar ... hjer priset p allting. Den kvantitet pengar som infrts frn Amerika till Europa under de senaste tv rhundradena bekrftar denna sanning genom erfarenheten. Vad r resultatet av en sdan prishjning? Vem r det som vinner p den och vem blir lidande? De mnniskor som vann p den var kpmnnen. Medan deras utgifter kade, visade intkterna frn deras handel en strre kning. De betalade mera fr vad de kpte, men de begrde ocks mycket mera n ngonsin tidigare fr vad de slde. En annan grupp som tjnade p prishjningen var de vilkas utgifter frblev desamma men vilkas varor kade i pris de mnniskor som hade arrenderat sin jord p lng tid till den gamla jordrntan och som nu var i tillflle att slja sitt smr, sina gg, sitt vete, sin havre o.s.v. till de mycket hgre priserna. andra sidan fanns det tskilliga grupper som drabbades hrt av prisrevolutionen. Regeringarna fann det till exempel allt svrare att f affrerna att g ihop. Deras intkter var bestmda en gng fr alla, medan deras utgifter stndigt kade. Detta var en frndringens tid, d nationalstaten kom till och statens finansiella organisation var gammalmodig och efter sin tid. Den frndrades sakteliga, men under tiden knakade maskineriet p mnga stllen och prisrevolutionen kade dess svrigheter. Penningbesvr gjorde kungarna alltmer beroende av den framvxande finansmannaklassen, och mnga lften och medgivanden pressades fram frn kungarna under denna tid. Revolutionerna under denna tid som gav bourgeoisin kad politisk makt hade allts ett intimt samband med prisrevolutionen. Lnearbetarna led ocks. En tid d priserna gr i hjden r nstan alltid ocks en tid d lnerna kar, s drfr skulle man vnta sig att allting skulle bli bra till slut. Men det finns en viktig hake p det resonemanget, och det r att lnerna aldrig automatiskt stiger i samma utstrckning som priserna. Lnekningar mste man nstan alltid slss fr att f. Man fr dem i allmnhet genom medveten massaktion som mter motstnd, medan priserna trissas upp av marknadsoperationerna. Arbetaren krde pannan mot vggen. Medan en fransk arbetardagsln vid slutet av fjortonhundratalet rckte till 4,3 kilo ktt, kunde han fr samma ln ett rhundrade senare bara kpa 1,8 kilo; en hektoliter sd som kostade honom fyra francs under den frsta perioden, kunde under den senare perioden inte kpas under tjugo francs. J. E. Thorold Rogers berknar, att en engelsk bonde r 1495 kunde tjna tillrckligt under femton veckor fr att frsrja sin familj i ett r, men omkring 1610 kunde han inte tjna ihop till samma frsrjning ven om han arbetade varje vecka hela ret! Och 1610 ... mste en hantverkare i Rutland (England) ... arbeta fyrtiotre veckor fr att tjna vad en hantverkare fick 1495 med tio veckors arbete. Fr arbetaren innebar detta att han stndigt fick dra t svngremmen eller att han fick slss fr hgre lner fr att mta de stegrade kostnaderna eller att han fick bli tiggare. Alla tre sakerna intrffade som ett resultat av prisrevolutionen. En annan grupp som blev lidande var de som hade en bestmd penninginkomst, rentirerna, som levde p pensioner eller inkomsten frn vrdepapper som hade en fixerad rnta. Hr r till exempel en viss Frken Reynerses, som vid slutet av trettonhundratalet investerade sina pengar fr att f rligt underhll hela livet igenom:

60 Vi rdet, borgmstaren och gillesmstarna i staden Halberstedt gre hrmed veterligt att vi till den fromma jungfrun Alheyde Reynerses har slt en rlig rnta p en halv mark ldig ... fr summan fem marker ldig som i laga ordning har betalts till oss. Kanske hade jungfru Reynerses rknat med denna rliga avkastning fr att ha det bra p sin lderdom. Det var i s fall gott och vl. Men om hon hade levat i den tid d priserna steg och steg skulle hon ha tvingats g hungrig eftersom det frhll sig s att hennes inkomst frblev densamma (i detta fall en halv mark ldig) men de saker hon kunde kpa fr sin inkomst hade blivit mycket dyrare. Hennes nominella inkomst var vad den alltid hade varit, men hennes realinkomst hade sjunkit. Detta hnder alltid personer som har en fixerad inkomst i en tidslder d priserna stiger. P samma stt drabbades personer som hade en bestmd inkomst frn sitt jordinnehav mycket hrt. Man erinrar sig hur betalningen av arrenden i reda pengar hade ersatt den gamla feodala tjnsteplikten. Det fungerade bra fr den jordgande adeln till dess prisrevolutionen kom. Drp fann adelsmnnen att de fick in de gamla lga arrendeavgifterna medan de var tvungna att betala de nya hga priserna. De satt fast i en rvsax. Vad kunde de gra t saken? Vad kunde dessa herremn och rika som antingen hade mottagit eller kpt kyrkans jord som konfiskerats av kungarna gra t att priserna steg medan arrendena stod och stampade p samma flck? De knde p sig att de mste f fram mera pengar frn sin jord. Men hur skulle det g till? Det fanns tv stt inhgnadssystemet och omnskligt hga arrenden. Inhgnadssystemet praktiserades i ngon utstrckning i hela Europa, men framfr allt i England. Vi minns det system med oinhgnade krar som beskrevs i frsta kapitlet. Det var ett dligt system eftersom det var oekonomiskt. Det var ocks ett dligt system, eftersom den framtstrvande och fretagsamme bonden inte kunde g fram i sin egen takt eller frska sig p experiment utan mste anpassa sig efter tempot hos de andra som hade jordremsor bredvid hans egen. Ngra f dumma fantasilsa bnder kunde hindra en hel by frn att utvecklas. Det hade drfr p en del stllen uppsttt en praxis, som gick ut p att man bytte jordremsor, vilket gjorde det mjligt fr de olika bnderna att byta sina gor p kanske trettio tunnland jordremsor utspridda ver ett stort omrde, till fyra eller fem sammanhngande gor som var och en uppgick till sex eller sju tunnland. En tursam eller klipsk byteshandlare av det slaget kunde rentav lyckas att trassla ut alla sina remsor och f ihop dem till en sammanhngande jordbit. Nsta steg var att stta upp en grdsgrd runt gorna. Det som en gng var ppen mark blev nu inhgnat. I Smland och Nya England kan man se stenmurarna som inhgnar varje bondes ker; i det gamla England dr det fanns rikligt med sten byggde man ocks murar; och dr det inte fanns sten, inhgnade man sina krar med hckar. Inhgnader av detta slag, dr odlingen av jorden fortsatte var inte till ohgn fr ngon (!) och ledde till en kning av produktionen. Ingen gjorde invndningar mot det, och den fattige bonden likavl som den rike tjnade p frndringen. Men det fanns en annan sorts inhgnader som betydde stora svrigheter fr tusentals mnniskor. Det var inhgnader fr frsktseln. Eftersom priset p ull hade stigit (ull var Englands frmsta exportvara) sg mnga herrar sitt tillflle att f ut mera pengar frn sin jord genom att gra den gamla kerjorden till betesmarker fr fren. Detta hade intrffat fre prisrevolutionen, men nu drev de hgre priserna p utvecklingen, och alltfler herremn inhgnade sitt land fr att fda upp fler fr. Detta innebar mera pengar fr herremannen, men det innebar ocks frlust av arbete och inkomst fr de bnder som hade odlat det nu inhgnade omrdet. Det behvs frre mnniskor fr att valla fr n fr att skta en bondgrd och det verfldiga antalet mnniskor gick det illa fr. Ofta fann herremannen att han fr att kunna lgga samman

61 en stor egendom till ett sammanhngande stycke mste avhysa de arrendatorer vilkas jordbitar lg i vgen. Det gjorde han ocks och resultatet var att mnga fattiga gick miste om sin frsrjning. Frn pamflettrernas bittra protester under denna tid erfar vi vilka lidanden inhgnadssystemet fr att f fram betesmarker samkade den fattige bonden. Ibland inhgnade herremannen bara allmnningen. Detta innebar naturligtvis att den fattige bondens boskap inte hade ngonstans att beta, vilket i sin tur betydde ruin. Hade arrendatorerna inga rttigheter alls? Kunde de inte g till domstol i saken? Jo, det kunde de. Men att g till domstol har alltid varit lttare fr den rike som kunnat betala kostnaderna, och av den anledningen hade arrendatorerna i de fall d de vann infr domstolen inte ngra medel att fortstta kampen. Herremannen som hade pengar hade rd att hlla processen gende tills arrendatorerna mste ge upp och d kunde han kpa deras jord och lgga den till sin egendom som han ville lta inhgna. Det r den historien man utlser av fljande petition till Underhuset frn bnderna i Wootton Bassett fr terstllande av gemene mans rttigheter: Att d Borgmstaren och de Fria Arrendatorerna i nmnda stad ... innehade en fri allmnning betesmark fr att utfodra alla slags djur ... en Sir Francis Englefield ... lt inhgna nmnda mark ... och detta pgick s lnge, eftersom han var alltfr mktig fr dem, att de nmnda fria arrendatorerna inte lngre kunde gra rttslig sak av fallet; fr en John Rous, en av de fria arrendatorerna tvingades drvid att slja all sin jord (till ett vrde av femhundra pund) fr att gra rttssak, och mnga andra blev drvid utfattiga ... Vi har kastats ut ur hela allmnningen som vi hade och har inte ens en fot allmnning kvar ... Vi har hrvid blivit s fattiga, frsvitt det inte behagar Gud att beveka hjrtat hos det vrdade underhuset och besluta ngot till vr frdel, s att vi terigen kunna njuta vra rttigheter (Hr fljer tjugotre namnteckningar.) tskilliga fler namnteckningar skulle vi ha kunnat f, om det inte varit fr att mnga av bnderna arrenderar frn herremannen p slottet och ro rdda att de skola tvingas lmna sina hemman, och sedan veta de inte hur de skola f sin brgning ... annars skulle de hr ha satt sin hand. Det var inte alla inhgnader som byggdes fr fravel. Eftersom en strre grd var lttare och billigare att skta n en mngd smgrdar, inhgnade ofta slottsherrar sin jord fr att f bttre skrdar. De olyckliga arrendatorer som innehade jordremsor som herremannen ville ha befann sig snart bland de vxande massorna utan jord och hem. Fastn mnga av oss kanske knner till inhgnadssystemet bttre n vi knner till den katastrofala hjningen av arrendena under denna tid, var det den senare som var viktigast. Jordarrendena och de avgifter som erlades d en ny arrendator vertog en jordbit hade befunnit sig p praktiskt taget samma niv. De hade bestmts av sedvnjan och i gamla dagar hade sedvnjan laga kraft. Men nu nr prisrevolutionen ndvndiggjorde en strre inkomst frn jordinnehavet, sidosatte herremannen den sedvnja som utgjort bondens skydd i det frflutna. Nr ett arrende utlpte, hjde herremannen arrendet i stllet fr att frnya det p samma villkor som frut till en sdan grad att arrendatorn ofta fann det omjligt att betala och tvingades avst frn sin jord. De flesta bnderna under denna tid var frlsebnder. Detta innebar att de innehade sin jord enligt slottets sedvnja i flje herremannens vilja i frlsebrevet. Olyckligtvis fr mnga frlsebnder uttolkade herremannen slottets sedvnja s att den betydde vad han nskade vid den speciella tidpunkten, och vad han framfr allt ville ha var antingen mera pengar frn sitt jordinnehav eller ocks sjlva jorden som kunde hyras ut t ngon annan som kunde betala mera. Man anvnde varje tnkbart knep fr att bli av med en arrendator. Nr ett frlsehemman bytte gare exempelvis vid familjefaderns dd vntade man sig att sonen skulle verta det efter att ha betalat den vanliga blygsamma avgift som det

62 hrde till att man erlade, men sonen upptckte att avgiften inte lngre var s liten. Herremannen kade avgiften a kraftigt att bonden inte kunde betala och mste avst frn sin urgamla rtt. Drefter antingen slde eller arrenderade herremannen ut jorden till ngon som ville och kunde betala den nya arrendeskalan. I en predikan infr Edward VI:s hovmn, hade biskop Latimer kurage att kalla saker och ting vid deras rtta namn: Ni jordedrottar, ni arrendehjare .., ni ohemula herrar har en alltfr stor rlig intkt av era egendomar. Det som tidigare kostade tjugo eller fyrtio pund om ret (vilket r en hederlig andel att gratis f frn en annan mnniskas svett och arbete) uthyres nu fr femtio eller hundra pund om ret. Latimer var inte den ende som frdmde de giriga jorddrottarna. Andra talare och frfattare vid denna tid gjorde ocks starka uttalanden mot inhgnadssystemet, arrendehjningen och de hgre avgifterna och jorddrottarna, som genom vrkningarna kade armn av skkor och tiggare. I Bnen fr jorddrottarna som bads vid denna tid, hittar vi fljande passus: Vi bedja av hjrtat att de (som besitter marken, betesflten och bostderna) icke m hja och ka hyrorna i sina hus och p sin jord eller taga oskliga avgifter och intkter ... ndeligen se till att de nja sig med det som r tillrckligt och inte foga hus till hus eller lgga jordomrde till jordomrde och drvid gra andra utfattiga ... Men trots bnerna fortsatte herremnnen att hgna in jord och krva hgre arrenden. Hela byar lmnades utan jord och dess invnare svalt, stal eller tiggde lngs vgarna. Man frskte annat n bner. Lagar utfrdades. Kronan var uppriktigt bekymrad. Den ville hindra avfolkningen av byarna. Den var uppskrrad, eftersom hren av fattiga huvudsakligen rekryterades frn bondeklassen. Och dessa bnder vilkas uppehlle nu bervades dem hade betalt sina skatter och var en god inkomstklla fr Kronan. Dessa vandrande grupper av tiggare innebar ocks en verklig fara det hade intrffat mordbrnder, anfall mot inhgnaderna, resningar. Drfr utfrdades lagar mot inhgnadssystemet. Den frsta kom 1489, och man fortsatte utfrda andra lagar hela femtonhundratalet igenom. Men det stora antalet lagar visar att de i stor utstrckning negligerades annars hade det inte funnits ngot skl att stifta nya lagar. Fastn vissa av de vrsta missfrhllandena modifierades, var det sjlvklart, att dr de lokala herrarna ocks var domare i trakten, kunde lagarna inte strikt genomfras. Nr bnderna reste sig mot inhgnadssystemet, s var det inte de som var lagbrytare det var jorddrottarna som brt lagen. Men det innebar inte att man inte handlade med strsta strnghet, mot dessa bondeuppror. Man br lgga mrke till en betydelsefull frndring under denna tid. Den gamla frestllningen att jorden var vrdefull i frhllande till den mngd arbete som utfrdes p den, hade frsvunnit; handelns och hantverkets utveckling och prisrevolutionen hade gjort pengarna mer vrdefulla n mnniskorna, och jorden betraktades nu som en inkomstklla. Folk hade lrt sig att behandla jorden s som de behandlade andra godelar den blev en leksak fr spekulanter som kpte och slde den i hopp om att gra pengar p kuppen. Inhgnadssystemet orsakade mycket lidande, men det kade ocks mjligheterna att frbttra jordbruket. Och nr den kapitalistiska industrin hade behov av arbetare, fann den en del av sin arbetskraft i dessa egendomslsa och avhysta stackare, som nu bara kunde frsrja sig genom att slja sin arbetskraft.

10. Arbetskraft anstlls Tvringar kan anska

Marknadens expansion. Lt det uttrycket rulla ver er tunga om och om igen. Lgg det p minnet och glm det aldrig. Det r en viktig nyckel till frstendet av de krafter som frde med sig den kapitalistiska industrin s som vi knner till den.

63 Det r en sak att producera varor fr en liten stabil marknad, fr en marknad dr producenten framstller en sak fr en kund som kommer till hans arbetsplats och gr en bestllning. Det r en helt annan sak att producera varor fr en marknad som har vuxit frn en stad till en nation och drutver. Gillet och skrna syftade till att passa en liten lokal marknad; nr marknaden blev nationell och internationell, passade inte lngre skrsystemet. Den lokale hantverkaren kunde frst och hantera handeln inom staden men vrldshandeln var en helt annan sak. Den expanderande marknaden frambragte en mellanhand som gjorde det till sin uppgift att se till att de varor som arbetarna framstllde ndde konsumenten, som kanske fanns tiotals, hundratals mil drifrn. Skrets hantverkarmstare hade varit mer n en framstllare av varor. Han hade fyra andra funktioner, var fem mnniskor p en gng. Nr det gllde att hitta och kpsl om den rvara han anvnde, var han kpman; eftersom han hade gesller och lrlingar i sin tjnst var han arbetsgivare; eftersom han hade veruppsyn ver deras arbete, var han frman; eftersom han slde sin slutprodukt ver boddisken till konsumenten, var han affrsinnehavare. Nu intrder mellanhanden p scenen. Drmed reduceras hantverksmstarens fem funktioner till tre arbetare, arbetsgivare och frman. Kpslendet och affrsinnehavet r inte lngre av vikt fr honom. Mellanhanden skaffar rvaran t honom och hmtar den avslutade produkten. Mellanhanden str nu mellan honom och kunden. Det har blivit hantverkarens uppgift att helt enkelt frambringa frdiga varor i samma takt som rvaran levereras till honom. Denna metod, varigenom en mellanhand sysselstter ett antal hantverkare som bearbetar hans rvara i sina hem, kallas i Sverige hemsmnads- eller frlagssystemet. Man br lgga mrke till att detta system, vad produktionstekniken betrffar, inte skilde sig frn skrvsendet. Hantverkaren och hans medhjlpare stannade kvar i hemmet och arbetade med samma verktyg. Men medan produktionsmetoden frblev densamma, organiserades salufrseln av varorna p ett nytt stt, med mellanhanden som kpman. Fastn mellanhanden inte pverkade produktionstekniken, reorganiserade han produktionen fr att ka varuframstllningen. Han sg snart frdelarna med att specialisera sig. William Petty, en bermd ekonom under sextonhundratalet, frklarade i ord vad mellanhanden omsatte i handling: Tyg mste bli billigare, om en person kardar ullen, en annan spinner, en annan vver, en annan bereder och nnu en annan pressar och packar, n om alla dessa sysslor skts av en och samma person. Nr man sysselstter ett stort antal mnniskor fr att framstlla en vara, kan man frdela arbetet mellan dem. Varje arbetare har sin srskilda uppgift. Han utfr den uppgiften gng p gng, och fljden blir att han utbildas till expert p den. Detta sparar tid och stter fart p produktionen. Ytterligare frndringar mste gras fr att man skulle kunna mta den expanderande marknadens behov. Det var vad de fretagsamma mellanhnderna tnkte. Men skrmedlemmarna tnkte annorlunda tankar. Man minns hur mna skrna var om monopolet att tillverka och handla med sin srskilda vara. S vaksamma var de betrffande sina rttigheter att det till och med berttas om Glasgows Mekanikerfrening att den frskte frbjuda James Watt att fortstta sitt arbete p modellen av en ngmaskin drfr att han inte var medlem av skret. Det r helt tydligt att skrmedlemmar som lnge hade vant sig vid att tro att framstllningen av en produkt var deras uteslutande privilegium skulle knorra hgt och lnge nr mellanhnderna dristade sig att ndra p den gamla beprvade metoden att framstlla varorna. Det var traditionen som styrde skrna. De gamla metoderna, den gamla marknaden, det gamla monopolet, i korthet Affrer som Vanligt det var vad som passade de gamla skrmedlemmarna. Men det passade inte den fretagsamme mellanhanden. Han hade ingen tid fr traditioner. Han ville ndra de gamla metoderna, slja p den nya

64 marknaden och slss mot det gamla skrmonopolet. Skrorganisationen var med sina orkneliga regler och bestmmelser otidsenlig och gammalmodig och stod i vgen fr fortsatt utveckling av industrin. Den mste kastas ver nda. Det skedde inte p en gng och det gick inte alltfr ppet till. (Skrna avskaffades inte lagligen i Frankrike frrn vid revolutionen; i England var det inte frrn i brjan av artonhundratalet som skrna frlorade sina sista privilegier, och i Sverige kom det slutgiltiga skrfrbudet s sent som 1864.) Mellanhnderna arbetade ofta inom skrsystemets ram. Det verkade som om de godtog systemet, men i sjlva verket underminerade de det. Ibland blev de rika mstarna inom ett skr arbetsgivare t andra mstare inom sina egna skrn; ibland hnde det att ett skr inom ett hantverk undan fr undan vertog handelsfunktionen och utportionerade arbete till andra skrn inom samma hantverk. Sedan lnge hade den gamla jmlikheten mellan mstarna frsvunnit, den som hade varit grundlggande fr skrsystemet. verallt dr det var ndvndigt kringgick mellanhanden de hindersamma skrfrskrifterna genom att flytta sin industri utanfr skrets omrde, ut ur stderna till de kringliggande socknarna, dr man kunde utfra arbetet med de metoder som passade en utan att man behvde bekymra sig om skrbestmmelser, om lner, antal lrlingar o.s.v. Slunda flyttade Ambrose Crowley, som var jrnhandlare i Greenwich i England, till Durham och organiserade produktion i stor skala av smidesvaror med hjlp av frlagssystemet. I vad som tidigare varit en liten by byggde Crowley upp en blomstrande industristad p 1500 invnare, och fretog sig att organisera framstllningen av spikar, ls, bultar, mejslar, spadar och andra verktyg av stl. Husen gdes av allt att dma av Crowley, och materialet och verktygen utlnades av honom till arbetarna, efter det de hade deponerat pant fr en stor summa pengar. Denna pant frde med sig rttighet att inneha en verkstad i egenskap av hantverksmstare som arbetade tillsammans med sin egen familj och som i sin tur anstllde en eller ett par gesller och en lrling. Arbetsplatsen var hantverkarens verkstad, och han betalades styckevis fr det arbete som utfrts ... Ambrose Crowley dubbades 1706 till riddare och blev som Sir Ambrose Crowley senare parlamentsmedlem frn Andover, och vid den tidpunkten gde han en frmgenhet p 200.000 pund. Naturligtvis protesterade skrmedlemmarna mot denna frndring i hantverkets organisation. De kmpade fr att f behlla sina gamla monopol. Men skrnas storhetstid var frbi. De befann sig p defensiven. Marknadens expansion hade gjort deras system antikverat, ofrmget att mta den kande efterfrgan p varor. I ett besvr daterat 4 februari 1646, grs invndningar mot tillvxten av bandframstllningen p landsbygden ... Frlggarna frklarade drp, att situationen fullstndigt hade frndrats sedan 1612. Handeln hade kat en hel del ... antalet skrmedlemmar var fr litet fr att frse ens en frlggare med tillrcklig mngd varor fr hela ret. Inom kldesfrsljningen var mellanhnderna speciellt angelgna om att ka produktionen ty under lng tid var tyger Europas frmsta exportartikel till Orienten. Fler och fler arbetare behvdes fr att mta den kade efterfrgan, och drfr levererade mellanhnderna sina rvaror inte bara till de skrmedlemmar i stderna som var villiga att arbeta med dem, utan ocks till mn, kvinnor och barn i byarna. De bnder som blivit lidande p inhgnadssystemet fick genom denna spridning av hantverket en mjlighet att lgga ngra f shilling till sin minskade inkomst. Mnga som annars skulle ha tvingats lmna sin by kunde fortstta leva dr eftersom kpmannen gav dem arbete att utfra. Daniel Defoe, frfattaren till Robinson Crusoe, skrev r 1724 nnu en bermd bok som hette En resa genom Storbritannien. Han beskriver en del av dessa byar i verksamhet med den uppgift som mellanhnderna hade frelagt dem. Mellan Fabrikrernas hus ligger ocks spridda

65 ett ondligt Antal Stugor eller sm Boningar fr de anstllda arbetarna, vilkas Kvinnor och Barn alltid r sysselsatta med att karda, spinna o.s.v., s att ingen hand r sysslols och alla kunna tjna sitt levebrd frn den yngste till den ldste; knappast ngon ver fyra r r overksam. Detta r ocks sklet till att vi sg s f personer utomhus; men om vi knackade p drren till ngon av manufakturmstarna, sg vi genast ett hus fyllt med glada sllar, en del vid frgarkaret, andra i frd med att bereda tyget, vissa vid vvstolen ... alla stadda i hrt arbete, och fullt sysselsatta med manufakturen och alla syntes ha tillrckligt att gra ... Och p samma stt som Crowley, smidesjrnsfabrikren, blev rik eftersom han lyckades frse den expanderande marknaden med de varor den krvde, blev ocks mellanhnderna inom tyghanteringen rika. Defoe upplyser vidare sina lsare: Man sade mig i Bradford, att det inte var ngot ovanligt att finna Kldeshandlare i det omrdet, som var goda fr frn tiotusen till upp till fyrtiotusen pund per person, och mnga av de stora Familjerna ... ha ursprungligen kommit sig upp frn denna i sanning dla Manufaktur ... Men fr att terg till Newbery, den bermde Jack Newbery, som var en s stor Kldeshandlare att Kung James nr han mtte Vagnar lastade med Klder p vg till London och frgade vem de tillhrde, av alla fick svaret, att de tillhrde Jack Newbery, och drvid genmlde, om historien nu r sann, att denne Jack Newbery var rikare n han. Denne bermde Jack of Newbery var en viktig gestalt eftersom han till skillnad frn de flesta andra mellanhnder som frsg hantverkarna med rvaror som skulle bearbetas i deras hem, byggde en fabrikslokal med ver tvhundra vvstolar vid vilka omkring sexhundra mn, kvinnor och barn arbetade. Detta var i brjan av femtonhundratalet. Det var fregngaren till fabrikssystemet tre rhundraden senare. Newbery och mellanhnderna som frsg hantverkarna med material, som skulle kardas, spinnas och vvas deras hem, var kapitalister. De gde tyget; de salufrde det; de behll frtjnsten. Hantverksmstaren och gesllerna under dem var lntagare. De arbetade i sina egna hem; de frfogade ver sin tid. De gde sina verktyg (fast inte alltid). Men de var inte lngre oberoende; de gde inte lngre materialet detta frsgs de med av mellanhnderna, fretagarna (det fanns undantag ocks hrvidlag det fanns en del som framstllde sitt eget rmaterial). De var numera bara ackordsarbetare som framstllde varor, och de drev inte lngre handel direkt med konsumenten; deras funktion inom handeln hade vertagits av kapitalistiska fretagare och de hade blivit manufaktrer i ordets egentliga bemrkelse (manu: fr hand, factura: av facere, gra allts gra fr hand). Inom skrvsendet som hade vuxit upp samtidigt med stderna, spelade kapitalet bara en liten roll; inom frlggarsystemet som uppstod samtidigt med att nringslivet utvecklades i nationell skala, spelade kapitalet en betydande roll. Det behvdes mycket pengar fr att skaffa rvaror t mnga arbetare; det behvdes mycket pengar fr att organisera distributionen av dessa rvaror och fr frsljningen av de frdiga varorna. Det var mannen som hade pengar, kapitalisten, som blev den ledande bakom systemet. kad efterfrgan innebar att man p kapitalistisk grundval omorganiserade den tunga industri som behvde en dyrbar utrustning. Ett bra exempel p den saken var kolbrytningen i femtonhundratalets England. Ytfrekomsterna av kol hade uttmts, och det var ndvndigt att g p djupet. Detta innebar att man mste investera stora summor pengar. Det betydde att kapitalisten gjorde sitt intrde p scenen. P samma stt var det med brytningen av metaller. Man behvde stora summor pengar fr att mta behovet av jrn, mssing, koppar o.s.v. inom industrin lika vl som fr att frse de krigande armerna. S stort var behovet av kapital inom metallnringen att grupper av

66 kapitalister bildade aktiebolag fr att f ihop de summor som behvdes. Detta hade man tidigare gjort fr handelsfretag nu brjade man med det inom manufakturen. Med upptckten av dittills oknda lnder var det naturligt att helt nya nringsgrenar som sockerframstllning, tobaksindustri o.s.v. uppkom. Regeringarna gav monopolprivilegier t de personer som riskerade pengar p dessa nya fretag. De nya industrierna organiserades frn frsta stund p kapitalistisk grundval. Frn femtonhundratalet till sjuttonhundratalet visar de oberoende hantverkarna frn medeltiden tecken till att frsvinna, och i deras stlle kommer en lntagarklass som blir allt mer beroende av kapitalisten-kpmannen-mellanhanden-fretagaren. Det r kanske p sin plats med en versikt av de p varandra fljande stadierna i industrins utveckling: I. Hushlls- eller familjesystemet: medlemmarna av ett hushll producerade varor fr eget bruk, inte fr att slja dem. Arbete utfrdes inte fr att frse en marknad. Tidig medeltid. II. Skrsystemet: produktionen utfrdes av oberoende mstare, som i sin tjnst hade tv eller tre mn och som producerade fr en liten stabil marknad. Arbetarna gde bde de rvaror de bearbetade och de verktyg de arbetade med. De slde inte sin arbetskraft utan produkten av sitt arbete. Hela medeltiden. III. Frlagssystemet: produktionen utfrdes i hemmen fr en vxande marknad, av hantverksmstare och deras medhjlpare precis som under skrsystemet, men med fljande viktiga skillnad mstarna var inte lngre oberoende; 4 gde fortfarande sina verktyg men fr att f rvaror mste de lita p en entreprenr, en fretagare som kommit mellan dem och kunden; de var nu helt enkelt i lntagare som arbetade p ackord. Femtonhundratalet fram till sjuttonhundratalet. IV. Fabrikssystemet: produktion fr en allt strre och mera fluktuerande marknad. Produktionen utfrdes utanfr hemmet, i arbetsgivarens hus och under noggrann versyn. Arbetarna har totalt frlorat sitt oberoende; de ger varken rvaran som de gjorde under skrsystemet eller sina verktyg som de gjorde under frlagssystemet. Yrkesskickligheten r inte lngre s viktig som tidigare eftersom man alltmer anvnder maskiner. Kapitalet viktigare n ngonsin frut. Artonhundratalet till den dag som i dag r. Ett varningsord Stopp Se Upp och Hr p: Schemat ovan r avsett som vgledning, inte som evangelium. Det r farligt att acceptera det som hela sanningen. Om man accepterar det med reservationer kan det vara till stor hjlp. Om man accepterar det helt och hllet kan man komma in p mnga felaktiga spr. Det r till exempel fel att tro, som schemat verkar antyda, att all industri gick genom fyra successiva stadier. Det gllde bara en del av industrin, inte p ngot vis hela industrin. Det uppstod nya industrier som brjade i tredje stadiet. Det fanns andra som hel och hllet hoppade ver flera stadier. Tidsavsnitten som antyds r bara skisserade. Det frhll sig genomgende s, att nr ett stadium dominerade verallt, sg man redan tecken p dess frfall, och nsta stadium skt redan skott. Slunda hade det redan p tolvhundratalet, nr skrna stod i sitt flor, dykt upp

67 exempel p frlagssystemet i norra Italien. P samma stt fanns det exempel p fabrikssystemet nstan i samma stil som det vi knner till i vra dagar, under den period som schemat kallar frlggarsystemet. Kom ihg Jack of Newbery under femtonhundratalet. Det motsatta gller ocks. Att ett stadium inom den industriella utvecklingen dominerar betyder inte att fregende stadium helt och hllet frsvinner. Skrsystemet fortfor att existera lngt efter det schemat antyder att frlagssystemet hade gjort sitt intrde i historien. Det kanske bsta beviset p att ett stadium fortstter parallellt med fljande stadium finns i fljande citat om hemarbete d.v.s. frlagssystemet: versikt av hemarbete inom metallindustrin. De frdiga varorna innefattar hyskor, knppen och spnnen, skerhetsnlar, hrnlar och knappar. Stta p snren eller stltrd p lappar r ett annat handgrepp som utfrts av en del av de hemarbetare som studerats ... Frdelning av hemarbetare efter genomsnittlig timfrtjnst Mellan 1 och 2 cent 2 3 4 5 5 6 6 7 7 8 8 9 11 12 12 13 13 14 14 15 15 mer Antal familjer 5 9 9 14 8 5 15 5 2 5 3 7 Sammanlagt 129

genomsnittsfamiljen arbetar fljaktligen sammanlagt trettiofem arbetstimmar i veckan, och fr fr detta arbete i dollar sjuttiofem cent... verfyllda, ohlsosamma och frfallna hus, utntta klder och stndigt terkommande klagoml ver matens otillrcklighet, bde i kvantitet och kvalitet, var typiska fr de hem som undersktes. Barn under sexton r arbetade i 96 av de 129 familjer som studerades ... Hlften av dessa barn var under tolv r gamla. Trettiofem av dem var tta r eller drunder, tolv var mindre n fem r gamla ... Frdelning av barnen Antal barn sysselsatta efter lder: inom hanteringen lder 2-3 r 3-4 4-5 2 2 8

68 5-6 6-7 7-8 8-9 9-10 10-11 II-12 12-13 13-14 14-15 15-16 lder obekant 2 7 13 15 19 23 21 40 26 29 35 4 Sammanlagt 246 r det chockerande med tv- och treringar i arbete? Men det r ju en rapport om frlagssystemet p femtonhundratalet eller sjuttonhundratalet. Nej! Tid och plats fr de frhllanden som beskrivs i citatet r: Augusti 1934 i Connecticut, USA.

11. Guld, storhet och ra

Vad gr ett land rikt? Har ni ngra frslag? Gr fr skojs skull en lista p era ider och se hur de utfaller i jmfrelse med de frslag som kloka mn under sjutton- och artonhundratalen kom med. De var mycket intresserade av mnet eftersom detta att tnka med en nationalstat som utgngspunkt, laborera i tankarna med ett helt land i stllet fr bara en stad, stllde dem infr nya problem. De mste nu bedma inte vad som var bst fr staden Southampton eller staden Lyon eller staden Amsterdam utan snarare vad som var bst fr landet England eller landet Frankrike eller landet Holland. De intresserade sig fr hur man p nationen skulle kunna tillmpa de principer som hade gjort stderna rika och betydelsefulla. Allt de skrev och alla lagar de stiftade utgick frn iden om landet i dess helhet. Regeringarna stiftade lagar som de trodde skulle ge makt och rikedom t hela nationen; fr att uppn det mlet iakttog de varje fas i det dagliga livet och frndrade och omformade och reglerade med avsikt alla sina understars aktiviteter. De teorier som uttrycktes och de lagar som stiftades har av historikerna .kallets merkantilsystemet. Men det var i sjlva verket inte ngot system alls. Merkantilismen var inte ngot system ide bemrkelse vi anvnder ordet, utan snarare en rad frhrskande ekonomiska teorier som praktiserades av staten fr att uppn malm och rikedom,. Statsmnnen var intresserade av detta problem inte drfr att de gillade att sitta och grubbla p olika saker, utan drfr att deras regeringar alltid var utan pengar och stndigt behvde mycket pengar. Vad som gr ett land rikt, var allts inte ngon ffng frga. Den var verklig. Och man mste besvara den. Spanien var under femtonhundratalet det kanske rikaste och mktigaste landet i vrlden. Nr de kloka mnnen i andra lnder frgade sig vad sklet var till detta, trodde de att de funnit

69 svaret i de skatter som vllde in i Spanien frn dess kolonier. Guld och silver. Ju mer det fanns av de varorna i ett land, desto rikare blev landet - det verkade glla nationer lika mycket som det gllde individer. Vad var det som fick industrin och handeln att ka takten, hjulen att rulla allt snabbare? Guld och silver. Vad var det som gjorde det mjligt fr en monark att leja en hr som slogs mot hans lands fiender? Guld och silver. Varmed kpte man det stabila virke som gick till framstllningen av fartyg, och varmed kpte man det korn som gick till hungriga gap eller det ylletyg som folket skylde sig med? Guld och silver. Vad var det som gjorde ett land s starkt att det kunde ervra fiendeland vad utgjorde muskelstyrkan i krig? Guld och silver. Innehavet av guld och silver, antalet guldtackor inom landet var allts en mtare av dess rikedom och makt. De flesta frfattare malde p den tiden p samma ide, nmligen att ett rikt land, p samma stt som en rik mnniska, mste vara ett land som har grnslst med pengar; och att ha mycket guld och silver i ett land, anses vara det lttaste sttet att gra det rikt. S sent som 1757 skrev Joseph Harris i Ess Rrande Pengar och Mynt: Guld och silver r av mnga skl de fr lagring lmpligaste metaller som hittills upptckts: de r varaktiga; kan utan ngon skada frvandlas till annan form; r av stort vrde i frhllande till sin volym; och eftersom de r internationell valuta r de det enklaste, lttast tillgngliga bytesmedlet, och det som snabbast och skrast fr alla sorters tjnster utfrda. Om regeringarna trodde p denna teori att ett land blir allt rikare ju mer guld och silver det har, d var det uppenbart vilket deras nsta steg skulle bli. Frst utfrda lagar som frbjd folk att utfra dessa metaller ur rikets. Det var precis vad den ena regeringen efter den andra gjorde, och Lagar mot Utfrsel av Guld och Silver blev en vanlig freteelse. Hr r en frn England: Det har av parlamentet ... utfrdats en frordning att ingen person skall utfra eller franstalta att ur detta kungarike eller ur Wales utfres ngra av detta kungarikes mynt eller andra kungarikens, lnders eller lns mynt lika litet som utsirade eller icke utsirade smycken av guld eller silver, frsvitt det ej sker med Konungens tillstnd. Nyhetsrapporterna frn Fuggers agenter till deras centralbank kan jmfras med Associated Press och TT av i dag. P varje viktig ort fanns korrespondenter utstationerade som skickade in rapporter om viktiga hndelser s snart de fick nys om dem. Hr r ngra glimtar ur Fuggers nyhetsrapporter: Venedig, 13 december 1596. Kungen av Spanien har bestmt att intet guld eller silver m exporteras ur kungariket eller anvndas fr utrikes handel. Rom, 29 januari 1600. Pvens skattmstare ... har gjort en omvrdering av alla inrikes och utlndska silvermynt och har gjort veterligt att ingen i framtiden m ta med sig hrifrn mer n fem kronor. Sdana tgrder kunde kanske hlla kvar inom ett land det guld och silver det redan gde. Och lnder som hade gruvor inom sina egna grnser eller lnder som Spanien, som tursamt nog hade egna kolonier vilka var rika p guld och silver, kunde stndigt ka sitt metallfrrd. Men hur gick det fr de lnder som inte hade ngondera mjligheten? Hur kunde de bli rika om det nu var s, som mnga merkantilister antog, att pengar innebar rikedom? Fr dessa lnder erbjd merkantilisterna en lycklig lsning. En gynnsam handelsbalans var deras utvg. Vad innebar en gynnsam handelsbalans? I tgrder fr att gra kungariket England framgngsrikt och vlmende, skrivna 1549, finner vi svaret: 9e enda sttet att frn andra riken skaffa mycket guld till kungens myntverk r att se till au en stor myckenhet av vra varor rligen skeppas ver haven och att en mindre

70 kvantitet utlndska varor skeppas tillbaka hit ... Om sdana tgrder vidtagas, vilket jag frskrar Eders nd varken r omjligt eller otroligt, varmed man rligen ver haven kunde skeppa varor till ett vrde av elva hundra tusen pund och i gengld f alla slags varor till ett vrde av bara sex hundra tusen pund: fljer det d inte ndvndigtvis att vi drefter mste f i utbyte fr de vriga femhundra tusen punden antingen guld eller engelskt mynt? Lnder kunde ka sitt frrd av guld, menade merkantilisterna, genom att ge sig in p utrikeshandel och alltid se noga till att man slde mera till andra lnder n man kpte frn dem. Skillnaden i vrde mellan export och import mste betalas i del metall. Engelska Ostindiska kompaniet hade en passus i sin stadga som gav det rtt att exportera guldtackor. Nr mnga pamflettister under sextonhundratalet angrep detta bolag drfr att de utfrde pengar ur England, frsvarade Thomas Mun, en av bolagets direktrer, sitt bolag i en bermd bok som hette Englands vinster av Utrikeshandeln. Titeln p hans bok ger en antydan om hur han frsvarade sig. Mun frklarade, att medan Ostindiska kompaniet faktiskt skickade guld och silver till Orienten fr att kpa varor dr, exporterades dessa varor frn England till andra lnder eller frdlades i England varp de i sin frdlade form sldes till andra lnder. I bda fallen kom mer pengar tillbaka till England, vilket rttfrdigade den tidigare utfrseln av de dyrbara metallerna. Mun frklarade att det viktigaste sttet att ka statens rikedomar var att slja till utlandet mer n man kpte, fr att behlla en gynnsam handelsbalans. Det vanliga sttet att ka vra rikedomar r drfr genom Utrikeshandeln, varvid vi stndigt mste iaktta fljande regel: att rligen slja mer till utlnningar n vi frbrukar av deras varor ... eftersom den del av vr handel som inte tergr till oss i varor ndvndigtvis mste terg i form av vinst ... Vilken kurs vi n slr in p fr att skaffa pengar till Kungariket r det bara vad vi vinner genom vr handelsbalans som kommer att terst. Knepet var allts att exportera vrdefulla varor, importera bara vad man behvde och f verskottet i reda pengar. Detta frde med sig att man p allt stt uppmuntrade industrin, eftersom industriprodukterna var s mycket mer vrdefulla n jordbruksprodukterna och allts inbringade mera p den utlndska marknaden. Och lika viktigt var att man behvde kpa mindre frn utlnningar om man hade industri i sitt eget land och drmed sjlv kunde frfrdiga de varor ens folk behvde. Detta var ett steg i riktning mot den gynnsamma handelsbalansen samtidigt som man gjorde sitt land ekonomiskt oberoende av andra lnder. Det ena landet efter det andra gnade sig allts t det viktiga problemet hur man skulle bst kunna f sina gamla nringar att blomstra och hur man skulle stta fart p nya. I Maximilian I:s Bayern utnmndes 1616 en srskild hjrntrust fr att beakta frgan: Hrmed beslutas, att srskilda personer m utnmnas, vilka p bestmda dagar varje vecka skola trffa samman och idogt diskutera och bedma ... hurusom fler hanteringar och hantverk skola utvas i landet och hur de p ett nyttigt stt kunna vidareutvecklas. Vad hittade dessa hjrntruster och deras motsvarigheter i andra lnder p fr stt att bygga upp sin industri? Det fanns till exempel de subsidier som regeringarna gav fr fabriksvaror som exporterades. Om man var knivfabrikr och fick ett peng av staten fr varje dussin knivar man exporterade var det troligt att man frskte framstlla fler och fler knivar. Hattmakarna, yllefabrikrerna, ammunitions- och linneframstllarna resonerade p ungefr samma stt. Statliga subsidier fr produktionen var avsedda att stimulera manufakturerna. En annan metod var skyddstullarna. Skyddstullar fr att uppmuntra industrin i dess linda var en metod som var lika gammal som merkantilismen sjlv, frmodligen nnu ldre. Hr r en begran om hjlp till en nyfdd industri, som skrevs i England lngt innan sentida protek-

71 tionister var fdda: Jag har nu, vgar jag hoppas, Ers Hghet, visat att linnemanufakturen ... bara r i sin linda i England och Irland och att det drfr r omjligt fr oss att slja s billigt ... som de som lnge haft denna manufaktur etablerad i sina lnder, och av detta Skl, kan vi inte lova ngon stor och snabb frammarsch i denna Manufaktur utan uppmuntran frn det Allmnna. Den uppmuntran frn det allmnna som denne fabrikr ville ha kom i form av skydd mot utlndsk konkurrens, genom hga tullar p importerade manufakturvaror. I vissa fall utfrdade regeringarna till och med generellt frbud mot import av vissa varor. Det var inte bara genom skyddstullar och subsidier som man frmjade industrin. Man uppmuntrade ocks skickliga utlndska yrkesmn att infra nya nringar eller nya metoder genom att helt enkelt sl sig ned i riket, och man uppmuntrade dem med alla medel. Utlndska hantverkare lockades av frestande privilegier som exempelvis skattefrihet, fri bostad, monopol under ett antal r p framstllningen av en vara, eller ln av kapital som de kunde anvnda fr att skaffa sig sin ndvndiga utrustning. Nr de inte kunde frms att komma av egen fri vilja, gick regeringarna ibland s lngt att de formligen kidnappade dem. Colbert, som hade s mnga kabinettsposter i sextonhundratalets Frankrike, var speciellt angelgen att f utlndska hantverkare att bygga och verka i Frankrike. Han placerade ut agenter i andra lnder, som hade till sin uteslutande uppgift att skaffa arbetskraft med alla till buds stende metoder. Den 28 juni 1669 skrev han till Monsieur Chassan, den franske ministern i Dresden: Fortstt att hjlpa honom (rekryteringsagenten) p allt stt ni kan fr att ge honom framgng i uppdraget, och var frvissad om att den goda behandling som de jrnarbetare rner vilka han redan bragt till Frankrike skall gra det mjligt fr honom att rekrytera andra fr vra fabrikrers rkning. Strikta frsiktighetsmtt vidtogs fr att hindra dessa mnniskor frn att tervnda hem. I lika stor utstrckning vidtog man sina mtt och steg fr att hindra det egna landets hantverkare frn att resa till andra lnder och ge bort eller slja sina yrkeshemligheter. (Men p ett dramatiskt stt motarbetades samtidigt dessa strvanden nr man deporterade mnniskor av religisa skl. Den religisa intoleransen drabbade hela grupper av mnniskor som var flitiga, skickliga och kompetenta hantverkare. ena sidan gjorde Frankrike allt fr att till Frankrike skaffa utbildade arbetare, den andra gjorde man under sextonhundratalet sig av med mnga av sina bsta hantverkare och arbetare genom att kasta ut hugenotterna.) Ett intressant bevis fr att regeringarna verkligen lade sig vinn om sina utlndska hantverkares vlfrd ser vi i ett brev frn drottning Elisabet skrivet 1566 till domarna i Cumberland och Westmoreland. I en tid d det var vanligt att brnnmrka, hugga av ron, ben eller armar p folk och att hnga dem fr mycket sm frseelser, i en tid d livet var en tmligen billig vara, r det anmrkningsvrt hur bekymrad drottningen blir ver mordet p en enstaka tysk: Eftersom vissa Alemanner som ftt vrt privilegiebrev med vrt Engelska Sigill och som med sitt storslagna arbete, stor skicklighet och stora penningutlgg p senare tid ur bergen och klipporna i vra grevskap Westmoreland och Cumberland utvunnit en stor myckenhet Mineralier, och varit i den fulla avsikten att fortstta med Detsamma, p senare tid h antastats p ett stt som gr stick i stv med Vra Lagar av en stor myckenhet lst folk i dessa vra grevskap, varp har fljt drp och mord upp en av nmnda Alemanner, vilket ltteligen kan avskrcka deras landsmn frn att kvarstanna i Riket, uppmanar ... och befaller Vi ... eder att arrestera och i frvar hlla upphovsmnnen till nmnda tumult och mord ... Men venledes att vaksamt och noga se till, att nmnda Alemanner hdanefter alltid m behandlas vnsllt och fridsamt och m ni icke svika Oss hrvidlag, ty underltelse att handla i enlighet med Vr vdjan sker p er egen risk.

72 P samma stt som man skyddade utlnningarna, vilkas yrkesskicklighet skulle komma industrin tillgodo, gav staten ocks uppfinnarna hjlp. Nr Jehan de Bras de Fer i Frankrike r 1611 uppfann ett nytt slags kvarn, gav regeringen honom ett monopol p tjugo r, i stil med vra dagars patent: Vi ha tilltit att ... han och hans kompanjoner ... bygga och konstruera kvarnar i enlighet med denna hans uppfinning ... i alla stder och byar inom vrt kungarike ... Vi frbjuder alla, av vilken stllning de vara mnde, att bygga kvarnar i enlighet med nmnda uppfinning ... utan uttrycklig tilltelse frn denne man, vid vite av bter p 10.000 livres och konfiskering av nmnda kvarnar. Det var inte bara uppfinnarna som fick monopolprivilegier. I vissa lnder gav man ocks belningar till dem som gnade sin tankeverksamhet t att bygga upp sitt lands industri med nya och bttre metoder. I Frankrike etablerade Colbert statliga institut fr den tekniska utbildningen, och dessutom fabriker som drevs av staten sjlv. I Bayern sysselsatte vid slutet av sextonhundratalet de statliga kldesfabrikerna 2000 personer. Dessa statliga fabriker var avsedda att fungera som modeller, som inspiration och som experimentverkstder. Det var inom dessa fretag i stor skala, undantagna alla slags skrrestriktioner, som man fritt kunde experimentera och gra tekniska framsteg och detta var ngot som ofta tedde sig svrt fr enstaka fretagsamma hantverkare. Men fastn det var svrt var det inte omjligt. Staten var alltid villig att uppmuntra industrin genom direkta subsidier. De franska textilindustrierna mottog, medan Colbert satt vid rodret, tta miljoner livres i subsidier av ett eller annat slag. Till ngra personer, som tnkte etablera en fabrik fr att framstlla siden och guld- och silvertyg i sextonhundratalets Frankrike, gav regeringen mnga vrdefulla privilegier likavl som direkt hjlp i kontanter: Ett av de viktigaste stten att uppn detta ml (vra understars allmnna vlfrd) r att upprtta manufakturer, bde p grund av de frhoppningar de inger att detta kungarike skall bli rikare och bttre, s att vi inte lngre behva g till vra grannar och tigga ... och ska i frmmande land vad vi icke besitta sjlva, och dessutom drfr att det r ett enkelt och bra stt att befria kungadmet frn laster som framkallas av sysslolsheten, och det enda stt varp vi icke lngre skola behva exportera ur kungariket guld och silver som gr vra grannar rikare .. Drefter upprknas namnen p privilegieinnehavarna, och det frklaras att dessa personer skola tnjuta privilegiet under tolv r ... under vilken tid ingen annan m i ... Paris etablera sidenfabriker ... frsvitt det ej sker med dessa mns tilltelse och samtycke ... och fr att bist dem i de stora utgifter som ro ndvndiga fr detta etablissemang, giva vi till nmnda entreprenrer ... en summa stor 180.000 livres, vilken kommer att till dem utgivas ... utan drjsml, och som de skola behlla under tolv r utan att drp betala rnta, och som de, vid utgngen av denna tid, skola terbetala till oss endast 150.000 livres av, och de 30.000 som terst, skola vi sknka dem som erknsla fr de utomordentliga utgifter vilka vi inse bli ndvndiga och de skulder de mste draga sig fr att etablera nmnda fretag. Denna kungrelse visar ocks nnu en frdel som merkantilisterna betonade i sin argumentering fr att bygga upp industrin. De ppekade stndigt att industrins tillvxt inte bara innebar en tillvxt av exporten, vilket i sin tur hjlpte fram en gynnsam handelsbalans, utan ocks stadkom en kning av arbetstillfllena. Mr T. Manley frklarade r 1677 att ett pund ull som Manufaktureras och Exporteras r av strre nytta fr oss, drigenom att vrt folk drigenom fr arbete, n tio pund exporterad rull som betalas dubbelt upp mot dagens notering. I en tid d tiggare och arbetslsa skapade oro, samtidigt som de kostade stora summor pengar i fattigvrd, vgde ett sdant argument mycket tungt. Fr monarken som bekymrade sig om sitt folks vl, och fr de merkantilistiska filosoferna som framfr allt var

73 intresserade att skaffa nationen makt och rikedom, framstod det som en ndvndig sak att hlla sina landsmn kanonmaten i god kondition. Drfr uppmuntrade man industri som skapade arbetstillfllen t arbetarna. Och man gnade ocks spannmlsproduktionen stor uppmrksamhet fr att skaffa tillrckligt med mat t folket s att de kunde st rycken nr kriget kom. Eftersom det stod klart fr alla att en ordentlig livsmedelsfrsrjning var av avgrande betydelse i krigstid, gav man i England subsidier fr att stimulera spannmlsproduktionen. En nation som var sjlvfrsrjande i frga om mat i krigstid och som utgjordes av starka, vlfdda kmpar det mlet syftade man att uppn genom de olika spannmlslagar som stiftades i Europas lnder under denna tid. Krigsmn. Krigstid. Under denna epok bekymrade man sig naturligtvis ocks om antalet och kvaliteten p sina fartyg. Bde fr att frsvara hemlandet och fr att anfalla fiendelandet behvde man ju fartyg. Merkantilisterna ville uppmuntra industrin som ett livsviktigt steg, fr att f en gynnsam handelsbalans. P samma stt sg de ocks uppbyggandet av en handelsflotta som en vsentlig sak. I samma utstrckning som regeringarna intresserade sig fr utrikeshandel lade de vikt vid att ha ordentliga mjligheter att skeppa sina industriprodukter till andra lnder. De uppmuntrade drfr skeppsfarten med samma gld som de tidigare, uppmuntrat industrin. Och de metoder man anvnde var i viss mn desamma. Skeppsbyggaren fick regeringssubsidier; de produkter som behvdes i skeppsindustrin, tjra, beck, virke, slpptes in tullfritt; mnniskor tvingades in i flottan i Frankrike fick domarna uppmaningen att s ofta de kunde dma brottslingar till galrerna, i England frmjades fisket, drfr att det var en god skola fr sjmn; folk uppmuntrades att ta mer fisk, och utan tvivel sattes den tidens propagandaapparat i arbete fr att frska vertyga folk om att fisk innehll en del mnen som inte bara var bra fr hlsan utan ocks absolut ndvndiga fr att man skulle n en hg lder. Efter Spaniens nedgng i slutet av femtonhundratalet uppsteg det lilla landet Holland som sin tids frmsta sjmakt. Holland var litet, men det var rikt och mktigt, och ett av de frmsta sklen hrfr var dess koncentration p sjfarten. Hollands invnare tvingades genom sin geografiska belgenhet i likhet med Venedigs att lra sig allting om btar; Nordsjn med, sin rikedom p fisk lockade stndigt hollndarna; i strmmen av produkter frn norr mot Medelhavet och vice versa befann sig Holland nstan exakt i centrum och naturligtvis utnyttjade de fretagsamma hollndarna denna chans. De begav sig ut p sjn och blev fraktfarare i en vrld p tillvxt. Hollndska btar skyndade t alla hll och fraktade allas varor verallt. Men England och Frankrike var inte glada ver att se engelska eller franska varor fraktas bort p hollndska klar. Deras planering fr sjlvfrsrjning gick bland annat ut p att bygga egna flottor. De tyckte inte om att behva betala goda pengar till hollndska sjfarare fr att dessa skulle frakta deras varor. De engelska Navigationsakterna hade som ett av sina frmsta syften att berva hollndarna deras kontroll av fraktfarten p haven. Den avsikten framgr fullt tydligt av en av akterna, daterad 1660, som lyder: Fr att ka skeppsfarten och uppmuntra denna nations segelfart ... stadfstes ... att frn och med frsta dagen i december 1660 varor av intet slag skola utfras eller infras frn eller till ngot av de lnder, ar, plantager eller territorier som tillhra hans Majestt i Asien, Afrika eller Amerika, i ngot annat skepp eller p annan kl n sdana som verkligen tillhra endast det engelska eller irlndska folket (eller) byggts i och tillhr ngot av nmnda lnder, ar, plantager eller territorier och varp kaptenen och tminstone tre fjrdedelar av besttningen r engelsmn. Det bildades en imperiemur. I praktiken sa man t hollndarna: Hll er borta! Hrvidlag frenades moderland och kolonier i gemensam kamp mot den utlndske inkrktaren. Det var en stor frdel fr kolonisterna i Amerika att de hade detta frsvar mot de starkare hollndska

74 sjfartsintressena. Dessa paragrafer i de brittiska navigationsakterna hjlpte amerikanarna att bygga upp sin egen handelsflotta, s att yankee-btar snart var en bekant syn i varje hamn i hela vrlden. De blev delaktiga i det vxande brittiska imperiets sjfartsmonopol och det bragte rikedom till amerikanska skeppsbyggare, redare och sjmn. Men det fanns andra paragrafer i navigationsakterna som inte var s frmnliga fr kolonierna. Dessa avspeglade den merkantilistiska frestllningen att kolonierna bara var ytterligare en inkomstklla fr Moderlandet. Drfr stiftade man lagar som frbjd kolonisterna att brja ngon hantering som kunde konkurrera med industrin i moderlandet. Kolonisterna var frbjudna att framstlla mssor, hattar eller varor av ylle eller jrn. Alla rvaror fr sdana produkter fanns i Amerika; nd frvntades det av kolonisterna att de skulle skicka dessa rvaror till England och sedan kpa tillbaka de frdiga produkterna drifrn. Detta var Englands instllning inte bara gentemot Amerika utan mot alla sina kolonier. Irland var exempelvis en engelsk koloni. Nr irlndarna tog sin ull och gjorde tyg av den, stiftade engelsmnnen lagar som krossade Irlands ylleindustri. Kunde d irlndarna exportera sin rull fritt? Nej, den fick bara sljas till England, och England utnyttjade vad man behvde, och slde resten till andra kunder. Eftersom England p det viset kunde diktera priset, blev irlndare i stora mngder utfattiga p kuppen. P det viset spelade merkantilisternas politik sin roll fr den irlndska befrielsekampen frn brittisk dominans p samma stt som den gjorde det fr amerikanarnas kamp. P enahanda stt fick amerikanska produkter som exempelvis tobak, ris, indigo, master, terpentin, tjra, beck, bverhudar, jrntackor (listan utkades med tiden) bara skickas till England. Engelsmnnen ville ha detta fr sig sjlva, fr sina egna fabriker. Och det de inte sjlva kunde frbruka exporterade de i sin tur med vinst. De motsttningar som uppstod mellan moderlandet och dess kolonier kan enkelt uttryckas s: Moderlandet trodde att kolonierna existerade fr dess skull, medan kolonierna trodde att de existerade fr sin egen skull. Sir Francis Bernard, den kunglige guvernren av Massachusetts, uttryckte klart den merkantilistiska frestllningen om frhllandet mellan moderlandet och kolonierna: Storbritanniens tv huvudmlsttningar betrffande den amerikanska handeln mste vara (I) att tvinga sina amerikanska understar att uteslutande frn Storbritannien infrskaffa alla de manufakturer och europeiska varor som Storbritannien kan frse dem med; (2) att reglera amerikanernas utrikeshandel s, att vinsterna drav till sist hamnar i Storbritannien eller anvnds fr att strka dess imperium. Hr uttrycktes utan omsvep uppfattningen att kolonierna existerade uteslutande som ett std fr moderlandet i dess strid fr nationellt vlstnd och makt. Detta gllde inte bara England utan ocks Frankrike, Spanien och alla andra lnder under merkantilismens tid. Det r viktigt att komma ihg den saken. Det r ocks viktigt att komma ihg att det nationella vlstndet och den nationella makten r lsliga fraser. Det som mnga frfattare freslog som det bsta sttet att gra vrt land rikt var ocks bsta sttet att gra dem sjlva eller deras sociala klass rik. Det innebr dock inte att de hycklade. Inte alls. Det var en naturlig sak fr dem att identifiera sina egna intressen med hela landets intressen. Det r mjligt att sambandet mellan ekonomiska intressen och nationell politik aldrig ngonsin varit s tydligt. Man erinrar sig vilka problem kungarna hade med att f fram pengar. S lnge det inte fanns ett vl utvecklat beskattningssystem var de aldrig skra p att f tillrckligt med pengar nr de behvde dem. Skattkammaren kunde aldrig rkna med en stadig strm intkter. Det var drfr

75 som kungen hade verltit skatteindrivningen till skattmasar som betalade honom i frskott (och som sedan kramade ut varje re de kunde f ur de stackars skattebetalarna). Det var drfr som kungen hade slt mbeten till hgstbjudande person och utdelat monopol mot stora summor. Det var ocks drfr som han, hur mycket han n avskydde detta, hade tvingats slja kronans jord. Det var drfr som han hade tvingats vnda sig till bankirer och kpmn fr att f ln. Det var drfr att regeringarna alltid var s hrt trngda som man lade s stor vikt vid att samla dla metaller p hg. Och eftersom man ocks ansg att det var handeln som gjorde staten rik lg det nra till hands att man betraktade statens intressen och kpmannaklassens intressen som identiska. Drfr sg staten det som sin frmsta uppgift att stdja och uppmuntra handeln och allting som hade med den att gra. Merkantilismen frtjnar sitt namn merkator betyder kpman. Merkantilisterna trodde att, vad handeln betrffade, det ena landets frlust betydde vinning fr det andra landet d.v.s. ett land kunde bara ka sin handel p ett annat lands bekostnad. De uppfattade inte handeln som ngot som gav msesidig vinst en frdelaktig byteshandel utan som en bestmd kvantitet som alla frskte f mest av. Frfattaren av den franska sjuttonhundratals-skriften Universellt handelslexikon uttryckte saken p fljande stt: Det tycks bara finnas en begrnsad handel i Europa. Antag att inom handeln med yllemanufaktur ... England exporterar fr femton miljoner; om det ngot r skulle exportera fr tjugo miljoner, mste det ske p andras bekostnad och orsaka en nedgng i deras frsljning. Colbert skrev till Monsieur Pomponne, den franske ministern i Haag r 1670: Eftersom handeln och manufakturen inte kan minska fr Hollands del utan att den gr ver i hnderna p ngot annat land ... finns det ingenting s viktigt fr statsnyttan som att vi samtidigt som vr handel och manufaktur ka inom kungariket, ocks frskra oss om dess reella och effektiva minskning i de hollndska staterna. Tron p att det inte finns ngonting s viktigt och ndvndigt fr nyttan som att handel och industri i en rivaliserande stat gick tillbaka, kunde bara leda till en sak: Krig. Resultatet av den merkantilistiska politiken var krig. Klappjakten efter marknader, den ursinniga konkurrensen om handeln, kampen fr att f fler kolonier allt detta strtade de rivaliserande nationerna in i det ena kriget efter det andra. Vissa av dessa krig fick ppet en etikett som visade vad det rrde sig om handelskrig. Syftet med andra krig doldes bakom vackert klingande namn, s som det intrffar till och med i vra dagar. Men vi har rkebiskopens av Canterbury ord, r 1690, p att I alla Strider och Dispyter som under senare r drabbat detta hrn av vrlden har jag funnit att fastn frevndningen var fin och Andlig, det yttersta syftemlet och den verkliga strvan var efter Guld och Storhet och Vrldslig ra. Lt oss lna rkebiskopens sista formulering. Guld, Storhet och Vrldslig ra det r tmligen exakt vad merkantilisterna syftade till.

12. Lt oss vara i fred!

r 1776 var ett upprorens r. Det var ett minnesrikt r. Amerikanerna minns att det r ret fr Oavhngighetsfrklaringen, revolten mot Englands merkantilistiska kolonialpolitik; nationalekonomer i alla lnder minns att det ret publicerades Adam Smiths Wealth of Nations, sammanfattningen av den stigande revoltstmningen mot merkantilisternas restriktions- och regleringspolitik. Det fanns ett vxande antal mnniskor under sjuttonhundratalet som inte var verens med merkantilisterna vare sig i teori eller praktik. Kpmnnen ville ha en del av de privilegierade monopolkompaniernas jttelika vinster. Nr de frskte f en del av kakan uteslts de som inkrktare. Folk som hade pengar ville anvnda pengarna p det stt, vid den tidpunkt och p den plats de sjlva nskade. De ville

76 dra frdel av de mjligheter som den expanderande handeln och industrin erbjd. De knde den makt som kapitalet gav dem och de ville utva den makten utan inskrnkningar. De var trtta p regler som sa: Ni mste gra A men, ni fr inte gra B. De var utleda p Akter mot, Avgifter p, Subsidier fr. De ville ha fri handel. De olika nationalstaterna ville stdja industrin. Det var gott och vl. Men det verkade som om de inte kunde hjlpa en klass mnniskor utan att skada en annan klass. Och den klass som kom i klm protesterade. I sjuttonhundratalets Preussen tillts inte ullproducenterna att exportera sin ull. Man ville stimulera den inhemska textilindustrin genom att tillfrskra fabrikrerna tillrckligt med rmaterial till billigt pris. Fabrikrerna var frtjusta ver frbudet mot ullexport. Men ullproducenterna protesterade mot det. 1721 skrev de en petition till kungen och bad att lagen mtte upphvas: ... efter vad de sjlva medge ... ha fabrikerna ett verfld av ull i lager ... Det r ocks tydligt att inte ens hlften av detta rs ull ... kommer att sljas. Eders Kungliga Majestts vlvilliga avsikt att se till att brist p ull icke rder fr fabrikanternas del, s att industrin drmed m kunna utvidgas ... har drmed till fullo frverkligats; andra sidan vxer dremot nackdelarna fr fruppfdarna ... ty man har verallt lagrat till vermtt, och de mste nu slja sin ull till det pris som passar kparen ... Landet i dess helhet lider mycket av denna nedgng i ullpriserna (som kommer att nedg ytterligare om frbudet mot export fortstter) ... fren kosta mera n de inbringa, och mnga fr-sktare kan komma p iden att lta sina hjordar d ut. Men kung Fredrik Wilhelm I hll fast vid sin restriktionspolitik. Detta r hans svar p petitionen: Hans Majestt Konungen av Preussen ... anser det ndvndigt att bibehlla frbudet mot export av ull ... eftersom erfarenheten visar att andra makter, och framfr allt England, som inte heller tillta export av ull vunnit mycket drp och sett sina lnder bli rika. Kanske kungen av Preussen hade rtt nr han sa att England blev rikare. Men mnga engelska kpmn skulle ha grlat vldsamt med honom betrffande orsakerna drtill. Vi vet att ocks de tyckte illa om merkantilisternas restriktioner. De ville ha fram frndringar som kunde hjlpa dem i deras affrer. De lnade den merkantilistiska metoden att lgga fram sin sak de argumenterade fr vad som p bsta stt skulle bringa landet i dess helhet rikedom och blomstring. Det r ett gammalt och frltligt misstag detta, att identifiera sina egna intressen med landets. I Underhusets protokoll fr den 8 maj 1820 hittar vi kpmnnens argument fr frihandel: En petition frn ... kpmnnen i Londons stad presenterades; vilken frklarade, Att utrikeshandel p ett eminent vis befrmjar ett lands rikedom och blomstring genom att tillta att det importerar varor fr vilkas produktion jord, klimat, kapital och industri i andra lnder r bst lmpade, och att det i betalning drfre exporterar de varor, vilka det r sjlvt bttre rustat att framstlla; att frihet frn tvng r gnat att ge det strsta omfng utrikeshandeln och r den bsta ledstjrnan fr kapital och industri i landet; att maximen att kpa p den billigaste marknaden och slja p den dyraste utgr den bsta regeln fr hela nationens handel; att en politik som baserar sig p dessa principer skulle gra vrldshandeln till ett vxelspel av msesidiga frdelar och ka vlstnd och vlbefinnande bland invnarna i de skilda staterna ... att de rdande frdomarna till frmn fr protektionism eller det restriktiva systemet kan spras tillbaka till det felaktiga antagandet att varje import av Utlndska varor orsakar en nedgng i vr egen produktion i samma utstrckning s att om det resonemang p vilket ... dessa regleringar grundar sig skulle konsekvent fljas, den logiska slutsatsen vore att helt och hllet avstnga oss frn all Utrikes handel. Adam Smiths Inquiry Ink, the Nature and Causes of the Wealth of Nations var en av de bcker som fngar allmnhetens fantasi och gr som en lpeld genom det ena landet efter det andra. Till skillnad frn tidigare frfattare, som frklarade att en stat mste flja den ena eller den andra politiken fr att bli mktig, gnade sig Adam Smith mera t att studera de

77 bakomliggande orsakerna till rikedomarnas uppkomst och frdelning. Medan mnga av merkantilisterna hade en sjuk mor att be fr och bad fr henne genom att dlja sina avsikter bakom pstendet att landet skulle kunna ka sin makt var Smith mer intresserad av analys n av advokatyr och han angrep mnet p ett vetenskapligt stt. En del av hans bermda bok var gnad den merkantilistiska teorin. Han visade vad den gick fr. Det hade funnits andra fre honom som ocks hade visat vad merkantilismen gick fr. Under merkantilismens storhetstid fanns det ngra filosofer som anfll dess principer. Varje merkantilistisk tgrd sttte p kritik. Ta till exempel tullen p och frbudet mot import av utlndska varor. S tidigt som r 1690 hade Nicholas Barbon, i A Discourse of Trade, skrivit: Frbudet mot handel r orsaken till dess Nedgng; fr alla Utlndska Varor inbekommes i Utbyte mot inhemska (varor): s att om man Frbjuder ngon Utlndsk Vara, hindrar detta framstllningen och exporten av en lika stor kvantitet av den inhemska varan som man tidigare plgade framstlla och utbyta fr den utlndska. Hantverkare och Kpmn som handlar med sdana varor frlora sitt nringsfng ... Eller ta som exempel det vlknda argumentet om handelsbalansen. Dudley North angrep det s tidigt som 1691 i en bermd bok med titeln Discourses upon Trade: Det r inte lnge sedan det var stort brk betrffande balansen mellan export och import, allts betrffande handelsbalansen, som man kallade den. Man frestllde sig att om vi infrde mera varor n vi utfrde var vi p vg mot ruinens brant ... Nu lter det kanske egendomligt att hra att hela vrlden vad handeln anbelangar r en nation och ett folk och att nationerna drutinnan ro ssom personer ... Att det inte kan finnas ngon handel som inte r vinstbringande fr Allmnheten, ty om ngon handelsgren visar sig oprofitabel, d upphr mnniskorna med den ... Att inga lagar kan bestmma priserna fr handeln, vilka priser mste och komma att sttas av sig sjlva. Men nr sdana lagar rka f verklig kraft, d r de ett hinder fr handeln och drfr till nackdel. P samma stt angrep Joseph Tucker r 1749 merkantilisternas politik att lmna monopolkoncessioner: Vra monopolier, publika kompanier och korporativa stadgor ro den fria handelns frdmelse och fall ... hela nationen mste bli lidande i sin handel och hindras frn att handla med mer n tre fjrdedelar av Klotet fr att gra ngra f giriga direktrer rika. De blir rika i exakt samma utstrckning som Allmnheten blir fattig. Tucker gjorde ocks ett utfall mot den merkantilistiska kolonialpolitiken: Vr illa uttnkta politik och onaturliga avundsjuka, som visar sig genom att hindra handel och manufakturer p Irland, r ett annat stort hinder fr att vr handel skall expandera. Om Irland blir rikt, vad r fljden? England kommer ocks att bli rikt; och det r Frankrike som kommer att bli fattigare. Den ull, som nu smuggals frn Irland till Frankrike och som dr manufaktureras och skickas till marknaden fr att konkurrera med vra varor, skulle d frdlas i Irland ... Inkomsterna frn de irlndska herrarnas egendomar skulle stiga; och drp skulle pengarna snart leta sig till England. Hur var det med den merkantilistiska frestllningen att det var vsentligt att ett land hade mycket guld och silver? David Hume, som var god vn till Adam Smith, stack hl p den myten r 1742. Han ppekade att en strre skattkista inte ger ett land ngra bestndiga frdelar. Hans teori var att varje land med metallvaluta i den internationella handeln skulle f precis s mycket guld att dess priser skulle bli precis s hga att importen balanserade exporten. Hur gick det till?

78 Vi vet att det lnge hade erknts som ett faktum att priserna stiger och sjunker i frhllande till den kvantitet pengar som r i omlopp. Hume fortsatte frn den utgngspunkten. Om vi betraktar ett enstaka kungarike r det tydligt att det inte r av ngon betydelse huruvida landet har en strre eller mindre mngd pengar, eftersom priset p varorna alltid anpassar sig i frhllande till penningmngden. Men hur gr det nu med handeln i ett land om priserna stiger? Uppenbarligen kommer folk i andra lnder att kpa mindre av dess varor, eftersom de har blivit dyrare. Det betyder att landet kommer att exportera mindre. Drfr kommer dess export inte att uppvga importen. Det kommer att kpa en strre mngd varor frn andra lnder i frhllande till de varor andra lnder kper frn det. Men p ngot vis mste skillnaden betalas. Om exporten av varor inte kompenserar importen mste landet erlgga skillnaden i reda pengar. Det betyder att det land dr priserna har stigit kommer att frlora mycket guld. Men denna guldfrlust kommer att minska penningmngden i omlopp, och priserna kommer drfr att falla igen; drefter upptcker de vriga lnderna att de terigen kan kpa varorna billigt, och drfr stiger exporten igen tills den terigen vger jmnt mot importen. Det motsatta intrffar naturligtvis ocks. Landet kommer d att exportera mera n det importerar, och skillnaden kommer att betalas i reda pengar. Denna kning av guldtillgngen i ett land kommer att f priserna att terigen skjuta i hjden. Det kommer att frlora det verlge i exporthandeln som det fick genom de lga priserna. Exporten kommer att g ned, och en balans kommer till sist att terstllas mellan landets export och import. Detta r naturligtvis bara en enkel skiss av frhllandet. I praktiken fungerar det inte alls s smidigt, och det tar ganska lng tid det fungerar bara p lng sikt. Men Humes frklaring tog effektivt dd p den merkantilistiska iden att det viktiga var att man hade en stor mngd dla metaller. Den ena efter den andra av merkantilismens teorier hade angripits av frfattare just vid den tidpunkt d de brjade omsttas i praktiken. Frihandelns talan hade framfr allt frts av fysiokraterna i Frankrike. Man kunde vnta sig att oppositionen till de merkantilistiska restriktionerna och det merkantilistiska krnglet frst skulle uppst i Frankrike, ty det var i Frankrike som statens kontroll av industrin ndde sin hjdpunkt. Industrin i Frankrike omgavs av ett nt av pbud och frbud, och en arm av inspektrer lade sig i verallt och genomdrev de besvrliga freskrifterna i sdan utstrckning att det r svrt att frst hur ngonting ver huvud taget alls blev gjort. Skrnas regler och freskrifter var illa nog. De fortsatte att vara gllande, och om de inte gjorde det kom i deras stlle statliga freskrifter som gick nnu mer i detalj. Dessa bestmmelser var avsedda att hjlpa och skydda industrin i Frankrike. I vissa avseenden gjorde de det. Men ocks nr bestmmelserna var kloka irriterade de fabrikrerna. Kunde exempelvis en tygfabrikr f gra vilka tyger han ville? Nej, det fick han inte. Tyget mste ha den och den kvaliteten och vara precis s och s lngt. Kunde en hattfabrikr ta hnsyn till allmnhetens efterfrgan och producera hattar som gjordes av en blandning av bver, pls och ull? Det kunde han inte. Han kunde antingen gra hattar helt av bverskinn eller hattar helt och hllet av ull, men ingenting dremellan. Kunde en fabrikr anvnda ett nytt och kanske bttre verktyg vid produktionen av sina varor? Det kunde han inte. Verktyg mste ha en viss storlek och en viss form och inspektrerna kom till fabriken fr att se till att de sg ut i enlighet med freskrifterna. Det naturliga resultatet av denna verdrift i en riktning var en rrelse som gick lika lngt i andra riktningen. Alltfr mycket kontroll av industrin skapade ett krav p att man inte skulle ha ngon kontroll alls av industrin. En av de tidigaste fresprkarna fr att man inte skulle ha

79 ngon kontroll alls var en fransk affrsman som hette de Gournay. Om honom har Turgot, en bermd fransk finansminister, skrivit: Han var frvnad ver att upptcka att en medborgare varken kunde frfrdiga ngonting eller slja ngonting utan att ha kpt rtten drtill genom att till stor kostnad vinna intrde i en korporation ... Inte heller hade han frestllt sig att i ett kungarike dr successionsordningen bara bestmdes av sedvnjan ... regeringen skulle nedltit sig till att i uttryckliga lagar ha bestmt lngden och bredden p varje tygstycke och antalet trdar med vilka det mste vara sammansatt och att med den lagstiftande frsamlingens sigill frsegla fyra kvartovolymer fulla med dessa viktiga detaljer; och venledes att utfrda orkneliga statuter som dikterades av monopolandan ... Han var inte mindre frvnad ver att se regeringen reglera priset p varje vara och att frbjuda ett slags industri fr att drigenom en annan skulle blomstra ... och se den inbilla sig att man kunde frskra sig om ett verfld p spannml genom att gra odlarens villkor mera ovissa och mera olyckliga n ngon annan medborgares. de Gournay var mer n frvnad ver denna bestmmelsemani. Han ville att Frankrike skulle gra sig kvitt regleringarna. Han myntade det uttryck som sedan dess har blivit deras stridsrop som motstter sig restriktioner av vilket slag det vara m: Laissez-faire. Det betyder, fritt versatt, Lt oss vara i fred. Laissez-faire blev stridsropet fr de franska fysiokraterna, som var samtida med de Gournay. De r en viktig grupp eftersom d, utgjorde den frsta nationalekonomiska skolan. De var en grupp mnniskor som med brjan 1757 regelbundet sammantrffade under Francois Quesnays ledning fr att diskutera ekonomiska problem. Medlemmarna av denna skola skrev bcker och artiklar och krvde frihet frn restriktioner, krvde frihandel, krvde Laissezfaire. Nr Mirabeau, en bermd fysiokrat, r 1770 tillfrgade av Karl Fredrik, hrskaren av Baden, om rd att skta kungariket, svarade han i brev: O, Monseigneur, bliv den frste som ger era stater frdelen av en fri hamn och en fri marknad; lt de frsta ord man kan lsa nr man stter foten p ert territorium vara ert lskade och beundrade namn och drunder dessa dla ord: Frihet Och Immunitet! ... Era stater kommer snabbt att bli en gynnad tillflyktsort fr alla mnniskor, handelns naturliga allfartsvg, universums mtesplats. Fysiokraterna kom fram till sin tro p frihandeln p en genvg. De trodde frst och frmst p den privata ganderttens okrnkbarhet, framfr allt nr det gllde jordegendomen. Eftersom de trodde p rtten till egendom trodde de p frihet rtten fr en individ att frfara med sin egendom som han ville s lnge han inte drmed skadade andra. Bakom fysiokraternas argumentering fr frihandeln lg deras vertygelse att j6rdbrukaren borde tilltas producera vad han ville och slja det var han ville. Vid den tiden var det inte bara omjligt att exportera vete frn Frankrike utan att betala tull, men ocks om man forslade vete frn en del av landet till en annan drabbades man av tullar. Det var samma sak som nr en srmlndsk bonde inte kunde skicka sina grnsaker till Stockholm utan att betala en tullavgift vid Skanstull. Fysiokraterna var mot detta. Mercier de la Rivire, som bst redogjort fr fysiokraternas filosofi, ppekade att fullstndig frihet var oumbrlig fr att man skulle tnjuta rtten till egendom: Det kan inte frekomma ngon vidlyftig produktion utan frihet ... r det inte sant, att en rttighet som man inte har frihet att bruka, inte r ngon rttighet. Det r drfr omjligt att tnka sig egendomsrtt utan frihet ... Mnniskan fretar sig ingenting om hon inte drtill sporras genom sin strvan till njutning; men denna strvan till njutning kan inte pverka oss om den skils frn friheten till njutning. Fysiokraterna nrmade sig alla problem med utgngspunkt frn jordbruket. De ansg att jorden var den enda kllan till rikedom, och arbete p jorden, med jorden, var den enda produktiva formen av arbete. I sin korrespondens med Karl Fredrik frklarade Mirabeau: Vr bonde gnar sig i sin egenskap av odlare t produktivt arbete och det r enbart frn detta

80 arbete som vi fr ngon vinst, efter det att utgifterna subtraherats; som vvare gr han ett sterilt arbete han r nyttig drigenom att han utfr tjnster t oss, men han producerar ingenting. Det r uteslutande jordbruket, frklarade fysiokraterna, som framstller de rvaror som r ndvndiga fr industri och handel. Medan hantverkare kunde gra ett nyttigt arbete genom att frvandla rvaran till en frdig produkt, lade han inte till ngot till mnniskans rikedomar. Sedan hantverkaren hade bearbetat rvaran var den vrd mera, men kningen av varans vrde motsvarade bara det belopp man anvnde fr att betala hantverkaren fr hans arbete. Men s var det inte med jordbruket, frklarade fysiokraterna. Medan industrin var steril var jordbruket fruktbart. Utver kostnaderna fr jordbrukets arbetskraft och vinsten till jordgaren fanns det en nettoprodukt tack vare Naturens godhet som innebar en verklig kning av rikedomen. Detta jordbrukets verskott utver utgifterna, denna produit net, kunde, frklarade fysiokraterna, variera r frn r. Den var stor eller liten beroende p rstiderna. Fastn nationalekonomer i vra dagar skulle finna mnga av fysiokraternas teorier diskutabla erknner de att fysiokraterna var de frsta att ppeka att en nations rikedom inte kan anses som ngot fixerat och bestmt, en mngd ackumulerande varor, utan snarare som en inkomst, inte som ett upplag utan som ett flde. Adam Smith sade fljande om fysiokraterna: Detta system r trots sina brister det som kommer nrmast sanningen bland allt som publicerats uti den politiska ekonomien ... Fastn de frestllningar den ger upphov till d den framstller arbetet i jordbruket som det enda verkligt produktiva arbetet kanske r alltfr trnga och begrnsade, synes dess doktrin, i det den framstller nationernas rikedom ssom bestende icke av penningrikedomar som icke kunna konsumeras utan i konsumtionsvaror som rligen ter produceras genom samhllets arbete och i det den framstller den fullstndiga friheten som den enda effektiva metoden att f den rliga produktionen att bli den strsta mjliga att i alla avseenden vara lika rttfrdig som geners och liberal. Fastn fysiokraterna fregrep Adam Smith genom att krva fullstndig frihet var Smiths inflytande mycket strre. Hans Nationernas Vlstnd gick ut i den ena upplagan efter den andra. Man lste honom allmnt bde i hans livstid och efter hans dd. Nr merkantilisternas teori slogs ut var det han som delade ut knockouten. Han avfrdade guldtackornas anhngare p fljande stt: Ett land som inte har ngra egna gruvor mste otvivelaktigt skaffa guld och silver frn utlandet, p samma stt som ett land som inte har egna vinstockar mste skaffa sig vin. Men det frefaller inte ndvndigt att regeringens uppmrksamhet mera skulle riktas t det ena syftemlet n t det andra. Ett land som har pengar att kpa vin kommer alltid att f det vin det behver; och ett land som har resurser att kpa guld och silver kommer aldrig att sakna dessa metaller. Man kan kpa dem till ett visst pris p samma stt som man kan kpa alla andra varor. Hans synpunkter p merkantilisternas kolonialpolitik summerades i fljande mening: Monopolet p kolonialhandeln hller drfr, i likhet med alla andra skadliga och smaktiga metoder inom merkantilsystemet, alla vriga lnders industri nere, men drabbar framfr allt den industri som finns i kolonierna, vilket inte p ngot vis kar utan fastmer minskar industrin i det land till vars frmn monopolet har etablerats. Frn frsta meningen i Smiths bok plderas det fr frihandel. Frst fr vi veta att den strsta frbttringen i frga om produktiviteten frefaller att ha varit ett resultat av arbetsfrdelningen. Med arbetsfrdelning menade Smith redan 1776 vad vi i dag menar med det uttrycket. Han menade specialisering att ge en arbetare en enda arbetsuppgift tills han blir expert p den: Ta ett exempel frn en synnerligen betydelsels manufaktur men tillika en

81 i vilken arbetsfrdelningen ofta uppmrksammats, frfrdigandet av knappnlar; en arbetare som inte r van vid denna verksamhet och som inte heller r van vid det maskineri som anvnds skulle knappast ens med yttersta idoghet kunna frfrdiga en nl per dag, och kunde frvisso inte gra tjugo. Men s som denna verksamhet i dag utfres r det inte bara ett speciellt hantverk utan det har ven uppdelats i ett antal grenar, av vilka strsta delen likaledes r srskilda hantverk. En man drar ut trden, en annan rtar den, en tredje skr till den, en fjrde spetsar den, en femte vssar den upptill fr att huvudet ska kunna sitta dr; fr att framstlla nlhuvudet fordras tv eller tre skilda operationer; att stta p det r ett srskilt hantverk, att mla nlarna vita r ett annat; det r till och med ett srskilt hantverk att lgga dem i papper; och det viktiga fretaget att tillverka en knappnl r p detta stt uppdelat i omkring arton klart avskilda led, vilka i vissa manufakturer samtliga utfres av skilda personer, fastn i andra en och samma man ibland utfr tv eller tre av dem. Jag har sett en liten fabrik av detta slag, dr man bara hade tio mn anstllda och dr vissa av dem fljaktligen utfrde tv eller tre olika arbetsuppgifter ... De kunde nr de verkligen bjd till tillsammans frfrdiga uppt tolv sklpund nlar om dagen. Det finns i ett sklpund omkring fyratusen av medelstorlek. Dessa tio personer kunde drfr tillsammans frfrdiga mer n fyrtiottatusen knappnlar om dagen. Varje person som frfrdigar en tiondel av fyrtiottatusen nlar, skulle allts kunna anses ha frfrdigat fyratusen ttahundra nlar om dagen. Men om de alla hade arbetat skilda t och oberoende av varandra och utan att ngon av dem speciellt hade utbildats fr denna sortens verksamhet, skulle de frvisso inte var och en ha tillverkat tjugo, kanske inte ens en nl om dagen; vilket betyder att de inte ens kunde ha gjort en tvhundrafyrtiondedel, kanske inte ens en fyratusenttahundradedel av vad de nu kan framstlla, till fljd av en lmplig frdelning av arbetet och kombination av deras olika uppgifter. n sen d? Anta att vi r ense med Adam Smith om att arbetsfrdelningen p grund av strre arbetsskicklighet, frnuftigt anvnd tid och allmn effektivitet, verkligen kar arbetsproduktionen. Vad har det att gra med frihandeln? Det har en hel del att gra med frihandeln. Ty, frklarade Adam Smith, arbetsfrdelningen beror till stor del p marknaden: I lika hg grad som det r mjligheten till varuutbyte som ger upphov till arbetsfrdelningen, s mste graden av denna frdelning alltid begrnsas av hur pass stor denna mjlighet r, med andra ord hur stor marknaden r. Nr marknaden r mycket liten kan en person inte knna ngon drivkraft att gna sig helt och hllet t en sysselsttning, eftersom han saknar mjlighet att slja verskottsprodukten frn sitt arbete, d.v.s. allt utver det han sjlv konsumerar, i utbyte mot den verskottsprodukt av andra mnniskors arbete som han har behov av. Om produktionskning stadkommes genom arbetsfrdelning och arbetsfrdelningen begrnsas av marknadens storlek, d fljer att ju strre marknaden r desto strre mste arbetsfrdelningen bli och ju strre blir kningen av produktiviteten d.v.s. ju strre blir nationens rikedom. Eftersom man med frihandel uppnr strsta mjliga marknad fr man ocks en s stor arbetsfrdelning som mjligt och drfr kar man produktiviteten s mycket som mjligt. Drfr r frihandel ngot nskvrt. Det r ganska invecklat. Hr r ett enklare stt att se saken p: 1. kad produktivitet fljer av arbetsfrdelning. 2. Arbetsfrdelningen kar eller minskar beroende p marknadens storlek. 3. Marknaden utkas till sitt strsta omfng genom frihandeln. Drfr ger frihandeln kad produktivitet.

82 Ytterligare en anmrkning. Frihandel mellan lnderna r arbetsfrdelning i sin prydno. Samma frdelar uppns d i internationell skala som genom arbetsfrdelningen inom Adam Smiths knappnlsfabrik. Det gr det mjligt fr varje land att specialisera sig p de varor det kan producera billigast, och drmed kar den totala rikedomen i vrlden. Men det var som upprorsman mot merkantilismens regleringar och tvng som vi presenterade Adam Smith i brjan av detta kapitel. Vad menade han om regleringarna inom industrin? I fljande citat frdmer han statens inblandning och krver frihet: Varje system som frsker att antingen genom srskild uppmuntran sker att till en viss del av industrin dra en strre del av samhllets kapital n som naturligen skulle g till den eller genom ngot srskilt tvng tvingar bort frn en viss del av industrin en del av det kapital som annars skulle utnyttjas dri, undergrver i sjlva verket det stora ml som det avsett att befrmja. Det bromsar upp i stllet fr att accelerera samhllets frammarsch mot verklig rikedom och verklig storhet; och minskar i stllet fr att ka det verkliga vrdet av dess rliga produkt. Alla system som bygger p speciella frdelar eller p tvng br helt avskaffas, och drefter kommer den naturliga friheten i sin enkelhet och tydlighet att uppst av sig sjlv. Varje mnniska lmnas, s lnge hon inte bryter mot rttvisans lagar, fullstndigt fri att ska lyckan p sitt eget stt och att med sin flit och sitt kapital konkurrera med alla andra mnniskor. Om den gode lsaren tittar p den sista meningen nnu en gng inser han snabbt varfr Nationernas Vlstnd blev affrsmannens Bibel i en tid nr nringslivet vart det n vnde sig hindrades av besvrliga regleringar.

13. Ej kan evigt bli det gamla

Vad skulle ni anse om en regering som beskattade de fattiga men lt de rika slippa undan? Vanvett skulle vara er frsta tanke och sedan skulle ni kanske vid nrmare eftertanke komma att tnka p att det i viss utstrckning r vad mnga regeringar gr i dag. I nnu hgre grad gjorde den franska regeringen det under sjuttonhundratalet. De privilegierade klasserna erknde sjlva att de undantogs frn praktiskt taget alla skatter p den tiden. Prsterskapet och adeln ansg att det skulle betyda slutet fr Frankrike, om de liksom det vanliga folket tvingades betala skatt. Nr franska regeringen hade besvr med sina finanser och dess utgifter steg allt snabbare och snabbare s att inkomsterna inte ens kom i nrheten av de allt hastigare kande utgifterna, fll det en del fransmn in att det enda sttet att ta sig ur svrigheterna var att beskatta de privilegierade likavl som dem som inte hade ngra privilegier. Turgot, som var finansminister 1776, frskte att omstta ngra vlbehvliga skattereformer i praktiken. Men de privilegierade ville alls inte veta av dem. De samlades kring riksdagen i Paris, som uttryckte deras instllning p detta ppenhjrtiga stt: Rttvisans frsta regel r att t var och en bevara vad som r hans: denna regel innebr inte bara att man slr vakt om den privata ganderttens men fastmer att man bevarar de rttigheter vilka hos en person hrrra sig frn fdsel och stllning ... Av denna riktiga och billiga regel fljer att varje system som under sken av humanitet och vlgrenhet tenderar att infra jmlikhet i frga om skatter och upphva ndvndiga stndsskillnader snarligen skulle leda till oordning (det oundvikliga resultatet av jmlikhet) och till det civiliserade samhllets fall. Den franska monarkin r enligt sin konstitution sammansatt av flera klart tskilda stnd. Prsterskapets liggande r att fylla alla funktioner som ha att gra med utbildning och religion. Adelsmnnen viger sitt blod t Statens frsvar och bistr suvernen med rd. Den lgsta klassen inom nationen som inte kan giva Konungen samma utmrkta tjnster skiljer sig frn sin plikt mot honom genom skatter, sin flit och sitt arbete. Att utsudda dessa distinktioner r att kullkasta hela den franska konstitutionen.

83 Prsterskapet och adeln var de privilegierade klasserna. De kallades Frsta och Andra Stndet. Prsterskapet rknade omkring 130.000 personer och adeln omkring 140.000. Fast detta var de privilegierade klasserna innebar det inte att de alla var rika eller att de samtliga var sysslolsa. Det fanns fattiga prster och fattiga adelsmn. Det fanns mycket rika biskopar och mycket rika adelsmn. Det fanns hrt arbetande prster och hrt arbetande adelsmn. Det fanns lttingar inom kyrkan och bland adeln. Och det fanns ocks de som befann sig mitt emellan dessa ytterligheter. Gemene man tillhrde den klass som inte hade privilegier. De kallades Tredje stndet. Av Frankrikes 25 miljoner invnare rknades ver 95 procent till Tredje stndet. P samma stt som det fanns skillnad i rikedom och levnadsstt mellan de privilegierade klasserna, fanns det skillnader mellan dem som inga privilegier hade. Omkring 250.000 bland dem, den vre medelklassen eller bourgeoisin om man s vill, hade det i jmfrelse med de vriga medlemmarna av det Tredje stndet ganska bra. En annan grupp bestod av hantverkarna som bodde i stderna. De utgjorde omkring 2.500.000. Alla de vriga, omkring 22 miljoner mnniskor, var bnder som odlade jorden. De betalade skatter till staten, tionde till prsterskapet och feodala avgifter till adeln. Vi vanliga mnniskor frsker i grligaste mn rtta munnen efter matscken. Stater och regeringar frsker i stort sett gra samma sak. Men den franska regeringen betedde sig under sjuttonhundratalet p helt motsatt vis. Den spenderade pengar p ett draktigt, slsaktigt, osystematiskt och korrumperat vis. Ett exempel rcker fr att bevisa den saken. Livre Rouge kallades en rd kalender, som innehll namnet p alla som fr statspension. P dess lista fanns Ducrest, en barberare. Varfr hade han rtt till en pension p 1700 livres rligen? Jo, drfr att han hade varit frisr t greve dArtois dotter. Att dottern hade dtt vid spd lder innan hon hade ngot hr som frisren kunde frisera, det gjorde ingen skillnad. Ducrest fick sin pension. Detta r ett exempel p det vansinniga stt p vilket de franska finanserna skttes. Det finns tusentals andra exempel. I stllet fr att lta inkomsterna bestmma utgifternas storlek gjorde man tvrtom. Ett slsaktigt och ansvarslst stt att anvnda pengarna betydde att man mste skaffa en strre summa pengar i skatter. Och eftersom de privilegierade klasserna vgrade att betala sin del (i stllet plade de egna skatter p de privilegielsa) och eftersom de rikare medlemmarna av Tredje stndet p omvgar lyckades undandra sig direkt uttaxering, fll hela brdan p de fattiga. Det var en tung brda. En sann bild frn denna tid skulle ha visat bonden stende p alla fyra med kungen, prsten och adelsmannen ridande p hans rygg. En bermd fransman, de Tocqueville, visade vad denna skattebrda innebar i de hrt arbetande bndernas dagliga liv: Frestll er en fransk bonde under sjuttonhundratalet ... s passionerat trollbunden av jorden att han anvnder alla sina besparingar fr att kpa den ... Fr att fullflja detta kp mste han frst betala en skatt ... Han ger till sist jorden; han begraver sitt hjrta i jorden fr varje sdeskorn han sr ... Men terigen kallar dessa grannar honom frn hans torva och tvingar honom att arbeta t dem utan ln. Han frsker freda sin spirande grda frn deras jaktpartier; terigen hindrar de honom. Nr han korsar floden vntar de p att han ska passera fr att avkrva honom en avgift. Han finner dem vid marknaden dr de sljer honom rtten att slja sina egna varor och nr han vill anvnda terstoden av sitt vete fr sitt eget uppehlle ... kan han inte rra vid det frrn han har malt det i deras kvarn och bakat det i deras bageri. Vad han n gr r dessa besvrliga grannar stndigt i hans vg ... och nr de drar sig undan upptrder andra, kldda i kyrkans svarta skrud, och br bort bstparten av hans skrd ... Att man frstrde en del av medeltidens institutioner gjorde hundrafalt mer frhatlig den del av institutionerna som verlevde.

84 Men detta lter ju som en beskrivning av feodalsystemet under elvahundratalet! Hade det inte skett ngra frndringar under de sex rhundraden som fljde sedan? Jo, det hade det. Av de 22 miljonerna bnder i Frankrike under sjuttonhundratalet var bara en miljon livegna i den gamla bemrkelsen. De andra hade avancerat i olika stadier frn livegenskap till fullstndig frihet. Men det innebar inte att alla de gamla feodala avgifterna och plikterna hade sopats bort. Vissa hade frsvunnit, men andra fortlevde. De fortlevde trots att den ursprungliga orsaken till att de en gng kommit till fr lnge sedan hade frsvunnit. Adelsmnnen, som hade mottagit feodala tjnster och plikter eftersom de gav militrt skydd, utgjorde inte lngre kungens arm deras militra funktion hade frsvunnit. De medverkade inte som grupp vid landets styrelse bara som individer de hade ingen administrativ politisk funktion. De odlade inte jorden, och inte heller gnade de sig t affrer de hade ingen ekonomisk funktion. De tog utan att ge. Alltfr ofta hade de blivit lttingar, parasiter, som frdrev sin tid vid hovet, lngt borta frn sina egendomar. Inte desto mindre krvde de och fick fortfarande avgifter och tjnster frn bnderna. Det var en kvarleva som bnderna med all rtt hatade. Som de Tocqueville ppekar i sista meningen av ovanstende citat innebar just omstndigheten att en del av de gngse avgifterna hade avskaffats att de som nnu fanns kvar var desto mer frhatliga. Exakt hur mycket av sin inkomst betalade bonden i skatt? Svaret kommer att frvna er. Det har uppskattats att upp till ttio procent av hans frtjnster utbetalades till de olika skatteindrivarna. P de tjugo procent som terstod mste han ge sin familj mat, klder och bostad. Det var fga underligt att bonden knorrade. Det var fga underligt att en dlig skrd betydde svlt fr honom. Det var fga underligt att vid den tiden en stor del av hans grannar luffade p vgarna som hungriga och trasiga tiggare. Franska revolutionen utbrt r 1789. Men man br inte av den omstndigheten sluta sig till att bnderna hade det vrre under sjuttonhundratalet n de hade haft det under sextonhundratalet. S frhll det sig inte. De kanske till och med hade det bttre. Faktiskt hade bnderna p ett eller annat stt lyckats spara ihop tillrckligt p den lilla del av sin inkomst som de fick kvar efter att de mnga skatterna drivits in fr att de skulle kunna kpa sin jord. I hundra rs tid eller mer fre revolutionen hade bnderna sakta men skert kpt upp jorden, s att nr 1789 kom omkring en tredjedel av jorden i Frankrike befann sig i deras hnder. Men detta gjorde dem nnu mer missnjda n frut. Varfr? De var hungriga efter jord. De hade varit i stnd att ngot lite tillfredsstlla sin hunger. Vad stod nu i vgen fr deras fortsatta frammarsch? Jo, den frkrossande brda som plagts dem av staten och de privilegierade klasserna. Nu insg de tydligare n ngonsin frut att de om de sluppe denna tunga brda skulle kunna st mera upprtt resa sig frn sin stllning som djur till att bli mnniskor. Just den omstndigheten att deras stllning frbttrats en smula ppnade gonen p dem fr vad den skulle kunna bli om bara ... Det var inte s att det aldrig frut fallit bnderna i Frankrike (och i de andra vsteuropeiska lnderna) in att feodala avgifter och restriktioner borde avskaffas. Det hade utbrutit bonderevolter frut; fastn dessa revolter inte lyckats gra rent hus med alla de feodala regleringarna hade de i alla fall frbttrat bondens situation. Men fr att gra fullstndigt rent hus mste bnderna ha hjlp och ledning. Detta fann de hos medelklassen. Det var denna medelklass p upptgende, bourgeoisin, som satte i gng franska revolutionen och som vann mest p den. Bourgeoisin satte i gng revolutionen eftersom den mste gra det. Om den inte hade lyckats med att kasta av sig sina frtryckare skulle den sjlv ha krossats. Den var i samma belgenhet som kycklingen i sitt gg som till sist blir s stor att den mste bryta igenom skalet eller kvvas. Fr den vxande bourgeoisin utgjordes skalet som

85 mste brytas igenom av regleringarna och restriktionerna inom handel och industri, av regeringens monopolkoncessioner och privilegieutdelningar till sm grupper, av de stndiga hindren mot framsteg genom de stagnerade, frldrade skrna, av den ojmnt frdelade och stndigt vxande skattebrdan, av existensen av gamla lagar och stiftandet av nya lagar betrffande vilka de hade fga eller inget inflytande, av det kande antalet regeringstjnstemn som lade sig i allting, och av den stndigt tilltagande statsskulden hela detta frruttnande och korrumperade feodala samhlle statt i upplsning det var det skal som mste genombrytas. Eftersom bourgeoisin inte ville d kvvningsdden, sg denna vxande medelklass till att skalet brts igenom. Vilka utgjorde denna bourgeoisie? Det var frfattare, lkare, lrare, advokater, domare, tjnstemn den bildade klassen; det var kpmnnen, fabrikrerna, bankirerna den penninggande klassen som redan hade stora pengar och som ville ha mera. Framfr allt ville de eller snarare behvde de kasta av sig den feodala lagen i ett samhlle som i sjlva verket inte lngre var feodalt. De behvde skaka av sig sin trnga feodala jacka och erstta den med en lst sittande kapitalistisk rock. De fann sina behov p det ekonomiska omrdet klart uttrycka i vad fysiokraterna och Adam Smith hade skrivit; p det sociala omrdet fann de sina behov uttryckta av vad Voltaire, Diderot och encyklopedisterna hade skrivit. Laissezfaire inom handeln och industrin hade sin motsvarighet i frnuftets styre inom religionen och vetenskapen. Det finns ingenting som retar en mer n att se en person som inte r lika skicklig som en sjlv och inte heller har ens egen arbetsfrmga lgga sig till med hela konfekten bara drfr att han har frsnkningar av ngot slag. Bourgeoisin befann sig i viss mn i den situationen. Dess medlemmar hade talang. De var hgt bildade. De hade pengar. Men de hade inte den lagstadgade stllning inom samhllet som allt detta borde ha tillfrskrat dem. Barnave blev verklig revolutionr den dag d hans mor avvisades frn den loge hon hade p teatern i Grenoble av en adelsman. Mme Roland sger att nr man bad henne stanna till middag vid Chteau de Fontenay tillsammans med sin mor serverade de bland tjnstefolket. Hur mnga fiender fick inte den gamla regimen fr den srade sjlvknslans skull! Bourgeoisin gde inte mycket jord, men den hade kapital. Borgarna hade lnat pengar till staten. De ville ha tillbaka dem. De visste tillrckligt om statens affrer fr att inse att det idiotiska och slsaktiga stt p vilket man sktte allmnhetens pengar gick kpprtt mot bankrutt. De oroade sig fr sina besparingar. Bourgeoisin ville att dess politiska makt skulle mta sig med dess ekonomiska. De hade egendom de ville ha privilegier. De ville att deras egendom skulle befrias frn de besvrliga restriktionerna i detta feodala samhlle p nedgng. De ville vara skra p att deras ln till staten terbetalades. Fr att bli helt skra p att allt detta skulle ske mste de skaffa sig inte bara en rst inom regeringen utan bli regeringen. Deras chans yppade sig och de grep den. Deras chans yppade sig drfr att Frankrike befann sig i en s tilltrasslad situation att det inte lngre var mjligt att fortstta p det gamla beprvade viset. Detta erkndes av greve de Calonne, som sjlv var medlem av adeln. Hans nyckelposition i finansdepartementet gav honom strre mjlighet att se det mene tekel som skrivits p vggen: Frankrike r ert kungarike som bestr av skilda stater och lnder med blandad styrelse, vilkas provinser inte vet ngot om varandra, dr vissa omrden r helt fria frn brdor som uteslutande drabbar andra, dr den rikaste klassen r den som betalar minst skatter, dr privilegierna har rubbat all jmvikt, dr det r omjligt att ha ngot bestndigt styrelseskick; det r med ndvndighet ett hgt ofullkomligt kungarike, dr missfrhllandena r legio och som det under frhandenvarande omstndigheter r omjligt att regera.

86 Lgg mrke till detta. En medlem av den styrande klassen medger att det r omjligt att regera lngre; lgg drtill de missnjda massorna; hll i en begvad samhllsklass som r p vg uppt och som r angelgen att f makten, rr om i blandningen, och ni har en revolution. Den kom 1789. Den kallas Franska revolutionen. En kort sammanfattning av revolutionrernas avsikter gavs av en av deras ledare, abb Sieys, i en populr broschyr som hette Vad r tredje stndet?: Vi mste stlla oss tre frgor: Frst: Vad r det tredje stndet? Allt. Andra frgan: Vad har det hittills utgjort i vrt politiska system? Ingenting. Tredje frgan: Vad begr det? Att f bli ngonting. Medan det var riktigt att alla medlemmar av tredje stndet, hantverkarna, bnderna och bourgeoisin, frskte bli ngonting, var det framfr allt den sistnmnda gruppen som fick vad den ville ha. Bourgeoisin stod fr ledningen, medan de vriga grupperna slogs. Och det var bourgeoisin som vann mest. Under revolutionens frlopp fann bourgeoisin den ena mjligheten efter den andra att bli rikare och starkare. Borgarna spekulerade i den jord som togs frn kyrkan och adeln, och skaffade sig stora frmgenheter genom bedrgliga kontrakt med armn. Marat, som var talesman fr den fattigare arbetarklassen, beskrev vad som skedde under revolutionen i fljande ord: I upprorsgonblicket slog folket sig fram genom varje hinder tack vare sin blotta massa; men hur mycket makt de n till en brjan fr, besegras de till sist av verklassens intrigrer, som r skickliga, kunniga och frslagna. De bildade och frfinade intrigrerna inom verklassen var till en brjan despoternas motstndare: men s fort de nstlat sig till folkets frtroende och utnyttjat dess makt och placerat sig sjlva i samma privilegierade stllning frn vilken despoterna strtats, vnde de sig mot folket. Revolutioner blir verklighet tack vare samhllets lgsta skikt av arbetare, hantverkare, sm affrsmn, bnder, av pbeln, av de olyckliga som skamlsa personer kallar canaille, kanaljer, och som romarna oblygt kallade proletariatet. Men vad verklassen stndigt skte frdlja var att revolutionen kom uteslutande jordgarna, advokaterna och lurendrejarna till gagn. Detta ger en rttvis bild av vad som skedde. Nr revolutionen var ver var det bourgeoisin som hade vunnit politisk makt i Frankrike. Brdsprivilegierna hade avskaffats, men affrsprivilegierna tog deras plats. Frihet, jmlikhet, broderskap var en populr slogan som alla revolutionrer ropade, men friheten, jmlikheten, broderskapet kom framfr allt bourgeoisin till del. Om man nrmare studerar Code Napolon, Napoleons lag, framstr den saken mycket tydligt. Den r klart avsedd att utgra ett skydd fr privategendom inte godsgarnas utan borgerskapens egendom. Lagen har omkring 2000 paragrafer, av vilka bara sju har att gra med arbetet och dess organisation och nrmare 800 handlar om gandertt. Fackfreningar och strejker frbjuds, men det r helt tilltligt att ha arbetsgivarfreningar. Vid rttegng som har att gra med lnesttningen sger Lagen att det r arbetsgivarens och inte arbetarens vittnesml som man ska lita till. Lagen stiftades av bourgeoisin fr bourgeoisins rkning; den stiftades av egendomsgarna fr att skydda deras egendom. Nr stridsrken hade blst bort sg man att bourgeoisin hade vunnit rtten att kpa och slja vad den ville, hur den ville, nr den ville och var den ville. Feodalismen var dd. Den var dd inte bara i Frankrike utan i varje land som Napoleons armer besegrade. Napoleon tog den fria marknaden (och Code Napolons principer) med sig p sina segertg.

87 Det var inte underligt att han vlkomnades av bourgeoisin i de ervrade lnderna! I dessa lnder avskaffades livegenskapen, de feodala avgifterna och betalningsskyldigheterna sopades undan, och man etablerade slutgiltigt rtten fr sjlvgande bnder, kpmn och fabriksgare att kpa och slja utan regleringar, restriktioner och tvng. En utmrkt sammanfattning av denna fas av franska revolutionen gjordes 1852 av Karl Marx i Louis Bonapartes Adertonde Brumaire: Desmoulins, Danton, Robespierre, Saint-Just, Napoleon, hjltarna likavl som massorna i den stora franska revolutionen ... uppndde det stora mlet fr sin tid nmligen att befria bourgeoisin och etablera det moderna borgerliga samhllet. Jakobinerna brt upp den grund i vilken feodalismen rotat sig och slog av huvudet p de feodala magnaterna. Napoleon genomfrde i hela Frankrike de frutsttningar som gjorde det mjligt fr den fria konkurrensen att utvecklas, att utnyttja jordegendomarna efter att ha delat upp de stora gorna, och att i full utstrckning utnyttja nationens industriella kapacitet. Tvrs ver grnserna gjorde han verallt rent hus med de feodala institutionerna ... Revolutioner r en blodig historia. Mnga mnniskor upprrdes ver vldsamheten och terrorn hos den franska frebilden. Det r intressant att notera att den franska revolutionens mktigaste motstndare var engelsmnnen. Det r srskilt intressant eftersom den engelska bourgeoisins kamp att vinna politisk makt i proportion till sitt ekonomiska inflytande hade intrffat i England ver ett rhundrade fre den franska revolutionen, och man hade nu mycket lgligt hunnit glmma de vldshandlingar som frknippats med den. Det fanns en avgrande skillnad. Medan affrsmnnen i Frankrike hade gett brdsaristokratin en verklig knockout frn vilken den aldrig helt terhmtade sig, gick segern i England till affrsmnnen snarare p pongseger n genom en knockout. Det frefaller som om i England affrsmnnen och brdsaristokraterna knde varann ganska vl och av den anledningen tlde varandra bttre n i andra lnder. Den engelska bourgeoisin hade lyckats bli jordgande aristokrati, och den jordgande aristokratin sin sida gnade sig ofta t affrer utan att alltfr mycket bekymra sig ver att den stod ver allt sdant dr. Inte desto mindre pgick verkliga strider i Englands historia mellan 1640 och 1688 strider som upphrde frst d det avgjordes att bourgeoisin skulle f inflytande p regeringen. Ni erinrar er kanske namnet Edmund Burke, den store brittiske statsmannen som frsvarade de amerikanska kolonisterna nr de beklagade sig ver att de beskattades utan att vara representerade i regeringen. Nr han skrev en rad uppsatser vari han bittert frdmde de franska revolutionrernas pmindes han av en annan engelsk frfattare, Ralph Broome, om Englands egen rorika revolution ett hundra r tidigare: I mnsklighetens namn, i det sunda frnuftets namn ... vad r det fr en ohjlplig frsyndelse, vad r det fr ett brott som aldrig kan sonas, som det franska folket begtt mot vrt land? r det att man ndrar p rikets styrelse genom revolutionen r 1789? De skiljer sig frn oss i detta avseende endast drigenom att de ligger ett rhundrade efter oss. Bestr brottet i att man lt kungens huvud falla fr bilan? Den brittiska nationen satte ju exemplet. I England 1689 och i Frankrike efter 1789 hade allts kampen fr en fri marknad frt med sig en seger fr medelklassen. Aret 1789 markerar, kan man sga, slutet p medeltiden, stillvida som franska revolutionen gav feodalismen dess ddsstt. Inom den feodala samhllsstrukturen bestende av bedjare, stridsmn och arbetare hade uppsttt en medelklass. Under rens lopp hade den vuxit i styrka. Den hade kmpat hrt och lnge med feodalismen, och den kampen hade markerats av tre avgrande slag. Det frsta var den protestantiska reformationen, det andra var den rorika revolutionen i England, och det tredje var franska revolutionen. Vid slutet av sjuttonhundratalet var medelklassen till sist tillrckligt stark fr att krossa den gamla feodala ordningen. I stllet fr feodalismen infrde bourgeoisin ett annat

88 socialt system, som grundade sig p ett fritt utbyte av varor och som hade som frmsta ml att tjna pengar. Vi kallar det systemet kapitalismen.

Andra delen
14. Varifrn kom pengarna? ANDRA DELEN
Tv personer str i k fr att f biljetter till den stora fotbollsmatchen. Var och en betalar 15 kronor fr tre biljetter ganska lngt fram fr fem kronor styck. Nr den ene lmnar biljettkassan, trffar han sina tv vnner som han kpt biljetter t. De gr in p stadion, stter sig och vntar p att matchen ska brja. Den andre lmnar biljettkassan, stller sig vid ingngen till stadion och med biljetterna i handen antastar han frbipasserande. Jag sljer tre pltar till matchen, sger han. Till sist lyckas han kanske slja dem (fr sju kronor styck), men kanske lyckas han inte. Det betyder ingenting. r det ngon skillnad mellan denne persons femton kronor och de femton kronor som den frre betalade i kassan? Ja, han som spekulerade i biljetterna anvnde sina pengar som kapital. Pengar blir kapital bara d de anvnds fr att kpa varor eller arbetskraft som man sedan avser att terigen slja med vinst. Spekulanten ville inte se fotbollsmatchen. Han betalade sina 15 kronor i hopp om att f tillbaka pengarna och lite drutver. Drfr fungerade hans pengar som kapital. Han som bara gick p matchen betalade dremot 15 kronor utan tanke p att f tillbaka dem han ville helt enkelt se matchen. Hans pengar fungerade inte som kapital. P liknande stt anvnde fraherden, nr han slde ull fr pengar fr att f brd att ta, inte de pengarna som kapital. Men nr kpmannen betalade pengar fr ullen och hoppades att kunna slja ullen till hgre pris, d anvnde han sina pengar som kapital. Nr pengar anvnds fr ett fretag eller en transaktion som avkastar (eller ser ut att avkasta) vinst d blir de pengarna kapital. Detta r skillnaden mellan att slja fr att kpa och dra nytta av varorna fr eget bruk (frkapitalistiskt) och kpa fr att slja och tjna pengar (kapitalistiskt). Men vad r det fr ngot som den typiske kapitalisten kper fr att slja och gra vinst p? r det biljetter till fotbollsmatcher? Ull? Bilar? Hattar? Hus? Nej. Det r inget av allt detta, och nd, p samma gng, en del av det. Tala med en industriarbetare. Han kommer att sga er att vad hans chef betalar honom ln fr r hans frmga att arbeta. Det r arbetarens arbetskraft som kapitalisten kper fr att terigen slja och gra vinst p, men det r tydligt att det inte r just arbetskraften som kapitalisten d sljer. Vad han verkligen sljer och med frtjnst det r de varor som arbetaren genom sitt arbete har frvandlat frn rmaterial till en avslutad produkt. Vinsten kommer sig av att arbetaren i ln mottar mindre n vrdet av det som han har producerat. Kapitalisten ger produktionsmedlen byggnader, maskiner, rmaterial o.s.v. Han kper arbetskraft. Det r genom kombinationen av dessa saker som kapitalisten bygger upp sin produktion. Lgg mrke till att pengar inte r den enda form i vilken kapital frekommer. En industrialist i vra dagar kan ha mycket lite pengar eller vara helt utan dem och nd frfoga ver en hel del kapital. Han ger kanske produktionsmedlen. Detta, hans kapital, vxer nr han kper arbetskraft.

89 Nr den moderna industrin vl har ftt sin start gr den egna vinster och ackumulerar sitt eget kapital mycket snabbt. Men varifrn kom kapitalet till att brja med innan den moderna industrin hade startat? Det r en viktig frga, eftersom den industriella kapitalismen, s som vi knner till den, inte skulle ha varit mjlig om det inte existerat ackumulerat kapital. Inte heller skulle det ha varit mjligt om det inte funnits en fri, egendomsls arbetarklass folk som var tvungna att arbeta t andra fr att livnra sig. Hur skapades dessa bda villkor? Man skulle kunna svara att det ndvndiga kapitalet fr att stta i gng en kapitalistisk produktion kom frn de flitiga personer som arbetade hrt, inte hade ngra utgifter i ondan, och som undan fr undan byggde upp sina besparingar. Folk sparade naturligtvis, men det var inte p det viset som den stora mngden kapital frst ackumulerades. Det lter s vackert detta att folk sparade ihop startkapital. Den verkliga historien r inte tillnrmelsevis lika vacker. Fre den kapitalistiska epoken ackumulerades kapital huvudsakligen genom handel en elastisk term som inte bara betyder handelsutbyte utan innefattar ocks ervringar, piratdd, plundring och exploatering. Det var inte fr inte som de italienska stadsrepublikerna hade frskrat sig om hjlp frn vstra Europa under korstgen. Nr de religisa krigen p den tiden var ver gde Venedig, Genua och Pisa kontrollen ver ett rikt imperium. De italienska ervrarna gjorde det mesta av sitt stora kap. En strm av rikedomar flt frn Orienten till vntande kpmn och bankirer. En av de bsta auktoriteterna i mnet, John A. Hobson, sger om denna italienska handel med Orienten: Slunda lades grunden till den inkomstbringande handel som gav vstra Europa de ackumulerade rikedomar som behvdes fr den senare utvecklingen av kapitalistiska produkionsmetoder i hemlandet. Om Mr Hobson har rtt mste vi leta p den italienska halvn efter frsta brjan till en kapitalistisk organisation. Och det r just dr, under tolv- och trettonhundratalen, och ven tidigare, som vi hittar dessa frsta spr. Men hur stora dessa rikedomar n var som kom frn stern s var de inte tillrckliga. Ett nytt och strre kapitaltillflde fordrades fr att den kapitalistiska produktionen verkligen skulle komma i gng p allvar. Det var frn femtonhundratalet och framt som kapital brjade ackumuleras i tillrcklig omfattning fr att tillfredsstlla det behovet. Karl Marx, en annan framstende auktoritet p den moderna kapitalismens utveckling, sammanfattar saken p fljande stt: Upptckten av guld och silver i Amerika, utrotandet och frslavandet av den ursprungliga befolkningen, som frpassades till gruvorna, brjan till ervringen och plundringen av Ostindien, frvandlingen av Afrika till ett reservat fr den kommersialiserade jakten p svarta, utmrkte gryningen till den kapitalistiska produktionens era. Dessa idylliska frehavanden r huvudmomenten i den ursprungliga kapitalackumulationen. Har ni lust att hra p en historia om grymhet, mord och tortyr, som skulle f Al Capones och John Dillingers frehavanden att lta som en sndagsskoleutflykt? Be d en mexikansk eller peruansk indian att bertta historien om hans frfders frsta kontakt med den vite mannen under femtonhundratalet. Infdingarna fick kristendomen och med den fick de tvngsarbete i gruvorna, misshandel och dd. Men en fantastisk mngd guld och silver grvde de fram ur marken att skickas till Gamla Vrlden och dr slutligen leta sig till kpmn och bankirer! (Och guld och silver i dessas hnder lg inte orrligt; det anvndes fr att ge krediter; det anvndes antingen som ln till fabrikrer eller i handeln fr att f in nnu mer pengar. Kort sagt, det anvndes som kapital.)

90 Det r sant att Cortez och Pizarro, Mexikos och Perus ervrare, var spanjorer, och spanjorerna har lnge haft notoriskt dligt rykte fr behandlingen av sina kolonier. Men hur var det med hollndarna? Deras metoder var vl nd annorlunda? Sir T. S. Raffles, som en gng var vice guvernr p Java, beskriver den hollndska koloniala administrationens historia som den mest hpnadsvckande berttelse om frrderi, mutor, massaker och gemenhet. Han berknade att vinsten fr Hollndska Ostindiekompaniet frn 1613 till 1653 var omkring 640.000 gulden om ret. Hr r ngra exempel p hollndarnas metoder att ackumulera det kapitalet. Fr att vinna Malacka mutade hollndarna den portugisiske guvernren. Han lt dem komma in i staden r 1641. De skyndade genast till hans hus och mrdade honom s att de slapp betala 21.875 pund, vilket var priset fr hans frrderi. Var de n satte sin fot, fljde frdelse och avfolkning. Banjuwangu, en provins p Java, hade 1750 ver 80.000 invnare, 1811 bara 18.000. Ljuv handel! P det viset samlade Holland ihop de pengar det behvde fr att bli den kapitalstarkaste nationen under sextonhundratalet. England vertog Hollands krona som mest betydande kapitalistiska nation. Var och p vilket vis skaffade sig Holland det ndvndiga kapitalet? Medelst hrt arbete, ett aktsamt leverne, och sina sammanlagda besparingar? Tro inte ett gonblick p ngot sdant. I Colonization and Christianity, som publicerades i London r 1838, citerar W. Howitt en skribent i Oriental Herald, som har fljande att bertta om engelsmnnen i Indien: I vrt imperium rder varken en fri opinion eller lagar; det har tillkommit, det styrs alltfort ... genom vldets direkta inflytande. Det finns inte ngon del av landet som frivilligt har uppgivits ... vi tillts frst att landa p kusten fr att slja vra varor ... till dess vi gradvis, ibland med vld och ibland med list ... ha kuvat landets gamla hrskare, bervat adeln all dess makt, och genom att stndigt derlta industri och resurser hos detta folk tagit frn dem hela deras verfld och alla rikedomar som kunde utnyttjas. Det lter ilsket, inte sant? Ja, men man kanske blev ilsken om man levde i Indien ren 176970. P den tiden skulle man ha sett tusentals infdda svlta till dds. Drfr att det inte fanns tillrckligt med ris? Icke s. Det fanns mycket ris. Men varav kom sig d hungersnden? Helt enkelt drav att engelsmnnen hade kpt upp allt ris och vgrade slja det igen utom till sagolika priser som de stackars indierna inte kunde betala. Handeln med kolonierna gav moderlandet stor rikedom. Det byggde tidigt upp frmgenheterna hos Europas kpmn. Speciellt intressant fr kapitalackumuleringen var handeln med mnskliga varelser, Afrikas svarta invnare. 1840 hll professor H. Merivale en frelsningsserie vid Oxford om Kolonisering och kolonier. Under en av dessa frelsningar stllde han tv viktiga frgor och besvarade dem: Vad byggde upp Liverpool och Manchester frn provinsstder till jttestder? Vad, r det som nu uppehller deras alltmer aktiva industri och deras snabba kning av rikedomen? ... Deras verfld beror i lika hg grad p negerns arbete och lidande som om hans hnder hade grvt deras hamnar och byggt deras ngfartyg. Talade professor Merivale i nattmssan? Knappast. Han hade frmodligen lst den petition till underhuset som kpmnnen i Liverpool skickade 1788 som svar till vissa missledda personer som hade den dliga smaken att antyda att den fruktansvrda handeln med levande mnskliga varelser inte passade ett Civiliserat Land. Era petitionrer betraktar drfr med verklig oro de frsk som nu gres ... fr att uppn ett totalt avskaffande av den afrikanska slavhandeln, vilken ... under en lng fljd av r har utgjort och fortfarande utgr en mycket stor och viktig

91 gren av handeln i Liverpool ... Edra petitionrer be dmjukt att bnhras ... mot avskaffandet av denna klla till rikedom. Portugiserna inledde slavhandeln med negrer i brjan av femtonhundratalet. De vriga civiliserade nationerna i det kristna Europa fljde omedelbart efter. (De frsta negerslavarna som kom till Frenta staterna anlnde dit p ett hollndskt skepp r 1619.) Den frste engelsman som kom p iden att det fanns mycket pengar att hmta genom att gripa intet ont anande negrer i Afrika och slja dem som rvara till plantager i Nya vrlden, dr de snabbt arbetades ihjl, var John Hawkins. Den goda drottning Elisabeth uppskattade denne mrdare och kidnappare till den grad att hon dubbade honom till riddare efter hans andra slavhandelsexpedition. Det var som Sir John Hawkins, vilken hade valt som sitt vapen bilden av en neger i kedjor, som senare stolt skrvlade infr Richard Hakluyt om sina bedrifter i denna omnskliga trafik. Detta r Hakluyts charmerande terberttelse av Hawkins redogrelse fr sin frsta resa 1562-1563: Och eftersom det bland annat frskrades att Negrer var en mycket god handelsvara i Hispaniola (nuvarande Haiti) och att man p Guineas kust ltteligen kunde f tag p en stor mngd Negrer, beslt [Hawkins] sig fr att ska sin lycka drupp, och meddelade denna sin avsikt till sina dyra vnner i London ... Alla dessa personer gillade hans avsikt till den grad, att de blev frikostiga kontributrer och delgare i fretaget. Fr detta fretag frsgs han omedelbart med tre goda skepp ... Drifrn seglade han till Sierra Leone p Guineakusten ... dr han stannade en god tid och delvis med svrdets hjlp, delvis med andra metoder infrskaffade ett antal av tminstone 300 Negrer, utver andra handelsvaror som det landet frambringar. Med detta byte seglade han ver Oceanen ... och [slde] hela antalet av Negrer; fr vilket han mottog ... i utbyte en sdan myckenhet varor, att han icke endast lastade sina 3 skepp med hudar, ingefra, socker och en del prlor, utan fyllde ytterligare tv skepp ... Och med sdan framgng och stor vinst fr sig sjlv och tidigare nmnda risktagare kom han tillbaka hem. Drottning Elisabeth var imponerad ver hans stora framgng och stora vinst. Han ville f del av alla vinster i framtiden. Och drfr lnade Drottningen ett skepp till slavhandlare Hawkins fr hans andra slavexpedition. Skeppets namn var Jesus. Handel ervringar, piratdd, plundring och exploatering p detta stt ackumulerades det ndvndiga kapitalet fr att starta den kapitalistiska produktionen. Det var inte utan skl som Marx skrev: Om pengarna ... kommer till vrlden med ett fdelsemrke av blod p vardera kinden, s kommer kapitalet drypande, frn topp till t och ur varje por, av blod och smuts. Handel ervringar, piratdd, plundring och exploatering var effektiva metoder. De inbringade vldiga profiter, sagolika summor pengar ett vxande kapital. Men man behvde mer n det ackumulerade kapitalet fr att kunna stta i gng den kapitalistiska produktionen i stor skala. Kapital kan inte anvndas som kapital d.v.s. ge vinst frrn det finns arbetskraft som frambringar den vinsten. Drfr var det ocks ndvndigt att man fick fram en tillrcklig arbetsstyrka. Det r kanske svrt fr oss att frestlla oss att det en gng i tiden var svrt att f arbetare som ville arbeta inom industrin. Det frefaller oss naturligt att det ska existera en klass mnniskor som r villiga att komma till en fabrik och arbeta fr en avlning. Men det r inte alls naturligt. En mnniska arbetar t en annan mnniska bara s lnge hon behver gra det. S lnge mnniskan har tillgng till jord hon kan producera fr egen rkning arbetar hon inte t ngon annan. Frenta staternas historia bevisar den saken. S lnge som det fanns ppet land lngre vsterut flyttade ocks alla de mnniskor som ville ha jord vsterut, och det betydde att det var knappt om arbetskraft i ster. Samma sak intrffade i Australien: Nr kolonin vid Swan River bildades ... tog Mr Peel ... med sig ... 50.000 pund och 300 individer ur de

92 arbetande klasserna; men de fascinerades alla av mjligheten av att skaffa sig jord ... och inom kort stod han dr utan ens en tjnare som kunde bdda hans sng eller skaffa honom vatten ur floden. Fll en tr fr Mr Peel, som var tvungen att sjlv bdda sin sng helt enkelt drfr att han inte insg att arbetare s lnge de har tillgng till sina egna produktionsmedel i detta fall jorden inte kommer att arbeta fr ngon annan. Det som gller arbetare med jorden som sitt produktionsmedel gller lika mycket de arbetare vilkas produktionsmedel r deras verkstad och verktyg. S lnge dessa arbetare kan anvnda sina verktyg och producera saker som kan sljas fr tillrckligt mycket pengar s att de livnr sig, kommer de inte att arbeta t ngon annan. Varfr skulle de gra det? Det r bara nr arbetarna inte ger jorden och verktygen det r bara nr de skilts frn dessa produktionsmedel som de sker anstllning hos ngon annan person. De gr det inte drfr att de vill gra det, utan drfr att de mste gra det fr att kpa mat, klder och husrum som de behver fr att leva. Utan sina egna produktionsmedel har arbetarna inget val; de mste slja det enda som finns kvar fr deras del, vilket r deras frmga att arbeta deras arbetskraft. Historien om hur den arbetskraft som behvdes fr kapitalistisk produktion blev tillgnglig mste drfr sammanfalla med historien om hur arbetarna bervades sina produktionsmedel: Den process, som bereder vgen fr det kapitalistiska systemet, kan drfr inte vara ngot annat n den process som tar ifrn arbetaren hans produktionsmedel; en process som ena sidan frvandlar de tidigare frsrjnings- och produktionsmedlen till kapital och som andra sidan frvandlar de direkta producenterna till lnearbetare ... Den direkte producenten, arbetaren, disponerade bara ver sin egen person nr han hade upphrt att vara bunden till jorden och upphrde att vara en annan mans slav, trl eller borgensman. Fr att fritt kunna slja sin arbetskraft och kunna fra sin vara varhelst det fanns en marknad, mste han vidare ha undkommit skrsystemet, dess regler fr lrlingar och gesller och de hinder som dess arbetskraftsbestmmelser skapade ... Dessa mnniskor, som s nyligen befriats, kunde slja sig sjlva frst sedan de hade bestulits p alla sina egna produktionsmedel och p alla de garantier fr sin existens som stod till buds i det gamla feodala samhllet. Historien om detta, om exproprieringen av dessa mnniskor, har skrivits i mnsklighetens annaler med bokstver av blod och eld. (1) 1. Karl Marx: Kapitalet, del I, s. 758 i den eng. uppl. 1918. Det var i England som kapitalismen i stor skala frst utvecklades, och drfr r det lttast att finna dess spr dr. Vi har i tidigare kapitel sett hur inhgnadssystemet och katastrofhjningen av arrendena under femtonhundratalet drev bort mnga bnder frn deras mark, ut p vgarna, dr de blev tiggare, luffare, tjuvar. P det viset skapades tidigt en fri arbetarklass utan egendom. Inhgnadssystemet kom ter under sjuttonhundratalet och under det tidiga artonhundratalet. D var det mycket strre i omfng och allts kades i oerhrd grad armn av olyckliga jordproletrer som mste slja sin arbetskraft mot ln. Medan inhgnaderna under femtonhundratalet mtte stort motstnd inte bara frn dem som avhystes utan ocks frn staten, som var rdd fr att massorna skulle gripa till vld, genomfrdes inhgnadsverksamheten under sjuttonhundratalet i laga ordning. Inhgnads-akter som utfrdades av en godsgareregering fr godsgarnas rkning tillhrde ordningen fr dagen. Arbetaren med jord blev arbetare utan jord och drfr redo att g in i industrin som lntagare.

93 Fastn inhgnadssystemet r mera typiskt fr England, skedde det i viss utstrckning ocks p kontinenten att omrden inhgnades fr adelns exklusiva bruk. Bevis p detta finns i fljande klagoml frn bnderna i Cheffes i Frankrike till sina deputerade r 1790: Frsamlingsmedlemmarna i Cheffes, i Anjou, dristar sig att till eder framfra ... sina nskningar, nskeml, krav och klagoml betrffande allmnningarna i sin frsamling, vilka orttmtigt beslagtagits av vissa individer, som r rika och mktiga eller helt enkelt giriga ... Vr frsamling ... har bervats sina allmnningar genom ett domstolsutslag till herrarnas frmn ... de ger dessa omrden blott fr att deras boskap skall kunna beta drupp, och d de nu bervats dem r de utan hjlp och hnvisade till yttersta fattigdom. Ekonomerna frsker f folket att tro att allmnningarna inte r bra fr jordbruket; mktiga herrar, mn med pengar, har sjlva skott sig p landsbygdsfrsamlingarna genom att invadera deras gemensamma jordstycken ... Ingenting r mera vrdefullt fr vissa frsamlingar n betesmarkerna; utan dem kan odlarna inte hlla ngon boskap, utan boskap har de ingen gdsel, och hur kan de hoppas p goda skrdar utan gdsel? Frlusten av allmnningsrtten, som dessa franska bnder beklagat sig ver, drabbade ocks de engelska bnderna mycket hrt. Fr att framgngsrikt bedriva jordbruk mste man hlla kreatur. Nr bnderna miste rtten till allmnningarna blev resultatet katastrof. Naturligtvis blev de frbittrade p godsgarna som bervade dem deras gamla rttigheter och p regeringen som verkstllde de tgrder varmed de avhystes frn sin jord. Tro nu inte att herremnnen drev bort bnderna frn jorden fr att frse industrin med arbetskraft. Det fll dem aldrig in. De var bara intresserade av att f s mycket vinst som mjligt av jorden. Om de kunde ftt mera pengar genom att avst frn att inhgna allmnningar skulle de inte ha gjort det. Men det fanns mera pengar i att inhgna n i att lta jorden ligga ppen. Arthur Young ppekade detta efter sin resa genom Shropshire r 1776: Genom inhgnadssystemet har arrendena i allmnhet frdubblats ... Tre miles frn Daventry kom jag till en inhgnad som bara var ett r gammal ... Nr jorden lg ppen, inbringade omrdet ett rligt arrende av 6 till lo shilling per tunnland; men nu 20 till 30 shilling. Det kanske hemskaste exemplet p hur man sopade bort de olyckliga arbetare som alltid vistats p jordomrdena handlar om Hertiginnan av Sutherland i Skottland. Historien berttas av Marx: Dr det inte finns ngra fler sjlvgande bnder som man kan bli av med brjar man rensa bort stugor, s att jordbruksarbetarna p den mark som de odlar inte finner tillrcklig plats fr egna hus ... Som exempel p vilka metoder man anvnder under nittonde rhundradet kan hertiginnans av Sutherland rensning tjna. Denna person, som r vl insatt i ekonomiska ting, beslt ... att utnyttja hela omrdet, varse befolkning redan p liknande stt hade reducerats till 15.000 personer, till fravel. Frn 1814 till 1820 frdrev man dessa 15.000 invnare, omkring 3000 familjer. Alla deras byar frstrdes och brndes, alla deras krar frvandlades till betesmark. Brittiska soldater genomfrde avhysningen och kom i slagsml med befolkningen. En gammal kvinna brndes ihjl i lgorna nr hon vgrade lmna sin koja. P detta vis tillgnade sig den dla damen 794.000 tunnland jord som i mannaminne hade tillhrt klanen. Frn femtonhundratalet till brjan av artonhundratalet fortsatte i England den utveckling genom vilken bonden bervades sin jord. I Frankrike vxte den lilla sjlvgande bondeklassen, men i England dr den industriella kapitalismen utvecklades mycket snabbare n ngon annanstans, sopades bondeklassen nstan fullstndigt bort. Dr R. Price, en engelsk frfattare p sjuttonhundratalet, berttar hur det gick fr dem: Nr denna jord kommer i hnderna p ngra f storbnder, mste resultatet bli att smbnderna frvandlas till en grupp mnniskor som tjnar sitt uppehlle genom att arbeta t andra ... Stder och fabriker kommer att vxa i antal och omfng eftersom fler kommer att tvingas dit i sitt skande efter bostder

94 och anstllning ... P det hela taget frndras de lgre stndens villkor i nstan varje avseende till det vrre. Frn att ha varit sm jordgare reduceras de till dagsverkare och legohjon. Borttvingade frn jorden mste de lgre stnden bli dagsverkare. Inhgnadssystemet var slunda en av de frmsta metoderna fr att frigra ndvndig arbetskraft. Det fanns andra metoder. En av dem var inte tillnrmelsevis s drastisk som den frra eller lika uppenbar, men den drabbade mnga fler mnniskor. Det var sjlva fabrikssystemet som till sist skilde arbetaren frn produktionsmedlen inom hantverket, p samma stt som han redan frlorat kontrollen ver dem p landsbygden. I Underhusets protokoll fr 1806 hvdas, i rapporten frn det utskott som tillsats att bedma Yllemanufakturens tillstnd i England, att det har lnge funnits en del Fabriker i omrdet ... Dessa ha under ngon tid varit freml fr stor avund frn kldesframstllarna i hemmen. De allvarligaste farhgor ha uttryckts ... frn den att fabrikssystemet gradvis skulle konkurrera ut framstllningen i hemmen, till dess att den oberoende manufakturisten som arbetar fr egen rkning skulle komma att bli Gesll som arbetar fr ln. Det som var allvarliga farhgor i rapporten frn 1806 blev senare verklighet. Man inser ltteligen varfr. Fabrikssystemet med sitt ngkraftsdrivna maskineri och sin lngt uppdrivna arbetsfrdelning kunde framstlla varor mycket fortare och mycket billigare n de arbetare som arbetade fr hand. I konkurrensen mellan maskinarbete och manuellt arbete mste maskinen vinna. Den vann och tusentals oberoende sm manufakturister (oberoende drfr att de hade gt verktygen, sina produktionsmedel) sjnk ned till att bli Gesller som arbetade fr ln. Mnga av dem gick hungriga under lng tid innan de underkastade sig utvecklingen, men till sist mste de nd ge tappt. En annan rapport till underhuset, denna gng frn handvvarnas delegation r 1840 visar hur meningslst det var fr vvarna att fortstta med sitt gammalmodiga stt att producera: Konkurrensen, som r den verkliga anledningen till att lnerna gtt ned, har ... i sitt frsk att slja till lgre priser n alla andra, frambringat stora frndringar. Vvaren, vilken med hjlp av sin familj och andra framstllde endast ngra f artiklar, har sett sin uppgift vertas av de stora manufakturisterna. Mnga av de tidigare hantverksmstarna har reducerats till gesller; fattigdomen har gjort dem utblottade. Hur den manuelle arbetaren konkurrerades ut av maskinerna, framgr av Philip Gaskells bermda bok Hantverkare och maskiner, som publicerades 1836: Sedan ngkraften infrdes, har en ytterst smrtsam frndring drabbat handvvstolsvvarna, vilka rtteligen kan sgas ha krossats under ngmaskinen ... De priser som betalas fr ett stycke tyg visar som man ser av fljande tabl den enorma nedgng i priserna som gt rum: 1795 39 shilling 9 pence 1810 15 shilling 1830 5 shilling Detta r inte ett enstaka fall; det r ett exempel som gller fr hela handvveriet. Handvvaren kunde inte lngre tjna sitt uppehlle, och drfr slde han (om han kunde) sin vvstol, sitt produktionsmedel. Nsta steg blev att han stllde sig i kn vid anstllningskontoret p en fabrik. Dr trffade han andra arbetare inom andra yrken, som hade haft samma erfarenhet. Maskinproduktionen som behver en stor arbetsstyrka ruinerade de manuella arbetarna genom att konkurrera, och skaffade sig drigenom arbetskraft.

95 P det viset skapades den egendomslsa arbetarklass, som tillsammans med ackumulationen av kapital var livsndvndig fr den industriella kapitalismen. Nr den revolution betrffande produktionsmedlen och handeln gde rum, som frndringen frn feodalism till kapitalism innebar, hur gick det d med vetenskaperna, lagstiftningen, undervisningen, statsstyrelsen, religionen frn ldre tid? De frndrades ocks. Det var ndvndigt. Lagen av r 1800 e.Kr. var helt olik lagen frn r 1200 e.Kr. P samma stt var det med de religisa lrorna. En vrld som dominerades av kpmn, fabrikrer och bankirer krvde andra religisa freskrifter n en vrld som dominerades av bedjare och stridsmn. I ett samhlle, dr syftet med en persons arbete uteslutande var att skaffa uppehlle fr sig sjlv och sin familj kunde kyrkan frdma profitmakarna; men i ett samhlle, i vilket det frmsta syftet med arbetet var att tjna pengar, mste kyrkan stmma om sin ton. Och om den katolska kyrkan, som inrttat sig efter en feodal hantverksekonomi dr hantverkaren arbetade uteslutande fr att frsrja sig, inte kunde ndra sina lror fort nog fr att passa en kapitalistisk ekonomi dr kapitalismen arbetade fr att gra en grov frtjnst d kunde kanske den protestantiska kyrkan ingripa. Och det gjorde den ocks. Den protestantiska kyrkan splittrades i mnga sekter, men inom allihop kunde kapitalisten som ville tillgna sig saker och pengar f hugsvalelse om han angreps av samvetskval. Medan de katolska lagstiftarna hade frklarat att vgen till rikedom kunde g kpprtt till helvetet, frklarade puritanen Baxter fr sina trogna att de inte tjnade Gud, om de inte tog vara p sina mjligheter att skaffa sig rikedomar. Om Gud visar er ett stt p vilket ni lagligen kan skaffa er mera pengar n p ett annat stt (utan Men fr er sjl eller ngon annans sjl) och ni vgrar gra detta och i stllet vljer den mindre vinstbringande vgen, d vgrar ni att vara Guds frvaltare och motta hans gvor och anvnda dem till Hans ra nr han s begr; ni m arbeta fr att bli rika infr Gud, fastn inte fr kttet och synden. Wesley, metodisternas bermde ledare, kunde skriva: Vi borde inte hindra folk frn att vara flitiga och frnjsamma; vi mste uppmuntra alla kristna att frtjna allt de kan och spara allt de kan; det vill sga att bli rika. Den protestantiska reformationen kom under femtonhundratalet, den period d tillfllena till kapitalackumulering, s ndvndig fr senare tiders kapitalistiska storproduktion, var strre n ngonsin frut. I synnerhet Calvins lror var i den kapitalistiska fretagsamhetens anda. Medan den katolska kyrkan med misstnksamhet betraktat kpmannen vars vinningslystnad var synd, kunde protestanten Calvin skriva: Varfr skulle inte vinsten frn kpenskap vara strre n vinsten frn jordinnehav? Varifrn kommer kpmannens vinst, om inte frn hans egen skicklighet och flit? Det r inget under att kalvinismen blev den nya bourgeoisins tro. De amerikanska historiebckerna prisar puritanerna, Calvins efterfljare, som slog sig ned i Nya England. Detta hrda flje hade som sitt ml i livet Guds ra. De frde ett disciplinerat liv i vilket det var nskvrt att man iakttog flit och hrt arbete, och i vilket lyx, slseri och sysslolshet icke var nskvrda. Vilka egenskaper kunde vara mer passande fr ett ekonomiskt system vars grund utgjordes av ackumuleringen av rikedom och regelbundna arbetsvanor n dessa religisa ideal som varje dag praktiserades av Calvins efterfljare? Bst och frommast var den vars hela aktivitet var inriktad p att skaffa rikedom i kapitalismens anda. Det var en perfekt kombination. Benjamin Franklin r ett lysande exempel p den andan. I sin Den Fattige Richards Almanack uttryckte han i enkla flrdlsa meningar puritanernas nyckel till den bsta sortens liv fr de rttrdiga; och i Rd till Unga Kpmn frklarade han:

96 Kort och gott, vgen till rikedom r om man s nskar lika ltt att g som vgen till marknaden. Den beror framfr allt p tv ting, flit och sparsamhet; det vill sga, slsa varken tid eller pengar ... Den som skaffar sig allt p hederligt stt och sparar allt han fr, kommer skerligen att bli rik. Detta r den kapitalistiska andan. Fr kalvinisten var detta inte rd i vanlig mening, det var ett ideal fr kristen livsfring. Det bsta sttet att arbeta till Guds ra var att omstta detta ideal i praktiken. Nsta gng ngon talar om vinningslystnad i den mnskliga naturen kan ni visa honom att sparande och investeringar, som var en praktiskt oknd sak i det feodala samhllet, lngsamt men skert i det kapitalistiska samhllet blev vad man borde gna sig t till Guds ra. Nationalekonomen John Maynard Keynes skriver: Att spara och investera blev under r800talet p en gng en plikt och ett nje fr en stor klass mnniskor. Besparingarna frbrukades sllan och allteftersom de ackumulerade, med rnta p rnta, mjliggjorde de de materiella triumfer som vi i dag tar fr givna. Moralreglerna, politiken, litteraturen och religionen ingick under denna epok en stor sammansvrjning fr att befrmja sparandet. Gud och Mammon frsonades. Frid p jorden till vlbrgade mnniskor. En rik man kunde nr allt kom omkring komma in i himmelriket bara han sparade. Ackumuleringen av kapital som hrrrde frn den tidiga handeln plus existensen av en egendomsls arbetarklass var startskottet fr den industriella kapitalismen. Fabrikssystemet sjlvt gjorde det mjligt att ackumulera strre rikedomar. garna till denna nya rikedom, som uppfostras att tro att himmelriket var deras om de bara sparade och terinvesterade sina besparingar, satte terigen in sina pengar i fabrikerna. P s vis kom det moderna samhllet till.

15. Revolution inom industri, jordbruk, samfrdsel

Den 11 mars 1776 publicerade Birmingham Gazette fljande hpnadsvckande nyhet: Sistlidne Fredag sattes vid Bloomfields kolgruva en ngmaskin konstruerad efter Mr Watts nya Principer i arbete ... i nrvaro av en rad vetenskapliga Gentlemn vilkas nyfikenhet eggades av att f se igngsttandet av en s mrklig och kraftfull Maskin ... genom detta exempel har tvivlen hos de oerfarna skingrats, och Vikten och Nyttan av Uppfinningen har slutligen avgjorts ... (Den) uppfanns av Mr Watt ... efter mnga rs studier och en rad olika dyra och mdosamma Experimenten. 800 hade Vikten och Nyttan av Uppfinningen blivit s uppenbar fr engelsmnnen, att den var i bruk i 30 kolgruvor, 22 koppargruvor, 28 gjuterier, 17 bryggerier och 84 bomullsfabriker. Sedan urminnes tider hade man uppfunnit maskiner fr att utrtta mnniskans arbete. Men med ngmaskinen kom en viktig frndring i produktionsmetoden. Tillkomsten av maskineri som drevs med ngkraft innebar att man kunde bygga fabriker i stor skala. Man kunde ha fabriker utan maskiner men man kunde inte ha ngkraftsdrivna maskiner utan fabriker. Fabrikssystemet med dess effektiva organisation och arbetsfrdelning innebar en enorm kning av produktionen. Varor strmmade ut ur fabrikerna i snabb takt. Denna produktionskning var till en del fljden av att kapitalet tryckte p och ville ha utdelning. Till en del var det svaret p kad efterfrgan. Att man ppnade nya marknader i nyupptckta lnder var en viktig orsak till den kade efterfrgan. Det fanns nnu en anledning.

97 Fabriksframstllda varor fann en hemmamarknad likavl som en marknad i utlandet. Detta berodde p befolkningskningen inom sjlva England. Historikerna har lnge grlat om huruvida den ptagliga befolkningstillvxten i England under sjuttonhundratalet var en fljd av en kning i fdelsetalet eller en minskning av antalet ddsfall. Fast bda dessa saker intrffade, tror man nu att minskningen av ddstalet var den viktigare orsaken. Men varfr minskade ddstalet? Mjligen drfr att lkarna hade lrt sig mera om sin verksamhet, vilket bland annat betydde att folk som tidigare skulle ha dtt hlls vid liv. Barnbrdshuset i London visar an hart nr otrolig minskning av ddligheten hos mdrar och barn som togs in dr: Ddlighet 1749-1758 1799-1800 Kvinnor 1 p 42 1 p 914 Barn 1 p 15 1 p 113 Dessa siffror berttar hela historien. Fre 1700 var befolkningskningen i England omkring en miljon per rhundrade; mellan 1700 och 1800 var kningen dremot 3.000.000! nnu en orsak till befolkningskningen var kanske ocks det frhllandet att mnniskor t bttre beroende p slende frbttringar inom jordbruket. (Dessa frbttringar var sjlva i viss utstrckning ett resultat av befolkningskningen.) Lika mycket som det var en industriell revolution, kan man sga att en revolution inom jordbruket gde rum. Sg 1649 till en engelsk skolpojke och han kommer att svara Karl I:s dd p schavotten. Han skulle inte drmma om att svara Det r d man infrde rovor och andra rotfrukter frn Holland. Och varfr skulle han gra det? Varfr var rovor s viktiga? Man behver bara titta p figuren p sid. 16 som visar treskiftes- bruket. Att en tredjedel av jorden lg i trda innebar ett enormt slseri. Infrandet av rovor och klver innebar att man lste problemet att f jorden att ge avkastning. Nu infrde man fljande vxelbruk: Frsta ret vete Andra ret rovor Tredje ret korn Fjrde ret klver Detta var en vlbehvlig frbttring. Det betydde att jorden inte lngre behvde trttas ut genom att man sdde brdsd tv r i rad; det betydde ocks att man undvek slseriet med att lta jorden ligga i trda. Infrandet av rovor och klver lste ocks problemet med att skaffa vinterfoder fr boskapen. Tidigare slaktade man och saltade ned mycket boskap fr att ha som mat under hela vintern nu kunde fler kreatur hllas vid liv. Vid denna tid brjade man ocks experimentera med att frbttra kvaliteten p boskapen. Att det var framgngsrika experiment visas av fljande tabl som ger genomsnittliga vikten p djur som sldes p marknaden vid Smithfield fre och efter infrandet av vetenskaplig avel. Brjan av 1700-talet Slutet p 1700-talet Oxar 370 sklpund 800 sklpund Kalvar 50 sklpund 148 sklpund Fr 28 sklpund 80 sklpund

98

Och p samma stt som det upptrdde frbttringar i frga om verktyg och maskiner inom industrin, s sg man under sjuttonhundratalet ocks prov p nya och bttre plogar, hackor o.s.v. inom jordbruket. Det var inhgnadssystemet, som hade s fruktansvrda fljder fr de avhysta, som gjorde det mjligt att infra alla dessa frbttringar inom jordbrukstekniken. Det gamla arrangemanget med ppna krar och allmnningar skulle ha gjort frbttringar omjliga. Befolkningstillvxten betydde att det lnade sig med jordbruk. Storgodsgare som ville ha goda vinster gjorde under denna tid stora investeringar, och ett av resultaten var mera mat och bttre mat vilket i sin tur ledde till ytterligare befolkningskning. Revolutionen inom industri och jordbruk tfljdes av en revolution inom transportvsendet. Att producera fler varor, gra det snabbare och f fram strre och rikare skrdar r inte till ngon nytta om man inte kan transportera resultatet till de mnniskor som behver det. Vgarna var dliga. De var s dliga att Markisen av Downshire vid mitten av sjuttonhundratalet var tvungen att ta med sig arbetare fr att gra ndvndiga vgarbeten under sjlva resan och lyfta upp hans vagn ur srjan s att han kunde fortstta sin resa. Det som var obehagligt fr markisens del blev outhrdligt fr fabriksidkaren som var angelgen att frse en vxande marknad med varor. Billig och snabb och regelbunden transport var ndvndig. Den var ocks ndvndig fr de fabrikrer som ville utnyttja de frdelar som fljde med att koncentrera produktionen till ett speciellt lmpligt omrde till exempel Lancashire, dr det var speciellt lmpligt att spinna bomull och vva bomullstyger. Det var drfr under sjuttonhundratalet som man brjade frbttra vgarna och bygga kanaler. Makadamvgen (John McAdam, ingenjr) som vi vl knner till, kom till i brjan av artonhundratalet, och fljdes av jrnvgar och ngbtar. Under tiden hade flodbddarna muddrats upp och kanaler grvts. Revolutionen inom transportvsendet gjorde det inte bara mjligt fr hemmamarknaden att breda ut sig i alla riktningar; den gjorde det ocks mjligt fr vrldsmarknaden att bli hemmamarknad. Befolkningstillvxten, revolutionerna inom transportvsendet, jordbruket och industrin allt detta berodde av och orsakade vartannat. De utgjorde de krafter som frberedde en ny vrld.

16. Den sd I sn skall en annan skrda

Det r allmnt bekant att man kan bevisa vad som helst med statistik. Aldrig gav statistiken en falskare bild av vad som verkligen skedde n under den industriella revolutionens barndomstid i England. Varje tabl visade enorma framsteg. Produktionen av bomullsvaror, jrn, kol och alla andra varor, kade tiofalt. Frsljningsvolymen, siffrorna fr frsljningen, vinsterna fr garna allt gick himmelsvitt i hjden. England, det mste ni knna p er, mste ha varit det paradis som alla schlagerfrfattare kvittrar om. Det var det ocks fr ett litet ftal mnniskor. Fr den stora massan var England under denna tid lngtifrn ett paradis. Nr det kom till arbetarnas lycka och vlstnd blev den glttiga statistiken till ohygglig lgn. En frfattare ppekade detta i en bok som publicerades r 1836: Inemot en miljon mnskliga varelser svlter bokstavligen, och deras antal vxer stndigt. Det r en ny epok inom handelns historia att en aktiv och stndigt kande handel skall vara tecknet inte p frbttrade villkor fr de arbetande massorna utan p deras fattigdom och degradering men dit har Storbritannien ntt.

99 En mnniska frn Mars skulle om han slppts ned p den idoga n England under 1800-talet trott att alla jordvarelser var drar. Fr han skulle ena sidan ha sett hur den stora massan av mnniskor arbetade lnge och mdosamt och kom tillbaka om natten till elndiga, ohlsosamma skjul som inte var lmpliga fr svin en gng; andar sidan fanns ngra f mnniskor som aldrig lt sina hnder smutsas av arbete, men som inte desto mindre utfrdade lagar som styrde massornas liv, och levde likt kungar i sina palats. England var i sjlva verket tv lnder. Disraeli ppekade den saken i sin Sybil: Tv nationer, mellan vilka det inte finns ngon kontakt och ingen sympati, vilka r lika okunniga om varandras vanor, tankar och knslor som om de dvaldes i olika zoner eller vore invnare p olika planeter; vilka formats av olika uppfostran, uppfds p olika mat, ha olika seder och inte styrs av samma lagar. Du talar om ... sade Egremont, tveksamt. DE RIKA OCH DE FATTIGA. Denna uppdelning var inte ny. Men med maskinernas och fabrikssystemets tillkomst kom grnslinjen att bli nnu mer markerad n frut. De rika blev rikare och de fattiga, som avskurits frn produktionsmedlen, allt fattigare. Speciellt drabbades de hantverkare, som hade levt relativt vl och som nu genom konkurrensen frn de maskinframstllda varorna, hade ruinerats. Vi fr en frestllning om hur frtvivlad deras stllning var frn ett vittnesml av en av dem, vid namn Thomas Heath, en handvvare: Frga: Har ni ngra barn? Svar: Nej; jag hade tv men de r bgge dda, pris vare Gud. Frga: Uttrycker ni tillfredsstllelse ver era barns dd? Svar: Det gr jag verkligen. Jag tackar Gud fr den sakens skull. Jag har befriats frn brdan att frsrja dem, och de r, stackars lskade varelser, befriade frn detta livs bekymmer. Man mste hlla med om att man mste vara ordentligt p dekis fr att tala p detta stt. Hur gick det fr dem som inte lngre kunde hlla stnd mot maskinen och slutligen kom till fabriken? Hurdana var frhllandena i dessa tidiga fabriker? De nya maskinerna som skulle ha kunnat gra arbetet lttare gjorde det i sjlva verket vrre. De var s effektiva att de mste f utfra sitt trolleri s lnge som mjligt. Fr fabriksgarna representerade maskinerna en stor mngd kapital som inte fick lmnas overksamt det mste hllas i omlopp, stndigt i omlopp. Dessutom visste den klipske fabriksgaren att det var vsentligt att han fick allt han kunde ur maskinen s fort som mjligt ty maskinen kunde snart nog vara frldrad. Drfr var sexton timmars arbetsdag inte ngon ovanlig freteelse. Nr man till sist lyckades f tv tolvtimmarsskift betraktade arbetarna denna frndring som en vlsignelse. Den lnga arbetstiden var arbetarna vana vid. I sina egna hem, under hemarbetssystemet, hade de arbetat p det viset. De verkliga pfrestningarna kom nr man frskte lra dem disciplinen p fabriken. Att brja arbeta vid en bestmd tidpunkt, att upphra med arbetet vid en bestmd tidpunkt, att stta i gng, att hlla jmna steg med maskinens rrelser stndigt under en alltid nrvarande uppsyningsmans order och kontroll det var ngonting nytt. Och det var svrt. Spinneriarbetarna vid en fabrik nra Manchester var tvungna att arbeta fjorton timmar om dagen i en temperatur p 27-29 grader utan tilltelse att dricka vatten. De underkastades fljande bestraffningar: Spinneriarbetare som ptrffas med fnstret ppet shilling pence 1 0

100 Spinneriarbetare som befinnes vara smutsig i arbetet Spinneriarbetare som ertappas med att tvtta sig Spinneriarbetare som har gasljuset p fr lnge om morgonen Spinneriarbetare som ertappas med att vissla 1 1 2 1 0 0 0 0

Detta frefaller fantastiskt, men det frhll sig p det viset. Kapitalisterna trodde att de kunde frfara som de ville med vad som tillhrde dem. De gjorde ingen skillnad p sina arbetare och sina maskiner. Eftersom man hade betalt reda pengar fr maskinerna men inte fr mnniskorna, lade sig fabriksgarna snarare mera vinn om sina maskiners vlfrd n om sina arbetares vlbefinnande. Man betalade s lite som mjligt i lner. Fabriksgarna kpte p arbetsmarknaden den arbetskraft som de hade anvndning fr till lgsta mjliga pris. Eftersom kvinnor och barn kunde skta maskinerna och fick mindre ln n mnnen var det ofta kvinnorna och barnen som fick arbeta medan mannen i huset gick arbetsls. Till att brja med kpte fabriksgarna fattiga barnarbetare frn fattighusen; senare blev de barn som bodde hos sina frldrar tvungna att brja i fabriken och gruvorna, eftersom deras arbetande fder och mdrar inte tjnade tillrckligt fr att frsrja familjen. Industrialismens fasor kom ingenstdes bttre till uttryck n i vittnesmlen om barnarbete under dessa tidiga dagar. Infr ett parlamentsutskott avgav Mr John Moss, som en gng varit frman fr lrlingarna p en bomullsfabrik, fljande vittnesml betrffande de barn frn fattighuset som tvingades in i fabriksarbetet: Var de frn fattighuset? Allihop var frn fattighuset. Vid vilken lder tog man dem till fabriken? De som kom frn London var mellan sju och elva r. De som kom frn Liverpool var mellan tta och femton r gamla. Till vilken lder fick de sin utbildning? Till tjugoett. Vad var det fr arbetstider? Frn fem om morgonen till tta p kvllen. Var femton timmar om dagen den regelbundna arbetastiden? Ja. Nr man stannade maskinen drfr att man mste repararea inom fabriken eller drfr att det inte fanns bomull tillrckligt, mste d barnen eftert arbeta in den frlorade tiden? Ja. Satt eller stod barnen nr de arbetade? De stod. Hela tiden? Ja. Fanns det ngra sittplatser p fabriken? Inga alls ... Jag fann ofta barnen p fabriksgolvet, lngt efter det de borde varit i sng. Skadades ngra barn av maskinerna? Mycket ofta. Hans Majestts kommission utfrdade terigen, r 1833, en rapport om Anstllningen av Barn i Fabriker. I den rapporten finns vittnesmlet frn elvarige Thomas Clarke, som tjnade 4 shilling i veckan (med sin broders hjlp) p en fabrik. Detta r hans berttelse: De piskade oss alltid om vi somnade ... Castles brukade ta ett rep som var lika tjockt som min tumme, och han la det dubbelt och knt knutar p det ... Jag brukade g till fabriken lite fre sex och ibland klockan fem och arbeta till nio p kvllen ... En gng arbetade jag hela natten ... Vi fredrog att arbeta p det viset. Vi ville ha lite pengar att anvnda fr oss sjlva. Dagen innan hade vi arbetat frn sex om morgonen. Vi fortsatte arbeta till klockan nio fljande kvll ... Jag kan tjna omkring 4 shilling ... Min bror hjlper mig! Han r bara sju r. Jag ger honom ingenting. Om han inte vore min bror, skulle jag behva ge honom en shilling i veckan ... Jag tar med mig honom klockan sex, och han stannar p jobbet till klockan tta. Man br minnas att barnarbete inte var ngonting nytt. Man erinrar sig Defoes beskrivning av hemarbetssystemet (sid. 108). Men medan barnens arbete tidigare var en del av frldrarnas arbete var det numera grundvalen fr det nya systemet. Medan barn tidigare arbetade i

101 hemmet under sina frldrars uppsikt, och med arbetstid och arbetsfrhllanden som dessa bestmde, arbetade de nu i fabriker under en uppsyningsmans kontroll. Dennes eget arbete berodde p hur mycket arbete han kunde tvinga ur dessa sm kroppar och det var en vinstgirig fabriksgare som bestmde arbetstid och arbetsfrhllanden. Till och med en vstindisk slavgare kunde bli indignerad ver barnens lnga arbetstid. En av dem uppges i ett samtal med tre fabriksgare i Bradford ha sagt: Jag har alltid trott att jag gjort mig utskmd genom att vara slavgare, men aldrig trodde vi i Vstindien att det var mjligt fr en mnsklig varelse att vara s grym att han begr att ett barn p nio r ska arbeta tolv och en halv timme om dagen, och det sger ni r vad ni krver. Denne slavgare kunde ha gjort nnu en jmfrelse. Hur elndiga slavkvarteren nd var, bde i Vstindien och i den amerikanska Sdern, kunde man dock sga att de i en del avseenden inte var vrre n arbetarhemmen i de nya fabriksstderna. I och med ngkraften var det inte lngre ndvndigt att fabrikerna lg p orter dr det fanns vattenkraft. Industrin flyttade nrmare kolgruvorna och nstan ver en natt blev orter, som frut varit helt obetydliga, stora stder. r 1770 utgjorde landsbygdsbefolkningen i England fyrtio procent av den totala befolkningen; 1841 hade denna siffra sjunkit till tjugosex procent. Stdernas tillvxt visade vad som hll p att ske: 1801 1841 Manchester 35.000 353.000 Leeds 53.000 152.000 Birmingham 23.000 181.000 Sheffield 46.000 111.000 Ni knner igen namnen. Bermda orter med bermda industrivaror och med arbetare som levde i mrka, ohygieniska, verfyllda, ohyggligt fula bostder. Nassau Senior, en knd nationalekonom, vandrade genom en stadsdel i Manchester r 1837. Han beskrev vad han sg: Dessa stder har byggts utan hnsyn till ngonting annat n byggherrens omedelbara frdel ... P ett stlle upptckte vi att en gata i hela sin strckning fljde ett dike, fr p detta stt kunde man bygga djupare kllare utan extra kostnad fr grvandet, kllare inte fr att lagra varor, avskrde eller skrot, utan fr mnskliga varelser att bo i. Inte ett enda hus p denna gata undgick koleran. I allmnhet r gatorna i dessa frstder utan stenbelggning; de har en dynghg eller ett dike i mitten; husen har byggts alldeles inp varandra utan ventilering eller avlopp, och hela familjer hnvisas till hrnet av en kllare eller en vindskupa. Det r uppenbart vilken effekt sdana bostadsfrhllanden hade p hlsotillstndet hos de stackars mnniskor som mste bo dr. De som bodde i andra nden av staden hade verkligen tur, fr under koleraepidemin berodde det p var man bodde hur lnge man verlevde om man fr tro den underskning som Dr P. H. Holland gjorde i en frstad till Manchester r 1844: Nr vi upptcker att ddligheten r fyra gnger strre p vissa gator i frhllande till andra, och dubbelt s stor p vissa typer av gator och dessutom upptcker att den ofelbart r mycket hg p de gator som r i dligt skick och nstan lika ofelbart r mycket lg p de gator som r i gott skick, d kan vi inte hejda oss infr slutsatsen att mngder av vra medmnniskor, hundratals bland vra grannar, varje r gr under av brist p de mest elementra frsiktighetstgrder. Hur knde sig den andra delen av nationen, de rika? Vilken var de vlbrgades instllning till fabrikerna, de mnga arbetstimmarna, barnarbetet? De flesta av dem befattade sig ver huvud taget inte med sdana saker. Nr de ngon gng gjorde det, trstade de sig med tanken att det som frhll sig p det viset mste s vara. Bibeln sade ju: De fattiga haven I ju alltid ibland

102 eder ... De rika bekymrade sig inte om att Bibeln hade annat att sga om frhllandet mellan mnniska och hennes medmnniskor de lste bara sina favoritstllen i Bibeln, och lyssnade bara p vad de ville hra. Drfr fann den tidens rika en del av det som vi i dag finner helt frskrckligt helt i sin ordning. Var det synd om barn som inte fick g i skolan utan i stllet arbetade fjorton timmar om dagen? Pyttsan, sa Mr G. A. Lee, garen till en bomullsfabrik i vilken arbetstiden fr barn strckte sig frn sex om morgonen till tta p kvllen. Det finns ingenting mera gynnsamt fr moralen n att tidigt lra sig lydnad, flit och regelbundet arbete, sa han. Mr Lee bekymrade sig om de fattigas moral. Det gjorde ocks ordfranden i Royal Society, Mr Giddy, som var mot frslaget att starta skolor fr arbetarbarn. S hr ld Mr Giddys intressanta argument: Att ge utbildning till den fattiga arbetarklassen ... skulle i sjlva verket vara till nackdel fr deras moral och deras lycka; det skulle inge dem frakt fr sin stllning i livet i stllet fr att gra dem till goda tjnare inom jordbruket och inom andra arbetsanstllningar till vilka deras stllning i samhllet frutsett dem ... det skulle gra det mjligt fr dem att lsa broschyrer som uppmanar till revolution ... det skulle gra dem uppstudsiga mot sina verordnade. Men om vi fr tro ett annat vittne frn denna tid, borde de fattiga i stllet fr att avsky sin lott inse att de hade alla skl att vara tacksamma fr den. De kunde verkligen skatta sig lyckliga som var en del av det stora fabrikssystemet, denna stora gva till mnskligheten. tminstone ansg Andrew Ure detta, och han skrev r 1835: P en nyligen fretagen resa ... har jag sett tiotusentals gamla och unga och medellders av bda knen ... mnniskor som tjnade ihop till mat, klder och bostder i verfld, utan att svettas ur en enda por, med skydd hela tiden frn sommarens sol och vinterns kyla, i vningar som r luftigare och hlsosammare n vad som finns i vr huvudstad ... dr vr mondna aristokrati frsamlas ... magnifika byggnader, som i antal, vrde, nyttighet och uppslagsrikedom i frga om konstruktionen, vida vergr de omskrutna monumenten frn den asiatiska, egyptiska och romerska despotismen ... Sdant r fabrikssystemet. Man br lmpligen hlla i minnet att Dr Ure var p rundresa till fabriker han arbetade inte i ngon av dem. Lngt innan Dr Ure brjade lovsjunga fabrikssystemet, gav en kyrkans man trst och hjlp t de fattiga. Det var inte ngon vanlig prelat heller det var rkediakonen Paley sjlv. De missnjda medlemmar av arbetarklassen som trodde att de sjlva hade det illa och att de rika hade det bra, fick hra uppmuntrande ord frn denne distingerade prelat: Vissa av de prvningar som fattigdomen ... plgger er r inte umbranden utan njutningar. Sparsamheten r i sig sjlv en njutning. Det r en vning i uppmrksamhet och uppfinningsfrmga som ... ger tillfredsstllelse ... Detta frsvinner i verfldet ... Det r inget nje frknippat med att ta av en stor myckenhet pengar ... En nnu strre frdel som personer i en lgre stllning har r den ltthet med vilken de drar frsorg om sina barn. All den frsorg en fattig mans barn behver innefattas i tv ord: flit och oskuld. Och om det dumma fattigfolket var fr envist fr att tro att fattigdomen verkligen var ett nje och en njutning, d hade rkediakonen nnu ett trumfkort gmt i prstrocken. De fattiga avundades helt enkelt de rika deras fritid. Ett sdant misstag! Det var de rika som verkligen var avundsjuka ty fritiden r en njutning bara om man arbetar verkligt hrt. Hr r argumentet: En annan sak som de fattiga plgar avundas hos de rika, r deras makliga liv. Men hri missuppfattar de frhllandet totalt ... Vilar gr man vid arbetets slut. Vilan kan drfr inte uppskattas eller ens knnas om man inte har varit uttrttad. De rika ser inte utan avund den terstllelse och den njutning som vilan ger t de fattiga.

103 rkediakonen Paley skrev dessa trstens ord r 1793. Detta var vid den tid, vilket man erinrar sig, d de fattiga i Frankrike frskte f bort de privilegierade i sitt land. Den franska revolutionen var en blodig historia. De rika i England tyckte inte om den. De avskydde blotta tanken p att den hemska franska iden Av med huvudet! skulle korsa Engelska kanalen och smitta deras egna blottstllda. Det var drfr som rkediakonen, de fattigas vn, lugnade de fattiga engelsmn som visade bengenhet att bli alltfr hetlevrade: Den enda frndring man br efterstrva r den gradvisa och progressiva frndringen ... som r det naturliga resultatet av framgngsrika anstrngningar ... Denna frndring kan man motse ... i en situation dr allmn ordning och stillhet rder; det r absolut omjligt i varje annan situation ... Att avundas de rikas stllning eller frmgenheter eller att s ha begr till dem att man vill tillgripa dem med vld eller genom uppror och frvirring, det r inte bara ondska utan drskp. De fattiga i England tog prelatens rd ad notam. De tillgrep inte de rikas frmgenheter. Men allteftersom tiden led, sg de sig om efter den gradvisa och progressiva frbttring som han lovat som det naturliga resultatet av framgngsrikt tid. Den kom inte. Och allts slogs de fr att f den frbttringen. De fattiga slogs till exempel fr att f kortare arbetstid. Och de fick i den kampen hjlp av en del rika som var mnskliga nog att hlla med dem om att en fjorton- eller sextontimmarsdag var alltfr lng. Vissa av dessa rika personer frde striden nda till parlamentet. De uttalade sig fr att man skulle begrnsa arbetstiden till tio timmar om dagen. De vertalade vissa av sina kolleger att rsta p en motion fr den sakens skull. Detta misshagade en stor mngd mnniskor, bland dem Dr Ure. Han var ursinnig av ett intressant skl: Det kommer skerligen att frvna mngen opartisk person att nittiotre medlemmar av brittiska underhuset r i stnd att rsta fr att en grupp vuxna arbetare inte skulle tvingas arbeta mer n tio timmar om dagen vilket r ett ingrepp i dessa personers frihet som ingen annan lagstiftande frsamling i kristen-heter ett gonblick skulle ha vervgt. Fabrikrerna i Gloucestershire har med rtta karakteriserat frslaget som vrdigt medeltiden. Dr Ute var liksom rkediakonen Paley en arbetarens vn. Drfr var han och fabrikrerna i Gloucestershire indignerade ver detta frslag att ingripa i arbetarens frihet att arbeta s lnge hans arbetsgivare ville. Hur skulle det g med engelsmannens historiska fri- och rttigheter om Parlamentet tog ifrn honom hans ofr-ytterliga rttigheter att arbeta ihjl sig? Att en arbetstidsbegrnsning innebar att man ingrep i en mnniskas naturliga frihet var ett mycket viktigt argument. Den anvndes om och om igen i Amerika likavl som i England. De fabrikrer som lade fram det (egendomligt nog hade arbetarna sjlva inte det minsta emot att deras naturliga rttigheter i detta fall inskrnktes) fick argument frn den store nationalekonomen Adam Smith, aposteln fr laissez-faire. Det frhll sig faktiskt s att Smith, rkemotstndaren framfr alla andra till merkantilismens restriktionspolitik, starkt motsatte sig alla sdana ingrepp. Fabrikrerna kunde citera ur The Wealth of Nations: Den egendom som varje mnniska besitter i sin arbetskraft r den ursprungliga grunden till all annan egendom och fljaktligen den mest okrnkbara. Den fattiges arv ligger i hans hnders styrka och skicklighet; att hindra honom frn att utnyttja denna styrka och skicklighet p stt han finner lmpligt utan harm fr sin granne, r uppenbarligen en frbrytelse mot denna mest helgade egendom ... Att bedma huruvida han r lmplig att utnyttja r en sak som frvisso kan anfrtros de arbetsgivare i vilkas intresse det ligger. Adam Smith hade naturligtvis skrivit detta i opposition mot merkantilismens regleringar och inskrnkningar. Kpmnnen bedrev lurendrejeri nr de utnyttjade detta citat frn r 1776 fr att slss mot ett helt annat slags regleringar. Men lt oss anta att det var hederligt av dem att citera Smith. Det var dremot inte hederligt att glmma bort de Smith-citat som inte gynnade

104 dem. Denna vana att vlja frn Smith det som passade deras tgrder och frbig hos Smith allting som deras tgrder stred emot, var fr den styrande klassen en god sak och en katastrofal historia fr arbetarklassen. P det viset betedde man sig i ver hundra r. Vad kunde arbetarna gra fr att frbttra sin stllning? Antag att ni hade en god inkomst som strumpstickare. Antag att en fabrik uppfrdes i trakten, och att till den fabriken frdes maskiner som snart producerade strumpor till s billigt pris att er inkomst blev allt smre och smre till dess ni en dag befunne er vid svltgrnsen. D skulle ni drmma er tillbaka till tiden fre maskinen och det som d bara var en god inkomst och ett hyggligt liv skulle verka rena lyxlivet i er dagdrm. Drefter skulle ni vakna upp ur drmmen och rysa vid anblicken av fattigdomen omkring er. Ni skulle frga er vad orsaken var till detta, och ni skulle som tusen gnger frut komma till samma slutsats maskinen. Det var maskinen som kastade ut mnniskor frn deras arbete och snkte priset p varorna. Maskinen det var fienden. Nr desperata mnniskor kom till denna slutsats, var nsta steg oundvikligt. Man mste frstra maskinerna. Vvstolarna fr strumpor och spetsar, vvmaskinerna, spinnmaskinerna alla maskiner som frefll ha bragt med sig elnde och svlt krossades eller brndes. De som slog snder maskiner, ludditerna, hade en knsla av att de slogs fr en vrdig livsfring nr de bekmpade maskinerna. Allt deras upptrdande hat mot maskinen fick sin utlsning nr de tog itu med sin vldsamma uppgift. Man kan ltteligen frestlla sig resultatet av sdana vldsamheter. Egendom hade frstrts, maskiner hade slagits i bitar av folkmassan. Maskingarna handlade snabbt. De vdjade till lagen. Och lagen drjde inte med att svara. 1812 infrde parlamentet ddsstraff fr att frstra maskiner. Men innan man skred till omrstning hll en medlem av verhuset sitt jungfrutal och opponerade sig mot den nya lagen. Han pminde lagstiftarna om att orsaken till frstrandet av maskinerna var att man tidigare frstrt mnniskan: Men fastn det mste erknnas att dessa nidingsdd begtts, kan det inte frnekas att de r frukten av ett ojmfrligt elnde. Den envishet dessa olyckliga mnniskor visar i sitt fretag bevisar att ingenting utom den yttersta nd skulle ha kunnat driva en en gng hederlig och idog del av befolkningen till att beg verdrifter som r till den grad desdigra fr dem sjlva, deras familjer och samhllet ... I sin drskap trodde de att de fattigas vlfrd var viktigare n att ngra f individer blev allt rikare genom frbttringar inom manufakturen, vilka bervade arbetarna deras anstllning och gjorde dem ovrdiga sin ln ... Ni kallar dessa mnniskor pbel, en desperat, farlig och okunnig mobb ... r vi medvetna om vra frpliktelser mot pbeln? Det r pbeln som arbetar p vra krar, tjnstgr i vra hus som r manskap i er flotta och arm och som gjort det mjligt fr er att utmana hela vrlden och som ocks kan utmana er nr frsummelserna och olyckan drivit dem till frtvivlan. Denne man, som hll sitt tal den 27 februari 1812, var Lord Byron. Att sl snder maskinerna var inte ngot klokt fretag. ven om det hade lyckats, skulle det inte ha lst arbetarnas problem. Det var inte maskinen som var orsaken till deras plgor det var maskingaren, som lika effektivt, ven om det inte skedde lika ppet som d godsgaren inhgnade jorden, skilde dem frn produktionsmedlen. Arbetarna insg snart att det inte var ngon bra utvg fr dem att frstra maskinerna. Vissa arbetare frskte sig p andra metoder. Hr r till exempel en mkansvrd petition frn en grupp som kallade sig De fattiga vvarna. Den stlldes till deras arbetsgivare i Oldham i England r 1818: Vi vvare i denna stad be eder vrdsamt att uppmrksamma den elndiga

105 situation i vilken vi under lng tid befunnit oss p grund av vra ytterligt lga lner, och att frska hja desamma fr att ngot lindra vra lidanden, d ni vl veta att de ej rcker till fr att kpa de brukliga Livsfrndenheterna. Vi ro av den meningen att ni som grupp skulle kunna klara av saken utan men fr era profiter, vilka vi p intet vis vilja skada. Det fanns andra petitioner. Hundratals. Petitioner som inte skickades till arbetsgivarna det slutade man snart nog med, fr det ansgs som lnlst utan till parlamentet. Mnga togs det ingen notis om, men andra rnte viss uppmrksamhet. Det fanns redan en del lagar som var avsedda att bidra till att lindra arbetarklassens elnde. Nu stiftades ytterligare lagar som ett resultat av dessa petitioner, och som resultat ocks av de parlamentariska underskningar som gjordes och som bortom allt tvivel bevisade att frhllandena verkligen var s ohyggliga som arbetarna hvdade. Men lagar r en sak. Det gller att omstta dem i praktiken. Detta upptckte arbetarna. De upptckte ocks att samma lag kunde anvndas p ett vis nr det gllde dem och p ett helt annat stt nr det gllde arbetsgivarna. Ibland upptckte arbetarna, nr de drog sina klagoml infr domstol, att den mbetsman som hrde deras klagoml var just den arbetsgivare som de kritiserade. Det var sm utsikter att f rttvisa under sdana frhllanden. Men sambandet behvde inte vara s intimt. Det rckte med att domarna i de flesta fall tillhrde samma samhllsklass som arbetsgivarna. Och om de inte tillhrde samma samhllsklass, tnkte de i alla fall p samma stt som arbetsgivarna. Arbetarna sg man ned p, arbetsgivarna sg man upp till. mbetsmnnen tyckte att arbetarna borde visa tacksamhet fr de smulor man slngde t dem; och att arbetsgivarna borde rna tack fr att de kastade ngra sm smulor t sina arbetare. Under sdana frhllanden var oddsen avgjort emot arbetarklassen. Tv framstende historiker, J. L. och B. Hammond, sammanfattar vad som hll p att intrffa: Parlamentet gjorde inte mnga eftergifter t arbetarklassen, och de eftergifter som gjordes frlorade allt vrde eftersom domarna och mbetsmnnen vgrade att genomdriva lagstiftning som misshagade herrarna ... mbetsmnnen tycks fr det mesta ha tagit det som en sjlvklar sak att om arbetsgivarna vgrade lyda lagen, s kunde man ingenting gra fr att f dem att lyda ... Eftersom de inte kunde f arbetsgivaren att lyda lagen, snde de dem i fngelse som frskte f dem att lyda. Adam Smith, denne skarpgde iakttagare, trodde inte att detta var ngot som var utmrkande fr detta gonblick i historien utan att det var ngot som generellt gllde i alla kapitalistiska lnder vid alla tidpunkter. Nr arbetsgivarna skte sanktion hos sin idol fr vad de tog sig till drjde de inte alltfr lnge vid fljande passus ur Wealth of Nations: I den grad som statsmakten instiftats fr att skydda gandertten frsvarar den i sjlva verket de rika mot de fattiga och skyddar dem som har egendom mot dem som inte har ngon. Denna sanning inhmtade arbetarna frn bitter erfarenhet. Vad kunde de gra t saken? En till synes uppenbar tgrd lg i ppen dag. Om de sjlva kunde f rstrtt skulle de kunna utva ptryckningar p lagstiftarna fr att gra regeringen till de mngas beskyddare i stllet fr att vara en regering som skyddade ftalet. De ansg att de sjlva mste f ett ord med i laget nr det gllde att vlja lagstiftarna. Nr lagen stiftades av arbetare mste den ju stiftas till deras frmn. Lagen satte hinder i deras vg lagen stiftades av arbetsgivarna men om arbetarna deltog i lagstiftningen, d skulle de ha en chans. Om staten kunde skydda jordgarna genom lagar mot import av spannml och fabrikrerna med tullavgifter, d skulle den ocks kunna skydda arbetarnas lner och arbetstid. Och drfr slogs de fr rtten att rsta.

106 I dag r vi s vana vid den politiska demokratin att vi r bengna att tro att den alltid har funnits. Naturligtvis frhller det sig inte s. Rtten fr alla medborgare att rsta gavs inte godvilligt den var resultatet av en lng kamp. I England stllde sig arbetarklassen bakom Chartist-rrelsen, som krvde: 1. Allmn rstrtt (fr mn); 2. Ln t parlamentsmedlemmar som invalts i underhuset. (Detta var fr att gra det mjligt fr fattiga personer att stlla upp till val); 3. Parlament varje r; 4. Inget krav p att parlamentsledamter skulle ha egendom; 5. Hemliga val med rstsedel fr att frebygga hotelser; 6. Lika stora valdistrikt verallt i landet. Chartist-rrelsen ebbade s smningom ut. Inte desto mindre vann man undan fr undan dessa krav (utom det som gllde rliga parlament). Chartisterna hade kmpat fr politisk demokrati eftersom de ansg att det var ett vapen i striden fr bttre villkor. Stephens, en metodistpastor, sa till sina hrare vid ett mte fr arbetarklassen i Manchester: Chartismen, mina vnner, r ingen politisk rrelse, vars huvudkrav r att ni ska f en valsedel i handen. Chartismen r en frga om kniv och gaffel; Chartismen betyder ett bra hem, god mat och dryck, vlstnd och kort arbetstid. Pastor Stephens var optimist. Arbetarklassen vann sin kamp fr politisk demokrati, men de goda saker han frutsg skulle komma drav lt vnta p sig. Den kanske viktigaste faktorn nr det gllde att vinna bttre frhllanden, hgre lner och kortare arbetstid fr arbetarna, var deras egen organisation som kmpade fr deras egna intressen fackfreningen. Fackfreningen var ingenting nytt. Det var en av de tidigare formerna fr arbetarnas sammanslutningar, som p ett naturligt stt vxte fram ur den gamla gesllfreningen. Men nr kapitalet fick s stor betydelse inom industrin brjade arbetarnas sammanslutningar att frndras till sin karaktr frn skrtypen till dagens fackfrening, en organisation av arbetare inom ett fack som organiserat sig fr att f bttre villkor, fr att frsvara sina egna intressen och gra det utan att lita p ngon annan n sig sjlva. Fackfreningar kom inte till i en hast. Det tog lng tid innan ngon knsla av klassenhet vxte fram. Med den industriella revolutionen tog fackfreningsrrelsen stora steg framt. Detta intrffade drfr att den industriella revolutionen frde med sig en koncentration av arbetarna till stderna och frbttrade transport- och kommunikationsvsendet (som r s vsentligt fr en organisation som skall omfatta hela nationen) och samtidigt ocks de materiella villkor som gjorde organisationen ndvndig. P det viset vxte arbetarnas organisation fram samtidigt med kapitalismens utveckling, vilken frambragte bde klassen, klassknslan och de materiella frutsttningarna fr samarbete och samfrdsel. Fackfreningsrrelsen r starkast i de lnder som r mest industrialiserade och dr fabrikssystemet har lett till framvxten av stora stder. Detta ppekades av Friedrich Engels r 1844: Om centraliseringen av befolkningen stimulerar och utvecklar den egendomsgande klassen, s stimulerar den nnu snabbare arbetarnas utveckling. Arbetarna brjar knna sig som en klass, som en enhet; de brjar knna p sig att de, fastn de r svaga som individer, tillsammans bildar en kraft; deras separation frn bourgeoisin, utvecklingen av sikter som r typiska fr arbetarna och som motsvarar deras stllning i livet, befrmjas, medvetenheten om frtrycket vaknar, och arbetarna uppnr socialt och politiskt inflytande. De stora stderna r arbetarrrelsens vagga; dr brjade arbetarna frst reflektera ver sina egna villkor och kmpa mot dem; dr yttrade sig frst motsttningen mellan proletariatet och bourgeoisin; hrifrn kommer fackfreningarna, Chartismens och socialismen.

107 Den industriella revolutionen som frst kom till England spred sig till andra lnder. Det finns lnder dit den nnu inte ntt. Och fastn den inte alltid fljer den engelska modellen i varje land, s har inte desto mindre varje land upprepat Englands historia. verallt har man inlett strid mot fackfreningarna. Det r en gammal strid. Att arbetare gick samman fr att frbttra sina villkor frklarades olagligt redan p trettonhundratalet, och varje rhundrade drefter slog lagen ned p sdana sammanslutningar. r 1776 skrev Adam Smith i mnet: Vad den gngse arbetslnen r beror verallt p det avtal som vanligen ings mellan dessa tvenne parter vilkas intressen ingalunda sammanfaller. Arbetarna nskar f s mycket som mjligt, arbetsgivarna nskar ge s lite som mjligt. De frra frsker grna sluta sig samman fr att hja, de senare fr att snka lnerna. Det r emellertid inte svrt att frutse vilken av de bda parterna som i de flesta fall mste ha verlget i dispyten ...Mstarna, som r frre till antalet, kan mycket lttare sluta sig samman; och lagen godknner eller frbjuder tminstone inte deras sammanslutningar, medan den frbjuder arbetarnas sammanslutningar. Vi har inga parlamentslagar mot folk som slr sig samman fr att snka priset p arbete; dremot mnga mot att folk slr sig samman fr att hja det. Vad Smith skrev r 1776 var (och r) sant. Ocks dr lagen frbjd arbetsgivarfreningar lika vl som arbetstagarfreningar ingrep man oftast mot arbetstagarna, inte mot arbetsgivarna. I England, i Frankrike, i Frenta staterna slog lagen hrt till mot fackfreningarna. I ett kvartssekel gjorde lagen i England det olagligt fr arbetare att g samman i freningar fr att skydda sina intressen. Nr de gjorde det var lagen snabb att ingripa. Nio hattmakare i Stockport dmdes till tv rs fngelse r 1816 fr sammansvrjning. Domaren (Sir William Garrow) anmkte i sin sammanfattning av mlet: I detta lyckliga land dr lagen behandlar den lgsta underste likadant som de hgsta personligheter inom riket, dr alla har rttsskydd och det inte kan freligga ngot behov fr srskilda sammanslutningar ... Mste vanlig anstndighet lra oss att betrakta en person som Mr Jackson, som anstllt frn 100 till 120 arbetare, som en samhllets vlgrare. Hattmakarna som vgar g med i en fackfrening fick tv rs fngelse; Mr Jackson som var vlvillig nog att lta anstlla dem lovprisades. Ls om frsta meningen i domarens yttrande! Kunde han verkligen ha menat vad han sade? I Frankrike likavl som i England frklarades sammanslutningar fr att hja lnerna vara illegala. Domarna tyckte synd om arbetarna som framhrdade i att bryta lagen. Enligt Levasseur avrdde de arbetarna frn att sluta sig samman, men arbetarna hade funnit att enighet ger styrka och drfr fortsatte de med sin fackliga verksamhet. Domarna utdmde straff som inte alltid fljde lagens strngaste bokstav. Domstolen, kunde han sga, har varit vlvillig, men lt nu detta vara en lxa, och korn ihg att om arbetet ger trygghet, s ger er sammanslutningarna bara fngelse och fattigdom. Arbetarna ... lrde sig inte den lxan. Deras enda hgkomst var att strejken r 1822 hade hjt lnerna till 35 centimes i timmen, att strejken r 1833 hade hjt lnerna till 40 centimes i timmen, och r 1845 strejkade de fr att f en ln p 50 centimes. Ocks i Tyskland insg arbetarna att fackfreningarna gav dem den makt de behvde fr att frbttra sin stllning. 1864 uppvaktade tryckarna i Berlin den preussiska deputeradekammaren med fljande petition: vertygade om att frbttringen i de arbetande klassernas sociala villkor frst och frmst krver avskaffandet av de restriktioner som plagts arbetarna i den nu gllande lagstiftningen, begr undertecknade tryckargesller: Med hnsyn till ... att den ekonomiska lagen om tillgng och efterfrgan inte ens tillfrskrar arbetaren ...

108 det ndvndiga minimum han behver fr sin blotta existens; att den enskilde arbetaren i sjlva verket faktiskt inte r i den belgenheten att han kan hja sin ln, och att drfr freningsrtten ... r ett bde rttvist och rimligt krav ... Att regleringarna i bestmmelserna i industrilagen av r 1845 ... enligt vilka den fria freningsrtten fr arbetare frbjudes ... skall avskaffas. verallt r det samma historia. Arbetare kmpar och ber fr rtten att f g samman i en anstrngning att frbttra sina chanser. En rapport frn Frenta staterna r 1935 som publicerades av Methodist Federation for Social Service rcker fr att visa hur ursinnig striden fr fackfreningsrtten varit och hur lnge den har pgtt och att den fortfarande pgr. Weirton, West Virginia ... En ursinnig terrorkampanj har satts i gng mot aktiva fackfreningsmedlemmar ... Varje dag blir ngon medlem av fackfreningen misshandlad av ett maskerat gng. Den frste som rnte denna behandling krdes till ett stlle ett par mil utanfr staden, dr hans angripare lmnade honom eftersom de trodde han var dd ... Till dags dato har fem mn blivit allvarligt misshandlade, den siste i raden en fackfreningsordfrande Av fakta framgr tydligt att striden mellan privilegierade och underprivilegierade i detta land snabbt men skert hller p att verg i vldsam kamp. tminstone sjuttiotre arbetare, arrendatorer och negrer blev ihjlslagna i ekonomiska konflikter och lynchningar under ret (Amerika 1935); ingen arbetsgivare. Men trots alla, bde lagliga och olagliga, anstrngningar som gjorts fr att krossa dem, har fackfreningarna fortsatt att finnas till. Fackfreningsmedlemmar har skickats i fngelse p lsa grunder; fackfreningskassor har beslagtagits; fackfreningar har tvingats g under jorden och maskerats till pensionskassor eller lubbar; man har tagit eggen ur fackfreningarnas vapen, strejker och demonstrationer, men nd r fackfreningarna fortfarande vid liv. De r arbetarnas mest effektiva metod att uppn vad de nskar ha en bttre levnadsstandard.

17. Vems naturlagar ?

Freml faller nert, inte uppt. Ni vet hur det skulle g fr er om ni hoppade ut genom fnstret. Fysikerna har varit vnliga nog att ge oss en frklaring. Newton formulerade gravitationsprincipen, en i den rad av naturlagar som efter vad vi ftt veta beskriver det fysiska universum. Kunskap om dessa lagar gr det mjligt fr oss att planera vra handlingar och uppn ett bestmt ml. Om man handlar i okunnighet om dem eller utan hnsyn till dem fr man st sitt kast. P liknande stt utvecklade nationalekonomerna vid tiden fr den industriella revolutionen en serie lagar som de frklarade gllde den sociala och ekonomiska vrlden i lika hg grad som vetenskapsmnnens lagar gllde fysikens vrld. De formulerade en rad doktriner som var ekonomins naturlagar. De brydde sig inte om huruvida lagarna var goda eller dliga. Det var ingen mening med en sdan diskussion. Deras lagar var bestmda en gng fr alla. Om mnniskorna var kloka och handlade i enlighet med nationalekonomernas principer, s var allt vl, om mnniskorna var dumma och inte handlade i enlighet med naturlagarna, fick de st sitt eget kast. Nu r det tvivelaktigt huruvida dessa nationalekonomer i sitt skande efter sanningen var suvernt oknsliga fr det praktiska resultatet av sina underskningar. De var mnniskor av ktt och blod som bodde p en viss plats vid en viss tid. Och det betyder att de problem som de hll p med var de problem som uppstod p den platsen och vid den tidpunkten. Och deras lror pverkade mktiga grupper i samhllet som fljaktligen antog eller frkastade dessa doktriner i enlighet med sina egna intressen och som sg sanningen i det skenet.

109 P samma stt som kpmannaklassens framtrdande efter handelsrevolutionen frde med sig merkantilismens teori, p samma stt som fysiokraternas doktriner med sitt betonande av jorden som rikedomens klla utvecklades i det agrara Frankrike, frde nu industrialistklassens framtrdande i England under den industriella revolutionen med sig ekonomiska teorier som grundade sig p tidens villkor. Vi kallar teoretiserandet under den industriella revolutionen klassisk nationalekonomi. Ni r redan bekant med ngra av Adam Smiths lror. Han kan kallas den klassiska skolans grundlggare. Andra framtrdande klassiska nationalekonomer var Ricardo, Malthus, James Mill, McCulloch, Senior och John Stuart Mill. De var inte alla verens med Smith eller med varandra. Men betrffande vissa grundlggande principer var de alla verens. Hjrtligt verens med dessa principer var ocks tidens affrsmn, och det av ett utmrkt skl. Den klassiska teorin passade deras speciella krav utmrkt. Frn den klassiska teorin kunde de vlja de naturlagar som fullstndigt rttfrdigade deras handlingar. Affrsmannen hll gon och ron ppna fr alla tillfllen som yppade sig. Han var ute efter vinst. Hr kom de klassiska ekonomerna som frklarade att det var precis vad han borde vara ute efter. Och inte bara det. Det fanns nnu strre anledning till hugsvalelse fr den fretagsamme affrsmannen. Han fick veta att varje minut som han gnade t att skaffa sig egen vinning gnade han ocks t att hjlpa staten och samhllet. Det sa Adam Smith. Detta perfekta recept var som gjort fr att lugna en affrsman som kanske lg vaken om ntterna drfr att han plgades av sitt dliga samvete. Varje individ anstrnger sig stndigt fr att ta reda p hur han bst kan anvnda sitt kapital. Det r sin egen frdel och inte samhllets som han drvid har i tanke. Men genom att vinnlgga sig om sin egen frdel, ledes han naturligen och ndvndigtvis till att fredra den lsning som gynnar samhllet mest. Hnger ni med? Samhllets vlfrd r knuten till individens vlfrd. Ge varje mnniska fullkomligt fria hnder, sg t honom att skaffa sig s stor vinst som mjligt, vdja till hans egennytta, och resultatet blir, hr och hpna, att hela samhllet fr det bttre! Arbeta fr er egen rkning s arbetar ni drmed fr den allmnna nyttan. Kan man tnka sig en bttre startsignal fr affrsmn som ligger i startgroparna fr det stora loppet efter mer och mer vinst! Ur vgen fr laissez-faire-kopplet! Borde staten kontrollera arbetstid och lner? Att gra det, sa de klassiska nationalekonomerna, vore att ingripa i naturlagen och sledes lnlst. Vad var d statens funktion? Att upprtthlla ordningen; att skydda privat egendom; att hlla sina klfingriga hnder borta. Konkurrensen mste vara ordningen fr dagen. Konkurrens hll priserna nere och skerstllde framgngen fr de starka och effektiva medan de svaga och ineffektiva rensades bort. Det fljde av detta att monopolet vare sig det var ett monopol av kapitalister som ville hja priserna eller det var ett monopol av fackfreningar som ville hja lnerna brt mot naturlagen. Dessa allmnna ider hade, som vi pminner oss, skisserats av Adam Smith i hans angrepp p merkantilismens regleringar, restriktioner och tvng. Han skrev sin stora bok r 1776, i sjlva brjan av den industriella revolutionen. De klassiska ekonomerna som tog dessa teorier, utkade dem och ytterligare populariserade dem, skrev vid en tidpunkt d den industriella revolutionen gick starkt framt i frga om kad produktion av varor och i frga om

110 kapitalistklassens upptgende. De lade till andra naturlagar som var helt deras egna, och som passade tiden och dess villkor. En ess om befolkningsprincipen av Thomas R. Malthus var en av den tidens populraste bcker. Den publicerades frst r 1798, delvis som svar p en bok av William Godwin, Shelleys svrfar. Godwin hade i sin Inquiry Concerning Political Justice som publicerades r 1793 frklarat att all statsmakt var av ondo, men att man kunde gra vissa framsteg, och att mnniskan kunde bli lycklig genom att anvnda sitt frnuft. Malthus ville bekmpa Godwins farliga sikter; han ville bevisa att stora frbttringar av mnniskans villkor var omjliga vilket var ett fullgott skl fr att vara njd med saker och ting som de var och inte frska stadkomma revolution s som fransmnnen hade gjort. Han attackerar Godwin med fljande ord: Det stora misstag som frblindar Mr Godwin under dennes mdor i hela hans arbete, r att tillvita mnskliga institutioner nstan alla de lagar och det elnde som man ser i samhllet. Politiska bestmmelser och vedertagna ganderttsfrhllanden utgr i hans gon kllan till allt ont, drivhuset fr alla de brott som degraderar mnskligheten. Om det verkligen frhll sig p detta vis, vore det inte ett hopplst fretag att helt utplna ondskan ur vrlden; och frnuftet verkar vara det rtta och riktiga instrumentet fr ett sdant syfte. Men sanningen r att fastn mnskliga institutioner frefaller vara den uppenbara orsaken till s mycket elnde fr mnskligheten, s r de i sjlva verket ytliga freteelser, de r enbart fjdrar som flyter p ytan i jmfrelse med de djupare liggande orsaker till orenhet som frdrvar kllorna och grumlar mnniskans hela liv. Vilka var dessa djupare liggande orsaker till mnsklighetens elnde? Malthus svar var att befolkningen kat snabbare n den mat som behvs fr att hlla befolkningen vid liv. Resultatet blev att det d och d intrdde ett lge dr det fanns flera munnar att mtta n mat att mtta dem med. Befolkningen tillvxer om inga hinder freligger, geometriskt. Livsmedelsproduktionen kar bara aritmetiskt. Detta tyder p att det existerar en stndig sprr fr befolkningsutvecklingen, vilken kommer sig av svrigheterna att frse folket med livsmedel. Denna svrighet mste drabba ngon; och kommer ndvndigtvis att tunga falla p en stor del av mnskligheten ... ns (Englands) befolkning berknas till omkring sju miljoner; och vi antar att jordbruksproduktionen fr nrvarande rcker till fr ett s stort antal mnniskor. Inom en tjugofemrsperiod skulle befolkningen uppg till fjorton miljoner; och eftersom livsmedlen ocks frdubblades skulle frsrjningen motsvara denna befolkningskning. Under fljande tjugofemrsperiod skulle befolkningen uppg till tjugotta miljoner, och livsmedelsproduktionen bara kunna frsrja tjugoen miljoner. Under fljande period skulle befolkningen uppg till femtiosex miljoner, och livsmedelsproduktionen bara rcka till fr halva det antalet. Och vid frsta rhundradets slut skulle befolkningen uppg till etthundratolv miljoner, och livsmedelsproduktionen skulle bara rcka till fr att livnra trettiofem miljoner; vilket skulle lmna en befolkning p sjuttiosju miljoner helt utan frsrjning. Detta, sade Malthus, intrffar dock inte i verkligheten. Ty dden (i form av epidemier, digerdd ... och hungersnd) gr sitt insteg och tar sin del av den vxande befolkningen, s att den kommer i niv med livsmedelsfrrden. Det faktiska befolkningsantalet hlls i jmnhjd med livsmedelsfrsrjningen genom elnde och lastbarhet. Allts var orsaken till arbetarklassens fattigdom enligt Malthus inte att de rikas vinster var fr stora (detta var mnskliga pfund) utan att befolkningen kade snabbare n frsrjningen (en naturlag). Kunde man d ingenting gra fr att frbttra situationen fr de fattiga? Ingenting, svarade Malthus i frsta upplagan av sin bok. Det r tvivelsutan en mycket nedstmmande

111 reflexion, att det stora hindret fr ngon frbttring av samhllet r av ett slag som vi aldrig kan hoppas vervinna. Men i andra upplagan av sin bok, som publicerades r 1803, hittade Malthus verkligen en utvg. Utver elnde och lastbarhet fanns det ytterligare en tredje mjlighet att stta en broms p befolkningstillvxten: moralisk terhllsamhet. Inga strejker, inga revolutioner, ingen vlgrenhet, inga statsingripanden kunde hjlpa de fattiga ur deras elnde de hade sig sjlva att skylla eftersom de frkade sig s fort. Man borde inte lta dem gifta sig s tidigt. Om de iakttoge moralisk terhllsamhet inte hade s stora familjer s kunde de p det viset hoppas hjlpa sig sjlva. Vem renderade samhllet den bsta tjnsten kvinnan som gifte sig och hade mnga barn eller ungmn? Malthus lade en rst fr ungmn: Kvinnan som har uppfostrat en familj p tio eller tolv barn och vars sner kanske slss fr sitt fosterland, tnker ltt att samhllet har en skuld till henne ... Men om man noga vertnker saken och vger den respektabla frun mot den frsummade ungmn, r det mjligt att den frra vger ltt. Det var glada nyheter fr de rika att de fattiga bara hade sig sjlva att skylla fr sin fattigdom. Efter Adam Smith var David Ricardo den mest betydelsefulle av de klassiska nationalekonomerna. Han var jude, bodde i London och gjorde sig en frmgenhet som aktiegare. Hans bok The Principles of Political Economy and Taxation som publicerades r 1817, anses av mnga vara den frsta som behandlar nationalekonomin som en vetenskap. Ni kommer att upptcka att Adam Smiths Wealth of Nations r mycket ltt lektyr jmfrt med Ricardos arbete. Ett av sklen r att Smith r en mycket bttre skribent. Medan Smith r konkret och anvnder vardagliga exempel fr att illustrera sina ider r Ricardo abstrakt och anvnder fantasiexempel som ibland inte har ngon kontakt med verkligheten. Vetenskapliga bcker r i allmnhet svra och trkiga. Ricardos r inget undantag. nd var det han hade att sga oerhrt viktigt och han anses som en av de strsta nationalekonomer som ngonsin levat. P vrt begrnsade utrymme kan vi bara ta i beaktande ett par av hans doktriner och gra det mycket kort. Den frsta r den jrnhrda lnelagen. Arbetarnas lner hade pkallat uppmrksamheten hos frfattare fre Ricardo. 1766 hade Turgot i en liten bok som hette Reflektioner betrffande uppkomsten och frdelningen av rikedom sagt: Den enkle arbetaren som beror uteslutande av sina hnder och sin flit, ger ingenting utom den del av sin arbetskraft som han kan lmna t andra att utnyttja. Han sljer den till billigare eller dyrare pris; men detta hga eller lga pris beror inte bara p honom sjlv; det hrrr sig frn den verenskommelse han gjort med den person som anstllt honom. Den senare betalar honom s lite som mjligt, och eftersom han kan vlja mellan ett stort antal arbetare, fredrar han den person som arbetar fr billigaste pris. Arbetarna r drfr hnvisade till att snka sitt pris i konkurrens med varandra. Inom varje arbete mste det intrffa och intrffar det, att arbetarens ln begrnsas till enbart vad som behvs fr att tillfrskra honom hans uppehlle. Turgot lt det stanna drvid. Ricardo utvecklade iden, och drfr frknippar man den jrnhrda lnelagen med honom. Att arbetarna bara fr tillrckligt fr att hlla sig och sina familjer vid liv uttrycker Ricardo p fljande stt: Det naturliga priset p arbetskraft ... r lika med priset fr den mat, de frndenheter och de bekvmligheter som erfordras fr arbetarens och hans familjs uppehlle. Om priset stiger fr mat och andra frndenheter, stiger ocks det naturliga priset p arbetskraft; med en nedgng i priset faller ocks det naturliga priset p arbetskraft. Det finns ju tillfllen d arbetare fr mer n tillrckligt att ta och andra tillfllen d de fr mindre n tillrckligt. Ricardo tar hnsyn till detta. Han skiljer mellan marknadspriset p arbetskraft och dess naturliga pris: Marknadspriset p arbetskraft r det pris som verkligen betalas fr den, genom det naturliga frhllandet mellan tillgng och efterfrgan;

112 arbetskraften r dyr nr det finns lite av den och billig nr det finns mycket. Hur mycket marknadspriset p arbetskraft n m skilja sig frn dess naturliga pris, har det liksom priset p varor i allmnhet en tendens att forma sig efter det naturliga priset. Fr att bevisa sanningshalten i den sista meningen, nmligen att marknadspriset formar sig efter det naturliga priset, lnade Ricardo ur Malthus bok. Han frklarar att nr marknadspriset ligger hgt, nr arbetarna fr mer i ln n vad deras familjer behver fr att leva p det, s tenderar de att f strre familjer. Och fler arbetare drar ned lnerna. Nr marknadspriset r lgt, nr allts arbetarna fr mindre i ln n vad de behver fr att hlla familjen vid liv, d minskar de i antal. Och frre arbetare betyder att lnerna stiger. Detta var sledes Ricardos lag betrffande lnerna i det lnga loppet kan arbetare aldrig f mer betalt n vad som r ndvndigt fr att arbetarna skall uppehlla livet och fortplanta sig utan vare sig kning eller minskning. Fr att bttre frst lagen om jordrntan, den mest bermda av Ricardos doktriner, mste vi studera den dispyt om spannmlslagarna som pgick i England nr Ricardos Principler kom ut. Motstndarna i denna debatt var jordgarna och fabriksidkarna. Spannmlslagarna var ett slags skyddstull p vete. Vete kunde inte importeras frrn priset p det i landet odlade vetet hade ntt en viss niv (som varierade). Avsikten hade varit att uppmuntra veteodlingen i hemlandet s att England skulle ha tillrckligt med livsmedel i en krissituation. Odlingen uppmuntrades drigenom att man frskrade den engelske bonden om att han skulle f ett bra pris fr sin grda. Han behvde inte vara rdd fr konkurrens utifrn drfr att inget utlndskt vete fick komma in i landet frrn hans eget vete hade uppntt ett visst pris. Detta innebar en god vinst, om det inte var s att den inhemska veteproduktionen blev strre n efterfrgan vilket inte hade intrffat i England sedan 1790. P grund av Napoleonkrigen steg priset p vete mycket kraftigt och mer och mer jord uppodlades fr vete. Jordgarna ville att vetepriset skulle vara hgt, vilket betydde hga jordrntor och mera pengar i fickorna fr deras del. Fabriksidkarna ville inte att vetepriset skulle ligga hgt, fr det innebar en kning av kostnaden fr arbetarnas uppehlle och fljaktligen missnje, strejker och s smningom hgre lner, vilket innebar mindre pengar i fickorna fr deras del. Och p det viset rasade kampen, interfolierad med jordgarnas rop efter tullskydd och fabriksidkarna efter frihandel. Ricardo befann sig mitt i denna kamp. Hans sympatier lg p fabriksidkarnas sida, eftersom han sjlv tillhrde den bourgeoisie som var p upptgende. Det r d inte frvnande, att de naturlagar betrffande jordrntan som han upptcker visar att alla klasser utom godsgarna drfr kommer att drabbas svrt av en kning av vetepriset. Hur kommer han fram till denna slutsats? Jo, han visar att ju hgre vetepriset blir desto hgre blir ocks jordrntan. Rntan stiger, frklarar Ricardo, drfr att det finns jord bara i begrnsad utstrckning och med varierande brdighet. Om all jord hade samma egenskaper, och om den vore obegrnsad i frga om kvantitet och likadan verallt i kvalitet skulle man inte kunna ta betalt fr dess anvndning ... Det r bara drfr att jorden inte finns i obegrnsad kvantitet eller verallt r densamma, och drfr att med befolkningskningen jord av smre kvalitet ... lggs under plogen som det ver huvud taget betalas rnta fr att den ska utnyttjas. Nr under samhllets utveckling jord av sekundr brdighetsgrad uppodlas, brjar rnta omedelbart att utkrvas fr jord av prima kvalitet, och storleken p rntan beror p skillnaden i kvalitet mellan dessa tv jordbitar.

113 Nr jord av tertir kvalitet tas i bruk brjar rnta omedelbart att utkrvas fr den sekundra sorten och den regleras som tidigare av skillnaden mellan deras produktiva frmga ... Med varje stadium i befolkningsutvecklingen som tvingar ett land att ta till jord av smre kvalitet fr att ka sin livsmedelsfrsrjning kommer rntan p den brdigare jorden att stiga. Enligt Ricardo hade spannmlslagarna, drigenom att de hjde priset p vete, det resultatet att bnderna brjade utnyttja smre jordar fr att odla vete. Nr detta intrffade betalades rnta p de brdigare jordarna. Alltefter som tiden gick kom den smre jorden att alltmer odlas upp och rntan bara steg och steg. Och denna rnta gick till jordgarna, men inte alls fr att de anstrngt sig fr att f den. De gjorde ingenting och nd steg deras rntor. Jordgarens intresse r alltid motsatt konsumentens och fabriksidkarens. Vete kan ligga konstant vid en hg prisniv uteslutande drfr att det behvs extra arbetskraft fr att odla det, drfr att dess produktionskostnader kas. Samma kostnader hjer ocks ofrnkomligt rntan, och drfr r det av intresse fr jordgaren att de kostnader som r frknippade med veteproduktionen stegras. Detta ligger emellertid inte i kundens intresse; fr hans del r det nskvrt att vetepriset ligger relativt lgt i frhllande till hans pengar och andra frndenheter, fr det r alltid med varor och med pengar som man kper vete. Inte heller r ett hgt vetepris i fabriksidkarens intresse, ty det hga vetepriset kommer att orsaka hga lner men kommer inte att hja priset p hans varor. Detta sista var naturligtvis pongen i det hela. I den utstrckning arbetarna nd skulle f en ln som de kunde leva p enligt Ricardos egen lnelag, gjorde det inte dem ngonting om priset p vete lg hgt eller lgt deras lner gick upp nr vetepriset steg, p samma stt som de gick ner nr vetepriset sjnk. Men det betydde en hel del fr fabriksidkarna som inte kunde slja sina varor till hgre pris bara drfr att vetet kostade mera och allts lnerna gick upp. Ricardo jmfr jordgarnas och fabriksidkarnas samhllsinsatser, och terigen befinnes jordgaren ha de flesta bristerna: Affrerna mellan jordgaren och allmnheten r inte som affrstransaktioner dr man kan sga att bde sljare och kpare i samma utstrckning vinner p affren, utan frlusten r hr helt p ena sidan och frtjnsten helt och hllet p den andra. Industrialisterna lade Ricardos naturlagar till sin arsenal av vapen mot protektionismen. De ville ha bort vetelagarna och i stllet f inviga frihandelsepoken. Men parlamentet kontrollerades av jordgarna, och allts fortlevde spannmlslagarna mycket lnge (fram till 1846). Under tiden blev en del av jorddrottarna, som fann det s svrt att se ngra frdelar fr nationens del i att vetet var billigt, oroade ver tillstndet i fabrikerna och ver de lnga arbetstimmarna. Humanister som ropade p ingripanden mot industrialismens vdor fick nu hjlp av mktiga jordherrar som ville komma t fabriksidkarna fr dessas fientliga instllning till spannmlstullarna. Parlamentskommitter utsgs, vilka underskte frhllandena och gjorde rapporter. Anstrngningar gjordes fr att genomfra lagar som skulle reducera antalet arbetstimmar. Det mtte givetvis oerhrt motstnd frn fabriksidkarna, som frutsade att de skulle bli ruinerade om deras arbetare inte hlls kvar vid maskinerna lika lnge som tidigare. Men de kombinerade anstrngningarna av arbetare, humanister och jordgare var framgngsrika, och arbetar-skyddslagarna som reglerade arbetstid och arbetsvillkor kom till. Och agitationen fr att f ytterligare restriktioner och regleringar fortsatte. En av de klassiska nationalekonomerna, Nassau Senior, utarbetade en doktrin som bevisade att arbetstimmarna inte kunde reduceras ytterligare, eftersom den vinst arbetsgivaren gjorde kom ur den sista arbetstimmen om man tog bort den `frn arbetstiden skar man bort profiten, och skt allts industrin fullstndigt i sank. Under nuvarande lagstiftning kan ingen fabrik i vilken personer under arton r r anstllda ... vara i drift mer n ... tolv timmar under fem dagar i veckan, och nio p sndagen. Fljande analys visar hur i en fabrik som drivs p detta vis hela nettovinsten kommer frn den sista arbetstimmen.

114 Seniors analys grundade sig p ett fullkomligt fantasiexempel vari utrkningen var helt i sin ordning men slutsatserna var fel. Detta bevisades varje gng en fabrik reducerade arbetstiden och fortsatte med driften. Mycket mer skadebringande fr arbetarna n Seniors sistatimmesanalys var lran om lnefonden. Denna var mera skadlig drfr att de flesta nationalekonomer trodde p den och lrde ut den i sin undervisning. Sistatimmesprincipen anvndes fr att bekmpa kampanjen fr kortare arbetstid; lnefondsdoktrinen anvndes fr att bekmpa kampanjen fr hgre ln. Arbetare gick in i fackfreningar och brjade strejka drfr att de ville ha lnefrhjning. Vanvett, sade nationalekonomerna. Varfr? Jo, drfr att det bara fanns en viss fond fr utbetalningen av lner. Och det fanns ett visst antal lntagare. Den ln som arbetarna fick berodde p dessa tv faktorer. Och s var det med den saken. Fackfreningarna kunde inte gra ngonting t det. John Stuart Mill uttryckte saken p fljande stt: Lnerna beror uteslutande p den relativa storleken av kapital och befolkning, och till yttermera visso kan de under konkurrensens regler inte pverkas av ngonting annat. Lnerna ... kan inte stiga annat n drigenom att de sammanlagda fonder som anvnds fr att leja arbetare kas eller genom att arbetarantalet minskar; inte heller kan lnerna sjunka annat n genom att antingen de fonder som anvnds fr att betala arbetarna minskar eller genom en kning av det antal arbetare som skall ha betalt. Mycket enkelt. Det fanns inget hopp fr arbetarna utom om fonden tilltog i omfng eller antalet arbetare sjnk. Om ngra av arbetarna var tjockskalliga nog att insistera p att hgre lner behvdes fr att hlla dem vid liv, kunde de f en lektion i elementr matematik: Det r ingen ide att protestera mot de fyra rknestten. Frgan om lner r en frga om division. Man beklagar sig ver att kvoten r fr liten. Men hur mnga stt finns det att gra den strre? Tv stt finns. Antingen gr man tljaren strre medan nmnaren frblir densamma, och d blir kvoten strre; ... eller ocks minskar man nmnaren medan tljaren frblir densamma, och d blir kvoten ocks strre. Det r alltihop mycket klart och tydligt. Det finns tv stt att f hgre lner. Den andra utvgen att minska nmnaren, d.v.s. minska antalet arbetare, knde arbetarna till sedan gammalt. Malthus hade kallat det moralisk terhllsamhet. Det frsta sttet, att ka tljaren, d.v.s. ka storleken p lnefonden kunde enligt Senior stadkommas genom att tillta envar att utveckla sig p det stt han av erfarenhet vet r riktiggast; genom att befria industrin frn den mngd restriktioner, frbud och skyddstullar som parlamentet i vlmenande okunnighet, av medlidande eller av nationell avundsjuka utarbetat fr att krossa dessa anstrngningar eller leda dem p fel spr. Lt affrsmnnen skta sig sjlva, s blir resultatet mera pengar i den fr lner avsatta fonden. Detta instmde affrsmnnen hjrtligt i. Teorin var fabriksidkarnas och nationalekonomernas standardsvar nr arbetarna och fackfreningarna kom med sina krav. Arbetarna hade ingen anvndning fr teorin drfr att de visste att den var falsk. De visste att det var den fackliga verksamheten som gav dem hgre lner. De trodde inte att det fanns en i frvg bestmd fond ur vilken de fick sina lner. Vad de hade lrt sig i praktiken fick sin bekrftelse i teorin av Francis Walker, en amerikansk nationalekonom som r 1876 tog hl p teorin med fljande argument: En populr teori betrffande lnerna ... grundar sig p antagandet att lner utbetalas frn kapital, som utgr det hopsparade resultatet av tidigare arbetsinsatser. Drfr, frklarar man, mste lnerna rtta sig efter hur mycket kapital som hopsparats. I motsats hrtill hvdar jag att lnerna utbetalas ... ur

115 den lpande produktionen och det r allts efter den som lnerna mste rtta sig. En arbetsgivare betalar lner fr att anstlla arbetskraft, inte fr att gra slut p en fond med pengar som han kanske har i sin go ... Arbetsgivaren kper arbetskraft med tanke p vad arbetskraften producerar; och det r sledes produktionen som bestmmer vad han har rd att betala i lner ... Det r fr den fortsatta produktionens skull som man anstller arbetare, inte alls drfr att arbetsgivaren har en fond som han mste betala ut; och det r produktens vrde ... som bestmmer storleken p de lner som kan betalas ut, inte alls den frmgenhet som arbetsgivaren ger eller frfogar ver. Det r slunda produktionen och inte kapitalet som motiverar hur mnga arbetare som anstlls och vad de fr i ln. Walker gav r 1876 talrika exempel ur livet i Amerika fr att bevisa att teorin var ren och skr lgn. Och sju r innan Walker till sist satte sista spiken i lnefondsteorins likkista, erknde till och med nationalekonomerna att denna naturlag inte alls hade ngon giltighet. John Stuart Mill hade i sin bok Principles of Political Economy, som frst publicerades r 1848, gjort mycket fr att popularisera denna lrosats; nr han i maj 1869 anmlde en bok fr Fortnightly Review, tog han tillbaka sina ord p fljande stt: Den lrosats, som de flesta nationalekonomer (mig sjlv inbegripen) hvdat och som betraktat det som omjligt att sammanslutningar inom arbetslivet skulle kunna medverka till att hja lnerna utan mjligen ngot tidigare skulle kunna uppn en lnehjning som konkurrensen p marknaden nd skulle ha frambragt dem frutan denna lrosats har bervats sin vetenskapliga grundval och mste kastas p sophgen. Detta var modigt handlat av J. S. Mill. Han hade begtt ett misstag och han erknde den saken. Men fr arbetarna var det fr sent denna lrosats hade plgat dem under mer n ett halvsekel. De hade fga anvndning fr en vetenskap som gav fienden en hel arsenal fr kanonbeskjutning varje gng arbetare frskte gra en framstt; de hade fga anvndning fr en vetenskap som inte gav dem ngot hopp alls om att de ngonsin skulle frbttra sin stllning i livet; de hade fga anvndning fr en vetenskap som i alla livets skiften gick arbetsgivarklassens renden. Att arbetarna hade skl att till denna grad misstro nationalekonomin erkndes av en av de ledande anhngarna av den klassiska skolan professor J. E. Cairnes. I sina Essays in Political Economy, som publicerades r 1873, ppekade Cairnes att nationalekonomin hade blivit ett vapen fr bourgeoisin som klass: Den politiska ekonomin upptrder ofta, speciellt nr den vnder sig till arbetarklassen, som en dogmatisk lag bestende av fixa och frdiga regler, ett system som utfrdar dekret sanktionerar ett socialt arrangemang och frdmer ett annat, och krver fullstndig lydnad av mnniskorna. Nr vi nu betnker vilken sorts dekret som vanligen delgives vrlden i den Politiska Ekonomiens namn dekret som formar sig till ett godknnande av den existerande samhllsformen som i det nrmaste perfekt tror jag att vi kan frst den avsky och den vldsamma opposition som bests dem frn mnniskor som har sina egna skl fr att inte dela den ohmmade beundran fr vra aktuella industriella arrangemang som man brukar finna hos vissa populra uttolkare av s kallade ekonomiska lagar. Nr en arbetare fr veta att den Politiska Ekonomien frdmer strejker ... betraktar arbetstidsbegrnsning med yttersta misstro, men gillar ackumuleringen av kapital och sanktionerar marknadsnivn p lner, frefaller det inte alltfr onaturligt att han reagerar genom att frklara: eftersom den Politiska Ekonomien r mot arbetaren, d br arbetaren vara emot den Politiska Ekonomien. Det verkar inte onaturligt att denna nya lag skulle ses med yttersta misstnksamhet, som ett system som av allt att dma funderats ut i arbetsgivarens intresse, och som arbetarna gr klokt i att frdma och ta avstnd ifrn. Det var sant att den Politiska Ekonomien var mot arbetaren. Det var ocks sant att den var fr affrsmannen i synnerhet den engelska affrsmannen. Den klassiska ekonomins lror

116 spred sig till Frankrike och Tyskland, och under artonhundratalets frsta kvartssekel var de bermda bcker i nationalekonomi som publicerades i dessa lnder framfr allt versttningar eller kommentarer till vad de engelska klassiska nationalekonomerna skrivit. Men efter hand blev det alltmer tydligt, att den klassiska lran inte bara var affrsmannens lra utan ocks i vissa avseenden var den engelske affrsmannens lra. Det frhll sig inte ndvndigtvis s, att de klassiska nationalekonomerna medvetet hade fresatt sig att hjlpa den engelske affrsmannen. Det hade inte behvts. Eftersom de bodde i England vid en viss tidpunkt, var det oundvikligt att deras ider pverkats av omgivningen. S hade skett och nationalekonomer och affrsmn i andra lnder upptckte det frhllandet. Ta frihandeln till exempel. Adam Smith hade predikat frihandel, och Ricardo och hans anhngare hade ocks gjort det. De var fr internationell frihandel; det var inte bara inrikes barrirer fr handeln som mste rivas ned, utan i lika hg utstrckning barrirerna mellan olika lnder. Ricardo frsvarar det fria internationella handelsutbytet mycket klart: Under ett system med fullstndigt fri handel gnar naturligtvis varje land sitt kapital och sin arbetskraft t den sorts verksamhet som lnar sig bst fr det. Denna strvan efter individuella frdelar r p ett underbart stt frknippat med det universella goda ... Genom att stimulera industrin, genom att belna uppfinningsrikedomen, och genom att p effektivare stt utnyttja den srskilda fallenhet varje land ftt av naturen, stadkommer frihandeln den mest effektiva och mest ekonomiska arbetsfrdelningen; medan den genom att ka den allmnna produktionen utsprider vinsten och sammanbinder med ett gemensamt band det universella samhllet av nationer i hela den civiliserade vrlden. Det r denna princip som bestmmer att vin skall produceras i Frankrike och Portugal, att spannml skall odlas i Amerika och Polen, och att metallprodukter och andra varor skall fabriceras i England. Ricardo kan ha rtt eller fel i frga om den hr principen. Men en sak r klar: Vad betrffar England vid den tid d han skrev hade han fullkomligt rtt. Den industriella revolutionen hade kommit till England frst; engelska fabriksidkare hade legat i startgroparna fre fabriksidkare i ngon annan del av vrlden i vad gllde metoder, maskiner och transportmjligheter; engelsmnnen kunde tcka hela jorden med sina fabriksprodukter och de var redo att gra det. Och drfr var internationell frihandel ngonting som alldeles avgjort passade dem. Av just det sklet passade frihandeln inte affrsmn i andra lnder. Alexander Hamilton i Amerika instiftade skyddstullar under George Washingtons regering. Andra lnder hade ocks sina tullmurar, men under den engelska klassiska nationalekonomins inflytande brjade de flirta med tanken p frihandel. r 1841, just vid den tidpunkt d den engelska schlagern om den internataionella frihandelns frtjnster brjade bli en slagdnga i andra lnder, angrep Friedrich List frihandelsidn. List var tysk, och i den tidens Tyskland var industrin nnu ung och outvecklad. Han hade tillbringat ett par r i Frenta staterna, dr han fann att samma sak gllde den amerikanska industrin. List sg att om internationell frihandel infrdes, skulle det ta industrin i lnder som inte befann sig p samma utvecklingsniv som England lng tid att hinna i kapp England om de ngonsin gjorde det. Han sade att han var positivt instlld till frihandel men frst sedan de mindre utvecklade lnderna hade hunnit i fatt de mera utvecklade. Varje nation som har oturen att ligga efter andra i frga om industri, handel och sjfart, trots att den besitter intellektuella och materiella resurser fr att utveckla just de nringarna, mste frst av allt strka sin egen individuella makt fr att bli kapabel att fritt konkurrera med mer avancerade nationer. Han sade att billiga varor inte betydde allt, att billiga varor kunde kpas till ett alltfr hgt pris. Vad som gjorde ett land mktigt var inte dess rikedomar i ett visst givet gonblick utan

117 dess frmga att frambringa rikedomar. Rikedomarnas orsaker r ngot helt annat n rikedomarna sjlva. En person kan ga rikedomar ... men om han inte har mjlighet att producera ting av strre vrde n dem han konsumerar kommer han att bli allt fattigare ... Frmgan att producera rikedomar r drfr oerhrt mycket viktigare n rikedomarna i sig ... Och detta r nnu mera sant nr det gller hela nationer ... n nr det gller enskilda individer. List antyder att England som blivit en stormakt innan frihandeln var dess motto, nu frskte gra det omjligt fr andra lnder att flja dess exempel: Det r ett slugt knep som ofta anvndes, att ngon som har kommit upp i topp sparkar undan stegen fr att berva andra mjligheten att klttra upp efter honom. List fresprkar drfr varmt skyddstullar och tullmurar, bakom vilka industrier som befinenr sig i sin linda frskras om en hemmamarknad och drfr kan vxa till dess de str p egna ben. Frst nr de blivit tilrckligt stora och starka kan de sndas in i frihandelsvrlden och slss. List var en inflytelserik talesman fr det nationella i motsats till det internataionella ekonomiska systemet. Hans ider hade stort inflytande framfr allt i Tyskland och i Frenta staterna. List, som kraftigt uttalade sig fr protektionism mot den frihandelsdoktrin som Adam Smith och dennes anhngare predikat, var en av ett vxande antal avfllingar frn tron p den klassiska skolans ofelbarhet. Den klassiska ekonomin som var s populr och s inflytelserik under frsta hlften av artonhundratalet, brjade under andra hlften frlora en del av sin styrka. Samtidigt brjade det upptrda skrifter av en man, som samtidigt som han accepterade en del av de principer som klassikerna hvdade, frde dem till helt andra slutsatser. Han var ocks tysk. Han hette Karl Marx.

18. Arbetare i alla lnder, frenen er!

Om jag bara hade en miljon! Hur ofta har vi inte, ni och jag, lekt med denna frtjusande ide. Vi fr den fr det mesta nr vi lser tidningarna och ser frnjda anleten p folk som vunnit p tipset eller p penninglotteriet. P samma stt har det alltid funnits folk som tillbringat en stor del av sin tid med att spekulera fram bttre samhllen n det de sjlva lever i. Ofta har sdana spekulationer aldrig kommit frbi dagdrmsstadiet; men ibland har dessa drmmare verkligen gett sin fantasi fritt utlopp, trget arbetat p sina ider och fullbordat sina utopier visioner av framtidens idealsamhlle. I sjlva verket var uppgiften inte svr. Nstan vem som helst med lite fantasi kunde bygga en utopi. Allt man behvde gra var att se sig omkring, och s visste man vad man ville undvika. Man sg fattiga mnniskor verallt; i sin utopi eliminerade man fattigdomen. Man sg slseri i produktionen och distributionen av varor; i sitt utopiska framtidsland formulerade man en metod fr produktion och distribution som var till hundra procent effektiv. Man sg orttvisor av alla slag; i sitt Utopia sg man till att det fanns rttrdiga domstolar med rttrdiga domare (eller man kunde rentav arrangera s att det inte alls behvdes ngra domstolar eller domare). Man sg sjukdomar, elnde, olycka; i sitt Utopia gav man var och en hlsa, rikedom och lycka. Det kanske allra viktigaste fr alla utopistiska planerare, var att avskaffa kapitalismen. Hos det kapitalistiska systemet sg man bara ondska. Det var slsaktigt och orttvist. Utopisterna ville ha ett planerat samhlle som skulle vara effektivt och rttrdigt. Under kapitalismen levde det ftal personer som inte arbetade i bekvmlighet och lyx drfr att de gde produktionsmedlen. Utopisterna sg i det gemensamma gandet av produktionsmedlen ett stt att skapa ett bttre liv. Och i sina visioner av framtida samhllen sg de till att de mnga som

118 utfrde arbetet skulle leva i bekvmlighet och lyx drigenom att de gde produktionsmedlen. Detta var socialism och det var utopisternas drm. Och sedan kom Karl Marx. Han var ocks socialist. Han ville ocks frbttra arbetarklassens villkor. Han ville ocks ha ett planerat samhlle. Han ville ocks att produktionsmedlen skulle gas av hela folket. Men och det r mycket vsentligt han planerade inte fr ngot Utopia. Han skrev praktiskt taget ingenting om hur det framtida samhllet skulle fungera. Han var oerhrt intresserad av samhllet sdant det varit, hur det uppstod, utvecklades och frfll, till dess det blev det nutida samhllet; han var oerhrt intresserad av detta nutida samhlle drfr att han ville upptcka krafter i det som skulle frambringa ytterligare frndringar och stadkomma framtidens samhlle. Men han hade nstan inget intresse fr morgondagens ekonomiska institutioner. Han anvnde nstan all sin tid till att studera de ekonomiska institutioner, som fanns i dagens samhlle. Han ville veta vad det var som fick hjulen att snurra runt i det kapitalistiska samhlle i vilket han levde. Hans frmsta arbete heter Kapitalet en kritisk analys av den kapitalistiska produktionen. Det var genom sin analys av det kapitalistiska samhllet som Marx kom till slutsatsen att socialismen skulle komma han drmde inte om det, s som utopisterna hade gjort. Marx trodde att socialismen skulle bli verklighet som resultat av bestmda krafter i samhllet, med en organiserad revolutionr arbetarklass som behvdes fr att infra socialismen. Den klassiska nationalekonomin kan kallas affrsmannens nationalekonomi drfr att affrsmannen i den kunde finna hjlp och hugsvalelse. P liknande stt kan man kalla Marx nationalekonomi fr arbetarnas nationalekonomi, drfr att arbetaren i den kunde finna sin viktiga plats i tillvarons schema och drigenom f hopp fr framtiden. Grunden fr Marx ekonomiska lra r tesen att det kapitalistiska systemet baserar sig p exploaterandet av arbetarna. Det var ltt att se att under slaveriets tid arbetaren d.v.s. slaven levde under hrda villkor. Det var alla eniga om. De mera mhudade blev till och med upprrda: Chockerande! Att en mnniska ska arbeta t en annan r fullkomligt felaktigt! Det r sknt att slaveriet har avskaffats! P liknande stt var det ltt att under feodaltiden se att arbetaren d.v.s. den livnegne ocks hade det svrt. Han, liksom slaven, var tvungen att arbeta fr en annan person herremannen. Han arbetade lt oss sga fyra dagar i veckan p sin egen jord och de vriga tv p herremannens gor. I bda fallen var det uppenbart att arbetaren exploaterades. Men det var inte lika ltt att inse att arbetaren i det kapitalistiska samhllet fortfarande exploaterades. Arbetaren handlade av egen fri vilja. Till skillnad frn slaven eller den livegne behvde han inte arbeta t en slavgare eller en herreman. I princip kunde han arbeta eller lta bli, alltefter sin egen nskan. Nr han hade valt ut den arbetsgivare han ville arbeta t, mottog han sin ln fr arbetet vid veckans slut. Detta var vl nd en annan sak det kunde vl inte vara frga om exploatering av arbetskraften? Marx var av en annan uppfattning. Han frklarade att arbetaren i det kapitalistiska samhllet exploaterades i lika hg grad som i slavsamhllet eller i det feodala samhllet. Marx frklarade att exploateringen i det kapitalistiska samhllet var dold, maskerad. Han slet bort masken genom sin teori om mervrdet. I sin mervrdesteori vertar Marx Ricardos arbetsvrdesteori, som i vxlande utstrckning anammas av de flesta klassiska ekonomerna frn Adam Smith till John Stuart Mill. Enligt

119 denna lra beror varornas vrde p den mngd arbete som erfordras fr att producera dem. Marx citerar en bermd nationalekonom, Amerikas Benjamin Franklin, som var anhngare av denna teori. Marx skriver: Den frejdade Franklin, en av de frsta nationalekonomer efter William Perry som frstod rikedomens natur frklarar: Eftersom handel inte r ngonting annat n utbyte av arbetskraft mot arbetskraft br man mta vrdet av alla nyttigheter med arbetskraften som mttstock. Marx skiljer mellan nyttigheter i allmnhet och varor. Produktionen av varor r utmrkande fr det kapitalistiska samhllet. I de samhllen dr det kapitalistiska produktionssttet r frhrskande upptrder rikedomen som en oerhrd anhopning av varor, dr den enskilda varan r ett slags elementarform. Vr underskning brjar drmed med en analys av varan. En nyttighet vergr till att bli vara nr den produceras, inte fr omedelbar konsumtion utan fr varuutbyte. En rock som en man frfrdigar fr egen rkning r inte ngon vara. Man kan frfrdiga en rock fr att slja den t ngon annan i utbyte fr pengar eller en annan artikel och drmed r den d en vara. Den som direkt tcker sina behov med produktion av sitt eget arbete, skapar nyttigheter men inte varor. Fr att producera det senare mste han inte producera enbart nyttigheter utan bruksvrden fr andras rkning, samhlleliga bruksvrden. Den mnniska som frfrdigar en rock, inte fr att han sjlv skall bra den utan fr utbyte, fr frsljning, har producerat en vara. Nu r den viktiga frgan hur mycket man kommer att f fr varan nr man arrangerar ett utbyte. Vad bestmmer vrdet av denna vara? Jmfr denna rock med en annan handelsvara ett par skor. Som nyttigheter som skall tillfredsstlla mnskliga behov verkar de inte ha mycket gemensamt. Inte heller har de mycket gemensamt med andra varor brd, blyertspennor, korvar etc. Men de kan bara bytas mot varandra om de har ngot gemensamt, och det de har gemensamt, sger Marx, r att de r produkten av arbete. Alla varor r produkter av arbete. Vrdet, d.v.s. det man ger fr en vara, bestms av den mngd arbete som lagts ned p den. Och mngden arbete mtes genom dess varaktighet d.v.s. arbetstiden. Vi ser d att det som bestmmer en varas vrde r den mngd arbete som r socialt ndvndig eller den arbetstid som r socialt ndvndig fr produktionen av artikeln i frga ... Vrdet av en vara frhller sig till vrdet av en annan p samma stt som den arbetstid som erfordras fr produktionen av den ena varan frhller sig till den erforderliga arbetstiden fr produktionen av den andra. Om det tog sexton timmar att producera rocken, medan det tog tta timmar att producera skorna, r rocken allts vrd dubbelt s mycket, och en rock bytes d mot tv par skor. Marx insg att det inte rrde sig om alldeles samma sorts arbete i de bda fallen rocken representerade det arbete som lagts ned av spinnaren, vvaren, skrddaren o.s.v.; medan ett annat slags arbete lades ned p skorna. Men, frklarar Marx, allt arbete r detsamma, och drfr jmfrligt, drfr att det alltid rr sig om mnsklig arbetskraft som frbrukas. Yrkesutbildad och icke yrkesutbildad arbetskraft r jmfrlig. Den frra r helt enkelt en multiplikationsprodukt av den senare, vilket har till fljd att exempelvis en timmes yrkesutbildad arbetskraft motsvarar tv timmar icke yrkesutbildad. Drfr bestms vrdet av en vara, sger Marx, av den socialt ndvndiga arbetstid som krvs fr att producera den. Men, invnder lsaren, det skulle ju innebra, att en vara som tillverkas av en trg och ineffektiv arbetare vore vrd mera n en vara som produceras av en skicklig och snabb arbetare, eftersom det skulle ta lngre tid fr den trge arbetaren att gra den frdig. Marx frutsg den invndningen och svarade p fljande stt: Om vrdet av en vara beror p den mngd arbete som lggs ned p dess produktion, kan det tyckas att ju latare eller klumpigare arbetaren r, desto vrdefullare blir varan, ty desto lngre blir d den

120 arbetstid som behvs fr att frdigstlla den. Det skulle emellertid vara ett sorgligt misstag att tro ngonting sdant. Man erinrar sig att jag anvnt ordet samhlleligt arbete och det ryms mycket i denna bestmning samhllelig. Nr man sger att en varas vrde bestms av den mngd arbete som anvnts eller kristalliserats i den, menar vi den mngd arbete som r ndvndig fr dess produktion i ett givet samhllstillstnd, under vissa sociala genomsnittsfrhllanden inom produktionen, med en given genomsnittlig intensitet och genomsnittlig skicklighet hos den arbetskraft som utnyttjas. I en fabrik som sysselstter lt oss sga tv hundra arbetare, kommer ngra att arbeta bttre n de vriga. Men det r en genomsnittlig kvalitet p arbetet. De som arbetar bttre n detta genomsnitt vgs upp av dem som hamnar under genomsnittet. Antag att den genomsnittliga eller socialt ndvndiga arbetstid som tgr fr att framstlla en rock r sexton timmar. Vissa arbetare behver mindre tid, andra mer, men detta r smrre avvikelser frn standardtiden. P samma stt frhller det sig med produktionsmedlen, de maskiner som arbetskraften begagnar sig av nr den frambringar varor. I textilindustrin i dess helhet, kan det intrffa att vissa fabriker arbetar med frldrade vvstolar. Somliga anvnder i stllet de allra senaste modellerna, som i allmnhet inte har infrts inom industrin. Men hr finns terigen en genomsnittlig niv p utrustningen det som ligger ovanfr och nedanfr vger upp vartannat och drfr motsvaras den socialt ndvndiga arbetstiden av genomsnittlig arbetskraft som anvnder genomsnittliga instrument. Detta vxlar naturligtvis beroende p tid och plats, men vid en viss tidpunkt i ett givet land finns en genomsnittsstandard som arbetskraften och produktionsmedlen anpassar sig till. n sen d? Antag att vi medger att vrdet p en vara bestms av den arbetstid som r socialt ndvndig fr att producera den. Hur bevisar man drmed att arbetskraften exploateras i det kapitalistiska samhllet, att den egendomsgande klassen lever av den egendomslsa klassens arbete? Hur bevisar man drmed att arbetaren, liksom den livegne, bara arbetar en del av tiden fr egen rkning och resten av tiden fr sin chef? Man kan bevisa alltsammans. Lnearbetaren i det kapitalistiska samhllet r en fri man. Han tillhr inte ngon slavgare, och inte heller r han fjttrad till jorden som under livegenskapen. Vi har redan sett (i kapitel 14) hur han befriades inte bara frn sin herre utan ocks frn produktionsmedlen. Vi har sett hur produktionsmedlen (jord, verktyg, maskiner o.s.v.) kom att gas av en liten grupp och inte lngre allmnt frdelades bland alla arbetare. De som inte sjlva ger produktionsmedlen kan endast tjna sitt uppehlle genom att hyra ut sig fr ln till produktionsmedlens gare. Naturligtvis sljer inte arbetaren sig sjlv till kapitalisten (det skulle gra honom till slav), men han sljer den enda vara han ger sin frmga att arbeta, sin arbetskraft. Fr att kapitalgarens pengar skall frvandlas till kapital mste han drfr p arbetsmarknaden trffa den frie arbetaren, fri i den dubbla innebrden att han som fri person frfogar ver sin arbetskraft som ver en vara, och att han andra sidan inte har ngon annan vara till salu, saknar allt som behvs fr att han ska kunna sjlv utnyttja sin arbetskraft. Till vilken kurs mste denne frie arbetare slja sin handelsvara det vill sga, vad r vrdet av hans arbetskraft? Arbetskraftens vrde bestms liksom vrdet av varje annan vara genom den mngd arbete som behvs fr att producera den. Med andra ord: vrdet av arbetarens arbetskraft r detsamma som vrdet av allting som han behver fr att leva och fr att bilda familj (eftersom tillgngen p arbetskraft mste vidmakthllas). Summan hrav vxlar med tid och omstndigheter (mellan Kina och USA r skillnaden exempelvis mycket stor). Arbetaren fr ln i gengld fr sin arbetskraft. Den lnen tenderar alltid att bli lika stor som den summa

121 pengar han behver fr att kpa de varor som fordras fr att terstlla arbetskraften bde hos honom sjlv och hans barn. Marx uttrycker saken p fljande stt: Arbetskraftens vrde motsvarar vrdet av vad som behvs fr att frsrja en arbetare ... Hans frsrjningsmedel ... mste rcka till fr att uppehlla honom i hans normala tillstnd som en arbetande individ. Hans naturliga behov, mat, klder, brnsle och bostad, varierar allt efter klimatiska och andra frhllanden i hans land. andra sidan betingas hans s kallade ndvndiga behov ... av den historiska utvecklingen, och beror drfr i stor utstrckning p hur lngt civilisationen ntt i ett land ... p de varor och de ansprk p livet som de fria arbetarna har skaffat sig ... Arbetskraftens gare r en ddlig varelse ...Den arbetskraft som undandrages marknaden genom frslitning och frnflle mste stndigt ersttas med en tminstone lika stor myckenhet av arbetskraft. Drfr mste i de frsrjningsmedel som r ndvndiga fr produktionen av arbetskraft innefattas ocks vad som behvs fr arbetarens ersttare d.v.s. hans barn fr att detta slags egenartade varugare skall kunna fortstta existera p marknaden. Detta innebr helt enkelt att arbetaren fr sin arbetskraft kommer att f en ln, som ntt och jmnt rcker fr att hlla honom och hans familj vid liv, och (i en del lnder) ytterligare ngot fr att kpa radio, bil eller en enstaka biobiljett. Lgg mrke till att Marx i ovanstende citat talar om detta slags egenartade varugare. Vad r s egenartat hos arbetarens vara, hans arbetskraft? Jo, till skillnad frn alla andra varor kan den skapa mer vrde n den sjlv r vrd. Nr arbetaren hyr ut sig sljer han sin arbetskraft inte bara fr den tid det tar att producera vrdet av hans egen ln utan fr hela arbetsdagen. Om arbetsdagen r tio timmar, och den tid som behvs fr att producera vrdet av arbetarens ln r sex timmar, d terstr fyra timmar under vilka arbetaren arbetar inte fr sin egen rkning utan fr sin arbetsgivare. De sex timmarna kallar Marx ndvndig arbetstid, de fyra timmarna merarbetstid. Av vrdet p den totala produkten av de tio timmarnas arbete, r sex tiondelar ln och fyra tiondelar mervrde, som vertas av arbetsgivaren och utgr hans vinst. Vrdet av en vara bestms av den totala mngd arbete som den innehller. Men en del av den arbetsmngden utgr ett vrde fr vilket en motsvarighet har betalats ut i form av ln; en del utgr ett vrde fr vilket ingen motsvarighet betalas. En del av det arbete varan innehller r betalt arbete; en del r obetalt arbete. Genom att slja varan till dess vrde, d.v.s. som kristalliseringen av den totala mngd arbete som lagts ned p den, mste kapitalisten ndvndigtvis slja den med vinst. Han sljer inte bara vad som kostar honom sjlv en motsvarande summa, utan han sljer ocks ngonting som inte har kostat honom ett re, fastn det har kostat arbete fr hans anstllda. Kostnaden av varan fr kapitalisten och dess verkliga kostnad r tv olika saker. Jag ppekar drfr nnu en gng, att normal och genomsnittlig vinst r resultatet av att man sljer varor inte ver utan till deras verkliga vrde. Marx mervrdesteori lser allts mysteriet hur arbetskraften exploateras i det kapitalistiska samhllet. Lt oss sammanfatta hela processen i ngra korta meningar: Det kapitalistiska systemet gnar sig t att producera nyttigheter fr frsljning, varor. Vrdet av en vara bestms av den socialt ndvndiga arbetstid som har lagts ned p att producera den. Arbetaren ger inte produktionsmedlen (jord, verktyg, fabriker etc.). Fr att leva mste han slja den enda vara han verkligen ger, nmligen sin arbetskraft.

122 Vrdet av hans arbetskraft r i likhet med vrdet av andra varor den mngd som behvs fr att reproducera den i detta fall den summa som behvs fr att hlla honom vid liv. Den ln som utbetalas till honom motsvarar drfr bara vad som r ndvndigt fr hans uppehlle. Men denna vrdemngd kan arbetaren producera utan att utnyttja mer n en del av sin arbetsdag. Detta innebr att arbetaren bara under en del av arbetstiden arbetar fr egen rkning. Resten av tiden arbetar han fr sin chef. Skillnaden mellan vad arbetaren mottar i ln och vrdet av den vara han producerar r mervrde. Mervrdet gr till arbetsgivarna garna av produktionsmedlen. Detta r kllan till de vinster, de kapitalrntor, den avkastning som gr till de besuttna klasserna. Mervrdet r mttstocken p exploateringen av arbetskraften i det kapitalistiska systemet. De utopiska socialisterna bekymrade sig d de utarbetade sina utopier mycket lite om huruvida de stora industriella krafter som var i verksamhet i samhllet skulle tillta den planerade frndringen. De trodde att allt som behvdes var att formulera en plan fr ett idealsamhlle, gra de mktiga eller de rika (eller bda) intresserade av fretaget, gra ett experiment i liten skala, och drefter helt lita till folks inneboende frnuft fr att gra fretaget till verklighet. Slunda skrev den bermde engelske socialisten Robert Owen en bok vars genomgende tema kan utlsas av dess titel, Bok om den Nya Moraliska Vrlden. Manar han arbetarklassen till revolt fr att stadkomma en vergng till detta nya samhlle? Ingalunda. I slutet av boken infogar han ett brev till Hans majestt William IV, kung av England. Det lyder: Boken ... utvecklar de grundlggande principerna fr en Ny Moralisk Vrld, och lgger allts en ny grund p vilken man kan teruppbygga samhllet och terskapa den mnskliga rasens karaktr ... Samhllet har utvecklats till fljd av grundlggande fel i inbillningskonsten, och alla institutioner och sociala arrangemang ver hela vrlden har baserat sig p dessa fel ... under ert styre, Ers Majestt, kommer med all sannolikhet frndringen frn detta system med alla dess onda fljder, till ett annat som baserar sig p sjlvklara sanningar och tillfrskrar alla mnniskor lycka, att uppns. Och den bermde franske socialisten Charles Fourier riktade sig inte heller till arbetarklassen utan till folk med pengar som skulle hjlpa till att frverkliga hans experiment med en ny samhllsordning: Vid ett tillflle tillknnagav Fourier offentligen att han tnkte vara hemma varje dag vid ett srskilt klockslag fr att vnta p vilken filantrop som helst som knde sig upplagd att ge honom en miljon francs fr att utveckla en koloni baserad p Fouriers principer. I tolv r var han drefter hemma varje dag punktligt vid middagstiden och vntade p denne generse frmling, men ack! ingen miljonr visade sig. Anhngarna av Saint-Simon, en annan fransk socialist, var fraktfullt instllda till Fouriers frslag. Men de trodde ocks att samarbete med bourgeoisin var ndvndig fr att vgabringa sociala frndringar. I sin tidning Le Globe, publicerade de den 28 november 1831 en artikel under fljande avsljande rubrik: Arbetarklassen kan inte resa sig om inte verklassen strcker ut handen. Det r frn den senare som initiativet mste komma.

123 Marx frljligade dessa utopiska frslag. Han ansg dem vara fantasier. I Kommunistiska manifestet, som Marx skrev tillsammans med sin vn och medarbetare Friedrich Engels (Engels publicerade volymerna II och III av Kapitalet, som lmnats ofullbordade vid Marx dd), visar de sitt ogillande av de utopiska socialisterna. De vill frbttra villkoren fr alla samhllsmedlemmar, till och med de mest gynnade. Av den anledningen vnder de sig vanligtvis till samhllet i dess helhet, utan att gra skillnad p klasser; nej, med frkrlek till den styrande klassen. Hur kan mnniskor, nr de en gng frstr sitt eget system, undg att dri se den bsta mjliga planen fr det bsta mjliga tillstndet inom samhllet? Av den anledningen frkastar de all politisk och framfr allt all revolutionr aktion; de nskar n sina ml med fredliga medel, och sker med sm experiment som r dmda till misslyckande och genom exemplets makt bereda vgen fr sitt nya sociala Evangelium... De drmmer fortfarande om frverkligandet av sina sociala utopier, om att bilda isolerade falanstrer (Fourier), om att etablera kolonier i hemlandet, om att upprtta ett Litet Icarien (Etienne Cabet, en annan fransk socialist) ett dussin olika upplagor av det Nya Jerusalem; och fr att frverkliga alla sina luftslott tvingas de att vdja till bourgeoisins sentimentalitet och plnbcker. Det var i synnerhet vdjandet till bourgeoisins sentimentalitet och plnbcker som irriterade Marx och Engels. Vad dem anbelangade mste det nya samhllet skapas inte genom den styrande klassens anstrngningar utan snarare genom arbetarklassens revolutionra aktion. I brev till Bebel, Liebknecht och andra tyska radikaler uttryckte de sig i september 1879 mycket klart p den punkten: I nstan fyrtio r har vi betonat klasskampen som historiens omedelbara drivkraft, och speciellt d klasskampen mellan bourgeoisin och proletariatet som r den verkliga hvstngen fr den moderna sociala revolutionen; det r drfr omjligt fr oss att samarbeta med folk som nskar rensa bort denna klasskamp ur rrelsens program. Nr Internationalen bildades formulerade vi uttryckligen stridsropet: arbetarklassens befrielse mste vara dess eget verk. Vi kan drfr inte samarbeta med mnniskor som sger att arbetarna r alltfr obildade fr att befria sig sjlva och allts frst mste befrias uppifrn av filantropiska verklassborgare och smborgare. Vad menade Marx och Engels nr de kallade klasskampen den omedelbara drivkraften i historien och klasskampen mellan bourgeoisin och proletariatet den stora hvstngen fr den moderna sociala revolutionen? Svaret p dessa frgor finner man bara om man studerar deras stt att betrakta historien. Vilken r din historiefilosofi? Tror du att historiska hndelser framfr allt r en frga om slumpens spel, att de bara r hndelser som inte har ngot genomgende sammanhngande tema? Eller tror du att historiska frndringar beror p idernas makt? Eller tror du att historiska hndelser kan spras till inflytandet av stora mn? Om du tillhr ngon av dessa filosofiska skolor, d r du inte marxist. Den historiska skola som Marx grundade och vars mest briljanta uttolkare han sjlv r, frklarar historiens rrelse, de frndringar som ger rum i samhllet, som resultatet av de ekonomiska krafterna i samhllet. Enligt den skolan r saker och ting inte oberoende av varandra utan beror sinsemellan; historien frefaller kanske att vara ett virrvarr av oordnade fakta och hndelser; men i verkligheten r den inte ngot virrvarr; den fljer ett definitivt mnster av lagar som kan upptckas och kartlggas. Engels frklarar bakgrunden till Marx historiefilosofi p fljande stt: I detta system och detta r dess stora frtjnst har hela vrlden, i dess naturliga, historiska och intellektuella

124 aspekt, fr frsta gngen framstllts som en process d.v.s. i stndig rrelse, frndring, omformning, utveckling och ett frsk grs att spra det inre sammanhang som gr all denna rrelse och denna utveckling till en sammanhngande helhet. Frn denna synpunkt framstr mnsklighetens historia inte lngre som en malstrm av meningslsa ider ... utan som mnniskans egen utvecklingsprocess. Varje civilisations nringsliv, politik, lagar, religion, utbildning hnger samman; varje del beror av de vriga och r vad den r p grund av de vriga. Av alla dessa krafter r den ekonomiska faktorn den viktigaste och den mest grundlggande. Hrnstenen i denna byggnad r de relationer som existerar mellan mnniskorna i deras egenskap av producenter. Mnniskors stt att leva beror p deras stt att skaffa sig sitt uppehlle genom det produktionsstt som rder inom varje givet samhlle vid en viss bestmd tidpunkt. Marx uttrycker saken p fljande stt: Genom mina forskningar kom jag till slutsatsen att rttsfrhllandena lika lite som statsformerna kan frsts isolerade eller frklaras genom det mnskliga frnuftets s.k. allmnna framtskridande, utan tvrtom har sitt ursprung i de materiella levnadsfrhllandena ... I sitt livs samhlleliga produktion trder mnniskorna i bestmda produktionsfrhllanden ... Dessa produktionsfrhllanden motsvarar en bestmd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter. Totalsumman av dessa produktionsfrhllanden bildar samhllets ekonomiska struktur den verkliga grundval p vilken den legala och politiska verbyggnaden reser sig och till vilken svarar bestmda former av det samhlleliga medvetandet. Produktionssttet i det materiella livet r bestmmande fr den allmnna karaktren hos de sociala, politiska och andliga livsprocesserna. Det r inte mnniskors medvetande som bestmmer deras tillvaro utan tvrtom deras sociala tillvaro som bestmmer deras medvetande. Denna filosofi ger oss ett verktyg fr analys och uttolkning av historien. Mnniskors stt att frtjna sitt uppehlle produktionssttet och varuutbytet r grundvalen fr varje samhlle. Det stt p vilket rikedomen frdelas och samhllet indelats i klasser ... beror p vad som produceras, hur det produceras, och p vilket stt produkterna bytts mot varandra. P samma stt r uppfattningen om rttvisa, lagar, uppfostran o.s.v. det system av ider som varje samhlle har avpassade efter det speciella ekonomiska utvecklingsstadium som samhllet i frga har uppntt. Vad r det d som stadkommer social och politisk revolution? r det helt enkelt en frndring i mnniskornas ider? Nej, ty dessa ider beror p en frndring som frst sker p det ekonomiska omrdet i produktionssttet. Mnniskan besegrar naturen; nya och bttre metoder att producera och byta varor uppfinnes. Nr dessa frndringar r fundamentala och mycket omfattande uppstr sociala konflikter. De relationer som vxte fram tillsammans med det gamla produktionssttet har stelnat; det gamla sttet att leva ihop har bestmts i lagen, i politiken, i religionen, i utbildningen. Den klass som har suttit vid makten vill behlla sin makt och kommer i konflikt med den klass som r i strre samklang med det nya produktionssttet. Resultatet blir revolution. Denna historiesyn mjliggr fr oss, enligt marxisterna, att frst en annars obegriplig vrld. Genom att betrakta historiska hndelser med utgngspunkt frn de klassrelationer som uppstr ur mnniskornas stt att tjna sitt uppehlle, frklarar man det fr frsta gngen som tidigare var obegripligt. Bevpnade med denna historiesyn kan vi frst vergngen frn feodalism till kapitalism och frn kapitalism till socialism. Eftersom Marx och Engels studerade det frflutna frn denna utgngspunkt, kunde de placera in bourgeoisin p dess rtta plats i historien. De sade inte att kapitalismen och kapitalisterna var onda och elaka de frklarade hur det kapitalistiska produktionssttet vxte fram ur tidigare frhllanden; de betonade bourgeoisins revolutionra karaktr under den period d

125 den vxte fram och utkmpade sin strid med feodalismen. Vi ser d att det produktionsstt p vars grundval bourgeoisin byggdes upp utvecklades ur det feodala samhllet. Vid ett visst stadium i produktions- och bytesmedlens utveckling blev de feodala egendomsfrhllandena inte lngre frenliga med de redan utvecklade produktivkrafterna; i stllet blev de fjttrar. De mste brytas snder; de brts ocks snder. I deras stlle kom den fria konkurrensen, tillsammans med en samhllsbyggnad som var anpassad efter den och jmte den bourgeoisins ekonomiska och politiska herravlde. P det viset stadkoms vergngen frn feodalism till kapitalism drfr att det bde fanns nya produktivkrafter och en revolutionr klass (bourgeoisin). S mste det vara. Den gamla ordningen lter sig inte ersttas av det nya samhllet drfr att mnniskor nskar att s ska ske. Nej. De nya produktivkrafterna mste vara fr handen, och med dem en revolutionr klass vars funktion det r att inse situationen och styra utvecklingen. S frhll det sig vid vergngen frn feodalism till kapitalism, sade Marx och Engels, och s kommer det att frhlla sig vid vergngen frn kapitalism till socialism. Men det var en sak att studera det frflutnas samhlle och beskriva vad som hade hnt; det var ngonting helt annat att studera det aktuella samhllet och beskriva vad som skulle komma att ske. Vad hade Marx och Engels fr bevis fr att kapitalismen, liksom feodalismen mste frsvinna frn historiens scen? Vad kunde de erbjuda som belgg fr att kapitalismen skulle bryta samman inifrn, att produktionskrafterna var instngda och frhindrade att utvecklas och expandera i frihet, p grund av de frldrade produktionsfrhllandena? Marx och Engels analyserade redan 1848 det kapitalistiska samhllet och ppekade vissa karakteristiska drag inom produktionssystemet sjlvt, och frklarade att de skulle bli dess de. De pekade p: Den vxande koncentrationen av rikedom i hnderna p ett ftal mnniskor. De mnga smproducenternas undergng, varigenom de ersattes av ngra f storproducenter. Den vxande anvndningen av maskiner, som ersatte fler och fler arbetare och skapade en industriell reservarm. Massornas kande elnde. De terkommande periodiska sammanbrotten i systemet kriserna den ena mer frdande n den fregende. Och viktigast av allt r de grundlggande motsttningarna inom det kapitalistiska samhllet, d.v.s. att medan produktionen sjlv blir mer och mer socialiserad resultatet av gemensamma anstrngningar och gemensamt arbete s frblir tillgnandet av detta resultat privat, individuellt. Arbetet skapar, kapitalet tillgnar sig dess resultat. Under kapitalismen har skapandet genom arbete blivit ett lagarbete, en kooperativ process med tusentals arbetare som arbetar tillsammans (ofta fr att producera bara en sak t.ex. bilen). Men dess produkter, som frambragts socialt, vertas inte av producenterna utan av garna till produktionsmedlen kapitalisterna. Och det r den springande punkten kllan till alla besvrligheter. Socialiserad produktion str mot kapitalistiskt tillgnande. Allt detta sammanfattades i en slende passus i Marx Kapitalet: En kapitalist ddar alltid mnga (eller som i Rickard Sandlers versttning: Var och en kapitalist slr alltid flere ihjl). Hand i hand med denna centralisering, eller de f stora kapitalisternas utplundring av de mnga sm, utvecklas i allt strre skala arbetsprocessens kooperativa form ... omvandlingen

126 av arbetsinstrumenten till arbetsinstrument som bara kan utnyttjas gemensamt ... Jmsides med det stndigt minskande antalet kapitalistiska magnater ... kar mngden av elnde, frtryck, slaveri, degradering, exploatering, men samtidigt med detta s tilltar ocks arbetarklassens upproriskhet ... disciplinerad, enad, organiserad just genom sjlva mekanismen i den kapitalistiska produktionsprocessen ... Centraliseringen av produktionsmedlen och socialiseringen av arbetet nr till sist en utvecklingspunkt dr de inte lngre kan frdra sitt kapitalistiska hlje. Detta sprnges. Den kapitalistiska privategendomens timma slr. Expropriatrerna exproprieras. Marx och Engels sg fram mot den tid d de samhlleliga produktivkrafterna inte lngre kunde hmmas av de begrnsningar som den privata gandertten och den individuella rtten att tillgna sig produktionsresultatet innebar; de vntade sig att den konflikt som skulle bli ett resultat hrav ocks skulle leda till ett nytt harmoniskt samhlle. Ett samhlle i vilket gandet och kontrollen av produktionsmedlen skulle verfras frn de f kapitalister som tillgnade sig produktionsresultaten till den stora massan av proletra producenter. Men hur skulle denna frndring ske? Genom mnniskors handlingar. Och vilka var de mnniskor som skulle stadkomma frndringen? Proletariatet. Varfr? Drfr att proletrerna r de som blir mest lidande p kapitalismens motsttningar, drfr att de inte r intresserade av att bevara ett system som baserar sig p ett privat gande av vilket de inte fr sin fulla andel. Utvecklingen frn kapitalism till socialism har sitt fr i kapitalismen sjlv och instrumentet fr vergngen r proletariatet. Marx var inte ngon salongsrevolutionr som njde sig med att tala om fr folk vad de skulle gra och varfr de skulle gra det. Nej, han upplevde sin filosofi. Eftersom hans filosofi inte bara var en frklaring av vrlden utan ocks ett instrument att frndra den, kunde han inte som uppriktig revolutionr befinna sig ovanfr striden. Han befann sig mitt i den. Nr han insg att det var proletariatet som skulle avskaffa kapitalismen gnade han sig naturligtvis t att skola och organisera arbetarklassen fr dess ekonomiska och politiska kamp. Han var den mest aktiva och inflytelserike medlemmen av den Frsta Internationalen som bildades i London den 28 september 1864. Tv mnader efter att den grundlades, den 29 november 1864, skrev Marx till doktor Kugelmann, en tysk vn: Freningen, eller snarare dess styrelse, r betydelsefull eftersom Londons fackfreningsledare r med i den ... De parisiska arbetarnas ledare r ocks knutna till freningen. Marx och Engels lade mycket stor vikt vid fackfreningarna: Organisationen av arbetarklassen genom fackfreningarna ... r den verkliga klassorganisation genom vilken proletariatet fr sina dagliga strider med kapitalet, i vilken den skolar sig sjlv ... Skola sig fr vad? Fr striden fr hgre lner, kortare arbetstid, bttre villkor? Ja, naturligtvis. Men ocks fr en mycket mera betydelsefull strid striden fr arbetarklassens fullstndiga befrielse, genom avskaffandet av den privata gandertten. Eftersom det var frn den privata gandertten till produktionsmedlen som kapitalismens alla onda egenskaper hrrrde sig, var huvudpunkten i Marx och Engels program att man skulle avskaffa privategendomen, grundvalen till exploateringen. Kommunisternas omedelbara ml ... r att forma proletariatet till en klass, strta bourgeoisins herravlde, ervra den politiska makten t proletariatet ... Kommunismens utmrkande drag r inte att man vill avskaffa privategendom i allmnhet, utan att man vill avskaffa bourgeoisins egendom. Men den moderna borgerliga privata egendomen r det slutgiltiga uttrycket fr det system att producera och tillgna sig varor, som baseras p klassantagonismen, p ftalets exploatering av massorna.

127 I denna mening kan kommunisternas teori sammanfattas i den enda meningen: Avskaffandet av privat egendom ... Ni (bourgeoisin) r skrckslagna infr vr avsikt att avskaffa den privata egendomen. Men i ert existerande samhlle har den privata egendomen redan frsvunnit vad nio tiondelar av befolkningen betrffar; att den existerar fr ftalet beror uteslutande p att den inte existerar fr dessa nio tiondelar. Ni frebrr oss fr att vi vill avskaffa en ganderttsform vars ndvndiga frutsttning r att det inte finns ngon gandertt fr den vervldigande majoriteten inom samhllet. Ni frebrr oss helt enkelt fr att vi vill avskaffa er egendom. Alldeles: det r precis vad vi tnker gra. Det har invnts att allt arbete kommer att upphra om den privata gandertten upphvs och att vi kommer att vervldigas av allmn lttja. Fljaktligen borde det borgerliga samhllet redan fr lnge sedan ha gtt under p grund av ren slhet; fr de av dess medlemmar som arbetar frvrvar ingenting och de som frvrvar ngot arbetar ej. Privat egendom i den form den existerar i det kapitalistiska samhllet dr den ger den gande klassen rtt att exploatera andra skulle allts avskaffas. Men hur? Genom att man bad egendomsgarna att avst frn sin egendom? Genom att man rstade bort deras egendomsrtt? Nej, sade Marx och Engels. Hur skulle det d g till? Vad var det fr metod de fresprkade? Revolution. Kommunisterna frsmr att dlja sina sikter och sitt syfte. De frklarar ppet att deras ml kan uppns endast genom att man med vld kullkastar alla existerande samhllsfrhllanden. M de hrskande klasserna darra vid tanken p en kommunistisk revolution. Proletrerna har ingenting att frlora utom sina bojor. De har en vrld att vinna. Arbetare i alla lnder, frenen eder! Denna genljudande utmaning till den styrande klassen, denna appell till revolution, publicerades frst i februari 1848. Det r ett intressant faktum att en mnad innan den publicerades hade den store amerikanen Abraham Lincoln i ett tal i representanthuset 12 januari 1848 givit sitt fulla std t tanken p revolution: Ett folk har verallt om det s vill och kan rtt att resa sig och skaka av sig den existerande regeringen och bilda en ny som passar det bttre. Detta r en ytterst vrdefull, en helig rtt en rttighet som vi hoppas och tror skall befria vrlden. Varfr talade Lincoln om rtten att resa sig och skaka av sig den existerande regeringen? Varfr inte stadkomma de nskvrda frndringarna inom det gamla styrelsesttets ram? Mjligen drfr att han trodde att detta inte kunde stadkommas. Mjligen drfr att han liksom Marx och Engels ansg att den moderna statens verkstllande myndighet bara r en kommitt som utsetts fr att skta bourgeoisins affrer. Detta innebr helt enkelt att i striden mellan dem som har egendom och den som inte har egendom, egendomsgaren i staten finner ett viktigt vapen mot de egendomslsa. Statens makt utnyttjas i den styrande klassens intresse i vrt samhlle innebr det i den kapitalistiska klassens intresse.

128 I sjlva verket r detta, om man fr tro maxisterna, sklet till att staten ver huvud taget kommit till. Det moderna samhllet r indelat i frtryckare och frtryckta, bourgeoisin och proletariatet. Det existerar en konflikt mellan de bda. Den klass som hrskar ekonomiskt som ger produktionsmedlen hrskar ocks politiskt. Och den politiska makten ... r bara den organiserade makt som en klass har fr att frtrycka en annan. Vi frestller oss grna att staten str ovanfr samhllsklasserna att regeringen representerar hela folket, de hgt uppsatta och de ringaste i samhllet, rika och fattiga. Men eftersom samhllets nringsliv i dag baseras p privat egendom, fljer det att varje anfall p kapitalismens citadell d.v.s. p den privata egendomen kommer att mtas med motstnd frn staten, och att staten tillgriper vld om s r ndvndigt. I sjlva verket kan staten s lnge det existerar klasser inte st ver klasserna den mste vara p de styrandes sida. Adam Smith uttryckte saken p fljande stt: Nr parlamentet frsker medla mellan arbetsgivarna och deras arbetare r det alltid arbetsgivarna som ger rd. Och en framstende auktoritet, nrmare vr egen tid, uttryckte med ord som ingen kunde missta sig p sin uppfattning att staten kontrolleras av dem som kontrollerar nringslivet. 1913 skrev president Woodrow Wilson: Situationen r denna: ett jmfrelsevis litet antal mn kontrollerar rvarorna i detta land; ett jmfrelsevis litet antal mn kontrollerar vattenkraften ... samma antal mn kontrollerar i stor utstrckning jrnvgarna; genom verenskommelser sinsemellan kontrollerar de priserna; och samma grupp mnniskor kontrollerar landets strre krediter ... Regeringens herrar i Frenta staterna r Frenta staternas kapitalister och fabriksidkare i frening. Men ven om den styrande klassen kontrollerar statsmaskineriet, fljer drav att enda sttet fr proletariatet att skaffa sig kontroll r att med vld strta regeringen? Varfr inte anvnda rstsedeln, valurnan? Varfr inte uppn makten p demokratisk vg? Varfr rstar inte proletariatet sig sjlvt till makten? Detta r viktiga frgor orsaken till bitter strid bland arbetarna sjlva. Ett svar som revolutionrer vanligen ger r att vld mste brukas, blod mste flyta, inte drfr att de vill anvnda vld utan drfr att den styrande klassen inte ger upp utan vld. Detta r ett starkt argument. Hade Marx varit i livet 1932 kunde han ha anvnt ett klipp ur New York Herald Tribune som std fr sin tes: (1) 1. Denna bok utkom 1936. Hade den utkommit i dag skulle frf. ha kunnat vlja mera nraliggande exempel. (Red:s anm.)

SOFIA, Bulgarien, 26 sept. Kommunisternas vervldigande seger i grdagens kommunalval har franlett stor verraskning och stor frlgenhet hr. Av 35 platser i Sofias stadsfullmktige tog kommunisterna 22, mot tio fr regeringskoalitionen och tre fr Zankoff-partiet. Sofia r den frsta europeiska huvudstad utanfr Ryssland som ervrats av kommunismen, och det onaturliga i detta frhllande r s mycket mera slende som Bulgarien r en monarki och kung Boris residens befinner sig bara ngra minuters promenad frn Stadshuset. Av detta och andra skl kommer en kommunistisk styrelse i Sofia icke att tolereras. S snart valresultatet blev knt tillknnagav premirminister Musjanov sin avsikt att upplsa

129 stadsfullmktige innan de samlats till sitt frsta sammantrde. Det r vidare sannolikt att kommunistpartiet kommer att frklaras olagligt och frbjudas i hela Bulgarien. I detta fall vann allts kommunisterna, enligt denna plitligt konservativa tidning, segern. nd nekades de rtten att f makten, verta regeringen och till och med rtten att existera i framtiden. Vad tnkte tidningsreportern p nr han skrev: Av detta och andra skl? Kunde det vara annat n att segern fr kommunisterna innebar att den styrande klassens privata gandertt hotades? Marx och Engels frskte frbereda arbetarklassen p vad som komma skulle. Fr att bereda sig mste arbetarna vara medvetna som klass, organisera sig som klass, frst sin roll i den historiska utvecklingen. De mste vara beredda att i sin tur expropriera expropriatrerna; de mste vara beredda att avskaffa den privata gandertten och med den klasserna och klassherravldet. Marx och Engels ansg att kapitalismens sammanbrott var nra frestende. Det sammanbrottet kunde om arbetarna inte var redo, betyda kaos; om arbetarna var redo, betydde det socialismens genombrott. D markerar mnniskan fr frsta gngen sin srstllning frn de vriga djuren och vergr frn en djurisk existens till verkligt mnskliga livsformer ... Frst frn det gonblicket kommer mnniskan alltmer medvetet att skriva sin egen historia frst frn det gonblicket kommer de sociala processer som hon stter i rrelse att f de resultat som hon avsett. Det r mnniskans uppstigande frn ndvndighetens till frihetens rike.

19. Om jag kunde skulle jag annektera planeterna

Allt detta var naturligtvis farliga saker. Arbetsvrdeteorin hade som den uttolkades av de klassiska ekonomerna i brjan av den industriella revolutionen haft ett nyttigt ndaml. Bourgeoisin, som p den tiden var den progressiva klassen, hade format den till ett vapen mot den fga progressiva men politiskt mktiga jordgarklassen, vilken av ekonomerna presenterades som en klass som sysslols njt frukten av andra mnniskors arbete. I hnderna p Ricardo som anvnde den i samband med sin teori om jordrntan fr att g hrt t jordgarna var arbetsvrde-teorin helt all right. Men i hnderna p Marx var teorin alldeles avgjort inte all right. Marx hade accepterat arbetsvrdeteorin och hade frt den till vad han uppfattade som dess logiska slutsats. Resultatet var i bourgeoisins gon katastrofalt. Nu var situationen helt omvnd. Det som hade varit deras vapen i deras kamp mot deras fiende hade nu smitts till ett vapen som kunde anvndas av proletariatet mot dem sjlva! Men rddningen var lyckligtvis nra, ty ett par r efter att Kapitalet publicerats, kom nationalekonomerna med en helt ny vrdeteori. Tre mn i tre olika lnder Stanley Jevons i England (1871), Karl Menger i sterrike (1871) och Lon Walras i Schweiz (1874) som alla arbetade oberoende av varandra, kom fram till denna nya uppfattning praktiskt taget samtidigt. Liksom de klassiska nationalekonomerna och liksom Marx och Engels fick de snart sina anhngare, som frklarade och utvidgade deras teorier. Rttelser, ndringar och tillgg gjordes, men den centrala iden i deras teori r n i dag den springande punkten inom den rttrogna nationalekonomin. Den frklaring av vrdet som gavs av dessa nationalekonomer kallas grnsnytteteorin. P sid. 2 i sin Den politiska ekonomins teori tillknnager Jevons sin brytning med det frflutna: Frnyad eftertanke och forskning har lett mig till den mera nymodiga uppfattningen att vrde beror enbart p nyttan. Men nyttan r detsamma som att ngonting r nyttigt och uttrycker vad

130 en mnniska som tnker kpa en vara tnker eller knner i frga om varan. Om han mycket grna vill ha den r den av stor nytta fr honom; ju mer han vill ha den desto strre r nyttan, ju mindre han vill ha den, desto mindre r nyttan. Dess nytta fr honom uttrycker vilket vrde han stter p den och uttrycker drfr det pris han r villig att betala. Man inser snart vilken skarp brytning med tidigare skolor detta innebar med den klassiska skolan lika mycket som med den marxistiska. I deras uppfattning berodde vrdet av en vara p det arbete som behvdes fr att framstlla den, men Jevons frklarade: Arbete som en gng utfrts har inget inflytande p en varas framtida vrde. Detta flyttar den ekonomiska teorins tonvikt frn produktionen till konsumtionen, frn kostnaden till frsljningen. Det r fr fattningsfrmgan en mycket svrare teori, ty medan det r ganska enkelt att frestlla sig att det krvs s och s mycket arbete fr att framstlla en vara, r det inte s enkelt att frestlla sig att den har s och s stor nytta. Ty arbetskostnaden r ngot man kan mta det vill sga det r ett objektivt mtt. Men nyttan varierar fr varje mnniska, den varierar med mttet av den tillfredsstllelse som hon vntar sig att hon ska f av varan nr hon vl kpt den; det vill sga, det r ett subjektivt mtt. Nu r det mycket ltt att frst att olika mnniskor knner olika mtt av tillfredsstllelse ver samma vara. Eller fr att anvnda andra ord: samma vara betecknar olika nytta fr olika mnniskor. Men samma vara sljs till samma pris, det vill sga den har samma vrde. (Fr de flesta moderna nationalekonomer r priset bara vrdet uttryckt i pengar, fast Marx tyckte annorlunda.) Om d nyttan uttrycker vrdet, hur kan olika mtt av nytta sljas till samma pris? Det var hr som iden om marginalen kom med i spelet, och det r viktigt att frst detta, ty om man lser en modern lrobok i ekonomisk teori hittar man hundratals hnvisningar till grnsnytta och grnsproduktivitet och grnskostnad o.s.v. Lt oss anta att det av ngon anledning bara finns ett hundratusen bilar p marknaden. Det kommer att finnas ngra mjliga bilkpare som r s rika och som s grna vill ha en bil, att de r villiga att betala nstan vad som helst fr den. Sedan kommer det att finnas andra som ocks vill ha en bil, men kanske r de inte lika rika eller ocks tycker de att om bilen blir fr dyr s kan de lika grna anvnda pengarna p ngot annat stt. Efter dem kommer s folk som r villiga att betala ett rimligt pris fr en bil men som mste vara ganska frsiktiga eftersom de inte har alltfr mycket pengar att gra sig av med, och det finns en mngd andra saker som de med sina begrnsade resurser kan skaffa och som kommer att ge dem nstan lika mycket tillfredsstllelse som bilen. Om bilen kommer att kosta mer n en annan sak som ger dem lika stor tillfredsstllelse, s kper de naturligtvis inte bilen. Vi kper lika mnga kilo te eller ngonting annat som vi tror r vrt priset vi mste betala och sen sger vi stopp. Om priset vore hgre skulle vi kpa frre kilo te och om det vore lgre skulle vi kpa fler, precis p grund av denna variation i nyttan som Jevons har ppekat. Drfr motsvarar nyttan hos vrt slutliga kp priset ... Och s fortstter det tills det vger jmnt. Ngonstans kommer den hundratusende kparen att finnas som r villig att bjuda ett pris som automobilfabrikanten r villig att anta; vissa kpare r villiga att bjuda ver, och det finns tusentals som skulle kpa en bil om den bara kostade lite mindre. Men det finns bara 100.000 bilar, och om fabrikren vill slja dem allihop, mste han slja dem till ett pris som passar plnbok och smak hos den hundratusende kparen. Han skulle kunna f ett hgre bud om han ville slja frre bilar. Han skulle kunna slja fler om hon vore villig att slja till lgre pris. Men om han bara har i oo.000 att slja och vill slja dem allihop, mste han anpassa sig efter plnboken hos den person som bara ntt och jmnt har rd att kpa bilen. Om han upptcker att det inte finns 100.000 bilkpare som r villiga att betala det pris han begr, mste han antingen dra in en del bilar frn marknaden och slja frre bilar; eller ocks mste han om han vill slja dem allihop, snka priset fr att n de mnniskor som har magrare plnbcker eller annorlunda smak. Han

131 kan inte slja samma bil i den fria marknaden till en person fr ett pris och till en annan fr ett annat pris. Naturligtvis r denne hundratusende eller marginelle kpare inte ngon viss bestmd person han r vem som helst av alla de 100.000, p samma stt som den bil han kper kan vara vilken som helst av de 100.000 bilarna. I den teoretiska frklaringen av hur marknaden fungerar och hur marknadspriset faststlles r han den man som representerar marginalefterfrgan. Om priserna vore hgre kunde han skaffa sig andra saker fr sina pengar som skulle sknka honom strre tillfredsstllelse. Om priset vore lgre, skulle det finnas ett strre antal kpare p marknaden och tillgngen vore d fr liten, fabrikren skulle hja sitt pris till dess han uteslutit frn marknaden dem som bara ville kpa till det lgre priset men inte ville g drutver. Om man nu vnde p steken och brjar frklara med utgngspunkt frn efterfrgan, kan vi anta att det finns i 000 personer som r villiga att betala 1000 kronor fr ett kylskp och ytterligare tusen som skulle kunna tnka sig att betala 750 kronor men inte mer. Det betyder 2000 personer som vore villiga att betala tminstone 750. Och s gr vi nedfr skalan (och nr folk som har allt mindre pengar) tills vi ftt fram 5.000.000 personer som r villiga att betala tminstone 50 kronor (om det nu finns s billiga kylskp). Frgan r hur mnga av dem som kommer att kunna kpa ett kylskp och hur mycket det kommer att kosta. (Vi antar fr enkelhetens skull att det bara finns en sorts kylskp.) Detta beror p huruvida kylskpsfabrikren tycker det r vrt besvret att framstlla 5 miljoner kylskp till det priset. Om det ven med massproduktion kostar honom mer n 50 kronor att framstlla ett kylskp, gr han det naturligtvis inte, och om det ger honom en s liten marginal att det inte r mdan vrt ser han sig om efter ngot annat som han kan placera sina pengar i och f hgre utdelning p. D kommer han inte att producera ngra 5.000.000 kylskp. Fabrikren har marginell anvndning fr sitt kapital p samma stt som konsumenten har marginell anvndning fr sina pengar. Han satsar inte sitt kapital p att gra kylskp om han kan f strre utdelning p att investera i ngot annat. Han kommer att satsa precis s mycket av sitt kapital som det r vrt om han satsade mindre skulle han missa ett fint tillflle (och det tillfllet skulle snart attrahera mera kapital p jakt efter vinst) och om han satsade mera skulle industrin bli mttad p kapital och inte ge utdelning. Han upptckter att det finns 3.000.000 mnniskor som r villiga att betala 150 kronor fr ett kylskp och att detta ger honom precis den rtta vinsten; han skulle inte kunna f strre vinst genom att investera i ngot annat, och om han producerade mera skulle priset falla och drmed hans vinst, och p s vis skulle kapitalet fly frn den industrin. Naturligtvis lter allt detta mycket komplicerat och det r det ocks! Men den allmnna ide som ligger under marginalnyttan eller som den ocks kallas grnsnyttan r i sjlva verket mycket enkel, och man kan se den tillmpad verallt. Det mtt av tillfredsstllelse en vara sknker en beror p hur mycket av den varan man redan har. Ju strre ert frrd r desto mindre tillfredsstllelse fr ni av ytterligare en dos. Antag att ett pojklag i fotboll r klara att stta i gng och spela men inte har ngon fotboll. S fr de chansen att kpa en. Tvekar de i s fall att betala priset fr en fotboll? Knappast. Men anta att de nu har fyra fotbollar till att brja med. De har chansen att skaffa sig en femte boll. r de lika angelgna att betala priset fr den? Nej, skert inte. Grnsnyttan p fotbollar har fr deras del fallit s lgt att de frmodligen inte ens lmnar fotbollsplanen fr att spekulera p denna femte fotboll. Om man har tio kostymer r det uppenbart att nnu en kostym skulle betyda mycket mindre fr en sjlv n en andra kostym skulle betyda fr en man som bara har en kostym. Jevons kom p samma ide men med vatten som illustration: Vatten till exempel kan karakteriseras som det mest anvndbara av alla mnen. En liter vatten om dagen har den stora nyttan att den

132 rddar en person frn att d p det mest plgsamma stt. Flera liter om dagen kan vara mycket nyttigt fr exempelvis att koka och tvtta; men sedan man frskrat sig om ett tillrckligt vattenfrrd fr att anvnda det p dessa stt, r det likgiltigt huruvida man skaffar sig ytterligare kvantiteter. Allt vi kan sga r allts en viss kvantitet vatten r oumbrlig; att ytterligare kvantiteter r av nytta i vxlande utstrckning; men att utver en viss punkt nyttan verkar avta ... samma varor varierar i nyttighet beroende p huruvida vi redan frfogar ver tillrckliga kvantiteter av samma vara. Frestllningen om grnsnyttan anvnds fr att frklara skillnaden i vrde mellan t.ex. brd och diamanter. En frsta tanke skulle f en att tycka att brd borde kosta mer n diamanter eftersom det r s mycket nyttigare. Men brdtillgngen r s stor att en extra limpa eller s gr mycket liten skillnad, medan diamanttillgngen r s liten i frhllande till antalet rika personer som r villiga att betala mycket pengar fr dem, att de betingar ett mycket hgt pris. Om man sger, att nyttan inte har ngot med vrdet att gra, ty i s fall skulle jrn kosta mer n guld, blandar man hopplst samman betydelsen av hela mngden av en vara med vad man vanligen vrderar, nmligen den varuenhet som uppskattas fr sig och sljs fr sig. ... Vrlden, sger Cairnes, skulle klara sig bttre utan guld n utan jrn d.v.s. bttre utan ngot guld alls n utan ngot jrn alls. Men om vi behandlar varan p det viset i klump mste vi ocks behandla vrdet av varorna p samma stt. Om vi gr det, frsvinner genast den antagna motsttningen mellan nytta och vrde eftersom vrlden om den mste kpa allt jrn i klump eller inte ha ngot jrn alls, eller mste kpa allt guld eller inte ha ngot alls, utan tvivel skulle bjuda mer fr jrnet n fr guldet, och d skulle vrdet av (allt) jrn vara strre n vrdet av (allt) guld. Hopblandningen av ... varan i dess helhet och den enhet av varan som kps eller sljs avsljas tydligt nr man jmfr en diamant med allt kol. Man mste jmfra saker av samma slag; allt kol som finns i vrlden r inte bara nyttigare utan ocks mera vrdefullt n det totala antalet diamanter i vrlden. Men vad n nationalekonomerna sade och deras kontroverser r ndlsa i denna frga likavl som mnga andra och vilken teori som fr tillfllet n var i ropet, insg kapitalisterna sjlva att, vilket sklet nu n var, de skulle kunna kontrollera priset p en vara om de ocks kontrollerade tillgngen p den. Vrdet hos en vara kunde sjunka drfr att det tog mindre tid att producera den eller drfr att kvantiteten hade kat och grnsnyttan drfr var mindre, men det rdde inte alls ngot tvivel om att man, om man kunde manipulera tillgngen ocks skulle kunna bestmma priserna. Och om man kan bestmma priserna kan man ocks bestmma vinsten. Om 5000 enheter av en vara kan produceras till ett pris av 10 kronor per enhet och slja till ett pris av i i kronor per enhet, fr man en sammanlagd vinst p 5000 kronor eller i o procent p det kapital man investerat. Om bara 4000 produceras kar produktionskostnaden kanske till 10.50 men priset kan hjas till 12.50 vilket ger en sammanlagd profit p 8000 kronor eller 19 procent. Det bolag som kan kontrollera tillgngen kan drfr reglera tillgngen s att strsta mjliga vinst stadkommes. Bolaget kommer inte att bry sig om att producera mer varor fr att tillfredsstlla en strre efterfrgan till lgre pris om det inte drmed kan ka vinsten. Massproduktionens ekonomi skulle kanske gra det mjligt att producera 100.000 enheter fr 7 kronor stycket och marknaden skulle kunna absorbera dem till tta kronor stycket. Men detta ger bara 14 procent i vinst! Man erinrar sig hur de hollndska kpmnnen under femtonhundratalet skar ned kryddproduktionen fr att hlla priset uppe. Dessa tidiga monopol hade brutits, men vi skall

133 se hur nya och vida mktigare monopol uppenbarade sig i den moderna vrlden nr produktionen av varor blev s stor att priserna riskerade falla till den grad att det inte blev ngon vinst. De engelska fabrikrerna hade uppntt en god sak med den tjuvstart de haft i den industriella revolutionen. Under frsta hlften av artonhundratalet var problemet i England inte s mycket var man skulle slja sina fabriksvaror som hur man skulle kunna producera dem tillrckligt fort fr att hinna fylla alla de bestllningar som kom frn hela den knda vrlden. Men under artonhundratalets sista kvartssekel intrffade en betydelsefull frndring. Den frihandelspolitik som England fresprkat hade aldrig smittat av sig i Frenta staterna, dr som man minns skyddstullar var i kraft nstan frn landets begynnelse. Tullmurarna i Frenta staterna byggdes p efter inbrdeskriget 1860-65. I Ryssland infrdes en allmn skyddstull 1877; i Tyskland 1879; i Frankrike 1881. Nu var det inte lngre fritt fram fr de engelska fabrikrerna det var svrt fr deras varor att hoppa ver tullmurarna. Nu behvde Englands bsta kunder inte lngre kpa dess varor de kunde tillverka fr eget behov. Bakom tullmurarna vergick industrier som tidigare befunnit sig i sin linda snabbt till att bli jttar. Detta var bokstavligen sant. Frn 1870 och framt r det trusternas period i Frenta staterna, och kartellernas tid i Tyskland. Konkurrensen ersattes av monopol. De sm drevs undan av strre mn. Smindustrin antingen krossades av storindustrin eller uppgick i den och gjorde den nnu strre. verallt rdde tillvxt, sammanslagning, koncentration jtteindustrier var p vg att skapas, jtteindustrier befann sig p vg mot monopolet. Konkurrensens gradvisa ersttande av monopolet var inte ngonting som kom utifrn utan en utveckling av konkurrensen sjlv. Monopolet hrrrde frn konkurrensen vilket r en illustration till den filosofiska tesen att varje system, varje hndelse, vad ni vill, inom sig br fret till sin egen frndring. Monopolet var inte en invasion utifrn som slog ned och lade under sig konkurrenssamhllet. Vad gller kommunikationsmedlen och transportvsendet intrffade en revolution. Fler och bttre jrnvgar byggdes, strre och bttre ngfartyg seglade upp- och nedfr floderna och tvrsver -oceanerna; telegrafen frbttrades och kom allmnt i anvndning. Med snabba, regelbundna och billiga kommunikations- och transportmedel var det bde mjligt och ekonomiskt riktigt att lgga samman vad som behvdes fr produktionen och koncentrera detta till en ort; med den oerhrda frammarschen inom tekniken, med allt fler patent p effektive maskiner, var det mjligt att infra massproduktion och nnu mer genomfrd arbetsfrdelning. Tiden var mogen fr produktion i stor skala, som skulle resultera i minskade kostnader per enhet samtidigt som produktionen tilltog. Det var till sist mjligt fr kombinationsfrmgan att betrda slagfltet och vinna segern. Allt som var mjligt gjordes. Affrer r en strid p liv och dd. En stor karl slr ltt en liten. Var och en kapitalist slr nu flere ihjl. Antag att tv bolag konkurrerar p ett speciellt omrde. Det ena bolaget utmanar det andra genom att snka priset p sina varor. Det andra bolaget slr igen genom att snka priset nnu mer. Detta fortstter. Slagen i form av nnu lgre priser yr, fram och tillbaka. Snart understiger priserna produktionskostnaderna. Vem kommer att vinna? Det r uppenbart att den firma som kan producera till lgsta pris befinner sig i verlge. Det r ocks uppenbart att ju strre produktionen r, desto mindre r produktionskostnaden. Detta betyder att den stora karln har bsta utgngslget. Men det r segheten som rknas. Och segheten, uthlligheten i denna strid mts av kapitalreserverna, som bst avgr hur lnge man kan hlla ut. Den firma som har det mesta kapitalet r den stora karln. Lgre priser ger honom en del skrmor, men de gr den lilla karln vimmelkantig, och snart r han utrknad. Marx som

134 frmodligen aldrig sg en boxningsmatch hade alltid ringsidesplats vid affrsvrldens stndiga matcher. Han rapporterade p fljande stt: Konkurrensstriden utkmpas genom att man gr varorna billigare. Hur billiga varorna kan bli beror p ... arbetskraftens produktivitet, och detta i sin tur p produktionens omfng. Drfr slr det strre kapitalet ut det mindre ... Konkurrensen ... slutar alltid med ruin fr mnga smkapitalister, vilkas kapital delvis frsvinner, delvis vergr till deras besegrare. Den sista meningen antyder att det existerar en skillnad mellan vanliga boxningsmatcher och dem som pgr inom affrsvrlden. I den frra sorten blir frloraren knockad och segraren lmnar ringen p jakt efter nya och mer lnsamma segrar. I den senare beter sig segraren p samma stt men mycket ofta br han sig, innan han lmnar ringen, t som en kannibal. Han uppslukar frloraren och slr sig sedan fr brstet. Nu r han Strre n Ngonsin, Beredd att Mta alla Utmanare. Ju strre han blir desto svrare r det att besegra honom. Andra boxare frsker och misslyckas. Den store starke blir Vrldsmstare. Det finns ingen annan som kan st alla ronderna mot honom tminstone inte fr en tid. Som ett resultat av den fria konkurrensen bildades truster. Ibland gick striden korrekt till. Ibland utkmpades den med fula medel (ocks frn affrsvrldens synpunkt, dr man lrt sig att tla slag under bltet). Men med vilka metoder den n frdes, var striden frbittrad. De fretagsgare sm frlorade blev ofta ruinerade; de kunde inte stlla upp igen till frnyad kamp; ibland blev de galna, ibland begick de sjlvmord. Men en auktoritet p mnet, John D. Rockefeller, son till den strste av trustmakarna, tyckte att resultatet var vrt vad det kostade. I ett tal infr studenterna vid Brown University sade han: Den amerikanska sknhetsrosen kan frambringas i sin utskta skirhet bara om man tidigt gallrar de skott som vxer runt omkring den. Den frsta amerikanska sknheten bland trusterna vxte upp i olja, 1904, kontrollerade Standard Oil ver 86 procent av den raffinerade lysoljan i landet. Det som intrffade inom oljeindustrin skedde ocks i frga om stl, socker, whisky, kol och andra varor. Truster bildades verallt fr att i monopolets tecken f rtsida p det kaos som konkurrensen stllt till. Trusterna var gigantiska. De var effektiva. De var mktiga. Drfr kunde de minska kostnaderna genom att spara p produktion, salufrsel och direktion. De gjorde vad de kunde fr att eliminera slsaktig konkurrens. De frskte f kontroll ver produktionen av varor s att de skulle kunna bestmma produktion och pris. De lyckades antingen med det ena eller med bda det som frde med sig den strre vinsten. Det var strre vinster som de var intresserade av, om man fr tro dem som studerat trustrrelsen: En trust r ett slags industriell organisation, inom produktionen eller distributionen av en vara, som utvar tillrcklig kontroll ver tillgngen p varan fr att kunna modifiera dess pris till sin egen frdel. Trusten kunde modifiera priset till sin egen frdel. Det kunde ocks andra organisationer i stor skala. Trusten var en amerikansk uppfinning. Pools, Combinazione, associationer, karteller var andra former av monopol som blev vanliga i Amerika och annorstdes. Kartellen var vanligast i Tyskland. Termen kartell anger en association som r baserad p en kontraktsverenskommelse mellan fretagare inom samma omrde, vilka under bibehllande av sitt legala oberoende, associerar sig fr att utva ett monopolistiskt inflytande ver marknaden. Detta betyder helt enkelt att de olika storproducenterna i stllet fr att kriga med varann genom att skra priserna, och sedan sl sig samman till ett bolag, frblir separata

135 organisationer men upphr att konkurrera med varandra de kommer verens om att dela upp marknaden mellan sig och bestmma priserna. Ett exempel, kolkartellen i Ruhr-omrdet, visar hur det gick till: Ett centralt frsljningssyndikat bildades ... vars aktier innehades av de skilda bolagen. Detta syndikat var den enda agent som sktte om kolfrsljningen. Det skaffade statistik frn de olika kolbolagen. Det tillsatte en exekutivkommitt som gjorde srskilda arrangemang fr att stadkomma enhetligt pris och enhetlig betalning. Gruvgarna slde allt sitt kol och all sin koks till syndikatet ... Det bestmde straffsatser fr den som brt mot verenskommelserna och genomfrde en gemensam politik. Syndikatet tillsatte en kommission som bestmde hur mycket varje gruva skulle tilltas producera ... Det bestmde ett minimipris fr frsljningen och nr det slde i omrden dr andra syndikat konkurrerade slde det till detta pris, medan det i sina egna omrden slde ver eller under minimipriset beroende p tillgng och efterfrgan. I England upptrdde ocks denna tendens att konkurrerande grupper gick samman fr att eliminera konkurrensen mellan sig. De olika vittnena infr trustkommittn kan bertta sin egen historia: Vr association bildades fr att reglera handeln och undvika ondig konkurrens ... Vr association bildades fr att n en verenskommelse om priserna och har frebyggt priskrig vilket pgick i avsevrd omfattning innan associationen bildades med det resultatet att de flesta firmorna inte gjorde ngon vinst eller mycket liten sdan. Konkurrensen var s svr ... att ingen kunde tjna p verksamheten. Fabrikrerna producerade mer n vad som behvdes och strvade bara efter att skra halsen av varandra. Efter att ha hrt vittnena kom kommittn till fljande viktiga slutsats: Vi finner att det vid innevarande tidpunkt (1919) existerar en vxande tendens inom varje viktig bransch av industrin i Storbritannien att bilda handelsassociationer och kombinationer som till syfte har att inskrnka konkurrensen och kontrollera priserna. Den sista raden berttar hela historien: inskrnka konkurrensen och kontrollera priserna. Denna praxis skilde sig markant frn de klassiska nationalekonomernas traditionella teori den nmligen att konkurrensen bland producenter och frsljare skulle hlla ned priserna i niv med produktionskostnaden (inklusive en sklig vinst); att om varje individ sg till att han frmjade sitt eget intresse, s skulle tillgngen p en vara rtta sig efter efterfrgan till rtta priset. Med tillvxten av monopolen rttade tillgng och efterfrgan inte automatiskt till sig de rttades till av monopolen; med monopolens tillvxt sattes inte priserna genom konkurrens p fria marknaden marknaden var inte lngre fri och priserna var bestmda i frvg. Utver monopolet inom industrin tillkom ocks ett annat monopol som var lika viktigt om inte viktigare bankmonopolet. Marx hade frutsett detta nr han frklarade att det med kapitalistisk produktion i stor skala kom en helt ny kraft ... med i spelet kreditsystemet. Detta r inte bara sjlvt ett nytt och mktigt vapen i konkurrensstriden. Med osynliga trdar drar det dessutom ihop tillgngliga pengar, som spritts i strre eller mindre mngder ver samhllets yta, till hnderna p individuella kapitalister eller kapitalister associerade med varann. Det r den srskilda apparaten fr att centralisera kapitalet. Industrin fungerade i stor utstrckning p kredit, och av den anledningen satt finansmnnen som hade kontroll ver kreditsystemet i maktens ste. Nr industrimn, stora och sm, monopolinnehavare och andra, behvde pengar fr att utka verksamheten, mste de g med

136 mssan i handen till bankirerna. Nr en grupp fretagare ville starta en verksamhet och beslt sig fr att slja aktier fr att f ihop pengar, var de tvungna att g med mssan i handen till bankirerna som fick till funktion att slppa ut aktieemissioner. verallt behvdes pengar, och nationens pengar fanns i bankirernas kassavalv dit bara de sjlva hade tilltrde. Ju mer pengar bankirerna kunde kontrollera desto strre blev deras makt. En bankmannatrust vxte upp i varje strre industriland. Industrimonopolens epok var i lika stor utstrckning bankmonopolens epok. Att detta var fallet r 1 91 i visar ngra ord som flldes av Woodrow Wilson, som vid den tidpunkten var guvernr i New Jersey: Det stora monopolet i detta land r penningmonopolet. S lnge det existerar r vr gamla frihet, mngsidighet och individuella energi stllda p undantag. En stor industrination kontrolleras av sitt kreditsystem. Vrt kreditsystem r koncentrerat. Nationens tillvxt och all vr verksamhet ligger allts i hnderna p ngra f mn. Ofta intrffade det att dessa f mn, finansmnnen, var samma personer som stod i spetsen fr industrimonopolen. Det fanns sammanbundna direktrskap vilket innebar att de ledande mnnen inom bankmannavrlden satt med i styrelsen i de stora truster eller jttebolag som de var intresserade av, d.v.s. i vilka deras banker hade investerat stora summor pengar. Men sambandet behvde inte vara s intimt. Det rckte med att bankirerna hll i trdarna och kontrollerade pengarna det gav dem makt att diktera fr industrifirmorna vart de skulle g. Detta demonstrerades klart och tydligt av det brev som skickades r 1901 av en av de Fyra Stora Berlinbankerna till styrelsen fr ett tyskt cementsyndikat: Det har kommit till vr knnedom ... att nsta sammantrde inom ert bolag ... kan komma att stllas infr frslaget att vidtaga frndringar i era ligganden som vi inte kan ta ansvaret fr. Vi beklagar djupt, att vi av detta skl ser oss tvungna att hrmed indra den kredit som har beviljats er. Och det sammantrde som ovan hnfrts till inte beslutar ngot som r oacceptabelt fr oss, och om vi mottar garantier i detta fall fr framtiden skall vi inte ha ngra invndningar mot att frhandla med er om ppnandet av nya krediter. Om finansmnnen p detta abrupta stt kunde bestmma tonen fr ett stort syndikat r det ltt att frestlla sig vilken kontroll de kunde utva och verkligen utvade ver de verkliga smkrypen inom industrivrlden. Situationen beskrevs p utmrkt stt av medlemmen av Amerikas Hgsta domstol Louis D. Brandeis i en bok som han skrev r 1912 och som passande hette Andras pengar. Han sade: Det dominerande inslaget i vr finansoligarki utgrs av investeringsbankiren. Associerade banker, truster och frskringsbolag r hans verktyg. Kontrollerade jrnvgar, allmnna tjnster och industribolag r hans material. Fastn de noga taget bara r mellanhnder, sitter dessa bankirer som herrar ver Amerikas affrsvrld p ett stt som gr att knappast ngot stort fretag kan genomfras framgngsrikt utan deras deltagande och gillande. Dessa bankirer r naturligtvis skickliga mn som besitter stora frmgenheter; men den mktigaste faktorn i deras kontroll av industrin r inte utomordentlig skicklighet eller stor rikedom. Nyckeln till deras makt heter kombination intensiv och allomfattande koncentration. Efter 1870 blev allts den gammaldags kapitalismen kapitalism i modern stil; den fria konkurrensens kapitalism blev monopolkapitalism. Det var en frndring av enorm betydelse. Monopolindustrin i stor skala frde med sig strre utveckling av produktivkrafterna n ngonsin frut. Industrimnnens frmga att producera varor vxte i snabbare takt n deras landsmns frmga att konsumera dem. (Detta innebar naturligtvis, konsumtion med vinst folk hade alltid anvndning fr fler varor, men det var inte alltid de kunde betala fr dem.)

137 Monopolisterna var i den stllningen i sina respektive lnder, att de kunde reglera tillgngen s att den passade efterfrgan, och de utnyttjade den mjligheten. Detta var kloka affrsmetoder och gav stora vinster. Men det gjorde att en stor del av deras produktionsapparat stod oanvnd, och detta sakernas tillstnd ser alltid ut att ge industriledaren bekymmer. De ville utnyttja sina fabriker hela tiden fr att kunna producera s mycket varor som mjligt. Det innebar att de mste slja varor utanfr sitt eget land. De mste finna utlndska marknader som kunde absorbera deras industriella verskott. Var kunde man hitta dessa marknader? Man kunde frska tvinga dem p andra rika nationer, s som England gjort i ratal. Men dr sttte de allt oftare p hga tullmurar bakom vilka deras konkurrenter hade lyckan f kontroll ver marknaden i sitt eget land. Hr p denna klagan frn Jules Ferry, fransk konseljpresident r 1885: Vad vra stora industrier saknar ... vad de i allt strre utstrckning saknar r marknader. Varfr? Drfr att ... Tyskland omgrdar sig sjlvt med tullmurar ...; drfr att Amerikas Frenta Stater bortom haven har blivit protektionistiskt, och det till ytterlighet. Nationer som Tyskland och Frenta staterna var inte lngre ppen marknad fr andra nationers varor de konkurrerade sjlva om vrldsmarknaden. Detta var en allvarlig situation: inom de stora industrinationerna hade produktionskapaciteten verflyglat konsumtionsfrmgan; alla dessa lnder hade ett verskott av fabriksvaror fr vilket de mste hitta marknader i utlandet. Var skulle man finna dem? Det fanns ett svar kolonier. David Livingstone, den bermde missionren och upptcktsresanden, hade frsvunnit mitt i hjrtat av Afrika. James Gordon Bennet, garen till New York Herald, skickade Henry Motton Stanley till Afrika fr att hitta honom. Och underverkens tid var nnu inte frbi Stanley lyckades. Han trffade inte bara p Livingstone, han gjorde ocks vidare upptcktsresor. Sedan hll han en serie frelsningar om sina upptcktsresor. Vi kan vara skra p att han hll sina hrare trollbundna. Vi kan ocks vara skra p att han inte vid ngot tillflle hade mer intresserade hrare n bomullsfrsljarna i Manchester och jrnfabrikanterna i Birmingham som hrde honom sga: Det finns fyrtio miljoner mnniskor bortom Kongos mynning, och Manchesters bomullsspinnare vntar p att f ge dem klder. Smltugnarna i Birmingham glder av den rda metall som snart skall gras till jrnkonstruktioner t dem och till grannlt som skall pryda dessa mrka barmar, och Kristi tjnare r angelgna att bringa dessa stackars hedningar in i den kristna hjorden. Stanley freslog de bekymrade industricheferna en utvg ur deras trngml. Vad skulle de gra med sina verskottsvaror? Kolonier var svaret. Industrichefer i andra industrilnder hade samma problem. De fann samma svar vid samma tidpunkt. Efter 1870 frenades England, Frankrike, Belgien, Italien och Tyskland i en klappjakt p kolonier som marknad fr sina verskottsvaror. Amerikas tur kom 1898. Det ret sade den republikanske senatorn Albert J. Beveridge till en intresserad grupp affrsmn i Boston: Amerikanska fabriker framstller mer n det amerikanska folket kan anvnda; amerikansk jord frambringar mer n de kan konsumera. det har freskrivit vr politik; vrldshandeln mste och skall bli vr. Och vi kommer att ervra den p ett stt som vr moder (England) lrt oss. Vi skall etablera handelsstationer i hela vrlden fr att drifrn distribuera amerikanska varor. Vi skall tcka oceanen med vr handelsflotta. Vi skall bygga en flotta vrdig vr storhet. Stora kolonier som styr sig sjlva men som br vr flagga och driver handel med oss skall vxa upp runt vra handelsstationer.

138 Utver sin roll som marknad fr verskottsvaror kunde kolonierna tjna ett annat nyttigt syfte. Massproduktion i stor skala krver stora frrd av rvaror. Gummi, olja, nitrat, socker, bomull, tropiska varor, mineralier detta och mycket annat var rvaror som var ndvndiga fr monopolkapitalister verallt. Industricheferna ville inte vara beroende av andra lnder nr det gllde rvaror som var vsentliga fr dem sjlva. De ville ga eller kontrollera kllorna till dessa vsentliga rvaror. Ett av de sista imperialistiska fretagen, Italiens ervring av Etiopien, hade just detta till anledning, enligt New York Times, 8 augusti 1935: ITALIEN ODLAR BOMULL I ETIOPIEN Rom, 7 aug. Italien rknar framfr allt med att gra stora vinster i Etiopien genom att utveckla odlingen av varor, vilka kommer att berra dess handel med Nord- och Sydamerika bomull och kaffe. Hur det n gr med dess frhoppningar att utvinna guld, jrnmalm, platina, koppar och andra mineral, har Italien skl att hoppas att bomull och kaffe kommer att utgra tillrckligt kompensation fr dess miljardutgifter i stafrika. Italiens import av bomull motsvarar 740 miljoner lire om ret, vilket framfr allt betalas till Frenta staterna, och av kaffe omkring 185 miljoner lire vilket totalt motsvarar nrmare I miljard lire eller 13,5 procent av Italiens hela import. Drfr var strvan att kontrollera rvarukllorna ytterligare en faktor som frberedde imperialismen. Den frsta faktorn var som vi kommer ihg ndvndigheten att hitta en marknad fr verskottsvaror. Det fanns ett annat verskott, som ocks sg sig om efter en passande marknad. Det var verskottet p kapital. Monopolindustrin frde med sig enorma vinster fr sina gare. Det var mer pengar n garna visste var de skulle gra av. Det lter otroligt, men i vissa fall var vinsterna s stora att trustmakarna inte hade mjlighet att gra av med alla sina pengar ven om de hade frskt. De frskte inte heller. De sparade pengarna. Det gjorde andra ocks miljoner av smsparare som satte in sina pengar p banker, satsade dem p frskringsbolag, investeringsfretag o.s.v. Resultatet var en verackumulation av kapital. Det dr lter egendomligt. Hur kunde det finnas fr mycket pengar? Fanns det inte ngot nyttigt stt att anvnda kapitalet? Visst fanns det vl vgar att bygga, sjukhus att uppfra, slumkkar att riva som man kunde erstta med nya bostder? Visst fanns det vl hundratals olika affrsfretag i hemlandet, som pengarna kunde investeras i? Det fanns det visst. Landsbygden behvde bttre vgar, arbetarna behvde anstndiga bostder och smfretagen ropade efter att f expandera och nd talade nationalekonomerna om verskott p kapital. Det var inget tvivel om den saken miljoner dollar (francs, pund och mark) exporterades till andra lnder. Varfr? Jo, drfr att kapitalet inte frgar Vad r det som behvs? Inte alls. Vad det frgar r Hur mycket kan jag f fr mina pengar? Det r svaret p denna frga som avgr var det sparade verskottskapitalet skall investeras. Lenin, knd lrjunge till Marx och ledare fr den ryska revolutionen, frklarade i sin bok Imperialismen som skrevs r 1916: Det r sjlvklart att om kapitalismen kunde utveckla jordbruket som i dag verallt halkat lngt efter industrin, om den kunde hja massornas levnadsstandard ... skulle det inte finnas ngot verskott p kapital ... Men d skulle kapitalismen heller inte vara kapitalism ... S lnge kapitalismen frblir kapitalism, kommer verskottskapitalet aldrig att anvndas fr att hja massornas

139 levnadsstandard, ty detta skulle innebra en nedgng i vinst fr kapitalisterna: i stllet kommer verskottskapitalet att anvndas fr att ka vinsterna drigenom att man exporterar det utomlands, till efterblivna lnder. I dessa efterblivna lnder r vinsterna ofta hga, ty det r ont om kapital, priset p jord r relativt lgt, lnerna r lga, rvarorna r billiga. Det var vad som intrffade. verskottskapitalet som ngonstans mste finna ett utlopp fann det i de underutvecklade lnderna i kolonierna. Platser som behvde jrnvgar, elektricitet och gas, vgar o.s.v., platser som var rika i frga om naturtillgngar dr man fick koncessioner p gruvor och plantager det var i dessa koloniala omrden som verskottskapitalet fann tillflle till vinst-bringande investeringar. Och det var inte allt. Utver vinsterna som man direkt fick frn sina investeringar, arrangerade man ofta s att en stor del av lnen spenderades i hemlandet. Nr England lnade ut pengar till Argentina fr dess jrnvgsbyggen, inkptes slunda strre delen av rlsen och den rullande materielen o.s.v. i England till vinst fr engelska fabrikrer. Exporten av verskottskapital blev hr lika mycket en frga om export av verskottsvaror. P s stt fann bde den som investerade och den som producerade ett gemensamt intresse i att samarbeta fr att kontrollera eller skaffa sig koloniala omrden. Detta var en aspekt av den allians mellan finans och industri som karakteriserar det moderna ekonomiska samhllet till den grad att man talar om finanskapitalets tidslder. Detta innebr att finansen, som kontrollerar enorma summor kapital, tillsammans med industrin som utnyttjar det kapitalet fr att gra frtjnster, r den dominerande kraften i vrlden av i dag. Alliansen mellan industri och finans som skte profit i marknader fr varor och kapital gav upphov till imperialismen. Det var vad J. A. Hobson ansg, nr han r 1902 publicerade sin banbrytande studie i mnet: Imperialismen r vad de grupper som kontrollerar industrin fretar sig fr att bredda utfldet av sin rikedom genom att ska utlndska marknader och utlndska investeringar som kan absorbera de varor och det kapital som de inte kan slja eller anvnda i hemlandet. Det r imperialismens orsak. P vilket vis de grupper som kontrollerar industrin breddar utfldet av sin rikedom r en annan historia som ni kanske knner till. Det har funnits mnga stt att gra det de senaste exemplen r Italiens civilisationsuppdrag i Etiopien, och Japans penetrering av Kina. P den gamla goda tiden, under artonhundratalets sista kvartssekel var proceduren enklare, i synnerhet i Afrika. I nstan varje enskilt fall togs det frsta steget mot uppdelning och infrlivandet av afrikanskt territorium med europeiska stater av affrsmn eller kapitalistiska bolag som samarbetade med upptcktsresandena eller hade egna agenter. Det gngse tillvgagngssttet var att upptcktsresanden eller agenten trngde in i landet en viss strcka frn kusten och frmdde hvdingarna eller kungarna, genom gvor av klder eller alkohol att underteckna s kallade frdrag med aktiebolagen. Enligt dessa frdrag, avtrdde de afrikanska hrskare vilkas underskrift bestr av ett tecken, hela sitt territorium till aktiebolagen i utbyte mot ngra meter tyg eller ngra flaskor gin. Nstan samtliga europeiska besittningar i Centralafrika bygger p sdana frdrag ... Under mindre n tjugo r uppdelades och infrlivades hela centrala Afrika med de brittiska, franska, tyska, belgiska, portugisiska och italienska imperierna. Ibland trodde dessa sluga upptcktsresande som samtidigt var affrsmn och kapitalister upriktigt att de genom att stjla landet frn dess invnare utfrde en gudainspirerad mission fr infdingarnas bsta. Cecil Rhodes, en av de strsta imperiebyggarna, trodde det. Det r tminstone vad han sade: Jag hvdar, att vi r den frmsta rasen i vrlden, och att ju strre bit av vrlden vi bebor desto bttre r det fr den mnskliga rasen ... Om det finns en Gud tror jag

140 att Han skulle vilja att jag mlade strsta mjliga del av Afrikas karta s brittiskt rd som mjligt. Infdingarna i de ervrade territorierna var ofta mycket konstiga. De verkade inte inse att den vite mannen gjorde allt detta fr deras bsta. De blev ltt frvirrade av vad vissa vita mn missionrerna predikade fr dem och vad andra vita mn kapitalisterna gjorde med dem. Ibland gjorde de i sin okunnighet uppror, och d blev det olyckligtvis ndvndigt att lra dem en lxa. Snart ngade stora glnsande skepp frn moderlandet in i deras hamnar. De var fyllda av trupper som bar gevr och bomber och maskingevr civilisationens vapen och drmed inprntade de lxan. Man hade lrt ut lxan med hjlp av den hemmavarande regeringens militrmakt. Regeringarna som alltid var lika redo att skydda sina understars liv och egendom hjlpte ocks till p andra stt. Fr att hjlpa till att tcka administrationskostnaderna och skaffa sjukhus, skolor, goda vgar o.s.v. till kolonin, instiftade regeringen en skatt som infdingarna mste betala i reda pengar. Men infdingarna hade inga pengar. Det fanns emellertid en utvg de kunde tjna pengar till skatten genom att arbeta p plantagerna eller i gruvorna som tillhrde de vita. Det var sant att betalningen var elndigt lg; det var ocks sant att infdingarna kunde f att ta utan att behva arbeta i gruvorna eller plantagerna. Men skatten mste betalas vilket innebar att de mste arbeta. Vad intrffade om de inte gjorde det? En iakttagare av frhllandena i Frankrikes vstafrikanska kolonier r 1935 berttar om ett botemedel om betalningen uteblev: En by i sdra Sudan kunde inte betala skatterna; det infdda gardet utskickades, tog alla kvinnor och barn i byn, placerade dem i en inhgnad i mitten, brnde hyddorna och sade till mnnen att de kunde f tillbaka sina familjer nr de hade betalat skatten. Det r omjligt att tala generellt om behandlingen av kolonialfolken, fr den behandlingen varierade frn tid till tid och frn plats till plats. Men blodsdden var legio ingen imperialistisk nation hade rena hnder. Leonard Woolf, en erknd expert p mnet, har skrivit: P samma stt som det i Europas nationella samhlle under det senaste seklet har uppsttt klart definierade klasser, kapitalister och arbetare, exploatrer och exploaterade, s har det ocks i det internationella samhllet uppsttt noga avgrnsade klasser, Vsterns imperialistiska makter och de underkuvade raserna i Afrika och Orienten, den ena som styrande och exploaterande makt, den senare styrd och exploaterad. Man br inse, att ett land inte behvde bli koloni fr att bli styrt och exploaterat. Dr de efterblivna lnderna inte direkt koloniserades, styckades de upp i inflytelsesfrer ett exempel var Kina, i vilket alla de strre makterna hade vissa erknda intressen. Eller Sydamerika som delades mellan England och Frenta staterna. Dessa lnder var utan att direkt lgga beslag p ngra sydamerikanska republiker stndigt redo att frse dem med kapital som anvndes fr att piska igenom vissa penninginbringande rttigheter enligt frdrag eller genom formlig avtrdelse. Och i sdana fall klargjorde man alltid tydligt att det i bakgrunden fanns kryssare, flygplan och bataljoner redo att genomdriva kravet, koncessionen eller det exklusiva handelsmonopolet. Det var ingen hndelse att regeringarna hade kommit till sina industriers hjlp i skandet efter marknader fr varor och kapital. En iakttagare av Storbritanniens politiska och ekonomiska liv fann det oundvikligt: Den brittiska handeln r fr nrvarande, hsten 1921, under kontroll av stora kombinat som styrs och dirigeras av de stora penningtrusterna vilkas makt r s stor ... att den i alla enskilda fall har kontrollen ver handeln. Mer n s deras rdgivande inflytande ver regeringen r i dag s stort ... att regeringen (sammansatt som den i dag r av

141 de penninggande klasserna) inte kan handla annat n i verensstmmelse med trusternas rd. Detta var England. Fr president Taft i Frenta staterna var den rtta vgen visserligen rak men knappast smal det fanns tillrckligt med utrymme att komma till vra kapitalisters hjlp: Medan vr utrikespolitik inte br vika en hrsmn frn den rtta vgen m den dock innefatta aktiv intervention fr att frskra vra varor och vra kapitalister mjlighetaer till profitabla investeringar. Nr de en gng styrt in p denna interventionskurs fr att skydda vra kapitalister fann regeringarna att de befann sig p en lng resa. Kapital flyter likt en man p trapets genom luften med den strsta ltthet och det r ett helt fretag att hlla jmn takt med det och se till att det r skert. Generalmajor Smedley D. Butler hade anfrtrotts en del av det arbetet. Hans beskrivning av den r pittoresk han r inte ense med president Taft om mjligheten att hlla sig p den rtta vgen nr man intervenerar fr storfinansens rkning: Jag tillbringade trettiotre r och fyra mnader i aktiv tjnst som medlem av vrt lands snabbaste militra styrka marinkren. Jag tjnstgjorde i alla grader frn andreljtnant till generalmajor. Och under den tiden tillbringade jag strre delen av min tid som en frsta klassens muskelknutte fr storfinansen, fr Wall Street, och fr bankirerna. Jag var kort sagt, utpressare t kapitalismen Slunda hjlpte jag till att skerstlla Mexiko och i synnerhet Tampico fr amerikanska oljeintressen r 1914. Jag hjlpte till att gra Haiti och Kuba till anstndiga platser dr National City Banks pojkar kunde samla in avgifterna ... Jag medverkade till att rensa Nicaragua fr det internationella bankmannahuset Brown Brothers 1909-1912. Jag bragte ljus till Dominikanska Republiken fr amerikanska sockerintressen r 1916. Jag medverkade till att gra Honduras till rtta platsen fr amerikanska fruktbolag r 1903. I Kina r 1927 sg jag till att Standard Oil inte ofredades. Under dessa r hade jag, som de breda pojkarna skulle uttrycka saken, en fin fdkrok. Jag fick ra, jag fick medaljer och jag befordrades. Nr jag ser tillbaka p den tiden, tycker jag att jag gott kunde ha gett Al Capone ngra rd. Det bsta han kunde gra var att hlla sin verksamhet i gng i tre stadsdelar. Vi i marinkren opererade p tre kontinenter. Vi kan av generalmajor Butlers erfarenheter sluta oss till att imperialismen som hade sin brjan vid slutet av artonhundratalet, nnu r med oss. Det r den i intensifierad utstrckning. Det r ltt att se varfr det frhller sig s. Monopolet inom industrin r inte i avtagande. Det kar. Och med monopolet fljer, som vi har sett, imperialismen. I en belysande studie som heter Det Moderna aktiebolaget och den privata egendomen skriven av tv experter i mnet, A. A. Berle och G. C. Means, hittar vi en del hpnadsvckande fakta och siffror om storleken, rikedomen och kontrollen hos de moderna jttekorporationerna i dagens Amerika. Det finns i Frenta staterna omkring 300.000 icke bankdrivande bolag. Men av detta antal kontrollerar omkring zoo hlften av bolagens samtliga tillgngar! Femton av dessa hade tillgngar p ver en miljard dollar var. Och ett av dem, American Telephone and Telegraph Company, kontrollerar mer pengar n tjugoen amerikanska delstater gr! Men fr att verkligen inse i vilken omfattning monopolen r herre p tppan, br man lsa herrar Berles och Means beskrivning av hur alla amerikaner i sitt dagliga liv pverkas av de zoo strsta bolagen. Dessa storbolag utgr stommen i den amerikanska industrin. En enskild person kommer nstan stndigt i kontakt med dem ... han anlitar oupphrligen deras tjnster. Om han reser ngonstans, r det nstan givet att han anlitar ngon av de stora jrnvgarna.

142 Det lokomotiv som d drar hans tg har frmodligen byggts av American Locomotive Company eller Baldwins lokomotivfabriker; den vagn han sitter i har troligen framstllts av American Car and Foundry Company eller ngon av dess filialer ... Skenorna har med nstan hundraprocentig skerhet framstllts av ngot av de elva stlbolagen p listan; och kolet kan mycket vl ha kommit frn ngot av de fyra kolbolagen om inte frn en gruva som gs av jrnvgsbolaget sjlvt. Kanske denna person reser i bil i en bil som framstllts av Ford, General Motors, Studebaker eller Chrysler, p ringar som levererats av Firestone, Goodrich, Goodyear eller United States Rubber Company ... Kanske denna person andra sidan stannar hemma ensam och isolerad. Vad betyder de tv hundra strsta bolagen fr honom dr? Hans elektricitet och gas har nstan skert levererats av de privata el- och gasverken; aluminiet i hans kksutrustning av Aluminium Company of America. Hans elektriska kylskp kan vara en produkt frn General Motors, eller ett av de tv stora elvarubolagen General Electric och Westinghouse Electric. Det r mycket troligt att Crane Company har levererat hans vattenledningar, att American Radiator and Standard Sanitary Corporation har sttt fr hans vrmeledning. Han kper frmodligen tminstone en del av sina specerivaror frn Atlantic and Pacific Tea Company, A & P ... och han skaffar sig en del av sina medikamenter, direkt eller indirekt, frn United Drug Company. Burkarna som hans specerivaror kommer i kan ha gjorts av American Can Company; hans socker har raffinerats av ngot av de stora bolagen, hans ktt har frmodligen beretts av Swift, Armout eller Wilson, hans kex och skorpor levererats av National Biscuit Company ... Om han vill ha radiounderhllning knpper han nstan skert p en apparat som gjorts p licens frn Radio Corporation of America. Nr han gr p bio, ser han frmodligen en film frn Para-mount, Fox eller Warner Brothers (framstlld p Eastman Kodakfilm) p en biograf som kontrolleras av en av dessa producentgrupper. Vilken av de lockande cigarrettannonserna han n faller offer fr, r det nstan givet att han rker ngot av de mnga mrken som produceras av de fyra stora tobaksbolagen, och han gr frmodligen till United Cigarbutiken p hrnet fr att kpa dem. verallt och allestdes monopolet. Samma r frhllandet i de vriga stora industrinationerna i vrlden. Vad hnder nu, nr dessa olika jttar som kontrollerar sina nationella marknader, mts p den internationella marknaden? Jo, d blir det Fyrverkeri! Frst blir det konkurrens lng, hrd, bitter konkurrens. Och drefter blir det verenskommelser, associationer, karteller p internationell basis. Monopolkapitalisterna delar upp vrlden mellan sig, inte p grund av personlig illvilja, utan drfr att den grad av koncentration som uppntts tvingar dem att anta denna metod fr att skaffa sig vinst. Och de delar upp vrlden i frhllande till kapital, i frhllande till sin styrka ... Men styrkan varierar alltefter den ekonomiska och politiska utvecklingen. Sedan internationella sammanslutningar delat upp vrldsmarknaden mellan sig tycker man att konkurrensen borde upphra och en period av varaktig fred kunna inledas. Men s sker ej, ty styrkefrhllandena vxlar stndigt. Vissa bolag vxer sig starkare och mktigare medan andra gr tillbaka. Slunda blir den verenskommelse som var rttvis nr den ingicks orttvis vid ett senare tillflle. Det uppstr missnje hos den starkare parten och drp fljer en strid fr strre tilldelning. Detta leder ofta till krig. Samma var frhllandet nr det gllde den politiska kontrollen ver kolonierna. Fre den afrikanska huggsexan och 1880-talets allmnna koloniala expansion fanns det fortfarande en mngd fria omrden som nnu inte hrde ngonstans. Under kolonialismens tid var detta inte lngre fallet. Om det skulle bli en ny uppdelning, mste de som inte ftt ngonting ta vad de ville ha frn dem som redan gde ngot. Tyskland, Italien och Japan ville ha kolonier.

143 Italien och Japan tog vad de kom t. Tyskland rustade sig till frberedelse fr det kap som komma skulle. Imperialismen leder till krig. Men kriget avgr ingenting fr all framtid. De fientligheter som inte lngre kan lsas genom frhandlingar kring ett frhandlingsbord frsvinner inte drfr att frhandlingarna i fortsttningen sker medelst bomber, gas, giftgas, lemlstade mn och stympade kroppar. Nej. Monopolkapitalismen mste ha ngonstans att gra av sina verskottsvaror och sitt kapital, och fientligheterna kommer att fortstta s lnge det behovet finns. Jakten efter marknader mste fortstta. Cecil Rhodes, imperialisten framfr alla andra, insg detta klart och tydligt. Att skaffa sig nya marknader blev en andra natur hos honom; annekteringen av nya territorier lg honom i blodet. Den imperialistiska driften hos honom illustreras kanske bst i ett yttrande han en gng fllde till en vn: Vrlden har nstan uppdelats i sin helhet, och det som finns kvar hller p att frdelas, ervras och koloniseras. Tnk p stjrnorna, dessa vidstrckta vrldar som vi aldrig kan n. Jag skulle annektera planeterna om jag kunde; jag tnker ofta p den saken. Det gr mig sorgsen att se dem s klara och nd s lngt borta. Rhodes dog alltfr snart. S synd! Tnk om han ftt hra talas om Werner von Braun! Tnk om han ftt hra talas om Juri Gagarin! Men Rhodes sjlv finner kanske hugsvalelse i tanken att hans ande lever n och starkare n frut. Nr marsinnevnaren hlsar den frste passageraren p det frsta raketskeppet till Mars, kommer den passageraren utan tvekan att viska i sin vrds ra: Har du lust att lna lite pengar fr att snygga upp dina gamla kanaler lite och bygga ngra nya? Skriv bara under hr, s klara min bank av alla detaljer ... S dr ja ... Tack ska du ha.

20. Den svagaste lnken

I dessa kriser hnder det med jmna mellanrum att en stor del inte bara av existerande produkter utan ocks av tidigare skapade produktivkrafter, frstrs. I dessa kriser utbryter en epidemi som under alla tidigare epoker skulle ha betraktats som ngot absurt verproduktionens epidemi. Samhllet upptcker pltsligt att det frsatts till ett stadium av tillflligt barbari; det ser ut som om hungersnd, ett universellt frdande krig gtt fram verallt och skurit av varje frsrjningsmjlighet; industri och handel verkar ha frstrts; och varfr? Drfr att det finns fr mycket civilisation, alltfr stor frsrjning, alltfr mycket industri, alltfr mycket handel. Man kan hitta dessa rader i Det kommunistiska manifest, som skrevs av Marx och Engels redan r 1848. Det var inte ngon djrv profetia det var en beskrivning av vad som skedde i det kapitalistiska samhllet med ngra rs mellanrum p den tiden. Att det har fortsatt att intrffa knner alla till. Citatet har en bekant klang. Det har alltid frekommit kriser under alla perioder i historien. Men det r en avgjord skillnad mellan de kriser som intrffade innan kapitalismen kom till och dem som har intrffat senare. Fre sjuttonhundratalet var den vanligast terkommande krisen den som berodde p missvxt, krig eller ngon hndelse som gick utver det vanliga; en sdan kris utmrktes av brist p mat och andra frndenheter, vilket stadkom prishjningar. Men de kriser som vi nu knner till, som brjade komma i och med det kapitalistiska systemet, beror inte p ovanliga hndelser utanfr systemets ram de frefaller att vara en del av vrt ekonomiska system; dessa kriser utmrks inte av brist utan snarare av verfld; i dessa kriser stiger inte priserna tvrtom faller de.

144 Ni kner till de vriga knnemrkena p kriser och depressioner bde arbetskraft och kapital gr overksamma, vinsterna sjunker och hela den industriella verksamheten avstannar vilket gller bde produktion och handel. Paradoxen kan ses verallt: fattigdom mitt i verfldet. r det brist p rvaror? Inte alls. Bomullsodlarna r angelgna om att f slja sin bomull. r det brist p kapitalvaror? Inte alls. Fabriksgarna r angelgna om att se spinnmaskiner och vvstolar i sina tysta fabriker stta full fart igen. r det brist p arbetskraft? Inte alls. De arbetslsa metallarbetarna r mer n villiga att komma tillbaka till fabriken fr att frfrdiga det bomullstyg de saknar. Nej, rvaror, kapitalvaror och arbetskraft som behvs fr produktionen finns alla tillgngliga, och nd produceras ingenting. Varfr? Nationalekonomerna r inte eniga om svaret. Men betrffande en sak r de eniga, helt enkelt det fljande: i det kapitalistiska systemet produceras varor inte fr frbrukning utan fr utbyte, handel fr att de skall ge vinst. I vrt samhlle grvs mineraler upp ur jorden, skrdar brgas, mnniskor fr arbete, industrins hjul stts i rrelse, och varor kps eller sljs, bara nr garna till produktionsmedlen kapitalistklassen kan se tillflle att gra vinst. Detta uttrycktes mycket vl av Walter Lippmann i Herald Tribune den 13 juli 1934: Det r ingen ide att tala om terhmtning under nuvarande frhllanden om inte kapitalisterna, stora och sm, brjar investera fr att gra vinst. De gr det inte fr att vinna utmrkelser. De gr det inte fr att vara goda patrioter eller fr att tjna allmnnyttan. De gr det drfr att de ser ett tillflle att tjna pengar. Detta r det kapitalistiska systemet. Det r p det sttet det fungerar. Enligt professor F. A. von Hayek har Lippmann rtt: I den moderna ekonomin producerar inte fretagaren i syfte att tillfredsstlla en viss efterfrgan ven om man ibland anvnder det uttrycket utan p grundval av en vinstkalkyl. Professor Hayek r en av vrldens ledande nationalekonomer. Han har inte mycket gemensamt med de nationalekonomer som ser p samhllet frn arbetarklassens utgngspunkt. Men betrffande det viktiga faktum att det uteslutande r vinstintresset som fr hjulen att g runt finner vi att han r verens med Friedrich Engels. Hr r ett stycke ur ett brev som Engels skrev r 1865: Alltfr lite produceras ... Men varfr produceras alltfr lite? Inte drfr att man ntt grnsen ... fr produktionsmjligheterna. Nej, drfr att grnsen fr produktionsmjligheterna avgrs inte av antalet hungriga magar utan av antalet plnbcker som kan kpa och betala. Penninglsa magar, den arbetskraft som inte kan utnyttjas fr profit och som drfr inte kan kpa, verlmnas t ddlighetsstatistiken. Hos Thorstein Veblen, en av de mest originella av de amerikanska nationalekonomerna, finner vi samma sanning uttryckt i dennes bermda syrliga stil: Affrsmannens plats i den naturliga ekonomin r att tjna pengar, inte att producera varor ... Den strsta prestationen inom affrslivet r att i strsta mjliga utstrckning f ngonting fr ingenting ... det br ... noteras att det knappast finns ngot affrsfretag, vars frmsta ml inte r vinstgivande frsljning eller profitabla verenskommelser, vilket innebr samma sak som vinstgivande frsljning ... affrsvinsterna kommer ur industriproduktionen; och industrin kontrolleras, accelereras, eller hejdas med ett ga p affrsprofiterna. Ytterligare bevis fr att varor under kapitalismen produceras inte fr frbrukning utan fr profit kommer i ett citat ur Business Cycles, skriven av Wesley C. Mitchell, en framstende amerikansk nationalekonom: Dr marknadsekonomi rder, utvecklas inte resurserna, utnyttjas inte den mekaniska utrustningen, utvas inte yrkesmannens skicklighet och tillmpas

145 inte vetenskapliga upptckter frsvitt inte frhllandena r sdana att de som dirigerar produktionen ser chanser till profit. Denna rad expertvittnen med olika ekonomisk och politisk instllning ger alla samma vittnesbrd att i det kapitalistiska systemet produktion inte sker om den inte ser ut att ge vinst. Men om samma vittnen ombads att frklara varfr det med jmna mellanrum intrffar att lftet om vinst inte uppfylls, s skulle det inte rda sdan enighet i uppfattningen. Nationalekonomerna r ense om vad det r som fr systemet att fungera, men de r alldeles avgjort inte ense om vad det r som gr att det inte fungerar. Systemet bryter samman det vill sga vinsterna sjunker i en krisperiod. Vad r orsaken till dessa sammanbrott? Vad r orsaken till kriserna? Lt oss underska ngra av nationalekonomernas svar. Det finns vissa nationalekonomer som nnu i dag efter mer n ett rhundrades kriser som regelbundet terkommit om och om igen framhrdar i uppfattningen att orsakerna mste skas inte i sjlva systemet utan ngonstans utanfr det. Om denna skola skriver professor Mitchell: Vissa nationalekonomer frtvivlade om att hitta en teori som skulle ge frklaringen till alla kriser. I dessa mns uppfattning framstr en kris som en abnorm freteelse som frambringats av ngon strning, exempelvis revolutionerande uppfinningar ... hjning eller snkning av tullarna, valutafrndringar, missvxt, vxlingar i modet och saker i den stilen. Denna sikt ... leder till slutsatsen att varje kris har sin speciella orsak som mste skas bland hndelser under ret och/eller ren nrmast fre. En annan grupp uppfattar krisernas orsak som en fysisk freteelse. W. Stanley Jevons tillknnagav r 1875 att solflckar, hungersnd i Indien och kriser i England kom ungefr samtidigt. Vad hade de att gra med varandra? Hr noga p. Solens utstrlning har inverkan p vdret; vdret har inverkan p skrden; skrden, vare sig den r bra eller dlig, har inverkan p bndernas inkomst; bndernas inkomst har inverkan p efterfrgan p fabriksvaror. Allts blir det kris i England. Skyll allts p solen! Eller skyll snarare p planeten Venus. Det anser i varje fall Mr Henry L. Moore, upphovsman till teorin om ttariga alstringsperioder. Men varfr Venus? Jo, drfr att Venus vart ttonde r kommer mellan solen och jorden, och man kan ana sig till att om Venus str i vgen kommer mycket av Apollos, d.v.s. solens, utstrlning aldrig att n jorden! S lngt de fysiska orsakerna till kriserna. Professor A. C. Pigou, nationalekonom frn Cambridge, anfr en filosofisk skola som ger psykologiska faktorer skulden fr booms, hgkonjunkturer, och depressioner: dessa psykologiska orsaker r de misstag som begs till fljd av optimism och pessimism hos industricheferna. I variationen hos affrsmnnens frvntningar finner professor Pigou grundorsaken till industrins med- och motgngar. Nr allt gr bra blir affrsmnnen optimistiska betrffande sina chanser att ka vinsten. De vill ka produktionen. De lnar mer pengar frn bankerna och investerar dem i industriell utrustning antingen fr att bygga ut sina fabriker eller skaffa nyare maskiner o.s.v. Nr dessa (frvntningarna) r goda leder de affrsmnnen att lna mer, delvis frn bankerna, och blir drmed direkt orsaken till att rntan stiger, vilket indirekt genom att ka kpkraften, hjer priserna. Men d mste de varor som produceras under denna vg av optimism mta marknadens prov. Kommer de att sljas till de nya priserna? Det gr de inte. I det ena fallet efter det andra ser man att optimismen var obefogad och detta gr att djup misstro stter in och att affrsvrlden bemktigas av pessimism, varp produktionen minskar. Den aktivitet som utvecklas inom industrin under inflytande av ett misstag i form av optimism materialiseras slutligen i form av varor som sker en marknad. S lnge dessa hller p att produceras ... fortstter en utomordentlig aktivitet. [Drefter upptcker man att optimismen

146 var alltfr stor det vill sga optimismen verlever inte det prov som marknaden utstter den fr.) Nr detta prov har drabbat ett antal varor och funnit dem otillfredsstllande, skakas allmnhetens frtroende. Man upptcker att misstag till fljd av optimism har begtts och att profitmjligheterna verdrivits, och detta erknns allmnt ... Som fljd av detta intrder en sprr p affrsverksamheten. Vid denna tidpunkt erstts veroptimismen av verdriven pessimism. Produktionen gr ned avsevrt, investeringar inom industrin upphr praktiskt taget, och vilka varor man n sljer kommer de frn gamla lager. Drefter kar efterfrgan igen efter ngon tid, vinsterna kar igen, affrsmnnen gaskar upp sig igen, och resultatet blir terigen verdriven optimism. Den stora vikt som Pigou och den psykologiska skolan lgger vid affrsmnnens frvntningar, som frklaras ha ansvaret fr hgkonjunkturer och depressioner, visas i fljande citat: Medan vi fr tillfllet inte frgar hur dessa olika frvntningar sjlva uppstr, drar vi den bestmda slutsatsen att det r detta och ingenting annat som utgr de omedelbara orsakerna till fluktuationerna inom industrin. En annan nationalekonomisk skola uppfattade som verklig sanning det gamla ordsprket pengar r roten till allt ont. De anser att vrt system fr utbyte, penningvsendet, har stora brister. De vill att detta bristande system skall ses ver. Professor J. M. Keynes, som r en av de ledande fresprkarna fr den skola som vill ha penningreglering, sger: Arbetslshet, arbetarens oskra liv, svikna frvntningar, den pltsliga frlusten av besparingar, ovntade frdelar fr enskilda personer, spekulanten, profithajen allt detta hrrr i stor utstrckning frn vrdemtarens instabilitet. Nyckelorden i detta citat r de sista orden, vrdemtarens instabilitet. Det behvs inte mycket fr att vertyga oss om att det inte finns ngot stabilt penningvrde det vet vi av erfarenhet. De som gr sin dagliga butiksrond vet att tio kronor rcker fr en viss kvantitet smr den ena mnaden och till en strre (eller mindre) kvantitet nsta mnad. Vra lrobcker i nationalekonomi sger oss att pengar bara r ett bytesmedel. Experterna p penningregleringen hvdar att det r ett dligt bytesmedel eftersom de inte r stabila. Till skillnad frn andra cirkulationsmedel har de inte ett bestmt vrde. Ett dussin betyder tolv det betyder inte femton ena dagen och tta nsta. Men vrdet p vr penningenhet varierar. Det r illa och borde avhjlpas, sger dessa nationalekonomer. Vad de talar sig varma fr r kontroll ver valuta och krediter fr att etablera ett stabilt frhllande mellan den mngd varor som produceras och den mngd pengar som befinner sig i konsumenternas fickor. Ett exempel. Nr industrin vxer och produktionen kar, kar framstllningen av varor. Om inte penningmngden i omlopp kar fr att hlla jmna steg med det kade antalet varor, kommer priserna att sjunka. Man inser ltt varfr. Antag att det finns 500 skjortor p marknaden och konsumenterna har 10.000 kronor att betala fr dem. Varje skjorta kommer att kosta tjugo kronor. Men anta sedan att skjortfabrikanterna skaffar sig bttre maskiner och producerar 1000 skjortor. D kommer, om ingenting annat sker eller frsvitt inte ytterligare 10.000 kronor stts i hnderna p skjortkonsumenterna, priset p skjortor att falla till tio kronor. De nationalekonomer som tillhr den monetra skolan hvdar att kriser r resultatet av vxlingen i den allmnna prisnivn, vilken i sin tur beror p en kning eller minskning i frga om den penningmngd som r i omlopp. Nr affrerna gr bra, cirkulerar pengarna fortare och bankerna ger strre och strre krediter. De krver visserligen hga rntor, men det r inte tillrckligt fr att hindra fabrikrerna som ser att affrerna kar och vill gra s stora vinster de kan medan allt r i rullning. P det viset leder uppsvinget till en hgkonjunktur.

147 Nr detta hnder, blir de som kontrollerat krediten d.v.s. bankerna ganska uppskrrade. Vrdena har blsts upp, sger de. Och drfr drar de in sina tentakler, slutar ge nya ln och begr att de ln de redan gett skall betalas tillbaka. Men detta kan fabrikrerna eller tminstone en del av dem inte gra, fr de har investerat sina ln i sina fretag och har inte tjnat tillrckligt fr att kunna betala tillbaka. Nr de inte kan betala tillbaka, gr de i bankrutt. Deras fabriker stngs, deras anstllda avskedas, och ndlget sprider sig i allt strre cirklar, eftersom bestllningarna till rvaruproducenterna upphr och de arbetare som avskedats inte lngre utvar en effektiv efterfrgan p varor. Nedgngen i produktionen, den minskade efterfrgan, priserna som med en krasch ker i botten, sprider depression ver hela nringslivet som om det vore frga om en smittosam sjukdom. Folk r rdda fr att investera, och bankerna t rdda fr att lna ut pengar; och p det viset staplas pengarna upp p hg i bankerna i stllet fr att anvndas till att finansiera industri och handel. De nationalekonomer som tillhr den monetra skolan hvdar att detta myckna lnande inte skulle ske om inte affrsmnnen trodde att priserna skulle fortstta att stiga och stiga. Fabrikrerna lnar till hg rnta bara drfr att de tror att den vntade prisstegringen ska rcka till att betala rntan och inbringa nnu hgre vinster. Om priserna frblev stabila skulle de inte inlta sig p en vldsam och obefogad produktionskning. Fr att rda bot p det onda, freslr dessa nationalekonomer att myntenheten skall standardiseras s att den hller sig i niv med kningen och minskningen av produktionen. Professor Irving Fisher vid Yale har utarbetat en plan fr en kompenserad dollar och den sger han skulle klara av saken. Fr den skulle man kunna kpa samma korg fylld med varor i gr, i dag och i morgon. Fisher och Keynes hvdar att det r tokigt och farligt om mnniskan fortstter anvnda ett penningsystem som r ofullkomligt nr man kan uppfinna ett perfekt system. Professor Keynes sger: Bsta sttet att rda bot p denna ddliga sjukdom som bestr i individualism (prisrrelser som kulminerar i booms och depressioner) r att se till (genom valuta och kreditkontroll att det aldrig finns en fast frvntan att priserna antingen i allmnhet kommer att sjunka eller att de kommer att stiga ... Vi har inte lngre rd att lta (penningvrdet) stanna i den kategori freteelser som i skiftande grad orsakas av vdret, fdelsesiffrorna eller konstitutionen freteelser som bestms av naturliga orsaker eller r resultatet av separata handlingar hos mnga individer som agerar oberoende av varandra, eller krver en revolution fr att frndras. Andra nationalekonomer r emellertid inte vertygade om att det r s bra att manipulera med pengarna fr att deras mngd skall motsvara produktionen. Professor Haeyk har t.ex. en avvikande uppfattning: De skl som vanligen framfrs som bevis fr att penningmngden i omlopp borde variera i takt med att produktionen kar eller minskar r helt grundlsa. Det frefaller snarare som om ... det prisfall som ndvndigtvis fljer nr penningmngden r densamma och produktionen kar, inte bara r fullkomligt oskadlig utan i sjlva verket r det enda sttet att undvika en felaktig inriktning av produktionen. Mycket mer populr n dessa teorier betrffande orsaken till kriser r den som framfrts av Mr John A. Hobson. Det r hans sikt att under tider av ekonomisk blomstring inkomsterna fr kapitalets del kar mycket mer n arbetslnerna. De rika blir nnu rikare i otrolig takt. Deras inkomster stiger. Hur mycket de n spenderar fr egen del har de nd pengar ver. Vad de inte kan spendera sparar de. Deras enorma penningsummor investeras i industrin, och resultatet r en enorm kning av produktionsutrustningen d.v.s. produktionskapaciteten. Den nyare och bttre utrustningen gr sitt jobb. Varorna strmmar ut frn fabrikerna och vidare ut p marknaden. Men arbetarna fr inte tillrckligt i lner fr att de skall kunna kpa denna stndigt kande produktion. Varorna frblir oslda, de staplas upp i lagerlokaler och i

148 butikerna och priserna faller katastrofalt. Produktionen blir inte lngre profitabel. Nr detta intrffar minskar produktionen. Resultatet r arbetslshet, depression och en minskning av de rikas inkomster. Det verdrivna sparandet upphr. Drefter hinner konsumenterna sakta i fatt. De konsumerar de varor som staplats p hg. Industrier som nnu fungerar upptcker att de inte lngre kan undvara ny och frbttrad utrustning, och p det viset kar produktionen terigen gradvis, och hela denna cykel av uppsving, hgkonjunktur, kris, depression r ver oss nnu en gng. De mnniskor som upprrs ver den stora skillnaden mellan extremt rika och extremt fattiga finner Mr Hobsons analys speciellt avpassad fr sin smak. Ty vare sig man tnker sig den som en teori om det verdrivna sparandet eller, frn en annan utgngspunkt, som teorin om den fr obetydliga konsumtionen, r den i korthet en teori som sger att den ojmna frdelningen av rikedom r den vsentliga orsaken till ekonomiska kriser. S hr sger Mr Hobson sjlv: Dessa verskott r i den utstrckning de inte omhndertas genom beskattning den irrationella eller slsaktiga faktorn i vrt ekonomiska system. Som inkomst har de inget berttigande, vare sig moraliskt eller ekonomiskt. Deras ringa anvndbarhet fr konsumtion eller njutningar fr med sig att de ackumuleras i form av sparande utver vad som behvs och kan anvndas av det ekonomiska systemet i dess helhet ... detta ofrtjnta verskott ... r den direkta orsaken till att industrin upphr att fungera, till att priserna kollapsar och att arbetslshet uppstr, vilket allt brukar fras under beteckningen depression. Att anvnda detta verskott ... fr att utka kpkraften och konsumtionen hos arbetarna och i hela samhllet kommer att avhjlpa dessa kroniska fel genom att hja den sammanlagda kpkraften s att den hller jmna steg med varje kning hos produktionsfrmgan... Att ka den del av inkomsten som nr lntagarna vare sig det sker genom hga lner ... eller genom kade sociala frmner r det vsentliga villkoret fr att bibehlla full sysselstning i de industrier som lttast drabbas av perioder av depression och arbetslshet. Mr Hobson talar fr sin sak p ett vertygande stt. Och eftersom mnga bland oss r upprrda ver det betryck vi ser verallt omkring oss vill vi grna tro att hans argument fr hgre lner och kade sociala frmner r det riktiga argumentet. Men vi fr inte svlja hela argumentet. Man br minnas, att syftet fr produktion i det kapitalistiska systemet r att gra stor vinst. Mr Hobson sger att kriser intrffar eftersom kapitalister investerat alltfr mycket; att arbetare inte fr tillrckligt i ln fr att kunna terkpa de varor som produceras av en verkapitaliserad industri; att drfr vinsterna sjunker. Men professor Hayek sger att detta inte r sant. Professor Hayek sger att vinsterna sjunker drfr att kapitalisterna inte investerar tillrckligt mycket. Han uttalar sig till frmn inte fr att de sociala frmnerna skall utkas, utan fr att de skall reduceras; inte fr en lnekning utan fr en lneminskning. Vissa former av statliga ingripanden kan genom att skifta efterfrgan frn kapitalvaror till konsumtionsvaror orsaka en fortsatt krympning av den kapitalistiska produktionsstrukturen och av den anledningen ocks frlngd stagnation ... beviljandet av kredit till konsumenter, vilket nyligen har s starkt frordats som ett botemedel mot depressionen, skulle i sjlva verket ha helt motsatt effekt; en relativ kning i efterfrgan p konsumentvaror skulle bara gra saker och ting vrre. Det r omjligt att p ngra f sidor gra rttvisa t professor Hayeks komplicerade teori. Men fr vrt syfte rcker det med att ppeka att Hobson och Hayek finner exakt motsatta orsaker till den minskning av profiterna som en kris medfr; och att de fr att bota den sjunkande profitens sjukdom erbjuder olika mediciner.

149 Och det intressantaste r att de bda har rtt och fel. Hobson har rtt nr han hvdar att hgre lner och kade sociala frmner skulle stadkomma den ndvndiga marknaden fr den kande tillgngen p varor; han har fel nr han utgr frn att man genom att hja lnerna inte skulle minska de omedelbara vinsterna i produktionen. Hayek har rtt nr han sger att lgre lner och tstramade sociala frmner skulle ka de omedelbara vinsterna i produktionen; han har fel nr han utgr frn att marknaden inte skulle spolieras genom att man snker lnerna. Hobson intresserar sig fr hur man skall kunna terstlla marknadens efterfrgan (och drmed vinstnivn) genom att ka massornas kpkraft; Hayek intresserar sig fr hur man skall kunna terstlla vinsten genom att minska massornas kpkraft (minskning av lnerna). Och hr ligger, om man fr tro Karl Marx anhngare, kapitalismens dilemma den kan inte p en gng ka vinsten och massornas kpkraft. Drfr, frklarar de, r kriser oundvikliga under kapitalismen. Medan alla andra nationalekonomer ser ngot visst frhllande som orsaken till kriser och freslr en speciell medicin fr att allt skall bli bra igen, frklarade Marx att det inte fanns ngon utvg inom det kapitalistiska systemet. Fr att bli av med kriserna, skrev han, mste man bli av med kapitalismen. Marx analys av kriserna gr igen i hela hans teori. Hans teori om den kapitalistiska produktionen och hans teori som frklarar den kapitalistiska produktionens sammanbrott r en och samma och de har samma upphov. Det kapitalistiska produktionssystemets syfte r att gra vinst. Men Marx kunde bevisa att vinstkvoterna tenderade att sjunka. Inte heller detta var en tillfllig sak. Uppbyggnaden av det kapitalistiska produktionssystemet gjorde det oundvikligt. Lt oss se varfr. (Det skulle vara en god ide om ni nu terigen och mycket noga lste p sid. 192-195 om Marx teori om arbetsvrdet.) Marx uppdelar kapitalet i tv sorter konstant och variabelt. Konstant kapital r sdant som lggs ut p fabrikslokaler, maskiner, verktyg, rvaror o.s.v. Det variabla kapitalet r sdant som anvnds fr att kpa arbetskraft d.v.s. lner. Det konstanta kapitalet kallas konstant drfr att dess vrde under produktionsprocessen frblir konstant p den slutliga produkten verfrs bara dess ursprungliga vrde, varken mer eller mindre. Variabelt kapital kallas s drfr att dess vrde varierar under produktionsprocessen den slutliga produkten fr ett vrde som r strre n dess ursprungliga. Medan konstant kapital r sterilt dri att det inte skapar ngot extra vrde under produktionsprocessen, r det variabla kapitalet fruktbart drigenom att det (och uteslutande det variabla kapitalet) verkligen skapar nytt vrde under produktionsprocessen. Det r det variabla kapitalet som skapar mer vrde n det sjlvt r vrt mervrde. Det r frn det variabla kapitalet (levande arbetskraft) som man drar vinsten. Allts uppdelas kapitalistens kapital inom fabriksindustrin slunda: K (totala kapitalet) k (konstant kapital) + v (variabelt kapital) Hur mycket av K kommer nu att gnas t k och hur mycket kommer att gnas t v? Det rder inget tvivel om, sger Marx, och det hller alla med honom om, att med kapitalismens utveckling kommer en stndigt strre andel av det totala kapitalet, K, att insttas i konstant kapital, k. Som ni vet, infrs stndigt fler och bttre maskiner i den moderna industrin. Dessa maskiner r i sanning underverk men de kostar pengar, mycket pengar. Och de erstter arbetskraft, vilket helt enkelt innebr att v, det variabla kapitalet, minskar i frhllande till K, det totala kapitalet; och omvnt, att k, det konstanta kapitalet, kar i frhllande till det totala kapitalet, K. S hr ser det ut i en kort enkel formel:

150 V -K K - kar K

minskar

medan

Att det konstanta kapitalet relativt sett kar, medan det variabla kapitalet minskar, r av oerhrd betydelse. Fr ni kommer ihg att det r v och enbart v som r kllan till mervrdet, d.v.s. vinsten. Detta innebr at i samma takt som v minskar freligger en tendens fr vinstkvoten att sjunka. I samma mn som det konstanta kapitalet i frhllande till det totala kapitalet kar, s avspeglar sig, enligt Marx, samma mervrde, med samma grad av utnyttjande av arbetskraften, i en fallande vinstkvot ... Om det vidare antas att denna gradvisa frndring i kapitalets sammansttning inte begrnsar sig till vissa individuella produktionssektorer utan upptrder verallt i strre eller mindre utstrckning ... d mste den gradvisa och relativa kningen av det konstanta kapitalet ndvndigtvis leda till att den genomsnittliga vinstkvoten gradvis sjunker, s lnge mervrdekvoten ... frblir densamma. Men att vinstkvoten sjunker r en allvarlig historia. Det utgr ett hot mot kapitalisternas ml, vilket r att erhlla den strsta mjliga vinsten, Men det finns en temporr utvg fr kapitalisterna. De finner att det r mjligt att ka sin vinst ven om vinstkvoten sjunker. Hr r ett exempel (mervrdet anges med m, och vi antar att mervrdekvoten r densamma i vart och ett av fallen, nmligen 100 procent): K k v m 1.500 1000 500 500 4.000 3000 1000 1000 Eftersom mervrdet, m, skapas bara genom variabelt kapital, v, r mervrdekvoten alltid en frga om frhllandet mellan m och v, d.v.s. m/v . Men fastn vinsten kommer bara frn vad man lagt ut p lner (v), rknar kapitalisten sin vinst som vinst p det totala kapital som investerats (K). Drfr uppskattar han sin vinstkvot som frhllandet mellan m och K, d.v.s. m/K. Drfr r i ovan angivna exempel, vinstkvoten i det frsta fallet 500 lika med 500/1000 vilket motsvarar 33 1/3 procent; i det andra fallet 1000/4000 vilket motsvarar bara 25 procent. Men fastn vinstkvoten sjunkit, har den totala vinsten i absoluta siffror, stigit frn 500 till 1000. Lgg emellertid mrke till vad som var ndvndigt fr att gra detta mjligt. Det variabla kapitalet som r det enda som kan ge upphov till vinst, mste frdubblas; och eftersom den moderna produktionstekniken krver en stndigt kande mngd konstant kapital i frhllande till det variabla, s mste, medan v frdubblades, k tredubblas. Och det r pongen med det hela. Fr att ka vinsten mste kapitalister ackumulera mer och mer kapital. De har ingen annan utvg. Om kapitalackumulationen upphr, sjunker vinsten (absolut likavl som relativt). Varje enskild kapitalist vet detta. Konkurrensen p marknaden har lrt honom att han mste spara sina pengar och plja tillbaka stndigt strre summor i sitt fretag eller ocks g under i kampen. Han mste ackumulera, stndigt ackumulera, s att hans totala kapital kas tillrckligt fr att motverka den fallande vinstkvoten.

151 De vlmenande mnniskor som vill att man skall betala hgre lner t arbetarna, har frbisett detta. Kapitalisten vet emellertid att ju mera han betalar sina arbetare desto mindre fr han i utdelning vilket innebr att den ackumulation som r vsentlig fr att han skall fortstta gra vinst saktas upp. Detta fr vad honom betrffar inte hnda fr nr ackumulationen upphr, upphr ocks fretaget att g med vinst. Han lser den delen av sitt dilemma genom att betala s lga lner som mjligt. Detta gr det mjligt fr honom att fortstta den ndvndiga politiken att stndigt ka ackumulationen. Men stndigt kande ackumulation innebr att en stndigt kande mngd varor skickas ut p marknaden. Och hr stter han p den andra sknkeln i den ekonomiska motsgelsens kniptng, avsaknaden av kpkraft hos arbetarna, som skulle kunna absorbera produktionen. Deras lga lner gr att de varor han producerat inte kan kpas och inte kan betalas. Marx analys utmynnar i detta: kapitalisterna mste vidmakthlla vinsten genom att hlla nere lnerna; men nr de gr detta frstr de den kpkraft som vinsten r beroende av. Lga lner gr den hga vinsten mjlig, men samtidigt omjliggr de vinsten eftersom de minskar efterfrgan p varor. En olslig motsgelse. Fr omkring nittio r sedan satte Thomas Carlyle fingret p den kris som det kapitalistiska systemet stod infr: Vad nyttar era spunna skjortor till? De hnger dr i miljoner utan att kunna sljas; och hr finns i miljoner ihrdiga nakna ryggar som inte kan f tag p dem. Skjortor r nyttiga fr att tcka mnniskors rygg; i annat fall utan nytta eller ett outhrdligt skmt. Ni har kommit efter p ett fruktansvrt stt betrffande den sidan av problemet! Folk frsker verallt att ta itu med problemet. I Sovjetunionen frsker man lsa det med den marxistiska metoden att erstta kapitalismen; i andra delar av vrlden frsker man att lsa det genom att lappa ihop och kontrollera kapitalismen.

21. Planekonomin
Sjutton r fre artonhundratalets slut dog Karl Marx. Sjutton r in p nittonhundratalet var Karl Marx terigen vid liv. Det som fr Marx hade varit teori sattes i verket av hans lrjungar Lenin och de vriga ryska bolsjevikerna nr de tog makten r 1917. Fre den tidpunkten hade Marx lror varit knda bara av en liten grupp tillgivna anhngare; efter den tidpunkten hade Marx lror vrldens strlkastarljus p sig. Fre den tidpunkten kunde kommunisterna bara utlova att deras teori om den sattes i verket skulle skapa en ny och bttre vrld; efter den tidpunkten kunde kommunisterna peka p en sjttedel av jordens yta och sga: Hr r det. Titta p det. Det fungerar. Hur var det mjligt fr bolsjevikerna att ver huvud taget gripa makten? Vilka var de frhllanden som gjorde revolutionen framgngsrik? En sak betrffande revolutioner kan vi vara skra p, och det r att det inte r vem som helst som kan genomfra en framgngsrik revolution vid vilken tidpunkt eller vilket tillflle som helst. Nej. Revolution r en konst, och Lenin, bolsjevikernas ledare, betonade denna viktiga sanning. Fr att vara framgngsrik fr resningen inte basera sig p en sammansvrjning, inte p ett parti, den mste baseras p den avancerade samhllsklassen. Detta r frsta delen av lxan. Resningen mste basera sig p nyckelpunkten i den mognande revolutionens historia, nr aktiviteten hos folkets avantgarde r som strst, nr tvekan hos fienden och hos revolutionens

152 svaga, halvhjrtade och tveksamma vnner r som strst. Detta r den tredje delen av lxan ... Men nr dessa villkor vl r fr handen, d r det att frrda marxismen och revolutionen att vgra behandla resningen som en konst. Detta skrev en mnad innan bolsjevikerna tog makten. Det fanns mnga bland Lenins egna anhngare som var ense med Lenin om att de villkor han upprknade mste existera innan en revolution kunde bli framgngsrik. Men mnga av dessa personer var inte ense med honom om nr det exakta gonblick kom d dessa ndvndiga villkor existerade. Och dri lg Lenins verkliga geni. Han visste med sig nr det gonblick kommit d frhllandena verkligen var mogna, nr att handla innebar att vinna och att vnta innebar att misslyckas. Kvllen innan makten greps var han tvungen att anvnda hela sin energi fr att vertyga sina anhngare om att den rtta tidpunkten hade kommit fr att sl till. 7-14 oktober avslutade han en artikel som hette Kommer bolsjevikerna att behlla statsmakten? dr han i tur och ordning analyserade alla de olika argument som anfrdes mot revolutionr aktion just i Ryssland och just vid den tidpunkten. Detta r hans svar till en av dessa invndningar. Det femte argumentet r att bolsjevikerna inte kommer att kunna behlla makten eftersom omstndigheterna r ytterst komplicerade. vilket snunsfrnuft! Dessa personer r kanske beredda p att uthrda revolutionen men utan exceptionellt komplicerade omstndigheter. Sdana revolutioner intrffar aldrig, och lngtan efter en revolution av det slaget r ingenting annat n en reaktionr klagovisa hos den borgerlige intellektuelle. ven om en revolution inleds under omstndigheter som inte verkar komplicerade, ger revolutionen i sitt frlopp alltid upphov till exceptionellt komplicerade omstndigheter. Ty en revolution, en verklig, djupgende folklig revolution fr att anvnda Marx uttryck, r den otroligt komplicerade och smrtsamma process i vilken den gamla sociala ordningen dr och den nya fds, det r en frndring av sjlva livsvillkoren fr tiotals miljoner mnniskor. En revolution r den skarpaste, mest ursinniga, desperata formen av klasskamp och inbrdeskrig. Ingen enda stor revolution i historien har undgtt inbrdeskrig, och ingen som inte bor innesluten i en mussla, kan frestlla sig ett inbrdeskrig utan exceptionellt komplicerade omstndigheter. Om det inte funnes ngra exceptionellt komplicerade omstndigheter skulle det inte bli ngon revolution. Om man r rdd fr vargar, br man inte g in i skogen. S skrev en revolutionr som visste vad som lg framfr honom, som hade kalkylerat kostnaderna, men som inte var rdd; en revolutionr som ansg att mlet socialiststaten, kontrollerad av och fr arbetarklassen, var vrt det fruktansvrda pris som mste betalas. Eftersom Lenin knde till revolutionens konst triumferade han. Vi kan skatta oss lyckliga att den storslagne reportern John Reed var syna vittne till de flesta hndelser som bebdade vad kommunisterna kallar en ny civilisation. I sin bok Tio dagar som skakade vrlden ger han oss en ofrglmlig bild av denna omstrtande tid. Lyssna p hans beskrivning av Sovjetkongressens mte i Petrograd i november 1917: Nu var det Lenin, med ett grepp ver kanten p talarstolen, som lt sina sm blinkande gon vandra ver mngden medan han stod dr och vntade, till synes glmsk av det skakande bifallet, som varade flera minuter. Nr det upphrde sade han, enkelt: Vi skall nu brja bygga den socialistiska samhllsordningen! Det var 1917. I ett specialtelegram till New York Times den 22 april 1936 rapporterade Moskvakorrespondenten Harold Denny denna stolta frhvelse frn kommunisternas sida:

153 RYSSARNA AVSKAFFAR KLASSAMHLLET Andrejeff meddelar kommunistungdom: frsta mlet i huvudsak uppntt PRODUKTIONSMLET NRA Privat industri producerar endast 1,5 procent av Sovjetunionens industrivaror (Specialtelegram till New York Times) Moskva, 21 april. Sovjetstaten har nu i stort sett uppntt det frsta mlet p sin vg mot kommunismen, frklarade Andrej Andrejeff, sekreterare i det sovjetiska kommunistpartiets centralkommitt, infr ungkommunisterna (Komsomols) konferens hr i dag. Landets produktivkrafter har nu nstan helt socialiserats, och klasskillnaderna har utplnats, frskrade han. Av alla varor som i r produceras i Sovjetunionen, kommer 98,5 procent att produceras av staten, medan bara 1,5 procent framstlls av smhantverkare, som t.ex. smmerskor, hattmakare och skomakare, vilka inte socialiserats, frklarade Andrejeff. Ehuru Andrejeff inte nmnde det, hller ocks dessa senare p att snabbt drivas undan genom de hga skatter som nu lggs p dem. I och med socialiseringen av industrin och den nstan fullstndiga kollektiviseringen av jordbruket finns det nu bara en enda klass arbetarna, frklarade Andrejeff. De stora ekonomiska frgor som Sovjetunionens regering nu stod infr i egenskap av gare av produktionsmedlen, var vad som skulle produceras, hur mycket som skulle produceras, och vem som skulle konsumera det som producerades. Detta r beslut som mste fattas fr landet i dess helhet. I kapitalistiska lnder mste varje kapitalist innan han stter in sitt kapital i ett fretag fatta beslut av liknande slag. Skall han placera sina pengar i en bilfabrik eller bygga en jrnvg eller vva tyg? Hur mycket skall han producera och hur mycket skall han betala sina arbetare? Resultatet av tusentals och miljoner sdana sm beslut r produktionen i dess helhet. Men det finns inga garantier att de enskilda delarna kommer att passa i varandra. Staten befinner sig i ett socialistiskt samhlle i kapitalismens position men des tusenfalt d.v.s. staten det r den ende garen av kapital och mste fatta alla beslut. Den socialistiska regeringen frsker att f alla de olika delarna, alla de tusen och en varierade och komplicerade ekonomiska aktiviteterna att p ett harmoniskt stt passa ihop s att alltihop fungerar smidigt. Fr att detta ska fungera vl har Ryssland en plan. Vad innefattas i en plan? Nr ni och jag gr en plan, nr ngon gr upp en plan, finns det tv delar i den ett ml och en metod. Mlet r en del av vr plan, och sttet att komma dit r den andra delen. Den specifika politik som gr i riktning mot detta nskade ml mste bestmmas. Men den politiken mste baseras p vad som r mjligt. Och vad som r mjligt kan avgras endast genom att skaffa sig en fullstndig och exakt bild av landet. Detta r den statliga planeringskommissionens (Gosplans) uppgift. Dess frsta uppgift r att ta reda p varfr och vad och var och hur allting sker i Sovjetunionen. Hur mycket arbetskraft finns det? Hur str det till med de kollektiva fabrikerna? Vad finns det fr naturresurser? Vad har man gjort? Vad kan gras? Vad finns att tillg? Vad behvs? Fakta. Siffror. Statistik. Berg av statistik.

154 Frn varje institution inom det vldiga Sovjetunionen, frn varje fabrik, bondgrd, farm, kvarn, gruva, sjukhus, skola, forskningsinstitut, fackfrening, kooperativ frening, teatergrupp; frn alla dessa, frn varje avlgset liggande hrn av detta enorma omrde kommer svaren p frgorna: Vad gjorde ni frra ret? Vad gr ni i r? Vad hoppas ni gra nsta r? Vilken assistans behver ni? Vilken assistans kan ni ge? Och hundra andra frgor stlls. Alla dessa upplysningar strmmar in p Gosplans kontor, dr de sammanstlls, organiseras, och smlts av experter. Hela staben inom Sovjetunionens Gosplan uppgr nu till omkring ett par tusen statistiska experter och vetenskapliga tekniker av olika slag, med ett lika stort antal sekreterare frvisso det bst utrustade och samtidigt mest omfattande permanenta maskineri fr statistiska underskningar som finns i vrlden, sger makarna Webb. Nr dessa experter har slutat sortera, arrangera och kontrollera de hopsamlade data, har de ftt en uppfattning av Hur saker och ting frhller sig. Men det r bara en del av deras arbete. Nu mste de brja gna sig t frgan Hur saker skulle kunna frhlla sig. I detta lge mste planerarna sammantrffa med regeringens ledare. Den statliga planeringskommissionens slutsatser och dess projekt var beroende av regeringens godknnande; den planerande funktionen var tskild frn den styrande funktionen, och den senare var inte understlld den frra. Planeringen gr det naturligtvis inte ondigt att fatta de politiska beslut som planen skall utfra. Handlingsbeslut fattas av regeringens ledare och planerarnas uppgift r att utarbeta det effektivaste sttet att utfra den politiken p grundval av det material som de samlat ihop. Ur diskussionen mellan Gosplan och ledarna kommer det frsta utkastet till Planen. Men detta r nnu bara det frsta utkastet. Det r inte nnu Planen. Fr i en socialistisk planerad ekonomi r Hjrntrustens plan i och fr sig inte tillrcklig. Den mste underkastas hela folket fr godknnande. Detta r nsta steg. S hr beskriver I. Maiski, rysk ambassadr i England, det andra stadiet i frberedelsen av Planen: Kontrollsiffrorna understlls de olika folkkommissariaten och andra centrala instanser som handhar den nationella ekonomin, till exempel: Folkkommissariatet fr den tunga industrin, folkkommissariatet fr den ltta industrin, handel, transport, utrikeshandel o.s.v. fr att de skall granska och kommentera siffrorna. Varje central instans hnvisar vissa delar av Planen till den instans som ligger nrmast under den s att slutligen den individuella fabriken eller statsfarmen fr se sin del av Planen. Vid varje stadium underkastas kontrollsiffrorna en mycket noggrann granskning. Nr de nr siste stationen p sin resa frn den statliga planeringskommissionen, fabriken eller kollektivfarmen, tar alla de intresserade arbetarna och bnderna aktivt del av diskussionen och gr frslag och proper. Efter detta skickas kontrollsiffrorna tillbaka genom samma instanser med tillgg och frndringar till den statliga planeringskommittn. Arbetare p fabriken och bnder p farmen som ger uttryck fr sina sikter betrffande Planens frtjnster och nackdelar. Detta r en tavla som ryssarna med rtta r stolta ver. Ofta intrffar det att dessa arbetare och bnder kritiserar kontrollsiffrorna fr sin speciella arbetsplats. Ofta framlgger de d en alternativ plan i vilken de ger sina egna siffror fr att visa att de kan ka den produktion som frvntas av dem. I denna diskussion och debatt betrffande den provisoriska Planen som miljoner sovjetmedborgare verallt fr, ser ryssarna den verkliga demokratin. Planen fr vad slags arbete som skall utfras, vad slags ml som skall uppns r inte ngonting som plagts dem uppifrn. Arbetare och bnder har sin rst hrvidlag. Och vad r resultatet? En kompetent iakttagare ger fljande svar: Vart man n

155 reser, tminstone i de delar av Ryssland som jag sg, trffar man arbetare som stolt sger till en: Detta r vr fabrik; detta r vrt sjukhus; detta r vrt vilohem; och det innebr inte att de individuellt ger fremlet i frga; utan att det fungerar och producerar direkt fr deras rkning, och att de r medvetna om den saken, och dessutom medvetna om att de tminstone delvis har ansvaret fr att det fungerar till punkt och pricka. Det tredje stadiet i frberedelserna fr Planen r den slutliga underskningen av de siffror som terkommit. Gosplan och regeringsledarna studerar frslagen och tillggen, gr ndvndiga frndringar, och drefter r Planen frdig. I sin slutliga form skickas den tillbaka till arbetare och bnder verallt, och hela nationen inriktar all sin energi p att fullborda uppgiften. Kollektiv aktion fr det kollektiva goda blir verklighet. Men vad var det bsta fr kollektivet? Vilken politik ansg regeringsledarna frst och frmst vara vsentlig? Vissa allmnna mlsttningar kom omedelbart fram. De flesta av Sovjetunionens invnare var analfabeter utan bildning. Drfr mste ett universellt utbildningsprogram ing i Planen. Man ordnade med fri utbildning t alla med fritt uppehlle fr studenterna nr de lg vid universitetet. De flesta av Sovjetunionens invnare visste mycket lite eller ingenting om hlsovrd och hygien. Drfr mste en kampanj fr att hja levnadsstandarden, befrmjad av sjukhus, mdravrdscentraler, barnhem o.s.v., som till sitt frfogande hade kompetenta lkare, sjukskterskor och lrare, ing i Planen. Vilohem fr arbetare, parker, museer, klubblokaler mste ing i Planen. Institut och laboratorier fr vetenskaplig forskning mste ing i Planen. Betrffande dessa och en mngd andra uppenbara behov kunde det inte rda ngon tvekan och drfr ingick de allts i Planen. Men vad kunde man ge fr svar p frgor av fljande sort: 1. Vore det bttre att koncentrera sig p varor som folk kunde ta och anvnda nu? Eller vore det tilltligt att gna speciell uppmrksamhet t att bygga fabriker, kraftstationer, jrnvgar o.s.v., vilket skulle innebra att folket komme att ha mindre nu men mera i framtiden? Att utveckla fabriker fr konsumtionsvaror innebar vlstnd i dag; att utveckla fabriker fr produktionsvaror skulle innebra vlstnd i morgon. Vad var bst? 2. Vore det bttre politik att koncentrera sig p produktionen av sdana varor som man sjlv bst kunde framstlla och importera det som var dligt? Eller vore det klokare att frska f fram sina egna varor inom det egna landet? Sovjetunionens svar p dessa frgor betingades i stor utstrckning av att det som ett socialistiskt land fruktade verfall frn den kapitalistiska vrlden. Detta var ingen pessimistisk gissning. Det hade intrffat. Frn 1918 till 1920 hade ett halvdussin kapitalistiska lnder, inklusive Frenta staterna, skt strta bolsjevikerna med vapenmakt. Och ryssarna var vertygade om att det terigen skulle intrffa, speciellt om de lyckades bygga socialismen. I s fall skulle kapitalisterna verallt vara mer rdda n ngonsin fr att arbetarklassen i deras eget land skulle flja den ryska arbetarklassens exempel och sparka ut dem frn deras maktpositioner. Av detta och andra skl till exempel att ett jordbrukssamhlle inte kan stadkomma en lika hg levnadsstandard som ett industrialiserat samhlle grep sig ryssarna an med att industrialisera landet. Detta var ingen ltt uppgift. Beslutet innebar i sjlva verket att man offrade nuets bekvmlighet fr framtiden. Det innebar att man satte in stor del av sina resurser p kapitalvarutillverkning som inte omedelbart skulle ge folk hus och mat och klder. Ett land har en viss mngd arbetskraft och en viss mngd kapital, som det kan utnyttja under lt oss sga ett rs tid. Det kan stta alla sina arbetare att gra tegelsten och bygga hus, att odla vete

156 och baka brd, att odla bomull och framstlla klder och det kommer att finnas mycket fr alla. Men det kommer aldrig att finnas mera n det nu finns. Om landet vill ha mera, mste det stta vissa av sina arbetare att frambringa maskiner, lgga ner rls, bygga fabriker o.s.v. kort och gott att framstlla produktionsmedel. Detta kommer att gra det mjligt att nsta r, eller inom ett par r, producera mera brd, flera klder, flera hus. Den takt i vilken man beslutar investera fr framtiden avgr hur mycket man kommer att kunna ta och frbruka i framtiden. Ryssland fann att det skulle kunna ha mera kol fr att vrma upp hus, eller mera kol fr att driva smltugnar som skulle framstlla mera stl som skulle framstlla fler maskiner som skulle framstlla automatiska vvstolar som skulle producera tyg snabbt och i stor myckenhet men det kunde inte ha bda delarna. Det valde det senare. Produktionsmedlen, kapitalvarorna utvecklades p bekostnad av konsumtionsvaror. Detta var sttet att uppn industrialisering. Det var inte ngon ltt vg att g. Vilka var de uppoffringar som fljde p att ryssarna beslt skra ned den produktionen som var inriktad p omedelbar konsumtion och ka produktionen av kapitalvaror? Fr det frsta innebar det att det inte fanns tillrckligt med arbetskraft och kapital fr att producera tillrckligt med varor fr dagens bruk. Det rdde akut brist p alla konsumtionsvaror i Ryssland vilket ovnliga beskare i Sovjetunionen inte undgick att lgga mrke till. Det var lttare att f tag p en traktor n p en tekanna, lttare att f tag p en jrnvgssyll n en filt. Olyckligtvis kunde ryssarna inte koka te i en traktor eller breda p sig en jrnvgssyll nr de ville sova. Drfr mste de ta ett tag i livremmen och dra in den till sista hlet och d satt den nd i vissa fall alltfr lst fr att betala fr alla de traktorer och fabriker och lokomotiv och kraftstationer som de byggde. Ryssland var fattigt i frga om jrnvgar, maskiner, fabriker och industrifretag av vilken sort det vara mnde. Det lilla man haft fre frsta vrldskriget frstrdes nstan helt under vrldskrig, inbrdeskrig och efterfljande interventionsperiod. Drfr mste Ryssland efter revolutionen starta praktiskt taget frn brjan igen. Det hade lng vg framfr sig innan det kunde hinna ifatt lnder som Italien, Sverige och Australien fr att inte tala om England, Tyskland och Amerika. S lng var denna vg i sjlva verket, att det frefll nstan omjligt att de ngonsin skulle hinna fatt. Men ryssarna bestmde sig fr att Ryssland skulle hinna fatt Vsterlandet och det fort. Ryssland har naturligtvis nnu inte gjort det, men opartiska bedmare verallt r ense om att det r p vg att gra det. En framstende nationalekonom frn Cambridge sade redan 1932: Vad det fresatte sig att utfra var s vervldigande att det hlsades med hnskratt av hela den kapitalistiska vrlden. Med den kapitalistiska vrldens mttstock frefll dess ml att vara en vansinnig utopisk drm. Ett rikt land som Storbritannien fre vrldskriget brukade terinvestera omkring 14 procent av sin nationalinkomst fre kriget. Under femrsplanen planerade Sovjetryssland att investera (per annum under vart och ett av dessa fem r) omkring 30 procent av sin nationalinkomst en fantastisk summa fr ett relativt fattigt land. Den rliga kning i vrldens produktion, som ansgs normal fr den kapitalistiska industrin, uppskattades till omkring 3 procent. Under de sex ren mellan 1907 och 1913 uppgcik denna rliga kningstakt i Storbritannien till mindre n 1 1/2 procent. Under de fyra uppsvingsren 1925-1929 var den inte hgre n nio procent ens i snabbt expanderande lnder som Polen och Frankrike och under fyra procent i Frenta staterna och Storbritannien. Femrsplanen stadkom en rlig kning i den stora statliga industrins produktion p ver 20 procent och p mellan 17 och 18 procent i produktionen frn hela industriproduktionen (stor- svl som smindustri). Detta r s mycket mer anmrkningsvrt nr vi inser att ln och krediter frn andra lnder under denna industrialiseringsperiod inte strmmade in p det vanliga sttet. Praktiskt taget varje annat land i vrlden som varit p vg att industrialisera har ftt hjlp av utlndskt kapital som gav det mjlighet kpa stl, maskiner o.s.v. medan det byggde egna fabriker fr att

157 tillverka dessa saker. I industrialiseringen av Frenta staterna spelade brittiskt kapital en stor roll. I Sydamerika stlldes brittiska, tyska och amerikanska ln till frfogande. verskottskapitalet sg sig, som vi sg i kapitel 19, om verallt efter stllen dr man kunde investera det vill sga, verallt utom i Ryssland. Fr de ondskefulla bolsjevikerna hade kapitalisterna ingen anvndning och kunde inte heller avvara ngra pengar fr deras del. Nr ryssarna till sist lyckades bryta igenom bojkotten och f ndvndiga krediter var det p hrda villkor. P vilket vis betalade man d de ndvndiga varorna frn utlandet? Vad var kllan till den kapitalackumulering som behvdes s utomordentligt vl fr att bygga industri i Sovjetunionen? Det r en viktig frga och svaret r lika viktigt. En del av pengarna kom frn sovjetindustrin sjlv. I det kapitalistiska samhllet r ackumuleringen individuell (hr innefattas under beteckningen individuell ocks grupper till exempel bolagens reservfonder, banker o.s.v.), medan ackumuleringen likavl som produktionen i det socialistiska samhllet r gemensam. En viss del av varje industris nettoproduktion verfrs till de centrala finansinstituten, som p det viset har enhetlig kontroll ver alla resurser som r tillgngliga fr expansion. I Sovjetunionens plan finns ingen plats fr kupongklipparen, som r en vlbekant figur i det kapitalistiska samhllet rentiren fr livet, som livnr sig p industrins vinster. I Sovjetunionen r det staten sjlv som fr in vinsterna av den ekonomiska aktiviteten och dirigerar dessa fonder dit de kommer att bli som mest nyttiga, enligt Planen. Delvis sker varje industris utveckling automatiskt, och sker med hjlp av den vinst som varje industri behller; men terstoden av vinsten frn varje industri mobiliseras och kan anvndas (tillsammans med andra centralt ackumulerade fonder) fr en medvetet inriktad utveckling av hela produktions- och distributionssystemet. Denna kontroll av den ekonomiska utvecklingen r en av de viktigaste aspekterna p organisationen av den centrala planeringen, sger Emile Bums i sin bok Russias Productive System. Det frekommer naturligtvis individuellt sparande i ngon utstrckning, men eftersom det strsta sparandet kommer frn vinsterna, och det inte frekommer ngra individuella vinster, r sparandet i Sovjetunionen en gemensam funktion, inte ett kapitalistiskt strupgrepp. Detta var en klla till kapitalackumuleringen. En annan viktig metod att f pengar fr ndvndig industriell utrustning var utrikeshandeln. De bilar, traktorer, lokomotiv och maskiner fr att framstlla maskiner, som var s viktiga om Ryssland skulle bli sjlvfrsrjande, kunde erhllas i utlandet om man bytte till sig dem mot ryskt vete, olja, mineraler, timmer och plsar. Intensiv industrialisering innebar inte att ryssarna tnkte upphra att odla vete eller f fram olja och mineral ur jorden eller flla timmer eller fnga plsbrande djur. Tvrtom utkades dessa aktiviteter och man fretog frbttringar i stor skala. Ineffektiva metoder frn artonhundratalet ersattes med dagsfrsk teknik frn tjugonde seklet. Den mekanisering och den vetenskapliga procedur som introduceras i industrin kom ocks jordbruket och gruvdriften till del. Lngs hela linjen satte man in sin energi p att ka produktionen. Det var genom att exportera Rysslands naturliga produkter som det blev mjligt att importera ndvndighetsvaror fr industrin. Detta innebr naturligtvis att utrikeshandeln mste kontrolleras och bli en del av den allmnna planen. S skedde ocks. Gosplan bestmmer envldigt och fullstndigt vad som skall komma in i Sovjetunionen frn frmmande lnder och vad som skall skickas till frmmande lnder. Om kollektivfarmerna skulle kpa jordbruksmaskiner frn Frenta staterna, om den elektriska industrin skulle f sin utrustning frn Tyskland, om bomullsfabrikerna skulle kpa sina spolar frn England, och

158 gra det precis som de ville, utan att ta hnsyn till helheten, d skulle allting g fullstndigt i kras. Gosplan har en produktionsplan och utrikeshandeln r en integrerande del av den planen; utrikeshandeln kan inte lmnas i hnderna p en mngd individuella grupper som var och en kper vad den behver och sljer vad den kan utan hnsyn till den nationella ekonomins behov. P samma stt som planen kontrollerar bankerna, jrnvgarna och produktionsmedlen i allmnhet, innebr den drfr ocks statligt monopol ver utrikeshandeln. Det r ett intressant faktum att redan Babeuf i sina planer p en kommunistisk stat, vilka formulerades vid tiden fr den franska revolutionen, insg behovet av ett statsmonopol ver utrikeshandeln: All privat handel med frmmande lnder frbjuds; varor som kommer in i landet p privat vg konfiskeras till frmn fr den nationella gemenskapen ... Republiken skall fr den nationella gemenskapen anskaffa de freml som den behver genom att utbyta sina verskottsvaror mot sdana som andra nationer producerar. Men till och med dess monopol ver utrikeshandeln, vilket r en grundlggande del av dess socialistiskt planerade nringsliv, gr inte Sovjetunionen till fullstndig herre ver vad slags varor och hur mycket av dem det importerar och exporterar. Inte heller kan det ngonsin bli p det sttet s lnge det mste driva handel med de oplanerade ekonomiska systemen i andra lnder. Medan ryssarna kan kontrollera vad som hnder i sin vrld, kan de inte kontrollera vad som intrffar i resten av vrlden. Detta gick upp fr dem under den frsta femrsplanens frlopp. Gosplan hade beslutat sig fr att gra vissa maskininkp i utlandet. Den hade utfrdat bestllningar p dem till de priser som fr tillfllet rdde, och det hade under ett antal r avsatts en viss del av hemmaproduktionen fr export som skulle betala fr detta maskineri. S lngt var allt vl. Man hade skrivit under kontrakt p vad man ville ha och man hade franstaltat om betalningsmedel. Allting verkade rosenrtt. Men medan kontrakten fortfarande gllde, drabbades vrldens kapitalistlnder av 1929 rs kris. Det innebar att priserna p de varor som Ryssland exporterade fll katastrofalt. Lt oss anta att Gosplan hade ingtt avtal att betala 10 miljoner dollar fr det maskineri man hade bestllt; antag vidare att Gosplan hade beslutat sig fr att i utbyte exportera 2 miljoner skppor vete 1 dollar per skppa i miljon plsar 3 dollar per skinn 2,5 miljoner fat olja 2 dollar fatet Sammanlagt $ 2 miljoner $3 $5 $ 10 miljoner

Men nu faller vetet p grund av krisen till 50 cent skppan, folk vgrar kpa plsar om man inte praktiskt taget ger bort dem, och oljan halkar ned till ett otroligt lgt pris. Vad skulle sovjetregeringen gra? Den behvde maskinerna och mste betala fr dem genom export. (ven om det inte hade ingtts ngot avtal till de tidigare hga priserna fll dock inte priserna n industrivaror s fort eller till det bottenpris till vilket Ryssland mste slja sina varor.) Sovjetunionen mste exportera omkring dubbelt s mycket som man hade planerat. Man var tvungen att sga till det ryska folket: Ni mste dra in era blten nnu ett hl. De dr kapitalisterna har stllt till en sdan oreda att priserna p vrldsmarknaden ramlat i botten med ett brak, och man kommer bara att ge hlften s mycket fr vrt vete som frut. Drfr r vi tvungna att exportera dubbelt s mycket fr att mta vra frpliktelser.

159 Detta r i grova drag vad som intrffade. Fastn Sovjetunionen planerat fr att undvika kris i sitt eget land drabbades det nd av krisen i de kapitalistiska lnderna. Krisen utanfr Ryssland var en yttre faktor som rubbade jmvikten i planen. Mycket viktigare r emellertid de rubbningar som uppstr till fljd av inre faktorer vissa kontrollerbara och andra utom kontroll. Eftersom medveten planering av all ekonomisk aktivitet innebr att varje del avpassas efter alla andra, mste det berra varje annat kugghjul om ett av kugghjulen i maskineriet skadas. Antag att bomullsvivlar eller grshoppor frstr strre delen av bomullsskrden. Detta har omedelbara terverkningar p textilfabrikerna; det kommer att berra frhllandet mellan lner och priser om det inte finns s mycket bomullsvaror p marknaden som man frutsett. Sovjets nationalekonomer har lrt sig av erfarenheten att Som fljd av det nra sambandet mellan alla delar av det nationella nringslivet har en retrtt frn planen inom en sektor stora konsekvenser fr en rad andra sektorer, hur vl de n sjlva arbetar. Varje allvarlig avvikelse frn planen p ett stlle krver att koordinerande tgrder vidtages p ett annat stlle. Detta r faran och hjlpen. Planerarna mste ha en reserv som tar emot sttarna nr de kommer. De mste ha utrymme fr olyckshndelser. De mste samla statistik som visar minimi- och maximikapacitet frn tidigare r och de mste med denna information som grundval kunna gissa vad som frmodligen kommer att hnda. Men det rcker inte. De mste vara beredda p att om det som frmodligen kommer att hnda inte hnder, vidtaga koordinationstgrder. Sdana r ltta att vidtaga p papperet. Men koordination i verkligheten r svr, och ryssarna har gng efter annan dyrt ftt umglla bristen p samordning. Makarna Webb ger ett exempel: Efter det vitt och brett utannonserade ppnandet av bilfabriken i Gorkij den frsta maj 1932, gick hela fretaget i bakls p ett hgst obstinat stt. De vldiga byggnaderna som kopierats efter Fords fabriker i Detroit var fyllda av dyrbara maskiner. Tiotusentals arbetare hade samlats ihop och uppfrts p lnelistan. Men det lpande bandet vgrade rra p sig ... Dess upphngningsanordning hade sjunkit ihop p flera stllen beroende p att grunden var svag ... Och ven om det lpande bandet kunde frms att rra p sig, fanns det inte alls ngon komplett uppsttning av de olika saker som mste skruvas p undan fr undan, nr bilen kom rullande p det lpande bandet. Detta r ett utmrkt exempel p ineffektivitet, p brist p ledning och samordning. Men r det rttvist att skylla detta p den oerfarenhet i industrin? Makarna Webb frklarar, att man i sinom tid lrde sig lxorna, och att nya fabriker i Ryssland fungerar som de skall frsta dagen de r i verksamhet. Om det exempelvis funnes nationell planering i Frenta staterna, kan man lugnt anta att det inte skulle rda ngon brist p frmga att samordna. Att sdan redan finns i rikt mtt omvittnas i tidningen Fortunes pstende att tv av de stlbolag som tillhrt US Steel Corporation kan framstlla lika mycket stl som England och Tyskland producerade tillsammans r 1934. Det r sjlvklart att detta inte kunde ske om det inte inom US Steel Corporation funnes en frmga att samordna, som kan ta itu med de svraste industriella organisationsproblem. Man kan d inte rimligen sga att nationell planering r omjlig eftersom det r en alltfr stor uppgift att stta samman alla delarna. Men det finns andra invndningar. En riktar sig mot ordet socialiserad nr man sger socialiserad nationell planering, och den andra mot orden nationell planering. Det frklaras att socialismen inte kan fungera eftersom folk om vinstmotivet inte lngre finns med inte skulle ha ngon drivkraft att gra sitt bsta, att prva ut nya metoder, att ta risker. Som resultat drav skulle det ekonomiska livet stagnera.

160 Ryssarna frklarar att detta r struntprat. De ppekar att det mesta arbetet inom det kapitalistiska samhllet utfrs av folk som inte fr ngon vinst det mesta arbetet utfrs av folk som arbetar dag ut och dag in enbart fr sin ln. De flesta mnniskor arbetar drfr att de mste tjna sitt levebrd. Detta gller verallt i Ryssland likavl som i den kapitalistiska vrlden. Till detta kommer i Ryssland att det sociala trycket, den sociala uppskattningen och de hedersbetygelser som kommer duktiga arbetare till del fr arbetaren att gra sitt bsta. Socialisterna frklarar att stimulansen att arbeta ger mycket strre resultat hos dem n under kapitalismen. Hur som helst, sger ryssarna, finns det inget skl varfr goda anstrngningar i en socialistisk planerad ekonomi inte skulle belnas med bonus, premier, fridagar o.s.v. Allt detta r vanligt i det ryska ekonomiska livet. Den engelska liberala tidningen Manchester Guardian var fr sin del redan 1936 vertygad om att ryssarna hller p att lyckas i sina anstrngningar att f folk att arbeta utan ngot vinstmotiv. Den 20 februari 1936 frklarade en ledare i tidningen: En skeptisk vrld mste erknna att det kollektiva gandet verlever, att det har skapat ett nytt slags patriotism, och nya incentiv ... fr arbetskraften. Det r kanske inte den socialism fderna och profeterna talade om, men det fungerar. Som svar p det andra argumentet, att det i frnvaro av konkurrens inte skulle finnas drivkraft att experimentera, att ta risker, att frska nya metoder, sger ryssarna helt enkelt: Titta p hur det verkligen frhller sig. De frklarar att det ingenstans i vrlden spenderas s mycket pengar och energi p experiment inom varje omrde som i Sovjet. De hvdar att de, eftersom de ger fullstndig kontroll ver det ekonomiska livet, har rd att ta chanser med nya ider och metoder som konkurrerande industrier i kapitalistlnderna ofta inte vgar. Nationalekonomernas invndningar mot nationell planering gr efter andra linjer. De frklarar att det inte finns ngon fri marknad om det existerar nationell planering; avsaknaden av en fri marknad gr ett prissystem omjligt; avsaknaden av ett prissystem innebr att man sger farvl till en rationell ekonomi, fr utan priser som inregistrerar den relativa knappheten p varor i frhllande till efterfrgan p dem mste urvalet av varor som skall produceras bli godtyckligt och kaotiskt, och fljaktligen oekonomiskt man kommer att spendera sina resurser p vissa saker som r mindre ndvndiga n andra, eftersom man inte har priser som kan vgleda en. Under kapitalismen dirigerar marknadspriset i det lnga loppet produktionskanalerna. Priserna stiger nr det behvs mera av ngonting, och de gr ned nr det behvs mindre. Detta innebr att saker och ting frfrdigas eller inte frfrdigas i enlighet med folks behov. Hur ska man, frgar sig ekonomerna, i avsaknad av ett sdant prissystem kunna avgra var man br investera sitt kapital fr att tillfredsstlla folks behov? De nationella planerarna besvarar denna kritik genom att fr det frsta bestrida att prissystemet utrttar vad det psts utrtta. Priserna, sger planerarna, fljer inte vad vissa mnniskor kan betala. Prissystemets funktion, frklarar de, r att tillfredsstlla behoven endast hos de mnniskor som har pengar att betala vad de vill ha. Nsta genmle som de nationella planerarna kommer med r att marknadspriset vilket sgs innebra den mest rationella anvndningen av resurserna under kapitalismen befinner sig i stor oordning om man tnker p de artificiella och kontrollerade priser som stadkommes av hga tullar, av subsidier, monopol o.s.v. Drfr r den rena kapitalism under vilken allting fungerar smidigt och perfekt under prismekanismens vlvilliga hgn aldrig ngonting som existerar i verkligheten utan bara i de borgerliga nationalekonomernas lrobcker. Om det fungerade s fint som man sger skulle det aldrig uppst ngra kriser. P den positiva sidan frklarar de nationella planerarna att de faktiskt har ett stt att f tillgngen att mta efterfrgan. Gosplan fr rapporter som kommer en gng i mnaden, en

161 gng i veckan och ibland dagligen frn hela landet, och dessa rapporter inregistrerar vad folket behver och vad det verkligen fr. Antag att planen krver att tv miljoner skor och en halv miljon nya hus skall produceras. Antag att det strmmar in klagoml att det inte fanns tillrckligt med skor medan folk inte brydde sig om att flytta in i de nya husen. Planen har stor tjbarhet; man behver inte slaviskt flja den. Arbetskraft och kapital skulle kunna verfras frn hustillverkningen till skotillverkningen naturligtvis inte p en enda gng men lika fort som i det kapitalistiska samhllet. nd ligger det ngot vsentligt i den frga som en kapitalistisk kritiker stller. Vad r det som fr Gosplan att besluta sig fr att skaffa elektriska kolbrytningsmaskiner snarare n elektriska vvstolar, nr man inte har tillrckligt med pengar fr bda dessa saker? Den centrala myndigheten mste avgra hur man skall frdela begrnsade tillgngar mellan tvlande konkurrerande ml. Ryssarna r tvungna att erknna detta. Men de hvdar att ven om man inte kan ha bde en socialistisk nationell planering och en fri marknad, och ven om avsaknaden av ett fritt marknadspris inte leder till den mest ekonomiska anvndningen av tillgngarna, s fr man en mngd andra saker. De stller skerhet, jmlikhet och avsaknaden av exploatering fr de mngas del mot tillgnandet av vinster, hur enorma dessa n r, fr ftalet; de tycker att en mera jmn frdelning av rikedomen r bttre n att det i ett land egentligen finns tv nationer, en rik och en fattig; de fredrar skert, sunt, vlordnat liv under ett planerat system framfr kriserna och boom-arna i en icke planerad ekonomi. Det ekonomiska sammanbrott som kom r 1929 kallas ofta en vrldskris. Vi fr veta att den frlamning av produktionen med ty tfljande arbetslshet och masselnde som fljde med krisen drabbade varje del av jordklotet. Ryssarna sger emellertid att detta inte r sant. Krisen svepte som en flodvg ver alla lnder utom ett, den skljde mot Sovjetunionens grnser och drog sig tillbaka. Ryssarna var skra bakom den skyddsvall som den socialistiska planerade ekonomin gav dem.

22. Kommer de att slppa sin sockerbit?

Vstvrlden stlldes under 1920-talets ekonomiska kris infr paradoxen: fattigdom mitt i verfldet. Vad skulle man gra t den saken? Ngonting mste gras fr att f rtsida p det kaos som skapats genom kapitalismens sammanbrott. Sammanbrottet var alltfr fullstndigt kreditstrukturen i spillror, industrin paralyserad, miljoner arbetslsa, bnderna blottstllda, fattigdom mitt i verfldet ja, ngot mste helt enkelt gras. Den gamla ordningen hade fallit samman. Det behvdes frndringar. I stllet fr laissez-faire behvdes organiserad regering och kontroll. Det ekonomiska livet hade lmnats t sig sjlvt, och det hade tagit en nde med frskrckelse. Det fick inte lngre lmnas t sig sjlvt. Det mste tas om hand och vgledas. Vi mste planera! Infr paradoxen med fattigdom mitt i verfldet imiterade vsterlandet Ryssland: det vnde sig till planeringen. Men det fanns en skillnad. I Sovjet sker produktionen fr nyttobruk; i kapitalistiska lnder r produktionen till fr att det skall bli vinst p den. I Sovjet har den privata gandertten till produktionsmedlen avskaffats; i kapitalistiska lnder r den privata gandertten i frga om produktionsmedlen en helig ko. I Sovjet r planeringen allomfattande och rr varje sfr av den ekonomiska aktiviteten; i de

162 kapitalistiska lnderna r planeringen en halvmesyr; den berr en sfr utan berringspunkter med de vriga. I Sovjet tas produktionen om hand av konsumenter fr konsumenternas rkning; i kapitalistiska lnder av producenter fr producenternas rkning. Infr paradoxen med fattigdom mitt i verfldet uppfann de kapitalistiska lnderna en plan fr att angripa problemet. Planen gick ut p att avskaffa verfldet. I tidningsrubrikerna trumpetades det ut: Bomullen nedpljd, Tusentals smgrisar slaktade, Vetearealen reducerad, Sockerplantagerna skr ned produktionen. Allt detta gjordes i enlighet med planen. I Amerika var det den s.k. Agricultural Adjustment Administration (AAA) som ingick avtal med de tusentals bomulls-, vete-, majs-, flsk-, tobaks-, sockerproducenterna ver hela Frenta staterna; dessa producenter fick pengar, om de inskrnkte produktionen det vill sga om de anpassade sig efter planen att avskaffa verfldet. I andra lnder omsattes liknande planer fr att frstra eller inskrnka verfldet. Den 3 juli 1936 hade New York Times fljande artikel: BRASILIEN FRSTR 30 % AV KAFFESKRDEN Odlarna fr 5 milreis per sck fr 6.600.000 sckar som beslagtagits av staten. Rio de Janeiro, 2 juli. Nationella kaffeministeriet, som uppskattat 1936-1937 rs kaffeskrd till 22 miljoner sckar plus de 4 5 miljoner sckar som blivit ver efter frra rets skrd, har bestmt att en kvot p 30 procent skall frstras. Ministeriet betalar odlarna fem milreis fr varje sck kaffe som frstrs. P andra sidan oceanen, i Europa, var det samma historia. Fljande var frstasidesnyheter i England: ENGLAND BESKR PRODUKTIONEN EFTER USA:s EXEMPEL; LAGFRSLAG INSKRNKER TEXTILPRODUKTIONEN FR ATT HJA PRISERNA. London 4 febr. Sedan Underhuset i kvll beslutat eliminera verfldiga bomullsvvstolar fljer Storbritannien nu president Roosevelts politik att i lag inskrnka produktionen fr att stadkomma bttre priser ... Andra frsk har gjorts hr i landet fr att bli av med verfldet exempelvis inom skeppsfarten och kolindustrin men tidigare anstrngningar hade inte laga kraft bakom sig. Det fr man nu i och med Bomullsvvstolslagen, som etablerar en statlig byr med rtt att kpa och ur produktion ta de vvstolar, som bedms verfldiga fr bomullsindustrins intressen i dess helhet ... Enligt preliminra uppskattningar kommer omkring ro miljoner vvstolar, d.v.s. omkring en fjrdedel av dem som nu r i bruk, att elimineras ... De flesta fabrikrerna i Lancashire stller sig bakom den nya lagen, men den bekmpas av arbetare och av parlamentets labour-medlemmar, eftersom den inte drar frsorg om dem som riskerar frlora sitt arbete nr lagen omstts i praktiken. Men varfr? Vad r syftet bakom alla dessa planer fr att avskaffa verfldet? Man erinrar sig, att laissez-faire-kapitalismen hade till syfte att skaffa vinster. Laissez-fairekapitalismen brt samman och man gjorde frsk till planering. Mlet fr den planerande

163 kapitalismen r detsamma att skaffa vinst. I en verfldsekonomi dr produktionen vida vertrffar konsumtionen kan man gra detta endast genom att priserna sjunker; inskrnkning av produktionen hjer tvrtom priserna och kar p s vis vinsterna. Drfr innebr kapitalistisk planering en planering som stadkommer knapphet. Eftersom det frhller sig s r det p stt och vis berttigat att som de amerikanska ekonomerna Stolberg och Vinton gra fljande skmt betrffande Roosevelts New Deal: Det finns ingenting New Deal hittills har utrttat som inte bttre kunde ha stadkommits av en jordbvning. En frsta klassens jordbvning, frn kust till kust, kunde terstllt knappheten med mycket strre hastighet och mycket mindre ovsen n New Deal. Den kapitalistiska planeringen har ett annat utmrkande knnetecken. Den r en halvmesyr. Medan NRA, National Recovery Administration, den stora kampanjen fr den amerikanska nationens terhmtning, var i verksamhet i Washington gick det en rolig och lrorik historia om Oscar Ameringer, den skarpgde redaktren fr American Guardian. Han var en intresserad iakttagare av frmiddagsarbetet p kontoret hos en av de viktiga mbetsmnnen inom NRA. Han betraktade en stndig strm industrimn som kom in och berttade sin historia och hur deras verksamhet kollapsat; han lyssnade till de planer som formulerades fr att blsa nytt liv i kroppen. Efter att i tysthet ha betraktat detta under ett par timmars tid, kunde han inte lngre hlla sig. Han rusade upp och skrek till planeringsmbetsmannen: Patienten lider av smittkoppor, och ni behandlar varje litet utslag fr sig! Mr Ameringer ansg att det behvdes en allomfattande planering fr hela nationens nringsliv. I stllet upptckte han att det fanns en plan fr att hjlpa sjfarten, en plan fr att hjlpa bnderna, en plan fr att ka arbetarnas kpkraft. Det fanns ingenting i Amerika eller i ngot annat land som ens p lngt hll liknade den ryska planen som medvetet frsker att passa in de tusen och en olika aktiviteterna inom nationen till ett enda sammanhngande helt. Detta var mjligt i Sovjet eftersom den privata gandertten till produktionsmedlen hade avskaffats. Nr en planerande myndighet hindras frn att gra en sak drfr att han d skulle trampa en egendomsgare p trna, d r en allomfattande planering omjlig. Ett beslut som fattas av Gosplan i Sovjet r effektivt drfr att det fattas av en organisation som representerar hela det sovjetiska nringslivet, och inte har ngra konkurrenter eller rivaler. Ett beslut som fattas av en planerande myndighet i ett kapitalistiskt land r ineffektivt eftersom det gynnar en grupp egendomsgare, exempelvis dem som importerar socker frn Kuba och d motverkas det av en annan grupp egendomsgare, nmligen dem som odlar amerikanskt socker. Och eftersom den statliga myndigheten inte har ngon makt att tvinga till lydnad vacklar den hit och dit, ger vid ett tillflle en bit till ena gruppen, vid ett annat tillflle en bit t den andra. Barbara Wootton visar i sin bok Plan or No Plan vad som sker med planeringen nr produktionsmedlen frblir i privat go: S lnge produktionsinstrumenten och deras produkter tillhr privatpersoner, som r intresserade av de finansiella resultaten av att operera med dessa instrument och slja dessa produkter, mste de frmsta ekonomiska besluten fattas i varje firma fr sig, och varje industri fr sig, i enlighet med vad dessa personer anser vara den mest frdelaktiga utvgen fr sin speciella industri eller sin speciella firma ... Stlproduktionen kommer att planera s att den stadkommer ett stlfabrikrernas paradis, produktionen av filmer kommer att planera s att den stadkommer ett himmelrike p jorden fr skdespelare och det slutliga resultatet kan rtteligen beskrivas som ett samhlle som r utsatt fr en sammansvrjning snarare n en ordentlig planering.

164 Om den privata gandertten str i vgen fr central planering ven nr sdan planering r i kapitalisternas eget intresse, hur mycket troligare r det d inte att gandertt kommer att hindra en planering fr hela nationen! Ta som exempel frgan om att rja upp slummen. Varenda mnniska hller med om att slummen borde rjas upp. Men varfr rjs den d inte upp? Vad str i vgen fr en sdan uppenbart ndvndig tgrd? Svaret r enkelt. Privat gandertt individuell vinst. Det finns vissa hyresvrdar som tjnar pengar p att hyra ut slumbostder; det finns andra hyresvrdar vilkas hyror skulle sjunka om man byggde nya och bttre hus fr slummens invnare. Drfr blockerar man slumsaneringen. Och om man fretar sig slumsanering, s gr det med lnga uppehll, lngsamt, och nr aldrig sitt slut. P s vis frhindras samhllsnyttan genom privata intressen. Hur annorlunda gr det inte till i den planerade ekonomin inom ett socialistiskt samhlle! Planerarna har framfr sig kartan ver en stad. En sektion r skuggad det r slummen dr folk bor i ohlsosamma bostder. Vad ska gras? Slummen mste bort. Okay. Rita ett kors med pennan ver det skuggade omrdet. Ner med slummen! Arbetet brjar omedelbart. Dr privat egendom inte str i vgen kan handlingen bli verklighet s snart behovet r knt och planerna gjorts upp. Nr den privata egendomen str i vgen, fr vad som r i dess intresse prioritet, och det som r i nationens intresse kan dra ngot gammalt ver sig. Detta beklagades av London Times i en ledande artikel den 28 augusti 1935. Times var bekymrad ver att fabriksindustrin flyttade frn norra England dr det fanns mnga arbetslsa som behvde arbete, till Sdern dr landskapets sknhet skulle omintetgras drfr att nya fabriker gjorde intrng p krar och ngar och skog. Slunda beklagade sig Times: Det finns ingen enhetlig ledning som kan avgra var det grundlggande fastn frdolda nationella intresset ligger nr vissa industriorter och deras befolkning ekonomiskt lmnas t sitt de, medan andra orter och deras befolkning berikas och frmeras genom den nya industrialiseringen ... Om ngot uppfinnarsnille kunde gra det mjligt att utveckla en ny industri som kunde ge anstllning t ett stort antal mnniskor och inte bands till en ort genom produktionens villkor skulle det vara socialt frdelaktigt fr denna industri att etablera sig i depressionsomrdena. Men samhllsnyttan har kanske inte ngon betydelse fr dem som i sjlva verket beslutar var industrin skall lokaliseras. P varje front intrffar det, att det som r bra fr samhllet kanske frhindras av privata intressen. Vissa mnniskor bryr sig inte om detta. De frklarar att frdelarna med privat gande och privat kontroll av produktionsmedlen uppvger nackdelarna. De pekar p kapitalismens frvnansvrda framgngar under de senaste 150 ren nr det gllt att producera en s enorm kvantitet och variation av varor, och nr det gllt att etablera (i synnerhet i Frenta staterna) en aldrig tidigare skdad levnadsstandard fr befolkningens stora massa. I fljande genljudande deklaration knyter amerikanska National Association of Manufacturers sin flagg till den privata ganderttens mast: Den privata gandertten och den privata kontrollen av produktionsinstrumenten, av distribution och levnadsfrhllanden r erknt av vsentlig vikt fr bibehllandet av individuell frihet och individuella framsteg. Statligt gande eller kontroll av dessa instrument stadkommer ett planerat nringsliv, ett statiskt samhlle och envlde ... Statlig nationell planering frsker balansera produktion och konsumtion genom att centralisera besluten till ngra f personer. Ekonomiskt och socialt framtskridande har gjort sina strsta framsteg dr fretagsamheten har letts genom ett ondligt antal individuella bedmningar och beslut, varvid man utnyttjat skickligheten, intelligensen och kunskapen hos hela folket. Ingen liten grupp mnniskor kan ga den visdom, det frutseende och den

165 urskillningsfrmga som krvs fr att planera, dirigera och framgngsrikt stimulera hela folkets aktiviteter ... Denna sista mening r verkligen en verraskning. Den uttalas av fabriksidkare som inom sina egna industrier erknns som kanske de strsta planerarna i vrlden. Hr r industrichefer som har utfrt mirakel nr det gller organisation och planering inom fretag vilkas inflytande strcker sig ver hela jordklotet, hr r de de ledande planeringsexperterna inom det ledande kapitalistiska landet i vrlden, och de motstter sig envist att man fr hela nationens industri utrttar just det som de s skickligt utrttat fr sin egen industri. Varfr motstter sig kapitalisterna till den grad ett nationellt planerat nringsliv? r det drfr att de inser att ett nationellt planerat nringsliv oundvikligt innebr att den privata gandertten mste avskaffas och att det d blir deras privata gandertt som drabbas? Det sger i varje fall Mr G. D. H. Cole i sin bok Principerna fr den ekonomiska planeringen: Mnga kapitalister betraktar dem bland sina kolleger som r fresprkare fr ett planerat system som farliga avfllingar ... De flesta artikulerade kapitalistiska ledare frsvarar med kraft ett planerat nringsliv drfr att de trots alla dess brister betraktar det som den enda verkliga garantin fr gandertten. Och Stolberg och Vinton sger detsamma p sitt vitsiga stt: Fr att fortstta knna sig frvissade i sin antisociala kontroll av industrin fr att kunna fatta beslut som gr mot resten av oss men gynnar dem, kan de Stora garna inte rimligen inlta sig i frhandlingar om sjlva kontrollen av samhllet ... De inser att de mste sabotera ocks i de mest frvirrade anstrngningar i riktning mot social planering. Trots all sin sociala primitivism och sin ekonomiska okunnighet knner de p sig och de har alldeles rtt att autentisk social planering innebr att det r socialismen som byggs upp, inte kapitalismen, som terhmtar sig. En annan frklaring till det kapitalistiska motstndet till nationell planering r kanske att sdan planering med ndvndighet mste gra frgan om frdelningen av inkomsten till en krnfrga. I kapitalistisk teori rttfrdigades inkomstfrdelningen, hur olika den n var som ett resultat av naturlagarna. Vi frskras om den saken av en av de ledande amerikanska nationalekonomerna, professor John Bates Clark. I frordet till sin bermda bok The Distribution of Wealth skrev professor Clark: Mlsttningen fr detta arbete r att visa att frdelningen av samhllets inkomster kontrolleras av en naturlag och att denna lag, om den tillts fungera friktionsfritt, ger varje producerande agent den rikedom han skapar Den fria konkurrensen tenderar att ge arbetskraften vad arbetskraften skapar, till kapitalisterna vad kapitalet skapar, och till fretagen vad den samordnade funktionen skapar ... Dessa agenter inom produktionen fr var och en en klart avskild del i produktionen, var och en fr motsvarande belning detta r naturlagen fr frdelningen. Infr anklagelserna om orttvisor i inkomstfrdelningen, kunde kapitalisterna rycka p axlarna och sga: Varfr anklaga oss fr den saken? Var och en fr vad han frtjnar. Det r en naturlag. Men i ett nationellt planerat nringsliv kan man inte s ltt avfrda frgan om frdelningen av inkomsten. Den blir ett gldande hett diskussionsmne, som inte lngre avgrs av opersonliga krafter, utan blir en viktig uppgift fr den centrala samordnande myndigheten. Och i demokratiska lnder dr den myndigheten skulle bli influerad av instllningen hos folkets massa, rder inget tvivel om att den vida klyfta i frga om inkomstfrdelningen som i dag rder skulle minskas avsevrt. t massorna strre inkomst; t kapitalisterna mindre inkomst i enlighet med planen.

166 Av dessa skl br man inte undra ver att kapitalisterna str i spetsen fr oppositionen till en sdan utveckling. nd kan de inte klara sig i vissa lnder; det ekonomiska livets sammanbrott r s genomgripande och arbetarklassens frammarsch ett sdant hot, att kapitalisterna inser behovet av en central samordnande myndighet men de ser till att det blir deras myndighet, att den samordnar i deras intressen. Detta kan stadkommas endast drigenom att man krossar de stridbara krafterna inom arbetarklassen. Allts tar kapitalisterna sin tillflykt till fascismen. I Ryssland hade arbetarklassens revolution blivit framgngsrik. Desillusion, hunger och elnde som fljde efter vrldskrigets katastrofer, gav verallt den revolutionra rrelsen mnga rekryter. I takt med att mjligheterna fr medelklassens del att frbttra sin stllning minskade, blev ocks denna missnjd. ven om samhllsordningen inte kastades kull, var den definitivt i gungning. Speciellt var detta fallet i Indien och Tyskland. Kapitalisterna i dessa lnder stlldes infr en revolutionr arbetarklass som hotade deras makt. Drfr gav de pengar och hjlp till Mussolinis svartskjortor och Hitlers brunskjortor och vntade sig tjnster i framtiden. Dessa tjnster innebar att de skulle krossa den organiserade arbetarrrelsen. Och bda ledarna utfrde bestllningen. Fascismen i Italien och nationalsocialismen i Tyskland var kontrarevolutionra rrelser. Den etablerade ordningen hade skerstllts. Det var en svr uppgift. Den propaganda som skulle leda den socialistiskt bjda massan p ideologiskt stickspr mste vara skicklig. Det var den ocks. Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiets program innehll mnga socialistiska fraser som agn t de missnjda. Hr r till exempel tre av punkterna p det bermda nazistiska tjugofempunktsprogrammet: Punkt 11. Avskaffande av arbetsfria inkomster. Punkt 12. Hnsynsls konfiskering av alla krigsfrtjnster. Punkt 13. Nationalisering av alla fretag som hittills har ombildats till kompanier (d.v.s. truster). Detta var lftet. Hlls det? Lt oss se en stund p de svar som Londontidningen Economists Berlinkorrespondent gav den i februari 1936: Det relativa lugnet under frra ret uppnddes emellertid genom en attityd av msterlig overksamhet i frhllande till partiprogrammet, som om det hade genomfrts skulle ha lett till farliga intressekonflikter ... Frgan om socialism eller kapitalism, som en gng i tiden drog mnga obesuttna och utarmade till partiet, har degenererat till ett utbyte av klicher som inte betyder ngot. ena sidan frklaras det att socialismen r p vg (denna vecka har den faktiskt officiellt frklarats ha ersatt kaptalismen), medan det samtidigt inprntas att privatkapitalet, inom jordbruket lika mycket som inom industrin, inte bara mste frbli intakt utan ocks mste fs att ge vinst. Tre rs tid var tillrckligt lng tid fr nazisterna att krossa fackfreningarna, ta hand om deras kassor, och kasta deras ledare i fngelse. Tre rs tid var tillrckligt fr nazisterna att reducera lnerna och beskra socialfrmnerna i korthet att frdela nationalinkomsten i enlighet med storfinansens intressen. Nr den kapitalistiska ekonomin bryter samman och arbetarklassen marscherar mot makten, d vnder sig kapitalisterna till fascismen som sin enda utvg. Men fascismen kan inte lsa deras problem, eftersom genom den frn ekonomisk synpunkt inget av dess grundlggande drag har frndrats. Grundlggande fr den fascistiska ekonomin liksom fr den kapitalistiska ekonomin r den privata gandertten till produktionsmedlen och profiten som brande motiv.

167 Finns det en lxa fr kapitalisterna i berttelsen om hur indierna fngar apor? Enligt denna historia tar de en kokosnt och hugger ett hl i den som r ntt och jmnt s stort att apan kan fra in sin tomma hand i den. I kokosnten lgger de ngra sockerbitar och binder sedan fast kokosnten vid ett trd. Apan kramar handen kring sockerbiten inuti kokosnten och frsker sedan dra ut knytnven ur nten. Men hlet r inte tillrckligt stort fr att hans knytnve skall g igenom, och girigheten blir hans frdrv, ty han kommer aldrig att slppa sin sockerbit.

Tillgg
23. Jag mnar plundra och gra det grundligt
(1) Fascismen innebar verkligen krig och det krig som fascismen drev fram var det mest omfattande, delggande och omvlvande som mnskligheten bevittnat. Frsta vrldskriget tog 13 miljoner mnniskors liv, det andra mer n 40 miljoner och den materiella frstrelsen var proportionsvis nnu strre. Jmfrt med nittonhundratalet var artonhundratalet ett relativt fredligt rhundrade i de krig som d utspelades var bde de krigfrande styrkornas storlek, antalet dda, antalet krigfrande lnder och de stridande styrkornas andel av befolkningen mycket mindre. Om vi fr att f en ungefrlig uppskattning av skillnaden skulle stta siffran 100 fr artonhundratalet, skulle nittonhundratalet f betyget 3000!(2) Och den yttersta frklaringen till skillnaden r att ska i kapitalismens egen utvecklingsdynamik. Omkring sekelskiftet i 900 var vrlden uppdelad mellan stormakterna. Drfr kunde vrlden inte frdelas mer, bara omfrdelas. Frsta vrldskriget var det frsta omfrdelningskriget. I dess slutskede erinrade Marx lrjunge Lenin om kapitalismens framtidsperspektiv. En ny delning, sade han, ett nytt frsk att berika sig r bara mjligt p andras bekostnad, genom att en stat vinner p en annans bekostnad. Blott vldet kan avgra den frgan ...(3) I frsta vrldskriget hade den ryska imperialismen siktat p att vinna en strre del av vrldens avsttningsmarknader, rvarukllor och investeringsflt fr verskottskapitalet. Kolonierna i Afrika skulle utvidgas, ett Mitteleuropa grundas i vilket Belgien, Polen, Kurland och en del av Nordfrankrike var infrlivat med Tyska Riket. Vgen till oljekllorna i Frmre Orienten och till Asiens marknader garanterades av jrnvgsprojektet BerlinBagdadBasra.(4) Men resultatet blev inte det avsedda. Tysklands makt krossades temporrt och dess koloniala imperium vertogs av segrarmakterna, frmst England och Frankrike. Japans och Italiens imperialistiska ambitioner gckades. sterrikeUngern eliminerades helt frn den imperialistiska skdebanan. Frenta staterna framtrdde som vrldens ekonomiskt starkaste makt. Ryssland drog sig ur rivaliteten mellan stormakterna och brjade gna sig t att frska bygga upp vrldens frsta socialistiska samhlle. Frsta vrldskriget och Versaillesfreden lste drfr inte motsttningarna i vrlden. Snarare tillfogades nya. Det kom till synes i det andra vrldskriget, som inte bara hade karaktren av ett imperialistiskt omfrdelningskrig utan ocks var det frsta storkriget mellan kapitalism och socialism (Tyskland-Sovjetunionen). Kinas kamp mot Japan var delvis ett nationellt befrielsekrig. Men srskilt upprinnelsen och upptakten hade klar karaktr av omfrdelningskrig. Det var precis de stater, som temporrt krossats eller ftt se sina expansionistiska ambitioner gckade under det frsta vrldskriget, som utlste det andra. Det var ocks just dessa stater som framtrdde som fascismens fretrdare par excellence. Klarare n s kan fascismen som en fortsttning p imperialismen grna inte framst. Ty andra vrldskriget inleddes inte 1939 utan 1931, nr det fascistiska Japan invaderade Manchuriet. Det fortsattes av det fascistiska Italien med invasionen i Etiopien 1935 och Japan

168 frnyade stt in i Kina 1937. Kampen mellan demokrati och fascism i det spanska inbrdeskriget 1936-1939 var fr Tyskland och Italien i stor utstrckning en manver. Hitlertysklands annexion av sterrike 1938 och av Tjeckoslovakien 1939 var bara de sista frberedande stegen, innan vrldskriget definitivt utlstes med den tyska invasionen av Polen den 1 september 1939. Att fascismen verkligen var en fortsttning p imperialismen, ett resultat av att dess motsttningar drivits till det yttersta, kan vi frst, om vi kastar en blick p de ekonomiska krafter som fascismen byggde p. Lt oss som exempel ta fascismens tyska variant: nazismen. Den framgick ur de frikrer som under den socialistiska novemberrevolutionen i Tyskland 1918 tog kontrarevolutionr verksamhet p entreprenad och med vapen i hand ingrep i striderna mellan kapital och arbete. Sjlva var dessa nazismens fregngare frkomna existenser och avdankade element utan bestmd klasstillhrighet. De var bara redskap fr mktigare intressen, vilka i fortsttningen skulle spela en avgrande roll fr nazismens maktvertagande: ledare av industri- och finansimperier som Hugo Stinnes, Albert Vgler, Karl Friedrich v. Siemens, Felix Deutsch m.fl.(5) Beroendet av de ekonomiskt hrskande framtrdde nnu klarare hsten 1932, nr nazistpartiet befann sig i en svr politisk och finansiell kris. Stdet frn de miljoner medelklassvljare, som utarmats av inflationen tio r tidigare och av den pgende vrldskrisen, brjade sjunka, samtidigt som arbetarna blev alltmer revolutionrt sinnade och tenderade att satsa p kommunisterna. D var det terigen kartellernas, industrifrbundens och banksammanslutningarnas ledare som trdde fram och lade sin tyngd i vgsklen och beredde vgen till makten. (6) Sakens krna framstlldes frvnansvrt ppenhjrtigt i ett av tyska industrifrbundets konfidentiella s.k. Fhrerbrief i september 1932: Vi befinner oss fr gonblicket i en vergngsprocess p grund av att den ekonomiska krisen delgger (de genom socialdemokratin uppndda) vinsterna. Denna vergngsprocess genomlper ett stadium av akut fara, ty vinsterna frsvinner i och med att den mekanism, som splittrar arbetarklassen och som dessa vinster grundar sig p, upphr att fungera. Resultatet blir att arbetarklassen brjat vnda sig till kommunisterna och bourgeoisin ser sig stlld infr ndvndigheten att upprtta en militrdiktatur. Detta stadium r brjan p det borgerliga herravldets obotliga sjukdom. Den gamla slussmekanismen (d.v.s. att avleda arbetarklassen frn dess intressen genom sm medgivanden) kan inte lngre vidmakthllas tillfredsstllande; det enda som kan rdda bourgeoisin frn avgrunden r att splittra arbetarklassen och binda den vid statsapparaten genom andra och direkta medel. Hri ligger nationalsocialismens positiva mjligheter och uppgifter. (7) Nr Adolf Hitler i januari 1933 erbjds bilda regering, s skedde det med storindustrins och storbankernas uttryckliga vlsignelse. Vid ett mte i Berlin den 20 februari 1933, en vecka fre riksdagshusbranden och tv veckor fre terrorvalen den 5 mars sammantrffade Hitler med spetsarna fr Tysklands industri- och finansvrld: Hjalmar Schacht, Albert Vgler, Friedrich Flick, Krupp von Bohlen, Georg von Schnitzler, Carl Bosch m.fl. Hitler frkunnade, att hans ml var att vinna totalitr kontroll ver riket, krossa det parlamentariska systemet, nedsl varje opposition med vld och terupprtta armn. Som tack freslog Schacht efter mtet att man skulle ge nazisterna en valfond p 3 miljoner mark. Det blev 7 miljoner. Det var knappast en tillfllighet att nazismens ivrigaste supporters inom storfinansen var de grupper som drabbats hrdast av vrldskrisen och som hotades av socialisering: stl- och kolproducenterna, den kemiska industrin och storbankerna. De hade ocks mest att tjna p en upprustning.(8) En del skulle kanske ha fredragit en annan rddare. Men som situationen var kunde de inte finna ngon som bttre och effektivare kunde sl vakt om de hotade klassprivilegierna n Adolf Hitler. Fascismens karaktr r ingalunda uttmd med detta konstaterande. Men det ger nyckeln till frstelsen av nazismens politiska ekonomi, som inte var ngot annat n en systematisk tillmpning av det beteende som sammanfattades i det

169 tidigare citerade uttalandet av Cecil Rhodes: Jag skulle annektera planeter som jag kunde. Denna attityd var ett ndvndigt resultat av det faktum, att de stora koncernerna och fretagsblocken inte bara kunde utan p grund av sin blotta storlek tvingades kontrollera rvarukllor, va inflytande p marknadens efterfrgan, kpa ut konkurrenter, vrva representanter i regeringar och regeringsbyrkrati och investera kapital i andra stater. I dessa strvanden hade ocks rasideologin sin bestmda funktion, ngot som konstaterades redan ren kring sekelskiftet av skarpsynta ekonomer som Thorstein Veblen, J. A. Hobson och framfr allt Rudolf Hilferding: finanskapitalet vill inte frihet utan herravlde ... Men fr att genomdriva detta, fr att behlla och ka sin vermakt r det beroende av staten ... Det r i behov av en politiskt mktig stat, som i sin handelspolitik inte behver ta hnsyn till andra staters motsatta intressen ... som lter dess finansiella intressen i utlandet komma till sin rtt, som stter in sin politiska makt fr att avtvinga de mindre staterna gynnsamma leveransavtal och gynnsamma handelsfrdrag. En stat som kan gripa in verallt i vrlden fr att frvandla hela vrlden till investeringsflt fr dess finanskapital. Finanskapitalet r slutligen i behov av en stat, som r stark nog fr att kunna bedriva expansionspolitik och infrliva med sig nya kolonier ... Men kravet p expansionspolitik revolutionerar ocks bourgeoisins hela vrldsskdning. Den upphr att vara fredlig och humanitr. Som ideal framstr det nu att skerstlla den egna nationens herravlde ver vrlden, en strvan som r lika obegrnsad som den kapitalets profitstrvan ur vilken den uppstod ... Denna strvan blir till en ekonomisk ndvndighet, enr varje avstannande snker finanskapitalets profit, minskar dess konkurrensfrmga och slutligen kan gra det mindre ekonomiska territoriet tributpliktigt till det strre. Samtidigt som den r ekonomiskt grundad blir den ideologiskt rttfrdigad genom den mrkliga frvrngning av den nationella tanken, som inte lngre erknner varje nations rtt till politiskt sjlvbestmmande och oavhngighet och som i nationell mttstock ger uttryck fr den demokratiska trossatsen om likheten mellan alla dem som br mnskligt anlete. Snarare terspeglas monopolets ekonomiska frmnsstllning i den frmnsstllning som mste tillkomma den egna nationen. Denna frefaller som om den vore utvald framfr alla andra. D underkuvandet av frmmande nationer frsiggr med vld, d.v.s. p ett mycket naturligt stt, frefaller det den hrskande nationen som om den hade sina srskilda naturliga egenskaper, d.v.s. sina rasegenskaper, att tacka fr detta. I rasideologin uppstr s en naturvetenskapligt frkldd motivering fr finanskapitalets makt-strvanden, som p det viset frsker styrka den naturvetenskapliga grunden fr och ndvndigheten av dess handlingar. I stllet fr det demokratiska likhetsidealet trder ett oligarkiskt herrefolks-ideal. (9) Hur kan nu storkapitalets tendens till obegrnsad expansion frverkligas? En viss eftertanke ger vid handen, att i princip fyra vgar r ppna. Fr det frsta intern kapitalackumulation i fretagen genom produktionens och avsttningens normala gng. Fr det andra kapitalackumulation p mindre fretags bekostnad, d.v.s. genom att suga upp kapital som av ett eller annat skl dukat under i konkurrenskampen. Fr det tredje expansion p andra lnders bekostnad. Fr det fjrde expansion p bekostnad av andra storfretag, en metod som visserligen kan frvntas ventyra storfretagens gemensamma existens och intressen, men som erfarenhetsmssigt frekommer. I den tyska nazismens ekonomi praktiserades alla fyra. Srskilt de tv frsta metoderna tillmpades i stor skala redan innan den direkta utrikes expansionen inleddes. Det var ocks ndvndigt. Ty innan man kunde rkna med att kncka motstndskraften hos andra lnders arbetare, konkurrenter och fretag, mste man kncka motstndskraften hos de egna. Det var exakt vad som gjordes. Ett fretag tjnar mer, ju lgre lnerna r, ju mer arbetskraft som kan anstllas, ju lngre arbetstiden r och ju mindre organiserade arbetarna r. Det drjde inte mer n tre mnader efter nazismens makttilltrde frrn fackfreningarna krossades. De militanta arbetarna kastades i fngelse eller koncentrationslger, kollektiv-avtalsfrhandlingarna avskaffades och

170 strejker frbjds. Inom loppet av ett r stiftades lagar som i praktiken gjorde arbetsgivaren till oinskrnkt herre i fretagen. Arbetarnas frihet i valet av anstllning beskars och arbetsbok infrdes. Ungdom som slutat folkskolan hade att inom tv veckor efter utgngen ur skolan anmla sig fr arbete.(10)Lnesatserna spikades fast vid en lg niv. 1936 tjnade en yrkesskicklig arbetare mindre n 1932.(11) Den tyske genomsnittskonsumenten konsumerade 1938 mindre av hgvrdiga livsmedel som vetemjl, gg och mjlk n 1929.(12) Trots den stigande sysselsttningen sjnk lnernas andel av nationalinkomsten frn 57 procent 1932 till 54 procent 1938, medan samtidigt inkomsterna av kapital och fretag steg frn 17 till 27 procent.(13) Nazisterna hade tminstone tidigare orerat om kamp mot storfinans och ockerkapital. Men med en viss rtt kunde de besuttna i Tredje Riket med Shakespeares Julia sga: Vad gr vl namnet? Det som ros vi kalla med annat namn ju lika ljuvligt doftar? De som till ventyrs hyst ngra frhoppningar om att nazisterna var medelklassens och smfretagarnas representanter blev handgripligt tagna ur sina illusioner. I oktober 1937 upplstes alla fretag med ett kapital p mindre n ca. 200.000 kronor och nya fretag fick startas endast under frutsttning att aktiekapitalet uppgick till minst 2 miljoner. Det var liktydigt med att en femtedel av alla smfretag beordrades frsvinna.(14) Faktiskt synes bara under de tre ren 1936, 1937 och 1938 nra 400.000 hantverksfretag ha upphrt med sin verksamhet.(15) Samma koncentration genomfrdes ocks inom bankvsendet.(16) Storfretagen gynnades dubbelt genom detta. Dels undanrjdes en del konkurrenter, vilkas produktionsmedel kunde frvrvas till en billig penning. Dels utgjorde de f.d. smfretagarna ett vlkommet tillskott till arbetskraftsreserverna. Diskrimineringen av judarna och exproprieringen av deras egendom hade p liknande stt stor betydelse fr att ka finanskapitalets rikedom och inflytande, srskilt inom textilindustrin. Undantagslst var det de mest inflytelserika industrimnnen som drog ekonomisk frdel av judarnas olycka: Otto Wolf f, Friedrich Flick och Mannesmann. De nya garnas vinster var s utmanande hga, att nazisterna tvingades utfrda en srskild frordning fr att beskatta vinsterna av arieriseringen.(17) Under den stora krisen och bankkraschen 1931 hade staten hjlpt mnga banker ur deras frlgenhet och drigenom frvrvat aktier i flera av de privata storbankerna. Genom att 1936 tersknka bankerna deras aktier fr en spottstyver visade nazisterna, att den i sprrad stil tryckta paragraf 25 i partiprogrammet, som lovade att partiet skulle bryta bankernas rnteslaveri, som s mycket annat i deras program endast var fnsterskyltning fr desperata smborgare. Familjerna Krupp, Stinnes och Reemtsma kunde ocks gldja sig t restitution av egendom, som de tidigare avhnt sig till staten. Till ordningen hrde att naziststaten stod till tjnst med rntefria ln, garantier fr avsttning och vinst, inkps- och frsljningsmonopol o.s.v.(18) Denna vlvilliga politik garanterades ytterst av fretagens egna representanter i den statliga administrationen. IG Farben hade fretrdare i praktiskt taget alla statliga topporgan alltifrn utrikesministeriet, hemliga statspolisen, riksdagen, rustningsministeriet, luftfartsministeriet till riksbank och arbetsministerium.(19) Och detta var ingalunda ngot isolerat fall. I och med krigets utbrott brjade ocks de tv andra metoderna fr ekonomisk expansion tillmpas i strre skala: utrikes expansion och expansion p andra storfretags bekostnad. Om andra lnder kunde tvingas producera utan att kpa ngot, d.v.s. utfra slavarbete, ppekade en tysk ekonom 1940, skulle detta vara mycket tillfredsstllande, ty det skulle ka produktionen och samtidigt snka dess kostnader.(20) Riksmarskalken, storfretagaren och 4-rsplanens ledare Hermann Gring som i januari 1940 vertog ledningen av den tyska krigsekonomin uttryckte det utan hjlp av ekonomisk terminologi: Frr i tiden kallades det

171 plundring. Men numera har frhllandena blivit mer humana. Trots det mnar jag plundra och gra det grundligt. Ingen har kunnat rkna ut tillfredsstllande hur mycket den tyska fascismen plundrade. Enligt en berkning svarade de ockuperade lnderna fr 1/3 av Tysklands krigsutgifter.(21) Den totala tributen i pengar uppskattades av Frenta staternas Strategic Bombing Survey till 104 miljarder riksmark, vilket motsvarade mer n ett rs nationalinkomst i Tyskland. Till det kommer tributer in natura: rvaror, livsmedel, konfiskerad egendom, konstskatter o.s.v. Belgien och Holland mjlkades p ockupationskostnader och krediter till ett belopp som uppgick till 2/3 av dessa lnders nationalinkomst.(22) Enligt nazisternas egna berkningar svarade de ockuperade lnderna fr 1/4 till 1/3 av Tysklands totala behov av rmaterial och konsumtionsvaror.(23) Det var vrdefulla tillskott till det konstanta kapitalet, som tillt strre och billigare produktion och kad anstllning av arbetskraft. Frn alla ockuperade lnder, men framfr allt frn steuropa, transporterades arbetskraft till Tysklands rustningsindustrier och jordbruk. Rekryteringsmetoder anvndes som frmodligen leder sitt ursprung till slavhandelns mrkaste perioder. En regelrtt mnniskojakt pbrjades. Utan hnsyn till hlsotillstnd eller lder skeppades mninskor till Tyskland. (24) Antalet steg successivt frn 3 miljoner 1940 till 8 miljoner strax fre sammanbrottet 1945 och motsvarade d 20 procent av den inhemska arbetsstyrkan.(25) Arbetstidens lngd kades under kriget till 60 timmar i veckan fr de tyska arbetarna. Fr de utlndska slavarbetarna var den obegrnsad. Direktiven slog fast, att den utlndska arbetskraften skulle exploateras i hgsta mjliga grad till minsta mjliga kostnad.(26) Det skedde ocks i sdan ustrckning, att arbetskraften inte kunde reproducera sig sjlv utan hela tiden mste fyllas p med nya reserver. Tv av de strsta arbetsgivarna var Kruppkoncernen och IG Farben, som bl.a. bedrev krigsproduktion i anslutning till koncentrationslger ssom Auschwitz och Buchenwald. Kruppverken hade arbetare som de kldde i sckar med hl fr armar och huvud och inhyste i hundkojor, urinoarer och gamla bagarstugor. Srskilt de ryska arbetarna dog som flugor till fljd av dliga bostadsfrhllanden, dlig och otillrcklig mat, verarbete och otillrcklig vila fr att tala med Dr. Wilhelm Jger, som var verlkare fr slavarbetarna men minst av allt behvde bekymra sig om medicin och hlsovrd.(27) En rundskrivelse frn IG Farben av den 9 oktober 1943 angav mnadslnen fr tyska arbetare till 175 riksmark, fr icke sovjetiska krigsfngar till 50 och fr sovjetiska till 25 riksmark.(28) Ett och ett halvt r senare erinrade man om att arbetsprestationerna kunde stegras genom avkortningar p frplgnaden, lneavdrag, anmlan till bestraffning p krigsmaktens expedition. Den starbetare som inte arbetar maximalt skall tvingas med alla medel, ven med vapen.(29) SS-frvaltningen, som sjlv bedrev kommers med plundrad egendom, frsljning av mnskliga marsvin till IG Farben fr 150 riksmark per styck och i sina fretag frvandlade lik till benmjl, tvl, lder och konsthantverk, rknade med en daglig frplgnadskostnad per fnge av 0,30 riksmark. Rntabilitetsberkningar gav vid handen att varje fnge inbringade ett netto p 3 riksmark. Karl Marx utgick i sin ekonomiska teori frn en exploateringsgrad p zoo procent, d.v.s. varje krona i ln gav en krona i mervrde. Fascismens politiska ekonomi kalkylerade med om procent.(30) Den fascistiska ekonomiska politikens alla karakteristiska drag samlades som i en brnnpunkt i den s.k. Generalplan Ost, som var avsedd fr undermnniskorna i steuropa.(31) Mlet, som delvis frverkligades, var att radera ut all konkurrerande industri i steuropa och verfra den man behvde till Tyskland, frvandla hela steuropa till en livsmedels- och rvaruproducerande koloni t Tyskland och utnyttja de slaviska folken som billig arbetskraft, vilken maximalt skulle lras rkna till 500, kunna frst tyska order via hgtalare och fdas med billig, starkt erotisk litteratur fr att avledas frn politiska aspirationer. (33) Man var fullt medveten om att Ostpolitik var den nazityska formen fr Kolonialpolitik men den

172 vertrffade i cynism och grymhet den politik som andra kolonialmakter frde i Asien, Afrika och Latinamerika.(33) Om Hitlers intentioner kunde ingen svva i ovisshet. Vad betrffar de ljliga hundra miljonerna slavar skall vi forma de bsta av dem till den skepnad som bst passar oss och resten skall vi isolera i deras egna svinstior ... kpa upp spannml och frukt och slja vrt eget fabrikstillverkade krafs ... Vra fabriker fr tillverkning av jordbruksmaskiner, transportbolag, vra tillverkare av hushllsartiklar o.s.v. kommer att finna en enorm marknad fr sina varor. Det kommer ocks att bli en strlande marknad fr billiga bomullsvaror, ju frggladare desto bttre. Varfr skulle vi motstta oss dessa folks lngtan efter glada frger?(34) I Polen konfiskerades all egendom utan ens nominell kompensation. I maj 1943 hade drygt 700.000 jordbruk p tillsammans 8,6 miljoner hektar beslagtagits. (35) Sedan man konfiskerat egendomen och skilt arbetskraften frn produktionsmedlen tillvaratog man arbetskraften dels genom att lta den producera livsmedel och rvaror fr Tyska Riket p ort och stlle och dels genom att exportera den till de tyska godsen och storbondebruken. I juni 1943 kunde Polens generalguvernr, Hans Frank, rapportera att guvernementet frsett Tyskland med 1,3 miljoner arbetare.(36) Samtidigt forslades stigande mngder av livsmedel till Tyskland: potatis, socker, boskap, spannml o.s.v. Spannmlsrekvisitionerna kade frn 370.000 ton 1940 till 700.000 ton 1941, 1,2 miljoner ton 1942 och 1,5 miljoner ton 1943. Det skedde visserligen till priset av hundratusentals polackers liv, men den posten utfrdes i balansrkningen med siffran o. I verensstmmelse med Grings 4-rsplan frvandlades nmligen fr att anvnda generalguvernrens egna ord landet till en ken. (37) Samma politik tillmpades nnu hnsynslsare i Sovjetunionen, dr industriomrden som man inte hade omedelbar nytta av jmnades med marken, medan kollektivjordbruken vertogs och frvandlades till exportfretag och leverantrer till tyska krigsmakten. Fr att kunna pressa ut maximalt med livsmedel blockerades leveranserna till de stora stderna fr att p s stt och vid sidan av drastisk reduktion av ransonerna, reduktion av bondebefolkningens konsumtion ocks vgabringa eliminering av de verfldiga tarna.(38)Sommaren 1943 kunde Ukrainas tyske stthllare, Erich Koch, presentera Fiihrern siffror ver tv rs leveranser: 3,6 miljoner ton spannml, 0,5 miljoner ton potatis, 0,25 miljoner ton gg och hundratusentals ton socker, smr, honung, svin, fr, ull, bomull, hampa, lin o.s.v. (39) Han fullfljde drvid den linje som Hitlers nrmaste man, Martin Bormann, i augusti 1942 hade givit instruktioner om: Slavarna skall arbeta fr oss. I den mn vi inte behver dem kan de f d.(40) Denna exploatering av Europas nationer och folk var bde fljdriktig och framgngsrik. Men den bar fret till sin egen undergng inom sig. Frst och sist p grund av det motstnd den vckte hos dem som var freml fr exploateringen. Men ocks p andra stt slog den om till sin egen motsats. I slutet av kapitel 20 sg vi, att kapitalismens dilemma kan formuleras p ungefr fljande stt. Fr att kapitalismen skall kunna utvecklas mste fretagarna gra goda vinster det r ju sjlva krnpunkten i systemet. Men fr att vinsterna skall kunna bibehllas, mste lnerna hllas nere. Det gjorde de tyska storfretagarna med framgng och de kade sina vinster ocks p andra stt enligt vad vi sett. Men ju lgre lnerna r, desto mindre r den kpkraft som skall suga upp de producerade varorna, realisera vinsterna och mjliggra kapitalackumulation. Denna olsliga motsttning lstes temporrt av fascimens ekonomiska system, nmligen genom upprustningen. Frn och med mitten av 1930-talet kade rustningarnas andel av nationalprodukten successivt, frn 4 procent 1934/35 till 11 procent 1937/38 och 22 procent 1938/39, d rustningsekonomin definitivt slog om i en fullt utbildad krigsekonomi. (41) Det var ett till synes utmrkt stt att lsa motsttningen mellan kravet p hga och stigande vinster och tillrcklig kpkraft. Ty betongvgar fr armn, pansarvagnar, kanoner, slagskepp, stridsflygplan och ammunition producerade vinster men inga varor som behvde sugas upp i

173 marknaden av den begrnsade kpkraften. Ja, nnu bttre: nr rustningarna vl brjade anvndas fr sitt syfte kunde de frstra de produktiv-krafter som oupphrligt i form av ekonomiska kriser tenderade att sprnga de kapitalistiska produktionsfrhllandena. Men den improduktiva efterfrgan som statens rustningsbestllningar utgjorde kunde andra sidan inte vxa i det ondliga. Fr att producera militra produkter krvs srskilda industrier som kan leverera rvaror och maskiner fr vapenfabrikerna, och det behvs ett jordbruk och en konsumtionsvaruindustri som kan framstlla arbetarnas livsmedel, bostder, klder o.s.v. Om inte dessa varor kan produceras i tillrcklig mngd, kan inte heller rustningsproduktionen upprtthllas. Men i takt med ervringarna och ju fler nationer den tyska fascismen fick emot sig, desto strre ansprk stlldes p framstllningen av krigsmateriel och till fljd drav mste all annan produktion inskrnkas. Medan krigsmateriel 1942 utgjorde 25 procent av den tyska industriproduktionens nettovrde, steg andelen till mer n 30 procent 1943 och 40 procent 1944.(42) Eftersom resurserna inte var obegrnsade, inkrktade denna mttlsa krigsproduktion till den grad p de industrier som mjliggjorde upprustningen, att krigsproduktionen och kriget delade sina egna betingelser. Nr drfr de allierade makternas rustningspotential efterhand brjade tas i ansprk p allvar, var utgngen given. 1941 uppgick Tysklands rustningsproduktion till 6 miljarder dollars, USA:s till 4,5 miljarder. Tv r senare var proportionen: 13,8 miljarder fr Tyskland och 37,5 miljarder fr USA.(43) Nr drfr den tyska produktionskapaciteten minskade, energifrsrjningen brts, rvaruleveranserna krympte och kommunikationsvsendet inte lngre fungerade, d kunde inte heller rustningsproduktionen fullgra de uppgifter den tyska nazismen stllt den infr, hur vinstgivande och ndvndig fr naziststatens frsvar den n var. Den tyska befolkningens konsumtionsstandard reducerades efterhand till endast 10-15 procent av frkrigsnivn, produktionen av livsviktiga rmaterial och kapitalvaror sjnk med mellan 30 och 100 procent frn 1944, d rustningsproduktionen ndde sitt maximum, till 1945.(44) Militariseringen av ekonomin hade gtt s lngt

24. Vilken vg ...?

Fr ngra r sedan var fljande skmt i svang i Sovjetunionen. Frga: Vilket r det strsta problem som USA:s president har? Svar: r det mjligt att ha kapitalism i ett land? Man kan undra. Frsta vrldskriget splittrade vrlden i tv delar i och med uppkomsten av det socialistiska Ryssland. Den sprngdes i tre av det andra. Vi kan summera huvudresultaten i tre punkter. 1. Socialistiska samhllssystem upprttades bland ytterligare 100 miljoner mnniskor i steuropa. 2. Mer n en miljard mnniskor i Asien, Afrika och Latinamerika ervrade politisk och delvis ocks ekonomisk sjlvstndighet, direkt eller indirekt; i vissa fall vxte dessa nationella revolutioner ver i socialistiska exempelvis i Kina och p Kuba. 3. Kapitalismens och kolonialismens positioner trngdes fljaktligen ihop, men samtidigt inleddes ett starkt ekonomiskt uppsving i den kapitalistiska vrlden. Nr kriget var ver vntades allmnt i Europa och USA att den stora krisen skulle komma. Professor Myrdal varnade fr fredsoptimism och frutspdde att depressionen skulle komma inom tre r efter krigsslutet. Alla tidigare erfarenheter pekade i den riktningen. Hade inte kapitalismen drabbats av en frhrjande kris strax efter fredsslutet 1918? Var det inte sant att den stora depressionen 1929/33 brjade vervinnas frst nr rustningarna kommit i gng och vrlden styrde mot krig? Visade inte Cambridge-skolans stora ljus, John Maynard Keynes, i den nya ekonomiska teori som han 1936 offentliggjorde under titeln Allmn teori fr

174 sysselsttning, rnta och pengar, att den dag, d verfld p kapital str i vgen fr ett verfld av produktion bara kunde uppskjutas i den mn miljonrer finner tillfredsstllelse i att bygga vldiga boningar fr att hysa deras kroppar efter dden, eller om de i ngern ver sina synder bygger katedraler eller ger donationer till klostren eller hednamissionen? Kriget hade ju faktiskt gtt ut p att grva hl i marken, en nring som enligt Lord Keynes tenderade att ka inte endast sysselsttningen, utan den reala nationalinkomsten av nyttiga varor och tjnster, medan andra sidan krigets industriella katedralbyggen i USA var avslutade.(1) Men nr kriget var slut avmobiliserades inte bara utan svrighet miljoner soldater som brjade gna sig t fredlig produktion. Dessutom inleddes en lngvarig hgkonjunktur med f avbrott. Medan industriproduktionen i Vsteuropa naturligtvis till stor del till fljd av kriget steg med futtiga 0,2 procent per r 1938-1947, kade tillvxttakten till 6,7 procent per r 19481958.(2) Den totala produktionen i det socialistiska Sovjetunionen steg med 9,5 procent per r frn 1950 till 1960. Men det genuint kapitalistiska Japan kom med sina 9,1 procent per r inte lngt efter, liksom inte heller Vsttyskland med 7,6 procent. I USA blev utvecklingen bde svagare och mer haltande, men den rliga tillvxttakten p 3,3 procent var ganska normal ocks i den meningen, att en stor del av kningen fll p Koreakrigets r. Nu r en mer eller mindre ihllande hgkonjunktur p 15-20 r inte ngot enastende fenomen i den vsterlndska kapitalismens historia. ren frn 1896 till 1914 var en sdan period, liksom tidigare 1850-1873. I bda fallen brts de av svra depressioner: den frsta vgrrelsen hade en nedtgende fas som ftt namnet den stora depressionen, 1873-1896, och den andra slutade med den stora kraschen 1929. Det r mjligt, att den upptstigande fas som vi nu befinner oss i kommer att brytas i en kris av aldrig tidigare skdade proportioner. Det skulle i s fall intrffa ngot av ren kring 1970 ... Detta kan vara ekonomisk astrologi. Viktigare r det, att vi frsker komma underfund om orsakerna till Vsterns kapitalistiska renssans. Det ligger d i ppen dag, att den oerhrda materiella frstrelsen, de uppdmda behoven och fretagens ackumulerade penningreserver gav en vldig stimulans till ny produktion och stark efterfrgan. Vissa lnder som exempelvis Vsttyskland kunde frnya en stor del av produktionsutrustningen och tillmpa den modernaste och mest produktiva tekniken, nr de byggde fabriker, verkstder och maskiner. Allt detta gav en hg utgngsfart. De hga vinsterna och produktionskningen hlls sedan vid liv tack vare det fenomen som en del ekonomer kallar den andra industriella revolutionen och som omfattat atomenergins utnyttjande, automationen, elektroniken, flyg-, plast- och konstfiberindustrin. De ppnade vida flt fr vinstgivande investeringar precis som olje- och elindustrin gjort 1896-1914 och bilindustrin p 1920-talet. andra sidan brjade denna nya teknik att tillmpas i stor utstrckning drfr att kapitalisterna tjnade pengar, priserna steg och vinsterna var hga. Den applicerades inte alls i s stor skala som skulle ha varit tekniskt mjligt, exempelvis p atomenergins och automationens omrde, dr konkurrensen frn de redan tidigare gjorda investeringarna bromsade upp tillmpningen. Det innebr, att frklaringen till efterkrigstidens gynnsamma och relativt stabila utveckling delvis mste skas p annat hll. Kanske produktionen har kunnat hllas uppe p en hg niv, drfr att arbetarna har haft mer att kpa fr n tidigare? Det var vad Lord Keynes i sjlva verket fresprkat. Enligt honom skulle botemedlet ... best ... i att vidtaga drastiska tgrder fr att stimulera konsumtionsbengenheten genom en omfrdelning av inkomsterna (3) Ju hgre inkomster folk har s resonerade han desto mindre andel av inkomsten konsumerar de och desto hgre blir den andel som sparas eller ackumuleras. De pengar som sparas skapar nu ingen efterfrgan, om

175 det inte finns investeringsobjekt (fabriker, maskiner o.s.v.) tillgngliga som ger tillrcklig vinst och som de sparade pengarna kan pljas ned i. Men om de sparade medlen inte investeras, blir det ingen sysselsttning t arbetarna utan arbetslshet. Arbetare och andra lginkomsttagare konsumerar nstan hela inkomsten, som allts upptrder p marknaden som kpkraftig efterfrgan. Om man drfr kunde omfrdela inkomsterna frn kapitalisterna till arbetarna, skulle kapitalisternas efterfrgan knappast sjunka. I varje fall skulle den sjunka mindre n vad arbetarnas efterfrgan skulle stiga. Teorin lter bra. Det kan inte heller frnekas, att teorin i viss utstrckning ocks praktiserats, tminstone i de lnder dr arbetarrrelsen vxte sig stark under och efter kriget. En FN-studie 1957 fann, att de 10 procent av inkomsttagarna som har de hgsta inkomsterna delade p 40 procent av alla inkomster fre kriget men bara 30-35 procent i brjan av 1950-talet. Emellertid har de lgsta inkomsttagarna haft fga gldje av omfrdelningen. Det mesta hamnade hos medelklassen.(4) Om vi fr dma av de resultat som specialisterna p omrdet ntt, s har omfrdelningen till de lgsta inkomsttagarnas frdel varit ytterst obetydlig. Efter kriget har tendensen i stort sett upphrt att gra sig gllande eller gtt i motsatt riktning. Enligt en underskning fr en amerikansk kongresskommitt har sedan 1944 inkomstklyftan mellan de fattiga och de vlsituerade inte alls minskat; och efter 1949 har de faktiskt skett en kning i koncentrationen av de frmgenheter som gs av den hgsta procenten heter det i en studie utgiven av USA:s National Bureau of Economic Research.(5) Om ett aktiebolag visar lga utdelningar s behver det inte bero p att vinsterna r lga utan det kan vara ett uttryck fr att man bygger upp reserver. Professor Titmuss har ppekat, att inkomstfrdelningen mellan personer blivit jmnare utan att inkomstfrdelningen mellan familjer frndrats familjeverhuvudena har delat upp inkomsten mellan familjemedlemmarna och de rika familjerna r fortfarande lika mktiga som frut.(6) Eller fr att tala med professor Myrdal som anser, att skatteprogressiviteten till stor del bara r ett yttre sken.(7) Det r ocks ltt att frst, om vi erinrar oss att de hga inkomsterna r en terspegling av de stora frmgenheterna. Men om ingen inkomstomfrdelning har skett, s kan den inte frklara efterkrigstidens neokapitalistiska uppsving. Inte desto mindre har det skett en utvidgning av statens ekonomiska roll p olika stt, som i sjlva verket ger oss gtans lsning. Statens ekonomiska roll har varit p tillvxt under strre delen av den imperialistiska epoken. I USA utgjorde statens andel av nationalprodukten ro procent 1929, den steg till inte mindre n 46 procent under kriget och stabiliserade sig p 22 procent efter Koreakriget.(8) I England har statens andel av nationalinkomsten kat frn 8 procent 1904 till 31 procent 1954. Samma utveckling har andra kapitalistiska stater genomgtt, varvid det frsta men framfr allt det andra vrldskriget accelererade tendensen. I sjlva verket kan vi med rtta kalla samhllsordningen i Europa och USA statskapitalistisk eller som marxisterna uttrycker det sga att det r frga om en statsmonopolistisk kapitalism fr att ange den strategiska roll som storfretagen och finansinstituten spelar. De drivande krafterna i denna utveckling tecknades av Friedrich Engels med geniets klarsyn fr mer n sjuttio r sedan. Det faktum, att produktionens samhlleliga organisation inom fabriken utvecklas till en punkt, d den r ofrenlig med den rdande produktionsanarkin i samhllet detta faktum blir ptagligt fr kapitalisterna sjlva genom den vldsamma kapitalkoncentration, som ger rum under kriserna tack vare mnga stor- och nnu flera smkapitalisters ruin. Hela det kapitalistiska produktionssttets mekanism klickar under trycket av de produktivkrafter det sjlvt frambringat ... Det kapitalistiska produktionssttets ofrmga att i fortsttningen frvalta dessa produktivkrafter blir ena sidan uppenbar. andra sidan krver dessa produktiv-krafter sjlva med allt strre kraft att motsgelsen upphves, att de befrias frn sin egenskap av kapital och att deras karaktr av samhlleliga produktivkrafter faktiskt erknnes. Det r detta mottryck frn de vldsamt vxande produktiv-

176 krafterna mot deras kapitalegenskap, denna kade press att erknna deras samhlleliga natur, som gr det ndvndigt fr kapitalistklassen sjlv att mer och mer svitt detta ver huvud taget r mjligt inom ramen fr kapitalfrhllandet behandla dem som samhlleliga produktivkrafter ... Med trusterna slr den fria konkurrensen om i monopol, kapitulerar det kapitalistiska samhllets planlsa produktion fr det inbrytande socialistiska samhllets planmssiga produktion. Visserligen nnu nrmast till kapitalisternas nytta och fromma ... P det ena eller andra sttet, med eller utan trusterna mste slutligen det kapitalistiska samhllets officiella representant, staten, vertaga ledningen av produktionen. Denna ndvndighet att frvandla till statsegendom gr sig frst mrkbar ifrga om de stora kommunikationsmedlen: post, telegraf, jrnvgar ... Men varken frvandlingen till aktiebolag och truster eller till statsegendom upphver produktivkrafternas kapitalegenskap. Hos aktiebolagen och trusterna ligger detta i ppen dag. Och den moderna staten ter r blott den organisation, som det borgerliga samhllet skapar sig fr att upprtthlla det kapitalistiska produktionssttets allmnna yttre betingelser mot vergrepp svl frn arbetarnas som de enskilda kapitalisternas sida. Den moderna staten, vilken form den n antagit, r en rent kapitalistisk maskin, kapitalisternas stat, den ideale totalkapitalisten. Ju mer produktivkrafter den gr till sin egendom, desto mer blir den verklig totalkapitalist, desto fler medborgare utsuger den. Arbetarna frblir lnearbetare, proletrer. Kapitalfrhllandet upphves inte, det drives tvrtom till sin spets ... Statens gande av produktivkrafterna r inte en lsning av konflikten, men det dljer inom sig det formella medlet, vgen till lsningen. Denna lsning kan endast ligga i att de moderna produktivkrafternas samhlleliga natur faktiskt erknnes, att allts stten fr produktion, tillgnelse och utbyte sttes i samklang med produktionsmedlens samhlleliga karaktr. (9) Denna utveckling har under efterkrigstiden yttrat sig p flera stt, som ftt betydelse fr kapitalismens stt att fungera. Kriget tvingade fram en omfattande samordning av fretagens rvarufrsrjning, prissttning och leveranser i en rad olika slags statliga kommissioner. Denna fusion mellan stat och storfretagarsammanslutningar har fortsatt. Utan att p ngot stt ingripa i den privata gandertten har den haft tv viktiga konsekvenser. Fr det frsta ett strre mtt av samordning och planering i det kapitalistiska samhllet som helhet. Fr det andra en socialisering av riskerna, som tagit sig uttryck i frstatligande av orntabla industrisektorer som fallet var med den engelska kolindustrin statliga exportkreditgarantier, subventioner av hela nringar och industrier, som exempelvis jordbruk, skeppsvarv, flygtrafik m.m. Det faktum att staten trtt in som garant fr den privata vinsten, samtidigt som de anarkiska tendenserna dmpats, har naturligtvis befordrat kapitalackumulationen och produktionstillvxten. Statens alltmer dominerande roll har utvat sina verkningar ocks p andra stt. Framfr allt har de statliga utgifterna fr efterkrigstidens allmnna och totala upprustning spelat en viktig roll. Fr det frsta genom sin blotta storlek. Enligt en FN-underskning utgr utgifterna fr militra ndaml ungefr 10 procent av den kapitalistiska vrldens produktion och inte mindre n hlften av dess kapitalbildning fr Frankrike var siffran 35 procent, fr England 42 och fr USA 58 procent i slutet av 1950-talet.(10) Fr det andra emedan denna andel tenderar att stiga. Fre frsta vrldskriget tog de militra utgifterna inte mer n 2-3 procent av de kapitalistiska stormakternas nationalprodukt, under mellankrigstiden mer n 5 procent och efter andra vrldskriget 10 procent. Varje nytt krig har drivit upp andelen p en hgre niv och dr har den stannat kvar. Orsaken till denna utveckling, som kan spras tillbaka till brjan av 870-talet, r naturligtvis de kade motsttningarna mellan imperialistiska stater, mellan kapitalism och socialism och mellan kolonialism och antikolonialism. Dess ekonomiska betydelse r trefaldig.

177 I. Kapprustningen mellan st och Vst har i de ballistiska missilernas tidslder blivit en frga om liv och dd. I den konkurrensen r ekonomiska vervganden, ssom hnsynen till de vrden som investerats i tidigare uppfunna frintelsemedel, av underordnad betydelse. Massiva anstrngningar stts in p att driva fram ny teknik, och den fr omedelbar tillmpning i den industriella produktionen av militra medel. Var tredje eller varannan teknisk forskare arbetar fr militra ndaml och p grund av rustningsproduktionens storlek sprider sig dess inflytande lngt in i den civila produktionen. Denna i nutidskapitalismen inbyggda tekniska revolutionsmotor skapar oupphrligt nya, vinstgivande och produktionsbefrmjande investeringsflt.(11) 2. Upprustningen har befrmjat en inflationistisk prisutveckling. Efterkrigstidens inflation har frklarats med hnvisning till penningtillgngen, men priserna har stigit trots att penningtillgngen har varit ofrndrad eller sjunkit.(12) Den har angetts vara orsakad av starkt stigande kostnader men kostnader r ocks priser och vi blir inte klokare av att f hra att prisstegringen beror p att priserna stiger. En del ekonomer anser, att inflationen beror p fr stor efterfrgan i frhllande till tillgngen p varor. Men eftersom bde utbud och efterfrgan uppstr i produktionen och inkomsternas efterfrgan bara r andra sidan av utbudets kostnader, s kan vi frst att efterfrgan inte grna kan vara strre n utbudet r efter r. Vidare har priserna stigit trots att efterfrgan sjunkit, ssom i den amerikanska recessionen 1958. Dessutom var den totala efterfrgan helt otillrcklig fr att stadkomma full sysselsttning eller ngot som skulle kunna sgas nrma sig fullt utnyttjande av kapaciteten.(13) Men den hejdlsa upprustningen kan frklara inflationen. Om r o procent av en nations arbetskraft, maskiner, rvaror och andra resurser anvnds till att framstlla krigsmateriel, flygflt, betongvgar o.s.v., s skapar detta inkomster och efterfrgan. Men det finns ingen som bjuder ut pansarvagnar eller armflygflt p den fria marknaden, dr dremot kpkraften hamnar. Resultatet mste bli prisstegring, r efter r. Denna krypande inflation stimulerade det kapitalistiska fretagandet alltifrn krigsslutet: kapitalisterna har ju hela tiden kunnat slja i en marknad som r dyrare n den de kpte i av den enkla anledningen, att priserna stiger mellan kp och frsljning. 3. Militarismens ekonomi har en tendens att motverka faran fr verproduktion p ett verkningsfullt stt. En bermd knnare av kapitalismens utvecklingsdynamik har ppekat: Vi ser att frgan, Vad orsakar de periodiska kriserna? kan besvaras kort: det faktum att investeringar inte bara produceras utan ocks producerar. Investeringar betraktade som utgifter r kllan till uppsvinget, och varje kning av dem frbttrar affrslget och stimulerar ytterligare kning av investeringarna. Men samtidigt r varje investering ett tillgg till kapitalutrustningen och frn allra frsta brjan konkurrerar den med den ldre generationen av denna utrustning. Investeringarnas tragedi r att de orsakar kriser emedan de r nyttiga. Otvivelaktigt kommer mnga att betrakta denna teori som paradoxal. Men det r inte teorin som r paradoxal, utan dess freml den kapitalistiska ekonomin.(14) Vi har sett att ett belopp motsvarande hlften av den kapitalistiska vrldens kapitalinvesteringar lggs ned p militr utrustning. De produceras och ger inkomster men de producerar ingenting annat n krig. Det r ltt att frst, att en nring som framstller raketer, vilka i jmn strm hamnar p havets botten, p mnen eller nnu bttre p producerande kapitalutrustning, en sdan nring r en stark garanti mot alltfr stor fredlig produktion, mot sjunkande priser och vinstmarginaler. Denna mekanism, som sett utifrn kapitalismens logik r den bsta tnkbara, har byggts in i neo-kapitalismen och ger en god bit av frklaringen av dess funktioner. Givetvis innebr inte detta, att motsttningarna vervunnits, lika litet som den symptombehandlande medicinen botar ngot annat n sjukdomens yttringar. Konjunkturnedgngarna efter kriget har varit relativt sm, men de har kommit ttare och uppsvinget har varje gng gtt trgare: 1948/49, 1953/54, 1957/58 och 1960/61. Utnyttjandet av arbetskraft och produktions-

178 kapacitet i vrldens rikaste kapitalistiska stat USA tenderar snarast att sjunka: mellan 1950 och 1961 steg produktionen av frdigvaror med 39 procent, men produktionskapaciteten med 82 procent.(15) Nationen som helhet blir rikare men massfattigdomen bestr eller kar. Den tekniska revolutionen har skapat goda tider men den har ocks skapat produktionskapacitet, som i sinom tid kan bli fr stor fr att priser och vinstmarginaler skall kunna upprtthllas. Statens inbyggda stabilisatorer gr konjunktursvngningarna mjukare, men de finns dr fortfarande och till syvende og sidst vilar ocks statens ekonomiska verksamhet p inkomsterna frn den privata sektorns fretag och anstllda: den kan lyfta den privata sektorn men den kan inte grna lyfta sig sjlv i hret. Ekonomins militarisering stimulerar vinster, priser och produktion, men om den gr alltfr lngt inkrktar den p den civila sektorns resurser och produktionsfrmga. P det sttet br varje tendens fret till sin egen motsats inom sig. Om och nr dessa motsatser frverkligas, drom kan vi inte veta ngot. Det beror bland annat p vad som kommer att hnda i den f.d. koloniala vrlden. Dr har, i motsats till frhllandena i Europa, USA och i den socialistiska vrlden inte expansion utan stagnation och tillbakagng varit regel. De fattigaste 3/4 av vrldsbefolkningen som 1913 tog 34 procent av vrldsinkomsten, fick 1929 nja sig med 31 procent och 1958 var andelen nere i 27 procent.(16) Denna kontrast har franlett ekonomerna att frga: varfr? Svaren har varit i det nrmaste lika mnga som antalet ekonomer. Mnga kanske de flesta hvdar, att de nyligen sjlvstndiga lnderna i Asien och Afrika r fattiga p grund av verbefolkning och att de drfr mste lra sig praktisera fdelsekontroll. Lt oss g med p att det r s. Det finns fr mycket mnniskor jmfrt med tillgngen p livsmedel och andra konsumtionsvaror. Tv utvgar r teoretiskt mjliga. Antingen reducera folkmngden eller ka produktionen. Det frsta alternativet r p kort sikt uppenbarligen omjligt, om inte fascismens metoder skall komma till anvndning. terstr att ka produktionen och vi r tillbaka vid utgngspunkten. De ttt befolkade lnderna i Europa hr till de rikaste, medan det fattiga Afrika skert r vrldens mest underbefolkade kontinent. Att stark folkkning oundvikligen medfr fattigdom r en slutsats som effektivt motsgs av erfarenheterna i vrldens rikaste land, USA, som ftt sin folkmngd sexdubblad de senaste hundra ren. Det ligger en djup visdom frborgad i talesttet att med varje mun snder Gud ocks ett par hnder kruxet r att skaffa arbete t hnderna. Att bristen p tillrcklig produktion mste vara utgngspunkten fr analysen har ppekats av en av de ledande auktoriteterna p omrdet, professor Ragnar Nurkse. Om produktionen och inkomstnivn r lg, s r det en terspegling av lg produktivitet, vilket i sin tur till stor del beror p brist p kapital. Bristen p kapital r ett resultat av den ringa frmgan att spara och s r cirkeln sluten, ty den ringa frmgan att spara frklaras uppenbarligen av den lga inkomst- och produktionsnivn. andra sidan: om frmgan att spara r liten, s r kanske incitamenten till att investera strre? Lt oss se. Fr att det skall vara lnt att investera sparande i kapitalutrustning, mste produktionen av frdigvarorna kunna avsttas p marknaden. Om inte marknadens efterfrgan r tillrckligt stor, r incitamenten till att producera och fljaktligen att investera sm. Vad bestmmer d marknadens storlek? Befolkningens inkomstniv och produktionens storlek, vilket r en terspegling av lg produktivitet, vilket i sin tur till stor del beror p brist p kapital o.s.v. o.s.v.(17) Det verkar som om vi skulle tvingas sl oss till ro med den inte srskilt upplysande slutsatsen att de fattiga lnderna r fattiga emedan de r fattiga. Denna tautologi r naturligtvis i och fr sig oanfktbar. Men anledningen till att slutsatsen blir s deprimerande banal r emellertid bara ett uttryck fr de intima sammanhang som rder i det ekonomiska livet, dr den enes produktion r den andres marknad, den enes kostnad den

179 andres inkomst o.s.v., dr kort sagt allt beror p allt och freteelserna rr sig i cirkel. Men ven om de nya lndernas vg r bestrdd med onda cirklar, s r en del cirklar mer onda n andra. Det styrks ju av det enkla faktum, att en del och drtill en vxande del lnder, som varit fattiga, har blivit eller r p vg att bli rika. Gtans lsning r dubbel. ven om marginalen mellan produktion och ndvndig konsumtion och den marginalen kan vi kalla sparande r liten absolut taget, s r inte det avgrande. Det viktiga fr utvecklingsfrmgan r sparandets relativa andel, d.v.s. sparkvoten. Ty det r denna kvot, som avgr huruvida produktionen kan utvecklas snabbt eller lngsamt. Och det r utvecklingstempot som p sikt avgr vilket land som r rikt och vilket som r fattigt. Om 90 procent av produktionen konsumeras direkt och 10 procent sparas och investeras i fabriker, maskiner och annan kapitalutrustning, kar produktionen med kanske 2 procent per r. Produktionen kar med 4 procent per r om 20 procent av produktionen sparas och investeras, och med 6 procent per r om 30 procent investeras. Ju strre andel av produktionen som sparas och investeras, desto snabbare vxer produktionen och desto kortare tid tar det, innan produktion, inkomstniv och marknad r omfattande ocks absolut sett, ven om utgngspunkten r lg. Om produktionen kar med bara 2 procent per r, tar det 35 r att frdubbla produktionen och under tiden hinner kanske ocks folkmngden frdubblas. Men om produktionen kar med 4 procent per r, frdubblas den p 18 r och med en rlig kningstakt av produktionen p 6 procent, frdubblas den redan p 12 r och 18-dubblas faktiskt p 50 r. Om ett fattigt land kan f upp den kningstakten, r det bara en frga om tid innan det r rikare n det rika landet, vars produktion vxer med 2 eller 3 procent per r. Nu kan man frga sig: frmr de fattiga lnderna att spara och investera en s stor del som 20 eller 30 procent av sin produktion? r de inte alltfr fattiga? Om vi fr dma av Rysslands och Kinas erfarenheter, s kan de gra det. En jmfrelse mellan Kina och Indien r belysande. Mellan 1950 och 1957 steg industriproduktionen i Indien med ungefr 3 procent per r, i Kina med minst 6 procent per r. Bakgrunden var bl.a., att investeringarnas andel av produktionen steg frn 10 till 24 procent i Kina, men i Indien frn 9 till endast 14 procent.(18) Men varfr kan inte Indien och andra f.d. koloniala lnder utfra det trick som Kina och andra socialistiska lnder gjort? Hr kommer vi till den andra delen av gtans lsning. De fr i stor utstrckning inte behlla sina besparingar och de hindras delvis frn att investera de besparingar de har. De rinner bort i verklassens skrytkonsumtion och de r dolda i porerna p en irrationell samhllsordning, som r infekterad med improduktiva klasser och institutioner: penningutlnare, godsgare, religisa sekter, en ansvlld och improduktiv byrkrati o.s.v. D.v.s. det finns en del som konsumerar mer n vad de skulle behva och det finns andra som konsumerar utan att producera ofta r de frenade i samma person eller klass. Detta r det inre hindret. Det yttre hindret r de kolonialistiska moderlndernas storfretag och finansinstitut, vilka fortfarande med nbbar och klor hller sig kvar i Asien, Afrika och Latinamerika. Det finns nmligen nnu pengar att hmta i dessa lnder, dr arbetskraften r lgt avlnad, rvarutillgngarna rika och konkurrensen begrnsad. Dessa storfretag bildar vad professor Myrdal med en trffande benmning kallar enklaver, d.v.s. isolerade ar, som pumpar rvaror, rntor och vinster till moderlnderna i en omfattning som oftast verstiger de summor som de investerar i utvidgad produktion. Mellan 1950 och 1961 investerade utlndska kapitalister med ena handen 9600 miljarder dollar i Latinamerika men tog samtidigt tillbaka med den andra 13.600 miljarder i form av rntor och profiter. Under 1950-talet blev allts Latinamerika 400 miljoner dollar fattigare per r.(19) Det kommer skert att fortstta nda till dess de politiskt sjlvstndiga staterna i Asien, Afrika och Latinamerika vinner ocks ekonomisk sjlvstndighet. Hittills har detta krvt en social revolution, som i Kina eller p Kuba.

180 Vilken vg? Frgestllningen skulle kunna illustreras med en bild som anvnts av Oskar Lange, f.d. professor i nationalekonomi vid Chicagouniversitetet, numera chef fr polska plankommissionen; bde konservativt och marxistiskt orienterade ekonomer har vant sig vid att lyssna p vad han har att sga. Den kapitalistiska ekonomin jag anfr Langes yttrande ngot sammandraget kan jmfras med en gammaldags ballong, som frs omkring av luftstrmmarna i den riktning vinden blser. Mnniskan har ingen som helst kontroll ver den riktning i vilken ballongen rr sig. Den socialistiska ekonomin kan jmfras med ett flygplan, dr piloten skter spakarna. Genom att alltid sitta vid spakarna fr piloten planet i den riktning som han vljer. (20) Mnniskans utveckling knnetecknas av en stndigt kad kontroll ver naturens krafter, medan hon nnu befinner sig i brjan av sina strvanden att kontrollera samhllets krafter. Vgar vi gra den gissningen, att den moderna flygtekniken kommer att behrskas av allt fler mnniskor i framtiden?

Noter till kap. 23

1. W. L. Shirer, The rise and fall of the third Reich (1962), s. 1229. 2. Harold D. Lasswell, World politics faces economics (1945), s. 7. 3. V. I. Lenin, ber Krieg, Armee und Militrwissenschaft (1959), II:1, S. 400. 4. I. Kamenetsky, Secret nazi plans for eastern Europe (1961), 5. 7. 5. G. W. F. Hallgarten, Hitler, Reichswehr und Industrie (1955), s. 92. 6. G. Barraclough, Origins of modern Germany (1952), s. 450ff. 7. R. Sasuly, I. G. Farben (1952, amerikansk uppl. 1947), 5. 90. 8. G. W. F. Hallgarten, A. s., s. 117, 134. 9. R. Hilferding, Das Finanzkapital (19,0; tysk upplaga 1955), s. 502ff. 10. J. Kuczynski, Die Geschichte der Lage der Arbeiter unter dem Kapitalismus, Band 16 (1963) s. 152. i W. L. Shirer, s. 364. 12. A. Schweitzer, Big business in the Third Reich (1964), s. 318f. 13. W. L. Shirer, Ibidem. 14. A.a., S. 361. 15. A. Schweitzer, S. 232. 16. F. Neumann, Behemoth. The structure and practice of national socialism (1942), s. 292. 17. A.a., s. 275. 18. J. Kuczynski, A.a., s. 137ff. 19. A.a., s.. 227ff. 20. W. W. Schmokel, Dream of Empire: German Colonialism 19191945 (1964), s. 49. 21. R. W. Lindholm, German Finance in World War II. American Economic Review, March 1947, s. 121 ff. 22. W. L. Shirer, S. I229ff.

181 23. R. Wagenfhr, Die deutsche Industrie im Krieg 1939-1945 (1963), s.. 29, 51 och 53. 24. W. L. Shirer, s. 1227, citerande Dr. Otto Brutigam, nazistisk mbetsman. 25. R. Wagenfhr, s. 46, 90. 26. W. L. Shirer, s. 1236. 27. A.a., s. 1237ff. 28. O. Kraus - E. Kulka, Massenmord und Profit (1963), S. 339. 29. Ibidem. 30. A.a., s. 336ff. 31. I. Kamenetsky, passim. 32. A.a., s. 103ff. 33. W. W. Schmokel, s. 51. 34. Hitlers Secret Conversations, s. 576. 35. W. L. Shirer, s. 1232. 36. S. Piotrowski, Hans Franks Diary (1961), s. 73. 37. A.a., s. 97. 38. I. Kamenetsky, s. 145ff. 39. A.a., s. 148. 40. A.a., S. 103 41. R. Wagenfhr, s. 17. 42. A.a., 5. 12. 43. A.a., s. 87. 44. A.a., s ruff.

Noter till kap. 24

1. J. M. Keynes, Sysselsttningsproblemet (1945), 5. 203. 2. UN. Patterns of industrial growth 1938-1958 (1960), s. 8. 3. J. M. Keynes, A.a., s. 295. 4. Theodor Prager, Wirtschaftswunder oder keines? (1963), s. 118ff. 5. Robert J. Lampman, The low income population and economic growth samt The share of top wealth-holders in National Wealth 1922-1956, citerad i tidskriften Dissent, Spring 1964, SS. 211 o. 216. 6. Richard M. Titmuss, Income distribution and social change (1962), passim. 7. G. Myrdal, Planhushllning i vlfrdsstaten (1961), s. 106. 8. J. F. Dewhurst, Americas Needs and Resources (1955), s. 577.

182 9. F. Engels, Socialismens utveckling frn utopi till vetenskap (sv. uppl. 1943), s. 58ff. UN. Economic and social consequences of disarmament (1962), s. 55ff. E. Mandel, The economics of neo-capitalism i R. Miliband-J. Saville, The socialist register 1964 (1964), s. 56ff. 12. Alvin H. Hansen, Economic issues of the 1960s (1960), s. i. 13. A.a., s. 16. 14. M. Kalecki, Essays in the theory of economic fluctuations (1939), S. 148f. 15. Hearings before the subcommittee on economic statistics of the joint economic committee, Washington. Measures of productive capacity. (1962), s. 13. 16. L. J. Zimmerman, Arme und reiche Lnder (1963), s. 44ff. 17. Ragnar Nurkse, Problems of capital formation in under-developed countries (1953), kap. 1. 18. Richard T. Gill, Economic development: past and present (1963), s. 100 ff. 19. UN. Towards a new trade policy for development. Report by the Secretary-General of the UN Conference on Trade and Development (1964), s.. 19. 20. Oskar Lange, The role of planning in socialist economy. The Indian Economic Review, vol. IV, augusti 1958, s. 10