P. 1
Cykeltidningen Kadens # 5, 2005

Cykeltidningen Kadens # 5, 2005

|Views: 580|Likes:
Published by BicyclingSweden

More info:

Published by: BicyclingSweden on Sep 16, 2010
Copyright:Attribution Non-commercial

Availability:

Read on Scribd mobile: iPhone, iPad and Android.
download as PDF, TXT or read online from Scribd
See more
See less

09/21/2011

pdf

text

original

håll dig hel - så undviker du skador!

Kadens
#5:2005
sveriges tjejigaste cykelt i d n i n g !

Fem fina fina friåkningshojar (för skidortscykling)
test:

Kungen är död!
a r m s t rongs tio tro n a rvingar

Baluns på berget
å re mountain may h e m maria österg re n :
mediapartner

– Jag är redo för nästa nivå

Långloppsvärldscupen i Falun

Dubbel svensk succé

maria östergren

Kadensporträtt

text: s t e fan larsén foto: david elmfeldt

Hon gick från medeldistanslöpning till mountainbike. Mest för att det var roligare att cykla. Redan första året vann hon långloppsklassikern Finnmarksturen. Åtta år senare är det fortfarande viktigast att cyklingen är rolig. Men nu vill hon ta steget till nästa nivå. Och Maria är beredd på att det kommer göra ont.

Maria är redo för nästa nivå

kadens nr 5:2005

| 17

D

et är svå rt att vara cyklist. Få andra idrotter kräver så mycket i form av tid, träningsmängd och pengar som cykel på inter-

– Att hitta ett lag eller en sponsor är en stor bit som jag kanske borde ha jobbat mer på. Men samtidigt får det inte bli för mycket heller. Jag vill fortfarande själv kunna välja vad jag ska göra och när. Till exempel vill jag inte flytta från Sverige om jag ska köra för något lag, säger hon. Sådana saker verkar vara viktiga för Maria. Att behålla sin självständighet och integritet. Hon ser väldigt övertygad ut när hon förklarar att hon inte är lockad av en proffskarriär utomlands. Det primära med cyklingen är att det måste vara roligt och det måste vara på hennes villkor. Egentligen är hon inte ens särskilt intresserad av sporten som sådan, av prylarna eller strukturerna runt omkring som proffslagen, andra cyklister och deras tävlingsresultat. – Sådant som hur [cross country-världsmästarinnan] Gunn-Rita Dahle tränar är jag intresserad av, men vad för cykel jag tävlar på är inte lika viktigt. Den måste kännas bra, fungera och vara i klass med mina konkurrenters, men annars är jag inte så intresserad av sådant, menar hon. Ett exempel på det är när hennes Scott Scale 10 blev stulen innan en världscuptävling i våras. Hon ringde till sin sponsor Scott i Sverige och frågade om de kunde skaffa fram en ny på kort tid inför täv-

lingen. Svaret blev att de var helt slut, det fanns inte en enda kvar att uppbringa i hela världen. Men till slut hittade Scott en cykel hos en lokal affär. – Inte visste jag att det var en så eftertraktad ram, det hade jag inte någon koll på, säger hon med en urskuldrande gest som för att visa att hon inte tog så hårt på det faktum att hon inte visste om att hon körde på en av 2005 års mest haussade cyklar.

nationell nivå. För att lyckas krävs inte bara rätt uppsättning gener, rätt inställning och en väldig massa träning och tålamod. Även de yttre förutsättningarna måste stämma. Gör de inte det är chansen att lyckas slå igenom i toppskiktet minimal, nästan obefintlig. Maria Östergren har de inre förutsättningarna. Men för att kunna ta sig till nästa nivå krävs att de yttre förutsättningarna förändras. Att hennes liv blir lättare och att alla detaljer faller på plats. – Jag arbetar halvtid på Ikea och börjar 05.30 på morgnarna. Jobbet är slitigt och tungt och det händer att jag helt enkelt inte orkar träna efteråt. Det optimala vore förstås att slippa jobba så jag kan koncentrera mig på att träna. Det vore också bra om jag kunde få mer stöd och hjälp med tävlandet av något internationellt lag, säger Maria. Hittills har hon inte varit så intresserad av att ta det steget, hon har mest cyklat ”för att det är roligt”. Ambitionen att förändra sin tillvaro, de yttre förutsättningarna, har kommit på senare tid. Som att söka fler och större sponsorer. Men hon verkar kluven inför att ta det steget.

Viktigast att det funkar
Överhuvudtaget är Maria inte så förtjust i förändring. Det hon vet funkar föredrar hon och nya prylar eller träningsmetoder är hon i princip skeptisk till. Hon ser inte poängen med nya saker om hon inte vet att de är bättre. Tryggare då att hålla sig till det man vet fungerar. – Jag har till exempel inte kört heldämpat, jag känner helt enkelt inte att jag behöver det. Det funkar ju bra med hardtail, säger hon och menar samtidigt att hon inte heller är så intresserad av att meka, att det mest tar tid från träningen. Men nu har hennes skepsism mot fö rändring bytts ut mot en försiktig ny f i k e nhet. Och det har sin förklaring. För om vi ska ta det från början så har Maria från det att hon slog igenom med dunder och brak som 19-åring 1997 utvecklats till Sveriges bästa cross country -cyklist. Men sen kadens nr 5:2005

| 19

Inför i år har jag tränat mindre men med mer kvalitet istället och jag var skiträdd för att bli värdelös.”
Maria ändrar inte gärna på rutinerna.

Nu är hon starkare och snabbare och explosivare. Och bättre när det blir tekniskt. – Många säger att jag inte är så bra i skogen när det blir tekniskt, men det stämmer faktiskt inte, jag har blivit bättre. Förr var jag tvungen att springa mer när det var svårt och det gick ju bra då eftersom jag var löpare. Men nu har jag tvingats bli bättre på att cykla över tekniska partier och jag har också tränat mer på det, säger hon med visst eftertryck. Förr sa hon också bara ”jag kan inte spurta” men nu när hon har tränat på det så menar hon att alla kan spurta. Men man måste vilja träna på det också. – Det är mycket en fråga om inställning. Jag hade en tendens att sluta ta i på träning när det började göra ont eller att bryta tävlingar när benen kändes tunga. Men även där har jag blivit bättre, jag har lärt mig att bita ihop mentalt även om det känns dåligt. Att cykelsport ställer höga krav på cyklisters viljestyrka och mentala kapacitet står klart för alla som har provat på att tävla. Då tänker kanske de flesta på förmågan att pressa sig själv, att ta ut sin kropp till max. Men mentala begränsningar, eller spärrar, kan också handla om annat. – På en tävling i Turkiet för några år sedan kraschade jag svårt och slog i ansiktet, slog ut tänder och gjorde mig illa. Det tog väldigt lång tid för mig att komma har det inte hänt så mycket. Visserligen började hon nästan direkt på topp i svensk mountainbike, men steget därifrån till att lyckas på världscupen och i internat i onella mästerskap har varit motigt. Nu har Maria helt enkelt insett att hon måste lämna komfortzonen och börja skapa rätt förutsättningar för att ge sig själv chansen att ta sig till nästa nivå. Det handlar om att träna smartare, att ta i mer, att jobba mindre, att se till att allt funkar på såväl mikro- som makronivå. Det är många pusselbitar som ska falla på plats, detaljer som kan verka oviktiga, men som bidrar till att göra helheten gynnsam. – I början hade jag konditionen från löpningen, men jag slog mig blå eftersom jag inte hade tekniken. Det var många uppfläkta sår då. Nu har jag fått mer hjälp med träningen och har börjat träna mer varierat och specifikt, både teknik och explosivitet, sånt som jag har saknat tidigare. Då stack jag mest ut och malde och så körde jag bara på över tekniska partier. över det, många tävlingar. Så fort jag kom till en stenig utförskörning låste det sig för mig, jag kunde inte slappna av, berättar hon. Men numera är det inget problem. På Europamästerskapen i Belgien i somras kraschade hon så hårt att hon vred axeln ur led, men hon fortsatte ändå cykla efter ett tag när den värsta smärtan hade lagt sig. Där tog hon tillsammans med det svenska stafettlaget också Sveriges första EM-brons i mountainbike. – Det var kul. Men när vi var så nära

20 | kadens nr 5:2005

Då har man ju någon framför sig och någon bakom sig hela tiden, det blir mer tävling. Det är roligare.”
Maria gillar att köra långloppen, för då får hon motstånd av killarna.

la mot likvärdiga motståndare, att hon får konkurrens. Hon syftar på elitkillarna, bland vilka hon ofta placerar sig topp 30 i Sverige. – Då har man ju någon framför sig och någon bakom sig hela tiden, det blir mer tävling. Det är roligare, säger hon utan guldet kändes det ändå som att vi borde ha kört bättre, att man kunde ha gjort mer. Men jag tror att man lurar sig själv när man tänker så, alla i laget gjorde sitt yttersta, säger hon. Fysiken har hon och det får gärna vara både kuperat och avslutning uppför på landsväg för att det ska passa henne. Tuffheten skrämmer inte, det verkar vara det hon gillar bäst. Men det är också därför hon föredrar mountainbike eftersom fysiken avgör där, inte laget eller taktiken som ofta är fallet på landsväg. – Långloppsvärldscupen debuterade jag på i och med Falun nu i augusti, men den har inte samma status som cross country-världscupen. De bästa är inte med och det är mindre prispengar, så det känns inte lika intressant. Cross country är ju dessutom OS-gren, så det vill jag ju förstås köra av den anledningen också. Numera får man samma UCI-poäng i långloppsvärldscupen som xc-världscupen, något Maria inte gillar. – Nej, det innebär ju att man kan köra långlopp med mindre konkurrens och tjäna ihop mer UCI-poäng där än på cross country-världscupen. Det borde de ändra. I Sverige kör hon däremot gärna långloppen. Inte minst för att hon där får tävatt verka kaxig. Hon gillar mest att få mäta sig med någon. En egenskap som går igen i hennes nya syn på träning. – Jag har fått lite hjälp av CK Uni här i Uppsala och kör en del träningar med dem, intervallpass och sådant. Jag tror att det alltid är bättre att träna med någon som är bättre än en själv, så man tvingas ta i mer, tvingas utmana sig själv. Det är en svaghet hon annars är medveten om, att hon har svårt att ta ut sig på träning och tävling. Hon kan inte maxa kroppen, det måste hela tiden kännas behagligt i benen. Vilket borde innebära att hon alltid har lite mer att ge? – Jag tränar på att inte ge upp så lätt, men det är svårt. Fast jag har blivit bättre på det. Oväntade saker, om något händer på en tävling, har jag också svårt att hantera. Det handlar mycket om att vara stark mentalt, och med rätt inställning och kanske med mental träning kan jag säkert få ut mer ur kroppen. Vilka är hennes styrkor då? Maria tvekar för första gången under intervjun och

Alternativen lockar inte
Maria har varit en av de absolut dominerande i cross country i Sverige de senaste åren. Och när hon kör långlopp är hon nästan alltid bäst. Till och med på landsväg har hon gjort fina resultat med två SM-medaljer, senast ett silver efter Susanne Ljungskog på SM-linjet i år. Så varför satsar hon inte på världscupen i långlopp eller försöker sig på en proffskarriär på landsväg? – Cross country är roligast helt enkelt. På landsväg är man så beroende av ett lag och det är svårt att köra ensam på internationell nivå. Sen tycker jag inte att det är så kul med mil efter mil med asfalt, jag gillar skogen bäst. Men det vore kul att ta dubbla SM-guld på landsväg och mountainbike, det tror jag inte att någon har gjort ännu, säger Maria.

22 | kadens nr 5:2005

Whack!!!CLACK, CLACK, CLACK, CLACK, raatatatatatataata. That is the sound of a Shimano derailleur after a drop into a rough landing.

X.0 REAR DERAILLEUR:
Precise—does its job without having to be told twice Strong—toughest kid on the block Quiet—no chainstay slap here

Ron, a weekend r ider
w ar d

This is also a sound that I don’t have to deal with anymore with ” the . .

XO
fr om Hay-

MAR-6-03, 1:39:11 AM

The word’s out.

X- 9 TRIGGER:
Performance—brake and shift at the same time, anytime Trustworthy—lets you focus on that nasty drop Integrated—choose your own brake system, thank you very much

X.0 TWISTER:
Light—simply the lightest out there On-demand—grab or dump all gears at once Fresh—World Cup performance

Wi th SRAM X- Gener ati on, the per for mance speaks for i tsel f. Pr ops fr om the fi el d — that’s an added bonus. Get the wor don X.0, X- 9 andX- 7 at sram.com.

www.vartex.se

tittar ut genom fönstret en lång stund innan hon svarar. – Jag är åkstark, träningsvillig och envis. Det är förstås viktiga egenskaper. Räcker de hela vägen till OS 2008 i Peking? Svaret är blixtsnabbt. – Jag ska ta medalj, annars har jag inget där att göra. Exakt hur vägen dit ser ut vet hon inte, men den omfattar både mer planering och struktur på träningen, mer rutin genom ännu mer tävlande på framför allt världscupen och förhoppningsvis ett enklare, lättare liv runt omkring. Så hon kan göra det som är roligast – cykla.

– Rent fysiskt har jag det i mig. Nu handlar det mer om allt runt omkring, att justera träningen och skaffa rutinen. Men det är svårt också. Inför i år har jag tränat mindre men med mer kvalitet istället och jag var skiträdd för att bli värdelös. Nu när jag vet att jag har blivit bättre så vågar jag kanske testa en annan struktur. Det är inte så många som tvekar på att Maria har kapaciteten att nå ända fram. Och nu vet hon själv vilken väg hon måste vandra för att nå dit. Det kanske kommer göra ont, men det skrämmer henne inte längre. Maria är redo för att ta nästa steg.

På en tävling i Turkiet för några år sedan kraschade jag svårt och slog i ansiktet, slog ut tänder och gjorde mig illa. Det tog väldigt lång tid för mig att komma över det, många tävlingar.”
Maria är inte längre rädd för att slå sig.

24 | kadens nr 5:2005

Resultat

^ppx ^ppy ^ppz _ggq

1:a Finnmarksturen, Långloppscupen (LLC)

1:a Solleröloppet, landsväg 3:a totalt, Långloppscupen (LLC) 10:a cross country, deltävling Världscupen

1:a totalt Långloppscupen (LLC) 2:a tempo, MTB-SM 3:a totalt, Svenska cupen XC

_ggt

1:a totalt Långloppscupen (LLC) 2:a totalt, Svenska cupen XC

1:a totalt, Svenska cupen XC 1:a sex deltävlingar Svenska cupen XC 1:a Långa Lugnet, LLC 1:a Finnmarksturen, LLC 1:a 08XC, långlopp MTB 1:a MTB-Vättern, LLC 3:a totalt, Långloppscupen (LLC) 14:e cross country, deltävling Världscupen 1:a 08XC, långlopp MTB 1:a Mörksuggejakten, LLC 1:a Långa Lugnet, LLC 1:a MTB-Vättern, LLC 1:a Grenserittet, långlopp Sv-No 2:a cross country, MTB-SM 4:a stafett, MTB-EM 20:e cross country, OS Aten

1:a totalt, Svenska cupen XC 1:a cross country, Nordiska mästerskapen 5:a linjelopp, landsvägs-SM 14:e cross country, EM 21:a cross country, deltävling Världscupen

_ggu

_ggr

1:a tempo, MTB-SM 2:a cross country, MTB-SM 2:a linjelopp, landsvägs-SM 12:a cross country, deltävling Världscupen

_ggv

_ggs

1:a totalt, Svenska cupen XC 1:a cross country, deltävling, Svenska cupen XC 2:a cross country, deltävling, Svenska cupen XC 1:a Finnmarksturen, LLC 1:a 08XC, långlopp MTB 1:a Mörksuggejakten, LLC

1:a cross country, MTB-SM 1:a tempo, MTB-SM 1:a Mörksuggejakten, LLC 1:a Lida Loop, LLC 2:a MTB-Vättern, LLC/silver Långlopps-SM 3:a stafett, MTB-EM 11:a cross country, deltävling Världscupen 12:a cross country, deltävling Världscupen 12:a cross country, deltävling Världscupen 5:a Långa Lugnet, Långloppsvärldscup

maria

östergren
Ålder: 26 år Från: Järna utanför Södertälje Bor: Örsundsbro utanför Uppsala Familj: Sambo och hunden Simba Klubb: CK Uni Gör på fritiden: inreder nya parhuset Aktuell: Leder svenska Långloppscupen

maria östergren är redo för nästa nivå

test: fem fina freeridehojar (för skidort s c y k l i n g )

17

Maria Östergren slog sig direkt in i dameliten i cross country som 19-åring. Nu, åtta år senare, vill hon ta det där slutgiltiga klivet in i världselitens toppskick.

Hon har vad som krävs och är beredd att göra det som behövs. Även om det kommer göra ont.

26

Vi släpade med oss fem skidortshojar upp till Åre för ett seriöst test av seriösa friåkningscyklar – Sintesi Bazooka, Banshee Scream, Trek Session 77, Univega

DX-9 och Gary Fisher King Fisher 2.

Innehåll

nr

5: 2005

d u b b e lt svenskt i sverige

38

När Långloppsvärldscupen kördes i Falun blev det

succé. Och då menar vi inte bara för arrangemanget som sådant utan även när det gäller resultaten för eliten – det blev dubbel svensk seger. Hurra! Möt segrarna och människorna som var där och läs om hur de ser på långlopp i långa loppet.

ett spurta r n a s vm?

cyklisten: f ly t tade till berget

kungen är död! armstrongs tio tronarvingar

46

När landsvägs-VM avgörs i centrala Madrid i slutet på

50

Milla gillar frioch utförsåkning på cykel så mycket

52

Efter sin sjunde raka Tour de France-seger avslutade

Lance Armstrong sin fantastiska karriär. I kulisserna väntar nu flera gamla och nya cyklister som gör anspråk på Tour-tronen. Vi bad Roberto Vacchi att lista Armstrongs tio troligaste tronarvingar. Du möter dem bara i Kadens.

att hon flyttade till Åre för att kunna köra utför hela dagarna. Nu jobbar hon som downhillguide på Skutan och har precis börjat tävla i cykelsportens snabbaste fartgren.

september tror många på en spurtuppgörelse. Vår egen expert Roberto Vacchi tvivlar. Läs allt om VM och svenskarnas chanser.

2 | kadens nr 5:2005

Kadens är en oberoende tidskrift med syfte
att informera och stimulera svenska folket till cykelrelaterade levnadsvanor och ett ännu roligare liv.
kadens ges ut av springtime publishing ab
Ansvarig utgivare Hans Lodin hasse@springtime.se Projektledare Andreas Danielsson andreas.danielsson@kadens.se Chefredaktör Stefan Larsén stefan.larsen@kadens.se Bild- och webbredaktör David Elmfeldt david.elmfeldt@kadens.se Redaktion / Landsvägscykel Roberto Vacchi roberto.vacchi@kadens.se Redaktion / Freeride Andreas Ström andreas.strom@kadens.se Formgivning Paolo Sangregorio paolo.sangregorio@kadens.se Medverkande i detta nummer: Magnus Aldemark, Kalle Bern, Egil Borgne, Andreas Danielsson, David Elmfeldt, Getty Images, Carl-Martin Glos, Patrik Hermansson, Stefan Larsén, Pelle Nilsson, Per Olsson, Paolo Sangregorio, Andreas Ström, Roberto Vacchi. Tack! Jakob Sandström, Andreas Ström, Henric Wilert, Björn Lindberg på Fiskartorpet Sport. Omslag Italiens Paola Pezzo, Team Specialized, har länge varit en av mountainbikens stora fixstjärnor. Numera tar hon det lite lugnare och satsar på världscupen i långlopp och på att ha kul. Här njuter hon av Törnbergs stig under Långloppsvärldscupen i Falun, där hon slutade på nionde plats. Foto: David Elmfeldt. Obs! Har du idéer om artiklar eller annat är du välkommen att höra av dig till oss. Vi tar inget ansvar för material vi inte beställt. Eventuell vinstskatt i tävlingar anordnade av Kadens betalas av vinnaren. Post- och besöksadress Cykeltidningen Kadens Springtime Publishing AB Kungsholmstorg 4 Box 22559 104 22 Stockholm Kontakt Tel: 08-545 535 30 Fax: 08-545 535 49 redaktion@kadens.se www.kadens.se Copyright Springtime Publishing AB ISSN 1651-9744 Stockholm 2005 Tryck Alprint, Borgå, Finland

åre mountain mayhem 2005 – bigger, better, harder, fa s t e r . . . m o r e !

66

Den tredje upplagan av freeridefestivalen Åre Mountain Mayhem levde verkligen upp till arrangörernas utlovade ambitioner – större, bättre, hårdare, snab-

bare...mer! Kadens var på plats.

din cykling

73

håll dig hel – så undviker du skador!

74 80 83

Vi går igenom de vanligaste skadorna och ger dig tips på hur du behandlar och inte minst förebygger dem. Håll dig hel med Kadens.

m o u n tainbiketest: full dynamix team carbon
Världscupstallet Full Dynamixs teamhoj i test. Full kolfiber, full XTR, fullt med lyx men också ett allvarligt problem.

annonsförsäljning Marknadsansvarig annonser Lasse Strand Tel: 023-79 43 13 070-545 25 07 lasse.strand@kadens.se Butiks- och webbmoduler Kalle Bern Tel: 0708-25 38 39 kalle.bern@kadens.se

r a c e rtest: Komfortrevolutionen är här!
Kadens testpiloter har kört två racercyklar med ett annorlunda fokus – komfort. Cannondale Synapse är den amerikanska aluminiumpionjärens första

cykel helt i kolfiber. Specialized Roubaix satsar på gummikuddar i ramen. Båda är väldigt komfortabla.

minitester

88 90

Tubdäck för mountainbike, elektrisk smärtlindring för onda ryggar, vax för kedjan och Mets nya finhjälm i test.
Prenumerationsärenden Titeldata AB Kundtjänst 112 86 Stockholm Tel: 08-617 23 52 www.prenservice.nu Ett års prenumeration, sju nummer, kostar 299 kronor inom Sverige. Kontakta Titeldata för ärenden som rör prenumerationer, du kan även adressändra och beställa prenumeration via www.prenservice.nu.

mekning: så fixar du knaket!
En steg-för-steg-instruktion för att fixa knakljud från vevpartiet. Håll tyst!

fa s ta av d e l n i n g a r
l e da r e : Kadens lever! Sidan 4. b r e v : Från er till oss, med svar. Sidan 6. prolog: Nyheter, skvaller, timrekord. Sidan 8. k u lt u r : Tre tunga böcker. Sidan 92. e p i l o g : Debuten. Sidan 94.

kadens nr 5:2005

|3

KadensLedare

Hej, igen.

V

i är tillbaka. Efter mycket besvär och tråkigheter med vår förra ägares konkurs är det skönt att kunna berätta att Cykeltidningen

Att vi går vidare med en ny ägare är förstås positivt även på ett praktiskt, ekonomiskt plan. Till exempel för er som har betalat en prenumeration på tidningen. Vi återupptar utgivningen som planerat från och med detta nummer och alla prenumeranter kommer att fortsätta få den tidning man betalat för, med ett undantag. Under konkursen gav nämligen Springtime ut en ny titel, Cykeltidningen, eftersom frågan om rätten till namnet Kadens inte kunde lösas i tid. Syftet med detta var dels att få ut det material våra duktiga frilansare hade producerat, dels att tillfredställa våra läsare. Kort sagt – att hålla liv i den cykeltidning vi har producerat i två års tid. Cykeltidningen var en engångsförteelse som distribuerades till prenumeranter och tidningsköpare. Det extratjocka numret (168 sidor inklusive bilagor) ersatte därmed de uteblivna nummer 3 (maj) och 4 (juni) av Kadens. I och med detta nummer återställs ordningen igen. I höst har vi nummer 6 i oktober och nummer 7 i december att se fram emot. Lika tjocka och lika bra som vanligt. Har du frågor kring din prenumeration är du förstås välkommen att kontakta vår prenumerationstjänst Titeldata. Du hittar kontaktinformationen i redaktionsrutan på föregående sida. Nu lämnar vi en stökig sommar bakom oss och blickar framåt. Där, i framtiden som redan är här, kommer vi att fortsätta göra den tidning som du vill läsa – om cykelsportens många sköna människor, händelser, cyklar och uttryck. Om tips och råd, nya prylar och gamla hjältar. Och mycket mer. Vi vill fortsätta vara din cykelkompis i tidningshyllan. Vill du vara vår?

Kadens återuppstår. Dessutom med en intakt redaktion. Den nya ägaren är Springtime Publishing AB som ger ut Sveriges största löpartidning, Runner’s World, samt arrangerar löpar- och cykelresor. Det känns mycket bra. Och trots allt, såhär i backspegeln, kan vi konstatera att konsekvenserna av konkursen inte bara varit negativa. Visst har vi slitit vårt hår. Visst har många drabbats på olika sätt och visst förstår vi alla ledsna mail och telefonsamtal från läsare och bransch. Men nu, på andra sidan av denna svarta sommar, känner vi en ännu större tilltro till framtiden för Kadens. Det känns fint. Jag vill också nämna det oerhörda stöd och den stora förståelse för vår situation som många har visat. Och det ska ni veta, alla ni som har hört av er - det uppskattas mycket. Ni vet vilka ni är. Tack!

Kadens presenterar: Pelle Nilsson
Pelle bor och verkar i Åre. Han frilansar en del med fotouppdrag och arbetar med film och media i eget produktionsbolag. Pelle fotograferar mest sånt som han själv gillar och då blir det gärna cykel och skidåkning. Han har åtminstone avverkat tre XC-cyklar i sitt tidigare liv men de senaste åren har det blivit mer freeriding och cykling på berget. Efter en akademisk bakgrund inom miljösidan bestämde han sig för att satsa på egna idéer. Han siktar på att utveckla fotograferandet och försöker att göra saker som känns kul. Som ett reportage från årets Åre Mayhem – läs det på sidan 66!

s t e fan larsén, chefredaktör

4 | kadens nr 2:2005

test: s k i d o rt s h o j a r

Liftarnas guide till lycka
text: kalle bern foto: david elmfeldt

Kadens har testat fem väldigt olika långslagiga mountainbikes. Cyklar som fungerar till det mesta, men som trivs bäst då det finns en lift att ta upp och ett bra berg att cykla nerför.
Vi körde fem långslagiga men väldigt olika cyklar inom samma segment. Alla är typiska skidortshojar, mountainbikes med långslagiga dämpare fram och bak och stadiga skivbromsar för långa, stökiga utförslöpor men med utväxling nog för att även ta sig uppåt och framåt när inte längre gravitationen räcker till. Vissa var bättre på att svänga och hoppa, medan andra var bättre på att hålla. En inte helt oviktig egenskap för den här typen av cyklar. En stor del av testandet gjordes i Åre. Det är kanske Sveriges enda ort som erbjuder allt som behövs för att vi skulle kunna ge varje cykel en rättvis bedömning. Framförallt finns här fallhöjd och liftar samt en hel del finfin åkning. Cyklarna kördes i såväl spöregn på hala rötter som i solsken på dammiga stigar. Som alltid spenderades timmar på att enbart tvätta cyklarna efter testandet och det är också bara där vi jämfört cyklarna med varandra – i testet av tvättbarhet. Extremerna här var Trek Session med sin mattsvarta, anodiserade yta mot Univega DX-9ans blanka, vita lack. Annars har vi som alltid bedömt varje cykel utifrån sina egna egenskaper inom segmentet. Den tekniska bedömningen av cykelns komponenter och dess funktion och hållbarhet betygsätter vi. Den subjektiva bedömningen av åkegenskaperna är våra testcyklisters samlade omdömen, men här sätter vi inga sifferbetyg. Istället försöker vi formulera våra intryck och synpunkter i ord, då siffror lätt blir alltför absoluta. Dessa två bedömningsområden vägs sedan mot priset i vår köp-o-meter där vi gör en köprekommendation utifrån prislappen.

26 | kadens nr 5:2005

Univega: Genomgående 150 millimeters axel gav Univegan en styv och härlig baksving.

Trek: Kullagrade rejäla genomgående axlar på alla svinginfästningar är en bra grej. Flex är inget alternativ.

Även hos den här typen av cyklar spelar visserligen vikten stor roll, men vi har valt att inte ange vikten på cyklarna i detta test. Dels för att vissa kommer i ett färdigt paket medan andra kan byggas enligt kundens specifikation. Dels har vi valt att koncentrera oss på hur cyklarna känns – om de upplevs som tunga eller lätta, klumpiga eller smidiga. Vissa cyklar kändes lätta på berget, trots höga siffror på vågen, vilket trots allt är viktigare. På flera av cyklarna finns det inställningsmöjligheter utöver möjligheten att kalibrera dämparna. Därför har alla lägen använts. Alla dämpare utom Sintesins bygger på någon form av plattformsteknik, vilket är bra på den här typen av cykel. Skulle man vilja ha lite mer känslighet så går det alltid att sänka plattformens tröskel och öka känsligheten i dämparen.
Sintesis komplicerade baksvingsupphängning och en slaktad framväxel som hamnat fel. Gary Fisher: Utbytbara bakgaffeländar och ett fäste för flytande bakbroms är lyxiga detaljer som man nästan bara ser på riktigt dyra downhillcyklar.

t vätt o p p e n 1 gary fisher king fisher 2 2 univega dx-9 3 banshee scream 4 sintesi bazooka 5 trek session 77

Gary Fisher: Manitou Stance Flow är inte en bra gaffel för den typ av åkning som King Fisher är gjord för. Men det är också det enda som sänker åkupplevelsen. Till nästa år skulle vi gärna se en uppgradering.

Banshee: Baksvingen och vevhuset innehåller mer aluminium än i en genomsnittlig landsvägscykel. Tungt men starkt. Och bra.

Univega: Det är ganska tajt mellan däck och gaffelkrona och det tog inte lång tid innan de första reporna var ett faktum.

kadens nr 5:2005

| 27

banshee scream
banshee är ett relativt nytt kanadensiskt fabrikat som på bara två år framförallt gjort sig kända för att göra hållbara ramar. Scream verkar inte vara ett undantag, designad med tanke på stora berg och höga dropp. Men detta gör också Scream till en tung hoj. Den är visserligen tillverkad med Eastons relativt lätta RAD-rör och kunde kanske vägt ett par kilo mindre. Men Banshee har istället valt att placera ut förstärkningar på många väl valda ställen och in i minsta detalj försökt göra ramen oförstörbar. Styrröret ser nästan ut att vara ett 1,5tumsrör men det är dimensionen 1 1/8tum med otroligt tjockt gods. Baksvingen är en enkelsving som via ett länkage liknande Konas länkage komprimerar bakdämparen. Svingen är försedd med tre olika hjulinfästningar vilket också innebär möjlighet till tre olika kedjestagslängder. På testexemplaret satt det en Manitou Swinger 4-way. Vid köp av en Banshee går det att välja mellan de flesta etablerade bakdämpartillverkare, men Manitou 4-way är en bakdämpare som alla i testpatrullen känner till sen tidigare. Och liksom tidigare så fungerade Manitoudämparen riktigt bra. En stor del av testet kördes hojen på den kortaste slaglängden utan att någon egentligen ville ha mer. Hela slaglängden gick att använda och det kortare slaget kändes bättre lämpat för geometrin. Framgaffeln är Marzocchis långslagiga 66rc med 170 lätt inställbara millimetrar. Det är en styv gaffel med riktigt bra dämpning men den är också högre än vad den borde vara. På en cykel som denna med 24-tums bakhjul får man mycket chopperkänsla för pengarna. Nästa år är gaffelkronan ombyggd och gaffeln sänkt. Höjden till trots är det en bra gaffel som inte gjorde någon besviken rent prestandamässigt. Den flacka gaffelvinkeln uppskattades i branta utförsåkningar och när farten var lite väl hög in i stökiga partier. I tajta skogssvängar blev det däremot lite tungjobbat. Växlandet sköttes på ett högst tillfredställande sätt av Shimanos XT fram- och bakväxel, matchade med växelreglage i samma serie. Det är inte mycket att orda om. XT är XT och passar bra både till friTeknisk bedömning Ram och fram- och bakdämpare: 4 Komponentgrupp: 4 Hjul och däck: 3 Övriga komponenter: 3 Teknisk bedömning: snitt 3,5 cykling och cross country. Vevpartiet i stål kommer från FSA och såg ut att hålla för minst lika mycket som resten av hojen. Men det är förstås också ytterligare en detalj som adderar vikt till det redan tunga paketet. Vevlagret med den rejäla massiva stålaxeln passar bra ihop med resten av specifikationen. Bromsarna, ett par HFX Mag från amerikanska Hayes satt på flera av testhojarna och fungerade grymt bra. Trekorsekrade hjul med Formulanav med 20 millimeters genomgående axel fram och 12 x 150 millimeters genomgående axel bak kombineras med Sun Doubletrack-fälgar. Hjulen var raka när dom kom och lika raka när dom skickades tillbaka. Hjulparet, en tjugofyratummare bak och en tjugosextummare fram var välbyggt och tungt. Cykeln går även att köra med en tjugosexa bak och med tanke på gaffelvinkeln skulle det nog ha varit att föredra. Däcken är Maxxis Highroller, 2,7-tum breda och med hårda sidoväggar. Det gjorde att vi slapp upptäcka att ingen hade med sig slang till tjugofyror, men den hårdaste gummiblandningen i däcken gjorde att vi körde mycket på ställ. De är bra däck som håller, men de är inte så jätteroliga med det hårda gummit. Banshee Scream är som sagt tung och bör hålla för det mesta. Men den fungerar trots tyngden även till det mesta. Banshee har gjort något väldigt rätt, för det är bara när man lyfter cykeln som den känns tung. Gaffelvinkeln gjorde att vi upplevde hojen som den slugger den är, men annars kändes den oftast lika smidig som en bra mycket lättare cykel. Scream är rätt hoj för dig som åker stort och vill ha en rejäl cykel med mycket stabilitet och hög hållbarhet. Men vill du jaga hundradelar på tighta svängiga downhillbanor är inte Bansheen att rekommendera.
117 cm Styrrörsvinkel 64-68° Sadelrörsvinkel: 67-61°

fakta

banshee scream
Ram: Easton RAD, aluminium, storlek huge. Framgaffel: Marzocchi 66rc, 170 mm slaglängd Bakdämpare: Manitou Swinger 4-way. 150, 178 och 200 mm slag Styrlager: FSA The pig Styre: FSA DH 400 Styrstam: FSA DH 400 Handtag: WTB Sadelstolpe: Titec Sadel: Velo Däck: Maxxis High Roller 26x2,7 och 24x2,7 Fälgar: Sun Double track Framnav: Formula 20 mm genomg. axel Baknav: Formula 150x12 mm genomg. axel Vevparti: FSA stål med bashguard Vevlager: FSA stålaxel Kedjestyrare: Nej Kedja: Shimano HG-73 Kassett: Shimano HG-73, 12-32 Bakväxel: Shimano XT Framväxel: Shimano XT Växelreglage: Shimano XT Bromsar: Hayes HFX Mag

geometri
61,5 cm

Vevlagerhöjd: 372 mm Leverantör: Cyclecomponents.com 054-688 690 www.bansheebikes.com Cirkapris: 29 095 kronor (lös ram 12 765 kr)

Kadens köp-o-meter rena rånet vä l digt dyr k ö p vä r d p r i s vä r d e tt kap
Köp-o-metern är vår bedömning av prisvärdhet utifrån kvalitet, åkegenskaper och användningsområde.

28 | kadens nr 5:2005

gary fisher king fisher 2
i n om mou n ta i n b i k e vä r l d e n behöver Gary Fisher knappast presenteras, varken som märke eller person. Men inom det långslagiga freeridesegmentet är han dock en färsking. King Fisher 1 och 2 heter märkets bidrag till floran av skidortscyklar. De har båda runt 170 millimeter slaglängd fram och bak. Vi har testat tvåan som är den billigare av modellerna. Gary har valt att använda en enkelsvingskonstruktion med hög infästningspunkt. Lösningen är väl beprövad, relativt underhållsfri och med rätt inställning även trampvänlig så att man inte ska vara beroende av liftar för att kunna ta sig uppför innan man åker utför. Gary vill att cyklisterna själva ska kunna trampa och inte behöva leda cykeln eller åka lift. ”It’s a pedalbike, not a pushbike” säger Gary. Ramen är gjord i aluminiumrör som är formade för optimal styrka, istället för förstärkningar utanpå rören som bland andra Banshee använder sig av. Underröret består till exempel av en fräst del upp till baksvingens fästpunkt där det vanliga röret är fastsvetsat. Det är en detalj som känns ny och innovativ. Cykeln är försedd med en Fox DHX 4.0bakdämpare som fungerade utmärkt. Den har inställningsmöjligheter som verkligen gjorde skillnad och är lätt omställbar för att passa olika typer av cykling. Styrröret är gjort för att passa 1,5tums styrlager och har utvändiga förstärkningar som ska ge en större svetsyta och motverka påfrestningsskador som ovaliserade styrrör. Baksvingen rör sig runt två rejäla kullager och känns riktigt styv. En rolig och bra detalj är att hjulinfästningarna är utbytbara så att ramen snabbt kan förses med genomgående axel och flytande bromsupphängning. Framgaffeln, en Manitou Stance Flow, var testets stora frågetecken. Det är en gaffel som känns helt okej hemma eller i butiken, men på berget blir den nästan stel när det börjar bli lite stökigare. De 170 millimetrarna finns väldigt sällan tillgängliga när man behöver dom som bäst. Växelkomponenterna kommer från amerikanska Sram vilket för ett par år sedan innebar Gripshift-reglage. Men nuTeknisk bedömning Ram och fram- och bakdämpare: 2 Komponentgrupp: 4 Hjul och däck: 4 Övriga komponenter: 3 Teknisk bedömning: snitt 3,25 mera gör de utmärkta reglage även för oss som inte trivs med vridreglage. Sram X7 heter reglagen och bakväxeln kallas X9. Hela växelsystemet fungerade väldigt bra trots en hel del lera i drivpaketet. King Fisher är förstås också utrustad med en framväxel och en lillklinga så att Gary kan cykla uppför. Hayes HFX Mag skötte bromsandet och gjorde det på ett underbart sätt, bra modulation och ett bett som räcker till i stort sett allt. Vi hade inga problem med förlorad bromskraft under långa åk. Hjulsetet från Bontragers Big Earl-serie är bra, lätta och traditionellt ekrade hjul som höll sig raka hela testet. Naven såg ut att vara lättservade och tillät inte något onödigt flex. Hjulen funderade vi aldrig så mycket över, vilket borde vara det bästa betyget hjul kan få. Hjulsetet säljs för övrigt även löst. Däcken, som också är en produkt i Trekgruppens freerideserie Big Earl, har en riktigt bra gummiblandning som greppade i alla typer av terräng, även när det blev riktigt blött. Sadeln, som också heter Big Earl, var lite väl stor och klumpig. Sadelstolpens sadelinfästning var svårjusterad och sadeln hamnade inte riktigt som vi ville, men i övrigt är det en stolpe som höll sadeln på plats och såg snygg ut. Styret och styrstammen från FSA är funktionella, snygga och förhoppningsvis hållbara prylar. Längst ut på styret satt Earls handtag, ett par exceptionellt bra handtag med låsringar. Gary har byggt en riktig friåkningshoj som duger till att trampa uppför med och skulle kunna vara en njutning utför med en duglig gaffel. Allt verkar väldigt genomtänkt, och rätt delar sitter på rätt plats. King Fisher 2 blev ungefär som Gary ville. Har han löst gaffelproblemet till nästa år blir det här en riktigt bra hoj.
114 cm Styrrörsvinkel:67° Sadelrörsvinkel:73°

fakta

gary fisher king fisher 2
Ram: aluminium 6061 T6 Framgaffel: Manitou Stance Flow, enkelkrona, 170 mm slag Bakdämpare: Fox DHX 4.0, 178 mm slag Styrlager: Cane Creek 1,5” Styre: Bontrager Big Earl Styrstam: Bontrager Big Earl Handtag: Bontrager Big Earl Lock-on Sadelstolpe: Bontrager Big Earl Sadel: Bontrager Big Earl Däck: Bontrager Big Earl Fälgar: Bontrager Earl freeride hjulsystem Framnav: Bontrager Big Earl 20 mm genomgående axel Baknav: Bontrager Big Earl 9 mm axel Vevparti: Bontrager Big Earl med bashguard Vevlager: Isis Gigapipe Kedjestyrare: nej Kedja: Shimano HG-73 Kassett: Sram PG 970, 11-34 Bakväxel: Sram X.9 Framväxel: Shimano Deore LX Växelreglage: Sram X7 Bromsar: Hayes HFX-Mag

geometri
57,5 cm

Vevlagerhöjd: 364 mm Leverantör:Duells 031-727 63 00 www.fisherbikes.com Cirkapris: 30 995 kronor

Kadens köp-o-meter rena rånet vä l digt dyr k ö p vä r d p r i s vä r d e tt kap
Köp-o-metern är vår bedömning av prisvärdhet utifrån kvalitet, åkegenskaper och användningsområde.

30 | kadens nr 5:2005

sintesi ba z o o k a
sintesi har funnits sedan nittiotalets början och gjorde downhillcyklar från dag ett. I mountainbikesportens gryning körde alla cyklister på samma cykel till både cross country och downhill, men Sintesi var tidiga med att tillverka downhillspecifika cyklar. I mitten av nittiotalet introducerades downhillcykeln med det häftiga namnet Bazooka och redan första året vann Corado Herin VM i downhill på en Sintesi. Modellbeteckningen har fått stanna kvar sedan dess, men det är också det enda. Bazookan har hela tiden utvecklats. Numera har enkelsvingen med dryga hundra millimeter blivit en VPP-liknande lösning med 200 millimeter slaglängd. Framtriangelns enkla konstruktion från nittiotalet är också ett minne blott, numera kör Sintesi med en väldigt ovanlig fackverkskonstruktion. Antingen gillar man det direkt eller så ogillar man det för alltid. Baksvingen med den virtuella infästningspunkten arbetade bra med god känslighet för små ojämnheter och den såg alltid till att bakhjulet satt som klistrat mot underlaget när man svängde. Tråkigt nog levererades cykeln med ett glapp i höjdled någonstans i länkaget som varken testpatrullen eller tillfrågad mekaniker kunde lokalisera. Glappet märktes inte när cykeln kördes, men ett litet glapp blir lätt ett större glapp som sedan sprider sig mellan länkagefästena. Cykeln, som framförallt är gjord för downhillracing, var under testet specad med en enkelkronad gaffel. Framgaffeln, en Marzocchi 66rc svalde det mesta och är styv som de flesta dubbelkronor. Gaffeln är visserligen högre än vad den borde vara om man ser till slaglängden, men till nästa år är det åtgärdat. Sintesin hade också en XT-framväxel som var monterad på ett specialfäste skruvat i vevlagerhylsan. Troligtvis har aldrig en Bazooka körts med framväxel tidigare och inte senare heller får vi hoppas. Framväxelfästet slogs av från ramen av baksvingen första gången vi bottnade hojen rejält. Resten av testet kördes utan framväxel. Eftersom konstruktionen är ny så väljer vi att kalla problemen för barnsjukdomar, trots att Sintesi kallat Teknisk bedömning Ram och fram- och bakdämpare: 3 Komponentgrupp: 4 Hjul och däck: 4 Övriga komponenter: 3 Teknisk bedömning: snitt 3.5 sin downhillram för Bazooka i snart tio år. Cykeln levererades med en Shimano XT-bakväxel som växlar åt det gamla hållet. Rätt håll sa vissa, andra tycker tvärtom. Komponentvalet var genomgående bra och bromsarna från XSIV var inget undantag. De är byggda med fyrkolvsok som är väldigt lika de gamla Shimano XToken men utan de problem med förlorad bromskraft efter långa åk som XT-bromsarna hade. Vevpartiet från FSA fungerade utan några som helst problem. Vevlagret, ett FSA Isis downhill var det heller inga problem med. Hjulparet med nav från XSIV har genomgående axlar både fram och bak. Mavic Ex 729-fälgar är en riktigt bra fälg. Hjulen var dessutom välbyggda och höll sig raka och runda hela testet. För ett par år sedan så fanns det bara ett dugligt däck för seriös utförskörning och det var Comp 16 från Michelin. Men numera gör nästan alla däcktillverkare bra däck med lite mjukare gummiblandningar. Sintesin hade berikats med de härliga NBX-däcken från Nokian, däck som ger bra fäste och samtidigt håller mer än ett par dagar. Styre och styrstam från FSA kändes funktionella och hållbara, men 70 millimeters styrstam var lite svajigt. Ramen är ett riktigt racingpaket som svänger grymt bra och känns stabil genom det mesta. Det är en bra hoj för dig som tänker tävla i downhill och gillar det italienskt rejsiga. Det är däremot inte en bra cykel för dig som kör riktigt mycket och inte vill hålla på och meka. Om du dessutom vill ha framväxel är det helt fel hoj.
112,3 cm

fakta

sintesi bazooka
Ram: aluminium, storlek medium Framgaffel: Marzocchi 66rc Bakdämpare: Fox Vanilla rc Styrlager: Cane Creek integrerat Styre: FSA Fr 270 Styrstam: FSA Fr 270 Handtag: Röda Sadelstolpe: Selcof Sadel: Fizik Nisene Däck: Nokian NBX Fälgar: Mavic EX 729 Framnav: XSIV 20 mm, genomgående axel Baknav: XSIV 135x10 mm, genomgående axel Vevparti: FSA med bashguard Vevlager: FSA Isis DH Kedjestyrare: nej Kedja: Shimano HG-73 Kassett: Shimano HG-73, 12-32 Bakväxel: Shimano XT Framväxel: Nja (Shimano XT) Växelreglage: Shimano XT Bromsar: XSIV Bromsreglage: XSIV

geometri
54,5 cm Styrrörsvinkel: 66–67° Sadelrörsvinkel: 62°

Vevlagerhöjd: 335 mm Leverantör: Cykeldistribution i Tidan 0500-47 01 85 www.sintesibikes.com Cirkapris: 59 995 kronor (lös ram inklusive bakdämpare 28 500 kronor)

Kadens köp-o-meter rena rånet vä l digt dyr k ö p vä r d p r i s vä r d e tt kap
Köp-o-metern är vår bedömning av prisvärdhet utifrån kvalitet, åkegenskaper och användningsområde.

32 | kadens nr 5:2005

trek session 77
treks ly x i g a s t e friåkarhoj är byggd för att kunna köras överallt men framförallt där det finns mer nerförsbacke än uppförsbacke. Med 170 millimeter slag både fram och bak har den en välbalanserad dämpning. Med hjälp av Manitous SPVteknik gungar det inte på ett störande sätt de få gånger vi trampade längre sträckor. Trek sponsrar freeridestjärnan Andrew Shandro och Session är cykeln han kör som allround/all-mountainhoj. Treken gjorde verkligen bra ifrån sig i all terräng. Den kändes trygg i de brantaste partierna på downhillbanan samtidigt som det gick att ha riktigt kul i hopp och tajta berms. Ville vi kunde det säkert ha gått att cykla uppför hela berget också. Sessionramen är konstruerad med en enkelsving som via ett länkage komprimerar bakdämparen. Alla ledpunkter verkar väldigt välkonstruerade med stabilitet och minimalt underhåll som ledord. Cykeln flexade inte märkbart och inget glapp gick att upptäcka någonstans i länkaget. Ramen är gjord i aluminium och rören känns väldigt långt ifrån de traditionellt runda rör som vissa ramtillverkare använder. Allt är format för att maximera styrkan och minimera vikten. Baksvingen avslutas med ett par utbytbara hjulupphängningar för nio millimeters axel. Som tillbehör finns det ett kit för genomgående axel och flytande broms att köpa. Bakdämparen, en Manitou Swinger 4way fungerade felfritt, det var bara att hitta rätt inställning och köra. (Att ställa in dämpare var något som testpatrullen blev riktigt vassa på efter ett par cykelbyten.) Länkarmarna är försedda med grova genomgående axlar för att styva upp hela bakpaketet, men armarna gick också därför väldigt nära sadelstolpens snabbkoppling vilket resulterade i en skrapad länkarm. Bakdämparen balanseras bra med en Manitou Sherman Breakout Plus-framgaffel som fungerade lika bra som sin dubbelkronade storebror. Men när det behövdes en extra tajt svängradie fungerade enkelkronan av förklarliga skäl bättre. En detalj som gör Manitou unikt är deras sexkantiga framhjulsaxel. Eftersom den inte kan snurra i gaffeländarna så skall framgaffeln bli ännu styvare än med en rund 20 millimeters framhjulsaxel. Det var inget vi kände skillnad på, men det är en fin detalj. Komponenterna är en blandning från de största tillverkarna. Ett vevparti ur Shimanos Saintserie kombineras med växlar från Sram och bromsar från Hayes. Det är komponenter valda med omsorg och allt fungerade verkligen felfritt. Sram X9-växlarna fungerade hela tiden utan att kräva särskilt mycket vård. Vä x e lreglagen var lätta att komma åt av misstag, så båda reglagen flyttades in en bra bit på styret. Liksom på Fishern kommer mycket av de övriga komponenterna från Bontragers freeridegrupp Big Earl, men Treken har fått ett lite lyxigare hjulset. Trek Session 77 är ett riktigt bra allroundåk. Priset känns lite väl högt men de flesta av komponenterna är av toppkvalitet och bara en lös ram kostar runt tjugotusen, så det är motiverat. Det här är hojen för dig som cyklar överallt men prioriterar utförsåkningen. Däremot är det kanske inte hojen för dig som enbart vill tävla i downhill. Men visst, med flytande bakbroms och en kedjestyrare kan nog en tävling eller två köras med hedern i behåll. Teknisk bedömning Ram och fram- och bakdämpare: 4 Komponentgrupp: 4 Hjul och däck: 4 Övriga komponenter: 3 Teknisk bedömning: snitt 3.75
Vevpartiet från Shimano Saint är lätt och starkt, en trygg detalj som dessutom är snygg. 114,3 cm Styrrörsvinkel: 67,5° Sadelrörsvinkel: 72°

fakta

trek session 77
Ram: aluminium zr 9000 Framgaffel: Manitou Sherman breakout Plus, enkelkrona Bakdämpare: Manitou swinger 4-way Styrlager: Cane Creek 1.5 tum Styre: Big Earl Styrstam: Big Earl Handtag: Bontrager Lock on Sadelstolpe: Big Earl Sadel: Big Earl Däck: Big Earl 26x2.7 fram 26x2.5 bak Fälgar: Big Earl Framnav: Big Earl 20 mm genomgående axel Baknav: Big Earl 9 mm snabbkoppling Vevparti: Shimano Saint med bashguard Vevlager: Shimano Saint Kedjestyrare: nej Kedja: Shimano HG-73 Kassett: Sram 970, 11-34 Bakväxel: Sram X9 Framväxel: Shimano XT Växelreglage: Sram X9 Bromsar: Hayes HFX Mag Bromsreglage: Hayes HFX Mag

geometri
58,4cm

Vevlagerhöjd: 368 mm Leverantör: Duells 031-727 63 00 www.trek-bikes.com Cirkapris: 40 995 kronor (lös ram 19 995 kronor)

Kadens köp-o-meter rena rånet vä l digt dyr k ö p vä r d p r i s vä r d e tt kap
Köp-o-metern är vår bedömning av prisvärdhet utifrån kvalitet, åkegenskaper och användningsområde.

34 | kadens nr 5:2005

univega dx -9
s k i d o rtshoj är det segment som DX-9 platsar bäst i. Det är en långslagig, smidig och pålitlig konstruktion som passar bra till liftassisterad cykling och allmänt okynnescyklande med inslag av stora hopp och terräng som kräver extra mycket slag. Bakdämparens slag visar sig ligga på den övre sidan av tvåhundramillimetersgränsen, bra matchat med en lite ko r t s l agigare gaffel från Manitou som ”bara” slår 170 millimeter. Ramen är byggd i aluminium med rejäla rör och förstärkningarna ser ut att sitta på rätt ställen. Baksvingen är av enkelsvingsmodell som via ett litet länkage komprimerar bakdämparen, en väldigt enkel Manitou 3-way. Den fungerade bra hela tiden men vi skulle gärna haft fler inställningsmöjligheter. Länkaget mellan sving och bakdämpare är konstruerat på ett sätt som ger Univegan ett progressivt slag, en detalj som gillades av nästan alla testcyklister. Men för downhillracing skulle det behövas en mjukare fjäder och en mer justerbar bakdämpare. Baksvingen är upphängd på stora kullager som höll hela testet. Däremot började de små kullager som sitter på vissa ställen i länkaget att glappa, där hade bussningar varit lämpligare. Framgaffeln är även den från Manitou och utrustad med SPV, Manitous plattformssystem som ska göra dämpningen mer trampeffektiv då en del av gungrörelsen i dämparen elimineras. s p v fungerar bra och kan av vissa användare anses nödvändigt på den här typen av hoj. Vi anser att en känslig framgaffel är viktigare än trampbarheten (som är helt okej även med minimitryck i s p vfunktionen). Gaffeln var den enda dubbelkronan i testet och innebar en begränsad svängradie som följd. Även de stora däcken såg ut att kunna ge oss problem och ganska snabbt fick bryggan mellan gaffelbenen repor av fastkilade stenar. Framgaffeln kändes annars riktigt bra redan från början och fortsatte att fungera lika bra hela testperioden. Växel- och bromskomponenterna gjorde oss glada redan från dag ett. Utrustningen var i stort sett bara det bästa för cyklar inom det här segmentet och består av ett Truvativ Holzefeller-vevparti och i övrigt en så gott som komplett SaintTeknisk bedömning Ram och fram- och bakdämpare: 4 Komponentgrupp: 4 Hjul och däck: 3 Övriga komponenter: 3 Teknisk bedömning: snitt 3,5 grupp, Shimanos freeridegrupp med

smarta och framförallt tåliga lösningar. Den bjuder också på bromsar med väldigt fin känsla och riktigt bra bett. Saintbromsarna har tidigare haft en del problem med tappad bromseffekt under långa åk med mycket bromsande, men vi upplevde ingen förlorad bromsverkan under hela testet. Hjulen, självklart med ett Saintnav i mitten matchat med en Sun Singletrack-fälg, är maskinbyggda. De var lite väl mjuka men höll sig trots det relativt raka hela testet. En liten miss i specifikationen är Continentals Dieseldäck av lättaste modellen. Man får mycket cykelkänsla med lätta däck men tyvär så kränger dom och tappar fästet på ett mycket obehagligt sätt och det är väldigt lätt att få genomslagspunkteringar trots stor luftkammare med mycket tryck i. Sadeln är enkel och plastig i ett inte helt tilltalande citycamouflagemönster. Styret och styrstammen från FSA kändes bra och det var lätt att känna sig hemma direkt. Några kände att styret hade för mycket sweep, men det är en ren smaksak. Nu finns det dessutom mycket styren i 31.8 millimeter att välja på om man vill byta. Univega DX-9 är en välspecad hoj som fungerar till det mesta. Den gör det riktigt roligt att lattja runt bland hopp och wallrides men skulle inte göra bort sig på de mest krävande downhillbanor. Bäst gör sig hojen när det svänger mycket. Lätthanterligheten märks mest då och det känns att den svänger bra och den är särskilt rolig i tajt och krävande terräng. Finns viljan och styrkan kan även lite plattare turer i teknisk terräng vara riktigt roliga. Allt utom däcken ger förtroende och det var aldrig cykeln som begränsade var vi körde. DX-9 är rätt hoj för dig som vill hoja allt och köra lite downhilltävlingar utan att lägga ut onödigt mycket pengar.
112 cm

fakta

univega dx-9
Ram: aluminium Framgaffel: Manitou Sherman Slider Plus, 170 mm slag, dubbelkrona Bakdämpare: Manitou Swinger 3-way, 210 mm slag Styrlager: Cane Creek Zero stack 1,5-tum Styre: FSA Fr 270 Styrstam: FSA Fr 270 Handtag: Tacoma Lock on Sadelstolpe: Tacoma Sadel: Tacoma Däck: Continental Diesel 26x2,5” Fälgar: Sun Single Track Framnav: Shimano Saint, 20 mm genomgående axel Baknav: Shimano Saint, 150x10 mm genomgående axel Vevparti: Truvativ Holzefeller med bashguard Vevlager: Truvativ Isis DH Kedjestyrare: Truvativ Kedja: Shimano HG-73 Kassett: Shimano HG-73, 12-32 Bakväxel: Shimano Saint Framväxel: nej Växelreglage: Shimano LX Bromsar: Shimano Saint, Centerlock Bromsreglage: Shimano Deore

geometri
57,5 cm Styrrörsvinkel:67

Vevlagerhöjd: 360 mm Leverantör: Swip AB 0709-919 051 www.univega.nu Cirkapris: 33 333 kronor

Kadens köp-o-meter rena rånet vä l digt dyr k ö p vä r d p r i s vä r d e tt kap
Köp-o-metern är vår bedömning av prisvärdhet utifrån kvalitet, åkegenskaper och användningsområde.

36 | kadens nr 5:2005

”Freddie King”, the bluesman, tog Sveriges första världscupseger i UCI Marathon World Cup. Han bjöd publiken på dramatik med sin punktering, en attack sista kilometern och till sist avgörandet i en spurt.

Långlopp s vä r l d s c u p e n i Falun

Dubbelt svenskt i Sverige
När Sverige för första gången arrangerade en världscuptävling i cross country-disciplinen långlopp blev det en stor succé. Banan, arrangemanget och de svenska framgångarna var på topp. k a d e n s var naturligtvis på plats och tog del av festen och pratade långlopp i största allmänhet med några profiler.
text: andreas danielsson foto: david elmfeldt

L

ånga lugnet är Sveriges äldsta långlopp i mountainbike. Det började köras för 14 år sedan, då som en sommarens motsvarig-

lun blev den andra världscuptävlingen någonsin som arrangerats Sverige. Den första kördes i Åre -97, i downhill. – Vi visste nog inte riktigt vad vi gav oss in på när vi ansökte om att få arrangera en världscuptävling hos UCI (Internationella cykelförbundet), säger Björn Stenberg som är den stora motorn bakom tävlingen. – Med facit i hand kan vi säga att det mesta fungerat mycket bra och vi har verkligen våra sponsorer, kommunen och inte minst alla frivilliga att tacka för det fina arrangemanget. En tävling av det här formatet är inget man roddar ihop en vanlig vardag, det kostar oänd-

ligt med manstimmar, innan, under och efter tävlingen, fortsätter Björn. Förra året gav UCI långlopp officiell EM- och VM-status och i år har man även uppgraderat den tidigare World Marathon Series till att bli en officiell världscup, något som varit odelat positivt enligt UCI. Långloppen är onekligen det tävlingsformat som växer snabbast och stadigast världen över och de flesta proffslagen har numera också särskilda långloppsspecialister i sina lag.

het till den klassiska skidtävlingen Kopparrännet som gick från Rättvik till Falun. Ganska snart justerades bansträckningen och start och mål blev förlagt till Lugnets Riksskidstadion. Att köra från punkt till punkt blev helt enkelt för svårt att arrangera. På senare tid har Falu Cykelklubb närt funderingar om att växla upp Långa Lugnet och låta loppet bli en del av den numera officiella Långloppsvärldscupen. I år blev det verklighet och tävlingen i Fa-

Dramatik och utklassning
I Falun ställde Sverige upp med ett landslag bestående av Maria Östergren, Anna kadens nr 5:2005

| 39

Långloppsvärldscupen i Falun
sätta upp ett obekvämt tempo direkt från start på den första loopen för att rensa bort ”oönskade” cyklister innan den andra loopen som var mer lättåkt och snabb. Strategin höll och efter 1,5 timme var det bara tio cyklister kvar i den första gruppen. Därefter var taktiken att köra för den svenska cyklist som hade bäst ben för dagen. Enda problemet efter första loopen var att det största svenska hoppet, Fredrik Kessiakoff, var långt efter täten. En punktering som tog alldeles för lång tid att laga gjorde att Fredrik tappade mycket tid. – Jag var ovetande om detta ända tills vi kom in i stadion efter 1,5 timme. Fram tills dess fokuserade jag mig på att hålla farten uppe och frisera första gruppen, mycket därför att just Kessiakoff ville ha det så. På andra loopen fick jag ta en mer passiv roll och tillsammans höll vi svenskar igen något på farten så Fredrik enklare kunde gå i kapp oss, säger Emil Lindgren. Kessiakoff jagade stenhårt bakifrån och efter drygt halva tävlingen var han ikapp ledargruppen. – Uppkörningen kostade väldigt mycket. Min plan för dagen, förutsatt att benen kändes bra, var att aktivt jobba för en seger. Nu fick jag ta det lugnt i klungan när jag väl kom i fatt och istället satsade jag på att vinna på enklast möjliga vis, säger Kessiakoff. Inför den tredje och sista loopen hade ledargruppen pulveriserats ytterligare. Efter en konstant hög fart var det bara Kessiakoff och Palmberg kvar av svenskarna, samt två italienare, en fransman och en österrikare som alla budade på segern. En del småstötar avlöste varandra men ingen klarade av att gå ifrån. Istället var det Kessiakoff som drygt en kilometer före mål satte in vad han hoppades skulle bli den slutliga attacken. – Jag vågade inte chansa på en ren spurt
Anna Enocsson vann sin andra långloppsvärldscup!

eftersom jag inte har någon riktigt vass finish. Därför stötte jag en bit innan På vanliga XC-tävlingar är det sällan taktik med i spelet, det är i princip fullt ställ från start till mål. I långloppen finns det däremot lite mer utrymme för strategier. De svenska herrarna, med sex man i den blå-gula tröjan, hade några strategiska punkter för dagen. Emil Lindgren skulle mål. Tyvärr höll det inte. Däremot var det bara Thomas Dietsch som kom i kapp och jag visste att jag kunde krossa honom i en spurt. Han tog direkt initiativet när han hann upp mig för att hålla italienarna bakom, därför blev han lättknäckt i spurten. Med 100 meter kvar till mål kunde

Enocsson, Fredrik Modin, Fredrik Kessiakoff, Emil Lindgren, Calle Friberg, Philip Tavell och Magnus Palmberg. Landslaget, de utländska toppåkarna och hundratals motionärer lämnade stadion i toppenväder och gav sig iväg på de 105 kilometrarna i Dalaskogarna.

40 | kadens nr 5:2005

Långloppsvärldscupen i Falun

Uppvärmning innan start och placering i startfållor, precis som Solvallas V65-lopp.

jag gå förbi och vinna, sa en glad Kessiakoff efter målgång och efter att ha tagit sin och Sveriges första världscupseger för herrar i Långloppsvärldscupen.

I och med segern i Falun tog Anna sin andra seger i Långloppsvärldscupen och i skrivande stund har hon goda chanser att vinna cupen totalt. Den andra svenska stjärnan, Maria Östergren, som förväntades vara ytterligare en svensk segeraspirant hade en tung dag och fick nöja sig med en femteplats.

– Överlag är cyklingen i Sverige fantastisk, det verkar finnas stigar i all oändlighet. Berg är inte helt nödvändigt för att göra en tävling hård, det tycker jag Långa Lugnet visade. Tävlingen var jättetuff men med många partier av fin åkning. Törnbergs stig var helt otrolig, sa Paola efter målgång. Törnbergs stig är en handbyggd led på cirka fyra kilometer som går från sjön Rog strax norr om Falun i riktning mot det lilla samhället Grycksbo. Stigen var något gubben Törnberg byggde för många år sedan för att ta sig från boendet vid Rog till Grycksbo. I tallskogen slingrar den fina och svepande stigen sig fram, helt utan rötter och stenar.

Odramatiska damer
I damklassen blev det inte lika mycket dramatik, istället bjöds det på en imponerande uppvisning och kraftdemonstration av Anna Enocsson. Redan efter en mil gick hon ifrån för att sedan, i över nio mil, gå solo och vinna med överlägsen marginal. – Vad ska jag säga, jag är naturligtvis överlycklig. Jag tyckte själv inte att jag hade superben i början av tävlingen, tvärtom kändes det tungt och jag fick jobba hårt. Samtidigt märkte jag att de andra började släppa undan för undan och vid första kontrollen var jag ensam i ledningen. Då bestämde jag mig för att bara fortsätta och köra mitt tempo, sa Anna om sitt lopp.

Legend och klassiker i bästa samförstånd
En av många deltagare var den dubbla OSmästarinnan Paola Pezzo från Italien. Hon slutade sin elitaktiva karriär för tre år sedan då hon blev mamma. Förra året gjorde hon ett försök till comeback med Aten-OS som mål, något som inte på långa vägar räckte för ett tredje guld. Däremot blev hennes comeback så seriös att hon ännu tävlar en hel del, men nu med långlopp som fokus. Det handlar mer om att trivas framför att jaga segrar. Paola gav tävlingen i Falun höga betyg.

Långlopp i långa loppet
Långloppen fortsätter att växa, både bland antalet tävlande och i utbredning i världen. Anledningen är enkel. Formatet tilltalar både elit och motionärer. Inter-

42 | kadens nr 5:2005

Långlopp s vä r l d s c u p e n i Falun

De extrema åkturerna nerför den stora hoppbackens underbacke gjorde många skakis.

På världscuptävlingar i långlopp får motionärer chansen att möta några av världens bästa cyklister.

nationellt är långloppen ofta förlagda till större utomhusmässor eller totalevent med andra tävlingar. Detta lockar ännu större målgrupper, både entusiaster, tävlande och allmänt intresserade. De flesta proffslag i mountainbike har som sagt också en eller flera specialister som har långloppen som mål. På frågan om hur man ser på långloppen bland proffslagen säger Marcus Rainer, sportchef i Siemens-Cannondale, så här: – Att vinna Vasaloppet som skidåkare är stort och världens främsta långloppsskidåkare är mycket duktiga. Men det olympiska formatet är det som tveklöst väger tyngst. Det går aldrig att komma i från att långlopp i första hand sorteras under ”bredd- och motionsevenemang” och att det olympiska formatet är ”racing”. Mountainbikesporten är väldigt lik skidåkningen i det avseendet. För oss som lag är det viktigt att synas på långloppen genom att våra sponsorer ex-

poneras i rätt miljö och för många cykelintresserade. Däremot kommer tävlingsstatusen alltid att vara högre i traditionell XC-racing. Vi har inte några speciella långloppscyklister i vårt lag, istället måste våra XC-cyklister genomföra några långlopp varje år. UCIs kriterier för en världscuptävling i långlopp är bland annat en total banlängd på över 100 kilometer. Det gällde också Långa Lugnet, vars ursprungliga bana fick förlängas en del. Sträckningen tog ut sin rätt på många motionärer som fick slita hårt. För många blev tävlingen alldeles för tuff och de inkastade handdukarna blev många. Trots det såg vi inte många sura miner, tvärtom var många motionärer glada över att få mäta sina krafter mot några av de allra bästa i världen. En gemensam kommentar från många var just att ”Ok, nu fattar man hur fort dom bästa kör …”. Fredrik Kessiakoff fyller på med elit-

cyklisternas syn på långlopp kontra cross country som tävlingsformat. – Långlopp är roligt på ett annat vis. I grund och botten är det samma typ av krav som ställs på vanliga XC-tävlingar som på långlopp, men med en stor skillnad. Man måste kunna åka riktigt fort i två timmar om man vill lyckas som XCcyklist, medan långloppen istället kräver att man kan åka ”halvfort” en längre tid. Sedan är det lite fler taktiska inslag i långloppen eftersom underlaget i bland är asfalt och grusväg vilket gör att man tjänar på att ligga i grupp. Om man kör för riktigt bra resultat krävs också en taktik för hur man ska avgöra till sin egen fördel. Det är kul att lägga in ett långlopp då och då i tävlingsprogrammet för att få lite omväxling, menar han.

kadens nr 5:2005

| 43

Långloppsvärldscupen i Falun

Den svenska mountainbikemästaren i tempo, Magnus Palmberg, blev näst bästa svensk efter en mycket stark insats.

Se men inte röra! UCIs nya regler om att cyklisterna får byta hjul under tävlingen har inte Cannondales Lefty-gafflar anpassats till. Ett hjulbyte kräver nämligen att man lossar på både hjulet och skivbromsen. Under stress är det lätt att de små brickorna vid skivbromsen hamnar på fel sida. Intill Carl Larsson-gården i Sundborn fick Kessiakoff genomföra ett hjulbyte medan hans mekaniker frustrerad fick titta på.

Det italienska proffslaget Full Dynamix hade sin stora team-truck på plats. Däremot saknades världsmästaren i långlopp Massimo de Bertolis, som var skadad.

44 | kadens nr 5:2005

Dubbelt svenskt i Sverige.

resultat

uci mtb marathon world cup # 6, fa l u n
Herrar, elit, 105 kilometer 1 KESSIAKOFF Fredrik, Sverige 2 DIETSCH Thomas, Bianchi Agos 3 BETTIN Mauro, Full Dynamix 4 DEHO Marzio, G.S. Cicli Olympia 5 ACQUAROLI Dario, Full Dynamix —7 PALMBERG Magnus, Sverige 8 TAVELL Philip, Sverige 11 LINDGREN Emil, Sverige Damer, elit, 105 kilometer 1 ENOCSSON Anna, Sverige 2 LOUIS Daniela, Team Stoeckli 3 GHO Ester, Team Ghost 4 TREIER Grete, Hawaii Express 5 ÖSTERGREN Maria, Sverige 3:36.35 + 0.00 + 0.02 + 0.03 + 0.10 + 3.08 + 4.42 + 9.33

4:19.37 + 9.17 + 10.01 + 10.32 + 18.14

Världsmästardags
Sedan flytten av VM från augustidatumen har världsmästerskapen på landsväg blivit lite av säsongens självskrivna final. Men de sena tävlingarna har också inneburit att de numera sällan mönstrar alla de bästa cyklisterna. Nu är det dags igen i Madrid – blir det en spurtarnas uppgörelse?
text: r o b e rto va c c h i foto: getty images

D

ags för landsväg s - v m i Spanien igen, vilket känns bra eftersom landet har haft så stora cykel framgångar de senaste 15 åren.

Inte minst på just VM. Men frågan är om det hjälper för att dra en stor publik till VM-loppen. Troligen kommer det att finnas fler utländska åskådare än inhemska. För här erbjuds ju mycket mer än bra cykeltävlingar. Europas högst belägna huvudstad har oerhört mycket vackert att beskåda och dessa kulturella höjdpunkter kan förstås också locka hit en massa cykelälskare. Senast det begav sig med VM i Spanien var 1997 i San Sebastian. Då blev det norsk seger i U23-klassen genom Kurt-Asle Arvesen från Eresfjord, som numera bor vid Gardasjöns strand i Italien. På andra plats kom en spurtsnabb spanjor vid namn Oscar. Javisst, samme Oscar Freire som sedan dess har vunnit tre VM-linjelopp bland proffsen. Senast vann han i Verona i fjol, där han också tog sitt första VM-guld 1999. I år hoppades spanjorerna på att få jubla åt hans fjärde seger, vilket skulle göra honom till den vinstrikaste VM-vinnaren genom tiderna. Men tyvärr så har en långsam läkning efter en sätesoperation stoppat den fantastiske Freire.

Väl långt varv
Att Freire sågs som en eventuell favorit är ingen slump. För det sägs att det handlar om ett spurtarnas VM på herrsidan. Vem hade trott det efter att man nyligen haft ett sådant – 2002 i belgiska Zolder. Då vann Mario Cipollini en stor och härlig klungspurt. Det kan det bli i år också, men många tror nog att banorna är lättare än vad de i själva verket är. I Madrid, med start och mål alldeles utanför Reals hemmaarena Estadio Santiago Bernabeu, ska cyklisterna ta sig uppför ett par stigningar varje varv. Den första backen är halvannan kilometer
Jag lovar, det gör inte ont att köra tempo.

och den andra drygt två. Båda stigning-

46 | kadens nr 5:2005

arna har en snittlutning på runt fem procent, och det kommer att bli kännbart efter ett antal varv. Herreliten ska dessutom köra 273 kilometer, vilket kan få vilka ben som helst att bli möra. Linjebanan är lång, kanske i längsta laget till och med. Det gör det lite tråkigare för åskådarna som får vänta ungefär en halvtimme på varje passering. Däremot får de som står i början eller slutet av banan se cyklisterna två gånger varje varv eftersom de åker fram och tillbaka på Passeo de Castellana, en två och en halv kilometer lång raka. Det mäktiga med banan är att den går helt centralt i Spaniens huvudstad. Som van vid svensk cykels villkor känns det nästan overkligt.

Svenska hopp
För svensk del kan det bli ett bra mästerskap. Framförallt på damsidan har vi mycket goda medaljchanser på linjeloppet. De flesta tänker förstås på dubbla världsmästarinnan Susanne Ljungskog, men nu har vi även ett fint komplement till Susanne. Hon är ung och oerhört spurtsnabb och heter Monica Holler. Fjolårets Europamästarinna och årets tvåa på samma mästerskap har etablerat sig i världseliten med ideligen goda resultat i tuffa internationella tävlingar. Hennes utvecklingskurva imponerar stort. I en spurt kan hon slå vem som helst. Troligen behöver hon köra något VMlinje innan hon lärt sig spelet på denna tävling, som trots allt kräver en hel del rutin. Just rutin har Susanne Ljungskog. Med sina två VM-guld sedan tidigare kan hon dessutom köra ganska avslappnat. Resten av svensklaget med Madeleine Lindberg, Karin Aune och Veronica Andréasson, som svarat för flera fina prestationer denna säsong, är viktiga delar i laget. Ett bra lag kan vara avgörande på den här typen av bana. På herrsidan handlar det främst om en handfull cyklister – Magnus Bäckstedt, Gustav Larsson, Jonas Ljungblad, Marcus
Vad som helst kan hända när Holler spurtar. Mössa ska väl inte behövas när VM körs i Madrid i slutet av september? Magnus Bäckstedt och Susanne Ljungskog.

kadens nr 5:2005

| 47

Ljungqvist och Thomas Lövkvist. Dessa fem är mest aktuella för att få åka VM, men problemet är att Sverige bara har tre platser till linjeloppet. Ser man till årets resultat och banans profil känns Bäckstedt, Ljungqvist och Ljungblad som givna. Den sistnämnde har dessutom nästan på egen hand kvalificerat Sverige för de tre platserna genom fina resultat i UCI European Tour. På tempoloppet skulle jag vilja se Larsson och Lövkvist. Chanserna till medalj i de två loppen är små men inte obefintliga. Det visade inte minst Gustav Larsson när han i fjol blev VM-fyra på tempoloppet i italienska Bardolino.

Nordiska chanser
Det stora nordiska hoppet på herrsidan är ju norrmannen Thor Hushovd. Han blir dock ensam cyklist från Norge och måste först och främst förlita sig på turen. En punktering kan till exempel kosta mycket kraft när man inte har hjälp av någon. En vurpa kan också ställa till det men har han turen på sin sida så är Hushovd även i sitt franska lag Crédit Agricole van vid att klara sig själv. Blir det som många tror, en stor klungspurt, blir Grimstagutten en svårslagen man. I U23-klassen har vi väldigt små möjligheter till en framskjuten placering. Vi har några intressanta cyklister men alla är fortfarande väldigt unga. Lucas Persson, Johan Lindgren och Viktor Renäng är några av dom. Den sistnämnde kan skrälla på tempot, precis som när han som förstaårsjunior 2003 i Hamilton, Kanada, blev trea. Men ger vi dem mer tid så finns det stora möjligheter för fina framtida resultat. Venga!
Det stora nordiska hoppet på herrsidan är norrmannen Thor Hushovd.

Program VM på landsväg i Madrid 2005 Casa de Campo-Madrid, tempolopp 21/9 damelit (22 km) 21/9 herrar U23 (37,6 km) 22/9 herrelit (2x22 km = 44 km) Plaza de Lima-Madrid, linjelopp (varvet 21 km) 24/9 damelit (6 varv, totalt 126 km) 24/9 herrar U23 (8 varv, totalt 168 km) 25/9 herrelit (13 varv, totalt 273 km)

Karta och banprofil över linjeloppet i VM som går i centrala Madrid.

48 | kadens nr 5:2005

?

Tour-kungen

Lance Armstrong har dominerat Tour de France som ingen annan cyklist före honom. Kanske kommer vi heller aldrig att få uppleva någon som tar hans rekord på sju raka segrar i etapploppet. Men det sa man också när Miguel Indurain satte sitt ”oslagbara” rekord på fem segrar i en följd. Roberto Vacchi pekar ut tio av Armstrongs möjliga tronarvingar.
text: r o b e rto va c c h i foto: getty images, david elmfeldt största problem på det tuffaste av etapplopp, Tour de France, men först sedan testikelcancern nästan hade ändat Armstrongs liv under 1997–1998. När han reste sig som en fågel Fenix efter att ha besegrat sjukdomen var hans kropp och fysik förändrad och året därpå vann han sin första av sju fantastiska Tour de France. Ullrich slog igenom som hjälpryttare till Bjarne Riis, dansken som tog Tourkronan av Indurain 1996. Ullrich blev tvåa och tog bland annat en etappseger. Året därpå var rollerna ombytta och Jan Ullrich vann sin första och hittills enda Tour de France med Riis hjälp. Därefter har det blivit ytterligare fyra andraplatser, en tredjeplats och en fjärdeplats. Alla utom en bakom Lance Armstrong. Armstrong har sagt flera gånger att just Ullrich var den cyklist han verkligen fruktade under Touren. Om det omvända förhållandet rådde låter vi vara osagt, men Ullrich har säkert vridit sig sömnlös många nätter över frågan om hur historien kunde ha skrivits om det inte hade varit för den där Mr. Armstrong från Texas, USA. Men nu har Armstrong ställt in cykeln för gott. Han slutade på topp. Nu kommer en ny generation Tourcyklister att försöka upprepa och kanske slå Armstrongs rekord. Omöjligt? Kanske inte ändå. Vi bad Roberto Vacchi att lista de tio hetaste kandidaterna till Armstrongs tron. Varsågod, här kommer Tourkungens tio troligaste tronarvingar.

tronarvingar

Armstrongs

D

et är ett svårslaget rekord, det kan nog alla vara överens om. Ingen före Armstrong har vunnit mer än fem Tour de

France. Jacques Anquetil, Eddy Merckx, Bernard Hinault vann fem var och Miguel Indurain var först med att vinna fem i rad mellan 1991 och 1995. Redan då var Armstrong etablerad som proffsåkare, en muskulös och envis yngling som framför allt körde bra på endagsloppen. Etapploppen var inte hans specialitet. I och med att han vann proffsens linjelopp på VM i Oslo 1993, blott 21 år gammal, blev han snabbt ett respekterat namn. Dagen innan hade en ung tysk vid namn Jan Ullrich vunnit amat ö r e rnas linjelopp som förstaårssenior. Armstrong skulle sedemera bli Jan Ullrichs

52 | kadens nr 5:2005

kadens nr 5:2005

| 53

10

Thomas ”Gotland” Lövkvist

Det kanske inte händer 2006 men inom en femårsperiod kan faktiskt en svensk vinna Tour de France. Vi har sedan tidigare bara haft en cyklist med potential att göra det och det var Gösta ”Fåglum” Pettersson som blev trea 1970. Numera heter den cyklisten Thomas Lövkvist, kallad ”Gotland” av de flesta. Han blev proffs innan han fyllde 20 år och bara dagar efter födelsedagen tog han sina första segrar, etapp- och slutsegern i Circuit de la Sarthe. Han vann senare också en etapp på Tour de l’Avenir och blev tvåa

sammanlagt. En tävling som Sven-Åke Nilsson vann 1975, och som senare blev sjua och åtta på ”riktiga” Touren. Med nämnda resultat och 61:a plats sammanlagt i sin första start i Tour de France kanske det är magstarkt att redan nu kalla ”Gotland” för potentiell Toursegrare. Men han har visat prov på enorm kapacitet, exempelvis en 12:e plats på Paris-Nice totalt. Dessutom är hans specialiteter de som behövs för att skriva in sig i cykelhistorien.

fa k ta thomas ” g o t l a n d ” l ö v k v i s t
Född: 1984-04-04 i Visby Land: Sverige Proffsdebut: 2004 Proffsstall 2006: La Francaise des Jeux, Frankrike Längd: 1,86 meter Vikt: 70 kilo Bästa Tour de France-resultat: 61:a Etappsegrar på Tour de France: -

54 | kadens nr 5:2005

9

Michael Rogers

Hittills har Michael Rogers mycket kvar att bevisa. Han behärskar tempoåkning förstås, dubbel världsmästare som han är i disciplinen. Rogers är också tekniskt skicklig (trots vurpan på Tour-prologen 2004, som bilden är ifrån) men uppför är han inte mer än bra. Det är det sistnämnda ”kängurun” måste förbättra avsevärt samtidigt som han måste bli stabilare. Det kan handla om att bli jämnare, att helt enkelt kunna lägga ner huvudet på kudden på kvällen efter en bergsetapp

och somna snabbt och sova skönt. Är det så att man har svårt för att somna och sover oroligt kan man glömma slutsegern det året. Det handlar helt enkelt om att behärska strapatserna. I Rogers fall har det nog mest handlat om alternativ två hittills. Men han har trots allt en andraplats från årets Schweiz Runt i meritlistan. Då är man en framtida potentiell Tour-vinnare, i alla fall om man bara är 25 år.

fa k ta michael rogers
Född: 1979-12-20 i Barham Land: Australien Proffsdebut: 2001 Proffsstall 2006: T-Mobile, Tyskland Längd: 1,85 meter Vikt: 74 kilo Bästa Tour de France-resultat: 22:a Etappsegrar på Tour de France: -

kadens nr 5:2005

| 55

8

Vladimir Karpets

Vladimir Karpets har precis som Jan Ullrich, Jaroslav Popovich och Ivan Basso vunnit ungdomstävlingen i Tour de France. Det är trots allt ingen garanti för att man kommer att vinna Touren i framtiden. Tvärtom har det väldigt sällan hänt att ungdomssegrarna vunnit hela Touren. Jan Ullrich är en som gjort det och han delar detta med ytterligare tre cyklister sedan tävlingen instiftades 1975. Anledningarna till att Karpets finns med på listan över Lance Armstrongs arvta-

gare är flera. Självklart har hans tidigare resultat viss del i valet av den hårfagre St Petersburgaren. Elfte plats på Touren och sjua på årets Giro d’Italia är tunga meriter. Dessutom utsätts denna lågmälde ryss sällan för någon press, av någon. Utåt sett har inte ens laget sagt att han ska vinna Touren. Kanske för att han vinner för sällan och det är något han måste lära sig att göra innan han ska börja tänka på slutsegern i världens mest prestigefyllda cykeltävling.

fa k ta vladimir karpets
Född: 1980-09-20 i St Petersburg Land: Ryssland Proffsdebut: 1998 Proffsstall 2006: Illes Balears-Caisse d’Epargne, Spanien Längd: 1,90 meter Vikt: 79 kilo Bästa Tour de France-resultat: 11:a Etappsegrar på Tour de France: -

56 | kadens nr 5:2005

7

Andrey Kaschechkin

Kazakstan är ett jättestort land men med få cyklister bland proffsen. Dom som är yrkesåkare behöver däremot inte skämmas för sig. Bland framtida potentiella slutsegrare har vi två på listan, Andrey Kaschechkin är först ut. Det är en fröjd att följa hans framfart då han sitter vackert på cykeln, har rätt kadens och inte minst, precis som landsmannen Vinokourov, är orädd av sig. Ni undrar säkert ändå varför vi överhuvudtaget har med honom på listan och det har med hans åksätt i årets Tour de France att göra. Ka-

zaken ville känna hur fort det egentligen går i täten på bergsetapperna. Han stod emot attackerna från Basso och Armstrong och delvis hängde han med bra. Några gånger attackerade han själv också. Synd bara att ett vansinnigt beslut av sportdirektören slet bort honom från kampen om ungdomstävlingen. Han fick nämligen vänta på Christophe Moreau en etapp och tappade alltför mycket tid till Jaroslav Popovich i sammandraget.

fa k ta andrey kaschechkin
Född: 1980-03-21 i Kzyl-Ordinskaya Land: Kazakstan Proffsdebut: 2001 Proffsstall 2006: Crédit Agricole, Frankrike Längd: 1,85 meter Vikt: 70 kilo Bästa Tour de France-resultat: 19:e Etappsegrar på Tour de France: -

6

Damiano Cunego

Giro-vinnaren från i fjol, ”Prinsen”, har ännu ingen start i Tour de France. Han skulle ha varit med i år men en form av körtelfeber stoppade honom från att delta. Trots det kan man säga att han sannolikt kommer att slåss om segern någon gång i framtiden. Förra året vann han Giro d’Italia i stor stil. Att det inte var nybörjartur visade hans fyra etappsegrar och ytterligare 12 vinster under säsongen, den första i april och den sista i oktober. Damiano Cunegos svaghet är tempo-

körningen som han alltid haft problem med, också när han vann Girot ifjol. Däremot är han bra uppför och besitter en fin spurt. Många tycker att han påminner om hans egna stallchef, Giuseppe Saronni. Det kanske är att ta i, men att han kommer att vinna Italien Runt igen är ett bra tips. Däremot kommer han att få stora problem med att vinna Tour de France, om han inte bättrar sin tempokapacitet. Det kan han göra, alla talanger kan bli bättre i vad som helst.

fa k ta damiano cunego
Född: 1981-09-19 i Cerro Veronese Land: Italien Proffsdebut: 2002 Proffsstall 2006: Lampre, Italien Längd: 1,69 meter Vikt: 59 kilo Bästa Tour de France-resultat: Etappsegrar på Tour de France: -

58 | kadens nr 5:2005

5

Alejandro Valverde

Detta är och kommer att vara Spaniens guldponke i många år. En stilig kille som visat sig vara en cyklist av fornstora dagars kapacitet. Valverde kan precis allt mellan himmel och jord på en landsvägsmaskin. Till en början trodde man att han ”bara” skulle jaga etappsegrar och endagslopp, då han har en fin spurt som gav honom många segrar i början av 2003. När Vuelta a España startade samma höst trodde man ju att han skulle vara lite sliten efter en lång och intensiv säsong långt fram i klungan. Istället över-

raskade han alla med att vinna två bergsetapper och sluta trea sammanlagt. Valverde rundade av säsongen med att ta silver på världsmästerskapens linjelopp i Hamilton, Kanada. Ifjol blev han ännu bättre, vann fem veckolånga etapplopp och blev fyra totalt i Vueltan. Han drog dessutom upp spurten åt Oscar Freire på VM i Verona och lyckades ändå bli sexa själv. I år spöade han Lance Armstrong i spurten på alptoppen i Courchevel. Behöver jag fortsätta? Nä, trodde väl det.

fa k ta alejandro va lv e r d e
Född: 1980-04-25 i Las Llumbreras Land: Spanien Proffsdebut: 2002 Proffsstall 2006: Illes Balears-Caisse d’Epargne, Spanien Längd: 1,78 meter Vikt: 63 kilo Bästa Tour de France-resultat: Etappsegrar på Tour de France: 1

60 | kadens nr 5:2005

4

Jaroslav Popovich

Jaroslav Popovich var fullständigt dominant i U23-klassen 2001. Han vann de tävlingar han ville och blev tvåa på dom som han tyckte hans lagkompisar skulle vinna. Och det var inte var som helst utan i Italien detta hände. Han visade sin öve rlägsenhet på VM i Lissabon där han ”tog med sig” italienaren (och stallkompisen) Giampaolo Caruso i utbrytning och körde ifrån honom vid första försöket på sista va rvet. Hela cykelvärlden pratade om en ny Eddy Merckx. Alla fick fel eftersom ingen någonsin kommer bli en ny

Merckx, men Popovich kommer att ko mma tillräckligt långt ändå för att bli en stjärna. Han har under dessa första proffsår placerat 10-3-5 på Giro d’Italia och i år slutade han 12:a på Tour de France, trots att han var hjälpryttare till Armstrong. Det är en oerhört talangfull kille som blivit bra mycket bättre på tempo. Det är ett måste för att vinna Tour de France. Han blir Discovery Channels nästa Tour-vinnare, garanterat. I år värmde han upp med att vinna Pro Tour-tävlingen Katalonien Runt.

fa k ta ja r o s l av popovich
Född: 1980-01-04 i Kalinov Land: Ukraina Proffsdebut: 2002 Proffsstall 2006: Discovery Channel, USA Längd: 1,74 meter Vikt: 61 kilo Bästa Tour de France-resultat: 12:a Etappsegrar på Tour de France: -

3

Alexander Vinokourov

Klungans stora skräck heter Alexander Vinokourov. Vilken sanslös man detta är. Han blev femma i årets Tour de France, tog två etappsegrar, blev tvåa på en etapp och trea på två etapper. Utan att vara i någon superform, vilket är oerhört imponerande. Hans etappseger på Champs-Élyseés, sista dagen, var ett nummer man sällan ser numera. Att komma loss före en klungspurt med bara två kilometer kvar genom två attacker är grymt. Den här killen kan man dock aldrig skri-

va in som huvudfavorit. Vinokourovs cykelåkning är alldeles för improviserad för att han på förhand ska nämnas som mannen att slå. Däremot kan han hålla på tills han är 40 år och alltid vara ett av de stora hoten. Det som oroar mig mest är att Kazaken bestämmer sig för att bli en kalkylerande cyklist i sin iver att försöka vinna Touren. Det skulle innebära en passivare Vinokourov och det blir alla förlorare på, både han och vi som publik.

fa k ta alexander vinokourov
Född: 1973-09-16 i Petropawlosk Land: Kazakstan Proffsdebut: 1998 Proffsstall 2006: Liberty Seguros, Spanien Längd: 1,77 meter Vikt: 68 kilo Bästa Tour de France-resultat: 3:a och 5:a Etappsegrar på Tour de France: 3

62 | kadens nr 5:2005

2

Jan Ullrich

Jan Ullrichs tid är ute tror jag. Hans chans var att spöa Lance Armstrong i år och den chansen finns inte längre. Hans stora drivkraft var att ha Armstrong till höger om sig på podiet i Paris. Samtidigt måste man erkänna att han haft missflyt de tre senaste upplagorna. Varken 2003 eller 2004 var han helt frisk på delar av tävlingen och i år var det vurpor som delvis tog ner hans kapacitet. Först dagen före prologen då han dammade rakt in i bakrutan på servicebilen så den splitt-

rades i småbitar och han ådrog sig ett ordentligt jack i halsen. Sen störtade han i en utförskörning i 60 knyck. På Tour de France har man inte råd med sjukdomar och skador. Och inte heller att man bara är proffscyklist sex månader om året. För så är det med Ullrich och har varit alltsedan hans slutseger 1997. Han släpper taget väl länge under höst och vinter. Får han ordning på allt kommer Basso och alla andra att få problem för rent fysiskt är Ullrich ett fenomen.

fa k ta jan ullrich
Född: 1973-12-02 i Rostock Land: Tyskland Proffsdebut: 1995 Proffsstall 2006: T-Mobile, Tyskland Längd: 1,84 meter Vikt: 73 kilo Bästa Tour de France-resultat: 1:a, 2:a fem gånger, 3:a och 4:a Etappsegrar på Tour de France: 7

64 | kadens nr 5:2005

1

Ivan Basso

Ivan Basso har de två senaste åren visat att han blir favoriten på nästa års Tour de France. Ifjol blev han trea, placeringen före Jan Ullrich. I år blev han tvåa med tysken återigen direkt efter sig i sammandraget. Lägg därtill att Basso i år också körde igenom Giro d’Italia och hade det inte varit för en sjukdag hade han vunnit sammanlagt där. Nu fick han nöja sig med två etappsegrar, båda efter sjukdagen. Ivan Basso är en av de allra

mest seriösa cyklisterna idag. Han lever som få andra som en riktig cyklist. Det är med andra ord ingen slump att det blev just Basso som bevisade att det visst går att satsa på både Giro d’Italia och Tour de France ett och samma år. Summa summarum, Basso vinner Tour de France 2006 eller 2007. Han kanske till och med står som segrare båda åren. Det är hans tur nu efter sviten 11-7-3-2 på de fyra senaste upplagorna.

fa k ta ivan basso
Född: 1977-11-26 i Gallarate Land: Italien Proffsdebut: 1999 Proffsstall 2006: Team CSC, Danmark Längd: 1,81 meter Vikt: 70 kilo Bästa Tour de France-resultat: 2:a och 3:a Etappsegrar på Tour de France: 1

insändare

Skriv ett brev – vinn ett miniverktyg från Park Tools!
Skriv kort och koncist, max 800 tecken, om vad du vill som har med cykel att göra. Skicka din insändare till redaktion@kadens.se eller till Cykeltidningen Kadens, Box 22559, 104 22 Stockholm. Skriv ”Insändare” som ämnesrubrik. Vi förbehåller oss rätten att redigera brev. Den bästa insändaren, enligt Kadens redaktion, vinner ett miniverktyg från Park Tools. IB2 har de åtta vanligaste insexnycklarna, en torxnyckel och en skruvmejsel och kostar cirka 180 kronor.

Norsk kamrat Jeg tenkte jeg ville gratulere dere med tilbakekomsten. Jeg har lest Kadens i dens ulike fasonger de siste årene og mener bestemt at det er et av de beste magasinene om sykkel på markedet. Det overgår det norske Sykkelmagasinet i sin saklighet og informasjon uten å drukne i tekniske spesifikasjoner og reklame som tyske Bike. Jeg ser fram til nye utgivelser og vil ønske lykke til videre. terje modell, norge Tack Terje, det värmer förstås att få beröm och det är särskilt kul att höra av våra norska läsare. Vi ska försöka fortsätta göra Kadens så som du gillar den. Hoppas vi kan leva upp till dina förväntningar! (Stoltred.) Svensk kamrat Vill uttrycka min stora glädje över att ni är tillbaka! Jag hade betalt en prenumeration innan er förra ägare gick i konkurs, men i min iver betalade jag även en ny prenumeration för några veckor sedan. Plussas denna prenumeration på när min första är slut? bosse axelsson Tack, Bosse! Det är förstås extra kul att vara tillbaka när våra läsare är så entusiastiska. Eftersom vår nya ägare tog på sig prenumerationskulden så kommer alla gamla prenumeranter att få de tidningar de redan har betalat för, man behöver alltså inte teckna en ny prenumeration. Om du kontaktar vår prenumerationstjänst Titeldata på 08-617 23 52 så kan de antingen annulera den nya prenumerationen eller förlänga din gamla som du önskar. (Gladred.) Hur hårt är ganska? Tack för en bra tidning, skönt att konkursen inte dödade den! Hur hårt ska man dra fast en snabbkoppling? Jag har bara lyckats få berättat för mig att man ska dra så hårt att man får ta i "ganska" mycket när man låser fast hjulet. Det känns lite osäkert – kan man dra för hårt? lasse En snabbkoppling ska dras åt så hårt att den dels går hela vägen förbi sin "låsningspunkt", där motståndet är som högst och att det dels krävs ett visst mått av kraft för att öppna den igen. Det är förstås svårt att beskriva i ord hur mycket det är. Men man vill inte dra åt den för hårt eller för löst. Dras den åt för hårt kan det vara svårt att få spaken att gå hela vägen förbi sin låsningspunkt, Det kanske du får göra i Kadens framöver, det är en intressant idé. Vi återkommer! (Testred.) Billigt jämfört med dyrt? Jag skulle vilja se tester där man jämför billiga alternativ med dyrare, t.ex. Biltemas grejer jämfört med märkesdelar. Det skulle vara kul att se hur de billiga grejerna står sig mot de dyra. johan wallberg Tack för dina förslag. Radon känns onekligen inte särskilt hälsosamt. Och vi skäms förstås över vårt korta minne, Pantani gav ju skägget ett ansikte i klungan. (Glömskred.) Med dämpad framgaffel får man oftast låsa snabbkopplingen uppåt, framför gaffelbenet. Snabbkopplingen bak ska låsas framåt eller snett uppåt mellan kedjestag och sadelstag. Snabbkopplingen fram ska låsas bakåt på en racer, gärna längs gaffelbenet. Karin, svaret på din fråga finner du delvis på framsidan av detta nummer. Valet att skriva ”tjejigaste” på framsidan av förra numret kanske berodde på att vi ville driva med oss själva – eftersom vi skulle kunna skriva mer om tjejer. Och när vi för en gångs skull hade mycket tjejer med ville vi helt enkelt markera det för våra läsare. Eller så skrev vi ”tjejigaste” för att vi vill problematisera ordet, skapa en semantisk förskjutning och få våra läsare att reflektera över dess innehåll. Det finns tidningar där man kan se ett fullt allvarligt ”manligaste” på framsidan. Hur uppfattar du en sådan tidning? Hur uppfattar en 13-årig kille en cykeltidning som kallar sig ” Sveriges tjejigaste”? Begår vi kommersiellt självmord eller kommer vår läsekrets att fördubblas? Det kan ju också vara så enkelt att vi är Sveriges tjejigaste cykeltidning. Nämn en enda som är tjejigare än Kadens! ända in mot navet. Dessutom finnssig till alla blir tråkiga, ytliga och utslätade. Så vi fortsätter att göra en tidning Vi tror att tidningar som riktar det en risk, om än mycket liten, för att den till slut går av. Drar man åt utan vare sig ålders- eller könskvotering, men med noggrant utvalt innehåll. För många, men inte för alla. (Tj e j i g asnabbkopplingen för löst så finns förstås risken att hjured.) let lossnar. Det är inte heller bra. Så dra åt den lagom hårt. (Lagomred.) Missat skägg Cyklar kan verkligen ha fula namn och det värsta jag känner till är nog "Radon", tyskt cykelmärke. Det är inget fel på cykeln, bara namnet. Ett annat cykelmärke som inte har ett så lyckat namn är "Soil", också tyskt, vilket betyder ungefär söl på engelska – som i han sölade ner sig. Soil har tydligen problem att lyckas i USA just på grund av namnet. Angående skäggiga cyklister så är jag förvånad att ingen nämner Marco ”Getskägget” Pantani. Kul att tidningen är igång igen, den behövs verkligen. michael Jag undrar vad som avses med texten “Sveriges tjejigaste cykeltidning” på förra numrets framsida? På framsidan är det en kvinnlig cyklist. Fördelningen av antalet bilder och artiklar om män respektive kvinnor återspeglar troligen hur det ser ut bland tävlingscyklisterna. Inget att klaga på men det gör inte Kadens till den tjejigaste tidningen. Om tjejer gillar att läsa Kadens och medverkar i den, om den återspeglar hur cykelsporten ser ut även ur tjejernas perspektiv, då är den möjligen “tjejig”. Bara killar medverkade till förra numret. Kände de sig ovanligt tjejiga och ville ge uttryck för det? Ser fram emot nästa nummer av Sveriges mest queera cykeltidning! Eller var det ett skämt alltihop? Nästa gång kanske Sveriges barnsligaste tidning? Eller manligaste? Det enda intressanta är om Kadens vill bevaka cykelsporten i stort: både motionärer och tävlingscyklister, unga som gamla, nybörjare som elit - oavsett kön. När ni har kommit längre i det, då tycker jag att ni med stolthet kan skriva: Cykeltidningen för alla! karin t

Tjejigaste cykeltidningen?

6 | kadens nr 6:2005

En helt ny avdelning för dig

om just din cykling!

74

Skador – undvik dem! Cykelrelaterade belastningsskador går att undvika. Vi vet hur du håller dig hel. Mountainbiketest: Full Dynamix Team Carbon. Kolfiber värdig världsmästare i test. Komfortrevolutionen är här! Vi har testat två kolfiberracers med fokus på komfort: Cannondale Synapse och Specialized Roubaix. Minitester Nya produkter som tubdäck för mountainbike, vax istället för kedjeolja och en ny hjälm har vi testat. Mekning – håll tyst! Så får du tyst på knirrandet och knakandet.

80

83

88

90

Din cykling

Träning

text: patrik hermansson foto: david elmfeldt

Håll dig hel – så undviker du skador
Cykelsport är skonsamt mot kroppen. Men cyklister är inte helt förskonade från belastningsskador. Även om de flesta är mycket godartade och oftast läker helt av sig själva. Många skador kan dessutom förebyggas. Kadens vet hur du inte gör illa dig.

S

kador direkt orsakade av belastning är vanliga bland cyklister, om än inte lika allvarliga som fallskador. Visserligen är cykel-

Låg kadens på tunga växlar, speciellt på försäsongen, har visat sig öka antalet överbelastningsskador. Om du vill använda den typen av träning gäller det att du lägger in styrkeintervaller på cykeln med små och gradvisa ökningar, samt eventuellt styrketräning med vikter innan du kör längre pass med hög belastning och låg kadens. Vikten av alternativ allmän träning

under uppbyggnadsfasen kan inte nog poängteras. Denna träning ger dina cykelspecifika kroppsstrukturer vila och kan stärka andra viktiga strukturer. För cyklister är det framför allt tre områden som är särskilt utsatta för skador – knäled, rygg/nacke och fotled. Med lite sunt förnuft, kunskap och planering går dessa problem att undvika och förebygga. Vi vet hur.

sport skonsamt mot kroppen, även om cyklister inte är helt befriade från skador. Men de går att undvika till stor del. Cykling innebär att dina ben rör sig i ett väl definierat rörelseomfång under jämna mjuka former. Reaktionskrafter från marken är minimala. Det är detta som gör att cykelsporten är förskonad från traumatiska skador som ledbandsskador, broskskador och stressfrakturer. De skador som uppstår är istället icketraumatiska så kallade överbelastningsskador som muskel- och senfästesinflammationer samt olika typer av ryggoch nackbesvär. De mest utsatta kroppsdelarna är knäled, fotled samt rygg och nacke.

KNÄ
Knäet består egentligen av två leder, den ena mellan lårben och underben (tibiofemoralleden) och den andra mellan knäskål och lårben (patellofemoralleden) Generella riskfaktorer för knäbesvär kan vara individuella anatomiska variationer, det vill säga felställningar och svagheter i olika delar av benet, felaktig sittställning, för långvarig och hård träning speciellt tidigt på säsongen samt cykling på tunga växlar med låg kadens. Patellofemorala smärttillstånd betyder i klartext alla smärtor som uppstår i leden mellan knäskålen och lårbenet och är ett vanligt belastningsrelaterat problem bland cyklister. För att knäskålen ska kunna glida lätt på lårbenet krävs en ostörd mekanik i denna led. Om knäskålen av någon anledning inte spårar helt rakt i leden kan det leda till smärttillstånd från själva leden, men också en onaturlig dragkraft i de senor och hinnor som fäster i knäskålen. En störd mekanik kan bero på en felställning av foten, en rotation av underbenet, en ökad rotationsställning i höften eller alltihop på en gång. Muskelstramhet i musklerna på utsidan av låret kan också bidra. Cykling utsätter denna led för enorma kompressionskrafter eftersom den stora kraftiga främre lårmuskelgruppen, quadriceps, löper över knäskålen. Quadriceps använder vi mycket när vi cyklar. Kompressionskrafterna ökar dessutom om du sitter för lågt eftersom det innebär att knäet blir mer böjt under en större del av tramprörelsen. Sadelhöjden ska vara en optimal kompromiss mellan största möjliga kraftöverföring till pedalerna och minsta möjliga skadliga belastning på dina leder och muskler. Om ditt knä fortfarande är något böjt i sitt mest utsträckta läge, när pedalen är i sitt nedersta läge, undviker du att översträcka knäleden. Detta skonar leden och du undviker onödigt slitage på knäet men det gör också att lårmuskeln är aktiv hela

Öka sakta
Generella riskfaktorer för skador vid cykling är som för många andra idrotter att kroppen inte är förberedd för den längd eller intensitet av träning som vi utsätter den för. Hur hårt och hur länge du kör avgör om du kan överskrida gränsen så att din förmåga förbättras av din träning eller om träningen enbart blir nedbrytande och utsätter dig för skaderisker. Därför är gradvis ökning, dosering och träningsplanering oerhört viktig. Tänk igenom ditt upplägg! Tillåt återhämtning och öka alltid din träning i små doser. Styrketräning i uppbyggnadsskedet kan höja kapaciteten hos dina muskler och därmed möjliggöra en mer effektiv muskelfiberrekrytering. Detta är en absolut förutsättning för mängdträning.

74 | kadens nr 5:2005

Stortåleden ska placeras ra kt över pedalaxelns centrum.

nämnts, sadelhöjden viktig men även vilken placering din fot har på pedalen. Om du har en liten felställning i foten, knäet eller höften kan du behöva kompensera detta med en liten vridning av dina fötter på pedalen. De flesta moderna pedalsystem tillåter viss sidledsrörelse av foten på pedalen, vilket kan räcka. Vid större felställningar kan en justering via inlägg i skorna behövas och eventuellt en justering av spurtklossen hjälpa. Trampdynans placering på pedalen har också betydelse. Kraftöverföringen till pedalen bör ligga direkt under framfoten, idealiskt där mellanfotsbenen slutar. Pedalaxelns centrum är då i linje med stortåleden, knölen på insidan av foten strax bakom stortån, när pedalerna
Knäet är en känslig del på cyklister. Håll det varmt!

är horisontella med marken. delpositionen bestämmer också vilken position din fot, knä och höftled får i förhållande till vevpartiet och därmed vilken belastning som uppstår på dessa leder. Ett annat skäl att ha sadeln långt bak på racercyklar är att det ger en mer horisontell och aerodynamisk sittställning. På en mountainbike, där man arbetar med högre kadens och där viktfördelningen har större betydelse för balansen men aerodynamiken är sekundär, har många en något mer framskjuten sadelposition. Vid knäskålsbesvär är, som redan

vägen och inte går på ”tomgång” sista delen av knäets sträckning.

Rehabilitera mera
S t yrketräning och stretching av lår- och vadmusklerna är grundläggande vid rehabilitering av dessa besvär. Både lårets främre muskelgrupp, quadriceps, och bakre muskelgrupp, hamstrings, är viktiga. Framförallt styr k e förhållandet mellan dessa båda muskelgrupper. I vissa fall kan även träning av utåtrotatorerna i höften vara nödvändig om du har knäskålsbesvär. Styrketräning på gym med övningar som knäböj, leg-extension, leg-curl, tåhävningar samt olika balans- och ko o r d inationsövningar kan användas. kadens nr 5:2005

Sadelpositionen bestämmer
Sadelns position i längsled (framåt/bakåt) bestämmer var du sitter i förhållande till vevpartiet och därmed vilka muskler som får bäst läge för att jobba under tramprörelsen. Ju längre fram, alltså ju mer rakt över vevpartiets axel man sitter, desto sämre läge för de kraftfulla stjärtmusklerna, gluteus, som sträcker höften. Sadeln längre bak ger ett mer effektivt utgångsläge för dessa muskler. Sa-

| 75

Din cykling
Vissa knäbandage kan ha en korrigerande och värmande effekt vid dessa besvär. Menisk och ligamentskador uppstår däremot inte som ett resultat av överbelastning utan till följd av ett trauma. Om vi har otur kan det ju hända att vi faller av cykeln. Dessa skador är dock ovanliga inom cykelsporten, om man inte trillar av cykeln ofta. Drabbas man av en menisk eller ligamentskada (ledband eller korsband) är det viktigt att knäet är ordentligt rehabiliterat innan man ger sig ut på några mer krävande cykelturer. Som tidigare nämnts kan cykling innebära stora påfrestningar på knäleden och en icke fullt funktionsduglig knäled kan leda till långvariga besvär om vi utsätter den för alltför hård och långvarig cykling alltför tidigt i rehabiliteringen. Lättare cykling, gradvis ökande, är däremot utmärkt som del av rehabiliteringsträning för dessa skador.

Träning
så föreby g g s

patellofemorala besvä r
Se över din sittställning på cykeln. Kontrollera sadelhöjd och sadelns position i längsled (framåt/bakåt), be gärna någon kunnig om hjälp. Träna upp styrkan och koordinationen i de muskler som kontrollerar knäet, det vill säga framsida och baksida av lår. Stretcha utsida, framsida och baksida av lår. Korrigera eventuella felställningar med skoinlägg och inställning av spurtkloss. Pröva ett pedalsystem som tillåter mer rörelse av foten i sidled, till exempel Time eller Speedplay. Anpassa längd, intensitet och växel/kadensförhållanden på dina träningspass efter din träningsstatus. Kör kortare, lättare pass med lätta växlar i början av säsongen och öka belastningen gradvis.
Stretcha framsidan …

RYGG OCH NAC KO N T
En cykelrunda kan lätt förvandlas från en uppfriskande natur- och träningsupplevelse till en lång plåga. Om din rygg eller nacke börjar göra ont är det svårt att känna någon riktig glädje med denna cykelrunda. De flesta av oss har väl upplevt det obehag som uppstår när vi suttit framför datorn för länge eller tvingats sitta på ett föredrag i trånga obekväma stolar och bänkar. Detta utan att det egentligen är något fel på våra ryggar eller nackar. Det är bara så att våra ryggar inte klarar av olämpliga positioner under en längre tid. Och med tanke på den extrema ställning vi tvingar våra kroppar till på cykeln och hur länge vi ibland förblir i dessa ställningar, förstår man att det kan börja göra ont efter ett tag. De strukturer i vår rygg som kan ge upphov till smärta är muskler, leder, diskar och nerver. De allra flesta av de smärttillstånd vi kan uppleva från ryggraden är mycket godartade och behöver ingen speciell behandling. Om du behöver speciell behandling är specialiserade legitimerade sjukgymnaster, naprapater eller kiropraktorer mest lämpade att bedöma vilken behandling som krävs i just ditt fall. Den viktigaste behandlingen för en cyklist som får rygg- eller nackbesvär och den viktigaste förebyggande åtgärden är att analysera sittställningen på cykeln och anpassa denna efter individen. Den sittställning du använder på cykeln ska vara en kompromiss mellan aerodynamik (särskilt landsväg), kraftöverföring, balans (särskilt mountainbike) och minsta möjliga belastning på kroppens strukturer. Om vi inte klarar av att sitta i en viss ställning för att det gör ont måste vi ändra på någon komponent, kompromissa med kompromissen. En något mer upprätt sittställning innebär lite mer vindfång men leder kanske till mindre ryggont. Om du inte får ont i ryggen presterar du bättre och det kan kompensera för det ökade motståndet på grund av försämrad aerodynamik. Sadelns position i längsled i förhållande till vevpartiet bestämmer vilken kraft dina benmuskler kan utveckla men också vilken ställning din överkropp mås… baksidan (hamstrings) … och utsidan av låren.

76 | kadens nr 5:2005

Din cykling

Träning
te inta för att nå fram till styret. Graden av framåtböjning bestämmer delvis belastningen på ryggraden. Din sittställning bestäms också av individuella faktorer såsom flexibilitet, styrka och dina anatomiska förutsättningar. Det sägs att Lance Armstrong har en defekt kotbåge i nedre ländryggen och därför inte kan böja sig framåt så mycket som vore önskvärt. Detta kompenserar han genom en mer framåtböjd bröstrygg och får då en ”puckelliknande” form i bröstryggen. Detta syns tydligast när han kör tempo som kräver en mer horisontell aerodynamisk sittställning. Musklernas längd, det vill säga flexibilitet, spelar en stor roll när man försöker inta en mer horisontell ställning för att bli mer aerodynamisk. Om lårets bakre muskelgrupp (hamstrings) är kort hindrar det dig från att böja höft och rygg framåt och komma ned i en framåtböjd ställning.

Känsla före vetenskap
Din sittställning måste kännas behaglig under ett långt träningspass, så därför är din känsla viktigare än all vetenskap inom detta område. Kom ihåg att sitt-

så föreby g g s

r yg g b e s vä r
Vid studier av cyklister med ryggbesvär finner man att de, precis som ickecyklister med ryggbesvär, ofta har en nedsatt funktion i ryggradens stabiliserande muskler. Detta betyder att förebyggande träning av dessa muskler kan minska risken för att få ont i ryggen. Övningar som ryggresningar, sit-ups och stabiliserande balansövningar på till exempel en gymnastikboll rekommenderas. Musklernas flexibilitet är som sagt också av betydelse och därför kan stretching av lårets baksida (hamstrings), framsida (quadriceps), höftböjarmuskel (iliopsoas) och stjärtmusklerna (gluteus) förebygga ryggbesvär. Då diskarna i ryggraden vid långvarig framåtböjning trycks ihop framtill kan övningar med bakåtböjning kännas behaglig. Till exempel kan bakåtböjning av ryggraden i stående och magliggande vara behaglig.
Sit-ups är bra för att förebygga ryggproblem.

Ont i ryggen? Det går att förebygga med träning.

78 | kadens nr 5:2005

ställning nästan alltid är en kompromiss där något ofta måste offras. Var öppen för att experimentera. Däremot finns det några grundläggande rekommendationer om hur man ska sitta på en cykel som vi kan använda oss av. De parametrar du har att spela med när det gäller att få en så ryggvänlig position som möjligt är sadelns höjd, lutning och placering i längsled i relation till vevpartiet. Även styrets höjd, styrstammens längd och dess lutning och inte minst ramstorleken (vilken styr och begränsar övriga parametrar) har betydelse för vilken sittposition du kan inta. Den optimala sadelhöjden ger dig möjlighet att utnyttja så mycket av benets sträckning som möjligt utan att översträcka knäet. Den undviker också alltför mycket böjning av knäet, som när man sitter lågt, vilket kan leda till överbelastning. Sadelns avstånd till styret ställs dels in genom att förflytta sadeln bakåt eller framåt, dels genom styrstammens längd. Ju längre bak sadeln placeras desto längre blir avståndet till styret och vevpartiet och en mer horisontell ställning krävs för att nå fram till styret. Om sadeln hamnar för långt fram kan det vara svårt att uppnå en tillräckligt aerodynamisk sittställning på en landsvägsracer utan att kompromissa balans och styrning. Hur framåtlutad din position blir bestäms också av förhållandet mellan sadelns höjd och styrets höjd. Även denna inställning är individuell och bestäms utifrån dina förutsättningar. De flesta cyklister använder en inställning där styret hamnar mellan 5-10 centimeter lägre än sadelns överkant. För små cyklister är skillnaden mindre, för långa cyklister större. Gör små gradvisa justeringar så att din kropp vänjer sig vid den nya positionen stegvis. Generellt kan sägas att om du får ont i ryggen, prova en mer upprätt position. Sadelns lutning kan också påverka din ryggs position. Om sadelns främre del pekar uppåt kommer du att glida bakåt, ditt bäcken kommer att tippas något bakåt och framåtböjningen i ländryggen kommer att öka. Dessutom kan denna sadelposition ge ett irriterande tryck mot grenen. Om sadelns spets lutar nedåt finns det en risk att du glider framåt och att du

måste hålla emot dig med armarna. En framåtlutande sadel kan visserligen vara bra för din rygg och ge en rakare ställning av ryggraden men motverkar egentligen den framåtböjning av ryggraden som vi vill åstadkomma i aerodynamiskt syfte. Förvirrande? Kanske. Men som sagt – teorierna om vilken sittställning som är optimal måste anpassas till varje enskild individs förutsättningar och eventuella besvär. Alla regler är helt utan betydelse om du inte känner dig bekväm i en ”optimal” sittställning.

så föreby g g s

h ä l s e n e b e s vä r
Behandling av hälsenebesvär består bland annat av stretching av vadens muskler samt så kallad excentrisk styrketräning av dessa muskler, det vill säga tåhävningar med belastning på ”nedvägen”. Dessa övningar kan också förebygga besvär. Stretching av såväl långa som korta vadmuskeln rekommenderas också. Stretching är viktigt av två skäl. Dels för att kunna inta en optimal position på cykeln, dels för att återställa längden på musklerna efter träningen och därmed underlätta återhämtningen. Därför ska stretching ingå som en naturlig del av din träning och inget träningspass ska anses vara slutfört innan du har stretchat igenom höft, lår och vadmuskulatur. Bäst resultat ger 2-3 repetitioner med 20-30 sekunders stretch av varje muskelgrupp. Du kommer snart märka en klar förbättring av musklernas flexibilitet.

F OT
Inflammationer i hälsenan kan uppstå om spurtklossen sitter för långt fram under foten, så att man trampar mer på tå, eftersom belastningen på hälsenan då ökar. Om klossen å andra sidan placeras för långt bak på foten får du mindre spelrum för ankelrörelser och en mindre effektiv tramprörelse. Klossen bör idealiskt placeras så att pedalen hamnar rakt under framfoten där mellanfotsbenen slutar, innan tårna börjar (se avsnittet ovan under ”knä” om fotplacering).

Inflammerad hälsena är en vanlig belastningsskada.

kadens nr 5:2005

| 79

Din cykling

Test Full Dynamix Team Carbon

Fullt med fart
Full Dynamix är inte ett stort märke i Sverige. Men mountainbiketeamet med samma namn har skördat många stora segrar i cross country och marathon sedan starten 1998. Vi har testat team-cykeln. En riktig racer i kolfiber, värdig världsmästare.
text: s t e fan larsén foto: david elmfeldt

A

tt full dy na m i x stamtavla handlar om racing är det inte någon fråga om. Stallet och cyklarna är knutna till Giovanni Batta-

glin, det tidiga 80-talets stora italienska landsvägsstjärna och Giro-vinnare 1981 före vår egen Tommy Prim. I fjol vann Full Dynamix-laget inte mindre än 28 tävlingar inklusive världsmästerskapen i marathon. Laget har dessutom såväl olympiska som italienska nationella titlar i sina palmarés. På cross country-sidan har man italienska superstjärnan Marco Bui, bland annat världsmästare i U23-klassen i Åre 1999. För långloppen har man cyklister som 2004 års marathon-världsmästare Massimo De Bertolis. Och det var just på en Full Dynamix Team Carbon som den italienska mästaren De Bertolis tog hem marathon-vm-titeln i Tyskland i fjol. Så vi överdriver inte när vi påstår att Full Dynamix är väldigt racingfokuserade. Givetvis är deras värstingcykel i kolfiber, ett populärt materialval bland proffs och elit idag. Den uppgivna ramvikten är 1250 gram, vilket är mycket lätt. Ramen karaktäriseras av bearbetade, muffade rör. Att använda muffar istället för monocoq-konstruktioner tillåter byggaren att göra fler storlekar till ett lägre pris

80 | kadens nr 5:2005

eftersom man slipper de kostsamma gjutformar som krävs för monocoq-ramar. Om den ekonomiska vinsten för tillverkaren sedan återspeglas i utpriset till oss konsumenter är det förstås en bra sak. En mindre bra sak är det om tillverkningstekniken eller materialvalet leder till sämre ramar. Åkare i teamet har kört sönder ramar på världscupen i år vilket har höjt en del ögonbryn. Ett problem som även leverantören Hallman Sports är medvetna om. – Vi har fått in några ramar med sprickor och bytt ut dem direkt. Det är svårt att avgöra om det är lacken eller kolfibern som har spruckit, men vi tar inga chanser. Vi såg en ny prototyp sist vi besökte Full Dynamix, så troligen kommer en förbättrad ram nästa år, säger Peter Fåglum, produktansvarig på Hallman Sports. Inte bara vikten och materialet utan även geometrin talar sitt tydliga språk. Vinklarna är klassiskt raciga 73/71 grader, kedjestaget är kort och hjulbasen kompakt. Som gjord för att gå fort. måste vi samtidigt medge att komponenternas funktion i allmänhet är superb. Vevpartiet är en sund, och elegant, konstruktion. Växelsystemet fungerar klockrent, känslan i bromsarna är mjuk och bromsverkan rimligt kraftfull. Framdämparen från Manitou, en luftdämpad Skareb Platinum -04 med 80 millimeter slaglängd är inte den styvaste gaffel vi kört, men funktionen är god. Med SPV-systemet rätt kalibrerat efter åkstil och vikt upplevde vi relativt lite gung men en reaktionssnabb och aktiv gaffel vid kompressioner. Årets version har steglös justering upp till 100 millimeters slaglängd via fjärrstyrning, samt SPV Evolve. Full Dynamix säljs av leverantören Hallman Sports som ett ramkit till cykelbutikerna, så det finns förstås möjlighet för slutkonsumenten att påverka gaffelvalet. Shimanos XTR-hjul har förbättrats genom en åtta millimeter bredare infästning av av ekrarna i navet, vilket ska ha ökat den laterala styvheten med 20 procent. Det är en förbättring som faktiskt är märkbar jämfört med tidigare generationers väl flexiga hjul. XTR-hjulen är både lätta och styva och förutom att de fortfarande är lite knöliga att rikta finns det inte mycket att anmärka på om man vill köra cross country fort och hårt. Utrustningen i övrigt är från Shimanos egen tillbehörslinje Pro och håller kanske inte lika hög finish som övriga komponenter. Men det är välgjorda grejer som gör jobbet utan större mankemang. Enda smolket i bägaren är sadelstolpens rälsinfästning vars hack är alldeles för klena för att hålla sadeln på plats. Det spelade ingen roll hur hårt vi drog sadelbulten, sadeln vippade ändå för lätt vid kraftiga kompressioner för att vi ska vara nöjda. Fiziks Gobi-sadel är däremot en favorit. Den har bra avlastning men är ändå smidig att röra sig på.
Team Carbons geometri säger ”fortare, fortare!”

Fullt ställ
Även utrustningen andas racing med fullt ställ. En fullständig Shimano XTRkomponentgrupp är ett av få alternativ i topprestanda-gebitet. De viktväktare som surfar på weight weenies (www.we i g h tweenies.starbike.com) kanske inte skulle välja skivbromsalternativet, men är prestanda viktigare än låg vikt är det inget dumt val. Inte för att v-bromsarna till gruppen är dåliga, tvärtom, utan för att med skivor har man broms hela vägen hem. Det kan ha betydelse om man ska köra långlopp i svenskt sommarväder (ni vet vad vi menar). Tyvärr är vi inte särskilt imponerade av de integrerade växel- och bromsreglagen (dual control) till XTR-gruppen. Till skillnad från sina enklare och tyngre syskon i till exempel Deore LX-gruppen är XTRreglagen väl sladdriga, nästan överrörliga. Är det blött och stökigt, vilket inte är en helt ovanlig kombination i Sverige (just det!), är de svåra att greppa. Förhoppningsvis kommer Shimano att lösa detta även för XTR-gruppen, det är värt ett vikttillägg. Trots denna ergonomiska synpunkt så

Fullt ös
Som sagt, på papperet är Full Dynamix Team Carbon en cykel gjord för cross country-racing. Filosofin bakom materialval, komponentval och geometri blir mer konkret ute i skogen. Eller skogen förresten, Team Carbon trivs bäst på snabb, slät stig, hårda grus- eller skogsvägar och på underlag utan alltför mycket besvärligheter. Trots att det är en kolfiberhardtail så är de framträdande egenskaperna mer hårdhet än komfort, mer styvhet än följsamhet. Hade det varit lack på den hade vi gissat på aluminium som rammaterial. Det märks att Battaglin & Co har satsat på racingkonceptet fullt ut i det här avseendet. Inget fel i det, risken att någon ska missta Team Carbon för en all-mountaincykel är ju ändå rätt liten. Den korta slaglängden på framgaffeln tillsammans med den branta gaffelvinkeln gör den till en tacksam kompanjon kadens nr 5:2005

| 81

Din cykling

Test Full Dynamix Team Carbon

fakta

full dynamix team carbon
Storlek: large Ram: kolfiber, muffad Carbonio Modulare Light M 400 Framgaffel: Manitou Skareb Platinum (2004) 80 mm, SPV Framväxel: Shimano XTR Bakväxel: Shimano XTR Växelreglage: Shimano XTR, dual control Bromsar: Shimano XTR, skivbroms Vevlager: Shimano XTR Vevparti: Shimano XTR, Hollowtech II, integrerad axel, 175 mm, 44-32-22 Kassett: Shimano XTR, 11-32 Hjul: Shimano XTR, skivbroms Däck: Nokian NBX Lite 2.0 Styre: Pro Styrstam: Pro Styrlager: Pro Pedaler: Shimano PD-M 959 Sadel: Fizik Gobi Sadelstolpe: Pro Vikt utan pedaler: 10,0 kilo

Gott om utrymme för däcken genom smart formade kedjestag.

på snabba underlag och i hög fart. Blir det stökigt och svårt får man brottas lite mer med den och eventuella misstag straffas direkt och utan pardon. Full Dynamix ställer höga krav på sin cyklist, men levererar å andra sidan allt man kan begära i form av prestanda. Den låga vikten gör cykeln särskilt accelerationsvillig uppför på hårt underlag, men i kombination med geometrin beter den sig lite stissigt om det går fort utför. Särskilt om det är slagigt och stökigt. Är det konditionscykling, xc-racing och långlopp med koll på klockan som gäller så kommer Full Dynamix Team Carbon tillfredställa många. Har du inte så bråttom finns det snällare, mindre ko m p r omisslösa alternativ att testa där ute.
Vackra former, härliga kurvor.

Kadens testar Full Dynamix Team Carbon Teknisk bedömning
Ram och framgaffel
En muffad kolfiberram med låg vikt men utan den för många kolfiberramar utmärkande komforthöjande mjukheten i höjdled. Ett frågetecken för hållbarheten men annars är det en ram för den som söker en kompromisslös xc-racing-upplevelse. Manitou Skareb Platinum är en bra tävlingsgaffel som matchar ramen, men den är mer lätt än styv. 2005 års modell har 100 millimeter slaglängd. Betyg: 4

Hjul och däck
De nya versionerna av Shimanos märkligt ekrade mountainbikehjul har styvats upp jämfört med tidigare generationer och lämnar mycket lite att önska för tävlingscyklisten. Styva, lätta och snabba. Däcken gav oss inga bekymmer på torrt underlag, men var inga favoriter i leran. Det är å andra sidan ett val man får göra. Betyg: 5

geometri
57,5 cm

105,5 cm

Övriga komponenter
Funktionella grejer från Shimanos produktlinje Pro, men sadelstolpen har en kass sadelinfästning. Finishen matchar inte riktigt ramen, gaffeln och komponentgruppen. Betyg: 3 Snittbetyg: 4,25

Leverantör: Hallman Sports 018-56 16 00 www.full-dynamix.it Cirkapris: 54 400 kronor (för alla delar löst, troligen lägre som helcykel hos butik)

Komponentgrupp
Shimanos XTR-komponenter är riktigt bra och välgjorda grejer för tävlingscyklisten. Dual control-reglagen är lite sladdriga för vår smak, men de är bara ett litet aber i sammanhanget. Betyg: 5

Kadens köp-o-meter rena rånet vä l digt dyr k ö p vä r d p r i s vä r d e tt kap
Köp-o-metern är vår bedömning av prisvärdhet utifrån kvalitet, åkegenskaper och användningsområde.

Vad betyder betygen? Se sidan 89.

82 | kadens nr 5:2005

Din cykling

test Synapse · Roubaix

Komfortrevolutionen är här!

N

är alu m i n i u m slog igenom som rammaterial för tio år sedan förknippade många materialet med stötighet, det vill säga brist på komfort. Många tillverkare tog kritiken på allvar och moderna aluminiumramar

”röret” beroende på vilken eller vilka egenskaper man vill att ramen ska ha. Det innebär bland annat att man kan göra en ram styv för accelerationer och kraftöverföring, men följsam och flexig för eliminering av stötar och vibrationer. Resultatet är cyklar som är lättare, styvare och komfortablare än någonsin. Vi har testat två racers där tillverkarna har satt fokus på just komforten. Specializeds Roubaix, som bland annat Gerolsteinerstallets cyklister har använt på gatstensloppet Paris-Roubaix, samt aluminiumpionjären Cannondales första cykel helt i kolfiber – Synapse. Komfortrevolutionen är här! kadens nr 5:2005

lider inte alls av samma hårda åkegenskaper. När kolfiber nu har slagit igenom på allvar har flera fabrikanter tagit komfortfrågan ett steg längre. För kolfiberteknologin tillåter att egenskaper byggs in i ramarna på ett helt annat sätt än vad som tidigare var möjligt med lättmetallegeringarna. Det görs, lite förenklat, genom att man kombinerar olika typer av kolfibermaterial och -vävar som appliceras i olika tjocka lager. De läggs även i olika riktningar i förhållande till

| 83

Din cykling

Test Cannondale Synapse

Njutbara fibrer för entusiasten
text och foto: paolo sangregorio

M

inns ni reklamfilmen för drycken Mer där en journalist ställer frågan: ”Will you carbonate?” och hela

men ändå betydelsefulla detaljer: de något mer avslappnade ramvinklarna, den aningen längre hjulbasen samt ett frontrör som är några millimeter högre, vilket ger en mer upprätt position på cykeln. Lämnar man geometrin kommer man till Cannondales SAVE (Synapse Active Vibration Elimination) system. Exakt hur det fungerar är inte lätt att säga men genom att använda olika sorters kolfiber (Cannondale använder fem olika sorters kolfiber i den här ramen) med olika strukturer och lägga dem i lämpliga riktningar så är meningen att det hela ska absorbera och dämpa vibrationer från underlaget. Vibrationer från väglaget orsakar betydande trötthet vid längre turer, så kan man dämpa dem borgar det förstås för att man kan hålla sig fräsch längre (de där sista milen på Vätternrundan blir kanske lite lättare). Baktriangeln är också utformad så att den ska flexa i höjdled men inte i sidled. Vidare är Synapse utrustad med ett kompaktvevparti med mindre kedjedrev. Kanske inte helt nödvändigt om man bara cyklar i Sverige, men om man tänker delta i ett Gran fondo i Italien eller kanske bara cykla en vecka på Mallorca är det ingen dum idé alls. Om man lämnar fakta och teorier, hur är den att cykla på? Jo tack, utmärkt. Jag testade cykeln under några dagar på Gran Canaria i mitten av mars. Jag måste erkänna att jag var väldigt nyfiken på hur den här nya cykeln skulle kännas jämfört med den Cannondale R800 från 1994 som jag en gång ägde. Även om jag tyckte om den cykeln på många sätt så är komfort ett av de sista orden jag skulle använda för att beskriva den. Snarare stötig. (Där fick synapserna verkligen jobba …) Men jag kunde snabbt konstatera att Cannondale verkligen har lyckats med målsättningen att kombinera komfort med prestanda. Synapsen sväljer och dämpar vibrationer från ojämnheter i vägytan på ett alldeles utmärkt sätt. Samtidigt är cykeln väldigt vridstyv och direkt. OK, det finns styvare cyklar, men jag har svårt att se vitsen med det. Här finns styvhet så att det räcker till de allra flesta. Den känns rapp och rolig att cykla på utan att vara nervös. Cykeln är mycket välbalanserad och kurvtagningen känns säker och stabil. Att susa nerför de långa backarna på Gran Canaria var en ren njutning. Att cykla uppför samma backar så tidigt på säsongen var kanske inte riktigt lika njutbart, men samtidigt är Synapsen en cykel som gärna inbjuder till klättring. Den låga vikten och kompaktvevpartiet gör att man kan övervinna de flesta branta och långa backar. Och den är som sagt tillräckligt vridstyv för att man gärna ska ställa sig upp och göra det där avgörande rycket när det brantar till som värst … Även om målet inte varit att göra en tävlingscykel så är Synapse utan tvekan en cykel som skulle gå alldeles utmärkt att tävla på. Om man bara tävlar i Sverige bör man kanske byta ut kompaktvevpartiet men annars ser vi inga problem. Det finns som sagt många kolfibercyklar där ute men Synapse tillhör utan tvekan toppskiktet.
Separata timglasformade bakgaffelstag istället för monostag som man ofta finner på kolfibercyklar.

världen håller andan för ett ögonblick. Sen kommer svaret: ”No!” och hela världen kan andas ut och jubla. På Cannondales högkvarter i Bedford, USA, har man också länge svarat med ett tydligt nej. Men så förra året, i och med Six13, blev svaret plötsligt ett nja, då favoritmaterialet aluminium fick sällskap av kolfiber. Och i år har man givit efter för trycket och släpper en ram helt i kolfiber – Synapse. Men nymodigheterna slutar inte där. Synapse är Cannondales första ram som inte är ”Handmade in the USA”. Ramen är tillverkad i Fjärran östern av ett (hemligt) företag som gör kolfiberramar för flera andra av de stora namnen. Att Cannondale nu gör en ram helt i kolfiber säger kanske mer om konsumenternas omättliga aptit på kolfiber än om Cannondales cykelfilosofi. Men man har ändå skridit till verket med en hel del egna idéer i bagaget. ”Det finns många kolfibercyklar där ute” sa Cannondales vd Matt Mannely, ”men ingen som verkligen förenar både prestanda och komfort i en fulländad åkupplevelse”. Nå, nu finns det en hel del utmärkta kolfibercyklar där ute, men vi lämnar dem för tillfället och koncentrerar oss på vad Cannondale har presterat. Synapse är ingen ren tävlingscykel utan riktar sig mer till alla de cykelentusiaster som deltar i olika Gran fondo-lopp på kontinenten, Century rides i USA eller varför inte i vår egen Vätternrunda. Det är helt klart en växande grupp som trots att de inte tävlar på elitnivå lägger ner mycket tid och pengar på sin cykling. De är amatörer i ordets rätta bemärkelse: människor som älskar att cykla – gärna långt och länge. Till att börja med har Synapsen en lite ”mjukare” geometri än en ren tävlingscykel. Det rör sig om små

84 | kadens nr 5:2005

fakta

c a n n o n dale synapse
Storlek: 58 Ram: Synapse, kolfiber, Si BB Framgaffel: Synapse +, kolfiber Framväxel: Shimano Dura Ace Bakväxel: Shimano Dura Ace Växelreglage: Shimano Dura Ace Bromsar: Shimano Dura Ace Vevlager: Cannondale Hollowgram Si Vevparti: Cannondale Si kolfiber, 36/50T Kassett: Shimano Dura Ace, 12-25T , tiodelat Hjul: Mavic Ksyrium SL Däck: Hutchinson Fusion comp 700 x 23c Styre: FSA K-Wing kolfiber Styrstam: Time Monolink Carbon Styrlager: FSA OrbitCarbon integrerat Pedaler: Sadel: Fi'zi:k Aliante Gamma Sadelstolpe: USE Alien Cyclops Carbon, Vikt hel cykel utan pedaler: 7,1 kilo

Om dekoren är snygg eller inte låter vi vara osagt. Men däremot stör det os s att den i så hög grad kamoufle rar cykelns ganska särpräglade och skönt svängiga former. Sen hjälper det ju inte direkt till att fotografen valde en sån rörig bakgrund … Ramen finns även i Blått / v i tt/svart och matt s v a rt.

Styret som vi misstänker fick Danilo di Luca att byta stall …

Supersize me!

Aerodynamiskt sadelrör.

Kadens testar Cannondale Synapse Teknisk bedömning
Ram och framgaffel
En lätt, styv och komfortabel ram – vad mer kan man begära? Där finns också mycket fina detaljer, som det aerodynamiska sadelröret och de förstärkta gaffeländarna helt i kolfiber Betyg: 5

Hjul och däck
Mavics Ksyrium-hjul torde inte göra någon besviken. Betyg: 4

geometri
57 cm

Övriga komponenter
Det enda vi inte tyckte om på den här cykeln var styret som kritiserades redan när vi testade Six13. Så länge man håller upptill är det skönt, men det är hopplöst när man ska ner i bocken. Den breda överdelen på styret slår emot underarmarna så fort man ställer sig upp för en spurt. Dessutom är bocken för kort enligt vår smak. På vår testcykel satt det en Arione-sadel och inte Aliante som den kommer att säljas med. Betyg: 4 Snittbetyg: 4,5
101 cm

Komponentgrupp
Shimano Dura Ace behöver vi inte säga så mycket om. Den kostar en del men den fungerar utmärkt. Vevpartiet är Cannondales egna Si kolfiber. Enligt Cannondale är det 11 gram lättare än Dura Ace och lika styvt. Intressant att notera är dock att Cannondales vevparti i aluminium, Si Hollowgram är hela 85 gram lättare och 10 procent styvare. Men visst ja, det är ju kolfiber vi vill ha … Betyg: 5

Leverantör: Cannondale Europe +41 61 487 93 80, www.cannondale.com Cirkapris: 47.990 kronor. Finns även med Campagnolo Record och Hyperon kolfiberhjul för 70.990 kronor samt med Ultegra för 29.990 kronor.

Kadens köp-o-meter rena rånet vä l digt dyr k ö p vä r d p r i s vä r d e tt kap
Köp-o-metern är vår bedömning av prisvärdhet utifrån kvalitet, åkegenskaper och användningsområde.

kadens nr 5:2005

| 85

Din cykling

Test Specialized Roubaix

Gummikuddar i ramen
text och foto: david elmfeldt

En extremt komfortabel cykel för dig som kör 5–6 timmarspass med 1 000 höjdmeter klättring på dåliga vägar. Eller tävlar på gatsten i Paris-Roubaix. Så såg kravbilden ut när Specialized tog fram sin kolfiberracer Roubaix.
– Har jag punka? är min första tanke när jag rullar ut på den gropiga vägen på den franska landsbygden. Jag tittar ner på bakhjulet och gör de där klassiska småhoppen på sadeln för att visuellt försöka bekräfta vad jag känner. Men nej, ingen punka. Jag rullar vidare och efter ett par kilometer så har känslan blivit ett normaltillstånd. Vi har åkt ner till Frankrike för att testa Specializeds komfortcykel Roubaix, gjord för att vara både lätt och bekväm. Eller som produktutvecklaren säger när han presenterar den för oss journalister: – Detta är cykeln för dig som cyklar 5–6 timmarsrundor och under passet klättrar över en topp på 1 000 höjdmeter, vänder och kör hem. Allt på dåliga vägar. I mina öron låter detta som ett lite väl extremt pass, jag nöjer mig med säljpitchen – lätt racinghoj som är extra bekväm. Konceptet går, enkelt sagt, ut på att Specialized tagit små kuddar av gummi och placerat ut dem i ramen för att minimera skakningar och vibrationer som tröttar ut kroppen. Man har tagit en kolfiberram och sedan via avancerad materialteknik räknat fram var på ramen man skall placera dessa gummikuddar. Inte helt ologiskt så blev det på framgaffeln, i baktriangelns rör, i sadelstolpen och styret (om man köper komplett cykel). Det svåra var snarare att räkna ut

vilket gummimaterial som skulle användas och dess exakta placeringar. Allra svårast var det nog att hitta på ett coolt namn, och namnet blev Zertz vilket numera är en patenterad teknologi. Zertz skall vara slitstarkt, men framförallt ska det suga upp skakningarna. Enligt Specializeds labbmätningar så plockar konstruktionen upp 80 procent av skakningarna från bakaxeln innan vibrationerna når sadeln. Kanske var det därför jag trodde att jag hade punka? Dessa vibrationsdämpande kuddar har alltså applicerats på en kolfiberram, en ram som enligt Specialized har 200 väl definerade punkter. Varenda en av dessa punkter kräver, beroende på var de sitter, sina egna kolfibertyper, fiberriktningar, vinklar och materialtjocklek. Allt för att optimera vikten i relation till funktion och inte minst handlar det om hur pass kraschtålig ramen skall vara. Ramen är vad Specialized kallar en 3-monocoquekonstruktion, där framtriangel, kedjestaget och sadelstagen är varsin monocoquetillverkad del. Delarna limmas sedan ihop och nya lager av kolfiber läggs över fogarna. Denna process är så pass tidskrävande att man bara hinner göra tio ramar per dag av respektive storlek. Paris-Roubaix (som gick av stapeln dagen efter). Men när vi rullar in på det första pavéavsnittet så kunde inte allt Zertzgummi i världen hjälpa till. Jag blev livrädd av de sanslösa skakningarna och de stora glappen mellan gatstenarna, liksom vattenpölarna. Dessutom gled man hela tiden ner från den lite jämnare mitten mot de hala kanterna. Så det gick saktare och saktare och det blev skakigare och skakigare, och det var inte 200 meter, det var tre kilometer! Och det var det första av sex avsnitt vi skulle köra. Hjälp! Efter att ha fått tips om att försöka hålla farten uppe genom hårt tryck på ganska tunga växlar och att hålla händerna uppe på styret så gick det lättare. Men när det kom en nerförsbacke och det skakade så mycket att jag inte vågade flytta händerna ner till bromsarna var det dags att bara bita ihop och styra, vilket för övrigt är svårt när det skakar så ögonen blir tårfyllda. Att cyklister tävlar på detta underlag är verkligen imponerande. Lite extracoolt är det att helt plötsligt bli omkörd av teamen som ligger ute och tränar inför tävlingen. Lotto-Davitamon stannar och snackar, medan Discovery Channelteamet snabbt susar förbi.
Här ser man Zertz-kuddarna i sadelstaget.

Första intrycken
Första intrycket är ju alltid visuellt och i våra ögon så ser denna cykel bra ut, den har en snabb och racig profil. Går man närmare så ser man de långsmala Zertzkuddarna, lite diagonalt placerade i förhållande till ramrörets längdriktning. Kolfiberväven har en tät struktur som är väldigt snygg rent visuell. Testcykeln är utrustad med full Campagnolo Record-grupp och Mavic Ksyrium-hjul och det är inte mycket att snacka om när det gäller funktionen. Det är som väntat tipp-topp. Efter en första tvåtimmarstur så var det dags för elddopet, nämligen att köra vissa av gatstensvägarna, pavéavsnitten, på

Att kalva
På tillbakavägen gjorde den jämna asfalten att vi blev som kalvar på grönbete och vi hetsade varandra till hårdkörning. Och cykeln var inte motvillig, den gillar

86 | kadens nr 5:2005

fakta

specialized roubaix
Storlek: 56 Ram: kolfiber, high-modulus m. Zertz Framgaffel: full kolfiber, m. Zertz Framväxel: Campagnolo Record Bakväxel: Campagnolo Record Växelreglage: Campagnolo Record Bromsar: Campagnolo Record Vevlager: Campagnolo Record Vevparti: Campagnolo Record, 172,5 mm 53/39 Kassett: Campagnolo Record, 12-23, tiodelad Hjul: Mavic Ksyrium Däck: S-Works All Condition 700 x 23 mm Styre: Specialized S-Works, kolfiber Styrstam: Specialized S-works, kolfiber Styrlager: Specialized Mindset, 1 1/8 tum Pedaler: Sadel: Specialized Body Geometry Alias Sadelstolpe: Specialized Pavé, kolfiber m. Zertz

Finn tre gummikuddar. (Obs, denna cykel är inte identisk med testcykelns specifikation.

att åka fort. Roubaixen svarar fint och dess låga vikt (ramen väger 1025 gram i storlek 56 enligt Specialized) gör att den är skön att mata på med. Det känns inte som om Zertz skulle ha någon negativ inverkan i form av effektförlust när det gäller att bomba på. Däremot är det intiala klippet i en spurtökning något trögt. Visst har Specialized byggt en styv cykel, men det är nog ändå inte den optimala spurtmaskinen. Men det är den ju inte tänkt att vara heller – frasen ”5–6 timmar och 1 000 höjdmeter på dåliga vägar” säger kanske vad den här cykeln är bäst på. Specialized Roubaix är en cykel som

passar de flesta med ambitioner att cykla länge och mycket. Från heta tävlingsåkare till de som hellre njuter av långpass eller långa, långa tävlingar. Just den här ramen med Zertz-sadelstolpen användes för övrigt av Team Gerolsteiner under Paris-Roubaix. Så ska du köra gatsten är den också ett gott val. Och nej, jag hade ingen punka, det var tydligen någon tekniker som byggt en smart ram. Jag rullar vidare och efter ett par kilometer så uppfattar jag inte vibrationsdämpningen lika tydligt längre. Men med största sannolikhet är den kvar.

Kadens testar Specialized Roubaix Teknisk bedömning
Ram och framgaffel
En mycket lätt och styv ram och gaffel, som ändå är bekväm tack vare dämpningstekniken Zertz. Inte superrapp i geometrin däremot. Betyg: 4

geometri
56,5 cm

Hjul och däck
Däcken var väl inte idealiska för ett pass på pavé, då de hade karaktären av slicks, men annars så levererar de. Mavics Ksyrium-hjul är sköna och rullar lätt. Betyg: 4
101 cm

Övriga komponenter
Kolfiber, kolfiber och idel kolfiber från Specialized. Betyg: 5 Teknisk bedömning: snitt 4,5

Komponentgrupp
High-endutrustningen från Campagnolos Recordgrupp gör att det inte finns något att klaga på, den fungerade klanderfritt. Betyg: 5

Leverantör: Grahns 0141-20 92 00 www.specialized.com Cirkapris: 28.000 kronor med Shimano 105-utrustning och enklare specifikation, däremot samma ram och gaffel. Testvarianten säljs inte i Sverige (se www.grahns.se för mer information).

kadens nr 5:2005

| 87

Din cykling

Minitester

Tufo C CX-1 – Tubdäck för mountainbike
Tubdäck är på sätt och vis ursprungsdäcken för tävlingscyklister på landsväg. Även inom mountainbike har tubdäck förekommit, redan i slutet på 1980talet lanserade bland andra Hutchinson tubdäck för mountainbike som liksom landsvägsditona skulle limmas på fälgen. Av förklarliga skäl blev det ingen succé och däcken försvann snabbt från marknaden. Det var helt enkelt för dyrt och opraktiskt och konsumenterna tyckte tydligen att dessa nackdelar övervägde tubdäckens fördelar i form av minskad risk för genomslagspunkteringar och lägre roterande vikt. Sedan dess har kanttrådsdäck varit standard i mountainbikeindustrin. På senare år har slanglösa däck för kanttrådsfälgar lanserats, och även om dessa har en del fördelar gemensamma med tubdäck så ska de båda sorterna inte förväxlas. I år rapporteras däremot en återkomst för limmade tubdäck. På världscupen i XC har flera stall kört med limmade tubdäck från Dugast, som dessutom har en utbytbar slitbana. Väl avancerat för den genomsnittliga motionären kanske. Nu kommer däremot en intressant lösning från tjeckiska Tufo – riktiga tubdäck för mountainbike. Dessa däck har en helt insydd slang, men limmas inte på en tubdäcksfälg utan sitter med kanttråd fast på en vanlig kanttrådsfälg. Vinsten är ett däck som man i princip inte kan få genomslagspunktering på. Det gör att man kan köra med lägre däckstryck och därmed få bättre grepp. För tävlingscyklister är också det faktum att man kan fortsätta köra trots punktering, alltså utan luft i däcket, förstås intressant. Den möjligheten kan avgöra en hel tävling (till exempel proffs-VM på landsväg i Colombia 1995). Detta är möjligt eftersom däcket sitter kvar på fälgen även utan luft i det, medan ett kanttrådsdäck bara hålls kvar så länge lufttrycket håller det på plats. En tredje vinst är att konstruktionen även tillåter högre däckstryck än kanttrådsdäck, upp till 6 bar, vilket innebär lägre rullmotstånd på hårt, jämnt underlag. Nackdelarna är förstås som med tidigare tubdäckslösningar. Får man en punktering (och inte vill slakta fälgen) så måste man byta hela däcket. Det är dyrt och opraktiskt eftersom ett helt reservdäck är otympligt att släpa runt på. Visserligen har Tufo en punkteringsspray som ska täta små hål upp till 2 millimeter, men om man får stora skärsår så räcker inte den till.

Met Stradivarius II – stadig uppföljare
Met Stradivarius har länge varit en av de mest populära landsvägshjälmarna. Uppföljaren Stradivarius II har ett helt nytt formspråk och några intressanta lösningar. Hjälmen kunde redan i fjol ses på bland andra Rebellin och i år åker cyklisterna i proffslagen Liberty Seguros, Gerolsteiner och Saunier Duval med modellen. Den bakre delen av hjälmen påminner om den tidigare versionen, men fronten och formen är nästan helt ny. Utmärkande är det stora, höga luftintaget på frontens mitt, liksom de stora, långa öppningarna på sidan av hjälmen som släpper in mycket luft (och insekter). Den främre del som sitter över pannan sticker också ut ganska mycket, men det upplevs inte synbegränsande på cykeln. En fiffig detalj är att Met har dragit ut hakbandens infästning till sidan av hjälmen, så att banden kommer ut från huvudet. Det gör att vindbruset reduceras något, hjälmen blir lite tystare. Passformen är tajt för att vara den största storleken och känns väl liten för att vara storleken 57–61 centimeter. Bortsett från det är Stradivarius II en luftig hjälm med hög finish och en stadig passform. Den är inmold-gjuten, har 17 ventiler och en vikt på 310 gram. Cirkapris: 1195 kronor Leverantör: Cycleurope www.met-helmets.com Betyg: 4 Köp-o-Meter: Köpvärd

Tufo C CX-1 är ett semislickdäck med en slitbana gjord för snabb cross country på torrt underlag. Det är mycket lättrullande på hårt underlag med maximalt däckstryck, så det är ett perfekt långloppsdäck på rätt bana i rätt väderlek. I lera och på hala rötter är det långt ifrån idealiskt och klarar sig ungefär lika dåligt som däck av den här typen brukar göra.

Dimensionen är raciga 26 x 1,95” och ett däck väger 600 gram. Cirkapris: 595 kronor Leverantör: JVR Velociped 04218 57 21 www.tufo.com Betyg: 4 Köp-o-Meter: Köpvärd

88 | kadens nr 5:2005

Pedros Ice Wax – vaxad kedja
Pedros Ice Wax, en sorts flytande vax för kedjan, är en bra produkt. På papperet. Tanken är att vaxet helt ska ersätta kedjeoljan och istället erbjuda fullgod smörjning utan kladd och nedsmutsning. Ice Wax ska appliceras rikligt på en avfettad, ren och torr kedja. Produkten har även viss rengörande effekt. Så när man väl har gått igenom hela proceduren med avfettning, rengörning, torkning och dubbla lager vax, som dessutom gnuggats in med en liten tandborste länk för länk, så ser kedjan riktigt fräsch ut. Ren och blank och torr utanpå, precis som man vill ha det. Och när man cyklar med den så är den dessutom riktigt tyst – i en timme. Sen börjar det gnissla och låta förfärligt illa. Hem igen för en ny procedur, steg för steg, noggrant följandes instruktionerna. Men samma visa – gnissel efter bara någon timmas cykling i torrt och fint väder. Vi vågar inte tänka på vad lite regn och lera hade gjort med kedjan. Ice Wax smörjer och räcker ungefär lika länge som vatten. Nej, vi skojar inte. Så vill du lägga extra mycket tid på att meka med kedjan, helst ändå inte cykla mer än en timme (och vaxa kedjan igen efteråt) och köpa nytt kedjevax stup i kvarten eftersom det går åt så mycket varje gång – då är Pedros Ice Wax en bra produkt. Låter det inte lockande? Satsa på en bra kedjeolja istället. Cirkapris: 50 kronor (60 ml) Leverantör: Helmet Sweden AB 0346-12 522 www.pedros.com Betyg: 1 Köp-o-Meter: Väldigt dyr

b e tygen – så fu n kar de t
Vi sätter betyg på en testad cykels eller produkts tekniska kvaliteter. Betyget är inte relaterat till priset utan prisvärdheten bedöms separat i vår Köp-o-Meter. Dessutom gör vi en subjektiv bedömning av testade cyklars egenskaper, som inte betygsätts.

Cefar Easy – elektrisk smärtlindring
Cefar Easy är en elektrisk stimulator som använder sig av elektriska signaler, TENS (Transkutan elektrisk nervstimulering) för att blockera smärtsignalerna som nerverna skickar till hjärnan. Den är framtagen för att ge smärtlindring för rygg, nacke och skuldra – områden som är särskilt utsatta på cyklister och som många också får problem med, särskilt i början av säsongen. Smärtlindringen är enligt Cefar som mest effektiv under själva behandlingen men kan också ha effekt efter att programmet avslutats. De olika smärtlindrings- och massageprogrammen ökar cirkulationen och minskar spänningen i muskeln. Cefar Easy heter vad den är – det är verkligen föredömligt enkelt att använda och förstå de olika funktionerna. Känslan vid massage och smärtlindring är ett väldigt lokalt pirrande och pulserande som upplevs behagligt och skönt. Det var svårt att bedöma någon långvarig effekt, men som alternativ till klassisk massage och som självvård vid behov är Cefar Easy en apparat som ganska många onda cykelryggar skulle ha nytta av. Cirkapris: 990 kronor Leverantör: Cefar Medical AB 046-38 40 50 www.cefar.se Betyg: 4 Köp-o-Meter: Prisvärd

Det här betyder betygen: 1. Dålig – i princip värdelös. 2. Okej – enkel men funktionell. 3. Bra – duglig och kompetent. 4. Jättebra – högklassig. 5. Super – bäst just nu. Det här betyder Köp-o-Metern: Rena rånet – spara dina pengar. Väldigt dyr – väl mycket pengar. Köpvärd – en rimlig prisnivå. Prisvärd – väl värd pengarna. Ett kap – slå till direkt.

kadens nr 5:2005

| 89

Din cykling

Mekning

text: s t e fan larsén foto: david elmfeldt

Få tyst på knaket
Knakljud kommer oftast från vevpartiet men kan bero på en mängd olika saker. Så här får du tyst på cykeln. Gör en sak i taget och testa mellan varje ingrepp. Fortsätt steg för steg om knaket inte försvinner.

Det här behöver du:
Insexnycklar Pedalnyckel, 15 mm PU eller 8 mm insex Vevarmsavdragare Vevlagerverktyg Mothåll klingbultar Skiftnyckel eller (lång) fast nyckel Fett Kedjeolja Trasa

1. Börja med att smörja kontaktytan mellan kloss och pedal med en tunn, syntetisk kedjeolja. Ta gärna loss klossarna från skorna också och lägg en tunn hinna fett mellan kloss och sko. Glöm inte att fetta in gängorna till skruvarna innan du drar fast klossen i skon igen, så slipper du såga loss dem nästa gång.

2. Kontrolldra alla skruvar på pedalen. Både de som sköter utlösningsmekanismen och de som håller ihop pedalkroppen.

4. Kontrolldra också muttern som håller fast pedalkroppen på pedalaxeln. Känn på axeln så att lagren inte glappar eller kärvar. Om du behöver serva lagren så skaffa dig en sprängskiss från tillverkaren innan du plockar isär dem, det kan vara många små kulor i en pedal...

5. Fetta in pedalaxelns gängor ordentligt innan du drar fast pedalen i vevarmen igen. Tänk på att höger pedal är högergängad och vänster pedal är vänstergängad, den dras alltså åt moturs.

6. Kontrolldra alla klingbultar. Först de som håller fast stora-

och mellanklingan. Du behöver eventuellt ett mothåll för att förhindra att muttern roterar med på baksidan. Kolla även 3. Kontrollera att pedalerna sitter ordentligt fastdragna i vevarmarna. Lossa dem för säkerhets skull och kontrollera lager och gängor. Vänster pedal lossas medurs, höger pedal moturs. klingbultarna till minsta klingan fram. Alla klingbultar ska sitta hårt och fast, men var försiktig så du inte drar sönder dem.

90 | kadens nr 5:2005

7. Kontrolldra vevarmsbultarna. Sitter de löst så kan det vara orsaken till knaket. Försvinner ljudet inte så är det bara att demontera vevlagret. Lossa först båda vevarmsbultarna och ta bort dem samt eventuella brickor.

9 . Skruva av vevlagret med det verktyg som krävs för just ditt vevlager (fråga på en cykelaffär om du tvekar). På ett vevlager med italiensk gänga (M36x24) är båda vevlagerskålarna högergängade och dras av moturs. På ett vevlager med engelsk gänga (1.37x24) är vänsterskålen högergängad och högerskålen vänstergängad – den dras då av medurs. Använd en långskaftad nyckel till ditt vevlagerverktyg så du får tillräcklig hävkraft. Skruva ut högerskålen först, lossa lite på vänsterskålen om det går trögt.

10. Gör rent vevlagret och skålarna både in- och utvändigt. Gör även rent vevlagerhusets gängor i ramen. Fetta sedan in alla gängor, samt vevlagerskålarna invändigt där de har kontakt med vevlagerkroppen. Montera tillbaka allt och dra åt skålarna i ra8. Skruva in en vevarmsavdragare, se till att du har rätt modell för ditt vevparti och vevlager. Skruva in den större, främre delen först och dra åt den ordentligt – detta är mycket viktigt eftersom vevarmens gängor kan skadas annars. Skruva därefter in den mindre, bakre delen i den större så att vevarmen dras av från vevaxeln. Ta av vevarmarna från axeln och rengör dem. men ordentligt. Lägg en tunn hinna fett på axeln där vevarmen ska sitta och montera vevarmarna på vevaxeln. Dra åt vevarmsbultarna ordentligt. kadens nr 5:2005

| 91

Prolog

Lysande pedal
p e dalite är en pedal med belysning som genererar sin egen energi. Den driver tre lysdiodlampor i pedalen; vitt framåt, rött bakåt och gult åt sidan. Pedalerna är helt automatiska och har dessutom en energilagringsfunktion som håller lamporna tända 12 minuter efter att du slutat trampa. De kostar cirka 670 kronor paret på Pedalites egen site. Till 2006 planerar man att släppa en SPD-modell också. Mer info: www.bikehemavan.se mer sommarcykling! Nu kan man ta liften upp på berget i Hemavan också och cykla utför. Det är Bike Hemavan, ett gäng cykelentusiaster i föreningen Aktiv Ungdom som färdigställt stigar, grusvägar och leder för utförsåkning och cross country-cykling. De har också tagit fram en särskild karta över alla utmärkta leder. Det går att hyra cyklar och service finns på plats.

Cykelprojekt i Hemavan

r ät t e l s e ! I testet av racercyklar i juninumret av Cykeltidningen påstod vi att Cube är ett märke
www.pedalite.com Källa: www.smartstuff.se som satsar på försäljning av sina cyklar över internet i Tyskland. Det var fel, Cube säljs bara i cykelaffärer, låter Cube-folket hälsa. Vi ber om ursäkt.

Banta med Touren
chris carmichael, Lance Armstrongs coach uppger att Armstrong och hans lagkamrater i Discovery Channel konsumerar mellan 6500 och 7000 kalorier (kcal) varje dag under Tour de France. Totalt förbränner samtliga Tour-cyklister cirka två miljoner kalorier under loppet – vilket motsvarar 15267 bananer eller 8695 PowerBars. Hoppas de fick riktig mat också.

Världscup i Vårgårda 2006
vå r g å r da cykelklubb blir nästan helt säkert värdar för en världs-

Lances sista cykel – Madone SSLx
den sista Touren körde Lance på denna cykel, en Trek Madone SSLx som är en utveckling av den hyperlätta OCLV 55 Carbon Madone SSL. Enligt Trek var de tvungna att addera vikt på Lances cyklar för att de inte skulle bli underkända på Touren (minimivikten är 6,8 kilo). På SSLx har man adderat ett nytt kompositmaterial i OCLV-familjen – OCLV Boron – och man kunde därmed bygga en 15 procent styvare, men ändå lättare ram.

cupdeltävling på damsidan, meddelar Internationella Cykelunionen. Det är Scandinavian Open som alltså troligen ingår i världscupen för damer 2006. – Vi är uppe bland molnen och svävar. Vi har arbetat mycket hårt och att få detta besked är fantastiskt, säger tävlingsledaren Hans Jönsson. Detta skulle betyda att Sverige för första gången i cykelhistorien får en deltävling i världscupen på landsväg, damer och herrar inräknat. Beslutet blir officiellt spikat 21 september i samband med landsvägs-VM i Madrid. Mer info: www.vargardacykel.se

8 | kadens nr 5:2005

Pedaltävlingen

så många namn, så många modeller och så bra motiveringar. Vår pedaltävling är avgjord. Vi bad er om de snyggaste, respektive fulaste cykelnamnen och modellnamnen och ni visste besked. Vinnaren med den bästa motiveringen vann ett par Shimano PD-A520-pedaler. Här kommer hans förslag och några andra fina och fula namn.

Vinnaren (bästa motiveringen):
Världens fulaste namn på en cykel: Förut tillverkades det en cykel i Vetlanda som hette Uranus. Och tja, vad kan man säga? Man undrar vem som klämde fram idén till det namnet? Jens Blomqvist

FLER FÖRSLAG Fulaste namnet:
Felt Epo Motivering: överflödig! Gunnar Motivering: Vem vill ha en cykel med namnet Gunnar, finns det en damvariant med namnet Greta? Motobecane Motivering: för att det låter knäppt både om det uttalas på svenska: motobekane, eller på originalspråket franska: "motobekann". Namnet smutsas också av att det alltid står Motobecane på de cyklar man hittar bortglömda och punkterade i källaren med trasiga wirehöljen och blekt lack. Specialized Roubaix Motivering: Sedan Bäckstedts seger i fjol överflödigt att motivera! De Rosa Motivering: Underbart italienskt och fjolligt som associerar till rakade ben och lukt av liniment. Inte så viktigt att cykla fort, viktigare att synas och att cykla snyggt.

Snyggaste namnet:
Avanti Motivering: Underbart om det uttalas på italienska. Det betyder framåt och det är ju just det vi cyklister vill: Framåt!

Prolog
Nytt timrekord av tjeck
det tjeckiska proffset Ondrej Sosenka, som kör för Acqua e Sapone, har slagit Chris Boardmans timrekord från 2000. Den 19 juli cyklade den 29 år gamla tjecken 259 meter längre än Boardman på velodromen i Moskva, totalt 49,700 kilometer på en timme. Rekordet är ”The athlete´s hour record”, som körs med en vanlig banfalu ck o c h Svenska Cykelförbundet är arrangörer av Svenska cykeldagarna 2005, helgen 26-27 november, ett jättearrangemang för alla cyklister och cykelintresserade. Bland annat omfattar det Sveriges största cykelmässa 2005. Över fyrtio utställare kommer att närvara – butiker, grossister, arrangörer och idrottsskolor kommer att presentera sina produkter, tävlingar och program inför 2006. De båda dagarna kommer att vara fullspäckade med aktiviteter och lördagseftermiddagen avslutas med en cykelcrosstävling för herroch damelit. På kvällen blir det festligheter i form av Cykelgalan. - Det har varit ett stort intresse för galakvällen och vi är i full gång med att distribuera biljetter till de som beställt. Extra kul är det att klubbar runt om i landet insett vikten av att bjuda med sina klubbs p o rts miniket från Samsung är en digital kamera för både fotografering och videofilmning. Den externa kameralinsen kan fästas på cykeln med ett kardborreband och ska tåla tuffa tag. Sports Miniket har både kamera och video samt mp3-spelare, röstminne, flashminne och webcam och är så liten att den ryms i handflatan. Den klarar att spela in 60 minuter video eller lagra 240 mp3-låtar. Med 1GB kostar den cirka 8500 kronor. Vikt 145 gram. Så nu är det bara att spela in favoritrundorna inför vinterns trainersessioner inomhus och fortsätta njuta av sommarcyklingen. www.samsung.se den nya skivbromsen Black Box från Avid har setts på bland andra olympiska mästaren Julien Absalons och på nykorade långloppsvärldsmästaren Thomas Frischkneckts cyklar under säsongen och kommer troligen lanseras under hösten. Snygg som attans. sponsorer till kvällen, en gest som definitivt gagnar klubbarnas framtida sponsorsamarbeten, säger arrangören och initiativtagaren Björn Stenberg från Falu CK. Ett annat viktigt inslag under Svenska cykeldagarna är Cykeltinget, svensk cykelsports egna forum. - Det finns oerhört mycket som vi kan förbättra genom att träffas och diskutera svensk cykelsport. Både ungdomar och våra proffs får dessutom tycka till i egna forum, vilket kommer ge oss många kreativa idéer om hur vi ska möta framtiden, fortsätter Björn och avslutar med en uppmaning: – Ungdomar, det är ni som är framtiden. Så ta chansen att vara med och påverka den! Mer info: www.faluck.com/cykeldagarna.htm cykel utan några särskilda aerodynamiska tillbehör. Det finns också ett ”absolut” timrekord där en aerodynamisk sittposition, rena tempocyklar och alla snabba tillbehör är tillåtna. Det sistnämnda innehas fortfarande av Boardman, 1996 cyklade han 56,375 kilometer på en timme. Sosenka använde bland annat ett 3,2 kilo tungt hjul och 190 millimeters vevar. Cykeln vägde totalt 9,8 kilo vilket är mycket i sammanhanget (Eddy Merckx över 30 år gamla timrekord sattes på en cykel som vägde drygt fem kilo). Skälet till att använda det tunga hjulet var att det skulle ge ett bättre moment när Sosenka väl fått upp farten, uppger Cyclingnews.com.

Succé i förskott för Svenska cykeldagarna?

Skapa egen cykelfilm

Avid Juicy Black Box

10 | kadens nr 5:2005

Prolog

Tävling – vinn Lance Armstrongs guldhjälm!
atmos lone star 6 gold edition togs fram i begränsad upplaga för att fira Lance Armstrongs sex Tour-segrar. Den har 26 lufthål och bygger på ett innerskal i kolfiber och är Giros finaste landsvägshjälm, som förstås även Lance själv använder. Vi har fått en hjälm i storlek medium (55-59) av Hallman Sports som vi nu lottar ut till den lyckliga läsare som svarar rätt på vår fråga: Hur många Tour de France har Lance Armstrong vunnit? Skicka ett vykort med ditt svar till Cykeltidningen Kadens, Springtime Publishing AB, Box 22559, 104 22 Stockholm eller maila svaret till redaktion@kadens.se – märk vykortet/mailet med ”Hjälmtävling”. Vi behöver ditt svar senast den 22 september! Vinnaren publiceras i nummer 6, ute 18 oktober. s ö n dagen den 18 september 2005 går 08XC av stapeln. Långa banan går från Arlanda till Stockholm och är 120 kilometer. I år lanseras också en kortare bana för motionärer, på 70 kilometer, med start vid Domarudden i Åkersberga. Banorna är rätt enkla eftersom Roslagen inte har några större berg eller backar, däremot blir det en hel del stigar och traktorvägar. Sista delen av loppet går uteslutande i parkoch skogsmiljö på Norra Djurgården och avslutas på Stockholms Stadion. Mountainbikeeliten kör på cirka 4 timmar. Starten för långa banan går 10.00 och för korta banan 13.00. Anmälan görs på www.08xc.se eller direkt över disk på Cykloteket, Norra Stationsgatan 77–79, Stockholm. Passa på, snart är det vinter igen.

08XC nu med korta 08XC

Åre Mountain Mayhem och Kadens utlyser fototävling!

v
12 | kadens nr 5:2005

ar du på may h e m ? Tog du en riktigt bra bild? Skicka i så fall in den till oss senast den 22 september så är du med i vår fototävling. Kadens redaktion och Åre Mayhem-arrangö-

rerna väljer ut de bästa bilderna som publiceras i nummer 6, ute den 18 oktober. Sedan får läsarna rösta! Skicka bilderna på papperskopia eller CD till Cykeltidningen Kadens, Springtime Publishing AB, Box 22559, 104 22 Stockholm eller till redaktion@kadens.se (obs max 4 MB) och märk den med ”Fototävling”. Vi kan tyvärr inte ta ansvar för inskickade bilder så se till att spara originalet. Lycka till!

Prolog
Shimanos budgetgrupper omgjorda
s h i m a n o s budgetprestandagrupp 105 kommer också den i en ny version efter att Dura Ace och Ultegra tidigare har gjorts om fullständigt. Den största skillnaden mot tidigare är förstås att gruppen nu blir 10delad, samt att vevpartiet får utvändigt placerade vevlager och en integrerad vevaxel i höger vevarm. Just det nya Hollowtech II-vevpartiet är en bidragande orsak till att totalvikten blir lägre än hos den föregående 9-delade gruppens. Vevpartiet finns även i en treo a k l e y s nya damklocka Jury är en slankare version av Judge och finns med armband i rostfritt eller läder. Snygg? Döm själva. Cirkapris: 6 400 kronor www.oakley.com Tel:00 800 625 539 00
105:an. Ergonomiska reglage och smart vevparti.

Tjejjuryn

delad version. Andra förbättringar är ett par mer ergonomiska växelhandtag, slitstarkare och mer lättjusterade bromsar samt bättre tätningar i naven. Även mountainbikebudgetgruppen Deore får samma, nya tekniska lösningar som har introducerats på LX, XT och XTR tidigare. Det innebär bland annat Dual control-reglage med omvänd bakväxelfjäder för hydrauliska skivbromsar eller mekaniska v-bromsar eller skivbromsar. Vevpartiet finns med två utväxlingar med ett 48-36-26 alternativ för den som kör hybrid till exempel. Vevarna är Hollowtech med Octalink-

Okee stadscyklar
okee bikes är ett nytt svenskt märke som gör stadscyklar i en klassisk dansk/holländsk-tradition. Enkla stålramar, minimalistisk form (och funktion) och ett hyfsat pris har gjort cykeln poppis. Så poppis att den första sändningen har sålt slut, nya cyklar väntas in till nästa säsong då man även lanserar en tjejram. Cirkapris: 3 600 kronor www.okee.se
Deore. Med centerlockskivor i 160, 180 eller 203 millimeter. Hydrauliska eller mekaniska skivbromsar?

vevlager. De hydrauliska skivbromsarna kommer med skivor i 160, 180 och 203 millimeters diameter och själva bromsoket är självcentrerande. Naven har fått bättre tätningar och finns för både center lock-skivor och sexbults. Dessutom kommer vanliga Rapidfire Plus-växelreglage, en "normal" bakväxel samt separata bromshandtag för bromsarna att finnas som alternativ. www.shimano.com

14 | kadens nr 5:2005

Anna Enocsson utmanar i världscupen
L å n g l o p p s p e c i a l i s t e n Anna Enocsson i tyska proffslaget Ghost utmanar i långloppsvärldscupen. Inför de två sista deltävlingarna i oktober ligger Anna trea sammanlagt och har god chans att vinna världscupen totalt. Detta efter hennes båda segrar i långloppen Salzkammergut Trophy. 101 kilometer långt och med en höjdskillnad på 3 648 höjdmeter, samt i Falun (läs artikeln på sidan 38.) Anna har dessutom en tredje- och en fjärdeplats på världscupen i år. Hon ligger bara 85 poäng efter ledande Daniela Louis från Schweiz. På VM i långlopp i Lillehammer, Norge (Birkebeinern) blev Anna fyra efter vinnaren och hemmaåkaren Gunn Rita Dahle. buzz-kill harmonic Dampers är en innovation som kommer från motorcykelbranschen. Det är en styrändsplugg som ska reducera tröttande vibrationer i styret och har använts på Discovery Channels tävlingscyklar. Vibrationsdämparna fungerar så att en upphängd, isolerad vikt i ett elastomernät i styränden fördröjer de svängningar som uppstår i styret och i princip eliminerar vibrationerna. www.bontrager.com

Konstigaste innovationen

text: kalle bern

foto: egil borgne o c h c a r l- m a rtin glos

m i l l a flyttade till berget för att kunna cykla mer utför. Vi som sett henne hoja förstår varför. Milla, som egentligen heter Camilla, har bara kört tre downhilltävlingar. I den tredje blev hon näst bäst i Norden.

Cyklisten
Flyttade till berget
Hur mycket cyklar du? Jag sticker ut när jag har lust, men det brukar vara de flesta av mina lediga dagar. Det är svårt att uppskatta för jag räknar inte timmarna, åken eller dagarna. Men det blir kanske några dagar i veckan under sommaren när liften är öppen, plus att jag jobbar lite som downhillguide här i Åre. Det innebär att guida och köra en slags downhillkurs på Åreskutan, oftast med totala nybörjare som på väg ner lär sig att cykla brant på ett mer praktiskt än teoretiskt sätt. Jag har gått en vildmarksguideutbildning det senaste året och tar lite ströjobb så fort det finns och behövs. Var cyklar du helst? Jag har inte varit på så många ställen och kört downhill men Åre är det bästa hittills. Här finns mycket roliga stigar och långa åk. Jag föredrar lite kluriga singletracks framför hoppen i 4X-banan. I Stockholm är det nog i Hellasgården jag cyklar helst, men nu var det ett bra tag sedan jag var där. Berätta om tävlandet? Vad kör du för cykel? Jag kör en Balfa BB7 som är grym, det är ett kanadensiskt märke som inte finns längre. Hittade den utannonserad på nätet och blev förälskad direkt! Min cykel är utrustad med bra, funktionella prylar. Jag vill att den ska hålla och samtidigt vara rolig att cykla på. Tidigare hade jag en Kona Stinky som överlevde mina två första somrar i Åre. Men när haverierna blev för täta fick den pensioneras och Balfan tog över. Jag har tävlat en del inom andra sporter så det föll sig naturligt att pröva på att tävla i downhill. Första tävlingen var en hillsprinttävling här i Åre under Äventyrsfestivalen förra året. Den tävlingen körde jag även i år och sedan åkte jag på MTBSM i Härnösand. Det gick inte så bra där, jag kraschade på huvudet och fick käka en hel del grus! Men det var roligt att pröva en annorlunda downhillbana och jag lärde mig mycket. Sedan ställde jag upp i Nordiska mäsVad händer med din cykling i framtiden? Förhoppningsvis kan jag bo kvar i Åre och cykla ännu mera. Det skulle även vara roligt att resa iväg och cykla utomlands, till exempel Alperna eller Whistler som man hört mycket om. Vad gäller tävlandet så har jag fått lite blodad tand. Det vore kul att tävla mer och bli bättre och snabbare. Men först och främst ska jag lära mig att hoppa ordentligt! Varför cyklar du? terskapen som hölls på hemmaplan. Då Helt enkelt för att det är så jäkla kul! Att bara vara ute och köra, helst på ett nytt tekniskt spår som jag aldrig kört förut. Varje dag på cykeln är rolig – farten, utmaningen, adrenalinet och naturupplevelserna tröttnar man aldrig på. Att få köra från kabinbanans bergstation och ner är anledning nog att cykla, plus att det finns så mycket mer som fortfarande är ocyklat. Jag började cykla efter att ha orienterat väldigt länge, när mitt knä gick sönder för några år sedan. Cykling verkade roligt så jag köpte en cross country-cykel och började köra i skogen. Jag bodde i Stockholm och hade alltid orienterat i skogarna kring Tyresö och runt Hellasgården. Så det blev enklast att börja cykla där jag redan hittade. Först körde jag mest på egen hand, men sen träffade jag en kille som körde mer freeride och det tilltalade mig ännu mer. Så jag köpte mig en ny hoj och efter ett tag kändes det som ett naturligt steg att flytta till Åre, främst för att komma närmare cyklingen. gick det bättre och jag rullade in på en andraplats. I Härnösand var vi bara två tjejer som ställde upp men på NM var det många, det kändes som en riktig tävling. Det är inte så många tjejer som kör downhill och färre som tävlar i det, vilket är tråkigt. Men jag kör för, och mot, mig själv på tävlingarna och då funkar det bra att köra ensam eller i herrklassen.

Cyklisten

camillla arpö

Ålder: 23 år Yrke: Downhillguide med mera Bor: Åre

50 | kadens nr 5:2005

kadens nr 5:2005

| 51

Åre Mountain Mayhem 2005

Bigger better harder faster… more!
Varning! Läs ej denna text om du inte pallar med ”vokabulär friåkning”. Jag kan kalla det ”drop”, och ”dirt” eller ”street” så mycket jag vill för det finns ändå ingen bra översättning till svenskan. Jag behöver inte skämmas för att ha slarvat med glosläxan och framför allt kan jag blanda, välja min egen väg… [fri:rajda]. Häng med till åre mountain may h e m, det är dags att koncentrera sig… det gör ont att vara friåkare och inte göra rätt!
text och foto: pelle nilsson

”BIGGER, BETTER, HARDER, FA S T E R … M O R E ” är arrangörernas egna ord, men efter att ha kollat in Mayhem de senaste två åren är jag beredd att hålla med! Under en vecka samlas freeriders, downhillers, dirtbikers, streetåkare och andra galningar till en salig blandning aktiviteter där cyklingen står i fokus. Under Åreskutans 1 420 meter höga och stolta överseende myllrar folk in från hela Europa. Många anländer från våra nordiska grannländer men Mayhem har till och med långväga besökare ända från Kanada. Proffscyklister, teamåkare, klubbåkare, glada amatörer, åskådare, fo t o g r afer och funktionärer, alla som kommer hit förstår att det är något stort på gång. Mayhemfestivalen är en kär och återkommande cykelfestival för alla som gillar progressiv cykling. För tredje året i rad anlände ”cirkus Mayhem” till Åre, cykelfesten som har utvecklats till det största freerideeventet i norra Europa. I år drog festivalen en bra bit över 1000 cyklister.

Ett schysst koncept tillsammans med det ökade intresset för street- och dirtbiking samt freeriding är grunden till festivalens popularitet. Mayhem välkomnar alla cyklister och meningen är att man ska komma och cykla precis som man vill, med vad man vill. Deltagandet är dessutom gratis. Enda kravet är att ha en hjälm och ett giltigt liftkort om du skall upp på berget.

Vi pratar om boxar och kickar, samt hiskeligt höga ramper. Det känns stort redan idag. Man kan undra vart det är på väg. Arrangörerna till Mayhem, John Roche och David (Dave) Rimmel från butiken Dr. Spoke i Stockholm befinner sig i skrivande stund i Whistler, Kanada bland annat för att hämta inspiration och för att kolla in deras ”bike park”. Efter den resan kan man ju gissa att Mayhem kommer få en del nya attraktioner. Under Mayhems sista kväll träffar jag en nöjd Dave och vi pratar om framtidens Mayhem. Han ser gärna fler sponsorer, och önskar sig mer tid för arbetet med Mayhem. Dave tror nämligen att Mayhem kommer bli ännu större. I Åre märks en tydligt uppåtgående trend på sommaraktiviteter och cyklingen är en bidragande orsak till ökat antal sålda liftkort. Ekorrhjulet har satts i rullning och jag kan ärligt säga att jag tror det kommer rulla ett bra tag. Det har pra-

Stort blir större
Mängder med frivilliga rampbyggare, grusskottare och rotröjare hjälper till med att genomföra Mayhem. De kämpar mot knott, mygg, regn, lera och gravitationen i veckor innan de första besökarna dyker upp. Åre Bergscyklister och Skistar bygger nya leder och håller de gamla i ordning. Mayhemarrangörerna bygger extra features. En del av grejerna som byggs inför Mayhem är sjukt stora men det finns även mindre ”saker” att köra på.

Robin Wallner blev 4-cross-vinnare.

Fredrik Nordheim får tiden att stanna upp.

68 | kadens nr 5:2005

Dylan Tremblay flyger över Skutan.

”No hander” av Joakim Envall.

tats en hel del om cyklingen i Åre och Skistars satsningar. Det är mycket som låter bra så jag var tvungen att kolla lite med Ulf ”Uffe” Olofsson på Skistar som leder projektet Åre Bike Park, för att få satsningarna bekräftade. – Cyklingen i Åre har ökat med tio procent per år sedan mountainbike VM –99. Nu har aktiviteten blivit så stor att det finns ett behov att ta tag i det. I somras startade vi projektet Åre Bike Park där målsättningen är att accelerera ökningen av antalet cykeldagar. Projektet syftar till att utveckla den liftburna cyklingen i Åre. – Vi vet att utförscyklingen går mot en bredare publik och att det är en fantastisk fritidssysselsättning. Vi kommer göra cyklingen bredare och mer tillgänglig, vilket kommer att leda till att fler upptäcker cyklingen, säger han vidare.

snett på någon och alla verkar peppa varandra. På något sätt verkar även vädergudarna bli inspirerade. Efter en blöt inledning på veckan skiner solen äntligen över festivaldeltagarna, stämningen blir ännu bättre. I år har det mesta av hopp, ramper och expo-area flyttats till Fjällängen och Café Hyddan en bit upp i backen. Detta har gjort att festivalen blivit mer koncentrerad och publikvänlig. Enda nackdelen är väl att vissa förstagångsbesökande cyklister inte förstår vilka möjligheter Åreskutan har. Efter fyra dagar träffar jag ett gäng från Freeriders of Rotebro. De har inte varit utanför området vid Fjällängen på hela veckan. Jag visar dem teknikbanan precis bakom Hyddan och de tittar förvånat på mig. – Jaså, den här banan kände vi inte till, utbrister de och alla skrattar. – Vi måste komma upp till Åre snart igen, säger de. Det finns ju hur mycket som helst att cykla på. Vi tar lite bilder och Fredde Stertman drar på den fetaste och högsta ”tweaken” jag sett i banan. Jag hoppas jag får tillfälle att träffa dem igen, de här grabbarna brinner verkligen för sin cykling.

På Mayhem finns de flesta åkartyper representerade. Vi har grabbarna som tar liften upp en gång på morgonen och sen knatar de upp och ner vid ett hopp hela dagen. Sen har vi folket som älskar de långa reporna på Åreskutan, de tekniska downhillpartierna, ”North shoren” och de stora ramperna. Alla är olika och har sina favoriter, alla gör vad de vill, och det är detta som gör Mayhemfestivalen till vad den är.

Fullt ös
Det händer nåt hela tiden. Bakom mig kör en kille ett stort drop och fullföljer med en ”tresexti” upp på boxen, samtidigt, framför mig, drar någon en flip över dirthoppet. Helt plötsligt skramlar det till och gruset sprutar, någon har kraschat in i velodromen. Det sjuder av aktivitet och man blir nästan snurrig av att se på allt spektakel. Amerikanen Justin Hawxhurst kör med sina mountainboards på boxen, någon kör en monsterbike (sparkcykel med feta däck) utför ett av droppen, och fortsätter med ett dropp utför boxen! Alla är galna! Visst kommer skadorna, det hör liksom till. Friåkare som gör helikopterlyft före-

Mayhem och folket
När människor med samma brinnande intresse, eller kalla det livsstil, möts på en och samma plats händer något speciellt. Mayhemfestivalen och Åre är en sådan plats. Vart man än tittar ser man lyckliga och skitiga ansikten, ingen ser

70 | kadens nr 5:2005

drar att göra det uppför berget och inte nerför i en röd ambulanshelikopter. Men än så länge förblir Mayhem befriat från allvarligare skador. Den största rampen tas ner innan festivalen är över. En ren säkerhetsåtgärd eftersom arrangörerna vet att det är många som ”skiter i vilket” sista dagarna och vill köra över sin egen förmåga. Men det är viktigt att tillägga att de flesta här vet exakt vad de håller på med och på intet sätt skall betraktas som galningar. Alla här har respekt för sin egen förmåga och för naturlagarna, vilka ständigt gör sig påminda. Åre har fått både streetåkning och dirt genom två nya områden vid Åre strand. Streettävlingen fick ett extra ladd då Egil från Åre Bergscyklister körde in sin bil på området precis innan tävlingsdags. Rip it up! Det var helt ok att hoppa sönder bilen just då…(ovetandes om att han hade köpare på bilen några dagar senare). De coolaste multitalangerna jag såg på Mayhem sadlade om från freeride och heldämpat på dagen till streetåkning på kvällen. På dagarna såg jag dessa killar uppe på berget köra några av streettricken på större hojar och i större hopp, en mäktig syn. En hel del andra åkare imponerade också. Många besökare fick se sina idoler köra stort och snabbt. Herman Ölund och Robin Wallner hade många ögon på sig. Förutom en del finska downhillproffs fanns Dylan Tremblay och Steve Romaniuk (bägge från Kanada) på plats. De körde bike clinics, visade upp sig, samt signerade affischer och gjorde sådant där som proffs bör och gör. För de som ville kolla in prylar fanns såklart det mesta att se på årets Mayhem. Ändå är det än så länge så att besökarna står för de mesta av häftiga prylar och annorlunda cyklar. mernas downhill utmärkte sig hemmaåkningen. Mayhem kommer tillbaka och det gör nog de flesta som var här också. Mayhem betyder väl något i stil med ”sätta i rörelse, skapa kaos och störa”, lägg till glädje, flow och coolt så har vi summerat Åre Mountain Mayhem 2005.
Anton Gustavsson on the box!

Lämnar ingen oberörd
Slopestyle- och street jam-sessions, trial sessions, 4-cross och NM i downhill – Mayhemfolket arrangerade som vanligt en rad tävlingar under veckan. En del tävlingar hölls ihop med andra arrangörer, som Tompa Johanson från cykelgymnasiumet i Vansbro som höll i 4-crossen och Åre Bergscyklister som ordnade NM i downhill. Svenskarna utmärkte sig i tävlingarna genom att ta två tunga förstaplaceringar i de snabbaste klasserna. Herman Ölund vann downhillen och 4crossen togs hem av Robin Wallner. I da-

cyklisten Camilla Arpö (möt henne på sidan 50) som tog en andraplacering efter norskan Anita Ager-Wick. Tävlingarna gick på publikfriande korta och tekniska banor med relativt få fartsträckor. Fallhöjden på 300 höjdmeter i downhilltävlingen avverkades på drygt två minuter. På kvällen väntade ett välfyllt prisbord och avslutningsfest på Holiday Club. Veckan kunde summeras som mycket lyckad och arrangörerna kunde pusta ut. Festivalen lämnar ingen oberörd. Mayhem blir större och bättre precis som fri-

fakta

åre mountain may h e m
www.mtbfreerider.com www.freeridehub.se

72 | kadens nr 5:2005

kultur
Retro: Hjulminnen – Svängis Johansson
stockholmaren och ekenskisen Sven ”Svängis” Johansson var en av Sveriges stora idrottsprofiler under 1930, -40 och -50-talet. Hans cykelkarriär sträckte sig över ett drygt kvartsekel och tog honom till åtskilliga nationella mästerskapsvinster, Sexdagarssegrar och deltagande i internationella mästerskap. Hjulminnen är hans memoarer och de kom ut 1957. Då var Svängis fortfarande aktiv som elitcyklist, 43 år gammal. Hjulminnen är läsvärd inte minst för att den ger en svårslagen inblick i den tidens cykelsport, som var ungefär lika ung som företeelse då som mountainbike är nu. Ett tacksamt inslag är alla tidstypiska termer och inte minst smeknamn som florerade. Som ”plöjning” när folk vurpade eller ”karusell” för GP-lopp, korta tävlingar med många varv. Man undrar ju var det tidiga 2000-talets motsvarigheter till ”Dubbel-Nisse” Nilsson, ”Rövarn” Johansson, ”SpurtHarry” Jansson och Einar ”Brallan” Jansson finns idag? Svängis debuterade 1931 för Ulvsunda Cykelklubb och gick sedan via Hässelby CK till det stora genombrottet inför OS-debuten i Berlin 1936. Efter att hans cykel rasade totalt på OS-loppet blev han mer eller mindre rikskändis. Året därpå bytte Svängis förening till Hammarby IF och vann det första av sina många SM-guld. Det var för övrigt under förberedelserna inför OS som Sven Johansson blev ”Svängis”. Han tränade under ledning av Paul Kroll, som var Nymanbolagens, ”de gula” firmaåkarnas, tränare. På en runda krängde han till framför ”Dubbel-Nisse” Nilsson som gick på hjul och gjorde en ”plöjning”. Han svor ”Sväng-Johan!” åt Johansson, vilket snabbt blev Svängis. Ett smeknamn som snart anammades av hela det svenska folket. Svängis memoarer bjuder på mycket cykelhistoria och dito historier från svensk cykels glansår. Det var under den här perioden som det svenska etapploppet Dagens Nyheters sexdagars var en riksangelägenhet. Detta var även under de år som svensk cykel fick det första, och hittills enda, manliga individuella VM-guldet. Det var genom Harry Snells seger på linjeloppet i holländska Valkenburg 1948. Samma år kunde också en lokal cykeltävling i Stockholm, som Sofiakarusellen på Södermalm, locka 10.000-tals åskådare. De fick bland annat se den svenska eliten och flera internationella åkare ta sig över en för ändamålet specialbyggd spektakulär träbro. Det var tider det. Tävlingarna gick mest på grus. Tempolopp kunde vara uppåt sju mil långa och linjelopp 48 mil, som endagsloppet Uppland runt som startade 02.00 på morgonen. På den tiden innebar matkontroller att täten och klungan klockades och alla satte sig ner vid dukat bord. Sedan släpptes grupperna iväg igen med samma tidsavstånd. Funktionärsbilarna gick under krigsåren på gengas och hängde knappt med cyklisterna. i boken High-Performance Cycling har redaktören Jeukendrup samlat 28 experter inom cykelsportens område. Art iklarnas fokus ligger på de fysiska aspekterna av sporten, men här finns även artiklar om biomekanik, materialval och aerodynamik. Det är en diger lunta med teori. Men trots att alla artiklar tar avstamp i aktuell forskning och teoribildning så lyckas man ändå förmedla det som är relevant för oss lekmän. Varje kapitel avslutas dessutom med en sammanfattning där de viktigaste resultaten redovisas. För den som vill gå djupare i teoriträsket finns också en fullständig redovisning av referenslitteraturen. Del ett av fem handlar om träning och berör bland annat hur man lägger upp ett träningsprogram. De andra avsnitten handlar om hur man upptäcker och undviker överträning, hur man tränar på hög höjd och i extrema förhållanden som hetta eller kyla. De sistnämnda kapitlen känns mest relevanta för elitcyklister som tränar och tävlar på högsta nivå, men det finns en hel del intressanta kunskaper att ta till sig även som amatör. Del två samlar ett antal artiklar om hur man mäter effekten av träningen för att kunna göra justeringar. Här går man bland annat in på hur pulsmätare och wattmätare kan användas i träningen samt hur man kan testa sin form både ”i verkligheten” och i labbmiljöer. Den enda del som inte handlar om kroppen är ”Body and Machine”. Där går författarna in på biomekanik och aerodynamik, både när det gäller sittställning och val av ram, hjul och däck. Det är mycket intressant läsning för den som har funderat på vilka motstånd man som cyklist har att slåss emot och vad man kan göra för att reducera dem. En jobbig insikt är att god aerodynamik kan innebära en fartökning med upp till 8,9 procent på platt mark. En annan är att ju snabbare man kör uppför, ju viktigare blir aerodynamiken jämfört med cykelns vikt. Något få är medvetna om i vår viktfixerade värld. Ett längre avsnitt handlar om näring och berör inte bara vilka energibehov cyklister har och hur de ska tillgodoses för att nå en maximal effekt. Nej, här får man även specialkunskaper Förlag: Albert Bonniers förlag Cirkapris: 30-150 kronor på www.bokborsen.se Hjulminnen bjuder små inblickar i dåtidens villkor och i Svängis syn på sporten och relation till Svenska cykelförbundet. Han beklagar sig över att han under hela sin karriär blev motarbetad av samma förbund och sällan fick chansen att delta i de största tävlingarna med ett lag bakom sig. Detta trots att han bevisligen var en av dåtidens dominanter och publikens favorit tack vare sin offe n s i va körning. Men Svängis var en ensamvarg, en fighter mer än en taktiker. Och när det blev dags att köra glömde han snabbt av lagledningens taktiksnack. Då var det bara full fart som gällde.

Träning: High-Performance Cycling – Asker E. Jeukendrup

92 | kadens nr 5:2005

Doping: Put me back on my bike – William Fotheringham
tom simpson va r OSmedaljör och den första britten att vinna proffsens landsvägsVM och bära den gula ledartröjan i Tour de France. Simpson var en av 1960-talets stora landsvägsstjärnor med segrar i Milano-Sanremo, Flandern runt och Lombardiet runt. Dessa vann han dessutom i en tidsera då engelskspråkiga cyklister var lika ovanliga i Tour de France som droger var vanliga bland cyklister. För det är just droger Tom Simpsons namn för alltid kommer att vara förknippat med. Dopingskandalen som ändade hans liv på Mont Ventoux under 1967 års Tour de France, kastar en lång och mörk skugga över hans idrottsliga prestationer. Men hans namn var egentligen värt ett bättre öde. Det anser i varje fall cykeljournalisten William Fotheringham som i en utmärkt biografi över Simpsons liv blottlägger en människa besatt av att vinna, till vilket pris som helst. Denna besatthet var en, av flera, anledningar till Simpsons tragiska död. Rent fysiskt var dödsorsaken en olycklig kombination av värmeslag och hjärtstillestånd. Det framkallades på grund av överansträngning i klättringen upp för Mont Ventoux, som ett resultat av amfetaminbruk och uttorkning. Utöver amfetaminet han serverade som vilka ätstrategier etapploppscyklister bör använda. Det sista avsnittet handlar om skadeförebyggning och återhämtning, samt berör även hur immunförsvaret påverkas av hård träning. Ett kapitel berör bruket av dopingsubstansen EPO och dess effekter. Till sist sammanställer redaktören Jeukendrup de 273 föregående sidorna samlad forskning i ett avslutande kapitel. Det blir en sorts lathund för ambitiösa cyklister eller nyfikna amatörer om hur man ska träna effektivt. Vägen till framgång på elva sidor. Förlag: Human Kinetics, www.humankinetics.com Cirkapris: 240 kronor inklusive frakt. hade pumpat i sig för att klara av etappen hade han också innan berget druckit konjak. Detta för att lindra de svåra magsmärtor han hade dragits med under flera dagar, med diarré och kräkningar. Mekanikern Hall konstaterar bland annat i boken att han dessa dagar fick tvätta rent cykeln från Simpsons skit efter varje etapp. Simpson var illa ute. Så anledningen, eller orsaken, till Simpsons död var inte bara dopingmissbruket även om det var den direkt utlösande faktorn. Simpson var svårt uttorkad och full med stimulantia för att klara av sin påtagna ambition att vinna Touren. Det var mycket hett och till slut gav hans kropp helt enkelt efter för Simpsons stenhårda vilja. Men orsaken till hans död, menar Fotheringham, går mycket djupare än så. Simpson var en sällsynt driven och äregirig cyklist och han var aldrig rädd för att tömma sin kropp på alla resurser för att vinna. Den drivkraften i kombination med dåtidens vidlyftiga och vitt spridda bruk av stimulantia fick fruktansvärda konsekvenser. Det fick också de regler som förbjöd cyklisterna att ta langning från bilar och den allmänna uppfattningen bland dåtidens tränare och cyklister att för mycket vatten faktiskt var prestationsnedsättande. Cyklisterna var hänvisade till att skaffa vatten själva från åskådare, vattenkällor, pumpar och barer – la chasse à la canette – jakten på vatten, kallade fransmännen det. Att detta ledde till att många drabbades av uttorkning under de svåraste etapperna säger sig självt. Alla dessa faktorer samspelade med Simpsons katastrofala fysiska tillstånd den där dödligt heta fredagen den 13e juli 1967 och ändade hans liv inte långt från toppen av Mont Ventoux. Idag står där ett monument över den brittiska superstjärnan. Men ”Put me back on my bike”, vilket enligt författaren felaktigt har sagts vara Simpsons sista ord, handlar inte bara om fuskaren Simpson och dagen på Mont Ventoux. Snarare tvärtom. Istället får Simpson en form av moralisk upprättelse och läsaren bjuds ett emotionellt personporträtt. Fotheringham lyfter fram en människa med mycket energi, idéer och charm. En cyklist med en exceptionell talang, en järnhård vilja och en stark drivkraft att lyckas. Förlag: Yellow Jersey Press www.randomhouse.co.uk Cirkapris: 155 kronor på www.bokus.com kadens nr 5:2005 Det är både en biografi över Simpson och hans fantastiska karriär och en uppgörelse med en cykelsport i en tid med helt andra, mycket mörkare spelregler. Drogbruk var legio och Simpson erkände som en av de första att han hade nyttjat illegala substanser. Även dåtidens superstjärnor, som femfaldiga Tour-vinnaren Jaques Anquetil, var emot dopingkontroller. Argumentet var att dopingbruket egentligen framkallades av de omänskliga krav som ställdes på cyklisterna och var en konsekvens av arrangörernas och publikens krav på deltagarna. Enda chansen att dra in tillräckligt med pengar var att tävla så mycket som möjligt. För att klara av det använde många cyklister droger. Simpson var inget undantag. Själv hamnade han på sjukhus i början av 1960-talet på grund av utmattning efter en period med extremt intensivt tävlande. Och hans namn har för alltid blivit det man förknippar med dåtidens mentalitet och inomsportsliga strukturer. Även om det kanske var värt ett bättre öde.

| 93

epilog
Debuten
Pang! Där gick starten i 08XC för elit- och tävlingsåkarna. Vi motionärer får tåla oss några sekunder till innan snöret dras. Så är det dags, min debut som tävlingscyklist. Det känns riktigt mäktigt när vi rullar iväg under stålbygeln som ska aktivera våra datachip som håller ordning på tid och placering. Folk applåderar och poliser håller bilarna på avstånd så att vi får fri lejd från Arlanda. Otaliga är de gånger jag har startat från denna plats tidigare. Oftast tidiga morgnar, med portfölj och kostym eller för all del badbyxorna i bagen för en semestertripp till något varmare land. Idag var det varken värmen eller något möte som var mitt mål. För första gången skulle jag ta mig till Stockholms Stadion, för egen maskin. Det känns härligt. Runt omkring är det hundratals entusiaster med samma målsättning. Att ta oss de tolv milen till Stadion. Tolv mil, skulle det visa sig, fulla av strapatser. Det har regnat en hel del innan loppet, det skulle onekligen sätta sina spår på tävlingen. Fast det är jag fortfarande lyckligt omedveten om. Jag har startat med tre målsättningar. Den första var att komma i mål. Det är kanske en låg målsättning men eftersom detta är min första tävling någonsin och första gången överhuvudtaget som jag ska cykla tolv mil så visste jag inte riktigt vad jag hade gett mig in på. Den andra målsättningen var att komma under åtta timmar. Den tredje var att gå ner mot sex timmar. Två av mina målsättningar klarade jag. Den tredje var jag aldrig i närheten av. Sportdryck, bananer och kanelbulle. Kanelbulle är för cyklisten vad blåbärssoppan är för Vasaloppsåkaren. Stolt sms:ar jag från den första depån till min kära sambo att börja förbereda sig för att ta emot mig på Stadion. Jag hade sagt att jag skulle ringa när det var cirka en timme kvar men det kändes ändå helt okej att vara ute i god tid. I väldigt god tid skulle det visa sig. Jag hoppar på min cykel, klickar fast mina skor och styr full av tillförsikt mot vimpeln som leder in oss i skogen på den stig som nu leder till etapp två. Om etapp ett var lättåkt så var etapp två något annat. Skogsvägen vi cyklar på smalnar snart av och blir till en stig. Den smala stigen gör att tempot blir ”lika för alla”. Det vill säga, alla får cykla i samma tempo för det finns ingen plats för omkörningar. Detta faktum skapar en del situationer. Som ett långt pärlband kommer vi genom skogen fram till första hindret. ”Shiit, pommes frites!”, hörs en bit fram i pärlbandet och plötsligt får alla stanna. Den smala stigen med stora stenar, blöta stockar och vattensamlingar skapar ständigt problem. Eftersom det är så smalt går det inte att fortsätta cykla om någon framför får stopp. De närmaste två timmarna får jag erfarenhet av en ny typ av cykling. Om man nu ska kalla det cykling. Det fantastiska är att trots att vi alla går med cyklarna, och regnet och vattenhindren har gjort oss genomblöta, så är det glada miner överallt. Kommentarer som ”Det här är ju stenkul” och ”Tänk vad ett dopp piggar upp” ser till att hålla humöret uppe. Här är jag nu. Sex mil har jag avverkat. Lika långt kvar. Jag är genomblöt med en cykel full av lera och en trasig sko som jag håller på att tappa varje gång jag lyfter på vänsterbenet. ”Det här är skitkul” tänker jag och förundras över att jag verkligen känner så. Vi fortsätter så här ett par mil. Cykla 100 meter, gå en kilometer, cykla tio meter, gå 500 meter, cykla … Äntligen ut på asfalt. Jag tittar på klockan och inser att två mil i timmen som jag inledde loppet med har blivit två timmar milen. Skog, smal stig och ideliga avbrott i cyklingen börjar sätta sina spår. Tröttheten blir mer och mer påträngande. Jag försöker få i mig en av de energikakor jag har i ryggfickan. Men ansträngningen för att få upp förpackningen samtidigt som jag försöker undvika att cykla på en sten samt svårigheten att tugga när jag hyperventilerar gör att det känns som om det går åt mer energi än vad jag lyckas få i mig. Tre mil kvar. Jag fiskar upp mobilen som jag har förvarat i en plastpåse och ringer hem. Någonstans mellan mina tunga andetag förstår min sambo att jag tror att det är cirka en och en halv timme kvar. I samma stund når jag Väsjöbacken. Det finns en speciell cykeldisciplin som heter downhill. Det är tuffa grabbar och tjejer som tar liften upp i slalombacken på sommaren och kastar sig huvudstupa utför pisten. Nu hade banläggaren tänkt att vi skulle göra samma sak, med den skillnaden att liften inte var inblandad. Eftersom jag visste att det fanns ett spurtpris på toppen satte jag högsta fart. Efter ungefär hundra meter gav jag upp och gick de sista 500 meterna. Jag missade spurtpriset med ungefär fyra timmar. Äntligen på toppen! Ner kommer man alltid, det har jag fått lära mig. Och det stämmer. Jag lärde mig också något nytt när bromsarna slutade fungera av all lera och jag var tvungen att använda hela kroppen för att stopp på ekipaget. Förödmjukelse och platt fall i backen. Äntligen ser jag sista depån som är belägen vid Ulriksdals Slott. Trevlig inramning till kaffet och bullen. Jag tittar på klockan och inser att min andra målsättning är i fara. Ska jag hinna under åtta timmar måste jag sätta fart. För att motivera mig den sista milen lyckas jag frammana en bild av en cyklist omgärdad av en vingformad eskort av mc-poliser med blinkande ljus och ett hägrande OS-guld. Det är inte riktigt vad som väntar mig när jag till slut ser en stor tegelbyggnad framför mig. Jag svänger in genom en av portarna till Stockholms Stadion och möts där av min kära sambo och hennes blixtrande kamera i alla fall. Tolv mil är avklarade och precis som ”dagen efter” tänker jag – aldrig mer. Men naturligtvis kommer jag att göra detta igen. Redan efter hamburgaren i målområdet och när jag fingrat några gånger på medaljen runt halsen börjar jag planera för nästa års 08XC.

Per Olsson är 41 år och bor i Älta, sydöst om Stockholm, med sambo, fyra barn samt katt och hund. När han inte ägnar sig åt sitt eget företag funderar Per mycket på hur han ska få mer tid över till cykling. I år kör han 08XC igen, även om han tycker att det saknas tillräckligt med mil i kroppen. – Men det är som vanligt, hälsar Per.

94 | kadens nr 5:2005

Webb/Butik

Carlshamns Cykelaffär 0454-15550 www.jibo.nu

SOMEC, KHS, SINTESI OCH FOCUS
www.tidanscykel.com

Tidans Cyk el
0500-470085

96 | cykeltidningen nr 1:2005

Webb/Butik

www.cykelcentrum.se

Här hittar du Kadens!
Tel.0346-81610 JUST NU UTFÖRSÄLJNING PÅ W E B E N
Cykel o Fjäll Vi är ensamma på toppen. Stora torget, 791 71 Falun Tel: 023-63862 www.cykelfjäll.se Cykelhuset Vi har allt, men är bäst på MTB Centralvägen 2-4, Upplands Väsby Tel: 08-59091180 E-mail: info@cykelhuset.com www.cykelhuset.com Cykelmagneten Nygatan 54, 31100 Falkenberg Tel: 0346-81610 www.cykelmagneten.se Cykloteket Norra stationsgatan 75-77, 113 64 Stockholm Tel: 08-54549390 E-mail: info@cykloteket.se www.cykloteket.se Cykelshopen Mångårig erfarenhet av motions- och tävlingscykling, stort sortiment. Druveforsvägen 21-23, 504 33 Borås Tel: 033 - 10 60 03 www.cykelshopen.se Cykelspecialisten Den kompletta butiken; allt för cyklisten alltid personlig service. Långholmsgatan 14, 117 33 Stockholm Tel: 08-6691360 www.cykelspecialisten.se Sportson i Trollhättan Trevlig och kunnig personal, stort sortiment, bra läge och märkesprodukter till bra priser. Överby köpcentrum, Ladugårdsvägen 12, 461 70 Trollhättan. Tel: 0520-34350 Ströms cykelverkstad Försäljning av GT, Trek, Gary Fisher och cykelreparationer. Jönköpingsvägen 49, 523 36 Ulricehamn Tel: 0321-10675

www.cykelmagneten.se

Sök fler återförsäljare på www.kadens.se

Kadens 6:05, ute 18 oktober!
Pannlampstest Kadens långtidstest av seriösa lampor för mountainbike är äntligen klart. Tänd, det är så mörkt!

i nästa nummer: Stor resespecial Sköna resemål för sugna cyklister.Vi kör mountainbike på Cypern, landsväg på Mallorca och friåker i Les Gets bland annat. Häng med!

06-smygtitt Vi har kollat in de nyaste nyheterna inför 2006. Styrketräna mera Så får du stenstarka ben till nästa år!

cykeltidningen nr 1:2005

| 99

Posttidning B
Cykeltidningen Kadens c/o Titeldata 112 86 Stockholm

You're Reading a Free Preview

Download
scribd
/*********** DO NOT ALTER ANYTHING BELOW THIS LINE ! ************/ var s_code=s.t();if(s_code)document.write(s_code)//-->